Rebecca Jag satt på Eurostartåget, med avgång från Paris klockan 17.43, när det slog mig att mammas orubbliga tro på den livslånga kärleken kanske berodde på att pappa hade haft den goda smaken att dö ung. I likhet med flertalet andra insikter tycktes denna insikt drabba mig helt plötsligt, men faktum är att den hade vuxit fram inom mig under lång tid och då och då fått ny näring av en rad omständigheter strax under medvetandets nivå. Jag hade ägnat mig åt att studera kvinnan på andra sidan mittgången vilket jag hoppades att hon inte hade märkt. Alla har vi våra specialintressen, vi hittar något som tilltalar oss och fastnar i det; till exempel älskade Tim, min ex-man, båtar, båtar och barometrar. Min mamma drömde sig gärna tillbaka till svunna tider och fantiserade om hur hennes liv kunde ha blivit. Bland mina vänner fanns Bridget, som kunde flanera i timmar och titta på torgstånd med frukt och grönsaker, och Matilda, som aldrig hade kommit över sin barndoms fascination för moln. Dominic, min sambo, drogs till akvareller från den viktorianska och edvardianska tiden och till långbenta blondiner. I mitt fall var det människor. Om du försöker förklara för mig hur en telefon fungerar eller hur man skickar mejl genom cyberrymden från dator till dator, lyssnar jag förstås artigt men jag berörs inte på djupet. Berätta istället hur det kommer sig att den vackra kvinnan i huset bredvid alltid står och väntar på brevbäraren på onsdagarna, och jag är idel öra och hundraprocentigt uppmärksam. Kvinnan på andra sidan mittgången såg ut att vara närmare fyrtio. Hon var blond och lite rundnätt. Hon hade på sig svart 11
Cobbold_Afrodites klinik.indd 11
08-09-02 08.55.06