PROLOG
1 januari 2019 Gallerdörren längst bort i korridoren slog igen. Ljudet fortplantade sig genom stenväggarna. Christer Storm Isaksen tittade upp från boken och lyssnade. Små, korta steg mot linoleumgolvet. Frankmann. Det var bara han som brydde sig om att gå ett varv extra om det var något särskilt. Fotstegen stannade utanför cellen. Det rasslade av nycklar innan en knoge slog lätt mot dörren. Isaksen lade ifrån sig boken. ”Ja?” Det övre gångjärnet skrapade när Frankmann öppnade. Han verkade ha gått ner ännu mer i vikt senaste veckan. Uniformsskjortan hängde löst på den tunna överkroppen. ”Gott nytt år”, hälsade han med en nick. I handen höll han ett vitt kuvert. ”Gott nytt år”, nickade Isaksen tillbaka. Han ville fråga hur jul- och nyårshelgerna hade varit, men lät bli. Kuvertet gjorde honom nyfiken. ”Brev till dig”, sa Frankmann. ”Jag tänkte att du ville ha det direkt.” Isaksen tog emot det. Det fanns ingen adress eller poststämpel på kuvertet. Bara hans namn med små, runda bokstäver. Handstilen var lutande och lite slarvig, som om den som skrivit haft bråttom. 5
I_rokrida_329s.indd 5
2020-11-20 10:07:13