Kapitel 1
P
errongen var kall under fötterna. Skorna var hennes enda par och de hade sÄ tunna sulor. Kappan var dÀremot varm och hon hade suttit med den pÄ hela resan, sÄ nu var hon blöt av svett under armarna. Uli tittade mot stationshuset för att se om det fanns nÄgot hotell i nÀrheten, men hon sÄg inget. Hon skulle bli tvungen att frÄga nÄgon. PÄ en bÀnk satt tvÄ Àldre mÀn i byxor med blankslitna knÀn. De glodde pÄ henne. Hon tÀnkte inte frÄga dem för dÄ skulle hon bli granskad i varje steg fram till bÀnken och det hade hon inte lust med. Intill henne stod en hel familj, dÀr barnen var uppklÀdda och verkade nöjda över att ha fÄtt hem sin far. Uli sneglade pÄ dem, men ville inte störa. Det kÀndes som om hon skulle smutsa deras glÀdje bara genom att ta kontakt med dem, med den otvÀttade stanken frÄn kroppen och den sura andedrÀkten hon visste att hon hade nu. De sÄg sÄ prydliga ut allihop. En av sönerna krÀvde att fÄ bÀra faderns resvÀska, den andre hans hatt. Den unga kvinnan som mÄste vara modern i familjen hade hÄllit en jollrande liten flicka mot höften, men mannen som kommit med tÄget öppnade sin överrock och lyfte över flickan till sig och drog en bit av rocken över henne för att hon skulle slippa de kalla vindarna. 7