Utställningskatalog för utställningen ”Personbästa – 7 samtida danska bildkonstnärer”
med Orsolya Bagala, Emily Gernild, Mie Mørkeberg, Krista Rosenkilde, Birgitte Støvring, Ida
Sønder Thorhauge och Maria Wæhrens, curator Anja Richardt Krabbe, som ägde rum på Tjörnedala Konsthall 10.5 - 8.6.2025.
Utställningens sponsorer:
Region Skåne, Simrishamns Kommun, Ny Carlsberg Fondet, Statens Kunstfond, Svensk-danska Kulturfonden, Riksförbundet Sveriges Konstföreningar, Sparbanken Syd
Sponsor katalog: Gröna Krabban
Ansvarig utgivare: Marcus Bagge, ordförande i ÖSKG
info@oskg.se oskg.se
Foto (alla bilder utom annat anges vid fotografiet): Christel Lundberg, Tjörnedala Konsthall
Det händer mycket på den danska konstscenen och jag tycker speciellt att måleriet tar täten, tack vare de kvinnliga konstnärer som intar scenen. Som dansk konstnär bosatt i Sverige upplever jag, att det finns höga murar mellan den danska och svenska konstscenen och att det förhindrar ett fruktbart utbyte mellan oss, både konstnärer och publik.
Med den här utställningen vill jag visa ett urval av samtida danskt måleri, av kvinnor som alla på olika sätt tar sin utgångspunkt i personliga berättelser och upplevelser och bjuder in betraktaren i okända universum och insisterar på att det mest personliga innehåller det gemensamma. Det gör de genom att ohämmat använda måleriet som medium med alla dess betydelser och traditioner.
Orsolya Bagala, Emily Gernild, Mie Mørkeberg, Krista Rosenkilde, Birgitte Støvring, Ida Sønder Thorhauge och Maria Wæhrens är alla erkända och betydelsefulla konstnärer som sätter sin prägel på konstscenen, både i Danmark och internationellt. Deras arbeten speglar på mångfaldiga sätt kön, myt, det sköna, det äckliga, det sensuella, det intuitiva och det kraftfulla – uttryckt med en vitalitet och sensibilitet som vidgar förståelsen av måleriet.
mänskliga tillvaron. Bagalas måleri är på samma gång luftigt och transparent, och rått och kraftfullt i sin flyktighet.
Orsolya Bagala representeras av galleri Maria Friis och har ställt ut på Kunsten i Aalborg och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.
Emily Gernild
I sin konst bygger Emily Gernild en bro till kvinnliga konstnärer i det förflutna. I sitt utforskande av stillebengenren ger hon en en samtida tolkning som kombinerar det konkreta och det abstrakta i målningar där glömda historier kommer upp till ytan med sötma och mörker. I ofta överdådiga och färgstarka tablåer möts vardagen och det otäcka, där det outtalade, minnen och erinringar ger uttrycket kropp.
Emily Gernild representeras av Galleri Bo Bjerggaard och har bland annat ställt ut på Gl. Holtegaard, Holte, och OSL Contemporary, Oslo.
Orsolya Bagala
Orsolya Bagala fångar åskådaren med sin unika skildring av kvinnor, där hon blandar det arketypiska med det surrealistiska. Hon lyckas med precision förena vildhet och intuition i ett kvinnligt universum, som både är djupt personligt och samtidigt väcker liv i de komplexa känslor av glädje, rädsla och oro, som hör till den
Mie Mørkeberg
I ett fabulerande, ostyrigt och kraftfullt universum befolkar Mie Mørkeberg sina målningar med kvinnor, djur och halvgudar i en kaotisk och fantasifull vildhet mellan sensualitet och kitsch. Hon experimenterar ohämmat med målningens form och låter duken vibrera av rika färger i sitt symbolfyllda bildrum, som ibland tenderar mot det mystifierade, våldsamma och obehagliga.
Mie Mørkeberg representeras av Galleri Tom Christoffersen och har bl.a. utsmyckat FN-byggnaden i Köpenhamn och målat ”Samtalen 1918-2024” som är permanent utställd på Christiansborg, Köpenhamn.
Krista Rosenkilde
Krista Rosenkilde är en självsäker och lekfull historieberättare –hennes målningar är fyllda av folkloristiska figurer, ornament och mönster. Hon målar med precision i en färgstark och fantasifull stil som ofta förstärks med taktila element som sand, bladguld och pärlor i färglagren och voluminösa, skulpturala tavelramar.
Krista Rosenkilde representeras av Formation Gallery och har ställt ut på Vendsyssel Kunstmuseum och Politikens Hus i Köpenhamn.
Ida Sønder Thorhauge
Ida Sønder Thorhauges motivvärld är fylld av mytologiska figurer med kvinnan i huvudrollen i ett spel av dualiteter som ung till gammal, vacker till ful, bräcklighet till styrka, kärlek till ensamhet. I sina ofta enkla och förtätade kompositioner får hon sina målningar att glöda i en färgprakt som ikoner från det förflutna.
Ida Sønder Thorhauge representeras av Wilson Saplana Gallery och har bland annat ställt ut på Museum of Religious Art, Lemvig och Overgaden, Köpenhamn.
Birgitte Støvring
Birgitte Støvrings målningar för myter och berättelser upp till nutid, där framför allt kvinnogestalten ges utrymme i form av sårbarhet och styrka. Hennes målningar är ofta tätt komponerade där lager på lager blir till helhet, där figurer, mönster och ornamentik vävs samman med en nästan pusselliknande matematik.
Birgitte Støvring representeras av Galleri Lene Bilgrav och har ställt ut på bland annat Alanna Miller Gallery, New York, och på Arne Haugen Sørensen Museum.
Maria Wæhrens
Maria Wæhrens måleri nästan exploderar på duken och ut i rummet, där den expressiva och intuitiva stilen också innehåller känslighet, kropp och berättelse - som en sorts tillvaro där tar plats i målningen. I färgstarka och ofta överraskande kompositioner möter det abstrakta figurativa element i en nästan personlig andlig upplevelse.
Maria Wæhrens representeras av Wilson Saplana Gallery och har bland annat ställt ut på Kunsten, Aalborg, och på Carl-Henning Pedersen & Else Alfelts Museum, Herning.
Personbästa – dansk nutidigt maleri for svenskere!
Anja Richardt Krabbe, kurator
Der sker rigtigt meget på den danske kunstscene og jeg synes specielt maleriet rykker, takket være de kvindelige kunstnere der sætter scenen. Som dansk kunstner, bosiddende i Sverige føler jeg, at der er høje murer mellem den danske og svenske kunstscene, og det forhindrer en frugtbar udveksling mellem os, både som kunstnere og publikum.
Jeg vil gerne med denne udstilling vise et udvalg af nutidigt dansk maleri af kvinder, der alle på forskellig vis tager udgangspunkt i personlige fortællinger og erfaringer, og byder betragteren ind i ukendte universer med en insisteren på, at det allermest personlige rummer det almene. Dette gør de ved uhæmmet at bruge maleriet som medium med alle dets betydninger og traditioner.
Orsolya Bagala, Emily Gernild, Mie Mørkeberg, Krista Rosenkilde, Birgitte Støvring, Ida Sønder Thorhauge og Maria Wæhrens er alle anerkendte og betydningsfulde kunstnere, der sætter deres præg på kunstscenen, både i Danmark og internationalt. Deres arbejder afspejler på mangfoldig vis køn, myte, det skønne, det klamme, det sanselige, det intuitive og det kraftfulde – udtrykt med en vitalitet og sensibilitet, der udvider forståelsen af maleriet.
Orsolya Bagala
Orsolya Bagala fængsler med sin unikke skildring af kvinder, hvor hun blander det arketypiske med det surrealistiske. Hun formår at forene vildskab og intuition med præcision i et kvinde-univers, der både er dybt personligt og samtidig levendegør de komplekse følelser af glæde, rædsel og uro som er en del af i den menneskelige
tilværelse. Bagalas maleri er på engang luftigt og gennemsigtigt, og råt og kraftfuldt i sin flygtighed.
Orsolya Bagala er repræsenteret af Galleri Maria Friis, og har blandt andet udstillet på Kunsten i Aalborg og Statens Museum for Kunst i København.
Emily Gernild
Emily Gernild bygger i sin kunst bro til fortidens kvindelige kunstnere. I sin afsøgning af stilleben-genren giver hun et nutidigt bud der forener det konkrete og abstrakte i malerier, hvor glemte historier males op til overfladen med sødme og mørke. I ofte overdådige og farverige tableauer mødes hverdagen og det uhyggelige, hvor det usagte, minderne og erindringerne giver udtrykket krop.
Emily Gernild er repræsenteret af Galleri Bo Bjerggaard, og har blandt andet udstillet på Gl. Holtegaard, Holte, og OSL Contemporary, Oslo.
Mie Mørkeberg
I et fabulerende, uregerligt og kraftfuldt univers befolker Mie Mørkeberg sine malerier med kvinder, dyr og halvguder i kaotisk og fantasifuld vildskab mellem sensualitet og kitsch. Hun eksperimenterer uhæmmet med maleriets form og lader lærredet vibrerer med rige farver i hendes symbolfyldte billedrum, der til tider tenderer det mystificerede, voldsomme og ubehagelige.
Mie Mørkeberg er repræsenteret af Galleri Tom Christoffersen, og har blandt andet udsmykket FN-bygningen i København, og malet ”Samtalen 1918-2024” som er permanent udstillet på Christiansborg, København.
Krista Rosenkilde
Krista Rosenkilde er en selvsikker, legesyg historiefortæller –hendes malerier er fyldt med folkloristiske figurer, ornamenter og mønstre. Hun maler med præcision i en farverig og fabulerende stil, der ofte udvides med taktile elementer fx sand, bladguld og perler i farvelagene, og voluminøse, skulpturelle billedrammer.
Krista Rosenkilde er repræsenteret av Formation Gallery og har har blandt andet udstillet på Vendsyssel kunstmuseum, og Politikens Hus, København.
Ida Sønder Thorhauge
Ida Sønder Thorhauges motivverden fyldes med mytologiske figurer med kvinden i hovedrollen i et spil af dualiteter som ung til gammel, smuk til grim, skrøbelighed til styrke, kærlighed til ensomhed. I sine ofte enkle og kondenserede kompositioner får hun sine malerier til at lyse i en farvebrand som fortidens ikoner.
Ida Sønder Thorhauge er repræsenteret af Wilson Saplana Gallery, og har blandt andet udstillet på Museet for Religiøs Kunst, Lemvig, og på Overgaden, København.
Birgitte Støvring
I Birgitte Støvrings malerier bringes myter og fortællinger op til nutiden, hvor specielt kvindefiguren gives plads i facetter af sårbarhed og styrke. Hendes malerier er ofte stramt komponeret, hvor lag på lag bliver til en helhed, og figurer, mønstre og ornamentik flettes sammen med næsten puslespilsagtig matematik.
Birgitte Støvring er repræsenteret af Galleri Lene Bilgrav, og har blandt andet udstillet hos Alanna Miller Gallery, New York, og på Arne Haugen Sørensen Museum.
Maria Wæhrens
Maria Wæhrens maleri nærmest eksploderer på lærredet og ud i rummet, hvor den ekspressive og intuitive stil også rummer følsomhed, krop og fortælling – som en ”mellemværen”, der tager plads i maleriet. I farverige og ofte overraskende kompositioner mødes det abstrakte med figurelementer i en næsten personlig spirituel oplevelse.
Maria Wæhrens er repræsenteret af Wilson Saplana Gallery, og har blandt andet udstillet på Kunsten, Aalborg, og på Carl-Henning Pedersen & Else Alfelts Museum, Herning.
Utställningen / Udstillingen
Foto: OKP, Gröna Krabban
Foto: Birgitte Støvring
Foto: OKP, Gröna Krabban
Foto: OKP, Gröna Krabban
Foto: OKP, Gröna Krabban
Personbästa
Konsthistoriker Natalia Gutman
Stora dukar, små återvunna kartonger, tusch på papper, olja, akryl och äggtempera fyller verken hos de 7 danska konstnärerna; Orsolya Bagala, Emily Gernild, Mie Mørkeberg, Krista Rosenkilde, Birgitte Støvring, Ida Sønder Thorhauge og Maria Wæhrens. De har samlats för att visa upp samtida danska målningar av kvinnor och, helt uppenbart, är deras verk mycket olika och samlas under den något märkliga titeln Personbästa. För vad är det egentligen titeln täcker? Är verken ett slags personligt rekord för bästa prestation? Är det ett urval av favoritkonstnärer? Avslöjar verken några särskilt personliga aspekter av konstnärernas liv? Eller hur ska man förstå det?
För mig belyser det förhållandet mellan det individuella och kollektiva, de är alla kvinnliga konstnärer, men var och en med sin egen personliga historia och utgångspunkt, de är alla målare, men var och en med sitt eget personliga formspråk, de har alla blivit utvalda att visa sina verk i just detta sammanhang på Tjörnedala Konsthall, inbjudna av konstnärsföreningen ÖSKG – alltså svenska kollegor till de kvinnliga danska konstnärerna. Historiskt sett var det faktiskt de manliga konstnärerna på det danska konstakademiet som var de största motståndarna till att ge plats åt kvinnliga konstnärer. Anledningen var förmodligen att de inte ville ha någon konkurrens, trots att de var överens med varandra om att de själva var mycket mer begåvade än kvinnorna.
Dessa 7 konstnärer har alla tagit examen från olika akademier i Danmark under åren 2005-2016, men det tog 154 år för en kvinna att bli antagen till den danska Konstakademien. Lyckligtvis låg
Sverige i framkant och Ulrica Fredrica Pasch (1735-1796) blev medlem av Konstakademien redan 1773, även om en avdelning för kvinnor inte inrättades officiellt förrän 1864, vilket i sin tur var Europas första konstakademi där kvinnor kunde studera anatomi och teckna efter modell.
Samtidigt kunde danska kvinnor välja mellan ett fåtal privata tecknings- och målarskolor som etablerades i slutet av 1800-talet. Den allmänna inställningen var dock att kvinnliga konstnärer knappast skulle ha samma förmåga som män. Vilhelm Klein, grundaren av Tecknings- och konstindustriskolan för kvinnor 1876, hade till och med sagt det själv. Det fanns också andra inom Konstakademien som instämde i Kleins ståndpunkt och som bestämt motsatte sig kravet på lika tillträde till akademiens program. Men konstnären Johanne Krebs (1848-1924), som gick i bräschen med sitt krav, var bestämd och ihärdig. I tidningen Politiken argumenterar hon för sin sak och därefter får hon gehör för sitt krav på jämställdhet i Riksdagen.
År 1888 lyckades hon att etablera en konstskola för kvinnor med anslutning till akademin, och 1908 blev skolan en del av Konstakademien. Män och kvinnor fick dock såklart undervisas var för sig och att teckna efter nakenmodell var naturligtvis helt uteslutet tillsammans med männen. Det dröjde ända till 1924 innan kvinnor fick lika tillgång till all undervisning på Konstakademien. Detta hindrade inte vissa kvinnor från att följa sitt mod att teckna och måla och utveckla sin talang, men möjligheterna var få, som dyr och bristfällig privatundervisning eller skolor utomlands, som
på sitt sätt också visade sig vara gynnsamma för kvinnors nätverk och stöd till varandra.
I slutet av 1800-talet kunde kvinnor inte officiellt markera sig om de ville delta i kulturlivet, det sociala livet, vara kreativa eller ingå i intellektuella kretsar. De fick ta till okonventionella metoder för att både skapa och ställa ut sina verk, som Magdalene Margrethe Bärens (1737-1808), som reste till England för att marknadsföra sin konst och sedan öppnade sitt eget hem för att sälja sina blomsterverk. Liksom Johanna Fosie (1726-1764), som oförskräckt fortsatte sin yrkesverksamhet som konstnär efter att hon gift sig, blev det inte omedelbart respekterat. Kamma Rahbek (1775-1829), som hittade sin nisch i att tillverka små lådor med målningar i, skapade också en egen liten akademi i sitt hem, där konstnären Christine Løvmand (1803-1878) var en central figur. Hon krävde också bättre villkor för kvinnliga konstnärer genom att anordna tecknings- och målarkurser i sitt eget hem, samtidigt som hennes egna verk visades på Charlottenborgs vårutställning och köptes in till Kungliga konstsamlingen. Malerisamling, det som vi idag känner som SMK. Det är Bolette Puggaard vi har att tacka för Danmarks första konstmuseum. Hon var både privatelev till Bertel Thorvaldsen, initiativtagare och den mest betydande bidragsgivaren till etableringen av Thorvaldsens Museum i Köpenhamn, där hon iscensatte ett slags pionjär-happening när hon hissade den franska flaggan på museets tak i protest mot monarkin.
Dessa kvinnor var de tidiga pionjärerna som banade väg för kvinnliga konstnärer, gjorde avtryck och formade konsthistorien.
De var kvinnor som trotsade konventioner och lyckades med sina konstnärliga arbeten. Det var dock inte bara deras envishet eller skicklighet som gjorde det möjligt att bryta igenom. Kvinnornas ekonomiska situation och föräldrarnas, särskilt fädernas, stöd spelade också en avgörande roll för om de kunde satsa på en karriär som konstnärer.
Dessa kvinnliga konstnärer kan definitivt betecknas som personbästa, de har hjälpt till att bryta barriärer, normer och attityder gentemot kvinnliga konstnärer. De har satt rekord och flyttat fram positionerna för de kvinnliga konstnärer som kom efter dem. Deras valfrihet och möjligheter var begränsade, och det var just därför de var förebilder. Under dessa förutsättningar har kvinnliga konstnärer skapat en tradition av att avbilda det som fanns i kvinnornas närmaste omgivning; hemmet, trädgården, familjen och människor som stod vardagen nära – underbara motiv som självklart avbildades med stor känslighet eftersom de skapades utifrån förutsättningen att de var bekanta, nära och kanske till och med älskade, men som helt missförståtts som motsatsen eftersom de blev kvinnornas domän. För mig framstår det också som en slags personbästa motiver, som konstnärerna också valt av både personliga och praktiska skäl.
Konstnärerna i utställningen gör vad de vill, hur de vill och deras verk strålar i många riktningar. Grova konturlinjer, lösa penseldrag, täta utsmyckade kompositioner, för- och bakgrunder som smälter samman, övernaturliga proportioner och expressiva gester. Allt är tillåtet och allt är möjligt. Dessutom är färgpaletten, uttrycken
och teknikerna helt olika varandra. Men vad eller vem är det som vi möter i verken? Det är precis lika brokigt. Korset, den urgamla symbolen som är känd ända från 2000 f.Kr. är ett återkommande tema i Wæhrens pappersarbeten, medan Bagala, Mørkeberg och Thorhauge visar oss den nakna kvinnokroppen, ett favoritmotiv sedan antiken. En hund ligger i knät, en häst galopperar, en tiger omringar en sovande kvinna, fjärilar flyger i formation, tre duvor söker kontakt och en orm i Støvrings verk slingrar sig i öglor utan att kunna komma undan, medan ett skelett med bowlerhatt helt enkelt rider genom Rosenkildes surrealistiska landskap. I Gernilds storskaliga verk är det svårare att tydligt identifiera motivet. Kanske två lökar, en vas och några flyktiga blomblad som tycks ha rymt från vasen för att slå rot i den verkliga jorden. Och här blir det ironiskt nog tydligt att många av verken faktiskt är fyllda med blommor, träd, frukter och växter – allt vad moder jord ger oss. Låt oss dröja kvar vid all den vackra växtligheten en stund, för naturen har ju sin plats hos Gernild, Mørkeberg, Støvring, Rosenkilde och Thorhauge. Men kanske är den också lite olycksbådande, precis som när de kvinnliga konstnärerna i det moderna genombrottet inte bara målade doftande rosor och vackra pioner, utan också tistlar, nässlor och flugsvampar. Och inte ens i dag är allt idylliskt, det är något som händer mitt i natten i fullmånens sken, en kvinna har sjunkit ner i marken trots att hon verkar balansera lätt på en fot och med armarna i luften, träd har fattat eld och mystiska äpplen hänger i ett träd med bara skalet som vrider och vänder sig i en spiral.
Det är ett spännande bildspråk, idén om kvinnan som kommer från naturen, som är särskilt knuten till naturen och som i värsta fall är
ansvarig för det som händer i naturen. Här kan kvinnan vara blomman, årstiden och den uteblivna skörden; symbolen för skönhet, naturens kraft och cykel. Även om konstnärerna i utställningen befinner sig långt bortom det reducerande synsättet, så lockar och provocerar den konsthistoriska ikonografin. Konstnärerna i utställningen målar in sig i en tradition där mot- och förebilder i både föreställningar om och representationer av kvinnor är framträdande och också ett oundvikligt tema för många kvinnliga konstnärer, även internationellt.
Bagalas, Mørkebergs, Thorhauges och Wæhrens kvinnogestalter är avklädda med bar överkropp, men det är de kvinnliga konstnärerna som har valt att klä av dem. Vissa har långt flammande hår, visst – de är erotiska i sig själva. Andra är muskulösa, aktiva och mångtydiga – det är klart att de är. Kanske är det därför de inte är lika iögonfallande som kvinnor, för de är mer än så, de är befriade från en entydig kvinnlig identitet. De är kropp och kön och har autonomi, men de är skapade i kvinnliga konstnärers avbild. De är protagonister som alla gör sin egen grej.
Undantaget är Rosenkildes randiga död, som destruktivt fräser genom naturen och mejar ner solrosor medan himlen bryts mellan ljus och mörker. Ett skräckvälde i en orolig tid. Han är tänkt som en manlig figur som med hänsynslös makt påtvingar sitt beteende. Vad är hans ”personvärsta”?
Personbästa
Kunsthistoriker Natalia Gutman
Kæmpestore lærreder, små genanvendte papæsker, tusch på papir, olie, akryl og æg tempera fylder de 7 danske kunstnere; Orsolya Bagala, Emily Gernild, Mie Mørkeberg, Krista Rosenkilde, Birgitte Støvring, Ida Sønder Thorhauge og Maria Wæhrens værker. De er bragt sammen for at vise nutidigt dansk maleri af kvinder og helt evident er deres værker vidt forskellige og samlet under den lidt sælsomme titel Personbästa. For hvad er det egentlig titlen dækker over? Er værkerne en slag personlig rekord for bedste præstation? Er det et udvalg af yndlingskunstnere? Afdækker værkerne nogle særligt personlige aspekter af kunstnernes liv? Eller hvordan skal den lige forstås?
For mig kaster den lys på forholdet mellem det individuelle og det kollektive, de er alle kvindelige kunstnere, men med hver sin personlige historie og udgangspunkt, de er alle malere, men med hver sit personlige formsprog, de er alle udvalgt til at vise deres værker i netop denne sammenhæng på Tjörnedala Konsthall inviteret af ÖSKG kunstnersammenslutning – altså svenske kollegaer til de kvindelige danske kunstnere. Historisk set var det faktisk de mandlige kunstnere på det danske Kunstakademi, der var de største modstandere af at give plads til kvindelige kunstnere. Årsagen var formentlig, at de ikke skulle nyde noget af konkurrence, selvom de var enige med hinanden om, at de selv var meget mere talentfulde end kvinderne.
De 7 nærværende kunstnere er alle uddannet fra forskellige akademier i Danmark i årene 2005-2016, men at få adgang til Kunstakademiet i Danmark, som kvinde tog 154 år. I Sverige var de
heldigvis på forkant, hvor Ulrica Fredrica Pasch (1735-1796) allerede i 1773 bliver medlem af Det Svenske Kunstakademi, selvom der først officielt oprettes en afdeling for kvinder i 1864, som til gengæld er Europas første kunstakademi, hvor kvinder kan studere anatomi og tegne efter model.
I mellemtiden kunne de danske kvinder vælge mellem et par private tegne- og malerskoler, som blev etableret i slutningen af 1800-tallet. Den generelle holdning var dog utilsløret at kvindelige kunstnere næppe havde samme evner som mændene. Det havde Vilhelm Klein, der var stifteren af Tegne- og Kunstindustrikolen for kvinder i 1876 ligefrem, selv udtalt. Der var også andre fra Kunstakademiet, der tilsluttede sig Kleins position, og som decideret modarbejdede kravet om lige adgang til akademiuddannelsen. Men kunstneren Johanne Krebs (1848-1924), som gik i front med sit krav, var determineret og vedholdende. I dagbladet Politiken argumenterer hun for sin fordring og også i Rigsdagen, vinder hun gehør for sit krav på ligestilling.
Det lykkes hende i 1888 at etablere Kunstskole for Kvinder forbundet til akademiet, og sidenhen i 1908 blev skolen en del af Kunstakademiet. Men mænd og kvinder skulle selvfølgelig have adskilt undervisning og tegne efter nøgenmodel var selvsagt helt udelukket side om side med mændene. Først i 1924 får kvinder lige adgang til al undervisning på Kunstakademiet. Det forhindrede dog ikke visse kvinder i at forfølge deres mod på at tegne og male og udvikle deres talent, men mulighederne var få, som enten dyr og mangelfuld privatundervisning eller skoler i udlandet, som på sin
vis, viste sig også at være begunstigende for kvindernes netværk og støtte af hinanden.
Kvinder kunne i det hele taget i slutningen af 1800-tallet ikke fra officielt hold gøre sig gældende, hvis de ønskede at delagtiggøre sig i åndsliv, samfundsliv, være skabende eller være del af intellektuelle kredse. De måtte gå ukonventionelt til værks for både at kunne skabe og udstille deres værker, som fx Magdalene Margrethe Bärens (1737-1808) der rejser til England for at promovere sin kunst og efterfølgende åbner sit eget hjem for at sælge sine blomsterværker. Ligesom Johanna Fosie (1726-1764), der ufortrødent fortsatte sit professionelle arbejde som kunstner, efter at hun var blevet gift, det var ikke umiddelbart velanset. Kamma Rahbek (1775-1829), der fandt sin niche i at lave små æsker med malerier indeni, faciliterede ligeledes sit eget lille akademi i sit hjem, hvor bl.a. kunstneren Christine Løvmand (1803-1878) var en central skikkelse. Hun insisterede også på bedre vilkår for kvindelige kunstnere ved selv at holde selv tegne- og malekurser i sit hjem, mens hendes egne værker blev vist på Charlottenborgs forårsudstilling og blev købt til Den Kgl. Malerisamling, det vi i dag kender som SMK. Bolette Puggaard kan vi takke for Danmarks første kunstmuseum. Hun var både privatelev af Bertel Thorvaldsen, initiativtager og den betydeligste bidragyder til oprettelsen af Thorvaldsens Museum i København, hvor hun til indvielsen orkestrerede en slags pioner-happening, da hun i protest mod enevælden, hejste det franske flag på museets tag.
Disse kvinder var de tidlige pionerer, der banede vejen for kvin-
delige kunstnere, de ydede deres indflydelse og formede kunsthistorien. De var kvinder, der trodsede sædvaner og lykkedes med deres kunstneriske virke i så vid udstrækning som muligt. Det var dog ikke kun deres insisteren eller dygtighed, der gjorde det muligt at bryde igennem. Kvindernes økonomiske forhold og støtten fra forældre især fædre, spillede også en afgørende rolle i, om de overhovedet kunne indlade sig på at forfølge et virke som kunstner.
Disse kvindelige kunstnere kan absolut betegnes som personbästa, de har været med til at gennembryde barrierer, normer og holdninger til kvindelige kunstnere. De har sat rekorder og flyttet målstregen for de kvindelige kunstnere, der er kommet efter dem.
Deres frie valg og mulighedsrum var begrænset og netop derfor var de rollemodeller. Med de vilkår har de kvindelige kunstnere skabt en tradition for at skildre, det, der var i kvindernes næromgivelser; hjemmet, haven, familien og personer tæt på hverdagslivet – vidunderlige motiver, der helt oplagt blev skildret med stor sensibilitet, fordi de netop var skabt på den præmis, at de var velkendte, tæt på og måske endda afholdte, men som helt misforstået er blevet betragtet som det modsatte, fordi de blev til kvindernes domæne. For mig at se, også en slags personbästa motiver, som kunstnerne også tilvalgte af både personlige og praktiske årsager.
Udstillingens kunstnerne gør hvad de vil, som de vil og deres værker strutter i mange retninger. Grove konturlinjer, løse penselstrøg, fortættede sirlige kompositioner, forgrunde og baggrunde der smelter sammen, overnaturlige proportioner og ekspressiv
gestikuleren. Alt er tilladt og alt er muligt. Dertil er farvepaletten, udtryk og teknikker helt ulig hinanden. Men hvad eller hvem, er det vi møder i værkerne? Det er lige så spraglet. Korset, det ældgamle symbol kendt tilbage til 2000 f.Kr. er gennemgående i Wæhrens papirværker, Bagala, Mørkeberg og Thorhauge præsenterer os for den nøgne kvindekrop, et yndet motiv siden antikken. En hund ligger i et skød, en hest galoperer derudaf, en tiger omslynger en sovende kvinde, sommerfugle flyver i formation, tre duer søger kontakt og en slange i Støvrings værk smyger sig i sløjfer uden at kunne komme væk, mens et skelet iført bowlerhat simpelthen kommer ridende gennem Rosenkildes surrealistiske landskab. I Gernilds store værk, er det sværere at identificere motivet helt entydigt. Måske to løg, en vase og nogle flygtige blomsterblade, der synes at være stukket af fra vasen, for at slå rødder i den ægte muld. Og her bliver det ironisk nok tydeligt, at mange af værkerne faktisk er fyldt med blomster, træer, frugter og planter – alt dét moderjord skænker os. Al den skønne vegetation lad os dvæle lidt ved den, for naturen får jo plads hos hos Gernild, Mørkeberg, Støvring, Rosenkilde og Thorhauge. Men måske er den også en smule ildevarslende, ligesom dengang de kvindelige kunstnere i det moderne gennembrud ikke alene malede velduftende roser og yndige pæoner, men også tidsler, brændenælder og fluesvampe. Og heller ikke i dag er det bare bästa idyl; der foregår noget i nattens mulm og mørke i fuldmånens skær, en kvinde er sunket i jorden omend hun med lethed synes at balancere på én fod og med armene i vejret, der er træer, der er gået i brand, og der hænger mystiske æbler på et træ, hvor kun skrællen i en spiral vender og drejer.
Det er spændende billedstof, forestillingen om kvinden, der kommer fra naturen, som er særligt forbundet til naturen og som i værste tilfælde er skyld i det, der foregår i naturen. Her kan kvinden både være blomsten, årstiden og den fejlede høst; symbolet på skønhed, naturkraft og cyklus. Selvom udstillingens kunstnerne er langt forbi den reducerende opfattelse, pirrer og provokerer den kunsthistoriske ikonografi. Udstillingens kunstnere maler sig ind i den tradition, hvor mod- og forbilleder i både forestillinger om og fremstillinger af kvinder, er fremtrædende og også er et uomgængeligt tema for mange kvindelige kunstnere også internationalt.
Bagala, Mørkeberg, Thorhauge og Wæhrens kvindefigurer er afklædte med blottet barm, men det er de kvindelige kunstnere, der har valgt at tage tøjet af dem. Nogle har langt flammende hår, ja da – de er erotiske i egen ret. Andre er muskuløse, aktive og flertydige – selvfølgelig er de det. Det er måske også derfor, de ikke er så iøjnefaldende som kvinder, fordi de er mere end det, de er frigjort fra en entydig feminin identitet. De er krop og køn og har autonomi, men de er skabt i de kvindelige kunstneres billede. De er hovedpersoner, der alle er i gang med hver sit.
Undtaget hertil er Rosenkildes stribeklædte død, han fræser destruktivt gennem naturen og mejer solsikker ned, mens himlen brydes mellem lys og mørke. Et herrevælde i et foruroligende tidsbillede. Han er tiltænkt som en mandsperson, der med hensynsløs magt påtvinger sig fremfærd. Hvad er hans ”personvärsta”?
Orsolya Bagala
Foto: OKP, Gröna Krabban
Emily Gernild
Mie Mørkeberg
Krista Rosenkilde
Birgitte Støvring
Foto: OKP, Gröna Krabban
Foto: OKP, Gröna Krabban
Ida Sønder Thorhauge
Maria Wæhrens
Östra Skånes Konstnärsgrupp, ÖSKG och Tjörnedala Konsthall
Östra Skånes konstnärsgrupp (ÖSKG) och Tjörnedala konsthall är en konstnärsdriven förening och plattform som är belägen och har sitt säte i Tjörnedalagården, Baskemölla. ÖSKG grundades 1974 utifrån konceptet Konstrundan och består av cirka 120 yrkesverksamma och professionellt aktiva konstnärer. Alla medlemmar är bosatta i någon av Kristianstads, Tomelillas, Simrishamns, Sjöbos och Ystads kommuner.
Föreningens syfte är att bidra till utvecklingen av kulturlivet i östra Skåne och tillvarata medlemmarnas intresse inom det konstnärliga området. Som en del i detta genomför föreningen Konstrundan varje år. Under tio dagar, i anslutning till påsk, pågår en samlingsutställning på Tjörnedala konsthall och medlemmarna öppnar sina ateljéer för besökare. Årligen visas ytterligare en utställning med ÖSKG:s konstnärer.
Tjörnedala konsthall har ett utställningsprogram med ett brett utbud av samtida konst, design och konsthantverk främst med inbjudna nationella, nordiska och internationella utställare. Det publikdragande arrangemanget Konstrundan 2026 arrangeras årligen där konstnärerna öppnar upp sina ateljéer för publiken. I konsthallens verksamhet ingår även att bjuda in till seminarier, workshops och andra projekt som speglar samtida konst och kultur.
Genom att bygga broar mellan professionella konstnärer/konsthantverkare och nätverk med andra kulturaktörer tillgängliggörs samtidskonsten samtidigt som konstens plats i samhället främjas. Kultur är en
demokratisk rättighet, även för de som bor på landsbygden där kulturella institutioner och mötesplatser är få. ÖSKG har här en viktig roll att tillgodose högkvalitativa konst och kulturupplevelser i östra Skåne och stärker den regionala identiteten.
Ung Konst Tjörnedala har ett ambitiöst program hela året för barn och unga där vi bedriver konstpedagogisk verksamhet och sker i huvudsak i ateljén i konsthallen, särskilt inredd för barn och unga. Exempel på detta är workshoppar, Konstklubben, visningar för skolklasser, konstquiz och konstnycklar. Ung Konst Tjörnedala har dessutom en pop-up verksamhet, ateljébesök, digitala utställningar och ateljébesök och en miniskulpturpark. All verksamhet leds av en konstpedagog.
Tjörnedala konsthall är belägen i Tjörnedalagården med tre utställningsrum om 200 m² och en ateljé för Ung Konst Tjörnedala.
Tjörnedalagården är belägen i en vacker omgivning med närhet till havet och Tjörnedala friluftsområde. Läget tillför på ett naturligt sätt andra värden och fler lager till verksamheten. Det naturnära fångar inte bara upp besökare från friluftslivet, utan sammanför miljömässiga aspekter med kulturell och social hållbarhet. Det perifera läget på landsbygden och att Simrishamns kommun inte driver kommunal utställningsverksamhet gör att betydelsen av Tjörnedala konsthall är mycket stor där vår verksamhet uppfyller kraven på allas rätt till konst, en grundläggande demokratiskt rättighet.
