9789100810115

Sila S a liki

Reglerna

ALBERT BONNIERS FÖRLAG

Albert Bonniers Förlag

Box 3159, 103 63 Stockholm www.albertbonniersforlag.se info@albertbonniers.se

ISBN 978-91-0-081011-5

COPYRIGHT © Silas Aliki, 2025

OMSLAG Sara R. Acedo

FÖRSTA TRYCKNING EN

TRYCK ScandBook, EU 2025

a rmarna

Pappan säger att han ärvt hans långa armar. Armarna kan lindas kring trädgrenar, kring mammans ben, en lillasyster, hängas över cykelstyret. Hans armar räcker till allt. Varje sommar äter han körsbären som kommer på träden. Han når de som hänger långt ut. Åtta är hans favoritsiffra eftersom den kan ritas i oändlighet och när han fyllde åtta år hade han på sig den lila bomullsklänning som var hans favorit. Blek av tvättar och sol. Han fick kämpa för att komma i den. Under vintern hade han trott att tiden skulle stanna när han blev åtta. Han kunde inte föreställa sig att hans kropp skulle få en annan form. Kroppen fortsätter alltid att växa. Inuti honom växer oron.

Hu S en

Först var det bara han, mamman och pappan. De bodde i ett hus omgivet av åkrar och skog. Andra människor fanns bortom åkrarna men inte så nära att de hörde. Toaletten var i ett annat hus. Han kunde se ut mellan plankorna medan han satt där. Kissa kunde man göra på marken, och tvätta händerna noga efter. Pappan var borta mycket eftersom pappans arbete var någon annanstans. Mamman och han var ensamma i huset. Han behövde inte gå till något dagis och mamman gick inte till ett arbete. Allt bröd de åt hade hon bakat. Pappan var där på helgerna och hade med sig mat i bakluckan på bilen när han kom till dem. Mamman kunde inte köra. Hon hade en cykel och en kärra som han åkte i de första åren. Lillasystern kom när han skulle fylla fem. Då hade han haft egen cykel i över ett år. Han var i skogen så mycket han kunde. Den bestod av tall, gran och några lövträd. Mest tall. I skogen hördes inget av ljuden från huset. Vissa dagar efter att lillasystern kommit skrek hon högt när han gjorde sig redo att gå ut på morgonen, men hon var för liten för att följa med. I skogen fanns en glänta han ville vara ensam i. När han var där behövde han ingen mat. Han åt ängssyra, kantareller, granskott. En snickarbod med röda väggar och svart dörr stod i närheten av huset. I boden hade pappan sina verktyg. Han själv hade en egen kniv där inne. Likadan som pappans men mindre. Dörren kunde reglas utifrån. Några gånger stängdes han in där när pappan hade bestämt det. Då satt han och karvade ut mönster i brädbitar på bädden av sågspån och inblåsta löv. De flyttade från skogen

innan lillasystern kunde gå. Han ritade av allt som fanns där för att kunna ta det med sig. Bröt loss små bitar från huset och tejpade in i anteckningsboken som var röd med linjerade sidor. Han tog den uppslagna boken och gned den mot plankorna i fasaden. Sidorna färgades röda, precis som hans tröjor hade gjort när han någon gång tryckt ryggen mot husväggen. Han torkade blommor och klistrade in. Nu bor de mitt i en stad, i ett hus gjort av tegelstenar som de hyr. Det sitter ihop med andra hus i en rad. Ibland tar han fram anteckningsboken och rör vid sakerna från huset i skogen genom tejpen.

Det finns två körsbärsträd vid det nya huset. Träden är höga. Huset ser litet ut när han sitter i trädkronorna. Mamman har börjat arbeta. Pappan är borta på sitt arbete i veckorna. Ibland på helgerna också. Den nya trädgården är inte en ersättning för skogen som de lämnat men det som växer här har också rötter. Förutom körsbärsträden finns mindre träd. Bärbuskar.

En lönn. Flera stubbar. En redskapsbod står i ena hörnet av trädgården, nära deras hus. Han tänker på skogen de lämnade. Det finns inga tallar i trädgården. Det nya huset är gult och avlångt. På bottenvåningen finns köket, hallen, vardagsrummet och sist föräldrarnas sovrum. Rummen ligger i rad. Alla har ett stengolv som alltid är kallt. Han delar ett rum med lillasystern på den övre våningen, ovanpå mammans och pappans sovrum. Trappan som går upp till deras rum börjar i vardagsrummet. Den är smal och har många ljud. Han sover varje natt i ett blått påslakan som han tog med från det gamla huset. Det har ett mönster med små vita blommor ordnade i ränder. Han har räknat dem. Det är sexton ränder. Mamman är alltid inomhus när hon inte arbetar. Det finns så mycket som måste göras. Om han lägger sig på golvet i sitt och lillasysterns rum kan han se genom golvplankorna om ljuset är tänt eller släckt i föräldrarnas sovrum. Han kan inte se vad de gör, springorna

är för smala. Mammans och pappans sovrum går att låsa. Hans och lillasysterns rum har ingen dörr. I dörröppningen hänger ett draperi som de kan dra för. I deras rum står fyra stora garderober. Där hänger familjens kläder som inte används så ofta. I alla rum i huset finns växter.

Trädgården utanför huset delas med andra hyresgäster som bor i likadana hus i rad. Men redskapsboden är bara deras. För att de ska få lägre hyra tar pappan hand om de gemensamma utrymmena. Det finns ett garage ute på gården som pappan använder för att laga saker. Där inne hänger verktyg längs väggarna. Mamman städar i tvättstugan som är placerad så att alla har lika långt till den. I de andra husen finns bara vuxna. Trädgården är ofta tom.

Familjen

Det finns ett foto från hans dop som sitter på väggen i vardagsrummet i det nya huset. Mammans kinder är runda och pappan har en kostym där axlarna är utfyllda, men jackan hänger kring bålen. Kostymen är ljust lila. Det är en konstig färg. Pappan håller honom under armarna och rumpan, hans dopklänning är så lång att den inte ryms i bilden. Han tittar på någonting bredvid kameran med uppspärrade ögon. Mammans svarta hår smälter ihop med bakgrunden. Ibland tar han ner bilden och tittar på hennes ansikte. Vissa dagar tycker han att hon ser rädd ut. Andra tänker han att hennes leende är nöjt. Hennes ansikte ser inte ut så längre. Det har djupnat, försvunnit in i sig självt. Pappan ser likadan ut nu som på bilden. Det finns inget foto från systerns dop. En förstorad bild från lokaltidningen hänger bredvid hans dopbild. Mamman är i mitten av bilden, hennes ögon lyser, kinderna är lite mindre runda. Han själv sitter på hennes högra sida. Han ser arg ut. Underläppen hänger och han har armarna i kors. På hennes vänstra sida, i famnen, ligger lillasystern med slutna ögon. Mammans lugg spretar. Pappan är inte med på bilden. Under bilden står: ”Lillasyster har äntligen kommit! Storasyster är stolt och glad.” Det finns en farmor också. Ibland åker de till henne. Det är resor han inte tycker om. Pappan följer med när han är hemma, men det händer att han och mamman och lillasystern åker dit själva. De tar bussen eller cyklar. Farmodern bor i ett höghus täckt med orange plåt. Ibland är hennes man där också men de bor inte tillsammans. Farmodern röker

inomhus och äter kött och kokosbollar. Hon kommer sällan hem till dem. Nästan varje morgon tar han lillasystern till dagis. Mammans arbete börjar tidigt. Lillasystern är fyra år och han är fortfarande åtta men inte så länge till. Mamman är borta när de vaknar. Lillasystern håller honom i handen när de går. Dagiset ligger bredvid hans skola. Det är bara tvärs över gatan, han måste komma ihåg att titta åt båda hållen när de ska gå över.

r eglerna

Det finns regler som alla måste följa.

En regel kan ändras utan att han, lillasystern eller mamman får veta det.

Det är pappan som bestämmer vilka regler som finns.

Ingen berättar om en ny regel kommit eller om en gammal har förändrats.

Reglerna gäller inne i huset, ute på gården, när de är ensamma och när andra är med.

De gäller också när han är i skolan. Då är det han själv som övervakar att de följs. Han är noga med det.

Han har skrivit ner de regler han har upptäckt i den röda anteckningsboken. De finns inte någon annanstans.

Några av reglerna är:

Mamman måste ha långt hår.

Barnen sover i sina egna sängar.

Allt som ligger på tallriken ska ätas upp. Det är förbjudet att kasta mat.

Nattning får ta 15 minuter, inte mer.

Barn avbryter inte vuxna.

Alla tar undan sin egen tallrik, glas och bestick efter maten och ställer sakerna i diskmaskinen. Bestick sorteras efter sort.

Kött är den viktigaste maten.

Pappan har badrumsskåpet till höger om spegeln i badrummet.

Mamman, lillasystern och han själv har det vänstra. Det som ligger i pappans badrumsskåp får man inte röra.

Det är inte tillåtet att säga att mat smakar äckligt.

Det är förbjudet att gå upp på natten.

När dörren in till föräldrarnas sovrum är stängd får den inte öppnas.

Reglerna hålls inom familjen.

Pappan bestämmer vilket straff som ska utdelas till den som inte följer reglerna.

m amman

Mammans hår är långt och lockigt. Han tänker att han har samma hår som henne men det är inte sant. Hans lockar bleks nästan vita i topparna varje sommar, som ett moln bakom honom när han springer. Mammans är svarta året om. Det finns också lite som är grått, mest vid tinningarna. Han hjälper henne när hon färgar dem med henna för att det gråa inte ska synas. Han tycker om att hjälpa mamman med det. Hon tar fram paketet med hennapulver och häller kallt vatten i en bunke. Hon vispar och han häller långsamt i pulvret. När smeten är klar går de till badrummet. Mamman tar med bunken och en tom plastpåse som de handlat mat i. Han tar med två mindre påsar. Mamman sätter sig på en pall i duschen med en handduk om kroppen.

– Försök se till att det inte hamnar på mina axlar, säger mamman.

– Det ska jag.

Han sätter de små plastpåsarna på händerna. De ska skydda honom från att få färgade handflator. Sen tar han lite i taget av smeten i plastbunken och lägger mot mammans hår. Det är viktigast vid det gråa så den första geggan kletar han där. Ett paket räcker inte till hela mammans hår. Det gör ingenting, det mesta av hennes hår är fortfarande svart och där syns hennafärgen ändå bara som en svag skiftning. Det tar ganska lång tid att göra det ordentligt. Mamman blundar när han stryker

ut geggan. När han är klar tar hon den oanvända plastpåsen och sätter på huvudet som skydd medan färgen verkar. Hon knyter påsen i nacken och han tycker det ser fint ut. Som en Konsum­turban.

– Får jag spara lite, frågar han.

Det får han. Mamman låter honom rita på huden med det som blir över. Medan hennan verkar i hennes hår stoppar hon in växtmoset i en fryspåse och klipper av en liten bit i ena änden så det blir som en sprits han kan hålla i handen. Han gör trädgrenar, ansikten, solar. På sin vänstra arm och på båda benen. När han ritar får han inte vara någon annanstans än i duschen. Mamman har sagt att färgen inte går bort om den hamnar på tyg eller papper. Det stämmer. Till och med på hans hud sitter bilderna kvar i flera dagar. Längst sitter de om han målar inne i handflatan. Mamman säger att de inte kan ha henna i hans hår för det skulle bli orange. När mamman inte ser tar han lite av den kladdiga massan från spritsen och kletar in i en hårtest. Tar lite plastfolie och lindar runt. Det blir ingen turban men han vill bara prova. Det ska sitta kvar en stund innan växtmassan sköljs ur. Han stannar kvar i badrummet. Ritar på huden, väntar. När det gått tillräckligt lång tid ställer han sig i duschen. Bitar av växtkladdet lossnar och samlas vid avloppsbrunnen. Han stampar på dem för att de ska försvinna. Fotsulorna blir lite fläckiga. När han tar bort plastfolien och sköljer bort hennan är hårtesten orangefärgad. Han kliver ut ur duschen. Ställer sig på lillasysterns pall för att nå upp till hyllan i badrumsskåpet där nagelsaxen ligger. Det är svårt att klippa av håret med den. Han får ta lite i taget. De avklippta bitarna lägger han i toaletten. När allt orange är bortklippt spolar han. Han är fortfarande blöt efter duschen.

Kroppen är täckt av mönstren från hennan. Han tänker att det inte kommer synas att en liten bit av hans hår är borta. Han försöker torka det så mycket som möjligt. Om lockarna kommer fram så kommer det synas mindre att en liten bit av honom försvunnit ner i avloppet.

Mamman säger att hennes händer är fula. Hon använder inte diskhandskar. På kvällarna smörjer hon händerna med Helosan. Om han försöker smörja dem slår hon undan hans hand. Hon säger att han får henne att känna sig ännu fulare. Under veckorna när pappan är borta tittar de på barnprogrammen tillsammans, innan hon borstar både hans och lillasysterns tänder. När de ligger i sina sängar tittar hon på Rederiet. Han hör det där han ligger i sängen på övervåningen. Han tycker om stråkarna i början, men håller för öronen när saxofonen på slutet kommer.

Cykelkedjan

Han hittar kedjan på vägen utanför deras hus. Den är ganska lång och smutsig. När han lyfter upp den fastnar grus och fett i handflatan. Han känner igen vad det är. En cykelkedja, men utan låset som skulle ha kunnat hålla ihop den i en cirkel. Han skakar den för att få bort grus och vatten, stoppar den i jackfickan. Hemma drar han fram den, tar in den i badrummet och tvättar av den med handtvålen. Handfatet blir svartrandigt och små sandkorn sitter i kletet. Han torkar ur handfatet med toalettpapper. Sen går han till sitt och lillasysterns rum och lägger ut kedjan på golvet.

Det går att forma den i många olika mönster. Han provar att lägga den som en trappa, där varje liten del ligger ovanpå den andra. När hela kedjan ligger så blir resultatet flera decimeter långt. Ett Tetris i metall. Han drar ut den långsamt och lägger den i en ojämn cirkel. Petar in cirkelns sidor, en åtta. En snögubbe.

Han lyfter den från golvet och lindar den runt sin vänstra underarm. Han ser framför sig hur kedjan sitter fast som en underarmsrustning. Att han skulle kunna höja armen över huvudet och allt som regnade ner på honom skulle gå i bitar när det träffade. Den skrovliga men ändå jämna ytan. Han lägger kedjan runt halsen, håller ihop den i nacken. Den går inte att böja i sidled, halsbandet är stelt. För långt. Det borde vara kortare. En svart rand på tröjan. Han lägger kedjan på golvet i en tät cirkel. Passar in länkarna så att det inte blir någon luft emellan, runt, runt. En taggig rundel. Han

hör mamman komma hem. Hon har med sig lillasystern.

Ju längre han håller på med kedjan desto mindre smutsig blir den. Fettet är utsmetat på golvplankorna, på hans hud och kläder. Mamman närmar sig. Han hör hennes hälar mot stengolvet i vardagsrummet. Hon går upp för trappan med bara den främre delen av foten. När mamman står i dörröppningen och ser vad han gör sjunker hon ner på huk och lägger händerna för ansiktet.

– Vad har du gjort?

Han hör henne dra ett djupt andetag. Det darrar lite. Hon kommer att gråta. Han går fram till henne. Ställer sig på knä framför och lägger armarna om hennes rygg. Mamman rycker till.

– Du smutsar ner mig också!

Det rinner några tårar ner för mammans kinder. Hon ställer sig upp och tar kedjan från golvet.

– Nu får vi städa upp det här innan din pappa kommer hem.

Han följer med mamman för att hämta papper. Mamman säger att nästan ingenting får bort den sortens fett som finns på cykelkedjor, men att de måste försöka. Han tar med sig en rulle papper och torkar. Mamman har rätt. Det är svårt att få bort. Det blir svart i de små sprickorna i träet. Ju mer han gnuggar, desto mer formar sig en stor fläck. En svart skugga över plankorna. Det ser ut som om något gömmer sig där under. Något stort och svart som levt under golvet och som pressar sig igenom sakta, lite i taget. Han går ner. När han kommer ut i köket står mamman och skrubbar handfatet med

en disksvamp. Hon använder den grova sidan och har mycket diskmedel, det bubblar runt hennes underarmar.

– Gå ut och kasta kedjan i metallåtervinningen. Så kommer du in och tvättar händerna sen. Är det rent däruppe?

Han svarar inte. Mamman kastar T­shirten han haft på sig i soporna, knyter ihop påsen och följer med honom ut. Han går bort och lägger kedjan i den särskilda soptunnan för metall. De går tillbaka till huset.

– Vi säger ingenting till pappa om det här, gumman. Gick det bra att få bort det inne hos er?

Han skakar på huvudet. När de kommer in gör mamman i ordning en bunke med varmt vatten blandat med diskmedel.

De tar med varsin disksvamp och sitter tillsammans på golvet och gnuggar. Han tycker om att sitta där med mamman. Vill att det ska ta lång tid att få bort fläcken. Det blir lite renare när de skrubbar. Men när mamman torkar bort löddret från diskmedlet är det fortfarande något som tränger sig upp underifrån.

– Jag fick rent handfatet därnere. Vi flyttar lite på mattan här bara när det har torkat sen. Det gör ingenting.

Pappan kommer hem dagen efter. De säger ingenting om fläcken. Pappan får inte veta något om det mörka som försöker komma upp genom golvet.

n atten o CH d agen

Han har två gosedjur. De heter Natten och Dagen. Natten är delad i två. Allt vadd i kroppen är utpressat till baken och huvudet. Natten köptes på Emmaus när han var nyfödd och är en katt men ser ut som en pissmyra. Hårda kramar har nött ut mittenpartiet, som är så tunt att trådarna i djurets polyesterskinn syns tydligt. Natten går att vika dubbel, men när han gör det skäms han och måste be den lilla pissmyran om ursäkt. Det händer att han håller i bakkroppen och skakar Natten så att huvudet faller fram och tillbaka. Natten är vit och måste åka tvättmaskin ofta. När den tvättas sitter han framför maskinen och ser på när djuret kastas mot väggarna inne i trumman. De gula ögonen är repiga av att ha dunkats mot metallen för många gånger. Framtassarna är också tunga av vadd längst ut, de flaxar vilt i centrifugeringen. Något inne i honom känns varmt och hårt. Han biter ihop käkarna så att han får huvudvärk. Tvättprogrammet tar ungefär en timme och mamman vill torktumla Natten efteråt men det tillåter han inte. När maskinen klickar för att markera att luckan är öppen tar han ut det blöta knytet och trycker Natten mot sitt bröst.

– Förlåt, viskar han med munnen intill djurets öra. Du vet att du måste vara ren.

Han bär Natten mot bröstet. Den sitter direkt mot hans hud, med en dragkedjetröja runt sig så att de båda inte ska bli för nerkylda. Eftersom Nattens innanmäte är hårt packat tar det

lång tid innan den torkar. Natten har en dräkt som mamman har stickat. Den har tillhört någon annan. En docka, tror han. Mamman tog fram den en gång ur en låda och gav honom den, tillsammans med andra dockkläder som hon sparat. Dräkten ser ut som en liten rosa baddräkt. Nattens platta, fyrkantiga svans sticker ut på ena sidan. Två tunna spaghettiremmar går att dra över Nattens framtassar. Plagget är för litet, dess kropp pressas ihop. Huden är lagad flera gånger. När den torkade polyestern gett upp och inälvorna vällt ut har mamman sytt ihop såren. Mamman har sagt till honom att det är bra om Natten har dräkten på sig hela tiden.

– Den kan gå av annars, säger hon. Och det vill du väl inte?

Det vill han inte.

Dagen fick han när han fyllde ett. Han tyckte inte så mycket om henne när han var mindre. Dagen har varit grå och fluffig. Hon är också en katt, med stora, grå ögon och ett öppet ansikte.

Dagen har blivit tovig. Han började lägga sitt huvud på hennes ena sida för några år sedan. Pälsen har skavts av där nu. Hennes hud är likadan som Nattens. Vit och trådig.

Pa PP an

Pappans händer är ett mjukt skruvstäd. De långa armarna som han har ärvt är ännu längre när de sitter på pappans kropp. Pappans arbete är våldsamt och utmattande. Där finns höga ljud och starka lukter. När pappan är hemma behöver han vila. Vila betyder att det är tyst och lugnt och att reglerna följs. Pappan kan nå runt hela hans överarm med sin hand. De äter frukost tillsammans när pappan är hemma. Alla får varsitt kokt ägg. Han tycker inte om att äta äggulor. Han tänker att det är döda kycklingar. Att det finns ett fågelfoster i den gula krämen. Trådarna som finns där ibland är navelsträngen. Han och lillasystern har egna äggkoppar, mönstrade med blommor och små gula fåglar som springer omkring bland växtligheten. Kycklingar eller ankungar. Lillasystern har redan ätit upp sitt ägg. Grävt med skeden i skalet utan att ha sönder det, för att inte missa något ätbart där. Därför vet han att ägget idag är ganska löskokt. Det bästa för honom är om det varken är för löst eller för hårt. Om gulan är hård och smulig kan han inte tänka bort avrättningen som ägde rum i det kokande vattnet. Om det rinner för mycket känns det för levande. Halvt stelnat är det enklaste. Han ber inte om att få slippa. De äter tillsammans och han vill inte skapa en oregelbundenhet, vara den enda som inte har något framför sig när de sitter så här. Men det har hänt ibland att pappan äter hans äggula. Det vita har han inga problem med, det går bra. Han äter små tuggor, saltar mycket. Ägget är inte större än det brukar, men det pågår i en evighet. När

han ätit hälften sträcker pappan sin sked tvärs över bordet och tar en stor bit ur det gula. Stoppar det i munnen. Det mesta av gulan försvinner med pappans sked.

– Nu får du äta resten själv. Det klarar du.

Det gör han. Han äter snabbt. Han börjar vända sina ägg upp och ner. På det sättet blir det mer av det vita kvar i botten, som han kan blanda ut gulan med. Om han saltar smakar den mindre. Han tycker inte heller om att äta varmkorv. De får honom att tänka på tarmar. Inte själva korven, men de hopknutna, rynkiga ändarna. Oftast äter de billig korv men alla har sådana ändar. De värsta är de lite dyrare, där det sticker ut en liten genomskinlig, droppande bit. Sådana korvar knäpper när man biter i dem. Då ger han korven direkt till pappan, som biter av båda ändarna innan han får tillbaka den för att ha på ketchup.