SömngÄngaren
Kriminalroman
albert bonniers förlag
Av Lars Kepler har utgivits:
I serien om Joona Linna:
Hypnotisören 2009
Paganinikontraktet 2010
Eldvittnet 2011
Sandmannen 2012
Stalker 2014
KaninjÀgaren 2016
Lazarus 2018
Hypnotisören â Black edition 2019
Spegelmannen 2020
Spindeln 2022
FristÄende:
Playground 2015
Av Alex Ahndoril har utgivits:
Nyckelserien:
Jag kommer att hitta nyckeln 2023
Jag blundar och ber 2024
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-018291-5
Copyright © Lars Kepler 2024
Omslag Hummingbirds
Tryck ScandBook, EU 2024
s ömnen och drömmen har alltid vandrat tillsammans med oss mÀnniskor som tvÄ gÄtfulla följeslagare.
I den grekiska mytologin heter sömnens gud Hypnos, han bor i en mörk grotta omgiven av vallmo, intill glömskans flod.
NĂ€r Hypnos sover vakar hans son Morfeus â drömmarnas gud â över honom.
Nuförtiden delar forskningen upp sömnen i tvÄ huvudsakliga faser: djupsömn och rem -sömn. Under djupsömnen Àr de elektriska vÄgorna i hjÀrnbarken mycket stora och lÄngsamma.
Men vid tvÄ eller tre tillfÀllen under natten blir vÄgorna lika korta och snabba som hos vakna mÀnniskor. Denna fas kallas rem -sömn (efter engelskans Rapid Eye Movement) eftersom Àven ögonen rör sig hastigt dÄ.
Parasomnia Àr ett samlingsnamn för funktionsstörningar dÀr hjÀrnan befinner sig delvis i sömn och delvis i vakenhet.
Den vÀldokumenterade störning som kallas sömngÄng eller somnambulism förekommer hos fem procent av alla barn, men Àr lÄngt ovanligare hos vuxna.
Som de flesta parasomnier upptrÀder nÀstan all sömngÄng under djupsömnen och varar bara nÄgra fÄ minuter, men det finns de som gÄr i sömnen under rem -fasen. För dem Àr det drömmarna som aktiverar fysiska handlingar som att klÀ pÄ sig, lÄsa upp dörren och lÀmna hemmet.
Prolog
d et silvergrÄ ljuset frÄn regnhimlen glittrar i vattenpölarnas rastlösa ringar, i takdroppet och den överfulla tvÀttbaljan av zink.
Mamma stÄr i regnet pÄ grusplanen mellan farfars rostiga bil och vedboden. Hennes blonda hÄr Àr genomblött och behÄn och jeansen har mörknat av vÀtan.
Nytt blod stiger i sÄren i samma takt som det sköljs bort av regnet.
I morse skar hon sig sjÀlv över hela kroppen och slÀngde kniven pÄ golvet i tamburen innan hon lÀmnade huset barfota.
Pojken tittar ut i farstun och betraktar det blodiga dörrhandtaget, vÀggarnas buckliga tapet, brÀdgolvet med kniven och en tom flaska renat brÀnnvin som stÄr mellan pappas seglarstövlar.
Hela natten har mamma pratat med bensindunken i bilen och med yxan i boden, skrikit pÄ dem bÄda och sedan vÀdjat rakt upp i himlen till pappa att komma hem.
Pojken gÄr in i sitt rum igen och tittar pÄ henne genom fönstret. Regnet smattrar snabbare pÄ plÄttaket och blecket framför honom.
HÀngrÀnnan Àr fylld av gamla löv och svÀmmar över.
Den plastöverdragna stÄlvajern kring pojkens vÀnstra handled löper lÀngs en ledstÄng som skruvats fast i taket. Linan tillÄter honom att röra sig fritt i sitt rum. Han kan ligga i sÀngen, stÄ i fönstret och sitta pÄ golvet och leka med sina saker.
Han har ett troll av gummi med brandgult hÄr, spetsigt som en eldslÄga, en böjbar Rosa pantern och en amerikansk polisbil som kunde blinka blÄtt den första veckan.
NÀr han Àr kopplad till vajern kan han gÄ ut i farstun och in till toaletten, men inte fram till ytterdörren. Om han strÀcker ut armen och spÀnner vajern sÄ att det brÀnner kring handleden och stramar i armhÄlan kan han se in i köket med det uppbrutna golvet.
Hans mamma hÀmtar yxan i boden, gÄr ut i regnet igen och stÄr med hÀngande huvud intill högen av bildÀck och rostiga motorblock.
Skenet frÄn den stora neonskylten om traktorservice fÄr regndropparna att lysa bakom henne. Hon höjer hakan, vÀnder sig lÄngsamt runt, pekar pÄ honom i fönstret och börjar gÄ mot huset med stora steg.
Inledning
d et gigantiska rymdskeppet Razor Crest svÀvar blickstilla i mörkret och tystnaden. Mamman ler nÀr hon tittar pÄ sin son. Hans ansikte Àr blekt i mÄnskenet som faller in genom det förseglade fönstret. En liten rynka anas mellan ögonbrynen.
De jÀmna andetagen syns över mage och bröstkorg.
Efter bad, kvÀllssmörgÄs och tandborstning gav hon honom femton milligram fentiazin och nu sover han djupt.
Hon kÀnner sig fortfarande stressad för att Robert kom medan pojken var vaken, för att hon ljög för sin son och sa att det var en budfirma som skulle lÀmna ett paket med kontorspapper.
Babykamerans lins Àr vÀnd mot hans sovande kropp.
Det uppstÄr en svag luftrörelse i sovrummet trots att hon reser sig försiktigt och den stora rymdfarkosten av grÄtt lego kommer i gungning i sina nylonlinor.
SÄ tyst hon kan smyger hon ut i korridoren, trycker igen dörren och börjar vrida om nyckeln i lÄset nÀr nÄgonting dunsar ner pÄ golvet dÀr inne.
Hon hÄller andan och lyssnar mot dörren.
Han sover.
Svag musik hörs frÄn det stora sovrummet trots att hon sa till Robert att vara knÀpptyst. Hon lÄser, rÀttar till klÀnningen, gÄr genom gÄngen, passerar dörren med fönstret och trappan till undervÄningen.
Robert sitter i dunklet pÄ karmstolen med sin telefon i handen och viskar förlÄt mot henne. Hon kan inte lÄta bli att le nÀr
hon möter hans blick. Roberts korta, lockiga hÄr, silvermyntet om halsen och den nakna bröstkorgen fÄr honom att likna en ung, romersk kejsare.
â Han har somnat, sĂ€ger hon.
â Okej, vad vĂ€ntar vi pĂ„, ler han.
â Alltid pĂ„ dig om du frĂ„gar mig, svarar hon.
â Jag Ă€r hĂ€r, jag kom hit, sĂ€ger han och reser sig.
Du kom, du sÄg, du segrade, tÀnker hon och gÄr fram till fönstret, för undan gardinerna och kÀnner en plötslig Ängest svalla genom bröstet. En vÀldig fullmÄne hÀnger över trÀdtopparna, Àrrad och silvergrÄ. Nere pÄ infarten till huset stÄr Roberts rostiga bil i skuggan frÄn lönnen.
â Har han nĂ„gonsin kommit hem för tidigt? frĂ„gar Robert.
â Jag kĂ€nner mig orolig Ă€ndĂ„, sĂ€ger hon och ser pĂ„ honom.
â Kom igen, jag snodde en flaska bubbel frĂ„nââŠ
â VĂ€nta, avbryter hon och höjer en hand till munnen.
â Vad Ă€r det? frĂ„gar han.
â Nej, jag kom bara att tĂ€nka pĂ„ att jag rĂ„kade vrida nyckeln tvĂ„ varv.
â Vad spelar det för roll?
â Det Ă€r ingenting, det Ă€r bara jag, du vet, en rutin, jag vill kunna komma in till honom snabbt om det behövs, sĂ€ger hon och lĂ€mnar sovrummet.
Korridoren Àr mörk och sval.
PÄ golvet intill vÀggen stÄr dammsugaren med sladden lindad kring kroppen.
NÀr hon stannar framför sin sons dörr kan hon inte lÄta bli att blicka tillbaka över axeln. Robert stÄr precis innanför tröskeln och visar upp flaskan med mousserande rosévin som han hittade nere i köket. Alltid sÄ ivrig. Hon ler, hÄller upp tummen mot honom och vrider sedan nyckeln motsols i lÄset.
Det klickar till i mekanismen.
Hon tÀnker att hon ska lÀgga örat mot dörrbladet men impulsen avbryts nÀr hon hör en dÀmpad puff frÄn sovrummet.
Robert vÀntar mitt i mÄnskenet med tvÄ fyllda glas nÀr hon
ÄtervÀnder, ger det ena till henne och ser henne djupt i ögonen.
De skÄlar, kysser varandra och dricker. Deras skuggor rör sig spöklikt över den gamla nattvardsklockan som hÀnger pÄ vÀggen över dubbelsÀngen.
â Gott, sĂ€ger hon och sĂ€tter sig pĂ„ sĂ€ngkanten.
PÄ monitorns skÀrm syns pojkens lugna ansikte och andetagens jÀmna takt under det ljusblÄ tÀcket. Genom högtalaren hörs ett frasande ljud nÀr han i sömnen rör sin lilla hand över lakanet.
Robert tömmer sitt glas, lÀmnar det pÄ byrÄn intill flaskan, gÄr fram till henne, lutar sig ner och ger henne en mjuk kyss pÄ munnen.
Försiktigt stÀller hon ifrÄn sig glaset pÄ nattygsbordet, lÀgger hÀnderna pÄ hans höfter och ser upp i hans intensiva ögon.
â Vad tĂ€nker du? frĂ„gar hon utan att lyckas dölja sitt leende.
â Vad tror du?
Hon sÀnker blicken och ser att hans jeans har börjat strama, pussar honom mjukt över gylfen flera gÄnger tills han styvnar och tyget spÀns ut sÄ att dragkedjan blottas.
â Kom nu, ler hon.
Hon flyttar sig upp i sÀngen, knuffar bort en kudde, lÀgger sig pÄ rygg och tittar till pÄ monitorn. Hennes sons ansikte liknar ett Àgg av bly i fullmÄnens kyliga ljus. Robert knÀpper upp sina jeans och vinglar till nÀr han trampar ur dem. Han kryper upp i sÀngen, kysser henne pÄ venusberget och andas varm luft genom hennes klÀder.
Det fladdrar till i hennes mage nÀr han för in hÀnderna under hennes klÀnning, drar ner trosorna och sÀrar pÄ hennes lÄr.
â Kom, viskar hon och tittar mot den mörka dörren.
Han lÀgger sig över henne och kysser leende hennes mun. Hon flÀmtar tyst medan han lÄngsamt glider in i henne. LÄren pressas isÀr och i ett stillastÄende ögonblick omsluter hon honom helt och hÄllet.
BröstvÄrtorna styvnar mot behÄns lena insida.
Han drar sig utÄt och börjar stöta rytmiskt med stegrande intensitet. SÀngen dunsar mot vÀggen och plötsligt börjar nattvardsklockan pingla i takt.
Hon ser för sig en övergiven pojke som gÄr genom tallskogen med en bjÀllra i ett snöre om halsen.
Hon tittar till pÄ monitorn, trÀnger bort tankarna, blundar och hittar tillbaka till njutningen. Hennes bröst gungar med stötarna och hon spÀnner lÄr och bÀckenbotten, hÄller honom om den böljande ryggen, nÀrmar sig, slappnar flÀmtande av i nÄgra sekunder, spÀnner musklerna och fÄr en utdragen orgasm.
Hon försöker stöna tyst, böjer tÄrna, blir svettig i hÄrbotten och hör avlÀgset en bil stanna pÄ gatan utanför.
Robert fortsÀtter, andas snabbt, stöter hÄrdare och ejakulerar med en dov utandning och ligger sedan flÀmtande över henne. Det rinner ur henne, ner mellan skinkorna.
Hans hjÀrta dÄnar snabbt mot hennes hjÀrta.
Dessa slag, tÀnker hon, denna nedrÀkning.
De ligger omslingrade och hon tÀnker att de ska dricka upp vinet, sitta i sÀngen och prata om sin gemensamma framtid.
En tung duns fÄr henne att vakna med ett ryck i mörkret. Sovrumsfönstret Àr vidöppet.
Det smÀller till nÀr en takpanna krossas mot grÀsmattan utanför och sedan hörs ett fruktansvÀrt skrik.
n ovemberhimlen Àr mörk som gjutjÀrn över VÄrbergs centrum. Klockan Àr snart tre pÄ natten och gatorna ligger tomma.
En polisbil rullar lÄngsamt utmed en skönhetssalongs gallerförsedda fönster.
Kollegorna John Jakobsson och Einar Bofors sitter tysta sida vid sida. De slutade tala med varandra för nÀstan ett Är sedan.
De tiger om de inte mÄste kommunicera.
PÄsen med resterna frÄn gatuköket stÄr pÄ golvet vid Einars fötter och doften av stekos och kall frityrolja fyller kupén.
John trummar pÄ ratten och tÀnker som vanligt pÄ sin grÄbleka storebror medan han blickar ut genom vindrutan.
Dammiga fönster med reklam Äterkastar skenet frÄn ingÄngen till tunnelbanan. SkrÀp, gamla löv och krossat glas har samlats mellan arkadens betongpelare.
Utanför Stadsmissionen ligger tomma sprejburkar, plastpÄsar och tillplattade kartonger. Försjunkna i sina egna tankar kör de bÄda poliserna förbi parkeringsplatsen och svÀnger höger vid den etiopiska kyrkan.
Stora snöflingor börjar singla ner genom gatlyktornas sken och hela stadsdelen förefaller plötsligt sagoaktig.
För John Àr det som en obehaglig pÄhÀlsning frÄn barndomen.
Det mjölkaktiga skenet frÄn p olman -stationens skÀrm belyser hans hÄrt knutna hand. Einar tar upp sin snusdosa precis nÀr de fÄr ett anrop frÄn regionledningscentralen.
Det rör ett pÄgÄende inbrott pÄ BredÀngs camping.
Einar svarar pÄ anropet samtidigt som John svÀnger in pÄ baksidan av mataffÀren, kör runt de gröna ÄtervinningskÀrlen och kommer ut pÄ vÀgen igen.
â Campingen Ă€r vinterstĂ€ngd och Ă€garen befinner sig i Florida, berĂ€ttar operatören. Men övervakningskamerorna Ă€r kopplade till hans telefon och han kan se att det just nu lyser i en av deras husvagnar.
Utan sirener eller varningsljus kör polisbilen med ökad hastighet pÄ den tomma vÀgen förbi raden av höghus och den gamla panncentralen.
Torkarbladen sveper bort snöflingorna frÄn vindrutan.
De talar inte men bÄda tÀnker att inbrottet antagligen rör sig om nÄgon som försöker undvika att frysa ihjÀl i natt: hemlös, papperslös, missbrukare eller en person med psykisk ohÀlsa.
Det Àr det vanliga.
De passerar Scandic hotell och svÀnger in pÄ SkÀrholmsvÀgen.
För nÀstan fem Är sedan lyckades John dyrka upp dörren till sin storebrors rum. Luke lÄg pÄ golvet bredvid sin sÀng med blÄ lÀppar. Stasen av gulnat gummi hÀngde slappt kring armen och bomullsrondellen med blodpricken hade fastnat pÄ hans Nirvana-T-shirt.
John glömmer aldrig pupillerna i de vidöppna ögonen. De var overkligt smÄ, som om de mÄlats dit med spetsen av kanylen.
Sedan John fick yttre tjÀnst bÀr han alltid med sig tre förpackningar av motgiftet Naloxon trots att det inte ingÄr i utrustningen. Det Àr ingenting han pratar om, men med hjÀlp av nÀssprejen har han hittills rÀddat livet pÄ Ätta personer.
De kör förbi den mörka fotbollsplanen, genom industriomrÄdet och in i SÀtraskogens naturreservat.
NÀr de stannar framför campingens stÄlgrindar har det gÄtt Ätta minuter sedan de svarade pÄ anropet.
AffÀren, kontoret och den thailÀndska restaurangen Àr stÀngda för sÀsongen. Snöflingor faller stilla genom luften och landar pÄ asfaltsplanen framför dem.
John och Einar lÀmnar tigande bilen och klÀttrar över grinden. De tittar pÄ översiktskartan, hittar uppstÀllningsplats G och börjar gÄ.
Den stora campingplatsen Àr mÀrkligt ödslig utan bilar, tÀlt och mÀnniskor.
De korsar en gul grÀsyta med ett rutmönster av vÀgar mot ett husvagnsomrÄde.
Till höger syns kullar med nakna lövtrÀd. Snöflingor singlar ner mellan de svarta, spretande grenarna.
De passerar en liten lekplats och latrintömningen innan de gÄr in mellan de uppallade husvagnarna. Akustiken förÀndras och ljudet frÄn deras steg fÄngas upp av vÀggarna och ekar tillbaka pÄ ett pÄtrÀngande sÀtt.
Fönstren Àr mörka, vimplarna i de höga teveantennerna hÀnger slaka och de smÄ uteplatserna ligger alla tomma.
John tÀnker pÄ att han var rÀdd för sin bror det sista Äret, att Luke ibland blev arg, hÀnsynslös, som den gÄngen dÄ John bad att fÄ tillbaka de pengar Luke hade lÄnat.
Redan pÄ lÄngt avstÄnd ser de ljuset frÄn en av de bortersta husvagnarna. NÀr de nÀrmar sig förstÄr de att skenet kommer frÄn en lampa bakom gardinerna i ett av fönstren.
John stannar och fyller lungorna med den kyliga luften, drar sitt tjÀnstevapen, gÄr upp pÄ metalltrappan, knackar hÄrt och öppnar dörren.
â Polis, vi kommer in, ropar han utan riktig kraft i rösten.
Han gÄr in i husvagnens dunkel och ser att mörka fotspÄr leder i bÄda riktningarna pÄ det parkettmönstrade plastgolvet. Han blickar Ät höger i passagen, förbi tvÄ stÀngda dörrar och det trÄnga badrummet.
Allt Àr tyst och stilla.
Med pistolen riktad mot golvet börjar han gÄ mot den upplysta sÀllskapsdelen. Det knakar i vÀggar och tak för varje steg han tar.
Allt han kan se rakt fram Àr köksbordet med fyra stolar. Det
indirekta skenet frÄn lampan lÀngre in blÀnker svagt i möblernas repade ytor.
Han stannar tvÀrt nÀr en kvinna börjar tala dÀmpat nÄgonstans snett framför honom.
â Svara, hingsten, svara, sĂ€ger hon lekfullt. Svara, hingstenââŠ
â Polis, jag kommer in, ropar John och kĂ€nner att hĂ„ret pĂ„ armarna har rest sig av adrenalinpĂ„slaget.
â Hingsten, svaraâ⊠svara, hingsten, svaraâ⊠SvaâŠ
Kvinnan tystnar tvÀrt och John fortsÀtter framÄt med höjt vapen.
En metallisk lukt som pÄminner om en fuktig slipsten fyller den stillastÄende luften. Han kÀnner vibrationerna i golvet nÀr Einar kommer in i husvagnen med tunga steg. John stannar, andas skÀlvande genom nÀsan, lyssnar och tar sedan ett steg ut i köket, sveper Ät sidan med vapnet och kvider till.
PÄ diskbÀnken av rostfritt stÄl ligger ett helt mÀnniskoben med ett plÄster pÄ knÀet och en svart herrstrumpa pÄ foten. Muskler och senor har kapats med ett tiotal slarviga yxhugg.
Ledkulan har slitits ut ur höftbenets skÄl och lyser vit mot den mörkröda vÀvnaden.
â Vad fanââŠ
VÀggar, tak och golv Àr nerstÀnkta av blod. PÄ soffbordet mellan de bÄda krukorna med plastblommor ligger delar av ett huvud. Trots att kÀke och haka saknas ser John att offret Àr en man med svart, spretigt hÄr och blonderade toppar.
Blod tÀcker hela bordsskivan och droppar slemmigt ner i en stor pöl pÄ golvet.
En telefon som ligger i soffan börjar lysa, pĂ„ displayen syns namnet Anna samtidigt som den personliga ringsignalen börjar om: â Svara, hingsten, svaraâ⊠Svara, hingstenââŠ
I den andra delen av husvagnen öppnar Einar samtidigt dörren till det stora sovrummet och lyser in med sin ficklampa. PÄ dubbelsÀngen ligger en bÄl utan ben och armar. Snittytorna Àr ojÀmna och slamsiga, med blekt brosk och flisiga benstumpar.
Han stirrar pÄ den styckade mannens hÄriga mage, den hopdragna penisen och det muskulösa, tatuerade bröstet, halsen och huvudets nedre delar.
Madrassen Àr genomdrÀnkt av blod och hela kroppen glÀnser mörk.
Einar kÀnner hur pistolen darrar i hans hand som om den vore strömförande. Synintrycken Àr sÄ pÄtrÀngande att han vinglar till.
Han klÀmmer fast ficklampan under armen och för handen till munnen. NÀr doften av ketchup pÄ hans fingrar blandas med lukten av fÀrskt blod vÀnder det sig i magen.
John hör kollegans klampande steg, blickar tillbaka i gÄngen och ser Einar backa ut frÄn det ena sovrummet. Han tappar ficklampan i golvet nÀr han famlar med rakel -enheten, lÀmnar husvagnen och krÀks.
John börjar gÄ tillbaka, men stannar tvÀrt, lyssnar och ryser över ryggen. Ett mÀrkligt slappt och samtidigt mekaniskt skratt hörs genom vÀggarna.
Kanske kommer det utifrÄn, tÀnker John precis nÀr skrattet övergÄr i ett jÀmrande lÀte innan det blir helt tyst igen.
Med bultande hjÀrta nÀrmar han sig den sista slutna dörren.
Han tÀnker plötsligt irrationellt att hans bror Luke stÄr dÀr inne med blÄ lÀppar, minimala pupiller och en blodig machete vilande över ena axeln.
Utanför husvagnen hörs Einar prata upprört och osammanhÀngande med regionledningscentralen.
John trycker ner handtaget, petar upp dörren och siktar in i dunklet med pistolen.
PÄ vÀggen under fönstret med slutna persienner sitter en radiator med utdragen sladd. Blod har stÀnkt över den vita metallfronten.
GÄngjÀrnen knirrar svagt precis innan dörrbladet stannar.
John strÀcker fram handen, öppnar dörren helt och gÄr in.
PÄ golvet bredvid vÄningssÀngen ligger en pojke pÄ sidan med en avhuggen arm som kudde under huvudet.
Det bleka ansiktet Àr slappt och ögonen slutna. Han Àr klÀdd i jeans, sportskor och mossgrön tröja. John nÀrmar sig för att kÀnna pÄ hans puls.
En yxa ligger pÄ underslafens madrass. Einar ropar nÄgonting utanför.
Golvet knarrar under Johns tyngd nÀr han strÀcker sig fram. Plötsligt skrattar pojken med slutna ögon. TÀnderna blÀnker till i det blodiga ansiktet.
John snubblar bakÄt, famlar över pistolen och osÀkrar den, halkar i en blodpöl, stöter ryggen mot vÀggen och avfyrar vapnet i golvet.
Pojken rycker till och sÀtter sig upp, blinkar och ser oförstÄende pÄ John. Han för undan luggen med en blodig hand och fuktar munnen.
â Var Ă€r jag? Vad Ă€r det som har hĂ€nt? frĂ„gar han med rĂ€dd röst.