Solen sken ned mellan höghusen. Några höstlöv flög i en svag vind, trafiken hördes mycket lågt upp från gatan. Smutsiga spår av regn fanns på utsidan av fönstret; glaset speglade inget av hennes utseende. På skrivbordet låg ett ensamt papper med några få anteckningar – hon sköt arket åt sidan och satte sig ned. Samtidigt strök hon håret tillrätta med den andra handen. Det föll tillbaka. Rummet hade en svag lukt av cement, torrt trä och damm, trots att det skulle vara städat efter hennes företrädare. Ett lysrör spred ett gulvitt ljus över de kala väggarna, över en mindre träfärgad bokhylla, över det träfärgade skrivbordet som gick i vinkel i hörnet. En enda tjock bok med blå pärmar låg i bokhyllan: SVERIGES RIKES LAG: och några kvarglömda broschyrer och tryck som hon inte hade tittat på. De olika facken i hyllorna var tomma. Skåpen undertill hade hon inte öppnat. En penna låg på papperet, och hon antecknade dagens datum. Sedan strök hon under årtalet medan hon väntade, fyllde i tvåan och nollan några gånger – 20 – men släppte sedan pennan. Ett klickande ljud hördes. Ett svart tangentbord fanns i närheten. En ärendebeskrivning lyste på dataskärmen: En ung flicka. Språksvårigheter. Mycket få övriga uppgifter. Ensamkommande. Medföljande tolk. De var just nu på väg upp i hissen från bottenplanet. 9