Tranemo Safety Expert Guide
STANDARDER FÖR SKYDDSKLÄDER OCH RISKHANTERING
STANDARDER FÖR SKYDDSKLÄDER
OCH RISKHANTERING
Standarder för personlig skyddsutrustning utgör en huvudkomponent i effektiv riskhantering. Genom att kombinera en grundlig riskanalys med applicering av dessa standarder kan företag och organisationer identifiera potentiella risker på arbetsplatsen samt utforma adekvata skyddslösningar.
I den här guiden har vi sammanfattat några av de viktigaste standarderna för personlig skyddsutrustning.
VIKTIGA STANDARDER FÖR SKYDDSKLÄDER OCH RISKHANTERING
1. Hetta och flamma
EN ISO 11612 -Skyddskläder som skyddar mot hetta och flamma
EN ISO 14116 -Skyddskläder med begränsat flamskydd
2. Ljusbåge
EN 61482-2:2020 -Skyddskläder som skyddar mot termisk hetta vid ljusbåge
3. Statisk elektricitet
EN 1149-5 -Skyddskläder med elektrostatiska egenskaper
4. Svets
EN ISO 11611 -Skyddskläder som skyddar mot svets eller liknande arbeten
5. Kemikalier
EN 13034 Type PB [6] -Skyddskläder som skyddar mot kemikalier i vätskeform
6. Varsel
EN ISO 20471 -Standard för varselkläder
© 2026 Tranemo Workwear | Standarder för skyddskläder och riskhantering
7. Väderskydd
EN 342 -Skyddskläder mot kyla
EN 343 -Skyddskläder mot regn
EN 13758-2 -Skydd mot UV-strålning
8. Skyddshandskar
EN 407 -Skyddshandskar för termiska risker (och/eller flamma)
EN 420 / EN ISO 21420 -Skyddshandskar -Allmänna krav och testmetoder
9. Hjälm
EN 397 -Standard för industrihjälmar
EN 50365 -Standard för elektriskt isolerande hjälmar för användning i lågspänningsanläggningar
10. Ögonskydd
EN 166 -Standard för ögonskydd
11. Knäskydd
EN 14404 -Standard för knäskydd
1. HETTA OCH FLAMMA
EN ISO 11612 - Skyddskläder som skyddar mot hetta och flamma
Den här standarden specificerar krav på de skyddskläder som används vid arbeten där det finns risk för att plaggen kommer i kontakt med hetta och flamma.
EN ISO 11612 kategoriseras med hjälp av sex olika kodbokstäver, där varje bokstav beskriver vilka krav som skyddsutrustningen ska uppfylla och vad den skyddar mot. Varje kodbokstav har olika nivåer som beskriver hur högt skyddet är – ju högre siffra desto bättre skydd. Ett plagg som certifieras enligt EN ISO 11612 måste minst certifieras enligt kodbokstav A1 eller A1+A2 samt ytterligare en kodbokstav av B, C, D, E eller F.
Kodbokstav Beskrivning A1, A2
Krav på begränsad flamspridning; A1:Ytantändning A2: Kantantändning
B (1-3) Skydd mot konvektiv hetta med öppen låga
C (1-4) Skydd mot strålningsvärme
D (1-3) Skydd mot stänk av smält aluminium
E (1-3) Skydd mot stänk av smält järn
F (1-3) Skydd mot kontaktvärme
1. HETTA OCH FLAMMA
EN ISO 14116 - Skyddskläder med begränsat flamskydd
Det här är en standard som används för skyddskläder och accessoarer med lägre flamskyddsnivå, exempelvis:
» Hi-Vis västar
» Regnkläder
» Strumpor
» Flamskyddade t-shirts med kort ärm
EN ISO 14116 är indelad i index 1–3, där 1 motsvarar den lägsta skyddsnivån. Index 1-plagg får aldrig bäras närmast huden medan index 3-plagg alltid ska bäras i kombination med kläder som har certifierats mot EN ISO 11612.
2. LJUSBÅGE
EN 61482-2:2020 - Skyddskläder som skyddar mot termisk hetta vid ljusbåge
Standarden specificerar skyddskläder som ska användas vid arbete med elektricitet där det finns risk för ljusbåge. Detta är kläder som ska användas när man arbetar med öppen elektrisk utrustning eller när ett elsystem måste öppnas.
Open Arc
För att certifiera ett ljusbågeplagg enligt EN 61482-2/IEC 61482-2 ska skyddskläderna genomgå minst en av de två olika testmetoderna Open Arc IEC 61482-1-1 och Box test EN 61482-1-2.
Testmetoden Open Arc använder en öppen ljusbåge som skjuts dels mot tyget och dels mot en provdocka med skyddsplagg (tillverkat av tyget som testats). Testet resulterar i två olika ljusbågeklassificeringar: ELIM samt ATPV eller EBT.
ELIM (Incident Energy Limit, cal/cm²) anger den maximala energinivå som skyddskläderna kan stå emot utan att det finns risk för en andra gradens brännskada.
ATPV (Arc Thermal Performance Value, cal/cm²), eller EBT (Energy Break Open Threshold, cal/ cm²), specificerar den energinivå som skyddskläderna klarar av där risken för en andra gradens brännskada är 50%.
Box test
Testmetoden Box test använder en begränsad och riktad ljusbåge som skapas av en kortslutning i ett öppet
skåp. Testerna utförs på tyg och färdigt skyddsplagg på samma sätt som för
Open Arc. Resultatet anges i APC (Arc Protection Class) och delas upp i två
klasser: APC 1 (tidigare Klass 1) –
168kJ (4kA, 400V) och APC 2 (tidigare Klass 2) – 320kJ (7kA, 400V).
Kläder som ska skydda mot risk för
ljusbåge är alltid klassificerade under kategori III (Hög risk för skada) enligt PPE-förordningen.
3. STATISK ELEKTRICITET
EN 1149-5 - Skyddskläder med elektrostatiska egenskaper
Denna standard är utformad för skyddskläder som används i explosionsfarliga arbetsmiljöer (ATEX-miljö).
Här är det viktigt att minimera risken för antändning eller explosion till följd av elektrostatiska fenomen.
Plagg som är certifierade mot EN 1149-5 är avsedda
Atex zonklassificering för gas, dimma och ånga
Zon 0
Zon 1
Miljö där en blandning av luft och brandfarlig gas, dimma eller ånga uppstår ofta och kvarstår under lång tid.
Miljö där en blandning av luft och brandfarlig gas, dimma eller ånga troligen förekommer under normala förhållanden.
Zon 2
Miljö där en blandning av luft och brandfarlig gas, dimma eller ånga kan förekomma under normala förhållanden men försvinner snabbt.
Atex zonklassificering för damm
för att användas i ATEX-zon 1, 2, 20, 21 och 22 (se tabell). © 2026 Tranemo Workwear | Standarder för skyddskläder och riskhantering
Zon 20 Miljö där explosiva dammoln förekommer ofta och under längre perioder.
Zon 21 Miljö där explosiva dammoln kan förekomma under normala förhållanden.
Zon 22
Miljö där explosiva dammoln troligen inte förekommer men om de gör det försvinner de snabbt.
4. SVETS
EN ISO 11611 - Skyddskläder som skyddar mot svets eller liknande arbeten
Standarden avser skyddskläder för svetsning
eller liknande arbete där det finns risk för:
» Metallstänk
» Kortvarig kontakt med flamma
» Svetsbågens strålningsvärme
» Elstötar från kortarig beröring av strömförande ledningar med spänningar upp till ca 100 V DC under normal svetsning.
EN ISO 11611 är uppdelad i klass 1 och klass 2, där den senare har en högre skyddsnivå.
Klass Beskrivning
Antal testade droppar
*Strålningsvärme, RHTI24 (Reaktionstid, sekunder)
Elektriskt motstånd Ω
1
2
Anger skydd i mindre riskfyllda situationer som orsakar
lägre nivåer av stänk och strålningsvärme. 15 ≥7
Anger skydd i mer riskfyllda situationer som orsakar högre nivåer av stänk och strålningsvärme.
4. SVETS
I EN ISO 11611 anges vilken klass som täcker olika svetstekniker och miljö/ arbetsförhållanden.
Svetstekniker:
Klass Beskrivning
1
2
Manuell svetsningsteknik med lätt formation av stänk och loppor; Gassvetsning, Gasvolframsvetsning (TIG), Gasmetallbågsvetsning (MIG), Micro plasmasvetsning, Lödning, Punktsvetsning, Metallbågsvetsning (MMA, med rutilelektrod).
Manuell svetsningsteknik med tung formation av stänk och loppor; Metallbågsvetsning MMA (med basiska eller cellulosaelektroder), Gasmetallbågsvetsning MAG (med koldioxid eller gasblandning), Gasmetallbågsvetsning MIG (med hög strömstyrka), Bågsvetsning med rörtråd, Mejsling, Plasmaskärning, Syreskärning, Termisk sprutning.
Miljö/arbetsförhållanden:
Klass Beskrivning
Hantering av maskiner; Syreskärningsmaskiner, Plasmaskärmaskiner, Motståndssvetsning, Termisksprutning, Bänksvetsning.
2
Hantering av maskiner; I begränsande utrymmen. Svetsning eller skärning över huvudhöjd eller i jämförbara onaturliga ställningar.
5. KEMIKALIER
EN 13034 Type PB [6] - Skyddskläder som skyddar mot kemikalier i vätskeform
Standarden används för skyddskläder där det finns risk för kemikaliestänk i små volymer, men som inte kräver en fullständig barriär mot vätskegenomträngning.
I enlighet med standarden testas olika kemikaliegrupper. Kom ihåg att det är extra viktigt att undersöka vilka kemikalier som plagget har testats för och vilket skydd som behövs vid inköp av plagg som certifieras mot EN 13034.
Om arbetsförhållandena endast kräver skydd mot syra eller bas kan tyg med en PFAS-fri finish (Per- och polyfluorerade alkylsubstanser) med fördel väljas. En PFAS-fri finish innehåller inte fluor-kolbindningen, vilket gör skyddsplagget till ett bättre och mindre miljöpåverkande val. Om förhållandena i stället kräver skydd mot O-xylene eller butanol krävs ett tyg med PFAS-finish.
EN 13034 kan testas för fyra kemikaliegrupper:
Kemikaliegrupp Kemikalie
Syra
Bas
H2SO4 30% (Svavelsyra)
NaOH 10% (Natriumhydroxid kallas också lut eller kaustiksoda)
Aromatiskt kolväte O-xylene
Alkohol Butanol
6. VARSEL
EN ISO 20471 - Standard för varselkläder Standarden gäller för skyddskläder som används i arbetsmiljöer med rörliga fordon – för vilka man behöver vara synlig dag som natt. EN ISO 20471 består av tre varselklasser där klass 3 representerar den högsta nivån av varsel/synbarhet. Vilken klass plagget tillhör avgörs av storleken på plaggets reflekterande och fluorescerande yta.
Ett varselplagg som inte uppnår EN ISO 20471 klass 3 kan samcertifieras tillsammans med andra certifierade varselplagg för att uppnå den högsta varselklassen. En jacka som endast uppnår klass 2 kan till exempel användas ihop med en midjebyxa/ hängselbyxa med klass 1 eller 2 för att uppnå ett klass 3-system, förutsatt att den totala ytan är tillräckligt stor. Materialyta i
7. VÄDERSKYDD
EN 342 – Skyddskläder mot kyla
Standarden specificerar skyddskläder som används vid arbete i kalla miljöer. EN 342 kräver test av effektiv värmeisolering (värde i m²K/W), luftgenomsläpplighet klass 1-3 och vattentäthet klass 1-2. För att plagget ska certifieras enligt EN 342 måste det uppfylla kraven för värmeisolering och luftgenomsläpplighet. Vattentäthet är däremot inte obligatoriskt.
En plaggkombination (t.ex. ett set med ett tvådelat system eller overall) måste uppnå ett resultat på värmeisolering och luftgenomsläpplighet för att få CE-märkas med symbolen för EN 342.
EN 343 - Skyddskläder mot regn
Standarden specificerar skyddskläder som används vid arbete i regn, snö, dimma eller väta. Enligt den senaste versionen av standard EN 343:2019 testas plagg och sömmar för vattengenomträngning (vattentäthet) klass 1-4 och motstånd mot vattenånga (andningsförmåga) klass 1-4, där klass 4 är den högsta klassen. För att plagget ska certifieras enligt EN 343 måste plagget och plaggets sömmar uppfylla kraven för både vattengenomträngning och vattenånga.
EN 13758-2 – Skydd mot UVstrålning
Standarden specificerar de krav som finns för att plagg ska kunna testas med ett UVA + UVB-skydd över 40 UPF. Textiliers skydd mot UVstrålning är främst relaterat till tjockleken på tyget.
Kod Förklaring av beteckningar
8. SKYDDSHANDSKAR
EN 407 -Skyddshandskar för termiska risker (och/eller flamma)
Standarden används för skyddshandskar som ska skydda mot hetta och/ eller flamma. EN 407 kan testas för flamskydd, kontaktvärme, konvektiv hetta, strålningsvärme samt små respektive stora stänk av smält metall. Vid godkänt resultat kan skyddshandskarna märkas med respektive kod A-F.
A Flamskyddsegenskaper
B Kontaktvärme
C Konvektiv hetta
Hur antändlig är handsken, smälter materialen, hur snabbt slocknar den? Testar efterbrinn- och efterglödtiden vid en öppen flamma efter lågan är borttagen, 1-4 (nivå 3 eller 4 klassas som flamskyddad)
Handsken ska vara isolerande mot kontaktvärme och får inte smälta. Testar exponering med hett föremål i 15s med begränsad uppvärmning av handen, 1-4. (nivå 1=100°C, nivå 2=250°C, nivå 3=350°C, nivå 4=500°C)
Handsken ska vara isolerande mot konvektiv värmeöverföring och hindra genomträngning av varm luft eller ånga. Testar tiden tills värmeöverföringen till handen blir skadlig, 1-4 (4 är högsta nivån)
D Strålningsvärme
E
F
Små stänk av smält
metall
Stora stänk av smält
metall
*X indikerar att testet inte är utfört.
Handsken kan reflektera eller absorbera värmestrålning och huden ska skyddas från påverkan. Testet beräknas vid 20 kW/m² och resulterar nivå i 1-4. (4 är högsta nivån)*
Test med små stänk av smält metall, 1-4 (4 är högsta nivån)*
Test med stora stänk av smält metall, 1-4 (4 är högsta nivån)*
8. SKYDDSHANDSKAR
EN 420 / EN ISO 21420 - Skyddshandskar - Allmänna krav och testmetoder
Standarden definierar de allmänna kraven för skyddshandskar avseende:
» Design
» Konstruktion
» Materialets vattenavisande förmåga
» Skydd
» Komfort
» Märkning
9. HJÄLM
EN 397 -Standard för industrihjälmar
Standarden definierar kraven för
skyddshjälmars prestation, testmetoder och märkningskrav.
För att hjälmen ska certifieras
mot EN 397 behöver den uppfylla skyddskrav för:
» Fallande föremål
» Penetration av vassa object
» Flamskydd
» Utlösande hakband
EN 50365 -Standard för elektriskt isolerande hjälmar för användning i
lågspänningsanläggningar
Standarden är valfri och visar att den uppfyller skydd mot:
» Elektriska stötar och farlig elektrisk ström genom huvudet
» Växelspänning på upp till 1000 V (växelström)
eller spänning upp till 1500 V (likström)
För att hjälmen ska certifieras med EN 50365 får den inte innehålla:
» Ledande delar om hjälmen är isolerande
» Luftventiler som kan skapa kontakt med strömförande delar
» Utöver detta ska den också uppfylla kraven i EN 397
10. ÖGONSKYDD
EN 166 -Standard för ögonskydd
Standarden används för alla slags ögonskydd och specificerar följande:
Ögonskydd ska vara fritt från defekter, delar och kanter som kan skapa obehag eller skador under användning
Skyddet får inte innehålla material som är kända för att orsaka hudirritation
Pannband måste vara minst 10 mm över alla delar som kommer i kontakt med bärarens huvud, samt vara justerbara eller självjusterande
För att hjälmen ska certifieras med EN 166 måste ögonskydden vara testade enligt:
EN 167 - Optiskt test för synfält, överföring och diffusion samt brytningsegenskaper
EN 168 - Robusthet och motståndskraftmot värme, antändning och korrosion
EN 170 - Krav på filter mot UV-strålning
11. KNÄSKYDD
EN 14404 - Standard för knäskydd
Standarden definierar kraven för knäskydd utformade för att skydda användaren vid knästående arbete. Skydden delas in i fyra olika typer – 1 till 4 – baserat på utformning, där exempelvis typ 1 specificerar knäskydd som fästs runt benen och typ 2 inkluderar löstagbara skydd som placeras i knäfickor på byxbenen. Knäskydden är även indelade i skyddsklasserna 0, 1 och 2 baserat på användningsområde.
Klass Beskrivning
0 Innefattar skydd för användning på plana underlag.
1 Ger skydd på plana och icke-plana underlag.
2
Avser knäskydd för arbete på ojämna och vassa underlag under svåra förhållanden.
ALLA SOM GÅR TILL JOBBET HAR RÄTT ATT KOMMA HEM I HELT SKICK.
HA KOLL PÅ STANDARDERNA. FÖRSTÅ CERTIFIERINGARNA.
För mer djupgående information om riskanalyser, standarder, certifieringar och hållbarhet, vänligen besök vår hemsida tranemoworkwear.se.
Boka möte