I. Jag vet en dejlig rosa svensk folkvisa 17 18 Stockholms igensnöade gator och genom dess upplysta rum. Vi måste leta i minnets vrår och speglingar, måste försöka se oss själva som vi var inför henne. Det var en sådan underlig vinter; vi kommer alltid att minnas den. 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 som minns den här stan. Som om staden han går i är en helt annan än den verkliga staden, vilket den ju också naturligtvis är. 47 48 49 50 51 52 53 54
