9789137505268

Page 1

 ïŹïŸ„ïłïŽïĄ ïČ

Det lÄsta rummet

ÖversĂ€ttning: Carla Wiberg

ï„ïŹïŹïč ïČï©ïŠïŠï©ïŽïšïł

Tidigareutgivning

Flickan under jorden 2009 Janusstenen 2010 Huset vid havets slut 2011 KÀnslan av död 2012 En orolig grav 2013 De utstötta 2014 De öde fÀlten 2015 En kvinna i blÄtt 2016 Dolt i mörker 2017 Den mörka Àngeln 2018 En cirkel av sten 2019 Irrbloss 2020 Nattfalkarna 2021 Ž

Engelska originalets titel The Locked Room Copyright © Elly GriïŹƒths 2022 ”Till Althea, frĂ„n fĂ€ngelset” översatt av C. R. Nyblom Omslagsdesign: Helena Hammarström Omslagsfoto: Nic Skerten/Arcangel Images, Shutterstock Tryckt 2022 hos ScandBook, EU ISBN 978-91-37-50526-8

Bokförlaget Forum, Box 3159, 10363 Stockholm www.forum.se

Till alla vÀnner som hjÀlpte mig genom lockdown, sÀrskilt Frauke, Julie, Lesley, Mel, Nancy, Rob, Stephany, Veronique och William.

Han sade inte: ”Du skall slippastormar, du skall slippa möda, du skall slippa sjukdom”, utan han sade: ”Du skall inte bli besegrad.”

JulianofNorwich

UppenbarelseravdengudomligakÀrleken (utgivna1670mentroligenskrivna under pestepidemin1373)

Prolog

Försttrorhonatthanskakommatillbaka.DetÀrettmisstagalltihop, tÀnker hon. Han kan inte ha tÀnkt lÀmna henne inlÄst i mörkret för alltid. Och mörkt Àr det. Hon har inte mobilen med sig. Var har hon lÀmnat den? Hon har minnesluckor som skrÀmmer henne Ànnu mer ÀndetlÄstarummet.

Hon försöker stega upp det. Åtta steg tvĂ€rs över Ă„t ena hĂ„llet, Ă„tta steg tvĂ€rsöverĂ„tdetandra. NĂ€r honkommer till en vĂ€gg Ă€rden kall och fuktig. Det ïŹnns inget fönster. Dörren Ă€r av plĂ„t. Hon hörde den metalliskaskrĂ€llennĂ€rdenslogigenefterhonom.Honminnsinteatt hon kom in i rummet. Hade han drogat henne? Kylan och fukten fĂ„r henneatttroatthonbeïŹnnersigundermarkytan.HonförestĂ€llersig jordovanförsig,ïŹ‚erametertjock.ÄrhonikĂ€llarenunderetthus? FinnsdetnĂ„gonmĂ€nniskaovanförhenne?

Vadsahan?Atthanskullekommatillbakasenare?Varförkommer honinteihÄgmerÀnsÄ?

TÀnkerhanlÀmnakvarhennehÀrimörkretföralltid?

Lördag22februari 2020

Det kĂ€nns konstigt att vara ensam hĂ€r. NĂ€r hon vĂ€xte upp var det som om mamma alltid hĂ€rskade hĂ€r i huset, till och med –helt oförklarligt – nĂ€r hon faktiskt inte befann sig i det. Ruth minns att hon kom hem frĂ„n skolan och blev skuldmedvetet lĂ€ttad nĂ€r bĂ„da lĂ„sen i ytterdörren var lĂ„sta. Det betydde att Jean Galloway var pĂ„ sitt deltidsjobb. Men nĂ€r Ruth satte pĂ„ tv:n och plundrade kexburken hade hon alltid en kĂ€nsla av att Jean iakttog henne, inte bara frĂ„n det svartvita bröllopsfotot ovanför apparaten – Jean i obekvĂ€mt kort sextiotalsklĂ€nning, Arthur förvĂ„nansvĂ€rt cooli modskostymoch smalslips–utan urvarjevrĂ„idetprydligaradhuset.NuharJeanvaritdödi snartfemĂ„rmenRuthharfortfarandesammakĂ€nslaavatt hennesmammasvĂ€varnĂ„gonstansiutkantenavmedvetandet.

Att Jean svĂ€var dĂ€r just nu kan bero pĂ„ att Ruth sitter i hennes sovrumochtittarpĂ„enbuntfotonienskokartongmĂ€rktïČï©ï¶ïĄïŽ

Ruths pappa Ă€r bortrest över helgen tillsammans med sin nya fru,Gloria.NĂ€rde kommertillbakavillGloriagöraominredningen,sĂ„RuthharerbjuditsigattgĂ„igenomsinmammas tillhörigheter.Gloria(hurmycketRuthĂ€ngillarhennekan honintetĂ€nkapĂ„hennesomsinstyvmorochabsolutintesom sin ”bonusmamma”) har varit vĂ€ldigt taktfull i frĂ„ga om allt det dĂ€r. Hon har inte Ă€ndrat pĂ„ nĂ„got i huset sedan hon ïŹ‚yttade in för tvĂ„ Ă„r sedan utan levt med Jeans klĂ€der i gĂ€strums-

8 1

garderobenochJeanstavlorpĂ„vĂ€ggarna.DetĂ€rbaranaturligt att hon vill göra Ă€ndringar och Ă€rligt talat kan huset behöva det. Ruth lĂ€gger mĂ€rke till de ïŹ‚agnande snickerierna nu nĂ€r honintebordĂ€rlĂ€ngre,deurblektatapeterna,deomoderna möblerna. En gĂ„ng i tiden var det bara vad ”hemma” bestod av,mennĂ€rRuthserpĂ„husetmedGloriasögonkanhonförstĂ„ atthonvillsnyggaupplite.OchomGloriaharlyckatsövertala Arthur att sluta kamma över ïŹ‚inten, dĂ„ ïŹnns det inga grĂ€nser för vad hon kan Ă„stadkomma.

Att Ruth Ă€r ensam beror pĂ„ att svĂ€gerskan Cathy har tagit med sig hennes dotter Kate till djurparken, motvilligt Ă„tföljd av Kates sjuttonĂ„rige kusin Jack. Kate Ă€lskar djur och har sett framemotbesökethelaveckan.SjĂ€lvharRuthintevaritpĂ„ London Zoo pĂ„ mĂ„nga Ă„r, men hon fĂ„r en plötslig vision av pingvinhuset – ett underverk i art dĂ©co, fullt med kurvor och blĂ„tt vatten. Men har hon inte lĂ€st nĂ„gonstans att pingvinerna intebordĂ€rlĂ€ngreeftersomdetvisatsigatthusetintevar lĂ€mpligt för dem? Hon har en besvĂ€rande kĂ€nsla av att djurparker, sĂ€rskilt om de ligger i storstĂ€der, inte Ă€r lĂ€mpliga för djur över huvud taget. Hon stĂ„lsĂ€tter sig inför en debatt med Kate om den frĂ„gan nĂ€r hon kommer tillbaka. Kate Ă€r mycket för ïŹlosoïŹska debatter. Ruth förstĂ„r inte var hon har fĂ„tt det ifrĂ„n. Kates pappa, kriminalöverkommissarie Harry Nelson, Ă€r allergisk mot blotta ordet ïŹlosoïŹ. Se Ă€ven konst, arkeologi, andlighet, yoga och vegetarianism.

Hittills har fotona i skokartongen inte levt upp till sin lockande etikett. Det ïŹnns nĂ„gra bilder av Jean nĂ€r hon var ung, som skolïŹ‚ickai ïŹ‚Ă€tor ochsom nybliven bankkassörska i mörk drĂ€kt. Ruth granskar de urblekta korten och försöker urskilja tecken pĂ„ slĂ€ktskap med sig sjĂ€lv eller Kate. Hon har ofta fĂ„tt höraatthonserutsomsinmammamenalltidtrottattdetvarit bara för att bĂ„da haft en tendens att gĂ„ upp i vikt. NĂ€r hon nu betraktar den unga Jean tycker hon sig se en svag likhet med Kate i den rĂ€ttframma blicken och trotsiga hĂ„llningen redan

9

pĂ„ bilden med ïŹ‚Ă€torna. Ruth Ă€r uppriktigt ledsen för att Kate aldrig ïŹck lĂ€ra kĂ€nna sin mormor som hon – det börjar Ruth upptĂ€cka nu – Ă€r ganska lik till karaktĂ€ren.

EttfotoavenlurvighundĂ€rengĂ„ta.JeanvĂ€gradealltid atthahusdjur,ochnĂ€rRuthskaïŹ€adesigtvĂ„katternĂ€rhon nĂ€rmade sig fyrtioĂ„rsstrecket tyckte Jean att det var ett tecken pĂ„atthonhade”gettupp”,somhonsa.Sedankommeren bild avenĂ€ldreJeani lĂ„ngvit klĂ€nning, somett nattlinne.Vad iallvĂ€rlden?SedanfĂ„rRuthsynpĂ„dendystrabyggnadeni bakgrunden. FörĂ€ldrarnas frikyrka. Det hĂ€r kortet mĂ„ste vara frĂ„n Jeans vuxendop, nĂ€r hon blev ”pĂ„nyttfödd”. Ruth delar inte sina förĂ€ldrars tro och under uppvĂ€xttiden var hon djupt förbittradöverkyrkansinïŹ‚ytandepĂ„derasliv.NĂ€rförĂ€ldrarna fannGudhadedettydligeninneburitattdetappadekontakten medalltannat.FörderiktigtrĂ€ttfĂ€rdigaĂ€rreligionenettheltidsjobb. Men med Ă„ren har Ruths instĂ€llning veknat och hon var sĂ€rskiltgladatthennespappahadekyrkansstödefterJeansdöd. DetvarfaktisktiförsamlingensstödgruppförmĂ€nniskorisorg som han trĂ€ïŹ€ade Gloria.

Hon blĂ€ddrar igenom ett antal vuxendopsfoton och sedan ïŹnnsdetbaraettendakortkvarikartongen.DetvisarenlĂ€nga sombestĂ„ravtresmĂ„husmedplattavĂ„tmarkerruntomkring. RuthtittarengĂ„ngtill.DetĂ€rjuhennesegethem!Hennes Ă€lskade, opraktiska hem lĂ„ngt frĂ„n all Ă€ra och redlighet, med utsiktöversaltĂ€ngarnadĂ€r baraïŹ‚yttfĂ„glar bor och drunknade barnsvĂ„lnaderroparfrĂ„nhavet.JeantycktealltidillaomRuths lillaradhus.”VarförkanduintebopĂ„nĂ„gotmerciviliserat stĂ€lle?”brukadehonsĂ€ga,storstadstösensomvarföddoch uppvĂ€xtisödraLondon.”NĂ„gonstansdĂ€rdetïŹnnsaïŹ€Ă€reroch vettiga bussförbindelser?” Varföri all vĂ€rlden sparade Jean ett foto – en vackervy, till och med – av den föraktade huslĂ€ngan?

Mendet ÀrnÄgot konstigtmed bilden.StugornaÀr intevita utanmÄlade igammalrosaoch omgivnaavlÄgahÀckaristÀllet förspjÀlstaket.BilensomstÄrparkeradutanfördetyttersta

10

huset ser mÀrkligt fyrkantig ut. Ruth vÀnder pÄ kortet och fÄr se en kort anteckning med mammas typiska handstil: D.1963 RuthÀrfödd1968.Honbetraktarfototigen,noterarde gulnade fÀrgtonerna och de nötta hörnen. Ingen tvekan. Jean hade ett foto av Ruths hem, taget trettio Är innan Ruth sjÀlv sÄg huset för första gÄngen.

Ruth tar med sig skokartongen med fotona in i sitt rum och stĂ€llerdenbredvidresvĂ€skan.Honsoverirummetsomvar hennes eget nĂ€r hon var barn. DĂ€r ryms nĂ€tt och jĂ€mnt sĂ€ng, bokhylla och klĂ€dskĂ„p. Kate har fĂ„tt Simons gamla rum som Ă€r större eftersom han var bĂ„de Ă€ldre och pojke. ”Pojkar behöver mer plats”, brukade Jean sĂ€ga som svar pĂ„ Ruths stĂ€ndiga klagomĂ„l. Men till skillnad frĂ„n Ruth var Simon den ordentligasortensomintebreddeutsig.Hanskullehatrivtsbra idetminstarummet.Ruthminnsatthanaldrigspredsaker omkring sig som Kate har gjort under en enda övernattning: klĂ€der pĂ„ golvet, uppslagna böcker pĂ„ nattduksbordet. Ruth plockar upp klĂ€derna fast hon vet att Kate borde fĂ„ göra det sjĂ€lv. Hon Ă€r ju faktiskt elva Ă„r nu.

Ruth har sorterat sin mammas klĂ€der i tvĂ„ sopsĂ€ckar, en att skĂ€nkatillvĂ€lgörenhetochensomskatilltippenstextilcontainer. DetfannsinteettendaplaggsomhonvillebehĂ„lla.Arthur har redan gett Ruth hennes mammas guldklocka i kedja och hennes förlovningsring med diamanten. Ruth förvarar dem i en trĂ€ask tillsammans med Kates rosa plastarmband frĂ„n BB (Flicka, Ruth Galloway) och en trollsten – en förstenad sjöborre som pĂ„stĂ„s ha tur med sig. Den senare har Ruth fĂ„tt i present av sin vĂ€n druiden Cathbad.

Att gĂ„ igenom sin mammas tillhörigheter har fĂ„tt Ruth att kĂ€nnasigledsenochrastlös.Honbehöverfriskluft.Huset ligger i ett bostadsomrĂ„de i Eltham med rad efter rad av huslĂ€ngorfrĂ„ntidigtnittonhundratalochparhusfrĂ„ntrettiotalet. DeĂ€rlitemervĂ€lhĂ„llnaĂ€npĂ„Ruthstidmengerfortfarandeett ganska grĂ„tt och ogĂ€stvĂ€nligt intryck. Det ïŹnns inga sĂ€rskilt

11

intressanta promenadvĂ€gar om man inte tar sig Ă€nda bort till parken eller begravningsplatsen. Ruth bestĂ€mmer sig för att gĂ„ till butiksgatan. AïŹ€Ă€rerna utgör en liten deprimerande rad men dĂ€r ïŹnns ett Co-op dĂ€r hon kan köpa The Guardian och en mjuk kakatill teet.PĂ„vĂ€gen tĂ€nker hon pĂ„ att hon brukade gĂ„ hĂ€r med skolkamraten Alison. NĂ€r de var barn gick de till tobaksaïŹ€Ă€renvarjelördagochköpteserietidningar.Senare jobbadebĂ„dasomtidningsbud,traskaderuntpĂ„gatornatidigt pĂ„ morgnarna och delade ut The South London Press. Ännu lĂ€ngre fram ljög de om sin Ă„lder för att kunna köpa alkohol i den sjaskiga spritbutiken pĂ„ hörnet. NĂ€r Ruth gĂ„r förbi den –numera ett Tesco – tar hon impulsivt en selïŹe och messar den tillAlison.HonĂ€rintesĂ„brapĂ„detdĂ€rochbarahalvaansiktet ïŹnnsmedpĂ„bilden,menAlisonkommerattförstĂ„budskapet.

NĂ€rhonnĂ„rbarndomshemmetigenharCathy,KateochJack kommittillbakafrĂ„ndjurparken.KateĂ€rfullavinformation omtigrar,sengĂ„ngareochenokapisomheterMeghan.Jack Ă€terkakaochpratarintelikamycket,menmellantuggorna serverarhandemettrentskrĂ€mmandeantalfaktaomspindlar. Cathy ryser men Ruth sĂ€ger att Cathbad alltid ber om ursĂ€kt om han skadar ett spindelnĂ€t. ”Han sĂ€ger att de Ă€r fantastiska konstverk.”

Ӏr det din vĂ€n trollkarlen?” frĂ„gar Cathy. Hon har tackat nej till kakan eftersom hon ”bara fĂ„r Ă€ta femhundra kalorier i dag”, men egentligen Ă€r hon rĂ€tt okej.

”Han Ă€r druid”, sĂ€ger Kate.

”Vad Ă€r det för skillnad?” sĂ€ger Jack.

”DruiderĂ€rpĂ„riktigt”,sĂ€gerKate.Honharspecialiseratsig pĂ„ svar som inte gĂ„r att sĂ€ga emot. De kan lĂ„ta ohövliga om hon inte tĂ€nker sig för. Ruth ska till att avleda dem med ïŹ‚er frĂ„goromdjurparken,mendĂ„piperhennesmobil.Ettsms frĂ„n Alison.

12

Ruth svarar ja fast hon vet att Kate vill pÄminna henne om att mobiler Àr förbjudna vid matbordet.

Är hon det?

13

Nelsongranskarettfotoavendödkvinna.DetĂ€ringethan normalt skulle göra hemma, en lördag, men hans fru Michelle har tagit medsigderas yngstabarn pĂ„ semester iBlackpool dĂ€r bĂ„de hon och Nelson vĂ€xte upp och dĂ€rmed har han huset för sig sjĂ€lv. Han bestĂ€mde sig för att titta pĂ„ rugby och dricka öl helaeftermiddagen,mendenplanengickomintetnĂ€rschĂ€fern Bruno stĂ€llde sig framför tv:n och suckade. Till sist tog Nelson med sig Bruno ut pĂ„ promenad, och nĂ€r de kom hem igen kunde Nelson liksom inte fĂ„ tillbaka den dĂ€r kĂ€nslan av lördagseftermiddag. Han tĂ€nker pĂ„ Michelle och Georgie. De Ă€r pĂ„ besök hos Michelles mamma och Nelson Ă€rnĂ€stan sĂ€ker pĂ„attdeskullevarapĂ„PleasureBeachidag.DetĂ€rinteNelsons favoritstĂ€lleochhanharĂ€gnatenbrastundĂ„tattoroasig försĂ€kerhetsselarochförbipasserandepedoïŹler.SedantĂ€nker hanpĂ„RuthochKatieiLondon.Ruthharsagtatthonskapacka ihopsinmammastillhörigheter.DetmĂ„stevaraensorgliguppgift.NelsonkaninteförestĂ€llasigettlivutansinmamma,Ă€ven om han Ă€r glad att hon bor över trettio mil bort. Men tanken pĂ„ mamma leder till minnet av ett samtal som han hade med henne i julas och ett beslut han mĂ„ste ta. Fast det kan han inte tĂ€nkapĂ„nu–intenĂ€rBrunostirrarsĂ„tillitsfulltpĂ„honom och Georgies leksaksgaragestĂ„rdĂ€rihörnet.AlltsĂ„tarhansin tillïŹ‚ykt till jobbet.

SamanthaWilsonhittadesdödklockanartonigÄrkvÀll.

14

2

HonlĂ„gpĂ„sinsĂ€ngmedentomtablettburkbredvidsig.Kroppen upptĂ€cktesavhennesvuxneson,Brady, som hade begett sig till parhuset i Gaywood dĂ„ han blivit orolig dĂ€rför att Samantha intesvaradeitelefon.DetkrĂ€vsobduktionmenallatecken tyder pĂ„ sjĂ€lvmord. Fast Ă€ndĂ„ 
 Samantha var femtiotvĂ„ Ă„r. JĂ€mnĂ„rig med Nelson. Hon var frĂ„nskildochhadetvĂ„barn:SaïŹ€ron,kosmetolog,ochBrady, personligtrĂ€nare.SamanthajobbadedeltidpĂ„detlokalabiblioteket.TvĂ„ordningspoliserryckteuttillfyndplatsen.Derapporteradeatt deintehadefunnitnĂ„grateckenpĂ„inbrottellerhandgemĂ€ng. Fotot, taget av en av dem, visar en kvinna som ligger fulltpĂ„klĂ€ddpĂ„ettblommigtpĂ„slakan.AnsiktsuttrycketĂ€r fridfullt, det askblonda hĂ„ret prydligt kammat. Brady var för chockad för att kunna höras ordentligt men uppgav att hans mamma inte hade verkat vare sig nedstĂ€md eller orolig. I och försigĂ€rdettaingenorsakattmisstĂ€nkabrott.Barn–Àvenom deĂ€rvuxna–vetintealltidvadsompĂ„gĂ„riderasförĂ€ldrarstankar. Nej, det som bekymrar Nelson Ă€r beskrivningen av köket. InspektörJaneCampionhargjortettgrundligtjobb:TheDaily Mail pĂ„ bordet bredvid en tom kaïŹ€emugg, en vas med tulpaner,etttomtdricksglasuppochnervĂ€ntidiskstĂ€llet,enportion fĂ€rdiglagadmatimikrovĂ„gsugnen.DetĂ€rdetsistnĂ€mndasom fĂ„rNelsonattundraominteenhetenförgrovabrottborde kallasin.FörintesĂ€ttermanvĂ€linentallrikkycklingmed citronrisotto frĂ„n ViktvĂ€ktarna i mikron om man planerar att ta livet av sig?

Mobilensurrartill.JoArcher.VarförringerNelsonschef hem till honom?

”Hej, Nelson”, sĂ€ger Jo. ”Du, det Ă€r inget att oroa sig för.”

”Vad dĂ„?” sĂ€ger Nelson och börjar oroa sig.

”Jag har funderat pĂ„ coronaviruset.”

Inte ens Nelson har undgĂ„tt att höra talas om den dödliga inïŹ‚uensan som tydligen började i Kina. Nyheterna har varit fulla av instĂ€llda ïŹ‚yg och semesterïŹrare som sitter fast pĂ„ ett

15

kryssningsfartygsomensortsmoderniscensĂ€ttningavDenïŹ‚ygande hollĂ€ndaren. Nelson tycker naturligtvis synd om alla som har drabbats, men det bekrĂ€ftar ju i vissmĂ„n hans Ă„sikt att det Ă€r bĂ€st att undvika semesterresor över huvud taget.

”Har vi fĂ„tt ïŹ‚er fall hĂ€r i landet?” frĂ„gar han.

”Tretton till i dag.”

”Men det Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ inte sĂ€rskilt mĂ„nga, va?”

”DetkommerattbliïŹ‚er”,sĂ€gerJoochNelsontyckeratthon lĂ„ter skadeglad, som om hon njuter av tanken.

”Men det Ă€r vĂ€l bara inïŹ‚uensa?”

”InïŹ‚uensa kan man dö av”, sĂ€ger Jo. ”Du kommer vĂ€l ihĂ„g spanska sjukan?”

”SĂ„gammalĂ€rjaginte.”HanvetattJovillatthanskapensionera sig men det hĂ€r Ă€r ju löjligt. Spanska sjukan var vĂ€l precis efter första vĂ€rldskriget?

”JagtrorattvimĂ„stevaraberedda”,saJo.”Jagkallartill möte pĂ„ mĂ„ndag.”

JoÀlskarmöten.NelsonkanslÄvadomatthonkommer attledadethÀrklÀddiheltÀckandeskyddsdrÀktmedDarth Vader-mask och allt. Han tyckeratt hon överreagerarmendet kan han inte gÀrna sÀga.

”Jag kommer”, sĂ€ger han.

”OchvibörsĂ€gaĂ„tallaatthamedsighandspritöverallt.Jag har bestĂ€llt extra mycket.”

Handsprit. Herrejösses.

”JagharfunderatpĂ„sjĂ€lvmordetiGaywood”,sĂ€gerhan. ”Det Ă€r nĂ„got med det som inte kĂ€nns riktigt rĂ€tt.” Han förklarar det dĂ€r med maten i mikrovĂ„gsugnen.

”Hon kanske bara glömde bort att Ă€ta”, sa Jo. ”Det gör jag ofta.”

En av de mÄnga skillnaderna mellan dem.

”SĂ„jagtrorattvihartillrĂ€ckligtmedingredienserförattkunna bakabrödsjĂ€lvaiïŹ‚eraveckor.Vikanodlapotatis,purjolökoch

16

morötter i trĂ€dgĂ„rden. Vi kanske borde skaïŹ€a nĂ„gra höns 
”

Judy ser pĂ„ krukorna med mjöl och jĂ€st i skaïŹ€eriet. NĂ€r de köpte huset visste hon inte ens vad det lilla rummet bredvid köketskullevaratill.MennuinserhonattCathbadiallstillhet har varit beredd pĂ„ vĂ€rldens undergĂ„ng Ă€nda sedan dess.

”Trorduverkligenattdetkommerattbehövas?”sĂ€gerhon. ”Att aïŹ€Ă€rerna kommer att fĂ„ slut pĂ„ varor? Det har bara varit ett par fall hĂ€r i landet.”

”FolkfĂ„ralltidpaniknĂ€rdetgĂ€llermat”,sĂ€gerCathbad. ”Mat och toapapper.” De fĂ„r sitt toalettpapper levererat hem frĂ„n ett företag som bara har etiskt framstĂ€llda varor. Judy Ă€r för principen men önskar att det inte stod Vem bryr sig ett skit? pĂ„ kartongerna.

”HĂ„ller du pĂ„ att fĂ„ panik?” frĂ„gar hon.

”Nej”, sĂ€ger Cathbad. ”Men jag gillar att vara beredd.” Och han ser rĂ€tt glad ut och gnolar för sig sjĂ€lv medan han sorterar pastapaket.MenJudykĂ€nnersigĂ€ndĂ„liteskakad,trotsde vardagligaljuden:Michaelspianospel,Mirandastv-tittande ochbullterriernThingssvagagnĂ€llandeihallen.Kandet hĂ€rcoronavirusetvaraallvarligareĂ€nallatror?HonĂ€rinte dentypensomalltidgĂ„rikatastroftankarmenhonlitarpĂ„ Cathbads instinkter.

”Super-Jo har kallat till möte pĂ„ mĂ„ndag”, sĂ€ger hon.

”Bra dĂ€r”, sĂ€ger Cathbad. ”Vad sĂ€ger Nelson?”

”HansĂ€ger
”Judykollarsinmobil.”’Herrejösses.Vilken massa vĂ€sen för ingenting.’”

”TyvĂ€rrharnogNelsonfeldenhĂ€rgĂ„ngen”,sĂ€gerCathbad. ”Jag tĂ€nker lĂ€gga en skyddsring runt huset.”

”DĂ„ mĂ„ste det vara allvar”, sĂ€ger Judy. Hon menar det lĂ€ttsamt,menCathbadsĂ€ger nĂ€stan försigsjĂ€lv: ”Baradet rĂ€cker med det.”

17

Cathy mĂ„ste hem till sin lĂ„gkalorimiddag men Jack erbjuder sigattstannasombarnvaktĂ„tKatemedanRuthĂ€rute.”Vikan Ă€ta ïŹsh and chips”, sĂ€ger han. Kate verkar överlycklig.

”Tackska duha”,sĂ€gerRuth.”JagkördighemnĂ€rjagkommer tillbaka.” Det Ă€r en bra ursĂ€kt för att inte dricka alkohol.

Alison sĂ€ger att de ska trĂ€ïŹ€as pĂ„ en pub i Blackheath. ”Det kommernĂ„grafrĂ„nvĂ„rĂ„rskurs.PaulEdwards.DaveRutherford. Kelly Prentis – Kelly Sutherland pĂ„ den tiden.” ”Kommer Fatima?”

Fatimavardentredjeiderastreklöveriskolan.Ruthhar baravagaminnenavPaulochDavidmenkommermycket vÀl ihÄg Kelly Sutherland. Hon var den erkÀnda drottningen i deras Ärskurs, cool och moderiktig med en pojkvÀn som vÀntadepÄhennepÄmotorcykelutanförskolansgrindar.Ruthtror inte att hon nÄgonsin bytte mer Àn ett par ord med Kelly. Och hon förstÄr fortfarande intevarför kvinnor byter namn nÀr de gifter sig.

LiksomRuthharAlisonaldriggiftsig.IskolanvarRuth och Alison och Fatima ”de smarta” som ïŹck premium varje Ă„r och satt pĂ„ biblioteket och pluggade medan deras jĂ€mnĂ„riga testade drogerbakom gymnastiksalen. SjĂ€lvakallade de sig las tresamigas.PĂ„enoïŹ€entliggymnasieskolapÄÄttiotalet togsdet inte för givet att de ïŹ‚esta skulle lĂ€sa vidare. NĂ€r det blev dags för slutproven hörde de tre tjejerna till en elitgrupp som ïŹck

18

3

sĂ€rskilda lektioner i konsten att fylla i ansökningsblanketter och söka stipendier. PĂ„ den tiden fanns det fortfarande stipendier som tĂ€ckte alla kostnader. Annars skulle Ruth inte ha kunnat studera pĂ„ universitet. Ruth och Alison gick i samma skolaĂ€ndasedanförstaklass.Fatimakominianochgjorde starktintryckmedsinelegans(tillochmedstarkareĂ€ndet oundvikligaöknamnetFatty)ochdetfaktumatthonvarenav ytterst fĂ„ svarta elever. Eltham var ett etniskt blandat omrĂ„de mendetmĂ€rktesĂ€nnuinteiRuthsskola.SenareskulleEltham bliberyktatförmordetpĂ„StephenLawrence,enungsvart mansomblevdödadavvitaligistermedanhanvĂ€ntadepĂ„ bussen, men redan i början av Ă„ttiotalet fanns det en rasistisk underton i vardagslivet. Ruth skulle kanske inte ha mĂ€rkt den om det inte hade varit för Fatima. ”De menar ’vĂ€ltalig för att varasvart’”, förklaradeFatima nĂ€rhonïŹck pris för att hon var bra pĂ„ att debattera. ”De Ă€r förvĂ„nade över att jag inte pratar förortsslang.” I sjĂ€lva verket hade Fatimas pappa Reginald det snobbigaste uttal Ruth nĂ„gonsin hade hört. Han var lĂ€kare –nĂ„got som imponerade till och med pĂ„ Ruths mamma.

RuthstuderadearkeologipĂ„UniversityCollegeLondon, Alisonpluggadeengelska pĂ„ universitetet i Bristol och Fatima ïŹ‚yttadetillEdinburghochlĂ€stemedicin.BĂ„deRuthochAlison ïŹckpremierpĂ„densistaavslutningeniskolanmendetvar Fatima som blev Årets elev 1986. Numera Ă€r Fatima allmĂ€nlĂ€kareinorraLondon,giftochhartvĂ„barn.Alisontogen högre examen pĂ„ Columbia University och bodde kvar i New York iövertjugo Ă„rsom lĂ€rareochfrilansjournalist.NuĂ€rhon hemma i London igen men Ruth har inte sett henne sedan de tog ett glas i all hast efter Jeans begravning. Ruth blev djupt rörd nĂ€r Alison dök upp i kyrkan. Ruth hittar en parkeringsruta nĂ€ra puben. Alison har sagt att hon tĂ€nker möta henne utanför. ”Det Ă€r sĂ„ otĂ€ckt att gĂ„ in pĂ„ en bar ensam.” Ruth tackade henne men tĂ€nkte att Alison mĂ„stehaförĂ€ndrats om hon verkligen blir generadav attgĂ„in

19

pÄ en pub i södra London. Den hÀr kvinnan har ju bott ensam pÄ Manhattan.

NĂ€rRuthfĂ„rsynpĂ„Alison,somstĂ„rhopkuradirödfuskpĂ€lsjacka underTheBlack Lions blinkandeljusslingor, tycker hon att vĂ€ninnan inte har förĂ€ndrats det minsta. Fortfarandekortklippt,fortfarandemedglasögon,fastdehĂ€rhartrendigasvarta bĂ„garochliknarinteallsbarndomenstillknyckladebrillor.De kramas och gĂ„r in pĂ„ puben. Eltham Parks Ă„tertrĂ€ïŹ€ hĂ„lls i en reserverad lokal en trappa upp, och Alison sĂ€ger att hon behöver nĂ„got att dricka först. Det Ă€r inte förrĂ€n hon tar av sig jackansomRuthupptĂ€ckeratthonharförĂ€ndrats.Honser pĂ„nĂ„gotsĂ€ttmindreut,ochpĂ„nĂ€rahĂ„llĂ€ransiktetmagert och fĂ„rat. Har Alison alltid varit sĂ„ hĂ€r liten? Ruth Ă€r bara en ochsextiofemmentycksĂ€ndĂ„tornauppsigövergestalten bredvid sig.

Hon köper rödvin Ät Alison och sodavatten med lime Ät sig sjÀlv.

”SkĂ„l för oss.” De klingar i glasen.

”Du ser bra ut, Ruth.” Ruth kĂ€nner sig för vardagligt klĂ€dd. Hon har inga ïŹnklĂ€der med sig till London, sĂ„ hon har jeans och en blĂ„ tröja som Ă€r lite för stor för henne. Men hon har i alla fall tvĂ€ttat hĂ„ret. Det Ă€r fortfarande fuktigt i nacken.

”Du med”, sĂ€ger hon.

”Tack”,sĂ€gerAlison.Ochsedan:”JaghargĂ„ttnerrĂ€ttmycket i vikt.”

JasÄ.AlisonÀrintekortareÀnförrutansmalare.Utanjackan Àrhonmagersomenpinne.Huvudetmeddeenormaglasögonen verkar nÀstan för stort för kroppen.

”Jag gick med i Lean Zone”, sĂ€ger Alison. ”Jag har gĂ„tt ner tjugo kilo.”

”Fantastiskt!”sĂ€gerRuth.HonvetattdetĂ€rsĂ„manskasĂ€ga nĂ€r nĂ„gon har gĂ„tt ner i vikt. Har du gĂ„tt ner i vikt? betraktas ju allmĂ€nt som en stor komplimang. Men det har Ruth aldrig tycktattdetĂ€r.DelsberordetpĂ„ordetvikt,sĂ„massivtoch

20

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.