1 Francis dök in i sälgsnåret som skjutit upp ur marken i närheten av hans stuga, förde undan de veka grenarna när så krävdes och kryssade mellan dem om det fanns plats. Då den hala leran på vägen övergick till fastare mark under träden kunde han kliva mer avslappnat och ta in mer av oktoberluften, som redan var sval men fortfarande len, doften av växande svamp och genomsur mossa, de tynande lövens röda trots och gula håglöshet samt kråkorna som skränade på en åker intill. Han kände hur livet omkring honom och livet inuti honom flödade samman, ibland i en hopflätad förnimmelse – när han rörde vid grenen rörde den också vid honom – ibland i form av liknelser och likheter, och ibland, i utkanten av medvetandet, som ett nätverk av underjordiska vattendrag eller det fina rotsystemet under hans fötter, något som fanns där utan att synas. Hur detta ömsesidiga liv sammanflöt var visserligen svårt att hålla kvar i tanken, men det föreföll honom som en oundgänglig grund för alla de skarpa enskildheter som försökte lägga beslag på hans uppmärksamhet, likt den rödhake som just gjorde ett kort uppehåll framför honom och fick honom att härma halsens små ryckiga rörelser och lockade honom att följa den snirkliga inflygningen genom träden till den prasslande land ningen i löven. Varje livsform tog med sina egna erfarenheter till världen: vissa gånger tätt sammanlänkade med andra, som den stora skimmerfjärilens kokong han sett sitta tryckt mot 8