Arnold Schwarzenegger GĂR NYTTA
Sju verktyg för livet
ĂversĂ€ttning Katarina Jansson
Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se
Copyright © Arnold Schwarzenegger 2023
Originaltitel: Be useful. Seven tools for life
Omslag: Daniel Lagin
Tryckt av ScandBook UAB, EU 2023 isbn 978-91-37-50822-1
INNEHĂ LL
Inledning 7
Kapitel 1 16
Ha en klar vision
Kapitel 2 42 TÀnk aldrig smÄskaligt
Kapitel 3 66 Jobba hÀcken av dig
Kapitel 4 94
SÀlj, sÀlj, sÀlj
Kapitel 5 122 LÀgg i en ny vÀxel
Kapitel 6 149 HÄll truten och öppna dina sinnen
Kapitel 7 176 Krossa dina speglar
Ett avslutande tack 198
INLEDNING
Bara nÄgra mÄnader efter att jag lÀmnade guvernörsposten 2011 störtade hela min vÀrld samman.
Inte för att allt hade varit sĂ„ perfekt Ă„ren innan heller. Visserligen vann jag en jordskredsseger med femtiosju procent av rösterna nĂ€r jag stĂ€llde upp till omval 2006 och kunde sedan klubba igenom miljölagar som inspirerade resten av vĂ€rlden och genomföra den största satsningen pĂ„ infrastruktur i Kaliforniens historia â en satsning som kommer att gagna delstatens bilister, studenter och jordbrukare lĂ„ngt efter att jag Ă€r borta â men mina sista tvĂ„ och ett halvt Ă„r som guvernör mitt under den pĂ„gĂ„ende globala ekonomiska krisen kĂ€ndes mest som att ha hamnat i en torktumlare tillsammans med ett gĂ€ng tegelstenar. Det var idel stryk frĂ„n alla hĂ„ll och kanter.
NÀr krisen slog till 2008 var det som om folk ena dagen började fÄ svÄrt att behÄlla sina bostÀder bara för att nÀsta plötsligt befinna sig i den vÀrsta lÄgkonjunkturen sedan den stora depressionens tid, allt pÄ grund av att en hop giriga bankchefer hade fÄtt vÀrldens ekonomiska system pÄ fall. Ena dagen firade Kalifornien ett rekordstort och ovÀntat budgetöverskott som gjorde att jag kunde reservera pengar för sÀmre tider. NÀsta dag gjorde det faktum att Kaliforniens budget var alltför beroende av Wall Street att vi fick ett underskott pÄ tjugo miljarder dollar och var svindlande nÀra att gÄ i konkurs. Under försöken att rÀdda oss frÄn ruinens brant tillbringade jag sÄ mÄnga sena kvÀllar instÀngd i samma rum
som ledarna för bÄda partierna i den lagstiftande församlingen att det kÀndes som om delstaten nÀr som helst kunde ha förklarat oss som sambor.
Men allt det dĂ€r var inget vĂ€ljarna brydde sig om. I deras ögon hade vi bara skurit ner pĂ„ samhĂ€llsservicen samtidigt som vi höjde skatterna. Visst, man kan pĂ„peka att guvernörer inte har nĂ„gon kontroll över globala ekonomiska katastrofer â men sanningen Ă€r den att man ofta helt oförtjĂ€nt fĂ„r Ă€ran nĂ€r ekonomin Ă€r pĂ„ vĂ€g uppĂ„t, sĂ„ det Ă€r bara rĂ€ttvist att man Ă€ven fĂ„r skulden nĂ€r den gĂ„r ner. Kul Ă€r det dock inte.
MissförstĂ„ mig inte. Vi hade en del framgĂ„ngar. Vi lyckades skrota systemet som hade gett politiska partier snudd pĂ„ vetorĂ€tt över befolkningens bĂ€sta och gjort vĂ„ra politiker till passiva nollor. Vi besegrade oljebolagen som försökte omintetgöra de framsteg vi gjort avseende miljön och fortsatte framĂ„t Ă€nnu mer aggressivt â vi tĂ€ckte hela delstaten med solcellspaneler och andra förnybara energikĂ€llor och gjorde historiskt stora investeringar för att bli vĂ€rldsledande inom ren teknik.
Men under de dÀr sista Ären fram till 2011 fick jag lÀra mig att man kan driva igenom nÄgra av de mest banbrytande, nyskapande lagar som en delstatlig regering nÄgonsin sett och ÀndÄ kÀnna sig totalt misslyckad nÀr vÀljarna frÄgar varför de inte fÄr behÄlla sina hem, eller nÀr en förÀlder frÄgar varför man har skurit ner deras barns skolbudget, eller nÀr arbetare frÄgar varför de har blivit uppsagda.
Det hÀr var förstÄs inte min enda erfarenhet av att misslyckas offentligt. Jag upplevde dramatiska motgÄngar i min kroppsbyggarkarriÀr, jag hade gjort filmer som totalfloppade, och detta var inte första gÄngen jag fÄtt se min popularitet dyka nedÄt som Dow Jones-indexet.
Men jag var inte ens i nÀrheten av att ha nÄtt botten Àn.
Och det var inte lÄgkonjunkturen som fick min vÀrld att störta samman.
Den saken ordnade jag alldeles sjÀlv.
Jag kraschade hela mitt familjeliv. Inget misslyckande har nÄgonsin kÀnts vÀrre Àn det.
Den historien tÀnker jag inte dra en gÄng till hÀr. Jag har berÀttat den förr pÄ andra hÄll och andra hÄll har sedan ÄterberÀttat den mÄnga gÄnger om. Ni kÀnner sÀkert till storyn. Om inte, sÄ har ni hört talas om Google och vet hur ni kan hitta den dÀr. Jag har redan gjort min familj tillrÀckligt illa och det har tagit tid och möda att lappa ihop relationerna igen; jag tÀnker inte hÀnga ut dem i skvallerspalterna.
I slutet av det Äret befann jag mig pÄ en plats som var bÄde vÀlbekant och frÀmmande. Jag var pÄ botten. DÀr hade jag varit förr. Men den hÀr gÄngen lÄg jag raklÄng med ansiktet i leran nere i ett mörkt hÄl och var tvungen att avgöra om det var mödan vÀrt att snygga till mig och pÄbörja den lÄngsamma klÀttringen uppÄt igen, eller om jag bara skulle ge upp.
Filmprojekten jag hade jobbat pĂ„ sedan jag lĂ€mnade guvernörsposten gick upp i rök. Den animerade tv-serien löst baserad pĂ„ mitt liv som jag hoppats sĂ„ mycket pĂ„? Bye-bye. Media avfĂ€rdade mig som passĂ© â min saga var över efter tre akter: Kroppsbyggaren, SkĂ„despelaren, Guvernören. Alla Ă€lskar en historia med tragiskt slut, sĂ€rskilt nĂ€r det Ă€r stora namn som faller.
Men om du nÄgonsin har lÀst det minsta om mig, sÄ vet du förmodligen redan att jag inte gav upp. Jag uppskattar i sjÀlva verket utmaningen att behöva klÀttra tillbaka upp igen. Det Àr kampen som ger segern dess sötma nÀr framgÄngen vÀl kommer.
Min fjÀrde akt har varit en sammanslagning av alla de tre föregÄende akterna, som nu kombinerats för att göra
mig sÄ nyttig som möjligt, med ett litet extra tillÀgg som jag inte vÀntade mig. Jag fortsÀtter mitt kroppsbyggar- och fitnesskampanjande med dagliga mejl till hundratusentals entusiastiska mÀnniskor och mina Arnold Sports Festivals runtom i hela vÀrlden. Mitt policyarbete fortsÀtter med After-School All-Stars, dÀr vi jobbar med hundratusen barn och ungdomar i fyrtio storstÀder över hela landet, med USC Schwarzenegger Institute for State and Global Policy, som föresprÄkar politiska reformer överallt i Förenta staterna, och med Schwarzenegger Climate Initiative för att sÀlja in vÄra miljömÄlsÀttningar internationellt. Och min karriÀr i showbusiness? Den betalar för hela kalaset. Efter att ha kÀmpat mig upp ur Hollywoods ingenmansland en film i taget gjorde jag den hÀr gÄngen comeback pÄ allvar med en tv-serie, ett nytt kreativt uttryck för mig som har varit enormt kul att försöka bemÀstra.
Jag visste att jag skulle fortsĂ€tta med alla dessa olika sysslor. Som jag alltid brukar sĂ€ga till er: âIâll be back.â Men det jag aldrig hade vĂ€ntat mig var att alla mina misslyckanden och min botgöring och min nya attityd av bara farten skulle göra mig till en sjĂ€lvhjĂ€lpsperson.
Plötsligt fick jag lika bra betalt som före detta presidenter för att dyka upp och hÄlla motiverande föredrag för sÄvÀl chefer som anstÀllda. Andra personer videofilmade de dÀr föredragen och lade ut dem pÄ Youtube och sociala medier, dÀr de blev virala succéer. Sedan började mina egna sociala mediekanaler att vÀxa, för sÄ fort jag anvÀnde dem för att dela med mig av mina visdomsord om högaktuella dagsfrÄgor, eller för att erbjuda en lugn röst i allt kaos, blev de videoklippen bara Ànnu mer virala.
Folk verkade faktiskt fÄ ut nÄgot av att lyssna pÄ mig, pÄ samma sÀtt som jag i början av karriÀren hade fÄtt ut nÄgot
av att lÀsa om och trÀffa mina idoler, varav du kommer att fÄ höra talas om flera i den hÀr boken. SÄ jag tog till mig det. Jag började sÀnda ut mer och mer positiva tankegÄngar i vÀrlden.
Och ju mer jag pratade, desto fler mÀnniskor kom fram till mig pÄ gymmet och berÀttade att jag hade hjÀlpt dem att ta sig igenom svÄrigheter. Canceröverlevare, mÀnniskor som blivit av med jobbet, folk som var inriktade pÄ nÀsta steg i karriÀren. Det var mÀn och kvinnor, pojkar och flickor, high school-ungdomar och pensionÀrer, rika och fattiga av alla de fÀrger, trosÄskÄdningar och lÀggningar som mÀnsklighetens regnbÄge kan erbjuda.
Det var fantastiskt. Det var ocksÄ förvÄnande. Jag förstod inte riktigt varför det hÀnde. SÄ jag gjorde det jag alltid gör nÀr jag vill begripa mig pÄ nÄgonting. Jag hejdade mig och analyserade situationen. Det jag noterade nÀr jag tog ett steg Ät sidan var att det fanns sÄ mycket negativa kÀnslor och pessimism och sjÀlvömkan ute i vÀrlden. Jag sÄg ocksÄ att mÄnga mÀnniskor var vÀldigt olyckliga, trots att experterna jÀmt upplyser oss om att saker och ting aldrig har varit bÀttre under hela mÀnsklighetens historia. Det har aldrig förekommit mindre krig, mindre sjukdom, mindre fattigdom och mindre förtryck Àn just nu. Det Àr vad alla fakta och siffror visar. Objektivt sett Àr det sant.
Men det finns en annan uppsÀttning data ocksÄ. En mer subjektiv uppsÀttning, som Àr svÄrare att mÀta och rÀkna, men som vi allihop kan se och höra nÀr vi tittar pÄ nyheterna, lyssnar pÄ radio eller skrollar runt pÄ sociala medier. SÄ mÄnga mÀnniskor pratar om att kÀnna sig betydelselösa eller osynliga eller hopplösa. Kvinnor och unga tjejer pratar om att inte vara tillrÀckligt bra eller tillrÀckligt snygga. Unga mÀn pratar om att vara vÀrdelösa eller maktlösa. Statistiken över antalet sjÀlvmord och antalet missbrukare Àr pÄ vÀg uppÄt.
SÀrskilt i covid-19-pandemins kölvatten upplever vi en epidemi av den sortens kÀnslor i praktiskt taget alla delar av vÄrt samhÀlle. Depression och Ängest har ökat med tjugofem procent sett över hela vÀrlden sedan 2020. I en studie frÄn Boston University School of Public Health som publicerades i september 2020 konstaterade forskarna att förekomsten av depression bland vuxna i USA hade tredubblats mellan 2018 och vÄren 2020, bara nÄgra mÄnader in i nedstÀngningen av samhÀllet. Tidigare uppgav sjuttiofem procent av vuxna amerikaner att de inte kÀnde nÄgra depressionssymtom, men i april 2020 hade den siffran sjunkit till under femtio procent. Det Àr en enorm förÀndring!
Samtidigt gĂ„r problemet djupare Ă€n covid-19, för det finns grupper dĂ€rute â hela institutioner och industrier, om vi ska vara Ă€rliga â som utnyttjar folks missmod för att sĂ€lja in nonsens, göra dem Ă€nnu argare, mata dem med lögner och elda pĂ„ deras missnöje. Enbart för pengar och politisk vinning. Dessa krafter drivs av ett egenintresse att lĂ„ta folk förbli olyckliga och hjĂ€lplösa, att undanhĂ„lla hur enkelt det borde vara för alla att ta till sig verktygen som lĂ„ter oss göra nytta och vara sjĂ€lvstĂ€ndiga, vilket Ă€r de frĂ€msta vapnen i kampen mot missmod och apati.
Detta tror jag Àr skÀlet till att sÄ mÄnga miljoner mÀnniskor överallt i vÀrlden samlas runt podcasts och substacks och nyhetsbrev som mina, i jakten pÄ svar som verkar vettiga för dem. Det har blivit sÄ illa dÀrute i samhÀllet att de söker sig till nÄgon de kan lita pÄ, nÄgon som vÀgrar spela med i all bullshit, nÄgon som försöker vara obarmhÀrtigt positiv nÀr alla andra Àr obevekligt negativa.
Det var de mÀnniskorna jag stötte ihop med pÄ gymmet varenda dag. Och jag kÀnde en samhörighet med dem, eftersom de till stor del uttryckte samma kÀnslor som jag sjÀlv
upplevde efter att jag lÀmnade guvernörsposten 2011 och min tillvaro rasade ihop. Jag mÀrkte ocksÄ att nÀr jag erbjöd dem rÄd och uppmuntran, nÀr jag försökte inspirera och lugna och peppa, anvÀnde jag mig av en vÀldigt vÀlbekant uppsÀttning verktyg.
Det var samma verktyg som jag hade utvecklat under sextio Ă„rs tid och framgĂ„ngsrikt förlitat mig pĂ„ under min resa genom de föregĂ„ende tre akterna av mitt liv. Det var exakt samma verktygslĂ„da som jag tog till för mer Ă€n ett Ă„rtionde sedan, nĂ€r jag slog i botten och bestĂ€mde mig för att arbeta mig upp igen. Denna uppsĂ€ttning verktyg Ă€r inte revolutionerande. Snarare tidlös. Dessa verktyg har alltid fungerat. De kommer alltid att fungera. Jag ser dem som delar av en ritning eller en vĂ€gbeskrivning för ett lyckligt, framgĂ„ngsrikt, nyttogörande liv â vad det Ă€n innebĂ€r för dig.
Det handlar om att veta vart du vill ta dig och hur du ska komma dit, liksom att ha viljan att göra jobbet som krÀvs och förmÄgan att övertyga de mÀnniskor du bryr dig om att resan du vill ta med dem pÄ Àr mödan vÀrd. Inklusive fÀrdigheten att lÀgga i en annan vÀxel nÀr vÀgen framÄt Àr spÀrrad, och förmÄgan att fortsatt ha öppet sinne och lÀra sig av omgivningen för att hitta nya vÀgar att ta sig fram. Och viktigast av allt, nÀr du vÀl har nÄtt dina mÄl: att du öppet erkÀnner all hjÀlp du fick lÀngs vÀgen och sjÀlv ger tillbaka pÄ samma sÀtt.
Den hÀr boken heter Gör nytta eftersom det var det bÀsta rÄdet min pappa nÄgonsin gav mig, ett rÄd som fastnade i min hjÀrna och aldrig försvann, och min förhoppning Àr att de rÄd jag kommer att ge pÄ följande sidor Àven slÄr rot hos dig. Att göra nytta var ocksÄ den drivande kraften bakom alla mina beslut och det som styrde de verktyg jag anvÀnde för att fatta de besluten. Att bli mÀstare i bodybuilding, att bli
filmstjĂ€rna med miljongage, att bli offentlig Ă€mbetsman â det var mina mĂ„l, men det var inte de sakerna som motiverade mig.
Det tog lĂ„ng tid innan min pappa höll med om min version av vad det innebĂ€r att göra nytta och nĂ€r det kommer till kritan kanske inte jag hĂ„ller med dig, men det Ă€r inte heller syftet med goda rĂ„d. Meningen Ă€r inte att tala om för dig vad du ska bygga, utan att visa hur du ska bygga och varför det Ă€r viktigt. Min far gick bort i samma Ă„lder som jag sjĂ€lv var nĂ€r jag lyckades fĂ„ min vĂ€rld att gĂ„ i spillror. Jag fick aldrig chansen att frĂ„ga honom vad jag borde göra, men jag Ă€r hyfsat sĂ€ker pĂ„ vad han skulle ha svarat: âGör nytta, Arnold.â
Jag skrev den hÀr boken för att hörsamma de orden och sprida hans goda rÄd vidare. Jag skrev den i tacksamhet över de extra Är jag har fÄtt, som jag har kunnat anvÀnda för att göra bot och bÀttring, klÀttra upp frÄn botten och skapa den fjÀrde akten i mitt liv. Jag skrev den eftersom jag tror att vem som helst kan ha nytta av de verktyg jag sjÀlv har anvÀnt i varje fas av mitt liv och att vi allihop kan behöva en pÄlitlig vÀgkarta till den sorts liv vi alltid har velat leva.
Men framför allt skrev jag den eftersom alla mÀnniskor behöver göra nytta.
GĂR NYTTA
Kapitel 1
Ha en klar vision
SÄ mÄnga av de bÀsta bland oss gÄr förlorade.
SÄ mÄnga bra mÀnniskor vet inte vad de hÄller pÄ med. De lever ohÀlsosamt. De Àr olyckliga. Sjuttio procent av dem hatar sina jobb. Deras relationer Àr föga givande. De ler inte. De skrattar inte. De har ingen energi. De kÀnner sig vÀrdelösa. De kÀnner sig hjÀlplösa, som om livet driver dem lÀngs en vÀg till ingenstans.
Om man vet vad man ska titta efter hittar man dessa mÀnniskor överallt. Kanske till och med nÀr man ser sig i spegeln. Men ingen fara. Du Àr inget hopplöst fall. Inte de andra heller. Det Àr helt enkelt sÄ tillvaron blir nÀr man inte har en tydlig bild av hur man vill ha sitt liv, utan bara nöjer sig med vad man nu kunde fÄ eller trodde sig förtjÀna.
Det kan vi fixa till. För allt bra, alla stora förÀndringar, börjar med en klar vision.
Att ha en vision Àr det allra viktigaste. Att ha en vision innebÀr ÀndamÄl och mening. Att ha en klar vision Àr att ha en bild av hur du vill att ditt liv ska se ut och en plan för att uppnÄ det. De mÀnniskor som kÀnner sig allra mest vilsna saknar bÄda delarna. De har varken bild eller plan. De ser
sig i spegeln och undrar: âHur i helvete hamnade jag hĂ€r?â
Men de vet inte sjĂ€lva. De har gjort sĂ„ mĂ„nga val och tagit sĂ„ mĂ„nga steg som har lett dem till denna plats och Ă€ndĂ„ har de ingen koll. De skulle till och med protestera mot tanken: âJag hatar det hĂ€r, varför skulle jag ha valt det?â Trots att ingen tvingade pĂ„ dem den dĂ€r ringen eller stack den dĂ€r andra cheeseburgaren i deras hĂ€nder. Ingen tvingade dem att ta det dĂ€r hopplösa jobbet. Ingen tvingade dem att skolka frĂ„n skolan eller hoppa över trĂ€ningen eller sluta gĂ„ i kyrkan. Ingen tvingade dem att sitta uppe sent varenda kvĂ€ll och spela videospel istĂ€llet för att fĂ„ Ă„tta timmars sömn. Ingen tvingade dem att dricka den dĂ€r sista ölen eller sĂ€tta sprĂ€tt pĂ„ sina sista dollar.
ĂndĂ„ tror de fullt och fast pĂ„ det de sĂ€ger. Och jag tror pĂ„ att de tror pĂ„ det. För dem kĂ€nns det som om livet liksom bara hĂ€nde. De anser pĂ„ allvar att de inte har haft nĂ„got val ifrĂ„ga om hur deras liv blev.
Och vet du en sak? Till viss del har de rÀtt.
Ingen av oss kan vĂ€lja var vi kommer ifrĂ„n. Jag vĂ€xte upp i en liten by i Ăsterrike i början av kalla kriget. Min mamma var mycket kĂ€rleksfull. Min pappa var strĂ€ng och kunde bli fysiskt vĂ„ldsam, men jag Ă€lskade honom djupt. Det var komplicerat. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att din bakgrund Ă€r komplicerad den ocksĂ„. Jag slĂ„r vad om att din uppvĂ€xt var svĂ„rare Ă€n folk i din nĂ€rhet tror. VĂ„rt förflutna kan vi aldrig förĂ€ndra, men vi kan vĂ€lja i vilken riktning vi gĂ„r vidare.
Det finns skÀl och förklaringar till alla de saker som har hÀnt oss fram till nu, sÄvÀl bra som dÄliga, men som regel har dessa saker aldrig berott pÄ att vi inte haft nÄgot val. Vi har alltid ett val. Det vi inte alltid har, om vi inte skapar det sjÀlva, Àr en mÄttstock för att bedöma vÄra val.
Det Àr vad en klar vision kan ge dig: ett sÀtt att lista ut
huruvida ett beslut Àr bra eller dÄligt för dig, baserat pÄ huruvida det för dig nÀrmare eller lÀngre bort ifrÄn det du har som livsmÄl. Blir bilden du har i huvudet av din drömframtid suddigare eller skarpare pÄ grund av den hÀr grejen du Àr pÄ vÀg att göra?
De lyckligaste och mest framgÄngsrika mÀnniskorna hÀr i vÀrlden gör allt som stÄr i deras makt för att undvika dÄliga beslut som skapar oklarhet och för dem lÀngre bort frÄn deras mÄl. IstÀllet fokuserar de pÄ att fatta beslut som förtydligar deras vision för att komma nÀrmare att förverkliga den. Det spelar ingen roll om det de övervÀger Àr en liten grej eller nÄgot enormt, beslutsprocessen Àr ÀndÄ alltid densamma.
Den enda skillnaden mellan dem och oss, mellan mig och dig, mellan vilka tvÄ personer som helst, Àr hur klar bild vi har av vÄr framtid, styrkan i vÄr plan att ta oss dit och huruvida vi har accepterat att valet att förverkliga den visionen Àr vÄrt eget och ingen annans.
SÄ hur lyckas man dÄ med detta? Hur skapar vi en klar vision frÄn scratch? Jag anser att det finns tvÄ sÀtt att gÄ tillvÀga. Antingen kan du börja smÄtt och bygga vidare utÄt tills en stor, tydlig bild framtrÀder för dig. Eller sÄ kan du börja vÀldigt brett och sedan zooma in som ett kameraobjektiv, tills bilden plötsligt blir klar. Det var sÄ det var för mig.
Börja brett och zooma in
Den tidigaste visionen jag hade om mitt liv var vÀldigt bred. Den handlade om Amerika. Inget mer specifikt Àn sÄ. Jag var tio Är. Jag hade precis börjat i skolan i Graz, storstaden strax öster om min hemby. Vart jag Àn vÀnde mig pÄ den tiden tycktes jag se de mest otroliga saker om Amerika. Under
lektionerna i skolan, pÄ tidskrifternas omslag, i journalfilmerna som spelades upp före sjÀlva filmen pÄ biografen.
Jag sĂ„g bilder av Golden Gate-bron och de dĂ€r Cadillacbilarna med stora fenor baktill som körde fram lĂ€ngs ofantliga sexfiliga motorvĂ€gar. Jag sĂ„g filmer gjorda i Hollywood och rockstjĂ€rnor i pratshower som var inspelade i New York. Jag sĂ„g Chrysler Building och Empire State Building, som fick Ăsterrikes högsta byggnad att mest likna ett litet trĂ€dgĂ„rdsskjul. Jag sĂ„g gator kantade av palmer och snygga tjejer pĂ„ Muscle Beach.
Det var Amerika som hemmabio med surround-sound. Allt var stort och glÀnsande. För ett mottagligt barn som jag sjÀlv var de dÀr bilderna som Viagra för dagdrömmar. Sedan borde de ha haft liknande varningstexter ocksÄ, för visionerna av livet i Amerika som de vÀckte avtog inte efter fyra timmar.
Jag bara visste: det Àr dÀr jag hör hemma.
Och dÀr skulle jag göra vad dÄ? Jag hade ingen aning. Det var som sagt en bred vision. Bilden var vÀldigt suddig. Jag var bara barnet. Vad visste jag om vÀrlden? Men en sak jag lÀrde mig Àr att nÄgra av de allra starkaste visionerna framtrÀder pÄ just det viset. De kommer ur de brinnande intressen vi har som unga, innan vÄra Äsikter om dem har pÄverkats av andra mÀnniskors vÀrderingar. NÀr den berömde storvÄgssurfaren
Garrett McNamara en gĂ„ng pratade om vad man kan hitta pĂ„ ifall man Ă€r missnöjd med sitt liv, sa han att man borde âgĂ„ tillbaka till nĂ€r man var tre Ă„r, komma pĂ„ vad man Ă€lskade att göra dĂ„, tĂ€nka ut hur man kan skapa sig det livet och sedan rita upp en karta och följa denâ. Han beskrev processen för att skapa sig en vision och jag tycker att han har helt rĂ€tt. Det Ă€r naturligtvis inte sĂ„ lĂ€tt, men det Ă€r verkligen sĂ„ enkelt. Du kan börja med att titta bakĂ„t i tiden och tĂ€nka vĂ€ldigt
brett runt de saker du brukade Àlska. Dina mest brinnande intressen Àr en ledtrÄd till din tidigaste vision av dig sjÀlv, om du bara hade uppmÀrksammat dem nÀr det begav sig.
Se pÄ nÄgon som Tiger Woods som redan som tvÄÄring visade hur duktig han var pÄ att putta i Mike Douglas Show. Eller systrarna Williams. Det Àr mÄnga som inte vet det hÀr, men deras pappa Richard lÀt alla sina fem barn prova pÄ tennis nÀr de var smÄ, och allihop hade talang, men det var bara Venus och Serena som visade passion för sporten. Brinnande passion. Och dÀrigenom blev tennisen den vÀrld som formade deras uppvÀxt och deras sÀtt att se sig sjÀlva.
Det var samma sak med Steven Spielberg. Han var ingen hÀngiven filmÀlskare som liten. Det var tv han Àlskade. Sedan fick hans pappa en gÄng en liten Ättamillimeters amatörkamera i farsdagspresent för att föreviga familjens bilsemestrar, som Steven började lattja runt med. I ungefÀr samma Älder som jag sjÀlv var nÀr jag upptÀckte Amerika upptÀckte Steven filmskapandet. Han gjorde sin första film vid tolv Ärs Älder. NÀr han var tretton gjorde han en som förÀrade honom ett förtjÀnstmÀrke för fotografi i scouterna. Han tog till och med kameran med sig pÄ scoutresorna. Steven hade precis flyttat tvÀrsöver hela landet med sin familj, frÄn New Jersey till Arizona, och filmskapandet var det första som gav honom en kÀnsla av att han fann sin vÀg.
Det var inte att flytta till Hollywood. Det var inte att vinna en Oscar för BÀsta film eller BÀsta regi. Det var inte att bli rik och berömd eller jobba med glamorösa filmstjÀrnor. Dessa mer specifika ambitioner infann sig senare. I början var hans vision helt enkelt att göra film. Det var en stor och bred vision, precis som fallet var för Tiger (golf), Venus och Serena (tennis) och mig (Amerika).
Detta Àr helt normalt. För de flesta av oss Àr det till och