1 Först om en stund kommer en ilning av fasa att strömma Âgenom kroppen och fĂ„ varningsklockor att slĂ„ lock för öronen. I den utdragna tidsrymden av nĂ„gra sekunder, innan den dĂ€r första smĂ€llen följs av nĂ€sta, kommer hon att inse vad som faktiskt hĂ„ller pĂ„ att hĂ€nda. Men just nu Ă€r det sĂ„ mycket annat som vĂ€snas och lĂ„ter. Ett stigande sorl av prat, skratt, klirrande glas och bestick mot porslin. Det surrar och böljar fram och tillbaka mellan borden pĂ„ hamnrestaurangernas uteserveringar, vĂ€ver en ljudmatta dĂ€r kastvindarna frĂ„n havet drar upp tysta revor i varpen, för att i nĂ€sta sekund foga samman allt till en enda kakofoni. ĂndĂ„ lyckas höga barntjut med jĂ€mna mellanrum stiga Ă€nnu högre och trĂ€nga igenom, nĂ€r leken resulterar i just det som för manande förĂ€ldrar förutspĂ„tt: âVar försiktig, annars kommer du trilla och slĂ„ dig.â Det Ă€r överfullt pĂ„ varje uteservering i stan, och hĂ€r i Âhamnen, dĂ€r efterfrĂ„gan pĂ„ sittplatser en solig höstefter middag vida överstiger efterfrĂ„gan, har servitörerna sedan lĂ€nge kapitulerat för alla som delar stol med varandra eller helt enkelt stĂ„r i vĂ€gen mellan borden. Tunga brickor stĂ€lls ner med demonstrativt hĂ„rda smĂ€llar, pengar byter visserligen Ă€gare i hyfsad enlighet med restau rangernas prislistor, men vem som bestĂ€llt vad â och om det rĂ„kar vara just sitt eget glas man dricker ur â Ă€r detaljer som sedan lĂ€nge tappat betydelse för bĂ„de gĂ€ster och personal. Om solen skiner och luften Ă€r mild i mitten av september sĂ„ Ă€r alla 9