i. Antonius och jag.
1. Klockan Ă€r halv sju en morgon, lĂ„ngfredagen 1903. Min bror och jag som ligga i den stora barnkammaren, frĂ„n vilken en liten tunn tapetdörr leder in till vĂ„ra förĂ€ldrars sovrum, vakna vid att kokerskan i jungfrukammaren stiger upp med en vĂ€ldig duns för att traska ut i köket och göra upp eld i spisen. Yrvakna fara vi upp ur vĂ„ra sĂ€ngar. Solen lyser bakom gardinen, och min bror Antonius, tre Ă„r Ă€ldre Ă€n jag, trippar i sin lĂ„nga vita nattskjorta fram till fönstret, och rullgardinen far i taket med ett litet glatt knittrande ljud som fĂ„r mig att vakna pĂ„ allvar. Med beundran betraktar jag min bror, vilken, lĂ„ng och spenslig, tyst dansar runt pĂ„ tĂ„spetsarna. Han fĂ„r skjortan att fladdra ut, och hans ben, vackrare Ă€n en flickas vid tolv Ă„rs Ă„lder, komma till synes skimrande vita i solskenet. Med svĂ€ngande, vaggande rörelser nalkas han nu min sĂ€ng, strĂ€cker med en smula tillgjord grace ut handen och nyper mig ganska hĂ„rt i armen. â Stig upp, hör du, Viveka, sĂ€ger han, och hans röst fĂ„r ett befallande tonfall. 9
I Krusenstjerna_Fattigadel.indd 9
2010-08-17 16:46:28