NJK-nytt 3/2019

Nyländska

Jaktklubben

Kommodoren har ordet

NJK:s kansli:

Kopparsundsgränden 9, 00200 Helsingfors

Kansliets öppethållningstider: tisdag 12–18

onsdag och torsdag 12–16 fredag 10-14

Kontaktuppgifter: www.njk.fi

e-post: kansliet@njk.fi

Kansli:

Cecilia Malmgren & Rasmus Björkvall (09) 675 007 kansliet@njk.fi

Annonsförsäljning:

Rasmus Björkvall 040-834 6868 material@njk.fi

Sponsorering och företagsseglingar: John Bergman 040-539 3931 john.bergman@njk.fi

Koordinator för junior- och träningsverksamheten, samt Sailing Center: Piu Nyberg 045-676 7765 piu.nyberg@njk.fi

Chefstränare:

Kasimir Johansson 040-526 4687 kasimir.johansson@njk.fi

Hamnmästare Blekholmen: Sammy Lundberg 09-636 047 blekholmen@njk.fi

Hamnmästare Björkholmen: Emil Castrén 045-185 0202 emil.castren@njk.fi

Nattvakten 050-349 2343

Redovisning: markus.nyberg@visma.com

Ansvarig utgivare: Informationskommittén

Redaktör: Gunilla Antas Tryckning: WhyPrint Ombrytning: Christel Westerlund NJK-nytt nr 4/2019: - materialet in senast 13.11.2019 - utkommer vecka 50

Annonspriser:

1/1 sida 660 e 1/2 sida 330 e 1/4 sida 220 e Streamer 700 e / år Sampostning 2000 e

Pärmbild: En glad Tapio Lehtinen trots många uppförsbackar i Golden Globe Race. Foto: © Les Gallagher and Windpilot

Kommodorsmöte i samband med The Atlantic Round Race i Marstrand. Fr.v.: Formand KDY Carl-Erik Kjaersgaard, 1 Nestleder KNS Nils Klippenberg, Ordförande KSSS Patrik Salén, Ordförande GKSS Robert Casselbrant, Post Captain NAS Ernest Godshalk, Kommodor NJK Mats Welin. Foto: Catarina Welin.

Jag vrider febrilt på ratten för att inte komma för nära, när Christian Nergaard med Artemis XIV rundar övre märket på havsbanan söder om Mjölö. Vi är så nära att jag kan se den koncentrerade minen på seglarna, som seglar i den sista och avgörande starten om världsmästerskapet inom 5.5. MR klassen. Fotografen Robert Deaves styr mig milt, men bestämt mot båtarna, för att hitta de bästa bildvinklarna.

Att spendera två veckor av semestern som arrangör vid en internationell kappsegling är ett annorlunda sätt att fira semestern. Att köra domarbåten, media ribben eller hålla tal på prisutdelningarna ger mig nya perspektiv på bekanta händelser.

Jag tror att vi alla är i behov av nya perspektiv såhär i början av hösten. På klubben har vi ännu en aktiv säsong nästan bakom oss, med höjdpunkter såsom flagghissningen på Blekholmen 18.5, Kajholmens hundraårsfest 15.6 och femfemmornas guldpokalseglingar och VM 24.72.8. Tack till alla som jobbade med dessa ypperliga evenemang. Till min stora glädje har Hufvudstadsbladet skrivit tre fina reportage om alla dessa händelser. Dem finner man på Husis- och på våra Facebooksidor.

Nu är det tid för styrelsen att planera nästa år, det vill säga göra upp en verksamhetsplan och budgetera. Det är så vi styr aktiviteterna och fördelar de knappa resurserna. Om du som medlem har idéer är det nu du skall tala med kommittéordförandena och aktivera dig inför nästa år. Jag är säker på att verksamheten kan ses ur många nya perspektiv.

En del nya perspektiv fick jag i Marstrand i medlet av augusti, då jag deltog i Atlantic Round, som detta år arrangerades av Göteborgs Kungliga Segelsällskap.

Att kappsegla med de fina Far East 28 R, var en stor upplevelse. Båtarna var snäppet häftigare än J70, särskilt på kryssen (bägge surfar superbt på länsen under en stor gennaker). Trevlig samvaro och kommodorsmötet bidrog, också de, till nya perspektiv.

Jag tror det skulle finnas alla möjligheter att locka medlemmar, som är intresserade av att segla sportbåtar, att ordna en gemensam verksamhet på NJK. Vår uppgift är att uppmuntra och underlätta detta. Jag tror starten kunde ske genom att sportbåtsintresserade skulle sammanstråla och lägga grunden för sin verksamhet. Hoppas vi får se ett sådant möte under vintern. De nordiska kommodorerna lovprisade seglingssligan och de stora J70 kappseglingarna hemma och i Europa. Säkert finns det bland våra 2650 medlemmar många som är intresserade, förutom den lilla gruppen kölbåts- Fleetracing och Double Handed kappseglare.

När man är utomlands ter sig det som är hemma också annorlunda. I Marstrands underbart vackra skärgård med höga men mjuka öar och skär täckta med blommande ljung, kom jag att tänka på skönheten i vår egen skärgård, skönheten i våra fantastiska skärgårdshamnar. Ur ett nordiskt och amerikanskt perspektiv, alltså det rådande perspektivet under Atlantic Round, är våra 10 skärgårdshamnar något unikt, som ingen annan klubb har.*Låt oss glädja oss åt dessa välskötta oaser och besöka dem så ofta vi kan och hamnarna förtjänar!

Till sist uppmanar jag alla att se på BUU-klubben på Arenan. Det finns ett antal avsnitt som är filmade under seglingsskolan på Björkholmen i juni. Tack Lisa!

Jag tror barnens lekfullhet, oberoende av tid och plats, kan inspirera oss inför nästa säsong och ge oss det rätta perspektivet. Seglarens frihet är till sitt väsen det samma som barnets frihet.

*Seattle Yacht Club har också 10 skärgårdshamnar. (red. kommentar)

Mats Welin

NJK i siffror

grundad 1861

2689 medlemmar totalt

Störst i Finland

390 juniorer (0-19 år)

400 registrerade segelbåtar

300 registrerade motorbåtar

100 lättbåtar

2 hemmahamnar

10 skärgårdshamnar

6 olympiska medaljer

Hej alla BÅTÄGARE och

BESIKTARE

Säsongen 2019 närmar sig sitt slut, dags att lämna in besiktningsprotokollen till kansliet. Detta gäller även de båtägare som låtit besikta båten av annan än NJK:s besiktare.

Bästa hösthälsningar, Sjösäkerhetskommittén

NJK:s Kalender 2019

September

17 Styrelsemöte Björkholmen

24 Talko Björkholmen

25 Båtlyft Björkholmen

30 Blekholmen stänger och trafiken upphör Blekholmen

Oktober

5 Talko Kajholmen

5 - 6 Season End Match Race Cup Björkholmen

10 Båtlyft, både stora och små Björkholmen

12 Flagghalning Björkholmen

21 Styrelsemöte Björkholmen

25 Båtlyft Björkholmen

29 Talko Björkholmen

November

8 Besök till Nautor Pedersöre

18 Styrelsemöte Björkholmen

28 Höstmöte Björkholmen

December

16 Styrelsemöte Björkholmen

Höstmötet 2019

Höstmötet hålls sedvanligt den sista torsdagen i november den 28.11 klockan 18.00 på Björkholmen.

Kallelsen publiceras i Hufvudstadsbladet söndagen den 17 november.

Björkholmen

Båtlyft och vinterförvaring

Anmäl dig så snabbt som möjligt till båtlyft så att vi kan planera arbetet och så att vi kan boka behövligt antal lastbilar. Det finns ett begränsat antal platser per gång. Anmälan stängs en vecka före lyft, eller då det inte finns plats för flera båtar.

Det är också viktigt att du anmäler om du lyfter själv men ändå är i behov av vinterplats.

Höstens lyftdatum

Onsdag 25.9.2019, lastbil

Torsdag 10.10.2019, lastbil samt lyftkran för stora båtar

Fredag 25.10.2019, lastbil

Läs mera om båtlyft på webben.

Talkon hösten 2019

Talko ordnas flera gånger under året, kom med och hjälp till att hålla Björkholmen trivsam! Alla med båtplats på Björkholmen förväntas delta i minst ett av årets talkon.

Talkodatum för hösten:

Tisdag 24.9.2019 kl 17-20

Tisdag 29.10.2019 kl 17-20

Exkursion

till Oy Nautor Ab:s varv i Pedersöre

De legendariska Swan båtarna tillverkas i Pedersöre kommun av Oy Nautor Ab. NJK anordnar en exkursion som ger dig en möjlighet att besöka varvet och se tillverkningen av Swan 130 samt Swan 48.

Resan går med tåg till Bennäs varifrån den fortsätter med buss till varvet. Nautor har lovat bjuda på lunch. Tidpunkt för exkursionen är fredagen 8.11

Tåget avgår från Helsingfors kl. 06.24. Hemresan är samma kväll med tåget som avgår 20.35 från Bennäs.

Det blir en lång dag, men att få se tillverkningen av Swan-båtar ger säkert mervärde åt den dagen.

Ett begränsat antal platser finns till medlemmarnas förfogande. Anmäl dig på NJK:s hemsida.

Kostnad ca 80 € per person.

Mer info Petri Eväsoja petri.evasoja@njk.fi

Tapio Lehtinen

– ensamseglare i själ och hjärta

Under sommarens 6mR VM i Hangö hade jag möjlighet att beundra både de vackra 6:orna och de duktiga seglarna som för fulla segel länsade in i Östra hamnen för att snabbt bärga seglen göra en lov och sedan behärskat glida in på sin plats. Bland de många seglarna hittade jag också en avslappnad och glad Tapio Lehtinen som, trots roderproblem på sin 6:a May Be IV, gick med på att berätta om Golden Globe Race, kappseglingen jorden runt utan dagens tekniska hjälpmedel.

Under jorden runt seglingen var det många problem som skulle lösas, det gällde att hitta lösningsmodeller med de verktyg och medel som fanns till hands. Ett roderproblem skulle ute på de stora haven ha varit ett allvarligt problem, i Hangö var det betydligt enklare, bara att beställa en dykare och rodret fixades.

Tapio och jag satt på vår terrass i Hangö, vi blickade ut över Hangö västra medan Tapio utmålade betydligt större hav, en seglats som bara de mest inbitna seglingsentusiasterna kan tänka sig göra.

Tapio Lehtinen, idag en riktig kändis bland seglare världen över, skrattade gott då jag sa att jag vara lite nervös.

- Var glad att det ”bara” är mig du skall intervjua.

På sociala medier blev Tapio riktigt känd, det var tusentals mänskor som följde hans bloggar. Själv avfärdar han det hela med att konstatera att det säkert berodde på att han till slut var den enda som var kvar, det fanns inga andra alternativ. Efter målgången var det många som tog kontakt från olika delar av världen, Tapio fick många nya FB vänner.

Golden Globe Race (GGR) känner säkert de flesta NJK:are till vid det här laget. 2019 har det gått 50 år sedan Sir Robin Knox-Johnston den 22 april seglade i mål i Falmouth, som den första att ha seglat ensam jorden runt non stop.

2018-19 års GGR inleddes den 1 juli i Les Sables-d’Olonne. Det är den första retro solo jorden runt seglingen och till reglerna hör bl.a. att deltagarna skall använda sig av samma utrustning och teknologi som gällde under kappseglingen 1968/69 då Robin Knox-Johnston vann med båten Suhaili. Deltagarna skall vara över 18 år, besitta erfarenhet av ocean segling, minst 8,000M varav 2,000M ensamsegling. Deltagarna seglar som man gjorde för 50 år sedan, utan digitala hjälpmedel och med mindre båtar än vad man är van vid idag. Tapio seglade med ”Asteria”, en Gaia 36, en masttoppsriggad slup, Design Spark-

man & Stephens, byggd i Italien av Cantiere Benello.

För att vara säker till havs förstärktes ”Asteria” uppe på varvet i Österbotten. Hon laminerades med tre lager extra material på yttre sidan av skrovet. Skrovet sandblästrades, det yttre laminatet slipades ner, sedan laminerades ett lager glasfiber, sedan kevlar och översta lagret var glasfiber. Iden med kevlar är att det är skottsäkert, om något vasst skulle träffa skrovet rivs det inte upp så lätt. Enligt Tapio var ”Asteria” en pansarbåt som nu skulle tåla det mesta.

Förberedelserna inför tävlingen blev, för Tapios del på hälft, p.g.a. tidsbrist. Det var så många saker på båten som inte var klara inför starten, själv hann Tapio inte testa utrustningen så som han hade velat. T.ex. vindrodret hade han testat en gång under 2 timmar före starten, han var inte ännu bekväm med det. Problemen uppenbarade sig ganska snart efter starten, det började med diesel motorn som pajade efter ca 15 timmars användning. Det var inte direkt fel på motorn men den var fel installerad, det kom in vatten i cylindrarna. Diesel motorn var viktig eftersom den hade en laddare. Tyvärr fungerade den sedan inte under hela resan.

Ombord fanns vidare en vattengenerator och solceller. Vattengeneratorn var problematisk, men den lyckades Tapio åtgärda så den fungerade resten av tiden vilket var jätteviktigt.

Tapio skrev under resan korta meddelanden, ett lydde: ’Solpanelerna är så heta att jag kunde steka ägg på dem. Tyvärr ger de bara 10W istället för de 300W som de egentligen borde alstra. (jag har inga ägg)”.

Det säger sig självt att elektriciteten var på kort under hela seglatsen.

De många bekymren till trots var GGR för Tapio en dröm som gick i uppfyllelse. Att få vara ensam ute på havet i veckor, månader, var ett äventyr, varje dag var en njutning. Ensamheten kändes aldrig som en börda.

- Jag njöt på riktigt, det var fantastiskt. Speciellt fascinerad är jag av Stilla Havet. Min uppskattning av det havet började under min första jorden runt segling med Skopbank of Finland i Whitbread Round the World Racet. De gigantiska vågorna erbjöd en enorm spänning. Att surfa ner för dessa enorma vågor, att känna hur båten reagerade på minsta roderrörelse och känna skakningen då hon rusade ner för vågen, det var fantastiskt. Tyvärr infann sig inte samma känsla denna gång eftersom båten var betydligt lättare och inte kom upp i surf hastighet.

Att vara helt allena, att veta att hjälpen inte är nära, kan verka skrämmande, då kan fyra radioamatörer i Finland vara en riktig hjälp i nöden. En av amatörerna var Jari Koski, stationerad i Vasa. Han förberedde dagligen väderleksprognoser genom att jämföra två eller tre olika datamodeller. På basen av dem gjorde han en prognos för de följande fem dagarna. Det var en oerhört värdefull hjälp.

De andra amatörerna hjälpte med el- och motorproblem, men tyvärr var problemet med motorn så allvarligt att det inte gick att åtgärda – efter målgången byttes motorn till en ny i Frankrike.

- Tävlingen var till en början spännande, över Indiska Oceanen var det en riktig kamp mellan Istvan Kopar och mig. Vi låg länge rätt nära varandra och kämpade men sedan märkte jag hur han småningom började segla ifrån mig. Jag insåg att något var på tok, kanske hade ett nät trasslat in sig i propellern?

Då förhållandena medgav dök jag under båten för att se om jag kunde hitta felet. Det var varken ett nät eller ett rep runt propellern, utan snäckor som fäst sig över hela bottnen. Då jag såg det insåg jag att tävlingen för min del nu var över.

- Ett försök gjorde jag för att avlägsna snäckorna. Jag sydde under natten en ny

räddningsstege (båtens stege hade försvunnit under en storm). Då jag sedan sänkte stegen i vattnet för att kliva ner, uppenbarade sig en stor haj. Hastigt drog jag upp stegen för att hajen inte skulle mumsa i sig min mödosamt konstruerade nya stege. Hajen var tydligen riktigt nyfiken på mig för den simmade åtminstone 10 ggr runt båten medan jag förtvivlat försök-

med alla förberedelserna, vilket skulle betyda att han har en möjlighet att kämpa om en topplacering.

- Jag tror att ”Asteria” borde ha goda chanser, hon är en snabb och trevlig båt att segla.

Vinnaren i årets GGR var fransmannen Jean-Luc van den Heede (kallad VDH), en av de överlägset mest erfarna seglarna

te filma den. I min iver och rädsla tryckte jag antagligen på fel knapp för ingenting sparades för eftervärlden. Möjligtvis finns något på min 8mm filmkamera. Jag medger att jag är mycket rädd för hajar varför jag bestämde mig för att inte simma, åtminstone inte den dagen.

Också de andra båtarna hade problem med snäckorna, men betydligt mindre än Tapio. De hade passat på och putsat bottnen under det obligatoriska stoppet i Tasmanien. Då Tapio anlände till Storm Bay hade myndigheterna påmint tävlingsarrangörerna om att, enligt australiensisk miljölagstiftning, måste putsning av båtbottnen ske 200M utanför kusten på territorialt vatten.

Efter målgången visade det sig att det bara var Tapio som hade snäckor över hela bottnen, de andra hade mellan 50 och 100 utspridda här och där.

- Det skulle ha varit omöjligt för mig att avlägsna snäckorna i vattnet, jag hade åtminstone 3000 snäckor över hela bottnen, dessutom hade jag inget riktigt verktyg för detta ändamål. Efter målgången var det två killar som stod på asfalten bredvid båten och skrapade bort odjuren. Det tog dem två arbetsdagar.

Att inte kunna kappsegla var en hård nöt att knäcka men det gjorde Tapio fast besluten att om tre år ge GGR en ny chans.

Tapio säger bestämt att nästa gång skall han ha båten klar i god tid för att hinna

med nu sex jorden runt seglingar bakom sig. Hans båt var färdig nästan två år innan starten, vilket gav honom god tid att kolla utrustningen och gå igenom manövrar och annat.

■ Hur tedde sig ”vardagen” ombord, eller kan man överhuvudtaget tala om en vardag? Kanske ingen dag var den andra lik?

Enligt Tapio blev livet ombord rätt så rutinmässigt.

- Jag sov i genomsnitt mera än vad jag sover i land, jag sover sju timmar i land medan jag här ibland kunde sova minst 8-10 timmar, inte i ett kör, men med 1-2 timmars mellanrum, ganska ofta 4-5 timmar per gång. Om det var stabilt kunde jag sova 7-8 timmar i ett sträck. Med tiden lärde jag mig att om vinden vred eller om det friskade i så vaknade jag. Några gånger hände det att det blåste mycket, sedan mojnade det medan jag sov så djupt att jag inte vaknade. När jag sist och slutligen vaknade hade jag för lite segel och var på väg åt fel håll.

- Vendee Globe seglare, de som seglar jorden runt med moderna båtar, berättar hur de sover mellan 20-30 minuter åt gången för att sedan stiga upp och kolla att allt är OK, de skotar och trimmar med jämna mellanrum. Jag tog det inte så allvarligt, om förhållandena tillåter, tycker jag om att sova på natten och vara vaken på dagen.

■ Jag undrade om Tapio inte var rädd att på natten kollidera med något större föremål, som en container eller dyl.?

- Jag såg inte någon container, bara några stockar. Jag visste att båten skulle hålla också en lindrigare kollision, jag var inte orolig. Dessutom såg jag inte så mycket skräp som jag förväntat mig. Närmare Europa blev det sedan skräpigare.

Vid lämpligt väder finns det tid för andra tidsfördriv som t.ex. läsning och musik.

- I mitt skeppsbibliotek fanns de böcker som funnits hemma i bokhyllan i över trettio år och som väntat på att jag skulle få ett tillräckligt långt fängelsestraff, eller att jag skulle segla runt jorden än en gång, för att få tid att läsa dem. Eftersom jag hade lyckats hålla mig på rätt sida av lagen blev det en jorden runt segling som gav mig chansen att läsa böckerna. Bl.a. Erik Tawaststjernas Sibelius biografi i 5 volymer läste jag medan jag på en gammal c-kassett samtidigt kunde lyssna på den aktuella symfonin. Under nästa seglats kan jag bra läsa om Sibelius verket, det var så omfattande att jag omöjligt kan säga att jag vet allting om Sibelius.

Den sista boken på bokhyllan läste jag dagen innan jag gick i mål. Om det ännu skulle ha varit en bit kvar av seglatsen hade jag bestämt att jag skulle läsa om Volter Kilpis ” Alastalon Salissa” den tyckte jag mycket om.

■ Hade du besök av fåglar som kom för att vila sig på din båt?

- Jo det hade jag några gånger, de övernattade på båten. Det första besöket var på Indiska oceanen efter rundningen av Sydafrika. Det var mitt i natten och vinden var ganska hård och vred så att jag var tvungen att gippa. Det var en rätt så komplicerad manöver, då yankee seglet var ute på spirbommen, storseglet hade en preventer till fören, dessutom hade jag barduner. Hela arrangemanget var mycket klumpigt och arbetsamt. Att det var så, berodde också det på tidsbristen, vi hann inte få båten färdig inför starten.

Jag hade 2 spinnakerbommar som jag måste surra fast på däcket då det inte fanns något annat system. En gipp tog mig under dessa omständigheter mellan 40 och 50 minuter.

Jag satt på rufftaket med en pannlampa och förberedde mig för att utföra gippen då jag märkte att jag nästan satt mig på en petrell (stormfågel) som naturligtvis blev rädd. Jag tittade på den och den ramlade ner på däcket, men istället för att fly hoppa den upp på min stövel och tittade rakt upp i mina ögon, så vi tittade på varandra medan fågeln förtvivlat med hjälp av sina vingar försökte komma upp.

Han kom upp och satte sig bredvid mig men rufftaket var halt så han gled ner igen och tittade bedjande upp på mig, ”hjälp mig”! Jag tog upp fågeln i min famn så att vi kunde ha en trevlig pratstund medan jag lät min hand glida över fågelns tjocka och mjuka rygg. Till slut sa jag att jag var ledsen men att jag måste fortsätta med min manöver. ”Du kan inte sitta här för bommen skall över på andra sidan, men du kan följa med manövern under ’ostkupan’ ovanför ruffluckan”.

Där satt fågeln tills jag var färdig med gippen och klar för min middag. Jag kunde inte bjuda in fågeln men han (könet en gissning) fick vänta utanför. Jag serverade honom makrill och ris. Jag åt min middag och kröp till kojs, på morgonen var han borta, men han hade lämnat efter sig ett litet gredelint visitkort.

Det som är fint på riktigt är att både den och också andra fåglar och sälar som kom nära båten inte var rädda, jag kunde röra vid dem utan att de flydde. De träffar inte så mycket mänskor så de vet inte hur farliga vi är för dem.

■ Såg du många delfiner?

- Mycket mindre än vi såg på Skopbank resan, detsamma gäller valar. Jag är väldigt sorgsen över att de marina däggdjuren i havet tycks ha minskat. Jag pratade om detta med VDH, som seglat mycket mer än jag, han var av tyvärr av samma åsikt. Det har kanske med överfiskning och klimatförändringen att göra.

■ Var du sjuk eller hade du andra hälsoproblem?

- Jag hade tack och lov inga som helst hälsoproblem. Jag hade ett stort urval mediciner för olika åkommor. En bekant läkare sa till mig att jag kunde öppna ett litet apotek efter att jag kommit i land. Arrangörerna hade regler för en del mediciner som måste

finnas ombord, men genom Silja och några andra läkare utökades mitt sortiment.

En gång hade jag faktiskt tandvärk, då åt jag en antibiotika kur för säkerhets skull. Ett litet sår hade jag också som började varas och då tog jag också en kur. Det är ”rötmånadsfenomenet” i tropikerna som man måste vara medveten om och ta väl hand om också små sår för att undvika komplikationer.

■ Hur sköter man hygienen då man är ute på öppet hav så länge?

- Man sköter inte så bra om den, men det berättar man inte åt mamma…

Eftersom man i något skede måste tvätta sig är det bara att använda tillräckligt med schampo då man tvättar sig på däcket. Min syster Elina hade köpt ett slags fleece handdukar (beach handduk) som fungerade väldigt bra, man fick bort det mesta av saltet. (Egentligen hatar jag saker i plast, det är därför jag helst seglar med gammaldags bomullssegel.)

Bad på däcket var en ren lyx, tyvärr regnade det inte så ofta. Det var mera på hemvägen som jag hade en del häftiga regn som var väldigt välkomna eftersom jag då hade brist på dricksvatten. Jag var tvungen att samla mera dricksvatten och då hade jag inte tid att duscha.

■ Hur mycket dricksvatten hade du i tankarna vid starten?

- Jag hade rätt så mycket, mer än tre gånger så mycket som VDH som sa att han hade 250 l.

Jag samlade vatten från storseglet som var fäst vid mastfoten och i ändan på bommen. Jag sydde små länkar i underliket så att jag kunde lyfta upp det och hälla vattnet i ett ämbar. Det var fint att ha gott om vatten då det var varmt.

I livflotten hade vi en grej som var manuellt driven men jag tror att man blev

törstigare av att använda den än vad man fick färskt vatten. De moderna vattenberedarna var förbjudna.

■ Är det dessa seglingar, som går ut på att du inte får använda dig av modern teknik utan allt skall vara som det var på 70-talet, som lockar dig, eller kunde du tänka dig att segla med en modern båt med all tillåten elektronik?

- Nu skulle det vara intressant att ha möjlighet att segla en modern båt, men att ta del i en sån tävling med en begränsad budget, med en båt fylld av teknik som inte fungerar är för mig som en mardröm. Jag hade alltför mycket teknik redan i den här båten. Jag frågade tävlingsarrangören Don McIntyre om jag hade fått lov att starta utan motor. Svaret var att p.g.a. säkerhetsskäl är det inte tillåtet att delta i tävlingen utan motor. Det skulle ha varit så mycket lättare för mig, jag skulle ha njutit så mycket mera om jag inte hade haft den där jävla luktande dieseln i båten. Det är en orsak varför jag seglat en klassisk 6:a, utan motor och utan elektricitet i 35 år.

Vi kunde ha suttit hur länge som helst och pratat om GGR men Tapio måste tillbaks till en middag som arrangerades för 6:ornas skeppare i samband med VM.

- GGR är en av de bäst organiserade kappseglingarna jag någonsin tagit del av. Det är också en av de mest själviska sakerna jag någonsin gjort, det var fullbordan av en livslång dröm.

Tapio tog en 5:te plats och belönades för sin fantastiska insats med ”McIntyre Spirit of GGR” priset.

Jorden runt seglingen, med alla 3000 snäckor, tog 322 dagar 8 timmar och 21 minuter.

Tapios framtidsplaner innefattar två större projekt: GGR 2022 med ”Asteria”. Kanske kan vi kalla det en revansch segling?

Det andra riktigt stora projektet är Ocean Globe Race, en retro version av den legendariska Whitbread Round the World Race, som firar sitt femtio års jubileum 2023. I samband med 50-årsjubileet återuppstår den legendariska tävlingen. Varken datorer, GPS, högteknologiska material, eller andra moderna hjälpmedel är tilllåtna när 30 äventyrsseglare ska ta sig runt jorden på åtta månader under 2023 och 2024. I den här tävlingen är det inte frågan om ensamsegling utan om segling med full besättning. Tapio planerar att ha en yngre besättning bestående av, till största delen, seglare under 35 år med jolletävlings bak-

grund. Tanken är att de sedan i framtiden kan föra kunskapen om oceansegling vidare till följande generation.

För Tapios del finns ingen tid att vila på lagrarna, det blir en hektisk tid fram till nästa start 2022. Många sponsorförhandlingar, uppträdanden, sömnlösa nätter, samtidigt som fysiken skall hållas i toppskick.

Att vara seglare i själ och hjärta fordrar uthållighet på många plan.

För den intresserade läsaren finns tävlingarnas hemsidor på följande adresser: https://oceangloberace.com/ https://goldengloberace.com/latest_ news/ogr2023/

Gunilla Antas

PS: Retro är ett ord som är på mångas läppar idag, nu också inom seglingen. Kanske kan det ge en möjlighet för flera att delta i jorden runt kappseglingar? Dagens teknik är dyr, liksom de extrema båtarna. Om man däremot väljer att segla med en traditionell båt, navigera med sextant använda tryckta sjökort och inte ha några elektroniska instrument eller autopilot, blir prislappen betydligt humanare. Dessutom är retro segling förmodligen betydligt miljövänligare. DS

Juniorer

Lyckade seglingsläger på Björkholmen

Från och med början av juni ända till midsommar var det full rulle på klubben, då juniorernas seglingsläger ordnades på Björkholmen. Vi hade sammanlagt ca 80 unga seglare på Björkholmen under 2,5 veckas tid.

Eftersom vädret kan variera och ofta varierar på en kort tid, är det viktigt att lägret är planerat så att det finns aktiviteter för alla väder och förhållanden.

I år var vädret soligt och fint under första veckan i juni, medan vi under andra veckan inte hade riktigt lika bra tur. Det har vi inte låtit hindra oss tidigare, och gjorde det inte i år heller. Tränarna gjorde ett fantastiskt jobb med att bygga upp ett lägerprogram som passade alla deltagare. Då vädret inte tillät barnen att segla, blev det båtbyggartävling och annat roligt som tangerade segling på ett eller annat sätt.

Ankornas seglingsläger, en nyhet som visade sig vara en succé

Seglingsläger 1 och 2 som ordnades 3–7.6 och 10–14.6 är traditionella seglingsläger som ordnats på NJK i åratal. Också kappseglingslägret som ordnas under midsommarveckan är en tradition. Som en nyhet för i år ordnades, samtidigt som kappseglingslägret, dessutom ett så kallat Ankornas seglingsläger för barn i ålder 4–7 år. Det var en idé som kom upp under ett möte där vi funderade på vad vi vill och

kan erbjuda våra juniorer under sommaren och om vi dessutom kunde hitta på något nytt. För de äldre fanns redan ett fungerande koncept, varför kunde vi inte göra ett försök med samma koncept för de yngre seglarna? Dvs. ett seglingsläger i mindre format. Resultatet blev ett halvdagsläger från måndag till onsdag för 4–7 åringar som ett alternativ för dem som normalt seglar på Ankornas veckoträningar. Strax efter att vi gått ut med informationen började anmälningarna komma in och inom kort var lägret fullbokat.

Det som överraskade oss var att de som normalt seglar i Ankorna inte hade möjlighet att delta, istället var så gott som alla nya deltagare! Det var definitivt en positiv överraskning, alla nya seglare är viktiga och mycket välkomna. En del av dessa seglare har också visat intresse för fortsatt träning på NJK:s veckoträningar, vilket vi är väldigt glada över.

Eftersom lägret var så lyckat och vi fick så mycket positiv feedback, kommer vi definitivt att ordna det också kommande år!

Kajholmslägret 2019

I år gick Kajholmslägret av stapeln den andra veckan i augusti. Vädret var även i år soligt, lämpligt med vind så att alla ivriga seglare fick komma ut på vattnet. I år hade vi en lite mindre grupp, en variation av gamla aktiva juniorer och nya. Många av deltagarna hade deltagit i höstens träningar vilket gladde tränarna.

Lägerdeltagarna fick pröva sina kunskaper i Optimist, Zoom8 och RS Vision. Det var inte bara bansegling som gällde utan även Team Race och Match Race. Hela veckans hårda träning avslutades i en väldigt spännande Kajholmen Runt i ytterst svaga vindar.

Utöver det roliga på havet fick lägerdeltagarna delta i olika aktiviteter på land. De populäraste var klubbens SUP-bräden och frisbeegolf som var en nyhet på Kajholmen för i år.

Tränarna hade även planerat olika kvällsaktiviteter. Enligt många av deltagarna var Kajholmen OS det roligaste på lägret. Där fick de unga delta i olika grenar, bl.a. ägg-stafett, käpphäst race, frisbeegolf mm.

Kajholmens 100 års jubileum märktes även på lägret. HBL kom på besök för att intervjua deltagarna för en artikel om det anrika seglingslägret. Barnen tyckte det var spännande och roligt att få berätta om sina upplevelser.

Tränarna och speciellt kockarna var mycket glada över det nya köket. Den goda maten vi fick på lägret gjorde att alla deltagare hade mycket av energi under hela veckan.

Som helhet var lägret lyckat tyckte tränarna, liksom förhoppningsvis också deltagarna. På lördagen åkte ett gäng glada men trötta juniorer med Sibbe hem från Kajholmen. Vi hoppas på att se samma gäng + många nya ansikten nästa år!

Emilia Winqvist, rektor för Kajholmslägret 2019

KAJHOLMEN RUNT RESULTAT:

RS Vision:

Oscar Siléns lag: Rebecca Blainey Holmqvist, Bianca Holmström, Robina Millner

Zoom8:

1. Linn Österman / Emil Langenskiöld

2. Stella Österman

Optimist:

1. Adele Tötterman

2. Laura Kivelä

3. Anton Kivelä

Arbetsgruppen bestod av Antti Linnovaara, Catarina Welin och Eric Welin.

Guldpokalen ställdes ut på Stockmanns under tre veckor, mellan den 1 och 23 juli.

Vacker pärla på Tovö i Ekenäs skärgård

HOLME | 160 m2 4r, k, bdr, wc, glasveranda, förråd | Fp. 695 000 €

Sällsynt 2,1 ha fiskehemman med nybyggd huvudbyggnad med alla bekvämligheter, stor terrass mot kvällssolen och utsikt över havsiken. På tomten finns även 2 båthus, ladugård och nyrenoverad strandbastu. I den skyddade och djupa hamnen finns en ny stor brygga för flera båtar. Djupet vid bryggan är 2,5 m. Från farleden H:fors–Hangö finns en 7 m djup passage till Tovöviken I västra ändan av Getskär. Denna underbara helhet måste du bekanta dig med på plats! Ring och boka visning.

Vasas Gata 7 • 10600 Ekenäs • www.aktiaafm.fi

Mosse Lindholm Fastighetsmäklare, AFM 0440 473 677 mosse.lindholm@aktialkv.fi

Aktia

100 år Guldpokal

– 24 femfemmor seglade i Helsingfors om pokaler och VM

Guldpokalen, the Scandinavian Gold Cup, är ett av seglarvärldens förnämsta vandringspris. Pokalen instiftades av NJK år 2019 till minne av den nya klubbflaggan och har i nästan 100 år varit föremål för heta duster i de internationella 6mRoch 5.5m-klasserna.

Som en hyllning till NJK och Guldpokalen beviljade internationella 5.5 m förbundet NJK arrangörskapet för tävlingarna om pokalen detta år. Traditionen i klassen är att den viktigaste regattan alltid startar med pokalseglingar, sedan följer VM. Samtidigt som de moderna båtarna seglar om Guldpokalen seglar klassiska och s.k. evolution båtar om sina respektive pokaler.

Sju länder utmanade Guldpokalen detta år, försvarare var KNS från Norge – senaste års vinnare var Kristian Nergaard med båten Artemis XIV.

Reglerna är speciella – efter tre seglingar elimineras alla de båtar, som inte har vunnit någon segling. Maximalt 3 båtar fortsätter alltså och man seglar tills en av dem har fått tre ”spikar”. Detta år fick två båtar, försvararen Artemis och engelska utmanaren Girls on Film, fortsätta. Efter fyra seglingar blev det klart att Artemis framgångsrikt hade försvarat pokalen. Finland deltog med en inhyrd italiensk båt, som seglades av erfarna teamet Henti Lundberg, Timo Telkola, Mathias Dahlman. Tyvärr uteblev framgången detta år.

Rätt få båtar deltog i pokalseglingarna för klassiska och evolution båtarna men det var glädjande att Finland var väl representerat, speciellt i VM, många gamla båtar har rustats upp. Bl.a. deltog olympiavinnaren Esko Rechardt med evolution båten Zorina, en gång EM-vinnare med Erik Aikala som rorsman.

VM-tävlingarna led av en viss brist på seglingsduglig vind. Sju seglingar kunde trots svaga vindar genomföras, vilket betydde att den sämsta placeringen fick räknas bort. Också världsmästerskapet vanns av Ner-

gaards erfarna besättning men skillnaden till tvåan, New Moon från Bahamas, var endast en poäng. Tredje blev John B, likaledes seglande för Bahamas, med åländska Mathias Dahlman i besättningen.

Också i VM var Finland med bland de moderna bå tarna. En ung åländsk besättning med Hemming Han ses, Melker Lundberg och Isak Nordlund, fick låna samma båt som seglades för Finland i Guldpokalseg lingarna. De kämpade väl mot sina mera erfarna kon kurrenter och slutade på en åttonde plats.

Blekholmen var bas för tävlingarna. Seglarna trivdes väl på holmen och i restaurangen. Arrangemangen och stämningen under regattan fick beröm. Den enda nackdelen var att banorna låg rätt långt borta – det blev långa dagar på havet. 5.5m- klassen har ett aktivt kärngäng och två nya båtar lär vara under byggnad. Konstruktionsmässigt har man nått en platå – alla medverkande moderna båtar är byggda och konstruerade av samma schweiziska förmågor. Försök att göra totalt avvikande båtar har misslyckats, de moderna femfemmorna utgör praktiskt taget en entypsklass.

Under tävlingarna diskuterades reglerna för Guldpokalen. En viss konsensus tycks finnas att göra tävlingarna kortare och öka på antalet tävlingar. Diskussionen mellan internationella 5.5m förbundet och NJK fortsätter.

NJK tackar alla er, som var med och förverkligade evenemanget – både NJK:are och medlemmar i våra grannföreningar. VESTEK som huvudsponsor garanterade att pris och minnesföremål svarade mot klassens förväntningar, Keisari – öl inmundigades av törstiga seglare. En åländsk eftermiddag gav smakprover på öl från öriket och Fazer ordnade en lyckad prisutdelningsceremoni för Peter Fazers minnespris.

En schweizisk båt körde på grund utanför Blekholmen en eftermiddag. Den bogserades snabbt till Jouko Lindgrens varv, togs upp, reparerades och kunde kappsegla följande dag. Strongt!

Pata Andersson

Nyheter hittar du på

www.maritim.fi

MÅNGA BÅTAR TILL

SALU HOS BÅTAGENT

Onlinemäklare med bred marknadsföring av båtobjekten.

Annonsintensiva.

Vi annonserar mer än övriga båtmäklare – även i tidningar.

Internationella med bred annonsering utanför Finlands gänser.

Seglingsspecialister som även kan motorbåtar.

Vi lägger 100% fokus på din båt. Ingen konflikt med nybåtsförsäljning eller vissa varumärken.

Du har tillgång till båten under hela försäljningsprocessen.

Förmedling av finansiering, försäkring och opartisk besiktning.

20.000 – 40.000 unka besökare/månad beroende av årstid.

Mycket god sökmotor-optimering.

En båt till salu hos oss kommer högt upp på t.ex. Google.

Enkelt att titta på båtannonser.

Vi finns på alla digitala plattformar.

Utmanande förhållanden under Atlantic Round i Marstrand

The Atlantic Round (TAR) är en nordisk-amerikansk vänskapsregatta mellan de kungliga nordiska segelklubbarna GKSS, KDY, KNS, KSSS, vänföreningen North American Station samt NJK. Målsättningen med vänskapsregattan är, förutom att kappsegla, även att skapa och upprätthålla de sociala kontakterna mellan klubbarna. Under regattadagarna diskuteras erfarenheter och nya möjligheter inom segling och klubbverksamhet.

Årets seglingar arrangerades den 16-18. augusti av GKSS på den svenska västkustens klara och salta hav. Omgiven av höga klippor låg kappseglingsarenan direkt utanför Marstrands hamn: Den erbjöd en fantastisk ”seglingsamfiteater”. Arrangörerna hade försett oss med snabba FarEast 28R båtar. Till NJK’s lag hörde, förutom kommodoren, även Petri Eväsoja och Richard Helenelund. På fredagen kappseglades det om Stephen P. Swope Memorial Trophy med roterande besättning. Dvs. rorsmännen från varje klubb seglar varje delsegling med samma båt, medan besättningen ambulerar efter varje delsegling. Alla seglare får då möjlighet att segla minst en gång med alla de andra deltagarna. Regattans koncept möjliggör, förutom otroligt trevlig social ”networking”, även en fantastisk möjlighet till en accelererad inlärning från övriga seglare! Klubbarna samlar sedan poäng så att klubbens rorsman får delseglingens resultat multiplicerat med två, medan besättningsmedlemmarnas resultat multipliceras med ett. Arrangörsföreningen GKSS, tog hem en hedersam seger, samtidigt som vi i NJK:s lag försökte bli bättre bekanta med FarEast 28:s egenskaper samt de lokala vindoch strömförhållandena.

Vädret på lördagen blev utmanande, ihållande regn och en vind som närmade sig stormstyrka med 20 m/s i byarna. Det här ledde till att lördagen blev en mellandag med mer fokus på det sociala på land. På kvällen arrangerades en fantastisk kräftskiva med mycket sång.

På söndagen fullgjordes fyra fleet race i en varierande västsydvästlig vind. NJK:s lag började aningen försiktigt i första seglingen, förbättrade starkt i den andra, avgjorde sedan med en rätt överlägsen spik i den tredje. Efter en konservativ sista delsegling kunde NJK säkra en tredje plats totalt efter GKSS och KSSS.

Årets Atlantic Round blev definitivt en regatta att minnas, både seglingsmässigt och socialt, den gav givetvis nya idéer för framtida gemensamma evenemang.

2019 års TAR RESULTAT:

1. GKSS/9 (tiebreaker)

2. KSSS/9

3. NJK/12 (tiebreaker)

4. KNS/12

5. NAS/13

6. KDY/16

Femklubbsregattan i Marstrand

5-8 augusti

Femklubbsregattan är en årlig regatta mellan de kungliga nordiska seglingsklubbarna (KNS, KDY, GKSS och KSSS), NAS (North American Station) och NJK. Syftet med regattan är att främja vänskapen och samarbetet mellan klubbarna.

I år arrangerades Femklubbsregattan av GKSS i Marstrand. Anna Skogström, Ian Sundberg och jag (Christian Lilja) fick den ärofyllda uppgiften att representera NJK.

Den 5 augusti bar det av till Göteborg. Vår första dag spenderade vi på nöjesparken Liseberg tillsammans med de andra seglarna. Det gav oss chansen att lära känna de andra seglarna innan tävlingen satt igång, vilket var trevligt.

På kvällen tog vi sedan buss ut till Marstrand, där vi inkvarterades i Korvetten, GKSS:s utpost i Marstrand.

Följande dag inleddes med övningsrace. Topper Omegan som vi seglade var rätt lik RS-vision båtarna vi tränat i på NJK, så att bekanta sig med båten var ganska lätt.

Efter en vindstilla och regnig morgon blåste det upp och efter lunch då tävlingen satte igång blåste det en 15m/s stadig sydvästlig vind. Trots våra revade segel blev de sex första starterna ändå väldigt blöta.

Totalt seglades 18 starter. Starterna bjöd på hård konkurrens från de andra lagen och varierande väder. Som bäst lyckades vi placera oss som andra i en av starterna. I ledningen låg under största delen av regattan turvis hemmalaget GKSS och KSSS. Det var slutligen KSSS som tog hem vinsten.

Utöver all segling hann vi också med en hel del annat. Efter de gemensamma middagarna hade vi gemensamt program. Den andra kvällen spelade vi t.ex. fotboll uppe vid Carlstens fästning varefter vi gick upp på klipporna och beundrade den makalösa solnedgången. När det officiella programmet var över avrundades kvällarna med kortspel och långa diskussioner i Korvetten. Den sista kvällen åt vi avskedsmiddag på strandhotellet, vilket var en fin avslutning på samvaron. Följande morgon överraskade amerikanerna oss med ett litet smakprov på det amerikanska köket i form av pannkakor, vilket uppskattades stort. Efter ett kort sista seglingspass och prisutdelning tog vi farväl av alla våra nya vänner och startade mot flygplatsen.

Femklubbsregattan gav nya vänner och minnen för livet och var definitivt en av sommarens höjdpunkter. Till sist vill vi ännu tacka GKSS för de utmärkta arrangemangen!

SKROV- OCH KÖLREPARATIONER

Vi har erfarenhet av både större skrov- och kölreparationer och mindre reparationer av glasfiberbåtar och båtdelar.

FÖRSÄKRINGSSKADOR

Vi gör reparationer av glasfiberbåtar på uppdrag av alla inhemska och flera utländska försäkringsbolag.

CERTIFIERAD KVALITET

Reparationsvarvet fyller ISO-9001 kvalitetskraven och följer ett miljöprogram.

En lyckad Universiad i Neapel

I juli deltog Finland i Universiaden med ett seglingsteam bestående av Oskari Muhonen (EPS), Alexander Grönblom (HSS) och NJK:arna Cecilia och Catharina Sandman. Universiaden, dvs. OS för studeranden, gick av stapeln i Neapel 3-14.7.

Klockan 6.00, två timmar före avfärd träffas vi på Helsingfors-Vanda flygfält. Onödigt tidigt tycker vissa, men är man flera som reser är det alltid någon som är försenad och på det här sättet har vi också god tid att njuta av frukost i loungen. Snart är det ändå dags att gå ombord på planet. Efter tre timmar landar vi i ett 32-gradigt Neapel med långbyxor och tröja. Vi tas emot av Jukka Tirri från Olympiakommittén och en hop arrangörer. De italienska arrangörerna tittar på oss som om vi var från Nordpolen, de verkar tro att det nog är minusgrader i Finland året runt.

En stor del av de 8 000 idrottare som deltar i Universiaden bor på två stora kryssningsfartyg och resten är placerade på olika hotell runtom i staden. Från Finland är vi allt som allt 80 idrottare, 110 om man räknar med Olympiakommitténs representanter: läkare, psykisk coach, fysioterapeuter och tränare. Det är först när vi kommer fram till kryssningsfartygen som vi inser hur enormt det här evenemanget faktiskt är. Ca en kilometer före fartygen står pansarvagnar, beväpnade soldater och poliser som kontrollerar att vi har lov att komma in på området. Efter det checkas vi

och fotograferas varefter det är dags för ännu två säkerhetskontroller innan vi får gå ombord på båten. Till sist scannas ännu hyttkortet och jämförs med bilden som togs tidigare. Varje gång vi skall gå ombord kontrolleras vi alltså fyra gånger.

De två första dagarna är vi lediga, torsdagen går åt till att kolla runt på båten – vårt hem för de kommande 10 dagarna. Jag hade väntat mig något i stil med Viking och Silja Line men servicen och hytterna är på en annan nivå. Mat serveras i princip dygnet runt och vi idrottare kan välja mellan allt från fisk, kött,

20 vegetariskt till traditionella italienska rätter som pizza eller pasta samt asiatisk mat och hamburgare. På kvällarna njuter vi av te och live musik uppe på däcket och promenerar på löpbanan eller använder utegymmet. På torsdag kväll hinner vi ännu kolla på Finlands match mot USA i basket. Jag som aldrig har sett en korgbollsmatch förut är helt fascinerad. Matchen är otroligt spännande, den avgörs under de sista minuterna till USA:s fördel, 69-65. USA vann, inte helt oväntat, hela turneringen medan Finland slutade 9:e. Redan samma kväll bestämde vi oss för att gå och kolla damernas match nästa kväll.

På fredag åker vi seglare ut till Capri – enbart i professionellt syfte förstås. Man kan ju faktiskt granska banområdet från Capri-färjan. Capri är väldigt vackert. Branta klippor reser sig majestätiskt från ett klarblått hav, eleganta villor avlöser varandra och i bukten på södra sidan ligger mängder av lyxjakter för ankar. Vi tar en taxi och åker uppåt mot staden Capri där vi stannar för lunch. Sedan vandrar vi genom den lilla staden där lyxbutiker som Chanel och Bottega Veneta avlöser varandra. Vi fortsätter nedåt mot

havet längs slingrande små stigar i hopp om att hitta ett ställe där vi kunde simma. Väl nere stöter vi ändå på patrull och är tvungna att betala för att få simma. För att klättra hela den långa vägen upp utan ett dopp kommer inte på fråga.

Något att tänka på ifall man besöker Capri är att allting kostar, också om det står att det finns ”public swimming area” så finns det inte. Man måste då vara beredd att hoppa flera meter från någon klippa för att sedan riskera att inte kunna komma upp tillbaks. En risk vi inte ville ta, så vi betalar snällt och simmar i flera timmar. Lätt värt pengarna! Capri är som sagt mycket vackert och påminner oss på något vis om Karibien, fast på så mycket närmare håll. Man förstår bra att både kungligheter och celebriteter tillbringar sina somrar här.

På lördag och söndag är det dags för träningspass, vi får nu för första gången testa RS21. Båten är ganska lätt för att vara en kölbåt, hon påminner mycket om en jolle då hon svänger och accelererar relativt snabbt. Klassen påminner också en del om J70 som vi har tränat med hemma och gennaker körningen är vi ju vana vid efter att ha seglat 29er. Under de två trä-

ningsdagarna kör vi framförallt mycket manövrar och funderar hur vi ska lägga upp arbetet. Det gäller att snabbt anpassa sig till den nya båten. Vi diskuterar mycket och försöker komma underfund med vem som är ledig att hjälpa till i vilken situation, hur vi gör allting så smidigt som möjligt helt enkelt, och så småningom börjar det löpa på riktigt bra.

På måndag är vi redo för racing. Tävlingen består av fyra kvaldagar och en finaldag där de åtta bästa båtarna gör upp om medaljerna. Före finalen räknas poängen om så att den ledande båten får en poäng medan den åttonde båten tar med sig åtta poäng till final. Formatet innebär att endast 20% av tävlingen avgörs i kvalen medan finaldagen står för hela 80%. Det betyder att precis alla de åtta båtarna i finalen har chans att vinna. Mycket press på en dag, men publikvänligt.

Vårt mål blir att i kvalet segla jämnt och säkert och lära känna båten bättre. Vi siktar på att ligga runt en femte plats inför finalen och på sätt ha goda möjligheter i finalen. Under de fyra kvaldagarna hinner vi börja starkt med några spikar, men också några svagare prestationer.

Det banområde som vi för det mesta seglar på ligger precis utanför de centrala delarna av Neapel och stadens äldsta slott Castel dell’Ovo som härstammar från romartiden. Circolo Italia som står värd för tävlingarna är en av Italiens äldsta seglingsklubbar. En dag seglar vi på ett banområde lite närmare klubben på grund av ”bättre vindförhållanden”, eller så var det kanske oligarken Viktor Rasjnikovs lilla båt på 140 meter som råkade stå i vägen på det andra området...

Efter fyra dagar kvalar vi in i finalen på en andra plats efter seglingsnationen Australien. Finalen seglas på fredagen i perfekta förhållanden, vackert solsken och sydvästlig vind på 5-6 m/s. Finalen sänds dessutom live på Olympic Channel, Eurosport och Fisu TV. Vi vet att det är mycket som står på spel den här dagen, men bestämmer oss kvällen innan för att bara försöka njuta av seglingen oavsett resultat. Det är sällan man seglar live på så stora sportkanaler så bara vi är glada och trivs på banan kommer det synas i resultatet var logiken. ”Ilon kautta” upprepar coach

Vili Kaijansinkko flera gånger. Ett litet skämt inom teamet hittas också på i middagsbordet. Om vi seglar in mindre än 6 poäng i finalen ser vi till att få t-shirts med seglingsklubbens logo på, t-shirts som Alex har spanat in hela veckan. Finalen börjar på bästa möjliga sätt med en spik. Ute på vattnet talar vi bara om att ”några likadana race till så är t-skjortorna våra”. Någonstans långt inne vet vi ju nog alla att t-skjortor innebär guld. Men kanske var det just jakten på något så enkelt som t-skjortor i stället för guld som gjorde att vi inte kände oss ett dugg stressade fastän ställningen var så jämn att guldet avgjordes i sista racet. Att missa en t-skjorta är ju absolut inte lika ”farligt” som att missa en medalj. Tips på hur man lurar sig själv…

Vi seglar en närmast perfekt dag, vi lyckas med serien 1-1-2-1 knipa Finlands 13:e guld någonsin i universiad sammanhang. Vi är före Österrike och Singapore i fyra race. Guldet avgjordes inte i båtlängder utan i centimetrar och millimetrar.

Till slut kan jag bara konstatera att Universiaden utan tvekan är ett av de bästa evenemangen jag någonsin varit med om. Det var otroligt fint att få vara en del av det finska teamet och lära känna idrottare från olika grenar. Finland klarade sig dessutom otroligt bra. Två guldmedaljer (segling och femkamp, Miia Sillman), två silvermedaljer (100m häck Reetta Hurske, och skeetskytte Timi Vallionniemi) och en bronsmedalj (1500m Joonas Rinne). Det räckte till en 21:a plats i nationsrankingen och bästa nordiska land. Under resan har vi också fått en massa nya vänner från hela världen. Redan första dagen träffade vi t.ex. några sydafrikanska friidrottare som vi höll kontakt med under veckan. På Finnairs flyg hem lördag kväll, satt vi och hejade på Sydafrika när våra nya vänner sprang hem silver i herrarnas 4x400m. En helt otrolig erfarenhet rikare, nya vänner från hela världen är vi nu tillbaka i vardagen, redo för nya äventyr.

Tänk så otroligt mycket man får uppleva genom seglingen!

Stort tack till alla som var med.

Kajholmen 100

När anmälan öppnade för Kajholmen 100 var det nästan ett år sedan festdatumet hade meddelats. Det blev lite av ett nytt rekord för ett NJK-evenemang, anmälningarna trillade in med tidigare oskådad fart, i princip var tillställningen fullbokad på ett par timmar. Ca 150 Kajholmsvänner var på väg för att fira donationen klubben erhållit 100 år tidigare.

Så gott som alla som kom med egen båt anlände redan under torsdagen och fredagen. Hamnen var fullbokad, ca 40 båtar var noggrant utplacerade enligt en på förhand uppgjord hamnkarta för att alla skulle rymmas in i hamnen och även komma iväg vid önskad tidpunkt.

Fredagen var tillställningens stora talkodag, det var glädjande många som meddelat att de gärna hjälper till med att ställa i ordning inför festen. Från Björkholmen kom ett jättelass med stolar, bord, drycker, audioutrustning mm och det såg ut som en myrstig då allt bars upp till Strandvillan. Det var en fantastisk talkoanda som rådde, just det är något som kännetecknar Kajholmen. Alla bär sitt strå till stacken för att sköta om vårt fina sommarhem!

Mycket hade gjorts på Kajholmen långt före festhelgen. Villorna hade målats, köket var helt förnyat och överallt hade det städats och fixats. Kajholmen uppklädd i paraduniform för att fira sina respektabla 100 år.

Lördagen den 15.6, själva festdagen, fortsatte de sista förberedelserna under morgonen. I hamnen förberedde skepparna festflaggning, från köket spred sig dofter av kommande lunch och vid terrassen blandades det stora mängder välkomstdryck. Beräknad ankomsttid för transporten från Salutorget var vid 12-tiden, allt skulle vara klart tills dess. Vid Strandvillan byggdes under förmiddagen feststämningen upp, det hördes idel glada skratt då Kajholmsminnen redan delades mellan medlemmar i alla åldrar.

Lite före tolv anlände transportbåten som sakta pusslade in sig vid ändan av pontonen. I Villa Nova öppnades ”hamnkontoret” där alla var ombedda att registrera sig och skriva in sig i gästboken. Kajholmsboken hade officiell lansering, så gott som alla exemplar som hade hämtats till Kajholmen gick åt. Boken finns att köpa i kansliet för den som är intresserad. Den verkar bli årets NJK-julklapp!

Det tar en stund för 150 personer att samlas, men Strandvillans nya terrass drar magiskt till sig alla, så småningom kunde kommodor Mats Welin hälsa alla välkomna och kort berätta om dagens program. På programmet stod som första punkt gruppfotografering vid ankaret. Precis då det var dags för fotografering blåste det upp och en tjock dimma välde in från söder. Platsen byttes till Strandvillans terrass. Terrassens många nivåer kom väl till pass då Kari Wilén arrangerade för att få alla med på samma bild. Efter många ”omelett” och övriga ord för leenden, var fotografen nöjd och festskaran kunde plocka åt sig en välkomstdrink och börja söka sig mot gräsmattan vid Vaktvillan för välkomst- och övriga tal. Kommodoren inledde med att berätta om Kajholmen, han blickade framåt med förhoppning om att Kajholmen alltid ska vara en av klubbens samlingspunkter för såväl långfärdsseglare som yngre lägerdeltagare. Kommodoren tog även upp vikten av att vi tänker och agerar miljövänligt. Kanske Kajholmen kunde ha en naturstig för de naturintresserade? Holmen har en rik fauna och flora. Till slut uttryckte kommodoren medlemmarnas tacksam-

het över donationen av kommodor Ernst Krogius. Sedan lämnade kommodoren över ordet till Lars Krogius som i sitt tal bl.a. med glädje konstaterade att Kajholmen förvaltats väl och är i utmärkt skick ännu hundra år efter donationen. Jag tror att alla som var på plats, i sitt sinne, återupplevde många av sina egna Kajholmsminnen under Lars tal. Talen fortsatte och följande talare, Edvard Krogius, tittade framåt och talade bland annat om juniorverksamheten på Kajholmen.

Mera bilder finns i den digitala versionen av NJKnytt på hemsidan.

Klubben fick en donation av Marcus Lindfors, en plakett från Nordiska vänskapsseglingarna 1963. Donatorn kände att den hör mera hemma på Kajholmen där den nu idag finns upphängd.

Efter tal och mingel på gräsmattan var det dags för skärgårdslunch som serverades av Sibbo cateringen Åkerfelts. Strandvillan och terrassen fylldes helt, trots det glada sorlet hördes ett spontant och fint sånguppträdande av Mia och Christian Elg. Under lunchen sjöngs noggrant utvalda och för NJK omskrivna snapsvisor av Lasse von Hertzen. Efter lunchen övergick man till allsång på terrassen. En härlig stämning då kören bestod av 150 medlemmar som leddes av Lasse!

För de historieintresserade drog kommodoren, jämte hustru Catarina, en rundvandring utifrån Kajholmsboken. Rundvandringen lockade många och historierna som är samlade i boken är fascinerande. Det är mycket som har hänt på Kajholmen under dess långa historia.

Tiden går fort då stämningen är i topp, efter mera musik och många glada skratt var det småningom tid för turbåten att lämna Kajholmen för denna gång. Övernattande fortsatte kvällen med gemensam grillkväll och festligheterna avbröts endast för en kort stund då kanonen lät påminna om att flaggan skulle halas. Kvällen och natten bjöd på en fantastisk solnedgång över vårt fina sommarhem, de sista festarna antas ha krupit till kojs just före tuppen lanserade en ny dag.

Till sist vill jag å alla arrangörers vägnar framföra ett stort tack till alla som hjälpte till före och under festligheterna! Låt oss alla hjälpas åt även i framtiden, så att kommande generationer får uppleva Kajholmen på samma sätt som vi har fått!

Johan Lindberg

Kan ditt företag ha rätt svar om ni inte ställer rätt frågor?

När beslutet handlar om företagets ekonomi hjälper vi dig att navigera rätt. www.kasvuvoimaa.ey.fi

Vänskapsseglingarna

gick av stapeln på Kajholmen 20–22.8. Evenemanget blev en fullträff på alla plan. Vädret, vinden och förutsättningarna var de bästa, gästerna var nöjda och arrangemangen flöt smärtfritt.

Ordföranden för Gubbseglarna, Thomas Thesleff kommer att ge en närmare beskrivning av arrangemanget vid ett senare tillfälle.

NJKs Gubbseglare

RESULTAT:

Vänskapsseglingarna 2019

Vänskapsseglingarna 2019 Kajholmen, 20 -22.8

Claes Rechnitzer

Danmark 2 Henrik

Skepparmöte.

100 optimister på Björkholmen

Veckoslutet 7-8 september invaderades Björkholmen av 101 optimistseglare åtföljda av tränare, föräldrar och övriga intresserade. Man seglade på två banor –rankingseglarna vid Melkö och kadettjuniorerna utanför NJK på Björkholmsfjärden. Glädjande var den stora uppslutningen av kadettseglare. De var hela 47 till antalet, det finns hopp om återväxt i optimistklassen!

Att bemanna två banor, den ena dessutom en rätt komplicerad bana med massor av märken, var ingen lätt match. På söndagen blåste ytterst ostadiga vindar, vilket gav både seglarna och arrangörerna huvudbry.

Med hjälp av bl.a. optimistföräldrar och gästande arrangörer från grannklubbarna lyckades vi genomföra en lyckad regatta, där alla de planerade sex seglingarna fullföljdes på båda banorna.

Överlägsen segrare i rankingkategorin var Henrik Puolakka från HSK medan Zelma

Osborne Smith från HSS vann kadettseglingarna.

Glädjande nog fanns hela tre NJK- seglare bland de 10 bästa i rankingserien. Vår tränare René Abner har samlat en bra träningsgrupp och resultaten har inte låtit vänta på sig.

Optimistsäsongen fortsätter med en regatta den 21-22 september i Esbo.

Tack till alla som var med om att arrangera regattan!

Pata Andersson

Arkivdyk

HBL har uppmärksammat NJK i sommar med flera intressanta artiklar. Här följer ett litet urval av artiklar och annonser om Kajholmen som hittats i Hufvudstadsbladet på 1920-talet. På bakpärmen finns en trevlig kräfthaklapp sannolikt använd vid en kräftsupé för många decennier sedan. Är det någon som vet mera om haklapparna eller kanske känner för att brodera nya kontakta då Catarina.welin@njk.fi

Urklippen är tagna från: digi.kansalliskirjasto.fi

Klipp ut Arkivdyket och spara i boken om Kajholmen som finns till försäljning på NJK:s kansli.