Kattarp, Är 1859 Nu skall jag berÀtta. Det Àr september och en man som kallas för skrÀddarmÀstaren gÄr över sin gÄrd i den lilla byn Kattarp. Han Àr storvÀxt och mörksvettig om halsen och ryggen. Trots den svÄra, Äsktunga hettan Àr han klÀdd i fodrad vÀst med prÀktiga bröstfickor. Han bÀr en brun pÄse och kring hans ben rör sig en katt oroligt. Mannen gÄr till den fuktiga platsen under kattlekan, busken med vitrosa blommor och smala, lÄnga blad. DÀr i den lösa marken har han grÀvt en grop. Genomskinliga rop hörs frÄn sÀcken nÀr han lÀgger ned den. Katten gÄr av och an, slingrar sig runt benen pÄ skrÀddaren dÄ han, som han alltid gör, begraver hennes ungar under jord och sand. Allt blir tyst och egendomligt. LÀgger sig filttjockt och kvÀvande mot slÀtten. PÄ trÀden framför huset krÀlar de sista bina slött över bÀren. Denna eftermiddag kommer en pojke Äkande frÄn FÄra bÀck, Sallerups socken. Han Àr faderlös och skall bli skrÀddarlÀrling hos gubben. Far Àr död, som mamma sade nÀr hon vÀckte honom den morgonen och bakom 9
MĂ€ster_inlaga.indd 9
2009-06-11 10:05:40