1.
»Söka? Det räcker inte: skapa«
Är några ord i Marcel Prousts À la recherche du temps perdu – av Gunnel Vallquist översatt med På spaning efter den tid som flytt – mottot för hela det väldiga romanbygget är det väl Söka? Det räcker inte: skapa. Vi läser dem alldeles i början av Swanns värld, den första romandelen, liksom utkastade på måfå och utan vidare förklaring. Och de får än så länge klinga ut här men jag återkommer till dem. Lyckans gåta är en serie vandringar i På spaning – så kallar jag Prousts roman i fortsättningen – kortare och längre essäer om personer, teman, ord, begrepp, textställen, beröringar med andra författarskap och texter men också om romanens stora teman: erotiken och svartsjukan, sällskapslivets komplikationer, sinnesintryckens betydelse, och konstens väsen, den äkta såväl som den falska. Berättaren i På spaning liknar boken han skriver vid en klänning som aldrig blir helt färdig. Inte heller jag har någon ambition att bli färdig med På spaning, jag har gjort ett slags lapptäcke om den där kapitlen överlappar varandra. De kan läsas fristående från varandra och läsaren må förlåta mig en del upprepningar; de är till för att erinra om det redan sagda men också ge nya perspektiv på det.
»Söka? Det räcker inte: skapa«
11
I:54; I:58