LĂ©on Blum i korthet LĂ©on Blum föddes 1872 och vĂ€xte upp i de slitna omrĂ„dena kring de klassiska Hallarna i Paris. Hans far skötte en mindre sybehörs- och tygaffĂ€r. LĂ©on Blums bildningsgĂ„ng blev Ă€ndĂ„, liksom för ett par av hans fyra bröder, densamma som för barn och ungdomar ur den allra högsta kasten. Blum gick pĂ„ de mest exklusiva lĂ€roverken och de frĂ€msta elithögskolorna och universiteten. Han skrev som tonĂ„ring lyrik och kritik i de högst ansedda kulturtidskrifterna och var redan före tjugo Ă„rs Ă„lder en del av den franska litterĂ€ra vĂ€rlden. Han samarbetade med författare som AndrĂ© Gide och Marcel Proust och skrev flera böcker, bland annat en litteraturvetenskaplig studie om den franske 1800-talsförfattaren Stendhal. Blums litteratur- teaterkritik omfattar bortĂ„t tusen artiklar. Han var en ofta Ă„terkommande gĂ€st i de berömda och exklusiva litterĂ€ra och politiska salongerna, han kallades dandy och upptrĂ€dde elegant vĂ€lklĂ€dd, oftast med en blomma i knapphĂ„let. Blum blev, drygt tjugo Ă„r gammal, en man i staten som jurist i Conseil dâĂtat, Frankrikes motsvarighet till Högsta förvaltningsdomstolen. Hans liv förĂ€ndrades av Dreyfusprocessen under det sena 1800-talet och han var en av dem som försvarade författaren Ămile Zola under en tryckfrihetsprocess. Blum blev under denna period ocksĂ„ delaktig i den radikala politiska vĂ€rlden och mötte 7