sverigedemokraterna och striden om verkligheten
Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se
Copyright © Eigil Söderin 2024 Omslag: Elina Grandin Tryckt hos ScandBook EU, 2024 isbn 978-91-37-50878-8
Prolog ett avgörande möte i parken
Ingen skulle kunna tro att den beskedlige, mĂ€rkbart nervöse, unge mannen pĂ„ bĂ€nken varit en nĂ€ttorped. Han har stressat regeringar och ödelagt politiska karriĂ€rer, men det finns inget spĂ„r av hat i hans röst. NĂ€r kafĂ©personalen glömmer bort bestĂ€llningen och en kvart senare kommer ut med en kopp te, tackar han artigt. Ingen av de förbipasserande i parken anar att det Ă€r nĂ„got speciellt med mannen i skjorta som i den kvardröjande sommarhettan tar försiktiga klunkar frĂ„n sin kopp. Först om nĂ„gra veckor ska valrörelsen 2022 övergĂ„ i en allt febrigare fas, men nu Ă€r allt stilla. Vi pratar om hans aktiva Ă„r i Sverigedemokraterna, han Ă„terger hĂ€ndelseförlopp men ger egentligen inga riktiga svar. Det var nog slöseri med tid att ses en tredje gĂ„ng, hinner jag tĂ€nka, nĂ€r intervjun plötsligt tar en ovĂ€ntad vĂ€ndning. Jag frĂ„gar om partiet har anvĂ€nt sig av dolda nĂ€tkampanjer och pĂ„ ett ögonblick tĂ€tnar luften. â Det vill jag gĂ€rna svara pĂ„, men kan inte med mitt namn. Han fĂ„r vara helt anonym, sĂ€ger jag och utlovar kĂ€llskydd. Efter att ha granskat högerextremism i femton Ă„r vet jag hur stora insatserna kan vara för den som sviker rörelsen och berĂ€ttar dolda sanningar för journalister. â Det finns flera sidor som i hemlighet styrs av Sverige-
demokraterna, sÀger han men hejdar sig mitt i meningen.
Han knackar med nÀven i bordet och tittar upp.
â Helt hundra att det Ă€r anonymt?
Det har nog inte undgĂ„tt nĂ„gon att Sverigedemokraterna har putsat upp sin image frĂ„n pariastĂ€mplade nyssnazister till vĂ€lkammade regeringspartners. Skinnskallar och rasteorier har ersatts av korv och ballonger pĂ„ familjeanpassade valmöten. I stĂ€llet för blodiga gatukamper tampas de nu pĂ„ nĂ€tet med hjĂ€lp av dolda konton. Partiet följer med i sin samtid dĂ€r sociala medier har börjat konkurrera med journalistiken. Ăven i politiken Ă€ndras spelplanen nĂ€r partierna trĂ€nger ihop sig i mitten, och nĂ€stan all debatt till slut blir ett enda stort kulturkrig om vilken sidas verklighetsbild som ska dominera. NĂ€r storstĂ€dernas överflöd vĂ€xer pĂ„ bekostnad av landsbygden skapar det bitterhet. Decennier av ökad ojĂ€mlikhet driver pĂ„ segregationen och viss kriminalitet. SpĂ€nningar och intolerans ökar. PĂ„ denna rĂ€ls rullar SD:s segertĂ„g mot maktnivĂ„er de tidigare endast kunnat drömma om. Allt detta finns med i bakgrunden. Men varför kommer högerradikalismen till makten i Sverige just nu, tioâfemton Ă„r efter vĂ„ra grannlĂ€nder?
KÀllan i parken har sett hela samhÀllsutvecklingen inifrÄn. Han berÀttar om det hÄrda partiarbetet som slukade nÀstan all vaken tid. Om opÄlitliga nya vÀnner och skÀrmdumparna han sparade ner frÄn privata chattar, för sÀkerhets skull. Han beskriver en paranoid partiorganisation som hÄlls ihop av hÄllhakar och tillfÀlliga lojaliteter. Den som sviker straffas hÄrt och avhoppare trakasseras av den SD-allierade nÀtmobben. FÄ inifrÄn rörelsens kÀrna har vÄgat berÀtta.
Men nu sitter vi mitt emot varandra och han berĂ€ttar om sin roll i Sverigedemokraternas hemliga nĂ€tkrigargrupp â Battle-
field. De satt inne pÄ partiets kommunikationsavdelning. Framför varsin vÀgg av skÀrmar, bevÀpnade med en arsenal av trollkonton, piskade de upp hatstormar mot journalister, PK-politiker och muslimer. Partiledningen hade full insyn i gruppens bataljer pÄ det digitala slagfÀltet. Gruppen gjorde högerradikala memes, ju grövre desto bÀttre. Och via stora Facebook-grupper spred de desinformation och rasistiska nidbilder.
För mig finns det ett före och efter mötet i parken. KÀllan ger en del svar pÄ varför SD gÄr framÄt. I flera uppmÀrksammade artiklar publicerade i tidningen Dagens ETC strax före valet 2022 beskriver jag partiets dolda nÀtoperationer. Uppgifterna som publiceras mer Àn ett och ett halvt Är före Kalla fakta skakar om valdebatten. Magdalena Andersson och andra toppolitiker krÀver att SD lÀgger korten pÄ bordet. Ledarskribenter och kulturchefer i samtliga av landets största medier varnar för att landets nÀst största parti med odemokratiska metoder manipulerar opinionen. I Dagens Nyheter skriver filosofiprofessor à sa Wikforss att »trollfabrikerna bÀddar för auktoritÀra ledare« och ifrÄgasÀtter varför »valrörelsen inte vÀnds uppochned nÀr sÄdant avslöjas«. Trots den stora uppmÀrksamheten lyckas SD med en effektiv motoffensiv. Partiledningen nekar till allt och lanserar i stÀllet en motkampanj mot mig och tidningen. Samtidigt som de i hemlighet skalar upp verksamheten.
Men uppstÄndelsen leder till kontakter med fler kÀllor och under tvÄ Ärs tid fortsÀtter jag att grÀva vidare i partiets mörka verksamheter, ett arbete som har mynnat ut i den hÀr boken. Jag hittar starka bevis för hur landets nÀst största parti underblÄser och orkestrerar hatdrev. Flera personer trÀder fram och berÀttar inifrÄn SD:s hatmaskineri och de visar mig chattgrupper dÀr attackerna koordineras. Jag
kartlÀgger hur partiets nÀtkrigare, i samspel med alternativmedierna, aktiverar de tusentals »SverigevÀnnerna« pÄ nÀtet. De angriper public service och statliga myndigheter. MotstÄndare skrÀms till tystnad. Efter att i Äratal ha plöjt ner miljoner i olika misslyckade sajter och tv-satsningar har Sverigedemokraterna lÀrt sig hur de ska bilda opinion och attackera motstÄndare. Nu har de byggt upp en propagandaapparat som Àr mycket större Àn den handfull anstÀllda som arbetade tillsammans med min kÀlla i gruppen Battlefield. Partiets idéer sprids i ett kretslopp av högerradikala medier, influencers pÄ Tiktok och andra sociala medier-konton. Ett myller av avsÀndare opinionsbildar för partiets frÄgor och rycker ut med motattacker nÀr partiföretrÀdare gör bort sig. SD lanserar Youtube-kanalen Riks som hetsar mot politiker, och kommentarsfÀlten kokar stÀndigt över i rasistiska drev. Sverige var ett av EU:s mest generösa flyktinglÀnder, men efter en rekordsnabb skÀrpning av politiken har vi minst lika strikt flyktingpolitik som Danmark. Men det Àr inte bara migrationsfrÄgan som skiftat, hela spelplanen har rubbats. De andra partierna ger efter för lockelsen frÄn den högerradikala berÀttelsen med tydliga syndabockar och snabba lösningar pÄ komplexa problem. Men det finns en baksida. Jurister och mÀnniskorÀttsorganisationer varnar för att Sverige Àr pÄ vÀg i samma auktoritÀra riktning som Ungern, Polen och USA. DÀr har den populistiska ytterhögern vunnit och behÄllit makten genom att montera ner demokratiska institutioner och bekÀmpa oppositionen. Det Àr ingen slump att de ifrÄgasÀtter valresultat och pekar ut minoriteter som mÄltavlor. Taktiken Àr otroligt effektiv. FÄr den hatiska retoriken löpa fritt leder det till stormningar av parlament och blodiga attacker.
NÀr partiet nu drar upp strategierna för att verkligen
omstöpa Sverige har de Äkt pÄ flera studieresor till USA för att lÀra av Donald Trumps kampanjer. De har nÀra kontakter med det polska partiet Lag och rÀttvisa och försöker kopiera hur Dansk Folkeparti utnyttjade sin vÄgmÀstarposition till att dra hela fÀltet över till sin sida. SD-toppen Mattias Karlsson har ocksÄ hÀmtat hundra Är gammal inspiration frÄn en italiensk kommunist. I Mussolinis fÀngelsehÄlor insÄg
Antonio Gramsci att nÀr samhÀllen försÀtts i chocktillstÄnd sÄ öppnar det för radikala rörelser att rubba den rÄdande ordningen. Gramsci skriver att »krisen bestÄr just i det att det gamla Àr döende och det nya Ànnu inte kan födas«. Men Sverigedemokraterna gynnas inte bara av samhÀlleliga nödlÀgen. De skapar dem.
Partiet hade ett finger med i spelet nÀr Sverige drogs in i Muhammedkrisen 2006 dÄ de publicerade en egen bild pÄ profeten. De bidrog till regeringskrisen 2014 och eldade pÄ hatstÀmningar under flyktingvÄgen 2015. Partiassocierade personer hÀllde bensin pÄ brasan under Rasmus Paludans koranbrÀnningar som urartade i pÄskupproren vÄren 2022. Ledande profiler triggar vÀrldens muslimer med utspel om att »riva moskéer« och »elda hundra till koraner«. Ur kaoset och instabiliteten vÀxer misstron mot medier och etablerade partier. Kriser föder extremism, och idéer som tidigare avfÀrdades som totalitÀra Àr nu standardinnehÄll i statliga utredningar.
Under SD:s inflytande stryper Tidöregeringen finansieringen till folkbildningen, fredsrörelsen och misshagliga medier. Pressade av ett blodigt gÀngkrig gör de inskrÀnkningar av rÀttsstaten som Àr svÄra att rulla tillbaka. Tidöpartierna vill göra nya svenskar statslösa, införa anmÀlningsplikt/angiverilagar, bygga asylcenter, begrÀnsa röstrÀtten för invandrare och lÄsa in personer utan konkret brottsmisstanke. Allt detta
backas upp av politiker, röda och blÄa, som för nÄgra Är sedan varnade för att förslagen liknar auktoritÀr politik frÄn Nordkorea och DDR. MÄlet med den hÀr boken Àr att svara pÄ frÄgan: Hur hamnade vi hÀr?
Lif eller död
LÄgorna slickar den brungrÄ betongen och tjock svart rök vÀller ut frÄn fönstren pÄ andra och tredje vÄningen. MÀnniskor omringar den nu övertÀnda byggnaden. Det Àr den dansksvenska ambassaden i Syriens huvudstad Damaskus som gÄr upp i rök den hÀr dagen i februari 2006. Protesterna var till en början stillsamma, men nÀr sms-kedjor sprider uppgifter om pÄstÄdda massbrÀnningar av Koranen pÄ ett torg nÄgonstans i norra Europa kan polisen inte lÀngre stoppa folkmassan.
Det börjar hösten 2005 nÀr Jyllands-Posten publicerar karikatyrerna med nidbilder av profeten Muhammed och araber med bomber i turbanen. Danska regeringen samlar till krismöte och uppmanar alla sina medborgare att lÀmna Syrien. Men ilskan eskalerar. Mitt i kaoset sÀger sig Jimmie à kesson och Sverigedemokraternas nytilltrÀdda partiledning vilja visa sitt stöd för tidningen och det danska samhÀllet. De uppmanar sina anhÀngare att skicka in »den bÀsta karikatyren« av profeten och publicerar ett av bidragen pÄ SDKurirens hemsida. Teckningen som sÀgs förestÀlla profeten Muhammed Àr inget konstnÀrligt mÀsterverk, men Àr ÀndÄ tillrÀckligt provocerande för att dra in Sverige i den explosiva Muhammedkrisen. Och den som trycker pÄ publiceringsknappen Àr partisekreterare Björn Söder.1
Muhammedkrisen blir den första verkliga sammandrabbningen mellan den antiislamiska rörelsen i Norden och den muslimska vÀrlden. Dramaturgin ska komma att upprepas under följande decennier: provokationer i Europa vÀcker vrede i Mellanöstern, följt av upplopp, mordhot, repression och i vissa fall ond brÄd död. Senare kommer Lars Vilks, Charlie Hebdo och mÄnga andra att skrivas in i denna mörka historia. Men scenerna i Damaskus blir det första kapitlet i vad ytterhögern kallar det civilisatoriska kriget mellan »vÀstvÀrldens högkultur« och »Orientens barbari«.
Nyheten om Sverigedemokraternas avbildning av Muhammed sprider sig som en löpeld genom Mellanöstern. NÀr en tv-kanal i Beirut, tillhörande islamistgruppen Hizbollah, rapporterar om publiceringen höjs temperaturen ytterligare. SÀkerhetspolisen, SÀpo, ser hur det byggs upp en allvarlig hotbild mot svenska ambassader.2 LÀget eskalerar och utrikesminister Laila Freivalds uttalar skarp kritik mot publiceringen. SÀpo och en tjÀnsteman pÄ Utrikesdepartementet pressar Sverigedemokraternas webbhotell, som stÀnger ner sajten. Partiet byter server, men övertalas till att plocka ner karikatyren Àven dÀr.
â Efter samtal med SĂ€po och oroliga svenskar som ringde frĂ„n Mellanöstern drog vi tillbaka bilderna. Men vi backar inte och ber inte om ursĂ€kt, sĂ€ger Björn Söder.3
Skandalen leder till att Laila Freivalds avgÄr och Sverigedemokraterna fÄr utrymme i tidningar och radio. De spelar till fullo ut sin roll som offer för statsmaktens övertramp.
Partiet inser nu kraften i att konfrontera vÀrldens muslimer. Och de kommer att upprepa tricket flera gÄnger.
Populistiska och högerradikala partier har alla samma krisbudskap: landet Àr pÄ vÀg mot avgrunden och det vÀnsterliberala etablissemanget struntar i folket. Och genom att
bryta mot politikens etikettsregler fÄr de ögonen pÄ sig och vinner röster. Med Muhammedkrisen insÄg den nytilltrÀdda partiledningen att de kan provocera fram reaktioner som bekrÀftar undergÄngsretoriken. Statsvetaren Benjamin Moffitt, verksam i Australien, har studerat flera populistiska partier som, likt SD, underblÄser och genererar kriser. Han bryter ner taktiken i fem steg.4 De första faserna gÄr ut pÄ att identifiera ett misslyckande, infoga det i en större berÀttelse och peka ut den ansvariga elitens brott mot folket. I SD:s dolkstötslegend har »en urspÄrad massinvandring« slagit sönder folkhemmet. Filosofiprofessor à sa Wikforss adderar till Moffitts teori att populistpartier anvÀnder sig av »alternativa medier och trollfabriker för att sprida berÀttelsen om samhÀllets nedgÄng och förestÄende undergÄng«. Men varje inlÀgg behöver inte i sig vara uppenbart lögnaktigt, skriver Wikforss. De uppnÄr önskad effekt »genom att systematiskt göra ett ensidigt urval av fakta, t.ex. om brottslighet, och dÀrmed kommunicera ett övergripande budskap som Àr falskt«.5
Bloggarna och sajterna blir domedagsmaskiner. Och i Moffitts femte fas börjar populistpartierna propagera för en stark ledare, verka för att underminera tilltron till systemet, luckra upp medborgerliga rÀttigheter och inskrÀnka pressfriheten. Men det apokalyptiska tonlÀget Àr inget modernt fenomen. Sverigedemokraterna Àr en hybrid mellan klassisk populism och undergÄngsnationalism frÄn 1920-talet. »Allt ramlar omkring oss«, skriver ideologen Teodor Holmberg i en av sina mÄnga nattsvarta skildringar av ett Sverige stÀndigt vid grÀnsen till samhÀllskollaps. Hans artiklar i högertidningen Sveriges vÀl och andra starkt nationalistiska skrifter frÄn tidigt 1900-tal Àr en stor inspirationskÀlla för Jimmie à kesson, Richard Jomshof, Björn Söder och Mattias
Karlsson som trÀffas under studenttiden i Lund. Den hundra Är gamla ideologen blir deras husgud och 1998 bildar de Nationaldemokratiska studentföreningen. Namnet lÄnar de frÄn titeln till en av Holmbergs skrifter, och den nybildade gruppen sÀger sig vilja vÀrna en »etniskt och kulturellt homogen nation«.6 Varje 30 november hyllar de fyras gÀng, som de senare kommer att kallas, Karl XII med fackeltÄg, kransnedlÀggning och höglÀsning av Esaias Tegnérs hyllningsdikt till krigarkungen.7 De tar starkt intryck av det Teodor Holmberg skrev pÄ 1920-talet om arbetarrörelsens »fosterlandslikgiltiga och kristendomslösa« politik: »Vi svenskar gÄ till mötes en kulturkamp som skall gÀlla frÄgan, om vÄrt folk vill vara ett kristet folk eller ett hednafolk.« Redan dÄ föddes idén om den utvalda skaran av nationalister som i ett kulturkrig mÄste slÄss för vilka vÀrderingar som ska prÀgla nationen. Fienden var, dÄ som nu, den hotande socialismen och liberalernas onda individualism. Teodor Holmberg skrev 1934, ett Är innan sin död, en hyllningstext till Adolf Hitler som »förmÄtt att svetsa ihop tyskarna inÄt till ett folk, fyllt av strÄlande entusiasm inför nya ideal«.8
PĂ„ 1920-talet skrev Holmberg ödesmĂ€ttade texter med strofer som: »Lif eller död, seger eller undergĂ„ng för samhĂ€lle, kultur och mĂ€nsklighet â dĂ€rom stĂ„r nu den dagliga striden.«9 Det tillspetsade tonlĂ€get lever vidare genom decennierna. Hans begrepp »nationaldemokrati« Ă„teruppvĂ€cks pĂ„ 1990-talet av Sverigedemokraterna och Ă€n idag finns spĂ„r av Holmbergs tankar och tonlĂ€ge i partiets retorik. Det blir tydligt nĂ€r Mattias Karlsson efter valet 2018 pĂ„ Facebook varnar för att vi befinner »oss i en existentiell kamp om vĂ„r kulturs och vĂ„r nations överlevnad. Det finns bara tvĂ„ val, seger eller död.«10 Och Teodor Holmberg nĂ€mns som en ideologisk förebild i Sverigedemokraternas partiprogram frĂ„n
2011. Enligt historikerna Lars och Monika Edgren knyter Sverigedemokraternas nutida kulturkamp an »till förestÀllningar om kulturens renhet och ursprunglighet och dÀrmed till ett fascistiskt sprÄkbruk om Äterfödelse«.11 BevÀpnade med Holmbergs tankar bestÀmmer sig à kesson och hans nyfunna studiekamrater för att realisera sina visioner genom att ta kontroll över Sverigedemokraterna.
De fyras gÀng blir snabbt en maktfaktor i partiet och utmanar den traditionalistiska bunkerfalangen kring partiledaren Mikael Jansson i Stockholm. PÄ ett avgörande möte den 6 maj 2005 i Norrköping tar uppstickarna frÄn söder under kuppliknande former makten över partiet. PÄ bilderna frÄn mötet syns en sammanbiten avgÄende partiledare skaka hand med en 25-Ärig Jimmie à kesson som precis tagit hans plats. SkÄnegÀnget tar över ett litet parti med ett underjordiskt huvudkvarter som internt kallas bunkern. Och den nya unga partiledningen svetsas samman av Äterkommande attacker frÄn politiska fiender. Björn Söder skadar armen nÀr maskerade antifascister stormar in pÄ ett Ärsmöte i Eslöv.12
BÄde Mattias Karlsson och Martin Kinnunen har vid andra tillfÀllen misshandlats och Richard Jomshof för en lÄng och bitter kamp mot det svenska skolsystemet efter att ha sagts upp frÄn flera lÀrarjobb pÄ grund av sitt engagemang i SD.13
Mattias Karlsson tycker att det politiska arbetet har stora likheter med nÀr han gjorde lumpen. Han sÀger sig lÀgga nÀstan hela sin vakna tid pÄ att lÀra sig att »försvara Sverige« och slÄss för att ta klivet frÄn »de leriga skyttegravarna till riksdagens plenisal«.14 Men för det krÀvs en omstöpning av partiet. Och nÀr de fyras gÀng tar makten försvinner de hÄrdaste formuleringarna i partiprogrammet och de Àndrar beskrivningen av Sverigedemokraterna till »ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn«. Men partiet
lÀmnar aldrig sin ideologiska kÀrna: auktoritarism, populism och nativism.
Den slutsatsen drar statsvetaren Cas Mudde, och han vet vad han talar om. Hatets politik klev in hans liv redan under uppvÀxten i NederlÀnderna pÄ 1980-talet dÄ en yngre bror började spela i ett vit makt-band och sögs in i ytterhögern. Samma rörelse som storebror Cas Mudde har dedikerat hela sitt liv Ät att studera. MÄnga Är senare, i en av hans tidiga böcker, tackar han sin bror för hjÀlpen med det akademiska arbetet och tillÀgger att de respekterar varandra »trots skilda Äsikter«. Numera Àr Cas Mudde professor vid University of Georgia i USA och beskrivs som en av vÀrldens ledande experter pÄ högerextremism. Han klassificerar SD som radikalhöger, med populistiska drag, eftersom partiet accepterar kÀrnan i demokratin men samtidigt motsÀtter sig de liberala delarna, till exempel vÀrnandet av minoriteters sÀrskilda rÀttigheter.
â Jag bryr mig inte om de sjĂ€lva kallar sig konservativa.
Det finns ingen tvekan om att nativism och auktoritarism Àr kÀrnvÀrden för partiet. DÀremot bör vi diskutera om det Àr bra eller dÄligt, sÀger Cas Mudde.
Auktoritarism Àr tron pÄ ett strikt ordnat samhÀlle dÀr hierarkier ses som naturgivna och att varje krÀnkning av auktoriteter bör bestraffas hÄrt.15 Med nativism menar Mudde den frÀmlingsfientliga nationalismen som finns med frÄn de första flygbladen pÄ 80-talet som krÀvde »svenskarna först« och »bevara Sverige svenskt« till de mer nutida: »Svenskarna i första hand«. Partiets slogan Àr nu som dÄ: Sverige Ät svenskarna.
Nationalism Ă€r inte pĂ„ modet i valrörelsen 2006, som prĂ€glas av att Alliansen för första gĂ„ngen lyckas utmana och vinna över socialdemokratin. Ăven om den av SD pĂ„eldade
Muhammedkrisen sÀtter partiet pÄ kartan nÄr det inte hela vÀgen in i riksdagen. De kommer aldrig ut ur medieskuggan och de SD-vÀnliga alternativmedierna har Ànnu inte etablerat sig. Detta kommer att förÀndras till nÀsta val, men partiets kÀrna förblir intakt. Samma grundidé finns i partiets nostalgiskt nationalistiska slogan som fyra Är senare skriker i gult frÄn en affisch upptejpad pÄ talarstolen i Sölvesborgs smÄbÄtshamn.
Surfar fram pÄ vÄldtÀktsvÄgen
»Ge oss Sverige tillbaka!« En skrikig affisch med en bild pĂ„ bullerbyblonda sommarbarn har tejpats upp pĂ„ en provisorisk talarstol. En klunga ungsvenskar i matchande kycklinggula pikĂ©tröjor stĂ„r och trampar framför scenen i Sölvesborgs smĂ„bĂ„tshamn. Det Ă€r sex veckor kvar till valdagen 2010 och varje bĂ€nkrad Ă€r fullsatt. EfterslĂ€ntrare fyller snabbt upp de extra stolarna som stĂ€lls fram pĂ„ grusplanen. NĂ€r de ser partiledaren nĂ€rma sig börjar klungan vifta entusiastiskt med fanorna och vrĂ„la: â Jimmie Ă kesson, sha-la-la-la-laaa.
Han ser först lite generad ut nÀr han tar plats bakom talarstolen, men samlar sig snabbt. Det Àr allvar nu och varje minut rÀknas. Opinionssiffrorna ligger över spÀrren och partiledaren vÄgar redan nu sikta pÄ statsministerposten.
â Vi vill helt enkelt inte ha det samhĂ€lle som de har skapat Ă„t oss. VĂ„rt lĂ„ngsiktiga mĂ„l mĂ„ste bli att sjĂ€lva bli ett regeringsalternativ, ett SverigevĂ€nligt regeringsalternativ som kan styra det hĂ€r landet i en annan riktning, sĂ€ger han och river ner applĂ„der.
Han lÄter övertygad, men fÄ tror att partiet med sin radikala profil nÄgonsin kommer i nÀrheten av regeringsmakten.
Det Àr en omstridd politiker som hÄller tal den hÀr som-
mardagen mitt i valrörelsen. För endast nĂ„gra veckor sedan bevittnade jag högljudda nyckelviftande motdemonstrationer i Malmö som överröstade partiets underdimensionerade ljudsystem. OpinionsmĂ€tningar visar att en kraftig majoritet av vĂ€ljarna avskyr Jimmie Ă kesson och hans parti. De etablerade medierna har under lĂ„ng tid ignorerat partiet, men nĂ€r de nu börjar rapportera anvĂ€nds prefixet frĂ€mlingsfientlig pĂ„ nyhetsplats. Ledarskribenter kallar Jimmie Ă kesson en »chanslös rasist« och i Expressen attackerar PM Nilsson sverigedemokratiska vĂ€ljare och liknar att »gnĂ€lla pĂ„ invandrare« vid »en mental sjukdom«.16 Ăven moderaten Tove Lifvendahl, senare SvD-skribent, uppmanar migrationskritiker att »se invandrare som möjlighet och inte problem«. Kristdemokraten Charlie Weimers kallar partiet frĂ€mlingsfientligt och »en hittepĂ„variant av svenskt femtiotal«.17
Sverigedemokraterna gör sitt bÀsta för att plocka politiska poÀng som det frÀmsta antietablissemangspartiet. Jimmie à kesson citerar ofta underdoghjÀlten Rocky Balboa: »Det handlar inte om hur hÄrt du slÄr. Det handlar om hur hÄrt du kan bli slagen, och fortsÀtta röra dig framÄt. Hur mycket du kan ta, och fortsÀtta röra dig framÄt. Det Àr sÄ du vinner.«
Men temat idag i Sölvesborgs smÄbÄtshamn Àr den »vÄldtÀktsvÄg« som enligt Jimmie à kesson sveper in över landet. Lösningen Àr att stoppa all invandring frÄn »kulturellt avlÀgsna lÀnder«, sÀger han. Det gÄr att tolka budskapet som att han utmÄlar alla invandrare som potentiella vÄldtÀktsmÀn. Ett magstarkt uttalande, tÀnker jag, men det gÄr vÄgor av jubel genom det gula havet framför scenen.
Jag Àr ditsÀnd reporter frÄn SVT:s Sydnytt i Malmö och försöker fÄnga andan under de sista skÀlvande veckorna av den historiska valrörelsen. NÀr à kesson kommer ner frÄn podiet fÄr jag en chans att frÄga vad han menar med att
invandrare Àr mer benÀgna att vÄldta Àn infödda svenskar. Det blir snabbt dÄlig stÀmning.
â Vilken signal sĂ€nder det ut till alla frĂ„n andra lĂ€nder som befinner sig i Sverige hĂ€r och nu?
â Framför allt sĂ€nder det en signal att den hĂ€r debatten mĂ„ste upp pĂ„ dagordningen. Vi kan inte förtiga viktiga fakta.
De fakta Jimmie à kesson talar om kommer frÄn Sverigedemokraternas egenkomponerade rapport.18 Partiet pÄstÄr att invandrade mÀnniskor frÄn Afrika och Mellanöstern bÀr med sig en kultur som gör dem sÀrskilt lÀmpade att begÄ vÄldtÀkter.
En enig kriminologisk forskarkÄr har redan skjutit sönder rapporten. SjÀlva pÄstÄendet om en vÄldtÀktsvÄg Àr felaktigt, enligt utredare frÄn Brottsförebyggande rÄdet, BrÄ. Flera experter poÀngterar att Sveriges breda definition av vÄldtÀkt inte kan jÀmföras internationellt. Orsaken till att Sverige toppar listan över anmÀlda vÄldtÀkter i Europa Àr att den juridiska definitionen och sÀttet att föra statistik skiljer sig frÄn andra lÀnder. GÀrningar som i andra lÀnder registreras som sexualbrott eller ofredande, klassas som vÄldtÀkt i Sverige. Och i den svenska statistiken rÀknas varje upprepad vÄldtÀkt inom ett förhÄllande, men i andra lÀnder registreras brottet endast en gÄng. Om vi hade haft samma statistiska metoder och lagstiftning som exempelvis Tyskland skulle Sverige hamna nÄgonstans i mitten av den europeiska statistiken, skriver BrÄs utredare.19
Men Jimmie à kesson avfÀrdar kritikerna:
â VĂ„r ambition Ă€r inte att vara vetenskapsmĂ€n, vi vill visa pĂ„ ett mönster, vi vill vĂ€cka debatt.20
Det Àr inte första gÄngen hans parti anvÀnder överdrifter och halvsanningar som politiskt vapen. Till och med ledarens uppvÀxt vÀvs in i partiets alternativa verklighetsberÀttelse. FrÄn talarstolen fortsÀtter Jimmie à kesson att hylla hem-
bygden och sin arma moder. Förutom studenttiden i Lund Àr det hÀr, i grÀnslandet mellan Blekinge och SkÄne, han levt hela sitt liv. En Äterkommande ur-berÀttelse Àr uppvÀxtÄren med en ensamstÄende mor i Sölvesborgs fridfulla bostadsomrÄde Falkvik, ett stenkast frÄn hamnen. I otaliga intervjuer, tal och böcker omgÀrdas uppvÀxtÄren av en nostalgisk mystik. I den à kessonska historieskrivningen föddes han in i ett förlorat paradis.
â Det kom en flyktingström frĂ„n Ăsteuropa, framför allt frĂ„n RumĂ€nien. Det blev en del brĂ„k mellan barnen.21
Den pÄstÄdda invasionen av utlÀnningar under de tidiga uppvÀxtÄren har à kesson ofta angett som ett viktigt skÀl till hans politiska vÀgval:
â NĂ€r vi svenska barn hade lĂ€rt oss i skolan att vi skulle vara snĂ€lla mot varandra, visa hĂ€nsyn, inte slĂ„ss sĂ„ upplevde vi att man hade en motsatt uppfattning i den andra gruppen. Det Ă€r klart att dĂ„ blir man lite rĂ€dd.
Men Àr det verkligen en sanningsenlig bild av hur det var i Falkvik pÄ den tiden?
Under Jimmie à kessons första levnadsÄr hade Sölvesborg en nettoinvandring pÄ nÄgra enstaka individer per Är. Mot slutet av 1980-talet började det komma familjer pÄ flykt undan Ceausescus terrorvÀlde. Men mellanstadielÀraren Inga WallnÀs upplevde aldrig nÄgra större konflikter pÄ Falkviksskolan. Hon sÀger att Jimmie à kesson var en skötsam och artig elev som vÀxte upp i »nÀrmast en idyll«.
â Det fanns knappt nĂ„gra invandrare i omrĂ„det. Kanske var det nĂ„gon enstaka i nĂ„gon klass.
Ăven tonĂ„rstiden och vĂ€gen in i det nybildade partiet Sverigedemokraterna har Ă kesson i efterhand justerat för att skapa en rumsren berĂ€ttelse. I sin politiska sjĂ€lvbiografi Satis polito ger han detaljerade beskrivningar av gymnasieskolans