Jani Sallinen och m athiaS StÄhle
FrÀmmande makt
UtlÀnd S ka S pioner pÄ S ven S k mark
albert bonnier S förlag
Tidigare utgivning pÄ annat förlag
Vapensmederna. MÀnnen som bevÀpnar Sveriges kriminella (2021)
Citatet pÄ sid 132 ur Mitt krig mot Putin av Bill Browder, i översÀttning av Margareta Eklöf, Albert Bonniers Förlag, 2015
Citatet pĂ„ sid 260 ur Ăgonvittnet av Sayragul Sauytbay och Alexandra Cavelius. ĂversĂ€ttning Lars Narin. Narin Förlag, 2021
Albert Bonniers Förlag Box 3159, 103 63 Stockholm www.albertbonniersforlag.se info@albertbonniers.se i S bn 978-91-0-080423-7 © Jani Sallinen och Mathias StÄhle, 2025 om S lag Miroslav Sokcic f ör S ta tryckningen tryck ScandBook, EU 2025
INNEHĂ LL
Förord 7
Del I
FĂ„ngarnas dilemma 15
Brev frÄn sjunde vÄningen 31
TvÄ bröder 37
Den osynlige kontoristen 51
Mullvaden 67
Svarta pengar 81
Skuggspel 103
Del II
Tjekisternas fest 125
Röda nejlikan 137
Ensamma stjÀrnan 155
MÄlsökaren 169
Hydran frÄn Brooklyn 185
Del III
ResenÀren 201
Professorn 217
Dekanen 237
Enhetsfronten 255
Del IV
Brevskrivaren i Riksdagshuset 277
DokumentÀrfilmaren 297
Brevbomben i Ănsta-Gryta 315
Agenterna i JÀrfÀlla 329
Legender 339
En svensk tiger 357
FĂRORD
Sveriges sÀkerhetspolitiska lÀge har förÀndrats radikalt pÄ mindre Àn tio Är. Den ryska annekteringen av Krimhalvön pÄ vÄrvintern 2014 och den efterföljande invasionen av Ukrainas fastland nÀstan exakt Ätta Är senare har för alltid ritat om kartan över Europas sÀkerhetszoner. Konsekvenserna för svensk del Àr sÄ stora att de knappt kan mÀtas.
Försvarsutgifterna har skjutit i höjden. I skrivande stund planerar regeringen lÄn pÄ 300 miljarder kronor till upprustningen. Den tidigare vilande vÀrnplikten har Äterinförts. Försvaret ska vÀxa till mÄngdubbel storlek pÄ nÄgra Är och den 200-Äriga svenska traditionen av neutralitet och alliansfrihet har ersatts av ett Nato-medlemskap dÀr landet inlemmats under USA:s kÀrnvapenparaply. Bara det sistnÀmnda hade varit politiskt omöjligt sÄ sent som för nÄgra Är sedan.
Sverige har pÄ ett enstaka Ärtionde gÄtt frÄn ett nedbantat försvar, in i ett kallt uppvaknande och vidare till en situation dÀr det Äterigen finns en pÄtaglig risk för att krig bryter ut vid landets grÀnser eller nÄr svenskt territorium. I denna nygamla vÀrldsordning, som ibland upplevs ha ÄteruppstÄtt plötsligt, har Sverige anstrÀngt sig för att visa att landet stÄr med garden uppe.
SÄ har inte alltid varit fallet. Det mÀrks tydligt nÀr man grÀver pÄ djupet i de spionfall som avslöjats frÄn millennieskiftet fram till idag att Sveriges motstÄndare aldrig slappnade av vid det kalla krigets slut. Sovjetunionen mÄ ha gÄtt under med ett
rostigt kvidande, innan det slutligen upplöstes Ă€ven i formell bemĂ€rkelse pĂ„ nyĂ„rsnatten 1991. Men det moderna Ryssland har, i sĂ€llskap av Kina och Iran, fortsatt att bedriva hemliga och illegala underrĂ€ttelseoperationer pĂ„ svensk mark med till synes tilltagande styrka. Detta under decennier dĂ„ vi frĂ„n en svensk horisont helst betraktat Ăstersjön som ett fredligt europeiskt innanhav.
Ryssland, Kina och Iran Ă€r de tre lĂ€nder som ansetts utgöra de frĂ€msta hoten mot svenska sĂ€kerhetsintressen under den period vi granskar, och de Ă€r det Ă€n idag. DĂ€rför kommer vi hĂ€r frĂ€mst att fokusera berĂ€ttandet pĂ„ just deras verksamhet. Ryssland intar förstĂ„s en sĂ€rstĂ€llning i sammanhanget, nu som alltid. Landets underrĂ€ttelsetjĂ€nster âletar stĂ€ndigt efter ett sĂ€tt att slĂ„ undan ett av benen pĂ„ totalförsvarets bordâ, som den tidigare svenske Mustchefen och generalmajoren Stefan Kristiansson nyligen beskrev saken för oss, under ett av mĂ„nga samtal vi haft med olika personer som varit i hemlig tjĂ€nst.
Det ligger förstĂ„s i sakens natur att sĂ„dana tysta krigsförberedelser sker i det fördolda. Men de senaste Ă„ren har spionverksamheten ocksĂ„ förĂ€ndrats pĂ„ ett mycket publikt sĂ€tt. Den har uppenbarligen blivit aggressivare â mer komplex och mer dynamisk. Ett flertal misstĂ€nkta agenter och spioner har â till synes plötsligt och frĂ„n ingenstans â dykt upp, avslöjats och gripits vid uppseendevĂ€ckande polisrazzior. Misstankarna mot dem har sedan ventilerats i mer eller mindre offentliga svenska rĂ€ttsprocesser, samtidigt som stora delar av den konkreta bevisningen mot dem har dolts under hemligstĂ€mplar.
Det fall som vÀckt mest uppmÀrksamhet Àr utan tvekan rÀttegÄngarna mot den numera livstidsdömde spionen Peyman Kia och hans lillebror. De greps i Uppsala hösten 2021 och dömdes 2023 för att ha spionerat pÄ uppdrag av den ryska militÀra underrÀttelsetjÀnsten GRU:s rÀkning. SÀpo befarar att deras spioneri kan ha pÄgÄtt under sÄ lÄng tid som tio Är innan det upptÀcktes.
Bröderna gav Ryssland insyn i högst vitala delar av den svenska underrÀttelsevÀrldens mest slutna rum.
Innan domarna mot de bĂ„da Uppsalabröderna avkunnades pekades en rysk-svensk affĂ€rsman i Stockholm ut som teknikfixare Ă„t samma ryska underrĂ€ttelsetjĂ€nst â GRU. Han hade varit verksam i huvudstadsomrĂ„det sĂ„ pass lĂ€nge att man inte kan bli annat Ă€n förbryllad. Den rĂ€ttsprocessen pĂ„gĂ„r fortfarande.
Det finns i skrivande stund flera pĂ„gĂ„ende fall. En kĂ€nd lĂ€rare vid Försvarshögskolan delgavs misstanke om olovlig underrĂ€ttelseverksamhet tillsammans med sin hustru pĂ„ hösten 2023. Han slĂ€pptes kort dĂ€refter, medan misstankarna mot hustrun kvarstod. Hon arbetade pĂ„ Försvarets radioanstalt. Ăven det ett centralt nav i svensk underrĂ€ttelsetjĂ€nst.
Bara nÄgra dagar innan vi skriver dessa rader greps en man som pÄstÄs ha bedrivit flyktingspionage och kartlagt uigurer i Sverige för Kinas rÀkning.
Kinas spionapparat Àr, som alltid, fullt aktiverad. Man kartlÀgger mÀnniskor som anses hota kommunistpartiet, och man genomför enorma operationer för att komma över svenska innovationer.
Iran opererar pÄ liknande sÀtt. Det Àr inte lÀnge sedan tvÄ iranska agenter med falska identiteter utvisades ur riket efter att ha kartlagt svenska judar för att iscensÀtta attentat mot dem.
Nu, pÄ vÄren 2025, har nyheterna precis avhandlat hur en rysk gÀstforskare skickats ut ur landet, anklagad för att vara rysk pÄverkansagent i den svenska universitetsvÀrlden.
NĂ€stan alla de kĂ€llor vi pratat med under arbetet med den hĂ€r boken gör en sak tydlig: underrĂ€ttelsehotet mot Sverige vĂ€xer inte bara, det tar sig ocksĂ„ nya former. Listan över hĂ€ndelser som intrĂ€ffat i nĂ€rtid kan göras betydligt lĂ€ngre, men ett förord Ă€r inte rĂ€tt plats för en utdragen upprĂ€kning. Bakom alla dessa fall av olovlig underrĂ€ttelseverksamhet â misstĂ€nkt sĂ„vĂ€l som bekrĂ€ftad â döljer sig en del av svaret pĂ„ frĂ„gan om huruvida Sveriges
skyddsnÀt fungerar eller inte. Svaret stÄr pÄfallande ofta att söka hos de mÀnniskor som omfattas av misstankarna, och de som mött dem i vardagen.
Det Àr dem den hÀr boken handlar om: spioner, sÀkerhetspoliser, anhöriga till spioner, Äklagare, spionernas vÀnner och arbetskamrater.
Man bör heller inte glömma alla de som frivilligt eller ofrivilligt dragits in i underrÀttelsevÀrlden av andra skÀl. Till exempel gÀngkriminella som Ätar sig torpeduppdrag mot betalning för att skrÀmma politiska dissidenter till tystnad, och förstÄs inte heller dissidenterna sjÀlva. Det vill sÀga mÀnniskor som lÀmnat lÀnder som Kina eller Iran av politiska skÀl, men fortfarande förföljs frÄn sina forna hemlÀnder.
Boken har ocksĂ„ en annan grundlĂ€ggande frĂ„gestĂ€llning: Hur vĂ€l fungerar egentligen Sveriges egna underrĂ€ttelsetjĂ€nster idag? Ăr de rustade för det som hĂ€nder?
Det tidigare nÀmnda Peymanfallet innehÄller vardagliga inslag lÄngt borta frÄn agentromantikens glans, som familjeliv, karriÀr, lÀmning pÄ förskola, shopping och pendling till jobbet. Det Àr dÀrför ett av de fall vi kommer att fördjupa oss i.
Förhoppningsvis sÀger alla dessa berÀttelser oss ocksÄ nÄgot om vad vi alla kan behöva tÀnka mer pÄ, Àven om vi inte jobbar med underrÀttelseverksamhet sjÀlva. Vad ska en vanlig tjÀnsteman i en kommun, i en region eller vid en statlig myndighet vara uppmÀrksam pÄ? KrÀvs samma försiktighet Àven inom den privata sektorn och hos egenföretagare? Vem kan bli mÄltavla, och hur ska man agera om man blir approcherad? Hur vet man ens om det Àr frÀmmande makt det Àr tal om?
Som journalister strÀvar vi alltid efter att komma sÄ nÀra de mÀnniskor vi skriver om som möjligt, av respekt för dem sjÀlva (Àven en dömd spion bör fÄ en chans att komma till tals med egna ord).
NĂ„gra yrkestekniska reflektioner mĂ„ste hĂ€r tillfogas. FrĂ€mmande makt â UtlĂ€ndska spioner pĂ„ svensk mark Ă€r en journalistisk reportagebok som baseras pĂ„ egna intervjuer och egen research. KĂ€llmaterialet vi anvĂ€nt hĂ€rrör till stora delar frĂ„n offentligt tillgĂ€ngliga rĂ€ttegĂ„ngsprotokoll, polisutredningar, svenskt och utlĂ€ndskt arkivmaterial, samt ett orĂ€kneligt antal möten med mĂ„nga mĂ€nniskor.
Vi har i möjligaste mÄn besökt de platser vi beskriver och erbjudit de personer som beskrivs att ingÄende medverka i intervjuer. Men eftersom detta till mycket stor del handlar om hemlig verksamhet och mÀnniskor som arbetar i hemlig tjÀnst, kan inte alla intervjupersoner framtrÀda under eget namn. Delar av kÀllmaterialet kan inte redovisas öppet. En del personer som figurerar i reportagen behöver dÀrtill anonymiseras av yrkesetiska skÀl. NÄgra av dem har försetts med fingerade namn. Vilka de Àr framgÄr i texten.
NÀr det gÀller de personer vi brevvÀxlat med har vi varit tydliga med att vi velat intervjua dem för bokens rÀkning redan nÀr vi först kontaktat dem, sÄ att alla som valt att svara oss ocksÄ har förstÄtt att deras skriftliga svarsbrev kan komma att citeras.
DEL I
FĂ NGARNAS DILEMMA
1.
Femhundra dagar kom och gick. Fjorton till passerade. SĂ„ en grĂ„mulen fredag lĂ€t de honom ta med sig papper och penna upp till sjunde vĂ„ningen. Han hade grĂ„tit först, för att han inte fick prata direkt med sin lillebror. Eller ens skicka en inspelad hĂ€lsning till honom. Det ville de inte tillĂ„ta. SĂ„ nu satt han Ă€ndĂ„ dĂ€r â en trebarnspappa i 40-Ă„rsĂ„ldern med kontorsjobb, villa och flyende hĂ„rfĂ€ste â och skrev till sin lillebror.
âHej ⊠jag hoppas att du, nĂ€r du nĂ„s av detta brev, inte mĂ„r alltför useltâ, började han lite trevande. BokstĂ€verna följde de förtryckta raderna i kollegieblocket hela vĂ€gen ut i marginalen:
Jag lÄtsas inte ens försköna nÄgot genom att skriva hoppas du mÄr bra. En erfarenhet som du och jag nu tyvÀrr delar Àr att det inte finns nÄgot bra hÀrinne. Bara olika grader av helvete.
Helvetet han talade om bestod i detta fall av 279 celler med numrerade dörrar i snörrÀta rader. De var fördelade över vÄningsplanen i ett brunglasat tolvvÄningshus dÀr inredningen Ànnu osade svunnet 1970-tal. Han visste inte sÀkert var brodern fanns. Antagligen satt han i en precis likadan cell.
Bakom varje dörr öppnade sig ett 7 kvadratmeter stort rum. LÀngs ena vÀggen stod en sÀng med galonmadrass och brandgult
överkast. Vid den andra fanns en vÀggfast stol framför ett lika orubbligt skrivbord. LÀgg dÀrtill en fastskruvad hylla och ett fönster med fem tjocka gallerstÀnger framför ett pansarglas som var sÄ repigt att luften förvandlades till grÄ dager om persiennen öppnades. PÄ andra sidan gatan skymtade anonyma husfasader.
Det hade smÄregnat hela morgonen. Ett disigt februarivÀder tÀckte rutorna framför skrivbordet med suddiga stÀnk. SÀrskilt mycket annat fanns inte att vila blicken pÄ i det lilla rummet.
Halvannan meter frÄn gallerfönstret hÀngde en portrÀttspegel.
Spegelns avfasade trÀram var infÀlld i stenvÀggen. Bredvid den fanns en markerad kvadratmeterstor yta dÀr det var tillÄtet att hÀnga upp vykort och fotografier. Det som hamnade utanför plockades ner vid dagliga inspektioner. SÄdana var reglerna. För sÀkerhets skull var den vÀggfasta klÀdkroken böjbar. Den skulle ge vika om nÄgot tyngre Àn en jacka hÀngdes över den. Var och en av byggnadens 279 celler hade konstruerats med samma tydliga tanke: ingen av de tusentals mÀnniskor som lÄstes in i dem varje Är fick hÀnga sig i taklampan eller i klÀdhÀngaren. Man fick inte ens ha egna ombytesklÀder i rummet av samma skÀl.
Varje gÄng de hÀmtade honom till en ny sittning i domstolen hÀngde en uniformerad hÀktesvakt in en kostym pÄ den böjbara klÀdkroken och vÀntade i korridoren med dörren pÄ glÀnt. NÀr han bytt om ledde man ut honom till hissen, eskorterade honom genom en lÄng kÀllargÄng och slÀppte in honom i en fönsterlös rÀttssal utan Ähörare. Det var sÄ dagarna sÄg ut numera och det fÀrgade av sig pÄ brevet.
Inte ens i rĂ€ttssalen tillĂ€ts han prata med sin bror. De hölls alltid strikt Ă„tskilda pĂ„ minst en advokatlĂ€ngds avstĂ„nd. NĂ€r de sedan leddes tillbaka till cellerna vĂ€ntade bara âoroâ och ârĂ€dslaâ.
Det var de orden han sjÀlv anvÀnde för att beskriva sina kÀnslor av ensamhet och isolering. Ibland brukade han ocksÄ tÀnka att
han kanske aldrig skulle fÄ se sina barn igen, inte annat Àn pÄ en videoskÀrm eller genom en repig plexiglasruta. Men det sista berÀttade han aldrig för sin bror. IstÀllet skrev:
âDu fĂ„r detta brev eftersom jag bett Ă„klagaren om tillstĂ„nd att pĂ„ nĂ„got vis fĂ„ förmedla en sak till digâ, och fortsatte:
Ă klagaren har beslutat att ett brev tillĂ„ts. Jag Ă€r tacksam för det och tror att ett brev kommer att fylla sitt syfte. Vad Ă€r det dĂ„ för syfte undrar du? Det första Ă€r att du ska kĂ€nna dig övertygad om att det verkligen Ă€r jag och ingen annan som nu kontaktar dig. Det andra att du förstĂ„r och förhoppningsvis hĂ„ller med om det beslut jag har fattat. Vad gĂ€ller den första delen kan du kĂ€nna dig trygg med att allt som du lĂ€ser Ă€r mina ord och att allt Ă€r skrivet utan nĂ„gra pĂ„tryckningar âŠ
Det kan förstÄs tyckas vara ett udda sÀtt att pÄbörja ett brev till sin lillebror. Men brodern var misstÀnksam och situationen de befann sig i speciell.
Tidigare denna vecka sÄ hade jag ett kompletterande förhör ⊠I samband med det förhöret berÀttade jag precis hur det ligger till. Jag la sÄ att sÀga alla kort pÄ bordet. Det betyder att jag givetvis berÀttade om de delar jag gjort. Jag berÀttade Àven om de delar du har varit delaktig i. SÄ för att prata klarsprÄk [berÀttade jag] om oss bÄda.
För att vara en konversation mellan tvÄ bröder, som vuxit upp tillsammans, fortsatt att umgÄs i vuxen Älder och dÀrefter lÄsts in i varsin cell utan att kunna tala med varandra, var det ett pÄfallande stramt och opersonligt brev som författades pÄ sjunde vÄningen i KronobergshÀktet i Stockholm denna regniga fredag i mitten av februari 2023. Andemeningen i brevet var dock lÀtt att förstÄ. Han
ville fÄ lillebrodern att bryta tystnaden och börja svara pÄ de frÄgor som stÀllts till dem i polisens mÄnga och lÄnga förhör.
âDet som har skett har skett. Jag önskar innerligt att det inte hade hĂ€nt. Vi kan inte pĂ„verka det förflutna, men vi kan pĂ„verka det som sker framöverâ, avrundade han och undertecknade brevet med sitt förnamn: Peyman.
2.
En dryg mÄnad efter att han författat brevet till sin lillebror satt den svenske spionen Peyman Kia bakom pansarglaset i Stockholms tingsrÀtts underjordiska sÀkerhetssal i vÀntan pÄ att nÀsta hovrÀttsförhandling skulle börja. RÀttegÄngarna mot de tvÄ bröderna hade redan pÄgÄtt ett bra tag.
Vi satt pÄ ÄhörarlÀktaren bakom Peymans rygg och undrade hur hans tankar gick efter alla sittningar i rÀttssalen. Vi hade nyligen lÀst det fyra sidor lÄnga och ganska kryptiska brev han skrivit till lillebrodern Payam i KronobergshÀktet samma vÄr. Nu satt Peyman alldeles stilla lÀngst ut till vÀnster i det fönsterlösa rummet, pÄ de anklagades bÀnk, med armbÄgarna vilande pÄ armstöden och hÀnderna knÀppta över magen. Under den kommande timmen skulle han komma att sitta kvar i nÀstan exakt samma stÀllning utan att röra sig. En enda gÄng vÀnde han sig om och sneglade upp mot den nÀstan tomma ÄhörarlÀktaren pÄ andra sidan pansarglaset och för ett ögonblick verkade det nÀstan som om han tittade rakt pÄ oss.
Det var dÄ vi bestÀmde oss. Vi skriver ett eget brev och ser om han svarar. Det inleddes sÄ hÀr:
Hej Peyman, vi har bara setts en gÄng och kanske kommer du inte ens ihÄg det. Vi satt med som Ähörare under den öppna förhandling
som hölls i hovrÀtten den 5 april 2023 cirka klockan 11.30
lÀngst fram pÄ ÄhörarlÀktaren. En av oss hade en vitblÄ
Stetson-keps och skÀgg (med anteckningsblock), en av oss vit skjorta och grÄ kavaj (med laptop i knÀt). Vi heter Jani
Sallinen och Mathias StÄhle, och Àr journalister och författare.
Till vardags Àr vi kollegor, anstÀllda pÄ Svenska Dagbladet.
Vi har Ă€ven skrivit boken Vapensmederna â mĂ€nnen som bevĂ€pnar Sveriges kriminella (Norstedts, 2021) tillsammans och vi har samarbetat i journalistiska projekt pĂ„ SvD ett antal gĂ„nger. Nu skulle vi gĂ€rna vilja intervjua dig. Dels för att vi skrivit om ditt fall i SvD under rĂ€ttegĂ„ngen, men ocksĂ„ för att vi arbetar med en bok om nĂ„gra av de spionĂ€renden som uppmĂ€rksammats i Sverige de senaste Ă„ren. Bland annat ditt fall.
Det var en chansning förstÄs, att skriva brev till en snart livstidsdömd spion medan de sista rÀttegÄngsdagarna mot honom Ànnu pÄgick, och frÄga om han ville trÀffas och prata nÀr domen fallit.
Men hÀr var ett brev det enda sÀttet som fanns att nÄ fram.
Vi visste redan att Peyman var en flitig brevskrivare som gÀrna skrev bÄde lÄngt och detaljerat. Under de första nio mÄnaderna han suttit hÀktad hade han beviljats tillstÄnd att skicka och ta emot sammanlagt 89 brev av privat karaktÀr frÄn och till sin cell. Brevet till lillebrodern bör dÀrmed ha blivit det nittionde i ordningen och att döma av innehÄllet i det verkade det inte orimligt att han faktiskt hade nÄgot att berÀtta som inte sagts förut.
Vi skriver till dig för att vi vill höra din egen version av hur du hamnade dÀr du Àr idag. Vi vill gÀrna lyssna till dina egna tankar kring det som hÀnt, för att bÀttre förstÄ vem du Àr, berÀttat med dina egna ord.
Helst ville vi ses för en riktig intervju, nÀr domen fallit och han kunde ta emot besökare, förklarade vi.
Varför behöver vi dĂ„ trĂ€ffa dig? Det finns ju redan en utförlig beskrivning av dig som person i SĂ€pos förundersökning och den har vi förstĂ„s lĂ€st. Noggrant. Men det Ă€r alla andras, inklusive myndigheternas, version av dig som Ă„terges i förundersökningen. Du omnĂ€mns dĂ€r som: en kĂ€rleksfull familjefar, noggrann, extremt fyrkantig, snĂ„l, [en person som] gillar strategispel, [Ă€r] bruten och ledsen, en grym basketcoach, [har] lĂ€tt att föra sig socialt, [Ă€r] pragmatisk, en âhotshotâ som varken röker eller dricker, du har tillbringat en stor del av din tid med barnen, [du anses vara] bekymmerslös, artig och en person med stor integritet. Utöver det finns vĂ€ldigt mĂ„nga beskrivningar av dig och ditt liv som Ă€r skrivna av din bror Payam.
BÀnkarna pÄ vÄr sida av pansarglaset var i stort sett folktomma.
Det fanns bara en ensam reporter i brun trenchcoat frÄn TT pÄ presslÀktaren, trots att detta var en av mycket fÄ rÀttegÄngsdagar dÄ Ähörare överhuvudtaget tillÀts nÀrvara vid PeymanrÀttegÄngarna. De stora nyhetsredaktionernas intresse för Peyman Kia hade svalnat under vÄren, trots att detta var det största svenska spionfallet pÄ mÄnga decennier.
I början av rĂ€ttsprocessen hade Peyman ofta jĂ€mförts med de kĂ€nda spionerna Wennerström och Bergling i nyheterna. Ăversten Stig Wennerström hade dömts till tjugo Ă„rs fĂ€ngelse för grovt spioneri efter att ha gripits 1963. SĂ€kerhetspolisen Stig Bergling hade fĂ„ngats in i Israel 1979 och sedan dömts till livstid i Sverige. BĂ„da hade spionerat Ă„t Sovjetunionen och fallen har genom Ă„ren rönt enorm uppmĂ€rksamhet i svensk kriminallitteratur.
à klagarna och SÀpo ansÄg att Peymanfallet var fullt jÀmförbart