9789100184957

En vid och ljus dalgång Gubben Kallmyr stod i fören. En nött och blekbrun kubb satt ned­ tryckt över skallen som en skruvkapsyl och tvingade öronen i givakt åt varsitt håll. Under brättet hängde lockar som torkade gråstrimmiga nässlor. Själv flängde jag runt i aktern och försökte hitta ett sätt att sitta bekvämt, och mitt krumbuktande satte ekan i gungning, krusade den röda silkesduk som solen slängt ut på älven rakt mot oss och som strök varmt ljus över det tjärade träet. En gång hade båten varit grön, då när vi lånat den för att meta eller vittja hans olovliga kräftburar. Nu satt bara tunna färgflagor kvar längst uppe. ”Hur är det egentligen?” sa han, och satte den lilla lyktan på mittof­ ten. ”Känns konstigt bara, att vara tillbaka.” ”Jo, det var ett tag sedan.” ”Ska vi sätta igång?” Jag knölade in min jacka till stöd bakom ryggen. Vi satt i varsin ände som polerna på en flytande kompass, ambassadörer för väderstrecken. Kallmyr var söder med näsan i färdriktningen medan jag var nordost eller nordväst med älvens krökningar ända från Hovrahällarna, sedan väst en lång bit efter Snasbäcken, öst när vi bar den förbi Henriksfors, och när vi långt senare krokade kring Borrsjön och skrovet slog i en flat sten spann vi runt långsamt, fick hela vyn i panorama och blev alla väderstreck det ena efter det andra. Annars var det stilla. Årorna vilade, slutade droppa och torkade i solen. Bara när en sten eller sand­ bank eller strömfåra skulle styras undan för stack vi i dem, eller om vi behövde runda en av de där slemmiga stockarna som satt fastkilade i botten, resta på högkant som utropstecken att påminna båtfolk om flottningens glansdagar. 7