Dag 1
Sylvia sitter i baksätet. Hon flyter ut, byter ställning, lägger upp fötterna på förarsätet. Hon älskar att Charlies öron nästan är genomskinliga, att den tunna huden blir snäckskalsröd i motljuset. Sylvia kittlar hennes örsnibb med stortån. Charlie kramar om Sylvias fot. – Du borde nog sätta dig ordentligt. Sylvia tycker inte att lagen om bälte borde gälla i skogen, men hon lyder, sätter sig upp i skräddarställning, hon känner att trosorna sitter snett, knäpper upp sina shorts, sticker ner handen för att rätta till dem, pressar en fingerspets mot sina blygdläppar, in mellan dem, innan hon rättar till bomullstyget. Hon håller upp handen mot hakan och näsan, hon har alltid gillat doften, lite hav, lite vitt, lite blomstrande. En gång läste hon att doften kan vara förförande om man använder den som parfym. Hon duttar sig bakom öronen, drar fingrarna genom håret, rufsar till det. Utanför glider skogen förbi. Asfaltsvägen blir till grus, 5