Jag stĂ„r i snön framför mammas gravsten nĂ€r samtalet kommer. Det Ă€r en enkel gravsten, knappt knĂ€hög, i grovt huggen granit. Vi har resonerat en stund, morsan och jag, om svĂ„righeten med att vara polis i en stad dĂ€r ingen lĂ€ngre bryr sig om nĂ„gon annan Ă€n sig sjĂ€lv. Och kanske Ă€n viktigare: svĂ„righeten med att vara mĂ€nniska i en sĂ„dan stad, i en sĂ„dan tid. Jag stampar blötsnön av gymnastikskorna och vĂ€nder mig bort frĂ„n gravstenen. Det kĂ€nns inte rĂ€tt att tala i mobilen vid gra ven. Framför mig breder SkogskyrkogĂ„rdens böljande landskap ut sig. StrĂ„k av dimma hovrar i diset mellan tallkronorna och under dem skjuter de mörka trĂ€dstammarna upp ur snön som utropstecken, pekande pĂ„ livets förgĂ€nglighet. Det droppar frĂ„n trĂ€dkronorna, frĂ„n gravstenarna. Ăverallt rinner smĂ€ltvatten. Det letar sig in i mina tunna skor ocksĂ„, samlas runt tĂ„rna som en blöt pĂ„minnelse om att köpa de dĂ€r kĂ€ngorna som jag inte un nat mig. NĂ„gonstans pĂ„ avstĂ„nd skymtar jag mörka gestalter som avlĂ€gsnar sig in i tallskogen. Kanske ska de stĂ€lla ut ljuslyktor, eller lĂ€gga ut granris. Det Ă€r snart jul. Jag tar nĂ„gra steg mot den prydligt plöjda gĂ„ngstigen och k astar en blick pĂ„ displayen, men vet redan innan jag tittar vem det Ă€r. KĂ€nslan i mellangĂ€rdet gĂ„r inte att ta miste pĂ„. Den sugande, Âbultande förnimmelsen som jag kĂ€nner sĂ„ vĂ€l. Innan jag svarar vĂ€nder jag mig om en sista gĂ„ng mot gravste nen. Vinkar tafatt och mumlar nĂ„gonting om att jag snart ska komma tillbaka. Det Ă€r förstĂ„s onödigt, för hon vet ju att jag alltid Ă„tervĂ€nder. 9
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.