Solen sken ned mellan höghusen. NĂ„gra höstlöv flög i en svag vind, trafiken hördes mycket lĂ„gt upp frĂ„n gatan. Smutsiga spĂ„r av regn fanns pĂ„ utsidan av fönstret; glaset speglade inget av hennes utseende. PĂ„ skrivbordet lĂ„g ett ensamt papper med nĂ„gra fĂ„ anteckningar â hon sköt arket Ă„t sidan och satte sig ned. Samtidigt strök hon hĂ„ret tillrĂ€tta med den andra handen. Det föll tillbaka. Rummet hade en svag lukt av cement, torrt trĂ€ och damm, trots att det skulle vara stĂ€dat efter hennes företrĂ€dare. Ett lysrör spred ett gulvitt ljus över de kala vĂ€ggarna, över en mindre trĂ€fĂ€rgad bokhylla, över det trĂ€fĂ€rgade skrivbordet som gick i vinkel i hörnet. En enda tjock bok med blĂ„ pĂ€rmar lĂ„g i bokhyllan: SVERIGES RIKES LAG: och nĂ„gra kvarglömda broschyrer och tryck som hon inte hade tittat pĂ„. De olika facken i hyllorna var tomma. SkĂ„pen undertill hade hon inte öppnat. En penna lĂ„g pĂ„ papperet, och hon antecknade dagens datum. Sedan strök hon under Ă„rtalet medan hon vĂ€ntade, fyllde i tvĂ„an och nollan nĂ„gra gĂ„nger â 20 â men slĂ€ppte sedan pennan. Ett klickande ljud hördes. Ett svart tangentbord fanns i nĂ€rheten. En Ă€rendebeskrivning lyste pĂ„ dataskĂ€rmen: En ung flicka. SprĂ„ksvĂ„righeter. Mycket fĂ„ övriga uppgifter. Ensamkommande. Medföljande tolk. De var just nu pĂ„ vĂ€g upp i hissen frĂ„n bottenplanet. 9