Kapitel 1
H
an anlĂ€nde efter morgonbönen. Ryktet om att nĂ„gon kommit spred sig snabbt, och pojkarna pĂ„ Sankt Antoniusklostret skuffades och strĂ€ckte pĂ„ sig för att fĂ„ en skymt av mannen som spĂ€nde ifrĂ„n och ledde fram hĂ€sten till vattenhon. Det var svĂ„rt att urskilja hans ansikte; hatten var neddragen sĂ„ lĂ„ngt i pannan att brĂ€ttet nĂ€rapĂ„ nuddade nĂ€san. Han band fast tömmarna kring en tjuderpĂ„le och stod sedan dĂ€r och klappade hĂ€sten pĂ„ halsen medan den drack. Mannen vĂ€ntade, och pojkarna tittade, och nĂ€r stoet Ă€ntligen lyfte pĂ„ huvudet sĂ„g de hur mannen böjde sig fram, smekte hĂ€sten pĂ„ mulen och kysste den. Sedan strök han sig om munnen med handryggen, tog av hatten och gick över gĂ„rden fram till klostret. Det kom ofta mĂ€n och hĂ€mtade barn. Ibland var de ute efter billig arbetskraft, ibland efter att göra en god gĂ€rning. Munkarna brukade dĂ„ rada upp de förĂ€ldralösa barnen och mĂ€nnen gick fram och Ă„ter och mönstrade ledet. Följde man deras blick var det lĂ€tt att lista ut vad de sökte. Som regel föll den pĂ„ pojkar som nĂ€rmade sig fjorton, de lĂ€ngsta, starkaste, högljuddaste. Sedan vandrade den till de som knappt lĂ€rt sig krypa och de tultande tvĂ„Ă„ringarna â de Ă€nnu obesudlade och rena. Kvar blev de som inte var nĂ„gotdera, som vĂ€xt ifrĂ„n smĂ„barnshullet och lockarna men Ă€nnu inte var gamla nog att göra nytta. De barnen var oftast truliga och tvĂ€ra och hade inget att komma med utom löss och mĂ€sslingsmitta. En sĂ„dan pojke var Ren. Han hade inget minne av nĂ„gon begynnelse â en mor eller far, 11
Tinti_Den gode tjuven.indd 11
09-06-02 10.31.56