Flaskhalsar

RÄTTELSER:

Inga rättelser har inkommit gällande Lundagård nummer 2:2026.

Marius Lyckå

Isak Aho Nyman, Vera Svahn och Elmer Rikner:

Vad är din studietid värd?

Åstadkommer vi något eller sitter vi bara av tiden?

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.

Redaktör & ansvarig utgivare: Marius Lyckå, marius.lycka@ lundagard.se

Redaktör: Smilla Sundén Pettersson, smilla.sunden-pettersson@ lundagard.se

Webbredaktör: Amanda Barratt, amanda.barratt@ lundagard.se

Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Idun Andersson Lindblad, illustration@ lundagard.se

Säljchef: Max Lyth Bellman, annons@lundagard.se

Redaktion: Elisabeth Tham, Emmy Odeskog, Felix Perklev, Idun Andersson Lindblad, Laura Lyall Folkman, Molly Fornell, Mimosa Lu.

Medarbetare detta nummer: Laura Lyall Folkman, Idun Andersson Lindblad, Marius Lyckå, Elise Ralston Samuelson, Alan Ruangrad, Laura Fodor, Mimosa Lu, Cornelia Hall Jensen, Selma Rosenfeld, Elin Hilling, Aino Agné, Wilma Erlandsson, Elisabeth Tham, Jesper Axelsson, Ella Kullgren, Miranda Harland Raunio, Moa Lindroth, Donya Moosavi, Ida Möller Johansson, Molly Fornell, Bea Lignell, Agnes Moulettes Melchert, Ellen Gemback, Jindra Pilström, Andrea Aram.

För annonsering: annons@lundagard.se

Omslag: Idun Andersson Lindblad och Laura Lyall Folkman Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 400 kr/år, kontakta marius.lycka@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail.

Pressläggning: 13 april 2026. Deadline: Nr 4:2026 27 april. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material. Upplaga: 32 814

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund

E-post: lundagard@lundagard.se

Nätupplaga: lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

På senare tid har frågor om akademin och akademiker verkligen varit på tapeten. Konsensus verkar vara att vi studenter är lite odugliga och att det är ett problem. Arbetslösheten är rekordhög, även bland akademiker, men företagen och välfärden larmar om brist på kompetens. Det finns fler akademiker än jobb, men tekniskt kunniga och vårdutbildade saknas. Ännu värre är att svenska studenter tar en sådan jäkla tid på sig. I snitt är vi 28 år gamla när vi tar vår kandidat och examensfrekvensen är 44 procent. Det är alltså fler avhopp än examina på lärosätena.

KRITIKEN LANDAR ALLTID i en diskussion om kronor och ören. Att vi hoppar av fem utbildningar innan vi bestämmer oss för en är ett slöseri med våra gemensamma resurser. Att vi finner oss själva i Sydostasien och väljer lågavlönade samhällsvetaryrken istället för att utbilda oss till ”något nyttigt” gör våra yrkesliv kortare och livsinkomster lägre. Vi genererar mindre cash till staten. Som kårpolitiker och politiska krönikörer i den här tidningen redan har påpekat finns ett grundläggande problem i den helt instrumentella synen på högre utbildning. Uppenbarligen är universitetets värde inte i första hand hur mycket skattemedel man ger upphov till. Att vi bildar oss är värdefullt i sig, helt oavsett om det går att omvandla till pengar. Att folk kan ägna flera år av sitt liv till att diskutera, debattera och bilda sig en världsbild är något helt otroligt som vi måste förvalta och bevara.

MEN KRITIKEN BÖR ändå tas på allvar. I Norge tar studenter i genomsnitt examen tre år tidigare än här. Innebär det att vi svenskar har tre år mer av bildning med oss eller bara att vi lever på samhällets bekostnad tre år längre än grannarna i väst? Förvisso är jag ingen expert på Norge, men min gissning är att man inte träder in i ett becksvart bildningsmörker när man korsar gränsen.

En syn på universitetet som grundar sig i att räkna på hur många skattekronor som stoppas in respektive kommer ut är dum. Men det finns en poäng i resonemanget. Utbildningen måste vara värd besväret.

FÖR STUDENTER I landet med minst lärarledd tid i EU är det inte uppenbart att så är fallet. Bara att gå på universitetet är inte en garanti för att man kommer ut som bildad och upplyst.

Ansvaret ligger till syvende och sist på oss. Vi har en plikt gentemot oss själva att göra vår tid på universitetet värd något. Som tur är finns ingen brist på sådana möjligheter i Lund. Utöver alla böcker som bör läsas och samtal som måste föras finns ett otal föreningar att engagera sig i. Kårer som behöver styras och organiseras, spex som behöver skrivas, regisseras, musiceras och spelas, studenttidningar som behöver skrivas, fotograferas och redigeras.

GÖR NÅGOT VIKTIGT, så att du med rak rygg kan säga att studierna var värda din tid och alla skattekronor.

MARIUS LYCKÅ , redaktör

ILLUSTRATION

IDUN ANDERSSON LINDBLAD

QGustaf Morenius

Under Gustaf Morenius dubbla KK-ledarskap har aktiviteten aktiverats som aldrig f ö rr. Avtal har signerats, fester har firats och fighter har förts. Men frågan är om d e nna kroppkakeknaprande nationskämpe egentligen inte hade passat bäst som pamp i kontoret några meter längre bort?

Ölen har blivit billigare i vårt förtrollade land, och vi sjunger kumbaya, hand i vänlig hand.

Ingen hejd råder för nationernas samhällsinsatser och överallt ska det resas nya studieplatser!

Finare än Qurator är att vara studentrepresentant; går det inte här, får man söka uppdrag annanstans.

Att festa är väl roligt, men på möten är han helst, så kan det bli, när man av formalia är frälst.

På Sparbanken Skåne Arena väntar tretusen ivriga studenter på att kicka igång karnevalsvåren. Det är dags för Karneveljen, en kväll fylld med kamp, sång och tradition. Lundagård är på plats för att föreviga kvällen.

studentmaxar

Axel Lund har gått från att leva studentlivet fullt ut med kårengagemang, korridorsliv och fester, till att följa en strikt mat- och sovklocka där dagens alla timmar har ett syfte. Han läser 70 hp, äter bara carbonara och brygger eget jordgubbsvin: Axel ”studentmaxar”.

Dryckestest

Celestialkarnevalen är runt hörnet och årets karnevalsdrycker har gjort sin entré. Lundagårds testpanel har provat och bedömt dryckerna, som producerats av Brygghuset Finn. Även förra karnevalens dryckessortiment har provats – har de klarat den fyraåriga lagringen i ett studentrum?

Vad gjorde lundastudenterna den 12 maj 2016? Det vet Folklivsarkivet i Lund, som i tio år har samlat in dagboksanteckningar från studenter. Projektet är ett samarbete med brittiska Mass Observation Archive som samlat in information om vad medborgare gjort till vardags i nästan 90 år.

Vart tar alla forskarna vägen?

Nästan hälften av alla utländska forskare lämnar Sverige inom tre år efter examen, visar en ny analys från Statistiska centralbyrån (SCB). Viktor Öwall, vicerektor vid Lunds universitet, menar att utvecklingen inte nödvändigtvis är negativ, men att de som vill stanna ska få rätt förutsättningar.

Tre år efter sin examen har över 40 procent av utländska forskare som studerat i Sverige lämnat landet, enligt analysen från SCB.

Särskilt vanligt är det att internationella masterstudenter inom samhällsvetenskap lämnar landet: Där stannar färre än 20 procent i Sverige efter examen. De som däremot doktorerat inom naturvetenskap, teknik och medicin stannar i högre grad.

– Av de som läst vid fackinriktade universitet stannar en större andel kvar, jämfört med andra lärosäten. Bland de med en doktorsexamen från Luleå tekniska universitet och Chalmers tekniska högskola är det störst andel som fortsätter att verka i Sverige efter utbildningen, säger Tomas Westling, statistiker på SCB.

ENLIGT VIKTOR ÖWALL, vicerektor för forskningsinfrastruktur, forskarutbildning, IT och samverkan vid Lunds universitet, behöver siffrorna inte vara alarmerande.

– För de som kommer på masternivå och har planerat ett kortare utbyte är det ganska naturligt att de åker vidare. Mobilitet är i grunden något positivt och berikande för utbildningarna, säger Viktor Öwall.

Samtidigt menar Viktor Öwall att det är problematiskt om studenter lämnar på grund av fel skäl.

– Problemet är om de lämnar på grund av regelverk som gör det svårt att stanna. Det blir kontraproduktivt när vi utbildar människor under flera år och sedan i praktiken säger tack och hej när de tagit examen, säger han.

FÖR ATT FLER ska stanna behövs också bättre stöd efter studierna, menar Viktor Öwall.

– Många internationella doktorander saknar nätverk i Sverige. Då blir det viktigt att coacha dem i hur arbetslivet fungerar här och hjälpa dem att knyta kontakter, både inom akademin och i näringslivet och offentlig sektor.

Inom teknikområdet är behovet särskilt stort.

– Inom tekniken är det ofta så att det svenska näringslivet skriker efter kompetens. Då är det ju väldigt tråkigt om vi inte lyckas erbjuda dem det. Vi har internationella både master- och doktorsexaminerade som skulle kunna vara en väldigt stor nytta för samhällsutvecklingen.

KRÖNIKA

Alan Ruangrad

Jag behöver bli trögare

Intelligens, ambition och pliktkänsla är egenskaper som prioriteras i en akademisk bastion som Lund. Tråkigt nog har varenda beslut som tas i denna universitetsstad karriären och anseendet i åtanke. Det finns bara en lösning: Himboismen.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.

Den i princip utdöda termen, himbo, syftar på en attraktiv men samtidigt ointelligent och naiv man. Termen är alltså ett teleskopord som kombinerar him och bimbo. En sorts mänsklig golden retriever som välmenande sticker ut tungan, stoppar händerna innanför byxorna och duktigt utropar: ööööh. Denna man har noll kunskap om världspolitiken men stenkoll på APK:n på Systembolagets olika produkter. Tänk Joey Tribbiani från serien Vänner Samtiden kräver att man konstant är på tårna och att man bryr sig. Att man bryr sig om träningen. Att man bryr sig om sin omgivning. Att man bryr sig om sin mentala hälsa. Detta konstanta krav på uppmärksamhet har lett till en personlig trötthet. Jag orkar inte bry mig längre. Varenda skopa proteinpulver har konsumerats för att det förväntas av mig, för att det har varit “viktigt”. Himbon är en uppfriskande kontrast; varenda beslut han tar verkar vara för den enkla tillfredsställelsens skull.

HIMBON ÄR PERSONIFIERINGEN av allvarets förkastelse. Han avsäger sig allt som samhället anser vara seriöst och betydelsefullt. Det är en person som väljer skönhet och njutning

framför allt annat utan att det känns själviskt – hans agerande framstår istället som charmigt och karismatiskt. Likt en treåring som spillt sin mjölk är det svårt att vara kritisk. Det finns istället en oskuldsfullhet i det hela som gör att man vill le. I min vilja att släppa förväntningarna som tynger mig inspireras jag av himbon som inte grubblar över konsekvenserna av att vilja ha roligt. Han dricker sin öl utan att ägna en tanke på bakfyllan och utifrån är beteendet attraktivt snarare än sorgligt.

DET KAN MYCKET väl vara så att jag styrs av av en blind ödestro, att himbons speciella naivitet skulle vara den flykt från verkligheten som jag söker. Jag skulle även våga påstå att dessa snubbar har en tendens att vurma för det problematiska, exempelvis genom en skev kvinnosyn eller förlegade maskulinitetsideal. Dessa negativa kulturella aspekter av himboismen tycker jag dock att vi lämnar i det förflutna. Det jag vill åt är kärnan. Den bekymmerslösa okunnigheten som jag blir mer dragen till för varje dag som går i detta grindset-träsk.

Min personliga himbofiering handlar inte om en strävan efter nonchalans eller likgiltighet. Det jag försöker frammana hos mig själv är en mer avslappnad attityd som inte resulterar i en brist på engagemang och närvaro. Jag vill behålla den empati jag har för min omgivning och samhället, men också anamma den skuttiga glädjen som himbon har. Att acceptera att det är okej att missa proteinintaget utan att känna att man fullkomligt förlorat sin ansvarskänsla.

Nya prorektorn: Professorskrav delar universitetskollegiet

Med minsta möjliga marginal har universitetskollegiet beslutat att rekommendera ett krav på professorstitel för blivande prorektor. Kritiker menar att beslutet riskerar att utesluta kvalificerade kandidater – inte minst bland kvinnliga akademiker, som i lägre utsträckning än män innehar professorstitlar.

TEXT

OCH

FOTO ELISE RALSTON SAMUELSON

Valårens valår drabbar även Lunds universitet: 2026 ska både ny rektor och prorektor tillsättas. Den 11 mars samlades universitetskollegiet till möte, och på agendan fanns bland annat frågan om professorstitel ska ingå i kravprofilen för den nya prorektorn – något som skulle diskvalificera den nuvarande prorektorn från att kandidera till omval.

Enligt uppgifter till Lundagård avslutades den långa och intensiva debatten med en omröstning, där 17 röstade för och 16 emot förslaget om professorskrav. Två avstod från att rösta.

– Det var ett väldigt intressant möte med långa diskussioner, berättar Teo Houmann, ordförande för Lunds universitets studentkårer, som var på plats under mötet.

– Sist hade man inget rent professorskrav, men nu hade vi ett antal ledamöter i universitetskollegiet som ansåg att man borde ha det. Under mötet lyftes flera alternativ, som lektor, professor, docent eller motsvarande kompetens, säger Teo Houmann.

Förslaget om professorskravet har fått både kritik och medhåll.

– Det bärande argumentet är legitimitet – om man ska företräda Lunds universitet, framför

allt på den internationella arenan, så är den här titeln viktig. När vi då tittar på prorektor så är tanken att denna kommer behöva företräda Lund för att hoppa in för rektorn, och därmed tyckte en majoritet att man skulle ha samma kravprofil för både rektor och prorektor, förklarar Tomas Brage, professor i matematisk fysik vid Lunds universitet och medlem i Universitetskollegiet.

UNIVERSITETSKOLLEGIETS ORDFÖRANDE Johan Östling menar att det beror på hur man ser på prorektorns roll.

– Man skulle kunna se det på lite olika sätt. Å ena sidan kan man se det som att en prorektor kompletterar rektorn och har andra typer av ansvarsområden och kompetenser. Alternativet är att de utgör ett slags par där de kan gå in och ut i varandras roller. Det som förordades av rekryteringsgruppen var att man skulle röra sig mot det senare förslaget, och då är det följdriktigt att professorskravet gäller för de båda, berättar Johan Östling.

Kritiker menar att kravet riskerar att utesluta annars kompetenta kandidater som av olika anledningar inte fått just professorstiteln.

– En av aspekterna som vi har pratat mycket om är att vi på Lunds universitet inte alltid är bra på att befordra till professorer. Vissa fakulteter har befordringsstopp och inom vissa ämnen är man sämre på att uppnå jämn könsbalans inom sitt professorskollegium. Då är det oftast potentiella kvinnliga professorer som missgynnas, förklarar Teo Houmann.

Enligt Eva Åkesson, tidigare prorektor på Lunds universitet och rektor på Uppsala universitet samt nuvarande professor i kemisk fysik

vid Lunds universitet, är det kompetensen som väger tyngst.

– Jag själv tycker ju att det kunde ha varit rimligt att ställa krav på motsvarande kompetens, för man sänker inte ribban när man breddar sökfältet, säger Eva Åkesson, som valdes till prorektor på Lunds universitet innan hon utsågs till professor 2011. Hon anser att kravet riskerar att utesluta kompetenta kandidater.

EN KONSEKVENS AV beslutet är att den nuvarande prorektorn, Lena Eskilsson, inte kan ställa upp som kandidat, eftersom hon inte har en professorstitel.

– Det känns ju lite underligt att den sittande prorektorn inte har möjlighet att kandidera till det jobbet som hon har haft i sex år. Det kan jag ju tycka är en liten paradox, säger Eva Åkesson. Alternativet, menar hon, är att man skulle granska kandidaternas kompetens på ett annat sätt.

– Då får man göra en sakkunnig prövning och se om man är professorskompetent. Det gör man ju över varenda anställning, och det har vi bra mekanismer för. Det tycker jag själv kunde vara rimligt, men alla tycker inte som jag, säger hon.

– Men jag är helt övertygad om att vi har många duktiga professorer som är lämpade för posten både som rektor och som prorektor, säger Eva Åkesson.

Valet av ny rektor och prorektor pågår sedan hösten 2024. De nya posterna ska tillträdas den 1 januari 2027.

Lundagård har sökt den nuvarande prorektorn Lena Eskilsson för en kommentar, utan svar.

Lund University begins studies at Sweden’s First Official Virus Research Centre

HIV, coronavirus and influenza are viruses that have caused global health panic. These viruses can now be studied in-depth in Malmö. Lund University’s Virus Centre (LUVC) has opened its high-security laboratories, making it Sweden’s first research centre fully dedicated to virology.

TEXT LAURA FODOR

PHOTO MIMOSA LU

The top floor of the Wallenberg Research Centre is now home to a new hub for virus research. The idea of building a virus centre dates back to 2018, even before COVID-19 hit. Joakim Esbjörnsson-Klemendz, systems virologist and director of LUVC, was one of the main initiators. He studied biomedicine in Lund and returned after a few years abroad to establish his own research group. At the time, virology was a relatively small research field in Lund.

– We had felt for several years that virology needed a stronger and broader focus, Esbjörnsson-Klemendz says.

– We needed to organize ourselves, share infrastructures, and apply for larger grants together.

Discussions with faculty leadership, including then dean and now vice-chancellor Erik Renström, led to a multi-million investment from the Faculty of Medicine. However, when the pandemic broke out, plans were paused as resources were redirected to healthcare.

– It has been a long process, Esbjörnsson-Klemendz says. The centre was officially

inaugurated in May 2025, but it is only now that the laboratories are fully operational. Four research groups have already moved in, with plans to expand by recruiting both researchers and bachelor, master and PhD students.

ONE OF THE latest recruits is visiting professor Sarah Rowland-Jones from Oxford, a leading HIV researcher who has previously been part of lab startups in Africa and the UK.

– That kind of experience in setting up facilities will be a big help here, says Esbjörnsson-Klemendz.

The laboratories themselves are classified as biosafety level (BSL) 1-3, meaning researchers can perform infection experiments with highly pathogenic or infectious viruses such as HIV, RSV and coronavirus. The facility enables studies that have not previously been possible in Lund.

– One thing that is special here is that we can now work with airborne infections, which was not possible before, says Esbjörnsson-Klemendz.

– This allows us to broaden our research. Our goal is to expand and study a wider range of viruses.

Airborne viruses, such as influenza and coronavirus, pose the greatest risk of spreading globally and triggering a new pandemic. They constantly mutate and have a high potential to jump from animals to humans. During this jump, a so-called genetic bottleneck can occur, where only a few, but potentially very dangerous viruses survive. They can carry mutations that help them evade or trick the human immune

system. This is what can cause severe disease, as seen during the COVID-19 pandemic. In preparation for potential future pandemics, LUVC is collaborating with MAX IV and ESS to be able to study viruses at the atomic level.

THE COLLABORATION IS between Lund Institute of advanced Neutron and X-ray Science (LINXS) and the Pandemic and Alertness (PandA) initiative. The idea is to use the infrastructure that MAX IV and ESS have developed, including synchrotron radiation and neutron scattering, to see exactly how a virus interacts with a human cell.

– When neutrons and electrons are shot at a molecule, we can detect how they scatter and create an extremely detailed picture of the atomic structure, Esbjörnsson-Klemendz explains.

– We will be able to visualize exactly how a virus interacts with cells and molecules. That knowledge is crucial for developing future vaccines, treatments and diagnostic methods.

MAX IV has been operational for about 10 year, and is still evolving as facility, whereas ESS is planned to be operational by 2028. The long-term goal is to establish frameworks and collaborations that allow researchers to respond quickly when new viruses emerge. Esbjörnsson-Klemendz envisions LUVC playing a central role in preparing for the next pandemic.

– Lund was not prepared to facilitate molecular virus research at the highest level when COVID-19 struck. Next time, we will be able to act both broader and faster.

Studentaktion: ”Nu jävlar ska det bli ett övergångsställe”

Studenterna har fått nog – nu äger en tyst protest rum vid Willys Norra Fäladen. De senaste veckorna har banderoller satts upp vid en bilväg i området med ett krav: Inför fler övergångsställen. Frågan kommer nu att tas upp av Lunds kommun.

TEXT CORNELIA HALL JENSEN

FOTO SELMA ROSENFELD

I norra Lund har ett Mecka för studentbostäder vuxit fram. Idag bor otaliga studenter på Norra Fäladen. När det nya studentboendet Troja står klart till hösten tillkommer ytterligare 500 invånare.

Willys Norra Fäladen är den största mataffären i området och ligger tvärs över vägen från Kämnärsrätten. Allt eftersom stadsdelen vuxit har även mängden folk som genar över vägen för att komma till butiken ökat. Sträckan till butiken blir nämligen hälften så lång då jämfört med om man skulle gå bort till övergångsstället och passera där. Lunds kommun har satt upp staket som hindrar fotgängare från att korsa vägen. Detta avvärjer dock inte många studenter, särskilt eftersom staketen tas sönder med jämna mellanrum.

– Jag såg att staketpinnarna dök upp helt plötsligt och märkte hur mycket jobbigare detta gjorde vardagen. Så en kväll skruvade jag ner en staketpinne och efter det har jag sett att

fler pinnar har försvunnit, så det verkar ju som att fler tycker det här var en bra idé, säger en student som bor i området.

Även arkitektstudenten Elias Westholm har tagit ställning mot staketen. När Lundagård träffar Elias mitt i konfliktzonen en regnig eftermiddag i mars, kommer han utrustad med en karta över området och en häftpistol. Han berättar om hur något som började som ett skolarbete snabbt blev en riktig protest.

– Jag och min flickvän flyttade hit för mindre än ett år sen. Sedan dess har jag lagt märke till att det pågår en liten tyst strid mellan kommunen och folket, berättar Elias Westholm.

– Jag har sett detta staket byggas upp och sedan sparkas ner dagen därpå otaliga gånger.

SKOLARBETET VAR ATT utforma ett manifest kopplat till arkitektur. Detta utvecklades snabbt till ett större initiativ när idén kom att fokusera på övergångsstället. Vardagsfrustrationen blev drivkraften bakom aktionen.

En sorts gerillakampanj sattes i rullning i februari när Elias tillsammans med en kursare målade banderoller att sätta upp på staketen för att uppmärksamma problemet. Därefter skapades en namninsamling, som efter tre timmar hade 100 underskrifter. Manifestet, med tillhörande skulptur och bild, sattes upp i arkitekthuset under gruppnamnet Foga, eller Frigjorda organiserade gerilla-arkitekter, som Elias är del av.

Under tiden som Elias Westholm står vid vägen och berättar om kampanjen korsar flera människor den trafikerade vägen där det inte finns ett övergångsställe.

– Ni märker själva att det är en rätt farlig situation, speciellt nu när det är lerigt och halt. Folk står här och väntar, och bilister vet inte om de ska stanna eller bara köra på eftersom det inte är här övergångsstället är, säger han.

Veronica Haagen är trafikingenjör på stadsplaneringsavdelningen på Lunds kommun. Det innebär att hon bland annat arbetar med trafiksäkerhet och trafikreglering.

Veronica Haagen berättar att situationen

vid Willys Norra Fäladen inte funnits på kommunens radar sedan tidigare. — Jag har tittat på statistik över området men det har inte hänt någon olycka relaterat till att man korsar vägen på det viset. Området har inte stuckit ut, säger Veronica Haagen.

Kampanjen har nu blivit ett riktigt förslag till Lunds kommun genom LundaFörslag som är en funktion på kommunens hemsida där lundabor kan lägga fram förslag eller idéer på förbättringar. Folk bosatta i kommunen kan sedan rösta på dessa. Elias Westerholms förslag är att göra om vägen framför Willys till ett gångfartsområde med företräde för fotgängare och cyklister. Propositionen fick 100 röster inom loppet av två timmar vilket innebär att det kommer diskuteras inom kommunen framöver.

ne när de inte är nedrivna. Veronica Haagen berättar att dessa staket inte är uppsatta med avsikten att hindra fotgängare från att korsa vägen där det inte finns ett övergångsställe. De är byggda av Gata, park och natur, en avdelning inom Lunds kommuns samhällsbyggnadsförvaltning.

– Staketen är inte uppsatta av oss som jobbar med trafiksäkerhet utan de är till för att skydda träden vid vägkanten. Avdelningarna arbetar nära inpå varandra men just det projektet har inte vi på stadsplaneringsavdelningen varit med på. Dock har vi börjat titta tillsammans på lösningar efter att problemet uppdagats, säger Veronica Haagen.

tiativet har fått positiv respons från boende i området, både i den lokala Facebookgruppen och genom namninsamlingen. Samtidigt har han hört kritik om att skillnaden i sträcka är för kort för att kommunen borde justera trafiklösningen.

– Jag har även hört vissa lite halvseriöst dra in folkhälsan i det här och säga att folk behöver motion och att man får mer motion av en omväg. Men det är även rätt bra för folkhälsan att inte bli påkörd, säger Elias Westerholm.

Det är först nu med Elias förslag som en utredning kommer påbörjas. Fokuset kommer att ligga på trafiksäkerheten vid vägen men även på att kartlägga behovet i området för att se om en ny trafiklösning vid vägen bör tillämpas.

Hur kan en sådan lösning i så fall se ut och kan Elias Westholms ambition om ett gångfartsområde framför Willys förverkligas?

– Om vi får avslag så får vi gå dit med banderoller och vit färg. Nu jävlar ska det bli ett övergångsställe, säger Elias Westholm.

Veronica haagen menar dock att övergångsställen inte alltid är nödvändiga för alla trafikplatser.

– Man kan gå över vägen utan övergångsställe, det är fullt möjligt. Ett övergångsställe är till för att fotgängare ska ha en möjlighet att ta sig över en väg när det är svårt att hitta luckor i trafiken. Det är ingen trafiksäkerhetsåtgärd utan det är ren framkomlighet, säger Veronica Haagen. Denna framkomlighet hindras dock av staketen vid vägrenen, åtminsto-

ELIAS WESTHOLMS FÖRSLAG till kommunen innehåller även ett krav på att hårdlägga den upptrampade stigen som utformats upp till staketgränsen. På regniga dagar, som denna, liknar stigen snarare en sumpmark – trots det ser vi flera som använder den.

– Det här är vad man kallar i urban design för en desired path. Som stads- eller trafikplanerare måste man vara uppmärksam på sådant här. Det är direkt demokrati på marken, säger han.

Elias Westholm trodde att banderollerna de hade satt upp skulle tas bort eller vandaliseras snabbt men veckor efter aktionen sitter de fortfarande uppe. Med en snabb blick över axeln plockar han upp häftpistolen för att snygga till ett hörn som har blåst ner. Ini-

– Ja, allting är möjligt. En annan möjlighet kan vara att göra någon form av passage eller liknande så att man lättare kan korsa vägen, säger Veronica Haagen.

NÄR PROJEKTET VID Kämnärsrätten är klart har Elias planer på att lösa andra trafikproblem. Näst på tur är att fixa ett övergångsställe vid en rondell i hemstaden Höör. Han menar att alla kan skapa förändring i sitt närområde, och uppmanar studenter att göra sin röst hörd.

– Det är i den omedelbara omgivningen vi har möjlighet att göra förändring. Det är valår, men demokrati är inte bara något som händer tidigt i september vart fjärde år. Det är något vi kan göra varje dag och det kan börja med något så litet som ett övergångsställe, avslutar Elias Westholm.

När alkoholen blir vardag

Studentlivet är det som lockar många till Lund. Men få pratar om den mörka baksidan: överdriven alkoholkonsumtion. Mira och Anna har båda kämpat med ett missbruk som nästan kostade dem allt.

TEXT ELIN HILLING

FOTO AINO AGNÉ

Första intrycket av Mira är att hon är en trygg och glad person. Hennes armar pryds av tatueringar och det rödfärgade håret är uppsatt i en låg tofs. Hon flyttade ner till Lund från Uppsala i fjol för att påbörja sin kandidat i ekonomi och få se något annat än sin hemstad.

– Jag är väldigt involverad i facket och vill fortsätta på det fackliga spåret och då kändes ekonomi mest användbart, säger Mira.

Det är svårt att tro att Mira tidigare

missbrukat både alkohol och narkotika. Hon berättar att hon drack alkohol för första gången i nian, vilket inte är ovanligt.

– Jag kanske redan då hade tendenser som visade att jag inte kunde hantera alkohol. Jag visste inte när jag skulle sluta, berättar Mira.

Inget i Miras uppväxt sticker ut som en varningsklocka. Hon bodde tillsammans med sina föräldrar och två bröder i ett hus i Uppsala.

– Jag har inget missbruk i min familj. Jag kände ingen som hade ett missbruk och tänkte nog inte att jag skulle kunna drabbas av det, säger hon.

Mira och hennes vänner var vanliga tonåringar: nyfikna och våghalsiga. Under gymnasietiden bestämmde de sig för att testa marijuana och ecstasy.

– Jag ville bara testa hur det var, men jag tyckte inte om det så mycket, säger Mira.

DET VAR INTE förrän över ett år senare som Mira tog droger igen.

– Det som de här händelserna gav upphov till var att jag hade fått uppleva känslan av att ta droger och att jag dessutom hade en kontakt som jag kunde få det genom. Det underlättade början av mitt missbruk, förklarar Mira.

Efter den första tiden på gymnasiet sjukskrivs Mira på grund av psykisk ohälsa. Det slog hårt på henne och Mira blev suicidal.

– Jag tänkte att om jag ändå ska dö någon gång snart så kan jag lika gärna må bra den sista tiden. Då kom jag att tänka på ecstasy och att man blir glad av det, berättar hon.

Där, ensam i sängkammaren, börjar Miras kamp med missbruket.

– Om det är en sak som missbrukare är väldigt bra på så är det att dölja det, säger Mira.

Vissa perioder tog hon droger varje kväll och

blev till slut psykiskt beroende.

Mira umgicks inte med andra under denna period. Det är hon, ångesten och drogerna. Efter en tid blir hon vän med sin langare och med det följer en ny typ av umgänge.

– De här personerna drack väldigt mycket alkohol också, både på dagtid och på vardagar, berättar Mira.

Det är i denna veva som Mira blir alkoholist. Hon dyker upp full på jobbet, ligger utslagen på gatan i centrum och går till baren ensam efter varje arbetspass.

VÄNDPUNKTEN KOMMER EN dag när Mira tvingas orosanmäla sin kompis. De har haft en sommar med mycket fest och droger. Vännen blir arg av initiativet, vilket blev en ögonöppnare för Mira.

– När jag plötsligt var på andra sidan insåg jag hur jag varit mot andra som försökt hjälpa mig. Jag tog kontakt med socialtjänsten själv och började på behandling, säger Mira.

Mira slutar missbruka och flyttar till Lund. Innan start var hon orolig över hur det skulle bli med drickandet i studentlivet.

Hennes farhågor bekräftades snart. Nollningsgruppens tema är ”brats” och på en bild som faddrarna skickar ut ser det ut som att de har ett streck vitt pulver under deras näsor som en del av utklädnaden. Lagets ramsa är ”bumpin’ that”, vilket syftar på att snorta kokain.

– Det kändes inte så bra. Jag ville inte hänga med i den ramsan. Sedan kretsar också alla aktiviteter kring alkohol, det är inte alltid kul när alla andra är jättefulla, förklarar Mira.

En av aktiviteterna är en drinkkväll. Mira är ihopparad med två killar och säger till dem att hon inte vill dricka alkohol utan föredrar en alkoholfri drink. Killarna kan inte acceptera hennes val och tjatar på Mira tills hon till slut säger att hon är alkoholist. De blir tysta. Efter det hoppar Mira av sin nollning.

– Många som har haft ett missbruk känner sig annorlunda och bär på mycket skam. Man försöker intala sig själv att det kommer att gå bra, men här märkte jag snabbt att jag sticker ut och att mina problem påverkar mig socialt. Det kändes inte bra, säger Mira.

Anna är i 55-årsåldern och arbetar inom sjukvården. Hon är med i Anonyma Alkoholisters (AA) informationskommitté i Lund och Malmö. I sin ungdom läste hon fristående kurser i Lund. – Jag hade definitivt alkoholproblem redan när jag pluggade i Lund. Jag hade ett sjukt förhållande till alkohol, vilket innebar att om jag gick ut och festade så fanns det liksom ingen botten. Det tog lång tid innan jag själv förstod att det handlade om en sjukdom, ett tillstånd som jag inte hade kraft att lösa själv, säger Anna. Anna berättar att hon alltid kunde hitta tillfällen att fira – och därmed dricka. Redan efter

första året ville hon alltid ha mer, och ville inte kompisarna det så hittade hon snabbt andra att umgås med.

– Jag tyckte att de runt omkring mig var jättetråkiga som sa att de skulle hem för att de hade tenta dagen efter. Jag struntade fullständigt i det, säger Anna.

ANNA FLYTTADE SÅ småningom till Köpenhamn och rör sig i kretsar där det var helt normalt att festa och dricka mycket. Hon fick två barn, men alkoholismen fortsatte att finnas med i bakgrunden, för att senare blomma ut till fullo. För ungefär 10 år sedan eskalerade sjukdomen kraftigt och blev till slut helt ohanterlig. När det var som värst drack hon upp till en bag-in-box om dagen och mörkade allt för nära och kära.

Både Anna och Mira poängterar att viljan att sluta måste komma inifrån. För Annas del blev vändpunkten när hon på eget initiativ kontaktade AA. Hon gick på möten flera gånger per dag och pratade med andra i samma situation.

Det viktigaste är att vara ärlig om hur drickandet påverkar ens omgivning ”

– Det som gjorde skillnad för mig var att få en mentor inom AA, någon som själv hade varit exakt där jag befann mig och som kunde vägleda mig genom AA:s tolvstegsprogram. Det var först då jag på riktigt började tillfriskna, säger Anna. I dag är Anna nykter alkoholist och engagerar sig i AA för att hjälpa andra som lider av samma sjukdom.

När Mira flyttade ner till Lund vände hon sig till Lunds Mariamottagning för stöttning, något hon berättar har varit otroligt hjälpsamt.

Johan Pettersson jobbar som kurator på Maria Skåne i Lund. Han berättar att när man börjat skjuta upp saker, reglera känslor med alkohol eller orsaka sociala skador, är det tecken på att man har ett riskbruk.

– Studentlivet har historiskt haft en stark alkoholkultur. Jag vet att man från universitetet och Studenthälsan arbetar aktivt med att minska hetsdrickande och att det har blivit bättre, säger han.

Johan Pettersson förklarar att det finns flera faktorer som bidrar till hög alkoholkonsumtion i Lund, bland annat att alkohol på nationer är billig och att det är lätt att känna sig utanför om man inte deltar i aktiviteter med alkohol.

Mira menar att viljan att bli frisk

– Jag brukar tipsa om att hitta studentföreningar där man inte dricker så mycket, säger Johan Pettersson.

OROAR MAN SIG för att en bekant har osunda alkoholvanor så finns det flera saker man kan göra, bland annat tipsar Johan Pettersson om att man bör uttrycka sin oro för personen. Mira tycker att man inte ska vara rädd för att säga till en person som betett sig illa på fyllan.

– Skammen är en konsekvens av drickande som man inte ska försköna, säger Mira.

– Det viktigaste är att vara ärlig om hur drickandet påverkar ens omgivning. När man lindrar någons ångest så låter man dem inte möta verkligheten. När det kommer till alkohol så är skam en väldigt bra känsla, den kan hindra någon från att göra samma misstag igen.

Om du eller någon i din närhet har ett problmatiskt förhållande till alkohol finns det hjälp att få.

Resurser:

Mariakliniken: 046 17 40 99

AA: 08 720 38 42

Studenthälsan: 046-222 43 77

Varför har vi inte löst bostadsbristen?

I Lund har nya studentområden växt fram var och varannat år i över ett decennium.

Ändå är bostadsbristen fortsatt allvarlig enligt Sveriges förenade studentkårer. Hur löser man bostadsbristen och varför har vi inte gjort det än?

TEXT MARIUS LYCKÅ FOTO LAURA LYALL FOLKMAN OCH WILMA ERLANDSSON

På en byggarbetsplats mitt emot Willys Norra Fäladen bildas sakta men säkert ett nytt bostadsområde. Lastbilar med däck stora som höbalar kör runt i gyttjan och arbetare med varselställ genomför sitt dagsverke. Öster om Kämnärsrättens 60-talshus byggs Troja. Leran, stängslen och högarna med grus till trots är bygget nästan färdigt. Inomhus är mycket redan klart. AF Bostäders vd Henrik Krantz visar oss runt i några av lägenheterna, bland annat en trea och en etta.

– Med lägenheterna som vi har byggt under de senaste tio åren har vi jobbat med att de inte ska vara för familjer, utan för studenter som delar.

LUNDAGÅRD

– Vi har tre skåp i vardagsrummet och extra ljudisolering i dörrarna in till sovrummen, säger Henrik Krantz.

Troja är kronan på verket på över ett decennium av byggande i Lund, särskilt här på Norra Fäladen. Om mindre än ett år kommer 500 studenter att bo här.

– 312 lägenheter fördelade på ettor, tvåor, treor och fyror.

– Troja är det största vi har byggt sedan 60-talet, berättar Henrik Krantz.

Sedan 2014 har Bokompakt, Proto, Sagoeken, Hippocampus, Pireus, Rhodos och nu Troja växt fram längs med Magistratsvägen. Dessutom har Dammhagen, Vegalyckan och Marathon rests i andra delar av studentstaden. Totalt är det nästan 1600 bostäder som har byggts.

Vad är problemet?

Men där de nya lägenheterna på Kämnärsrätten står idag fanns det andra studentbostäder förr. De drygt 700 så kallade fyrklöverhusen revs mellan 2016 och 2022, eftersom man ansåg att de var i för dåligt skick för att renoveras. Dessutom såldes 300 lägenheter utformade för familjer på Vildanden.

IDAG HAR AFB färre lägenheter per student än när de inledde byggboomen. Eftersom man varit tvungna att riva och sälja existerande bostäder har beståndet ökat långsamt. Samtidigt har studenterna blivit många fler. AFB har idag 559 fler lägenheter än år 2000, men antalet studenter vid Lunds universitet har ökat med nästan 7000. Även när Troja är färdigt kommer antalet studenter per bostad vara högre än när AFB inledde sin byggspurt för över tio år sedan.

Tillgången till bostäder är ett problem för

studenter, både i Lund och landet i övrigt. Sveriges förenade studentkårer (SFS) släpper varje år en rapport om studenters bostadssituation. Bilden som målas upp är dyster. SFS ordförande Rasmus Lindstedt berättar att nästan 70 procent av Sveriges studenter bor på en ort med bostadsbrist.

– De stora konsekvenserna är att det begränsar studenters möjlighet att välja utbildning fritt eller kunna styra sina egna liv, säger han.

Lund är rödmarkerat i rapporten och har varit det varje år sedan SFS började publicera bostadsrapporter 2008.

– Det innebär att man kan behöva vänta i mer än ett halvår på att få ett förstahandskontrakt. Det grundläggande problemet är att det helt enkelt inte finns tillräckligt många studentbostäder.

– Vi har nästan en halv miljon studenter i Sverige, men ungefär 100 000 studentbostäder. Det säger sig självt att den kalkylen inte går ihop, säger han.

Situationen är liknande i Lund. Totalt finns ungefär 10 000 studentbostäder, men drygt 30 000 studenter.

Hyresmarknaden och hur man kan fixa den

Det finns inte studentbostäder så att det räcker för alla och att få en vanlig hyresrätt är inte heller enkelt. Bostadsköerna gör att den som flyttar till Lund kan behöva vänta i flera år innan en lägenhet finns tillgänglig. Vad kan man egentligen göra åt situationen?

En som har ett svar på frågan är Fredrik Kopsch, universitetslektor i fastighetsekonomi vid Lunds universitet och chefsekonom på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Han menar att bostadsbristen drabbar vissa grupper särskilt hårt. – Särskilt unga människor eller människor som har kommit till Sverige ganska nyligen och saknar kötid.

– Det är klart att vi behöver bygga fler bostäder, säger han.

HYRESREGLERINGEN, DET KOMMUNALA planmonopolet och våra byggregler, menar Fredrik Kopsch, gör att det byggs för lite och att köerna till de befintliga bostäderna blir långa. Han tror att en lättare regelbörda skulle innebära att fler bostäder byggdes. Bland annat lyfter han kravet på full rullstolsanpassning i alla nybyggda lägenheter, som gällde till 2025.

– Allt sånt driver upp kostnaderna och gör lägenheter större än vad de hade behövt vara, vilket gör att de också blir dyrare att hyra eller köpa.

Han nämner Bokompakt på Norra Fäladen som exempel på hur mindre krävande byggregler kan möjliggöra mindre och billigare bostäder.

En annan faktor som minskar bostadsbyggandet enligt Kopsch är det kommunala planmonopolet. Eftersom kommunerna får bestämma vad som

Det är klart att vi behöver bygga fler bostäder

byggs uppstår ett politiskt tryck från invånarna att inte bygga.

– Det finns inte så många skäl att man skulle tycka att det är bra att det byggs bostäder i sitt eget område. Det är ett systemfel att de som redan bor där har möjlighet att hindra andra från att bygga bostäder på sin egen mark, tycker Fredrik Kopsch.

Slutligen menar Fredrik Kopsch att det svenska systemet för hyresreglering skapar problem. Hyresregleringen gör att hyrorna blir lägre än de borde vara i stadskärnorna vilket gör det svårt att gå med vinst som hyresvärd. Ett bättre sätt att se till att alla får en bostad vore att parallellt med marknadshyror erbjuda social housing, alltså billiga bostäder till folk som inte har råd med en marknadsmässig hyra, tycker Kopsch.

– Har man lång kötid så har man typiskt sett också högre inkomst, för att man har råd att köpa en bostadsrätt medan man står i kön. Vi har redan social housing fast omvänt – subventionerade lägenheter, fast för rika människor, säger han.

ETT HELT ANNAT perspektiv har Lisa Pelling, doktor i statsvetenskap och chef på den fackliga tankesmedjan Arena Idé.

– Vi tror inte att marknaden kan lösa tillgången till högkvalitativa bostäder till ett tillgängligt pris för alla. Utan vi tror att det här någonting där man måste ta ett samhällsansvar, säger hon.

Ungas bostadsproblematik grundar sig i att deras inkomster är för låga, anser Pelling. Man har varken råd med för höga hyror eller att ta ett lån för att köpa en bostad.

– Det är en enorm samhällskostnad att man misslyckas med det, eftersom unga inte kan flytta hemifrån och inte kan ta studieplatsen som man har pluggat för att kunna komma in på.

Enligt henne skulle de marknadslösningar som Fredrik Kopsch förespråkar bara förvärra

situationen. Hon menar att marknadshyror skulle göra bostäder dyra och tror att uppluckringar av byggregler eller kommunernas planmonopol skulle medföra negativa konsekvenser som ingen vill ha. Även social housing anser hon vara problematiskt, då det enligt henne skapar fattigdomsfällor. Lösningen är riktat stöd för bostadsbyggande och att man låter personer med större behov av bostad gå före i bostadskön. Hon lyfter Danmark som förebild.

– Där har man Landsbyggefonden som gör att man får bygga med en liten subvention från det allmänna mot att man betalar igen sina kostnader under en längre tidsperiod. Sedan återinvesterar man överskottet i nybyggnation. Man har en ganska omfattande nybyggnation av bostäder i Danmark, det är ett väldigt inspirerande system.

DET GRUNDLÄGGANDE PROBLEMET är att man inte ser bostaden som en självklar del av välfärden som det allmänna måste investera i, tycker Lisa Pelling. Dessutom menar hon att en fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för Sverige som kunskapsnation.

– Lund kommer aldrig att bli Florens, även om Lund är ett fantastiskt ställe. Uppsala universitet kommer aldrig att ha samma rykte som Harvard, även om de är uppe och slåss i elitklassen. Men vi skulle kunna erbjuda ett bra liv som student och då ingår bland annat att man ska kunna ägna sig åt sina studier, istället för att behöva jobba kvällar och helger för att dra in till hyran.

Även Rasmus Lindstedt, ordförande för SFS, tror att riktade statsstöd till studentbostäder skulle bidra till att avhjälpa studenternas bostadssituation.

– Ett statligt stöd för nyproduktion av studentbostäder hade pressat ner hyrorna och produktionskostnaderna. Det tror jag är bland det viktigaste man kan göra, säger han.

Varför byggs det inte fler studentbostäder?

AF Bostäder är en stiftelse med syfte att bygga och förvalta studentbostäder. Till skillnad från ett företag har AFB ingen ägare som tar ur vinst. All deras vinst återinvesteras i verksamheten.

Sedan AFB började bygga nytt i stor skala 2014 har deras bostadsbestånd totalt ökat med knappt 10 procent. Lunds kommunala fastigheter (LKF) har under samma period ökat sitt bestånd med nästan 20 procent. Även i förhållande till kundgruppen kan man se en skillnad. LKF har ökat sitt bestånd snabbare än kommunens befolkning växer, medan AFB inte hinner bygga i samma takt som antalet studenter ökar.

En viktig faktor är enligt Henrik Krantz markkostnaderna. Han berättar om flera fall där AFB försökt köpa mark för nybyggnation i Lund, men inte kunnat hänga med i budgivningen.

– Det är en stor utmaning att bygga studentbostäder. Studenter vill gärna bo centralt, nära universitetet, och den marken kostar pengar, säger han.

HENRIK KRANTZ PÅTALAR, i likhet med Fredrik Kopsch, att vissa regler, som kravet på full rullstolsanpassning, gör det dyrare att bygga. Att bygga små och billiga lägenheter, som dessutom blir bra, berättar Henrik Krantz, är i princip omöjligt om det ska vara fullt tillgänglighetsanpassat.

– Det innebär att det största rummet blir toaletten. Jag har ju sett exempel på det. Många studenter blir tvungna att möblera badrummet, ställa in sin läsfåtölj där, och det är ju en orimlig

ordning sett till behovet som finns.

– Vi har länge efterfrågat ett regelverk som mer liknar övriga nordiska länder, Danmark, Norge och Finland, som har undantag för studentbostäder, säger Krantz.

Precis som Rasmus Lindstedt och Lisa Pelling beskriver han också att stöd från det allmänna hade kunnat underlätta.

– Jag hade gärna sett att kommunerna subventionerade byggandet av studentbostäder på något sätt. För det ska man veta, en väldigt stor del av byggkostnaden ligger hos kommunen.

MEST FRAMTRÄDANDE UNDER samtalet är dock

Henrik Krantz fokus på försiktighet i byggandet. Han berättar om hur svår situationen var under 70-talet, när man fick vakanser, det vill säga tomma lägenheter. Då var verksamheten nära att gå under. Bostäderna på Troja släpps i två etapper, just för att undvika att man inte kan hyra ut allihop.

– Om man skulle tillföra väldigt mycket bostäder skulle det leda till att vi får vakanser på vårkanten. En försiktig tillväxt tror jag är bra.

Fredrik Kopsch säger att vakanser på bostadsmarknaden inte måste vara ett problem. Naturliga vakanser, alltså att en hyresrätt inte hyrs ut i en månad eller två mellan hyresgäster, är inte farliga. Vakanserna blir problematiska först när de är strukturella, alltså att lägenheter står tomma under långa perioder för att ingen vill ha dem.

I sina årsrapporter redovisar AFB sin ekonomiska uthyrningsgrad. Det är andelen månader som varje bostad i genomsnitt är uthyrd, med undantag för perioder då bostäder inte kan generera någon hyra, till exempel när de renoveras. Förra året var den 99,7 procent. Sedan AFB började redovisa siffran år 2010 har den aldrig varit mindre än 99 procent.

– Det är ju en oerhört låg vakansgrad vilket väl är väntat. Det är svårt för studenter att få en

lägenhet i den här staden, säger Fredrik Kopsch. Han menar att den naturliga vakansgraden är klart större.

– Det finns en massa uppskattningar om var den borde ligga någonstans, men någonstans mellan fyra och fem procent kanske, säger han.

AFB:s vd Henrik Krantz delar inte bilden av att det råder en bostadsbrist i Lund.

– Både LKF och privata aktörer har byggt och i år tillkommer ju väldigt många nya hyreslägenheter.

– Så vi ser ju idag att vi har en helt annan situation än vi hade för tio år sedan, där man ändå kan få ett korridorsrum relativt snabbt, även om man inte har någon förtur, säger han.

Vad är egentligen studenternas bästa?

2021 lade Socialdemokraterna i Lunds kommun fram en motion om att LKF skulle börja bygga studentbostäder. Det var en ambitiös plan, med ett mål på 400 nya studentbostäder om året, i flera år. Motionen gick dock inte igenom, bland annat efter att AFB och Kuratorskollegiet, nationernas samarbetsorgan, gemensamt gått ut med att man var emot förslaget.

– Vi bedömde att med den satsningen som då aviserades, att man skulle bygga 3000 studentbostäder, med de muskler som LKF har, så hade det lett till att vi hade fått vakanser hos oss.

– Det omedelbara hade varit att vi skulle få dra ner på renoveringstakten och spara på skötseln, säger Henrik Krantz.

Henrik Krantz menar att det är viktigt att ha en ”försiktig tillväxt” för att se till att man inte skapar ett överskott av studentbostäder. Samtidigt förtydligar han att han hade varit emot att kommunen

Men vi skulle kunna erbjuda ett bra liv som student ”

skulle bygga studentbostäder, även om de byggde färre.

– Vi har en stiftelse som sköter studentbostäderna. Vår enda ambition är att hjälpa studenterna så att det blir så bra som möjligt. I ett kommunalt bolag ser det lite annorlunda ut, där man ofta prioriterar de vanliga hyresgästerna istället för studenterna.

– Det hade självklart varit jättebra för en student om man kom till Lund och kunde välja mellan tre fyra olika bostäder i olika lägen och i olika prisklasser. Men vi kommer inte ifrån att man får ett vakansproblem.

I era stadgar står det, utöver att ni ska bygga och förvalta studentbostäder, att ni på andra sätt ska ”främja lösandet av bostadsproblem” för studenter. Hade inte att uppmuntra kommunen att bygga studentbostäder varit just det?

– Vi tror inte att det hade varit bra att ha kommunen som studentbostadsaktör i Lund. Det hade inte gynnat studenterna, menar Henrik Krantz.

Detta tycker ni för att ni tror att de inte hade gjort det lika bra som ni?

– Nej, det tror jag inte att de hade gjort.

Om det var så, skulle inte studenterna bara välja att flytta till er då?

– Jo, så kan man naturligtvis säga.

När Troja är färdigt och de 500 studenterna har flyttat in kommer AF Bostäders dryga årtionde av intensivt byggande att ha nått sitt slut. Åtminstone har man inga nya, storskaliga projekt planerade just nu, enligt Henrik Krantz. Konsensus kring vad som orsakar bostadsbristen, för att inte tala om hur den bör lösas, finns inte. Lund kommer sannolikt att vara rödmarkerat i SFS bostadsrapport även nästa år.

Vägen till drömjobbet

TEXT ELISABETH THAM, ILLUSTRATION JESPER AXELSSON

Erik Rehnström

Rektor vid LU

Jimmie Åkesson

Malin Parmar

Oof Lundh

Nour El Refa

Hur var du som 20-åring?

Jag har inte haft extremt tydliga mål. Men jag visste att jag ville göra något som jag tyckte om och något jag kände passion för. När jag var 20 var jag väldigt osäker.

Studerade du? Vad?

Jag läste medicin några år senare. Naturligtvis tillhörde jag de där som funderade på om det kommer finnas några jobb när jag är färdig, beroende på vad jag väljer. Men ännu starkare var faktiskt att jag måste välja något som jag kände att jag skulle trivas med.

Jag var en oerfaren, nyfiken, reflekterande, samhällsintresserad, ung gosse.

Jag började läsa forskningspolitik, därefter teoretisk filosofi ett par terminer innan jag började med statsvetenskap. Dessutom enstaka terminer och kurser i nationalekonomi, ekonomisk historia och juridik. Jag studerade mest för att det förväntades och har aldrig haft några akademiska ambitioner.

Jag var ung, entusiastisk och nyfiken på världen. Inte så strukturerad och organiserad.

Jag började på universitet i Kanada. Jag läste kemi och biokemi. Jag har alltid tyckt att matte och naturvetenskap är både roligast och lättast av skolämnena.

Jag var rätt vilsen ur ett jobbperspektiv. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Fokus låg mer på att ha roligt än på något seriöst. Och det kanske är rätt när man är 20.

Jag läste massor i Lund, enstaka kurser i ekonomisk historia, historia, engelska, nationalekonomi och statskunskap. Egentligen ingen riktig plan. Efter några terminer slutade jag ta studiemedel och jobbade på det som då hette Krogen som nu heter Tegnérs. Jag började läsa till journalist när jag var 28.

Jag var en ganska gammal 20-åring. Stort behov av rutiner. Tyckte om att jobba. Behövde va mycket själv. Festade en hel del men hade stort behov av att isolera mig efter såna perioder.

Har inte studerat efter gymnasiet. Hade möjligheten att jobba med det jag ville.

Vad ska du bli när du blir stor? Lundagård har frågat Nour El Refai, Malin Parmar, Erik Renström, Jimmie Åkesson och Olof Lundh om deras bästa tips till den som befinner sig i flaskhalsen mellan studier och jobb.

När insåg du vad du ville jobba med?

Det är en magkänsla, man känner att saker faller på plats. Direkt när jag började doktorera så kände jag att jag gör nytta för samhället genom att hålla på här och slita. Och det var kul, det var utmanande.

Hur blir man riktigt bra på ditt jobb?

Jag tror inte att man ska börja på utanpåverket när man tittar på vad som är ett coolt jobb, utan man ska börja inifrån. Man måste hitta ett jobb som passar ens personlighet och ens drivkrafter. Och med det kommer också att du är passionerad. Man måste kunna ha distans till sitt jobb också.

Bästa karriärtipset för någon i 20-årsåldern?

Jobba på. Om jag ser på mig själv så tyckte jag att det var något fel på mig att jag inte var tillräckligt målmedveten. Men i efterhand kan jag säga att jag hade nog rätt bra koll utan att jag visste det. Sedan får man vara lite streetsmart också. Man måste ju få in lite pengar. Så man måste se, finns det någon som är beredd att betala för att jag ska göra just det här?

Det insåg jag nog runt 2002, när jag prioriterade valrörelsen framför att få klart min kandidatuppsats.

Hur man blir bra på just mitt jobb finns det av naturliga skäl många olika åsikter om. Själv tror jag att erfarenhet är en viktig nyckel. Det gäller nog de flesta jobb.

Studera för att jobba! Sverige behöver ingenjörer, medicinare, poliser och pedagoger. Strökurser, typ 15 hp Musse Pigg-kunskap, svider när CSN vill ha tillbaka sina pengar.

CSN räckte inte riktigt till mina kostnader för nyår och resor så då ville jag jobba. Jag hade studentvisum, och då kunde man bara jobba på universitetet. Då fick jag ett jobb i en av forskargrupperna med att mata deras sjöborrar som de använder för experiment, i samband med det så lärde jag känna de som jobbade i gruppen och lärde mig lite vad forskning faktiskt var.

Att man är intresserad av ämnet man forskar på, läser in sig och är ute på konferenser och träffar andra människor som gör samma saker och är nyfiken på vad de gör.

Att inte vara så strukturerad och planerad, utan våga bara driva runt lite. Våga prova nya saker. Jag tycker att ungdomar i dag har väldigt utstakade karriärer.

Det fanns som en tanke men under några år när jag sökte in i Stockholm så sökte jag in ena året till Handelshögskolan, nästa år till journalisthögskolan. Så jag kan inte riktigt säga det. Jag har alltid varit oerhört intresserad av sport så då blev det att jag drog mig åt det hållet.

I dag skulle jag säga att journalistik är mer mångfacetterat. Förr kunde du antingen bara vara krönikör eller bara göra reportage eller liknande. I dag måste du göra väldigt mycket. Jag tror att en grund är att du måste vara beredd att jobba mycket. Sedan måste du vara nyfiken.

Man ska satsa på det man brinner för, för att det är större sannolikhet att man blir bra på något man tycker är roligt. Samtidigt så inser jag att vi står inför ett teknikskifte och det kan göra det svårare. Sedan måste man vara beredd att jobba jävligt mycket.

Ett av mina första minnen i livet är när min äldsta bror steker pannkakor och skrattar jättemycket åt något jag sa. Och han sa ”du kommer få många att skratta när du blir stor”.

Man gör det jättemycket.

1. Vad som är framgång är individuellt. Sätt mål som utgår ifrån den du är och det du vill.

2. För en hållbar karriär så finns det ingen quick fix eller enkel väg. Gör jobbet. Minska distraktioner. Karriär behöver inte vara att jämt avancera utan att hålla i längden.

3. Dröm stort. I fantasin finns inga hämningar och ju mer du tillåter dig att fantisera desto klarare kommer dina mål och vägarna dit att bli.

Lundagård testar: Bakiskurer

Bakfyllan tycks vara en naturlig del av studentlivet – även den som är nykter lär stöta på den bland vänner och korridorsgrannar. Många har sina egna knep för att må bättre dagen efter en blöt kväll, men är vissa metoder bättre än andra? Både en forskare och studenter har fått säga sitt om fem kända bakiskurer.

TEXT ELLA KULLGREN

FOTO MIMOSA LU

ILLUSTRATION MIRANDA HARLAND RAUNIO

Sedan urminnes tider har bakfyllor plågat mänskligheten, och jakten på ett botemedel har förmodligen pågått ungefär lika länge. Såväl antikens filosofer som vår tids främsta forskare har gett sig på att lösa bakfyllans gåta.

Men trots den stora efterfrågan och det långa sökandet kan bakfyllan ännu inte botas medicinskt. Kroppens processer går inte att skynda på. Det finns dock sätt att lindra vissa av symtomen, menar Martin Stafström, universitetslektor i socialmedicin och global hälsa via Lunds universitet.

– När man dricker för mycket blir det en toxisk reaktion i kroppen. Du får en massa gifter i kroppen som den vill bli av med, säger Martin Stafström.

Alkoholen man dricker försvinner inte bara, utan producerar slaggprodukter som kroppen måste bryta ner. Det är just de produkterna som orsakar illamåendet. Martin Stafström berättar att det krävs mycket vätska för att bli av med

alkoholens gifter, vilket både leder till uttorkning och en dålig mineralbalans. Efter att ha druckit mycket alkohol brukar man också sova sämre, vilket bidrar till det dåliga måendet.

– När man arbetar hårt eller vandrar i fjällen får man ungefär samma känsla.

Slaggprodukterna från alkoholen kommer att behöva brytas ner av kroppen oavsett vad man gör, därför finns det inte mycket som kan göras åt det illamående som de orsakar. För att lindra bakfyllan kan man dock börja förbereda kroppen redan innan man börjar dricka. Martin Stafström förespråkar ”varannan vatten” för att minska alkoholkoncentrationen, och mat.

– Och inte kebabvagnen klockan tre, utan fyll på efterhand som med vätskan.

VÄL HEMMA EFTER en lång kväll av festande ska du ta en värktablett för att undvika huvudvärken dagen efter, och då en värktablett som inte krockar med alkoholens gifter. Martin Stafström rekommenderar Ipren. Slutligen ska du sova ut, så sätt inte klockan om du inte absolut måste.

Om du trots allt ändå vaknar upp fruktansvärt

bakfull dagen efter kan du även då göra saker för att lindra symtomen.

– Pizza och Coca-Cola är väl inte helt fel. Det finns väl egentligen inga studier som säger ”detta är bättre än allting annat”, men till exempel Resorb är helt okej, för de innehåller just de mineraler som blir en bristvara i kroppen. Sedan finns det kosttillskott, B12 och annat. Problemet med dem är att de är ganska långsamma. Ät hellre tre bananer, för det tillgodogör sig kroppen snabbare.

VISSA BAKFYLLEKURER ÄR mer populära än andra, det finns nog få som inte hört talas om Edward Bloms ökända smältost med slattar. Med hjälp av en testpanel från Lundagårds redaktion och inspel från Martin Stafström undersöks kurerna både vetenskapligt och upplevelsemässigt. En bakfull morgon kan det vara svårt att ta sig ut och handla och lätt att kräkas. Vi har därför vägt in både ansträngningen som krävs för att införskaffa kurerna samt risken för att kräkas av dem. Slutligen har vi poängsatt kurerna utifrån både hur effektiva de kan vara mot bakfyllor och hur goda de är.*

Efter ett glas vin för mycket förespråkade den antika romaren Gaius Plinius Secundus två råa uggleägg och en stekt kanariefågel för att bota bakfyllan. Då uggleägg och kanariefåglar är svårtillgängliga i Sverige (notera att det är olagligt i EU att äta ägg tillhörande de flesta ugglearter) har vi bytt ut dem mot vanliga kycklingägg och en stekt kycklingklubba.

Du som är sugen på sunny side up-ägg efter en kväll av supande kanske inte har något emot att skölja ner grillad kyckling med ett glas råa ägg. Enligt Martin Stafström är det just äggulorna som kan hjälpa, då de har ett högt näringsvärde. Den stekta kycklingen är salt och god, vilket kan behövas efter en lång, svettig natt. Råa ägg bevarar ett högre näringsvärde än stekta. Har du svårt för oklara konsistenser kanske det är bäst att du håller dig till sunny side up och lite kycklingbacon.

Tillgänglighet: Medel

Kräkfaktor: Hög

Smak och effektivitet: 3 av 5

EDWARD BLOMS

Många har hört talas om den, få har vågat testa. För elva år sedan släppte Edward Blom Youtube-videon ”Baksmälleost” och tog Sverige med storm. I den förespråkar han ett halvkilo smält ost blandat med slattar från kvällen innan. ”Då kan man få rena ostfondue-feelingen”, hävdar han.

Det ska sägas att Edward Bloms baksmällekur ser äckligare ut än vad den faktiskt är. Oförutsägbarheten är dock stor, man vet ju aldrig vad det är för slattar som kan bli över. För dig som brukar vara sugen på pizza när du är bakfull kan smaken av salt smältost kanske inte vara helt fel. Martin Stafström tror dock inte på återställare, den bidrar bara med en positiv känsla, men sedan går den ur och du blir bakfull igen. Men ostens fett och socker kan åtminstone ge din kropp energin den behöver för att bryta ner slaggprodukter.

Tillgänglighet: Hög

Kräkfaktor: Hög

Smak och effektivitet: 2,2 av 5

ÅTERSTÄLLAREN

Ingen i testpanelen har upplevt att en återställare fungerar, men det finns de som säger annat. Det är åtminstone gott och brukar stå framme när man vak nar, även om det knappast är mättande. Den som mår illa vid bara tanken på sprit när man är bakfull ska självklart undvika denna kur. Den är inte för alla, om någon. Martin Stafström köper inte återställaren. Den gör belöningssys temet i kroppen lite gladare ett litet tag, men skjuter bara fram den bakfylla som väntar.

Tillgänglighet: hög

Kräkfaktor: hög

Smak och effektivitet: 3 av 5

ANTHONY BOURDAINS OLAGLIGA

Gastronomi-legenden Anthony Bourdain upplevde en hel del bakfyllor i sitt liv och hade sin egen metod för att bota dem. Han tog en värktablett, sköljde ner den med en stark sichuanrätt och ett glas kall Coca-Cola och rökte en joint. Testpanelen har skippat jointen, och det bör även du som inte bor i ett land där det är lagligt. Den starka sichuanmaten kan fungera som en sorts självtortyr, kanske för att straffa sig själv för gårdagens felsteg? Smärtan i munnen kan distrahera en från allt annat obehag och piggar dessutom upp. Till skillnad från resten av kurerna är det en riktig måltid och förmodligen den godaste på den här listan. Tanken för Anthony Bourdain var att sichuanmaten skulle leda till att man svettades ut bakfyllan, men det är Martin Stafström tveksam till. Dock kan adrenalinpåslaget från den starka maten slå bort bakfyllesmärtan, men det har också sina efterdyningar. Bakfyllan kommer tillbaka. Coca-Cola med sitt snabba socker är dock en bra vätskeersättning, och värktabletten fungerar mot huvudvärken.

Tillgänglighet: Låg

Kräkfaktor: Låg

Smak och effektivitet: 4,5 av 5

DEN FORSKNINGSBASERADE

Harvard Health Publishing publicerade 22 maj 2023 en artikel om de bästa sätten att bota en bakfylla. En anrik skola som Harvard måste ju komma med de bästa tipsen. Baserat på Harvards artikel fick testpanelen rostat bröd med smör, ett glas vatten, juice, kaffe, Ipren och en vitamindryck som innehöll B-vitamin och zink.

Det kändes som en klassisk, om än vätsketung, frukost. Rostat bröd och juice är billigt och lätt att få tag på. Kanske finns det till och med redan hemma hos en och annan bakfull student? Smakerna sticker inte ut särskilt mycket, vilket kan vara positivt för den som är illamående. Dock kan kaffe vara svårt att få i sig när man är bakfull, men är man beroende behövs det troligtvis oavsett för att motverka abstinensen.

– Det är ju i princip den cocktail vi har pratat om hela tiden. Det är vätska, det är en del näringsämnen, det är koffein, och sedan är det värktabletten. Jag tror att det är ganska bra, säger Martin Stafström om Harvard-tipsen.

Tillgänglighet: Hög

Kräkfaktor: Låg

Smak och effektivitet: 4 av 5

*Paneldeltagarna var inte bakfulla vid testtilfället.

Mikrokö eller megaväntan?

Att värma sin mat på campus är inte en självklarhet. På flera fakulteter möts studenter av långa köer, begränsad tillgång och svårigheter att hitta mikrovågsugnar. Lundagård har räknat hur många mikrovågsugnar som finns på fakulteterna.

TEXT MIMOSA LU

FOTO MIMOSA LU OCH WILMA ERLANDSSON

Lundagård har besökt stora delar av Lunds universitets campus och LTH för att kartlägga tillgången till mikrovågsugnar. Resultatet visar en omfattande skillnad mellan olika delar av campus och fakulteter.

Även i byggnader med många mikrovågsugnar uppstår långa köer under lunchtid. På flera platser är mikrovågsugnarna dessutom utspridda, svåra att hitta eller i dåligt skick.

SOCIONOMSTUDENTERNA ISABEL LINDMARK och Lykke Andersson beskriver ett konstant köande vid lunchtid på Paradis.

– Köandet säger något om hur få mikrovågsugnar som faktiskt finns, säger Isabel Lindmark.

De berättar att det i början av studierna var svårt att veta var mikrovågsugnarna låg.

– Det tog ungefär en månad att förstå att Mikrologen fanns, säger Lykke Andersson.

– Jag åt kall mat i början för att jag inte hann värma min mat och inte visste vart de fanns, tillägger Isabel.

I ETT FÖRSÖK att undvika trafikstockning i lunchrummen anpassar många studenter sina rutiner.

Köandet säger något om hur få mikrovågsugnar som faktiskt finns

– Jag försöker göra kalla matlådor i första hand. Men annars undviker man ju tolvslaget och äter när ingen annan äter, berättar Lykke.

Studenter lyfter även brister i miljön runt mikrovågsugnarna, som ibland upplevs som ofräscht och oorganiserat.

– Generellt sett har man en rätt dålig upplevelse av att värma sin mat. Alla är stressade, säger Isabel.

Samtidigt upplever de att lösningar finns, men inte tas till vara på.

– Det finns ju egentligen plats för att sätta in fler mikrovågsugnar, men det verkar inte vara en prioritet, säger Lykke Andersson.

FRÅGAN OM TILLGÅNG

på olika delar av campus. På samhällsveten skapliga fakulteten menar kåren att de konti nuerligt arbetar med frågan genom campusut vecklingsprojekt.

– Det är en viktig fråga och något vi jobbar med konstant. Frågan om mikrovågsugnar är alltid relevant, säger Lukas Schultz, ordföran de för Samhällsvetarkåren.

Tidigare hade Lundapsykologerna ansvaret

för mikrovågsugnarna i Gamla paviljongens källare. Efter att flera av mikrovågsugnarna gick sönder i oktober förra året tog fakulteten över ansvaret.

– Lundapsykologerna tyckte att det var orimligt att de själva skulle stå för driften, säger Lukas Schultz.

– I samband med det har städpersonalen fått det tillagt i sin arbetsbeskrivning att sköta mikrovågsugnarna, förklarar han.

PÅ JURIDICUM ANSVARAR Juridiska föreningen för mikrovågsugnarna efter dialog med fakulteten.

”Det är ett upplägg som vi och fakulteten är nöjda med. Vi får en naturlig kontaktyta med studenterna, samtidigt som fakulteten kan använda mer yta till studieplatser”, skriver Sofia Åhman, ordförande för JF i ett mejl.

Tillgången är dock kopplad till föreningens öppettider.

”Mikrovågsugnarna är tillgängliga för studenter så länge våra lokaler är öppna. Vid enstaka tillfällen, exempelvis i samband med evenemang, kan lokalerna vara stängda”, skriver Sofia Åhman.

På Ekonomihögskolan upplever man inget större problem.

– Det är ingen fråga vi har drivit under vårt verksamhetsår, då vi varken har hört klagomål eller sett ett behov, säger Agnes Ask, ordförande för Lundaekonomerna.

Hon uppger att det ska finnas mikrovåg -

sugnar i samtliga byggnader för ekonomistudenterna, inklusive Alfa 1 samt Alfa 5–6, men är osäker på hur många det rör sig om.

– På vårt kårhus har vi både mikrovågsugnar och gott om sittplatser, det brukar vara väldigt trevlig stämning, berättar Agnes Ask.

ANSVAR FÖR MIKROVÅGSUGNARNA skiljer sig mellan olika delar av campus. Kartläggninge n pekar på att problemet inte enbart handlar om antal, utan även otydlighet gällande vartmikrovågsugnarna är placerade och vilka som är tillgängliga för vem. För många studenter innebär det att tillgången till en varm lunch i praktiken ser olika ut beroende på var och vad man studerar.

Medicinska fakulteten erbjuder ett högt antal mikrovågsugnar samlade på en plats medan Ekonomihögskolan har betydligt färre. Studentpentryt på LUX är ett exempel på en välfungerande måltidsyta, med gott om plats, möjlighet att källsortera och alla attiraljer som krävs för att kunna diska sina medhavda matlådor. På Fysicum är situationen det motsatta, med begränsad yta och bristfällig disk- och avfallshantering. På LTH varierar tillgängligheten ytterligare. I A-huset och på IKDC krävs särskild access, medan V- och M-huset är mer lättillgängliga, med större ytor i anslutning till café och studieplatser.

Skapandet föds i flaskhalsen

Känslan är välbekant: Längtan efter produktiv kreativitet är som starkast när ledigheten infinner sig. Men ändå tar inget form. Behöver man pressas genom flaskhalsen för att skapa?

TEXT MOA LINDROTH

Det har funnits många somrar då jag tänkt att jag ska skriva. Något, vad som helst: en diktsamling, en liten monolog, nästa stora ungdomsroman. I bakhuvudet har jag ju förstått att det är otroligt osannolikt med tanke på att det aldrig tidigare skett. Hur mycket tid man än får är det aldrig tillräckligt. Jag har inte lagt en enda sommar på kreativitet.

Det är alltid samma sak så fort ledigheten anländer: Oceaner av tid breder ut sig och allt som händer är att jag tänker på sånt som borde göras. Det där med att lära sig spela trummor – är det nu det sker? Tidigare har jag sett frihet som kreativitetens förutsättning, men ett överflöd av ledig tid är ingen garanti för skapande – empirin hävdar snarare motsatsen. Det bästa jag har skrivit har skrivits under press, i kris eller när det finns tretusen andra saker att göra. Aldrig är jag så kreativ som när det inte finns tid.

FÖR DEN SKAPANDE är flaskhalsarna många. Begränsningarna tycks göra det teoretiskt möjliga helt omöjligt, mycket få idéer omvandlas till verklighet. Lokalhyror höjs och samarbeten går i graven när excentriska konstnärssjälar ska försöka mötas. Bidrag ska sökas, konkurrens ska övervinnas, mat ska sättas på bordet. Ska man inte bara ge upp? Lägga ner?

Timothée Chalamet, som för ett tag sedan mer eller mindre medvetet svingade mot operaoch balettvärlden, fick smaka på vad som kan ske när kulturen utsätts för hot om ytterligare begränsningar. Han satt i en podd och raljerade över det faktum att han aldrig skulle vilja ägna sig åt de mer klassiska konstformerna, eftersom så få bryr sig om dem. Helt plötsligt tog rörelsen som ingen visste fanns ton. Fan och hans moster var upprörda över Timothées uttalande. Verkligheten är att flera konstformer är på dekis, allt färre betalar för att ta del av kultur och kulturutövare saknar scener eller publik. Det är långt mycket vanligare att vilja DJa än sjunga opera, se Dune i stället för klassisk balett. Trots det möter Chalamets uttalande massivt motstånd. Det går inte att oemotsagd försöka begränsa konstens

bredd. Till skillnad från fysikens lagar, där behållarens flöde minskar drastiskt med radien, ökar kreativiteten och konstens motståndskraft när den begränsas. När kulturen trycks ned ges den också möjlighet att blomstra och lyftas fram som viktig.

KULTUREN FORTSÄTTER ATT finnas; konsten upphör inte, fastän medlen sinar eller motgångar haglar. Det finns hur många exempel som helst på det. I ett avsnitt av P3 Musikdokumentär berättades det om Doja Cat. Sångerskan, rapparen och producenten som idag har 57 miljoner månatliga lyssnare på Spotify började sin karriär på SoundCloud. Hon uppmärksammades och fick ett skivkontrakt. Osannolikt bara det, och en vinst i sig. Problemet var bara att skivan blev en flopp.

del av skapandet att fantomsmärtor uppstår om det saknas. Då frammanar konstnären egna flaskhalsar istället; skrivkramp, oro, prokrastinering. Det är en del av flödet, ingenting att vara rädd för. Rädslan borde istället vara den eviga längtan efter ledigheten, ett sen.

DET GÅR NÄMLIGEN att använda begränsningarna i vardagen som en motor för skapande. Direkt hamnar jag hos Karl Ove Knausgård. Inte helt otippat. Det går knappt en dag utan att mina tankar landar hos Knausgård, och det är inte bara för att han har en fängslande blick eller verkar ha levt sitt liv som en romankaraktär. Författaren, en otroligt produktiv sådan, bor i London tillsammans med sin fru och deras sju barn. I vardagspusslet tvingas han avsätta luckor, mellanrum, där skrivandet måste ske om det ska bli av – och han verkar få nästintill sjukligt mycket gjort.

Aldrig är jag så kreativ som när det inte finns tid

Som reaktion på misslyckandet skrev hon en plojlåt och gjorde en musikvideo från sitt sovrum där hon äter pommes iklädd en kodräkt. Den låten blev hennes första riktigt stora hit. Resiliens är en stark framgångsfaktor, nästintill ett krav för att någon gång skapa någonting bra. Den testas inte om allting kommer gratis. Karaktär byggs under utmanande perioder. ”Nothing worth having comes easy”, som Theodore Roosevelt påstås ha sagt en gång. Skaparglädjen, eller skaparfrustrationen, hittar en väg genom misslyckanden och hinder.

ROOSEVELTS VISDOM TILL trots finns det självklart exempel på bra konst som blivit till utan motstånd, väntan och press. Men kanske inte om man ser det ur ett makroperspektivet. Allt som kommer lätt har föregåtts av svårigheter, i ett eller annat led. Att tvingas stanna upp är värdefullt. Alla processer ska inte skyndas på; motstånd ger möjlighet att omvärdera. Konstnärliga flaskhalsar är önskvärda för kvaliteten på slutresultatet – även om de är frustrerande och smärtsamma på ett individuellt plan finns det ett värde i förädlingen.

Troligtvis är motståndet för många en så stor

I en intervju från 2024 i Femina berättar Knausgård om hur det var att skriva den hyllade autofiktionssviten Min Kamp som föregick romansviten han nu skriver: ”Det fanns noll press, inga förväntningar, ingen ville ha den. Jag skrev ensam för min egen skull och det var nog enda sättet att göra det på.” På ytan kan det låta som att Knausgård hävdar motsatsen till min tes, att böckerna kom till för att flaskhalsen saknades. Gräver man lite djupare i citatet inser man att processen ändå innehöll en åtstramning: Ingen ville ha den. Att skapa en underdogmentalitet åt sig själv är också en flaskhals att pressa konsten igenom. Om önskan är att vara produktiv måste friheten disciplineras på ett eller annat sätt. Rörelsen framåt kräver avgränsningar.

PRECIS SOM KNAUSGÅRD är vi många som har en vardag där saker och ting måste kokas ned för att rymmas. Otaliga uppgifter, inlämningar, tentor och träningspass. Matlådor, fest och leda. Vissa saker måste väljas bort för att annat ska få ta plats, men mindre tid kan också innebära ökad koncentration när tillfället väl ges. Hinder kan, med ansträngning, skapa en ram för innehåll snarare än ett kors att placera över begravd potential. Kanske är det i sådant som tar emot, där det går sakta, som något faktiskt hinner bli till. Det som kan skada konsten är för mycket frihet, resurser och möjligheter: En evig sommar. Ledighetens möjligheter är bara en illusion, konsten överlever att pressas genom trånga passager. Precis som vi.

Vårliv, LSD och ligg-TV gånger tre Månaden som gått:

Mars har bjudit på efterlängtad sol, ett oväntat (?) L-SD-samarbete och reality. Lundagårds Ida Möller Johansson summerar månaden som gått.

Mmmm, solljus rakt i nyllet, äntligen! Den kalla, blöta, ruskiga vintern verkar vara borta – i alla fall för stunden. Mars bjöd på strålande sol och temperaturer som till och med fick Sjön Sjøns islager att smälta. Efter en grå och (ovanligt) snöig skånsk vinter hade i alla fall jag hunnit tröttna på den och börjat längta efter värmen. Jag var uppenbarligen inte ensam om det, och snabbt syntes det hur lundastudenterna traditionsenligt tog sig ut för att njuta av värmen. Finns det något tydligare vårtecken än studenter i solen? Möjligtvis nyöppnade uteserveringar, eller nya vårblommor som ramar in staden. Utanför nationerna syns köande studenter, suktande efter biljetter till Valborgsfirandet. På AF-borgen sitter Lundakarnevalens stora affisch uppe och visar att det snart är vart fjärde år. När jag stannar upp och tänker på det, är vårtecknena många och fler är att vänta. För visst är en tisdagsöl inte lika klandersvärd när solen skiner? Klart en ska passa på! Vem vet nästa gång chansen infinner sig?

Avhopp, rasande väljarsiffror och en (kanske) oväntad högersväng. Liberalerna har haft en händelserik månad och än verkar det inte vara slut. Efter en vinter av minst sagt svåra resultat i opinionsmätningarna väljer partiledaren Simona Mohamsson och Liberalerna att tillkännage ett samarbete med Sverigedemokraterna, trots att Liberalerna i tidigare uttalanden motsatt sig ett sådant beslut. Liberalernas agerande motiveras med att ”SD har förändrats”, och har bidragit till en intern konflikt inom partiet. De många frågorna resulterar i en omröstning i frågan om partiet ska fortsätta med Mohamsson i spetsen eller byta ut henne. Någon motkandidat fanns inte och Mohamssons nya vänskap med Jimmie Åkesson får prövas vidare. Liberalernas otur fortsätter att överträffa sig själv och det flera timmar långa livesända landsmötet, där beslutet skulle tas, präglas av omfattande

tekniskt strul. Det är alltid oturligt att ha otur. Särskilt när valet är runt hörnet och publikens kritiska ögon är fler än vanligt. Det är bara att bita ihop, förbereda valfläsket och trampa på. Jag hörde någonstans att unga lättast nås via internet, men det kan ju förstås bli utmanande utan fungerande teknik.

Triss i reality

Brev! SMS! Vill du gifta dig med mig? Våren inledde starkt med trippel kärlek på bästa sändningstid. Vem kommer hitta kärleken? Vem kommer att gifta sig? Och vem kommer att kasta kulan? Kärlek kan vi alla relatera till på ett eller annat vis – så vad är bättre än tre realityprogram som alla sänds samtidigt? Går det verkligen att hitta kärleken i ett TV-program? Eller är gratissemestern till Cypern det som verkligen lockar? I Love Island ser vi hur en raggar bäst. Den största lärdomen jag tar med mig är att kärlek baseras på vem som gör kaffe till vem – åtminstone enligt säsongens deltagare. Lagom till säsongsfinalen av Love Island har vårens säsong av Love Is Blind premiär. Vuxna människor dejtar blint och får se varandra först efter förlovningen. Vårens säsong bjuder på hjärtekross, manipulation och nya lärdomar. Tydligen går det inte att vara djup utan att ha varit med om ett trauma. Orättvist! Men för alla reality-älskare som har tröttnat på gullande och kärleksutbyten finns även en ny säsong av Paradise Hotel på tablån. Gamla deltagare blandas med nya i det klassiska sociala spelet om kärlek, svek och vinstpotten på en halv miljon kronor. Garantier för årets säsong är skratt, ilska och drama – lovande tycker jag! Om det är något som är säkert, så är det att det finns gott om realityprogram att njuta av i vår. Perfekt för stunder då en bara vill fly sin egen verklighet och ge sig in i någon annans! Ta tag i dina kursare, din partner eller familjemedlem och slå dig ned i soffan för ett reality-marathon. Jag kan lova att du inte kommer att bli besviken – och om du mot all förmodan blir det så finns det två realityprogram till som du kan prova på!

Kladdigt maktspel i Mecenaten

Vem vill inte byta identitet, om så bara för en kväll? I Julia Thelins långfilmsdebut låtsas en städerska vara en förmögen gallerist och äter snittar i kulturelitens bubbla.

TEXT MOLLY FORNELL

Städerskan (Carla Sehn) verkar inte ha en mer ondskefull plan än att dricka bubbel under falsk flagg. Med målade läppar presenterar hon sig som ”Annika Franke” – ett namn som öppnar dörrar – och glider in på vernissagen. Hon låtsas vara en av sina arbetsgivare, en förmögen gallerist som är tillfälligt bortrest i New York. Lögnen är knappast god arbetsmoral, men det är lätt att unna henne det. Bara timmar före vernissagen blev hon avskedad av en annan arbetsgivare: Konsthallen som hon städar utöver galleristens hem. Hon har låtsats vara en guide igen, fastän hon inte får. Tji fick överhuvudena på konsthallen, nu spatserar hon på vernissage med kultureliten. Hon lockar med sig två killar till galleristens lyxvilla. De ser sin chans att äntligen bli erkända konstnärer. Städerskan har nyckeln, kan koden och ägaren är bortrest – festen kan börja.

MECENATEN HAR MED fördel ingen komplicerad bakgrundshistoria eller ens ett namn på huvudkaraktären. Dramat utspelar sig nästan uteslutande mellan städerskan och de två killarna, svensken och dansken. Resultatet blir ett maktspel under mikroskop, där inget tar fokuset från symboliken i en flämtning eller en örfil.

Carla Sehn briljerar som den gåtfulla städerskan genom sin svävande röst och nonchalanta cigginhalering. Grabbarna grus, Lucas Lynggaard Tønnesen och Maxwell Cunningham gör också fina insatser. Framförallt spelar Lucas Lynggaard Tønnesen spritt språngande galen rysligt bra, även om det känns stereotypiskt att dansken och inte svensken är våldsammast.

Filmens styrka finns dock inte enbart i den övertygande galenskapen utan i det tysta, visuella samspelet mellan rollfigurerna. Det syns som tydligast i scenerna då makten illustreras i en slags osäker lek. En dansar, de andra följer efter, samtidigt som musiken pulserar. Sexuella undertoner sjuder när tungan slickar upp vinet

ur läderfåtöljen och kropparna ålar sig i blå färg – och med varandra. Mecenaten är ett kladdigt kammarspel som inte blir tråkigt, trots sin enkla utformning.

SAMTIDIGT FINNS DET en stor längtan efter något oväntat när eftertexterna rullar. Det är inte bara dansken som känns schablonartad – utan också handlingen. Det är svårt att inte tänka på August Strindbergs Fröken Julie. Upplägget är i grunden detsamma: Tre personer i ett koncentrerat drama som kretsar kring klass, makt och begär. Men där Strindberg pressar sina karaktärer till bristningsgränsen, rör sig Mecenaten genomgående mer försiktigt. Även om slutscenerna bränner till, är upptrappningen dit inte lika skarp som i Strindbergs klassiker.

Trots det finns en tydlig samhällssatir i filmens kärna. Det handlar inte bara om en stulen identitet, utan om begäret att få vara någon – och hur lite som egentligen krävs för att bli det: ett namn, rätt kläder, rätt rum. Städerskan är inte särskilt övertygande och hon verkar inte ens ha en plan, men det spelar ingen roll i en värld där yta väger tyngre än innehåll.

MECENATEN VISAR UPP en sluten konstvärld där tillträde bygger mer på igenkänning än kunskap, och där människor snabbt anpassar sig till den persona de ser. Kultureliten är en omvänd flaskhals: Vägen in är enkel, men den snävar snabbt till. Att bli någon är enkelt. Att vara något är dock svårare, nästan farligt. Den principen ekar långt efter filmens slut.

Distraktioner Kulturredaktionen väljer:

Vardagen är full med ställen att fastna: på jobbet, i trafiken, framför TV:n. Listan kan göras lång. Men finns det inte ställen vi vill fastna på? Lundagårds kulturredaktion har valt sina egna bästa flaskhalsar.

SECONDSCREEN-MANI

Subtext är ute. Numera uppmanas manusförfattare istället att låta karaktärerna upprepa viktig information minst två gånger, eftersom tittaren förväntas ha en andra skärm igång samtidigt. Men en dystopi är vad man gör den till. Plocka istället fram pennorna eller stickningen, starta bakgrundsljudet och dra nytta av streamingtjänsternas låga förväntningar på dina kognitiva förmågor.

PUBLIC SERVICE-FROSSERI

Jag har alltid varit en förespråkare av SVT Play, mest till följd av mitt hat för streamingjättarna. I denna stund känns det bättre än någonsin att vara en förfäktare av public service. I’m Still Here och kultklassikern Guds Stad är mer än bara sevärda filmer, det är rentav imponerande kurering av SVT. Utbudet har fått min TV att gå på högvarv och mig att fastna i soffan.

VARDAGARNA ÅTERIGEN

När något man skapar växer fram bit för bit är det i princip omöjligt att sluta innan helhetsbilden är klar. Särskilt om motivet inte är fastställt utan kan bli vad som helst. Då måste man bara fortsätta, pröva och ompröva, flytta runt, lägga till … och till slut har timmarna gått utan att man riktigt förstår vart de tog vägen. I vardagligt tal kan denna aktivitet även kallas för ”livspussel”.

SKVALLERTRÄSKET

Timothée Chalamet förlorade sin Oscar genom att påstå att ingen längre bryr sig om balett och opera. Typ. Chappell Roans säkerhetsvakt skällde ut en elvaåring och nu är hon bannlyst från Rio de Janeiro. Ungefär. Skrolla genom mindre tillförlitliga källor och blanda fritt mellan fakta och åsikter, för det må inte vara din strid men det hindrar dig inte från att bli orimligt insatt i den.

DOOMSCROLL-BONANZA

Algoritmerna har mig i ett järngrepp. Jag är inte bättre än någon annan, hur mycket jag än försöker. Jag känner mig förtrollad av den kinesiske R&B-sångaren MasterWens covers av 90-tals klassiker. Likväl är det omöjligt att slita sig från de indiska ungdomarnas bristande parkourfärdigheter. Snarare än att läsa mina dammiga böcker scrollar jag, och för stunden är det okej.

LITTERÄR PROKRASTINERING

En riktigt tjock bok kan verka avskräckande i en vardag där det ständigt känns som att mycket ska gå fort. Men visar sig boken vara en riktig bladvändare är man plötsligt tacksam över det omfångsrika sidantalet. Romanen blir en plats att återvända till och med karaktärerna kan man föra långa konversationer. Separationsångesten riskerar dock att infinna sig långt före sista sidan.

PROMENAD-TIRAD

Det klassiska vårtecknet, löpare i shorts, har återigen slagit ut på varje trottoar. För oss som inte delar ambitionen men vill njuta av samma sol finns ett betydligt lugnare alternativ: Promenaden. Med fulladdad mobil och hörlurar kan ingen stoppa dig från att slösa bort dagen på en långsam upptäcktsfärd utan riktning. Ju sämre lokalsinne, desto bättre förutsättningar har du.

PAPPAROCK PÅ REPEAT

Antingen har åldern hunnit ikapp mig eller så hade farsan rätt. Oavsett vil ket har jag fått en ny uppskattning för papparock. Klassisk rockmusik som är icke-experimentell och snubbig, precis som Gud avsåg. The Band, The Kinks och Crosby, Stills & Nash är exempel på band som spelas alldeles för högt i mina brusreducerande hörlurar på väg till seminariet.

FÅGELSÅNG PÅ GÅNG

Tack vare en total oförmåga att urskilja vilken fågel som låter hur, går det att lyssna på deras kvittrande konserter i all oändlighet utan att det känns repetitivt. Är det tyst när man öppnar fönstret är det bara att slå på Livet enligt Naturmorgon, där det finns timmar och åter timmar av fågelsång till ens förfogande. Skulle inspelningen ta slut är det bara att spela upp den igen.

MELCHERT

Lunds universitets studentkårer

Sammanflätning är inte en lyx – det är själva poängen

VAD SKA FORSKNING egentligen vara för oss studenter? Något som pågår bakom stängda dörrar, långt bort från seminarierummen? Något som bara tillhör professorer, laboratorier och prestigefyllda projekt? Nej. Om Lunds universitet ska vara ett universitet värdigt namnet måste forskning och utbildning höra ihop, på riktigt.

DET KALLAS SAMMANFLÄTNING: Att utbildning inte bara lutar sig mot gammal, redan färdig kunskap, utan formas i kontakt med den forskning som pågår här och nu. Det betyder att studenter inte bara ska läsa om resultat, utan också förstå hur kunskap blir till, hur frågor ställs, hur metoder används och hur vetenskap faktiskt fungerar. Det är inte ett sidospår, det är det som urskiljer högre utbildning.

LUNDS UNIVERSITET VERKAR också förstå detta. I en kartläggning om sammanflätning som universitetet gjort beskrivs det som ett gemensamt mål för fakulteter och verksamheter, som en avgörande del av universitetets kvalitet och konkurrenskraft. Samtidigt konstateras att potentialen fortfarande är långt ifrån fullt utnyttjad.

UR ETT STUDENTPERSPEKTIV är problemet tydligt: Forskningens närvaro märks ofta för lite. Många studenter vet knappt hur deras utbildning hänger samman med den forskning som sker på universitetet, trots att undervisningen sägs vara

Den lidande konstnärliga studenten

VAD INNEBÄR DET att studera på konstnärlig grund och hur påverkar det studenters självbild och kreativa skapande? En tydlig skillnad från andra utbildningar vid LU, förutom att vi är i Malmö, är att det inte går att genomföra utbildningen utan att befatta sig med sitt konstnärskap och dess relation till jaget. Våra utbildningar utgår ifrån hur vi som musiker, skådespelare eller konstnärer kan vara så sanna och trovärdiga som möjligt till konsten vi skapar.

forskningsbaserad. Sammanflätning måste synliggöras bättre, och det räcker inte med vackra formuleringar i strategidokument. Det måste märkas i kursplaner, undervisning, handledning och studenters vardag.

DET KRÄVER I sin tur bättre villkor. När forskning och undervisning behandlas som två separata världar faller sammanflätningen sönder. Rapporten pekar på flera hinder: stel resursfördelning, administrativa stuprör och tjänstestrukturer där vissa forskar men ”slipper” undervisa, medan andra undervisar så mycket att forskning blir omöjlig. Det är dåligt för lärarna och för studenterna. För en utbildning blir inte bättre av att hållas på avstånd från kunskapsutvecklingen.

SKA LUND VARA ett av världens bästa universitet räcker det inte att forska i världsklass. Den forskningen måste också komma studenterna till del. Sammanflätning handlar i grunden om respekt: för utbildningen, för forskningen och för studenterna.

KRAMAR: Lärare som är excellenta forskare och undervisare samtidigt.

SPARKAR: Forskningsskryt utan forskningsnärvaro i undervisningen.

TEO HOUMANN, ORDFÖRANDE LUS ELLIOT BORGSTRAND, VICE ORDFÖRANDE LUS

ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

VÅRA LÄRARE UTMANAR oss att reflektera över konstens utförande och mening i dåtid, nutid och framtid. Idéer som gestaltas genom vår konstform oftare än skriftliga uppgifter. Utbildningen sker i mindre grupper och ofta individuellt. Som konstnärlig student skapas därför en säregen relation till både undervisande lärare och omvärlden. Det är lätt att fastna i självtvivel och att utgå ifrån att det din lärare säger är det enda rätta. Många examinationer är också offentliga framföranden där en positiv kommentar blir en spegling av vad du är värd.

DET KAN VÄXA fram en rädsla för att göra bort sig eller göra fel, vilket gör att du väljer att inte försöka alls. Omedvetet tar du dig längre ifrån det mål du vill uppnå och kan påverka din självbild även utanför studierna. Det svåraste kan vara den falska idéen om att du inte har vad som krävs. Det behöver inte vara såhär och det ska inte vara såhär.

KONSTNÄRLIG UTBILDNING SKA ges med moment som offentliga examinationer och individuell undervisning utan att bryta ned studenterna. Våra studier är på många sätt unika, men att välja att studera ett konstnärligt ämne får inte bli slutet av skapandet.

Det är vår tur nu – bygg ett Sverige där unga har råd att leva

Levnadskostnaderna, bostadsmarknaden och jobbmarkaden, det är delar av samhället där Elfva Barrio, Frida Johansson och Manda Svärd vill se förändring.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenterna svarar för åsikter i debattartikeln.

Sverige är trasigt. Arbetslösheten är hög, bostäderna för få och för dyra och levnadskostnaderna har skenat. För många unga har framtidstron ersatts av ekonomisk stress. Samtidigt går tågen inte i tid, sjukvården går på knäna och välfärden har blivit en vinstmaskin för riskkapitalister. I flera decennier har unga fått stå tillbaka. Det vill vi socialdemokrater ändra på.

Under den senaste mandatperioden har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna prioriterat skattesänkningar för de rikaste framför investeringar i Sveriges framtid. Samtidigt har unga fått betala priset: dyrare tandvård, en förvärrad bostadskris och ökade levnadskostnader.

generellt högkostnadsskydd i tandvården, höja studiemedlet och göra kollektivtrafiken avgiftsfri för unga och studerande.

SLUTA STÄNGA UTE UNGA FRÅN BOSTADSMARKNADEN

Bostadsbristen är i dag en av de största trösklarna in i vuxenlivet. Allt fler unga har svårt att hitta en bostad de har råd med. I dag bor var femte ung vuxen kvar hemma hos sina föräldrar. Studentbostäder saknas och hyrorna slukar en allt större del av inkomsterna. Det gör det svårare att flytta hemifrån, ta ett jobb i en ny stad eller börja studera där man vill. Därför vill vi bygga en halv miljon nya bostäder till 2033 och höja bostadsbidraget så att fler unga faktiskt har råd att bo.

Resultatet är ett Sverige där allt fler unga vuxna har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop

Resultatet är ett Sverige där allt fler unga vuxna har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Det är inte rimligt att unga ska betala priset för politiska misslyckanden vi inte har orsakat. Ett samhälle som ständigt ber oss att vänta är ett samhälle som sviker oss. Sverige behöver en ny riktning.

MAN SKA HA RÅD ATT VARA UNG I SVERIGE

Det har blivit dyrt att vara ung. Under levnadskostnadskrisen har unga fått ta den största smällen, samtidigt som regeringen har sänkt skatte för de som redan har mest. Sverige behöver en politik som minskar den ekonomiska stressen i unga människors vardag. Därför vill vi införa ett

DU SKA KUNNA FÅ ETT JOBB

Unga har det också tufft på arbetsmarknaden. Många går direkt från examen till arbetslöshet, samtidigt som inkomsterna räcker till allt mindre. Politikens uppgift är att se till att fler kan få trygga jobb med bra villkor och möjlighet att utvecklas. Den gångna mandatperioden har varit fyra förlorade år för svensk arbetsmarknad. Vi vill stärka a-kassan, införa ett traineeprogram för nyutexaminerade och föra en aktiv politik för fler jobb. Sverige kan bättre än så här. Ett land där unga inte har råd att studera, flytta hemifrån eller etablera sig på arbetsmarknaden är ett land som håller tillbaka sin egen framtid. Sverige behöver en ny riktning. Det är vår tur nu.

ELFVA BARRIO, FÖRBUNDSORDFÖRANDE S-STUDENTER

FRIDA JOHANSSON, LUNDS SOCIALDEMOKRATISKA STUDENTKLUBB MANDA SVÄRD, MALMÖ SOCIALDEMOKRATISKA STUDENTKLUBB

LUNDAMÅRD AV JESPER AXELSSON

HEJ STUDENT!

ELSA HERMANSSON Ålder: 20 år

Studerar: Biomedicin

Från: Luxemburg

Vad börjar du alltid med men kan aldrig riktigt avsluta?

– Nästan alla böcker jag börjar med ger jag upp på. Särskilt kurslitteraturen.

Om du kunde göra en sak i ditt liv mycket enklare, vad hade det varit?

– Tvätta. Min tvättstuga känns som den ligger så långt bort.

Vad är ditt mest återkommande, ”jag gör det sen”?

– Svara på sms. Ibland kan det ta över 4 dagar…

Trött på crustader, salta pinnar och rullader? Prova denna fräscha grönkålssallad med granatäpple till fördrinken!

Till fördrinken: Grönkålsallad

Recept och foto: Mimosa Lu

Portioner: 4

Tid: 20 min

INGREDIENSER

Sallad

400g grönkål

1 granatäpple

2 mandariner

140g vegobacon

50g solrosfrön

2 vitlöksklyftor

Smör till stekning

Dressing

4 msk olivolja

2 msk dijonsenap

Saft och zest från ¼ citron

Salt & peppar

INSTRUKTIONER

1. Skölj grönkålen och ta bort de grova stjälkarna. Skär bladen i tredjedelar.

2. Kärna ur granatäpplet. Skala mandarinerna, försök ta bort så mycket som möjligt av de vita hinnorna. Finhacka vitlöken.

3. Blanda samman ingredienserna för dressingen i en skål. Smaka av med salt och peppar.

4. Rosta solrosfröna i en torr stekpanna tills de får lite färg. Lägg åt sidan.

5. Stek vegobacon i lite smör tills krispigt. Klicka i en bit smör och stek vitlöken på medelvärme. Lägg därefter i grönkålen och stek under omrörning i 2-3 minuter.

6. I en djup tallrik, lägg grönkålen i botten och toppa därefter med solrosfrön, granatäpple och vegobacon. Avsluta med att lägga på mandarinerna och ringla över dressingen precis innan servering.

Mjauuu Mjauuu...

Tissel tassel, Romeo och Julia – en ohelig allians! För problamatisk romantik är Borgen en trygg hamn, Nåja, externa pampar, går emot lite till mans, Skönt då att finna tröst i studentlivets famn...

En gåva på årsdagen! Kliande sida doneras, Givmildheten är storslagen! Vilket vackert sätt att förevigas, (även om .se till egen verksamhet omdirigeras...)

Pssst! Tipsa Morrhoppan på morrhoppan@lundagard.se.

Morrhoppan

Nästa nummer av Lundagård kommer den 15 maj.

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund

Adressändring via Ladok

KORSORD

Bokstäverna i de rosa rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@ lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas ut den 29 april och meddelas via mejl.