Issuu

Tusentals händelser under mer än 31000 dagar

Inledning

denna bok har jag skrivit fakta om mitt liv från födseln till 2023. Det är i huvudsak upplevda minnen som lever kvar men också hämtade från över 100-talet samlingspärmar-boxar, fotoalbum. Vidare ett urval av 20 händelser på 50 sidor av mina 200 sidor vad gäller Lidingöloppets utveckling från starten. Likaså fyra rubriker gällande Motionspokalen på sju sidor. Rubrikerna vad gäller båda dessa har jag avslutat med ett LL respektive MP, LL- och MP-avsnitten har jag samlat till slutet. Andra källor som jag hämtat fakta från är mina dokument jag sammanställt vad gäller alla IFK Lidingö SOKs och dess föregångares gällande resultat från VM till SM där jag har med de tre främsta resultaten, vidare kavleresultat från inte bara Tiomila- och Jukolakavlarna utan även från flera andra stora kavlar, där alla placeringar bland de sex främsta finns med och namnen på lagmedlemmarna. En annan sammanställning med underrubrikerna: Styrelser, ledarfunktioner, utmärkelser, klubbmästare- dag, -natt och totalt är andra dokument jag hämtat mina uppgifter från men inte med i denna bok.

Utöver de sammanställningar som finns på Motionspokalens hemsida har jag egna dokument med uppgifter om 400 medlemmar som under de 58 år som föreningen funnits på deras antal segrar i de elva grenarna som genomförts under dessa år, det skulle vid en utskrift motsvara 20 A4-sidor, en motsvarande sammanställning vad gäller alla funktionärsuppdrag som 168 medlemmar haft genom åren ryms på 24 A4sidor, därifrån har det således varit lätt för mig att ha hämtat uppgifter till olika uppgifter. Bland över tusentalet namngivna personer som jag har haft kontakt med under åren har det funnits mer att behandla, men det har fått vara. Händelserna är i tidsordning, men när de löper under flera år kan de antingen vara från det första eller i andra fall en sammanställning för alla år. Genomgående är också att jag under ett arrangemang/rubrik som ”Årshändelser i Lidingöloppet från starten” har över 400 händelser, eller under en rubrik, likaså klassikerloppen: Vasaloppet,, Engelbrektsloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet var och ett är en händelse, även om de tillsammans är 43. Lars-Eric Dahlstedt

1. Född mellan två idrottsplatser Fredagen den 28 maj 1937 födde min mamma Thyra Maria Adela mig på Allmäna BB, 3,5 kg och en halv meter lång. På den tiden fick mödrarna stanna en vecka på BB.

2. Hem till Fisksätra Hemma på gården Fisksätra i utkanten av Saltsjöbaden väntade pappa Per Eric Bertil. Gården arrenderade han av af Petersen på Erstavik sedan 1935, året efter det pappa och mamma gift sig.

3. Brev från min farmor till mamma och pappa I brev från farmor daterat 29/5 37 skriver hon: Kära Thyra och Erik! Vår hjärtligaste gratulation och lyckönskan till den stora glädjen som hänt Er. Det var i sanningen en stor överraskning, så stor att jag inte kunde tro att det var sanning. Ingen gång har jag förut blivit så glad då vi fått veta att vi fått ett barnbarn -detta var farmors åttonde barnbarn. Antagligen berodde det, på att det kom så oväntat, jag hade nästan uppgivit hoppet om ett litet barn från Eder. Jag förstår att ni känner en översvallande glädje om nu bara Thyra får ha hälsan och den lille också. Och jag som varje gång någon väntat barn arbetat något till nytta åt den väntande, men nu har jag inget i ordning. Hoppas därför få höra vad som fattas och få giva det senare. Just nu kan jag endast sända de innerligaste helsningar och Guds välsingnelse över Er lilla barn! farfar och farmor 30/5 Det blev inte avsänt det här i går -det skulle det väl ha varit -på födelsedagen, som vi var ensamma pappa och jag och trötta och ville ej gå till posten. Nu har jag så mycket funderingar hur det har varit under den väntans tid so föregått? Om Thyra har varit duktig, hur det varit under förlossningen o.s.v. Nu blir väl Bo till mycket besvär (min kusin)? Det är väl godt att ha Greta i närheten. Godt att sommaren också är för – det är också mycket bättre med små barn på den tiden – med deras tvätt och för de smås egen del och komma ut i luften. Nu snart har vi 8 små gryn. Ja två av dem är är större än jag. Jan är konfirmand och skall i veckan ta realexamen. De stora var i Stockholm en månad (Juni) vid Tyresö – det ligger ju vid Erstaviken där det är en sportstuga som en bekant till Sten får disponera. Jag var i Göteborg förra söndagen med ett Epatåg så det kostade bara 11 tor. Det var Harriet som ville fara och då tyckte pappa att jag skulle följa med. Vi foro från Norrköping på lördag middag och voro kvar i G till söndag kväll. Nu skall jagväl inte prata mer , hoppas snart få höra från er farmor 30/5. Lycka till har farfar skrivit över brevets baksida.

4. Brev nummer två från farmor, nu till mig 14/7 37 Min lille käre Lars Erik Detta är farmors första brev till Dig då jag nu skickar lite att ha på Dig. För jag tycker att du snart kan få lägga av de där långa besvärliga trasorna om benen och få strumpor och skor och byxor som en annan karl. Bed mamma att en stund på dagen då det är varmt att få dem på och ligga och sprattla. Inte vet jag hur de passar för jag tog inte något mått, men du kan väl tala om det för mig i ett brev. Och då får jag också veta om du vill ha ett par byxor för jag vet ju att det regnar och då kan du ju inte hjälpa att Du blir våt. Du måste vara ute hela dagen och träna dig att hjälpa far en dag. Hälsa nu pappa och mamma så mycket från Farmor

4. Farmors brev till mig på min 6-årsdag. Porto 20 öre.

5. Kusin Bo hjälper mamma Min kusin som är sex år äldre än mig hjälper mamma med att se till mig och springa med tygblöjor för tvätt sommaren 1938, året då han skall börja skolan till hösten hemma i Norrköping.

5. Min kusin Bo var min banvakt. Våren 1939 fick jag bror Hasse

6. Älskar att leka med vatten Att leka med vattnet i den stora zinkbaljan på gården var en av mina roligaste lekar.

6. Vatten lek i balja, Fisksätra

7. Får en bror Hasse efter två år Utan att ha något minne av att få en bror Hans Per Johan född den 6 april har jag inte. Och något minne från Fisksätra har jag inte heller.

7. Hasse, jag och pappa.

8. Flytt till Lidingö I slutet av mars 1940 har pappa bestämt sig för att ta över ett jordbruk på 20 ha på Stockby gård. Även om Östra Yttringe, även den gården på Lidingö, var ett alternativ blev det Stockby. Pappa övertog även en kobesättning av ras SLB på 19 kor och tjur, tre hästar och redskap. Allt till ett pris av 26000 kr. Arrende var på 1200 kr/år.

8. Till Stockby gård våren 1940. Boningshuset i mitten och ladugåren till höger.

9. Mitt första minne Mitt första minne här i livet är alla uppställda snöplogar och långa vedtravar på Stockby gård mellan ladugården och logen, då är jag två år och tio månader. Mitt andra minne är när pappa tog med mig till Hersby gård som brunnit ner den 14 september 1940. Vi stod där körbron gått upp till skullen. Stensockeln finns fortfarande kvar längst upp på nuvarande Blomstigen. Det var en hemsk lukt från 50-talet innebrända kor, hästar och svin. Brandens orsak blev aldrig klarlagd. Djurliken grävdes ner under kraftledningen på ett gärde söder om den väg som då gick ner till Segelsällskapet. Långt senare när kyrkogården utvidgades stötte de som anlade kyrkogården på alla benrester utan att från början veta var de kom ifrån.

9a. Pappa, Hasse och jag på Stockbybryggan.

9b. Pappa på gödselvagnen och jag styr hästen från hätryggen. Sofielund och Pennaflod i bakgrunen 1943.

10. Vårt boningshus Det gamla boningshuset till Stockby gård brann ner i samband med en 50-årsfest i slutet på 1880-talet. I stället byggdes en arbetarbostad om till ägarbostad. Det gula huset i två våningar blev på bottenplanet vår familjs bostad. Först kom man in i en liten farstukvist och innanför den köket med vedspis med ugn och en stor gammaldags bakugn, vilken inte användes av mamma. Mellan de två rummen i söderläge, herrummet och salen, var det en smal korridor med anslutning även in till sovrummet, vilket var gemensamt för hela familjen. Från sovrummet var det en dörr ut till ett långsmalt förvaringsrum som också hade en dörr ut till ett sommarrum, vilket var som ett allmänt förvaringsrum. På övervåningen hade hästkarlen David Andersson ett rum och kök. David Andersson hade även arbetat på gården hos den föregående arrendatorn Erik Gottberg. Till boningshuset hörde två flyglar, i det norra fanns mangelbod, förvaringsrum och dasset. På den tiden använde man sig av tidningspapper, gamla kataloger och senare glättat papper i vykortsstorlek för torka sig med. I den södra flygeln hade vi vedbod och i den övriga delen hade Mjölkcentralen en mjölkaffär som förestods av fru Johansson, som senare tog namnet Öreskog. Efter det Stockby gård lades ner flyttade Öreskog sin verksamhet till en villa på Björkvägen i Mosstorp.

11. Ladugård, loge och magasin Ladugården med kylrum och höskulle hade plats för 20-talet kor och fem hästar, men två av spiltorna gjorde pappa om till svinstior. I södra delen av ladugården fanns även hönshuset. Vatten till ladugården togs från en brunn i bortre kanten av ladugårdsgärdet upp emot skogsdungen. Logen som låg norr om ladugården hade ett vagnslider i södra delen. Utöver vagnar och kärror fanns där även kälkar, slädar, trilla och hästdroska. Genom logen gick det att köra rakt igenom, vilket var praktiskt när säden skulle köras in. Halva logen hade trägolv, vilket var bra då spillsäd skulle sopas upp. I logen fanns det även tröskverk och gröpkvarn.

Sädesmagasinet, en timrad byggnad 100 meter öster om gården och norr om vägen mot Trasthagen. På övre planet fanns det fortfarande kvar ett smalt inrett rum där brödförsäljare från Dalarna haft ett litet krypin. Luckan på övre planet fick jag av Ingrid Gärderud som fått den av sin tvillingbror Anders Wretman, som tog hand om den när magasinet revs någon gång under tidigt 1960-tal.

12. Sofielund Det gråa tvåvånigshuset 100 meter öster om själva gårdsbyggnaderna hette Sofielund. På nedre planet hyrde staden ut lägenheterna till pensionärer. För att komma till övervåningens tre rum och kök med flera stora garderober gick man uppför en spiraltrappa i ett speciellt trapphus på utsidan av huset. Både på nedre och övre planet var det en stor balkong åt söder med utsikt över Stockbysjön. När pappa tog kontakt med kommunens hälsovårdsinspektör Salmén för att få bort vägglössen i huset genom att cyanväteröka rummen. Hälsovårdsinspektören hade inte tillstånd att cyanväteröka så han gick runt och spred ut myrmedel, utan effekt. Räkningen på 20 kronor vägrade pappa betala, vilket gjorde att det blev ett långvarigt motsattsförhållande mellan de två. Efter kontakt med fastighetschefen Lindqvist på Tomtbolaget kunde pappa och kommunen komma överens om att dela på kostnaderna och lössen försvann. Ladugårdskarlen Harry Svensson med sin stora familj på totalt tio personer var de första som flyttade in i lägenheten 1944.

13. Kalle lurar Hasse och mig Minns Kalle Svensson direkt efter det de flyttat in stod bakom en snödriva och pratade med Hasse och mig på respektabelt håll. Vad heter du? Hur gammal är du? De vanliga frågorna som barn vill ha svar på när någon ny lekkamrat kan vara på gång. Kalle svarade att han var sju år, vilket gjorde att Hasse och jag vågade närma oss honom. När vi väl kom fram till honom reser han sig bakom snövallen där han stått på knä. Kalle var tolv år. Kalle var klurig på flera vis. Kommer ihåg hans konstruktion i köket där han sov i kökssoffan. För att slippa att gå upp på morgonen och knäppa på taklampan hade han ett snöre till kontaken, vilken han satt en hylshållare över. Genom att dra i snöret tände han lampan.

14. Elis och Olle tas ifrån familjen Svensson Familjen Svensson med pappa Harry och mamma Anna hade totalt tio barn varav åtta bodde kvar hemma när de kom till Stockby. De tre äldsta, Rune, Gösta och Lennart ”Frasse”, som hade slutat skolan fick alla tre arbete på AGA, Kalle som var tolv började liksom Harriet och Eivor som var ett år äldre än mig i Skärsätra

skola. De två yngsta Elis 4 år och Olle 3 år, LillOlle kallad, hade Barnavårdsnämnden på Lidingö bestämt att de skulle till fosterhem, något som Anna och Harry motsatte sig. Jag var hemma när två damer förstärkta med en polis kom för att ta med dem. LillOlle sprang iväg till tvättstugan vid Stockbysjön och Elis kröp under en säng uppe i deras lägenhet, något som Elis talade om när jag hösten 2017 var med på Göstas begravning. Det var lönlöst, de blev infångade och fick lov att följa med, båda skrikande så även mamma Anna. Händelsen finns fortfarande kvar i mitt minne. Några av bröderna var nere hos Olle i Småland några år efter det han kommit dit, då hade han inte något minne av att han hade några bröder, vilket fosterföräldrarna undanhållit. Elis kom till en fosterfamilj i Vallentuna, Elis blev Vallentuna trogen. Olle bor i det hus som familjen byggde på Blåbärsvägen i Killinge efter det de lämnat Sofielund efter jordbruket upphört där.

15. Det röda Sofielundhuset Öster om det stora gråa Sofielundhuset låg en längre röd byggnad med två lägenheter. Under en kort tid bodde Oskar Lutter, en ung estländare som hade följt med från Fisksätra där han arbetat som ladugårdskarl. Oskar kretade barkbåtar åt Hasse och mig, så vi tyckte bra om honom. Under sommaren kom Oskars äldre bror ut till Oskar och under den vecka som han bodde hos honom kom de fram till att de skulle ställa upp och hjälpa Estland i striderna mot Tyskland. Pappa försökte få dem att stanna kvar men Oskar ville ta ut sin semester. De åkte, men kom inte tillbaka. Året efter kom Oskars mamma och syster ut för att hämta Oskars tillhörigheter.

16. Färsk kalvstek Familjen Sehlstedt apotekare med dottern Birgitta bodde ett par år i det röda huset. Pappa Sehlstedt var intresserad av arbetet på gården och var ibland med och hjälpte till med allt från slakt till det när någon ko skulle betäckas. Vid ett tillfälle när apotekaren skulle hålla undan svansen på kon när tjuren skulle betäcka kon missade tjuren målet och apotekaren fick en stråle av det som kon skulle haft och utbrast: ”Det var det färskaste kalvkött jag fått”.

17. Smittar Elisabeth med kikhosta, vattkoppor och mässlingen Lägenheterna i detta hus hyrde pappa ut till framför allt sommargäster. Familjen Sehlstedt där pappan var apotekare och dottern Birgitta, jämngammal med mig under första åren på Stockby. Senare familjen Tromark, pappa Tage förestod IC OK-macken som låg där Pricesskonditoriet nu ligger, mamma Anna-Lisa, äldst av barnen var Jan, jämngammal med Hasse. Jan arbetade många år åt Euro Sport och refererade motortävlingar, bosatt i Skåne. Elisabeth, numera Nordgren född 1944 bor kvar på Lidingö. Fick genom

min Anna-Karin höra att jag 1944 eller 1945 smittat henne med kikhosta, vattkopper och mässlingen. Kan säkert vara möjligt eftersom alla dessa barnsjukdomar gick samtidigt i skolan. Elisabeths son bor granne med Anna-Karin på Kalvhagsvägen.

18. Potatiskällaren Under alla åren på Stockby så användes den sandbundna jorden på gärdet söder om gamla Motionsgården som potatisland. Fortfarande finns det en liten kulle strax söder om Motionsgården som var platsen för potatiskällaren. 2019 ligger det en liten gul lekstuga på platsen.

18. Hasse, pappa och jag intill potatiskällaren1944.

19. Vattenkällan Vattnet till alla hushåll på Stockby fick hämtas från vattenbrunnen 100 meter öster om gamla Motionsgården. Vattnet sinade aldrig under alla år som vi bodde på Stockby. Oftast kördes vattnet hem i 50-liters mjölkflaskor. Under en tid, när ”vegetarianproften” Are Waerland kommit underfund med att vattnet var så fint fick han pappa att köra hem en 50-litersflaska per vecka till honom på huset Skogsvägen/Vasavägen. När Waerland en gång fick se att pappa körde hem vattnet samtidigt som han hade gristunnor på flaket blev det slut på leveranserna.

20. Sommarstugan När familjen kom till Stockby så köpte pappa en sommarstuga av Gottberg till ett pris av 125 kronor med endast ett rum med kokmöjligheter och en stor veranda åt söder med utsikt över Stockbysjön. Bakkanten av sommarstugan låg tätt mot den gamla nedbrunna huvudbyggnaden. Under alla år vi bodde på Stockby var det innehavaren av tidningskiosken under Stureplansparaplyet, Börje Heed tror jag han hette, som hyrde stugan. Han fick till en början betala 150 kronor per år och efter tio år 300 kronor. Heed polade med sångerskan Brita Borgs äldre syster, men även Brita var som ung flicka ute i stugan och hälsade på. Stugan sålde pappa i slutet av arrendetiden för 400 kronor.

21. Tvättstugan Just till höger innan man gick ut på Stockbybryggan låg tvättstugan. En stor kokgryta och en bänk intill var det som fanns i tvättstugan. Utöver att tvätta så kokades vatten till att skolla grisarna som slaktats för att få bort raggen.

22. Fredrikssons lastbilsgarage Slutligen fanns det ännu ett hus inom gårdsområdet Fredrikssons plåtgarage, vilket var uppbyggt på den gamla gårdsgrunden. I garaget hade chaufför Fredriksson, inte släkt med åkaren Fredriksson sin lastbil. Chaufför Fredriksson bodde i Emanuelsberg, det enda nu 2019 kvarvarande äldre huset på Båtsmansvägen.

23. Vickes stuga Karlberg som den hette hörde inte till Stockby men låg endast ett par hundra meter norr om gården på Stockbyvägens vänstra sida och 100 meter söder om Emanuelsberg. Stugan hyrdes av Sigvard ”Vicke” Quiding. En kort man som arbetade på Patentverket. Vicke kom ut till stugan på lördagseftermiddagarna under sommarhalvåret. På söndagsmornarna såg vi ofta Vicke gå till Kottlasjön iklädd badrock och ett klädbylte hängande i käppen över axeln. Hemma i stugan skötte han ömsint sina växter som växte i skrevorna på berghällarna. När vädret tillät så såg man Vicke sitta ute på en pall med en planka mellan två bockar som bord. Maten var som jag kommer ihåg pyttipanna med ett stekt ägg, pilsern halsade Vicke direkt ur flaskan.

Stugan hade endast en liten förstukvist och ett rum. I förstukvisten hängde det ett par korslagda värjor som både Hasse och jag beundrade. Vicke lovade oss att vi skulle få värjorna när han dog, vilket aldrig blev aktuellt. Det enda som finns kvar på platsen är en drygt en meter hög sten i vilken Vicke huggit in SQ årtalet -21 och -61, vilket kan tydas till åren som Vicke bott på platsen. Dessutom är en del av murgrönan kvar.

23. Vickes stuga.

24. Rosendahl i Emanuelsberg Björn Rosendahl som var fem år äldre än mig var aldrig någon lekkamrat till oss som höll ihop under stockbytiden. Men Björn hade ett uppdrag åt Vicke och det var att åka tlll Åkergrens speceriaffär i början på Blåklocksvägen för att köpa pilsner. Björn hade också en syster, som jag inte heller har något minne av. Däremot hans far kommer jag ihåg eftersom han var brovakt på Lidingöbron under den tid som det var avgiftsbelagt att ta sig över bron, endast i ena riktningen. Minns att pappa Rosendahl hade en pistol i hölster.

25. Lekkamraterna I Villa Chicago i samma kvarter som Emanuelsborg bodde tvillingarna Claes Edvin och Britt-Marie Ahl i det inre huset. Classe och Brittan var födda året mellan Hasse och mig. Båda blev vänner för livet, båda nu döda Classe gick bort 2016 och Brittan 2013 När man skulle in till Classe och Brittan skulle man passera Harald Eriksson som bodde i det första huset. Harald var en barsk farbror och vi var alltid lite rädda för honom. Vid ett föredrag på Lidingö Museum nämnde jag detta. Alldeles intill mig satt det en man på 94 år vid namn Adolf Eriksson, som var son till Harald. ”Ja, han var en ilsken man” sa Adolf. Vid senare samtal med Adolf kom jag att fråga lite om de andra människorna på Chicago. Kommer ihåg att det var en som hette Rune Eriksson och kallades ”Rövaren” eftersom han kom från Chicago. Rövaren var Adolfs bror som senare startade en rörfirma i vilken han hade 700 anställda. Rune bodde under många år i hörnet Bovägen/Furunäsvägen. I korsningen Båtsmansvägen/ Ekholmsnäsvägen låg på den tiden Koltorpsskola, undervisningen hade avslutats 1929. Här bodde i en av de två lägenheterna bröderna Björn och Joel Ekström. Björne var född 1935 och Jojo samma år som jag 1937. Ekströms familjen flyttade till Svalvägen efter det föräldrarna skilt sig. Båda döda, Björne 2016 och Jojo runt fem-sju år tidigare. Efter Ekströms familj flyttade tvillingarna Björn och Bengt Lundborg in i deras lägenhet, båda jämngamla med Hasse. Björn kom att driva Gummicentralen i Stockby företagsby fram till sin pensionering. Bengt blev flygplansmålare på Arlanda, fortfarande i livet 2023 medan Björn är avliden. Utöver dessa var de något yngre Bitte Eriksson på Chicago och en flicka Eva Löving på Båtsmansvägen. Siv Bengtsson i villa Solberga omedelbart söder om Chicago, som också var yngre än oss andra var heller inte med i vårt gäng. Siv övervakades jämt av sin mamma från köksfönstret. I Pennaflod på Stockbysjöns östra sida bodde en man som hette Erik Georgii som hade suttit i Högsta domstolens reception och kom att hjälpa pappa när han var instämd till tingsrätten med anledning av olovlig slakt. På tomten bodde också hans dotter Rut Fajersson med familj. Äldste sonen Håkan, jämngammal med Hasse, hade en yngre bror och syster. Det var endast i samband med midsommar som vi var där och dansade runt stången. Urban Fastegård, son till en missionärsfamilj på Missionsskolan blev under de sista åren på Stockby en omtyckt kamrat. Urban född 1938 var mycket intresserad av hästar och körning och var med och körde slädpartier och andra körningar. Utan skidträning ställde Urban upp i Vasaloppet 1962, samma år som jag åkte första gången och genomförde loppet på 9.18. Urban åkte i ett par två nummer för stora skidpjäxor, vilka hans bror skulle ha året därefter. Urban fortsatte den inledda hästbanan genom att bli hästuppfödare i Sjöbo Skåne, Urban gick bort 2013.

26. TokLotta (Elvira Rosenlöf) Redan när vi flyttade till Stockby talade mamma om att hon såg en äldre dam som gick runt vårt hus och tittade in i fönsterna. Det visade vara en Elvira Rosenlöf som gick under namnet TokLotta. Hon var allmänt

nyfiken, sökte gärna upp människorna runt Stockby och ville gärna bli bjuden på kaffe. TokLotta hade bott i Solberga tillsammans med sin mor och syster. Efter moderns bortgång 1922 byggde TokLottas bror som var hovmästare i Skövde ett hus åt TokLotta i en skogsdunge intill det så kallade Kvarnkärret och bara 100 meter söder om Lidingöloppets elitstartlinje. Huset är sedan länge rivet. TokLotta var alltid svartklädd och kändes väl igen med sin slängande handväska. Vi barn undvek henne och var alltid lite rädda för henne. Under något av de senare åren på Stockby flyttade pappa ner henne till Ålderdomshemmet till Villastaden som man sa på den tiden. Både TokLotta och hennes mamma Sofia är begravda tillsammans på Lidingö kyrkogård. TokLotta dog 1963, 90 år gammal. I Solberga hade även Lars G Lindströms familj bott fram till 1940 innan de flyttade till Blåklocksvägen. Lars G´s syster Asta var jag klasskamrat med i sex år i Skärsätra skola. I min dagbok, skrev dagbok1953 och 1954. Att: 27/6 Varit uppe vid Stockby och hälsat på ”Lotta” på hennes 80-årsdag. Bodde hon kvar i sitt gamla hus då?

26. Sofias ”Toklottas” gravsten fanns kvar på kyrkogården fram till 2023.

27. Fler sommarstugor och Knut Knutsson Det fanns fler sommarvillor som jag ännu inte skrivit om. Två av dessa låg mittemot Vickes stuga, de som bodde där har jag inte något minne av. Däremot kommer jag ihåg att i sommarstugan öster och bortom Emanuelsberg hette Adolfsson. Både norr och väster om det huset fanns det minst tre stugor till. I ett av dessa bodde Knut Knutsson, vilket jag fått höra långt senare. Knut var ungdomsledare i Lidingö Skytteförening och honom hade jag som ledare under flera år som jag var med i föreningen. När en granne talade om att

hon hade varit och hälsat på en gammal farbror som fyllt 100 år och hette Knut Knutsson blev det angeläget för mig att få träffa honom. Han bodde då på Björnbo, var nästan helt blind men helt klar i knoppen. Han kunde namn och årtal på idrottsmän på Lidingö. Knutte blev 104 år och 6 månader när han dog 1997.

28. Lekar och långvandring Hasse och jag lekte tidigt en hel del tillsammans men med tiden sökte vi kontakt med framför allt Classe, Jojo och Björne, Brittan kom med senare. Spelade vi inte fotboll på den gamla skolgården vid Koltorp skola så höll vi till på gårdsplanen vid Stockby. Skulle vi gå till Koltorp fick lov att be om lov. När Björne en sommardag 1942 kommer till oss på Stockby och talar om att han vet var det finns en godisaffär så ger sig Jojo, Classe, Hasse, jag och Björne som ledare iväg till godisaffären. Om och hur vi talade om för mamma eller pappa vart vi skulle ta vägen vet jag inte. Det bar iväg genom Långängsområdet, förbi Breviks gård, genom Killinge och ner till en affär i korsningen Vinbärsvägen / Ekholmsnäsvägen, alldeles intill Sjöexpress. Vi köpte godis och vände hemåt. Inte samma väg som dit utan Ekholmsnäsvägen väster ut. Nu hade Hasse, som inte var mer än tre år, börjat bli trött. Björne fick bitvis bära honom och inte gick det fort. Väl hemma efter att ha gått en sträcka på runt sex kilometer. Hur länge vi hade varit borta vet jag inte, men minst fyra borde det ha tagit.

29. Bandyklubbor från Gymnos Under många år stod Långängens gård tom efter det gymnastikföreningen Gymnos upphört med sin verksamhet där i slutet på 1930-talet. Det var lätt att komma in i huset och uppe på vinden hade Gymnos lämnat kvar en hel bunt med bandyklubbor. Vi tyckte att vi kunde ”låna” dessa för att spela landbandy. Nu var det landbandy som gällde på gårdsplanen vid Stockby.

30. Slänggunga på Stockbysjön Redan när vi kom till Stockby fanns det en stock nedsatt i Stockbysjöns nordöstra del. I toppen var det nedslaget en järnsprint för att kunna sätta dit en lång granstam för att fästa en kälke i. Efter det kälken satts fast i granslanan gällde det att också få dit ett snöre från bakändan på kälken för att fästas i granslanan. Sedan turades vi om att sätta fart på kälken genom att skjuta på den del av slanan som stack ut från centrumpunkten.

31. Finger i gröpkvarnen Vi var några barn med pappa ute i logen när han malde havre i gröpkvarnen. När pappa gick in för att dricka kaffe tog han bort drivremmen till kvarnen så att vi inte skulle sätta igång kvarnen. Egentligen fick vi inte heller vara kvar i logen men det blev inte så utan vi ville väl undersöka hur den fungerade, Hasse satte in handen i utkasthålet för att ta ut mjöl samtidigt som någon av oss snurrade på remskivan. Så var det hänt Hasses högra pekfinger blev nästan helt avslaget, hängde endast i skinnet. Pappa fick fort ge sig till Serafimerlasarettet med Hasse, där ville de amputera fingret vilket pappa motsatte sig. Fingret syddes ihop. Det blev benröta i fingret, vilket medförde att Hasse fick återvända dit och blev inlagd under en tid. Serafens närhet till stadshuset med dess klockringning gör att när Hasse fortfarande kommer att tänka på sjukhuset när han hör klockringningen på radion. Ännu idag har Hasse fingret kvar, dock något böjt.

32. Grisslakt Till julen kom alltid slaktare Englund som bodde i det hus i Finedal som IFK Lidingös Bengt ”Joe” Wiberg senare kom att bo i. Englund ”julade” 20-25 grisar till varje jul runt om på lidingögårdarna. På cykeln hade han sin träklubba, stången med en hylsa och en sprint i kedja. I bältet de långa knivarna. Englund skulle ha en sup innan slakten. Sedan gällde det att få grisen lugn vid slakttillfället. Mamma fanns alltid med för att ta hand om blodet efter det Englund stuckit grisen i halsen. Blodet vispades för att inte koagulera. Efter det grisen dött lades den upp på en slaktbänk för att skollas med vatten för att kunna få bort raggen med metall- eller kohorn som användes. Efter det hängdes grisen upp i bakhasorna och inälvorna togs ut. Lever, hjärta njurar och även tarmarna som senare användes vid korvstoppningen togs om hand. Vid något tillfälle skar Englund bort urinblåsan och slängde den till oss och sa att vi kunde använda den som kulpåse, vilket inte blev aktuellt. Efter det grisen dött och efter det allt var klar så var det en sup. Oftast fick Englund också med sig en flaska blod hem.

33. Skolan Min skola blev Skärsätra och där började jag hösten 1944. Min skolväg gick oftast på stigen över ängarna och skogen ner till Finedahl och därifrån upp på Källvägen, ner på Storgårdsvägen och ut på Kottlavägen upp till skolan. Cyklade jag så åkte jag Kottlavägen och in gamla Stockbyvägen. Under mina två första år hade jag Gilly Gete och under de följande fyra åren Margit Medberg. Vi var 20-22 stycken i klassen utom höstterminen 1946 i 3:an då vi var 40 eftersom även elever från Käppala skola deltog i undervisningen under tiden som deras skola reparerades. De flesta av klasskamraterna från ettan till sexan var kvar under alla sex år. Under alla mina år i Skärsätra var jag borta under 48 dagar.

33. Klass 1 Skärsätra skola.

34. Betygskalan Betyg fick vi redan efter andra terminen i första klass. Betygskalan var från A som var bäst därefter a, AB, BA, B som var godkänt, BC och C, de två sista underkänt. Utöver betyg i läsämnen och övningsämnena fick vi betyg i Uppförande och Ordning, där var betygen A, B, C och D. Uppförandebetyget var oftast A medan Ordningsbetyget kunde bli B under en och annan termin. I betyget framgick det även hur många i klassen hade respektive betyg. Dessutom var det noterat hur många dagar man hade varit borta med anledning av sjukdom, annat giltigt förfall eller ej giltigt förfall.

35. Klassen skickar brev till Kicki Händelser jag kommer ihåg är de som sticker ut på olika vis. Rigmors syster Kicki gick i min klass den första terminen i ettan och flyttade tillbaka till Jönköping under början på 1945. Fröken Geete tyckte att vi var och en skulle skicka ett brev till henne. Alla dessa brev hittade jag hos Rigmors föräldrar när vi gick igenom deras hem. Efter deras bortgång. Killarna skrev oftast om att Lidingö hade fått nya tåg, breven finns fortfarande kvar hos mig.

36. Hur uttalar man Shell Innan vi lärt oss sje ljudet kunde jag inte förstå att det hette Shell det man läste på alla bilar som körde till Gåshaga. Jag tyckte att det stod shåell.

37. Subjekt och predikat När klassen skulle bilda meningar med subjekt och predikat fick några av oss läsa upp vad vi skrivit. Jag hade skrivit: -Det låg ett par i sängen. ”Sa Lars-Eric att ett barn låg i sängen”. ”Ja”, svarade jag men jag hade skrivit som jag först sa. I skrivboken som jag lämnade in stod det par och inte barn, vilket fick till följd att jag fick en reprimand.

38. Pin Up tidning Vid ett tillfälle hade Janne Holst fått tag på en Pin Up tidning och den smusslade han över till mig under en lektion och det såg vår lärarinna. När hon såg vad det var för tidning fick Janne och jag frågan om det var så här vi såg tjejerna i klassen. Vi hade inget svar på det och blev av med tidningen.

39. A i syslöjd Efter vårterminen i trean fick jag A i slöjd. Visserligen gjorde jag som extra uppgift en häst i tyg vilken jag fyllde med träull. Men i betygsammanställningen finns det ingen som hade A, däremot åtta med Ab. Fröken hade tydligen glömt att skriva dit b:et.

40. Inte tillåtet att slåss i skolan När vi hade rast så vi fick vi inte slåss med varandra. Lärarna gick oftast tre eller fyra i bredd fram och tillbaka på skolgården och hade koll på oss. För att lura dem ställde vi oss i en ring med flera elever i bredd och började heja på två olika namn. Då kom lärarna rusande för att avstyra bråket. Men mitt i ringen fanns det inte några slagskämpar.

41. Kondom med vatten Under flera år hade klassen klassrummet rakt ovanför toaletterna på nedre planet med ingång från utsidan. Vid ett tillfälle fyllde vi en kondom med flera liter vatten. Varifrån vi fått kondomen vet jag inte. Vid lämpligt tillfälle släppte vi ner kondomen framför någon som var på väg in på toaletten.

42. Hoppa på isflak Att hoppa på isflak nere vid Parkvägen vid inloppet till Stockholm var inte tillåtet men trots det hände det att vi i skolan var där nere och gjorde det.

43. Vattenfärgmålning på stort pappark På Lidingö fanns det en teckningskonulent vid namn Hertha Olivet. Hon åkte runt i skolorna och undervisade i teckning. Hon kom till vår klass när vi gick i trean eller fyran. Hon hade en stor vit papprulle med sig, nästan två meter hög. Den rullade vi ut längs med klassrummets långvägg. Hertha Olivet som var tyska och hade en speciell brytning var hårt sminkad och det var en tydlig gräns mellan pudret i ansiktet och den rena huden på halsen. På papparket skulle vi måla med vattenfärger och vi fick måla vad vi ville, Hertha Olivet var inte som våra vanliga lärare på skolan utan mycket mer som en kompis. Tjejerna målade oftast blommor och hus, killarna bland annat tåg. Janne Holst och jag ville prova något mer vågat för att se hennes reaktion. Vi satt igång och ritade en infödingsby med nakna människor, krypande barn, kvinnor med bröst och gubbarna med penisar som på hällristningarna i Västsverige. Döm om vår förvåning när vi fick beröm av Hertha för vår målning. Teckningsrullen fick säkert stå kvar i klassrummet i mer än en vecka. När vår klasslärare fick se vad vi gjort blev det inte samma fina mottagande. Hon kunde inte förstå att vi hade fått beröm av Olivet för detta. Olivet var den som senare startade Nyckelviksskolan.

44. Ingen lungmos och fiskbullar för mig Jag åt all mat på matbespisningen med undantag för lungmos och fiskbullarna som då hade en osmaklig transmak.

45. En kronprins var född På väg till matbespisningen vid Sveavägen fick vi i korsningen Kottlavägen / Idunavägen höra att Sverige fått en kronprins. Kom även senare i livet att notera att man många gånger minns när man fått höra en speciell händelse.

46. Matbespisning i IFK´s Sommarhemmet Efter det IFK Lidingö lagt ner verksamheten på Sommarhemmet som låg i direkt anslutning och norr om skolan blev det matbespisning där. Tidigare när det var dans där under helgerna var många av oss där och letade pengar under dansbanan på måndagarna.

47.Klassresa till Kalmar och Öland Som avslutning i sexan gjorde klassen en resa till Kalmar och Öland, där vi besökte Kalmar slott, Långe Jan och fågelstationen där samt Borgholms slottsruin.

48. Cykel SM 15 mil och flaskinsamling Cykel-SM 15 mil arrangerades 1945 på Lidingö, stockholmsklubben CK Stefaniterna var arrangör. Start och mål var mitt för nuvarande brandstationen. Ett varv mätte lite drygt 4 kilometer som kördes i 36 gånger. Banan gick från Vasavägen – Slåttervägen ner till Hersbyvägen, vidare på Ekholmsnäsvägen fram till Båtsmansvägen, förbi Stockby gård och Stockbyvägen ut till Vasavägen. Hasse, Classe Ahl och jag gick runt hela banan mot cyklisterna och samlade läskedrycksflaskor vilka vi pantade och fick 7 kronor och 80 öre för. När vi såg målspurten tyckte vi att han som segrade skulle ha diskats eftersom han ”vinglade” från höger till vänster sida på vägen framför tvåan. Senare fick vi höra att han gjorde så för att den efterföljande inte skulle få ”hjul” på honom. ”Svängis” och Adamsson var några av favoriterna men fick bryta efter att ha fått maskinkrångel. Segrare blev Harry ”Spurt-Harry” Jansson från SK Fyrishof, Uppsala, Harry vann på tiden 4.24, tvåa blev Harry Snell, IK Ymer.

49. Vägrad start i skidtävling Genom skolan fick jag reda på att det skulle anordnas en skidtävling intill Lidingövallen. Jag satte på mig skidorna och skidade ner till ängen där Rådjursvägen nu ligger för att anmäla mig till tävlingen. Där blev det tvärstopp. För att deltaga måste man vara minst 12 år, jag var 10. Kommer ihåg att jag tog det hårt att inte få starta, det blev en tung skidfärd tillbaka.

50. Malmahedslägret Mitt första läger var när jag 1947 var med på ett idrotts och gymnastikläger i Malmahed. Vi bodde i de gamla militärförlägningarna i tvåvåningsjärnsängar. I ett sovsäcksfördrag fick jag rum med de gula emaljtallrikarna med grön kant, lakan och idrottssaker. Inför måltiderna fick vi stå i kö, därefter åt vi utomhus vid långbord, efter måltiderna fick vi diska. Vet inte om jag kände någon från Lidingö innan resan men på lägret lärde jag bland andra känna Bosse Sahlström, Bosse tre år äldre än mig var med som ledare. Två år senare var både Hasse och jag med på lägret.

50. Malmahedlägret 1947, jag stående näst längst till höger.

51. Stockbypojkarnas IF, SPIF Kommer inte ihåg när vi stockbygrabbar kom att starta Stockbypojkarnas IF, men vi grävde en kombinerad längdhopps- höjdhoppsgrop. Som höjdhoppsställning hade vi två störar med sikar på var femte centimeter på vilken vi lade upp en höjhoppsribba. När Lennart ”Frasse” Svensson, en av ladukarl Harry Svenssons söner låg i lumpen tyckte han att vi också skulle träna på en längre sträcka. Det blev 2000 meter som jag mätte upp med ett 15 meter långt snöre tillsammans med Hasse. Det blev många lopp under åren 1948 och 1949 på sträckan på Stockbyvägen med start nedanför ladugårdsbacken och ut till en björk på höger sida av Vasavägen runt 40 meter innan det övergångsställe som nu finns mitt för Brandstationen. Bästa tiden hade Classe på 7.40 före Hasse på 8.00, själv hade jag 8.10 som bäst. Det var kvällar som vi var upp emot åtta som sprang. Eva Löving trodde att hon hade fått hjärtfel när det var håll. Vi hade också en terrängbana på 600 meter, vilken utgick från Koltorps skola. Brittan hade rekordet på den.

52. Går med i Gymnastikföreningen Vikingarna Hösten 1949 informerade gymnastikkonsulenterna i Lidingös skolor att det skulle startas en gymnastikförening på Lidingö. De två bästa pojkarna i klasserna 6 och 7 erbjöds att vara med. Vår första samling kallades vi till den 14 december 1949 i Läroverkets (numera Hersby skola) lilla gymnastiksal. Från Skärsätra skola var det jag och Nisse Enström som var med från början. Totalt var vi runt 20 som kom. Bland annat var det Kalle Holm, bröderna Rolf och Kjell Lindecrantz, Bertil Adolfsson, Bosse Levander, Nils Enström, bröderna Stig och Bertil Weinberg.

53. Trimer IKs bandyhemmaplan var Stockbysjön Stockbysjön var den sjö på Lidingö som frös först. Här hade IK Trimer sin hemmaplan för bandy. I bästa fall kunde det var tillräckligt tjock is på Annandag jul för premiär i seriesystemet. Hade det snöat så var hela laget igång och hjälpte till med snöskottningen. Det hände när det var tunn is att den bågnade när det blev lite för många spelare ihop. Kan inte minnas att isen brast någon gång. IFK Lidingös bandylag spelade sina hemmamatcher på Kottlasjön, där med Erik ”Jerka” Holst som lagledare.

54. Filminspelningar Intressanta och roliga händelser var när det var inspelningar på gården. Många inslag var med hästkörning med trillan eller hästdroskan många gånger med hög fart. Andra inslag var från logen. Vid ett tillfälle fick Bitte Eriksson och jag fem kronor var när vi stod och tittade på de dansade, jag drack en läskedryck. När Folket i Simlångsdalen med Eva Dalbäck och Elof Arle spelades in 1947 fick Kenne Fant göra om en scen 30 gånger. Han skulle ramla ner från ett par bräder som han stod på högt uppe i logen när han fick en knivstöt vid en knivbatalj. Andra skådespelare från den filmen som jag kommer ihåg var Julia Caeasar och ”Kulörtern” Andersson. Kulörten hade långt mellan tagningarna och satt ofta inne hos mamma och drack kaffe. Om filmen hette ”Vajande råg” eller något annat kommer jag inte riktigt ihåg, men i filmen satt bröllopsgästerna och åt spettekaka. Spettekakan ställdes in i vårt kallrum. Vi barn kunde inte låta bli att gå dit in för att smaka på kakan. Vi tog så mycket av kakan så att det säkert skulle synas på filmen att den hade blivit mindre. Spettekakan visades endast efter den första tagningen. Filmen Människor rike 1947 påminde Bitte Eriksson på Chicago mig om. Minns den inte själv. Regi Gösta Folke och rollerna bland andra Ulf Palme, Anita Björk och Erik Hell.

När den första Åsanissefilmen spelades in monterades det upp en kuliss på vilken man satt dit halm på för att föreställa en halmstack. En bil körde rakt genom höstacken, som i verkligheten endast var en kuliss, men bilen var översköljd av halm.

55. Dra slipsten Tidigt fick jag hjälpa till med att dra slipstenen när pappa skulle slipa lien. För att nå upp till det högsta läget på varvet fick jag stå på en upp nedvänd läskedrycksback. Upp till högsta läget var det tungt och då fick pappa inte trycka på lien för hårt, nedför gick det lättare.

56. Åla potatis Missionsskolan tog emot massor av potatis till sina grisar, tom så mycket att de inte kunde ta vara på allt. När potatisen legat länge framåt våren växte groddarna så långa att Hasse och jag fick ta hjälp av Classe och Brittan för att ”åla” groddarna från potatisen innan de kunde kokas till grisarna, ja även korna fick smaka på ”pluggen”.

57. Valla kor Alla beteshagar på gården var inte inhägnade och där fick Hasse och jag hjälpa till med att valla korna. Ett av dessa gärden var där Hantverkshuset nu ligger intill Vasavägen.

58. Isupptagning Ett årligt arbete under vintern var att såga isbitar på 50x70 cm och köra upp bitarna till en isdös mellan den gamla husruinen och ladugården. Isen täcktes med sågspån. När jag blev tillräckligt gammal, runt 12 år, var jag med att köra ut isblocken till det 10-tal kunder som hade isskåp.

59. Iskaneåkning på Trollberget En omtyckt lekplats för oss barn var Trollberget väster om gården. För att komma upp på berget hade vi vår givna väg upp i en smal stig med en del trän som man fick dra sig i för att komma upp. Det var framför allt under sommaren som vi var uppe på berget. Den fina utsikten mot gården och bort mot Långängen var riktigt fin. Nu var jag där uppe på vintern och hittade till vänster om stigen upp på berget en riktigt fin iskana på ett av bergen, vilken jag ville prova, tiotalet meter ner fanns det en liten stopplats. Jag satte mig på baken och

stack iväg. Farten blev mycket högre än vad jag räknat med och fortsatte i full fart mot ett sju-åtta meter högt stup där det tätt intill stod en gran som jag hamnade i. Det blev ett fall ner i backen och min enda skada var att jag slog i näsan som blev något sne. Granen hade räddat mig.

60. Kräfttjuvfiske i Kottlasjön Fiska abborre och mört gjorde vi ofta från Stockbysjöbryggan. Ingen fisk att äta med anledning av dysmaken. Det fick bli kattmat. Däremot var fisken i Kottlasjön bra och där fanns det också kräftor, men något fiskevatten hade vi på Stockby inte där. Därför lockades vid ett tillfälle att lägga ut några kräftburar på vår lilla badplats där kraftledningen går över Kottlasjön, mitt för det gamla vattenverket. Dagen efter det vi satt ut burarna hade vi fått några kräftor vilka vi la i en säck och vände hemåt. Efter endast femtiometer möter vi två gubbar, hinner slänga in säcken i några buskar. Vi stannar och pratar med dem, vi hör kräftorna när de rör sig i säcken men gubbarna hör det inte. Om de var ute för att ta tjuvfiskare vet jag inte.

61. Försäljning av råmjölk, potatis och ägg Det fanns en hel del människor kring Stockby som var intresserade av att köpa råmjölk, potatis och ägg. Råmjölken som var den proteinrika mjölken som korna hade den första tiden efter kalvningen. På den gjorde man kalvdans. Potatisen som under alla år sattes på åkern nedanför gamla Motionsgården och förvarades i en potatiskällare också den intill gamla Motionsgården. Potatisen såldes i säckar på 25 och 50 kg och kördes ut med häst om kunderna inte kom och hämtade den på gården. Även ägg var en efterfrågad produkt. Bergsprängare Bergman på Stockbyskogen (Trasthagen) och skomakare Esse Johansson var två av de kunder som Hasse och jag fick leverera till.

62. Tralljärnväg Lidingö stad utökade under senare delen på 1940-talet sitt förråd till norr om logen och mellan Stockbyvägarna. På den platsen lades det upp stora cementrör, gatsten, cisternbehållare och även spår och vagnar till tralljärnvägar. Dessa spår kunde vi grabbar bygga ut till egna spår. Genom att dra upp järnvägen på gatstenshögarna kunde vi också få lite fart på vagnarna. För att bromsa vagnarna hade vi brädlappar som vi kunde sätta mot hjulen.

63. Flera åsknedslag Sommaren 1947 var riktigt varm och det åskade flera gånger den sommaren. En dag när vi barn var på skullen och hoppade i höet och väntade på att trampa ner det mottagna höet som pappa tog emot av en av karlarna. Det kom en ordentlig knall, hästarna ryckte till med hölasset och det blev en mindre chock för oss alla. Pappa hade närvaro att ge sig ner till mjölkrummet där det brann. Pappa lyckades släcka den branden.

Runt om på gården såg vi att taggtråden i bortre kanten av Sofilundsåkern hade slagits sönder i korta bitar. Nere vid Stockbybryggan hade den stora silverpoppeln kluvits och en stor del av trädet låg på marken. Vår mormor som bodde hos oss då och låg i herrummet fick fönsterrutan sönderslagen. Efter det ville hon inte bo kvar hos oss utan flyttade upp till moster Greta och farbror Jon till det hus som de hyrde i hörnet av gamla Stockbyvägen och Raketstigen. Även uppe hos David Andersson hade en spegel gått sönder i hans hall.

64. Pianolektioner Mamma hade under sin barndom lärt sig spela piano och ville säkert att även Hasse och jag skulle börja med det. Kommer ihåg att vi fick frågan vilket instrument vi ville spela, jag svarade trummor eller något blåsinstrument. Pappa tog kontakt med en av lärarna på Missionsskolan som var organist. Vi blev testade av honom på något vis varefter det blev klart att vi skulle lära oss spela piano med honom som lärare. Efter kort tid fick vi byta till en dam på Skogsvägen, lektionerna var på måndagarna. Läxorna gjorde vi aldrig förrän strax innan vi skulle cykla till henne. Måndagarna var den värsta dagen i veckan för både Hasse och mig. Efter vårterminen, kan det ha varit 1948, skulle det vara uppspelning på Sturegården för föräldrar och andra familjemedlemmar. Själv spelade jag ”Borgmästar Munte”. Det blev mitt första och sista musikframträdande. Jag slapp fortsätta spela, vilket jag tyckte var skönt.

65. Ser en död människa för första gången Efter det mormor Hilma flyttat upp till moster Greta dröjde det inte mer än några månader innan hon dog den 24 oktober nästan 77 år gammal. Familjen var uppe och såg henne i kistan, det var första gången som jag såg en död människa. En dryg månad dog även min morfar Johan 84 år gammal. Han bodde kvar på Juringe gård Segeltorp hos sin son Curt och sonhustru Astrid, morfar dog den 4 december.

66. Plockade fisk med händerna En kall vinter blev de så svårt för fiskarna i Stockbsjön att de sökte sig uppe i ett dike som gick fram till kornas vattenbrunn för att få syre. Det var massor av fisk som stod i led efter varandra i diket och det var lätt för Hasse och mig att plocka upp fisken för att fylla tre gristunnor med fisk. Fisken kokade pappa sedan i den 200 liter stora koken som han hade intill gångstigen ner mot Stockbysjön. Koket var en 1,5 x 1,5 meter stor kur täckt med plåt på insidan så att det inte skulle ta eld när det eldades under grytan.

67. Slädpartier och studentskjutsar Att åka i slädpartier var ett trevligt inslag för många lidingöbor. På ett par slädar lades ett vagnsflak med halm, fällar och filtar. Där fick de åkande sitta på turerna. Det hände även att det kunde vara någon mindre

korgsläde med i slädpartiet. Familjen Silverstolpe med pappa Malkolm som kusk återkom flera år i rad för att göra slädturer. Själv körde jag aldrig i något slädparti. Även studentskjutsar var återkommande och då användes hästdroskan, trillan och även en flakvagn där flera av den examinerade studentens kamrater kunde få plats.

68. Hästpåmaning vid självbindarkörningen För att inte hästarna skulle sakta av när självbindare kom fram till ett hörn hade jag som uppgift att stående på stången mellan hästarna och självbindaren och mana på dem så att farten bibehölls enda fram till sädeskanten. Med ena handen höll jag mig fast i en järnstång och i den andra hade jag en piska. Detta började jag med som tolvåring.

68. Jag, pappa och Harry Svensson och självbindare 1949.

69. Traktorkörning som tolvåring Det hade blivit klart att pappa skulle ta över arrendet även på Bo gård från 1950. Då fanns det ekonomiska regler att om hade ett begagnat redskap som man ville byta ut mot ett nytt kunde jordbrukarna få mellanskillnaden betald av staten. Med den anledningen köpte pappa in en begagnad Olivertraktor. Vet inte om pappa någon gång kört något motorfordon, men tror det knappast. Tillsammans körde vi bort mot en av åkrarna som skulle höstplöjas för att försöka oss på att plöja. Visst kom vi igång med mig som förare, men att få tiltorna att vända ner så att gräset inte syntes klarade vi inte av trots olika inställningar på plogen. Försöket avslutades.

70. Tidigt idrottsintresse Mitt idrottsintresse var tidigt. Malmahedslägret 1947 var ett bevis på det. Från 1949 har jag kvar minnes noteringar vad gäller mina personliga rekord. Efter hösten det året var rekorden följande: 60 meter 9,0, 500 meter 1.31, 2000 meter 8.19, längdhopp 4,00, stillastående 1,85, höjd 1,15 och kast med liten boll 42,95 meter. Två år senare nådde jag: 60 meter 8,5, 100 m 13.4, 400 m 74.9, 1500 m 5.40, längd 4,86, utan ansats 2,40, höjd 1,41, tresteg 9,83, utan anlopp 6,93, stavhopp 2,53.

71. Börjar i Gymnastiktruppen Vikingarna I ett brev till alla pojkar i 6:e klass på Lidingö vände sig dåvarande scoutledaren Erik Oldenburg sig till dem som hade intresse av att gå med i Gymnastiktruppen Vikingarna. Till den första träningen den 14 december 1949 kom det 20-talet intresserade grabbar, en av dem var jag. Terminsavgiften det första året var 7 kronor. Från den tiden minns jag bröderna Wennberg, vilka flyttade till Kanada efter något år, Kalle Holm var den som blev kvar längst i Vikingarna, med ledarinsatser mot slutet, bor nu 2023 i Norberg, Rolf Lindecrantz nu facebookvän, hans bror Kjell död sedan flera år, var också Viking, Berra Adolfsson bor på Gräsö i Östhammar, Bosse Levander som jag pluggade engelska med hemma hos Erik Oldenburg är tillbaka på Lidingö efter att ha arbetat som hjärnkirurg i Småland. Nisse Enström som jag även var klasskamrat med bodde på ett sjukhem i Sköndahl när jag senast pratade med honom kring 2019. Bland de övriga i den första har jag inte någon kontakt med och känner inte igen dem på den första bilden som togs på oss.

71a. Första bilden på Gymnastiktruppen Vikingarna från 1950, startåret var 1949.

71b. Det första handsydda föreningsmärket.

72. Kroppsvikt och mått från 1949-56 I samband med en tungviktsmatch i boxning fanns vikten och kroppsmåtten på de båda boxarna och jag började då föra in mina värden fram till och med 1956. Här min längd och vikt under dessa år:37,5/154, 48/163, 54,5/167, 59,5/171, 62/175, 66,5/176, 66,5/177,5, 67,8/177,5. Jag noterade även bröstvidd, midja, överarm, ben och skonummer. De senaste åren även halsvidd, räckvidd, underarm, vad och fotled. Noterbart att efter januari 1955 ökade jag inte i längd.

73. Pappa övertar Bo gård. I maj 1950 flyttar vår familj ner till Bo gård med anledning av att staden skall utöka området för Gatukontorets förråd, norr om vårt boningshus. Stockbymarkerna skulle pappa behålla. I det inre av de två gula byggnaderna skulle vi bo. Fyra rum och kök med en stor hall och indraget vatten och WC samt ommålat och fint i hela bostaden.

74. Grannarna på gården. I vårt hus hade vi en äldre ensam dam vid namn Löfgren och längst åt norr i samma byggnad en ensam fru Magnusson med en dotter Ingrid, ett år äldre än mig. I huset närmast Grönstavägen bodde pensionärsparet Ahldén i den del som senare använts för uthyrning till fester. Vidare paret Kretz, farfar och farmor till Acke Kretz, som jag senare blev klubbkompis med i IFK-orienteringen. Längst åt norr den gamle rättaren Oskar Elfström. Den mannen var kyrkvärd och satt som 88-åring och ringde i kyrkklockorna under en hel timme när kung Gustaf V begravdes 1950. Elfström född 1862 dog en månad innan han skulle fyllt 107 år. Det lilla röda huset närmast Grönstasvägen var bostad för ladugårdskarlen och det andra röda var bostad för traktorköraren. En bit in på nuvarande skolplanen till Bo skola fanns det en gemensam tvättstuga för folket på gården. Slutligen var det även ett rött tvåvåningshus norr om ladugården där hästkarlen Oskar Andersson bodde på ena planet, Oskar var kvar från förra arrendatorns tid. Även paret Dufgård som drev ett trädgårdsmästeri med bostad omedelbart norr om nuvarande Furunäsvägen, de fyra stora askarna fortfarande kvar, stod på tomten och intill Grönstavägen. Odlingarna söder om Bogårdboningshusen med bland annat fruktträd från 1700-talet, vilka fortfarande bär frukt.

75. Ekonomibyggnaderna på Bo gård I ett tvåvånings magasin till vänster vid infarten till ldugårdsplanet fanns även en vedbod. Till höger en lång byggnad parallellt med Grönstavägen med verkstad, vagnslider på nedre planet och ett stort magasin på det övre planet . Mitt emot denna byggnad ladugården och stallet. Stallet arrenderade pappa ut till den på ön nystartade, Lidingö Ridskola, vilka paret Liderby och Claesson drev under ett par år innan ridskolan mellan Stockbyvägen och Kottlavägen byggdes 1953. Slutligen fanns det ett svinhus i betong, vilket låg i slutet på nuvarande Bovägen med plats för runt 100 grisar.

76. Kvar i Skärsätra skola terminen ut Under den tid som jag hade kvar i Skärsätra skola blev jag kvar där fram till avslutningen medan Hasse flyttade till Klockargårdes skola.

77. Jordbruksägorna till gården Från att ha haft ett jordbruk på 40 tunnland på Stockby utökades nu pappas marker till runt 195 tunnland, (ett tunnland =4937 kvm). De största åkrarna fanns runt själva gården. Vet att jag någon gång räknade ihop alla åkerstycken till 178 stycken och spridda tre kilometer åt nordväst lika långt åt söder och sydväst. Det blev långa körsträckor till och från gärdena. De fem hästarna på gården och en traktor blev redan ett år senare tre hästar och två traktorer.

78. Första gymnastikuppvisningen På den lilla gräsytan framför scoutstugan mitt emot Dalaföreningen hade Vikingarna sin första gymnastikuppvisning i maj månad 1950, fler skulle följ. Dåvarande scoutstugan brann senare ned men uppfördes på nytt.

79. Andra gången på Malmahed Sommaren 1950 var jag på Malmahed för andra gången, då tillsammans med Hasse. Totalt var det 45 killar som fick prova på olika idrottsgrenar.

79. Andra gången på Malmahed var även Hasse med.

80. Börjar i Lidingö Högre allmäna läroverk 1950 Efter de sex åren i Skärsätra skola kom jag in på läroverket. Mina 16 poäng räckte bra eftersom gränsen låg på 12 eller 13. Men nu tillkom engelska första- och tyska andra året på schemat, det blev Bc i båda dessa ämnen och jag fick gå om den klassen och klarade Ba året därpå.

81. Fångade in kor på rymmen Efter flytten till Bo gård hade pappa kvar ett par beteshagar runt Stockby där kvigor och sinkor fick beta. Men allt emellanåt hörde polisen av sig, oftast sent på natten eller tidigt på morgonen att det gick kor i Mosstorp, Gåshaga eller någon annan plats. Många gånger hade promenerande personer inte stängt igen efter sig när de passerat en hage eller också hade kon eller korna själva tagit sig ut ur hagen. Det var då som Hasse och jag slängde på oss kläderna och stack iväg på våra cyklar för att lokalisera korna och föra tillbaka dem till hagen. Oftast tog vi vägen förbi hagen för att räkna igenom de djur som fanns kvar för att få rätt antal tillbaka.

82. Backhoppning i Bobacken När vi flyttade till Bo upptäckte vi hopptornet och backen på västra sidan av gärdet. Till en början vågade vi endast i underbacken, senare blev det hoppning med våra vanliga laggar högst upp från tornet. I slutet av vintern hoppade vi även två eller tre i bredd från tornet. Har för mig att vi som längst hoppade runt 8 meter i backen.

83. Mamma får cancer Om det var sommaren 1951 eller -52 som mamma fick besked om att hon fått cancer minns jag inte. Mamma lades in på Radiumhemmet och frågan från pappa till mig var om vi skulle höra med moster Greta om hon skulle komma till oss och hjälpa till med matlagningen och hembestyren. Jag svarade säkert på en gång att jag säkert skulle klara av hushållet och så blev det.

84. Hoppning även i Fiskartorpet Under början på 1950-talet fanns det en tandläkare Hultqvist som kunde backhoppning och fick ihop ett gäng intresserade grabbar på ön. I Mosstorpsområdet fanns det tre hoppbackar intill Läroverksområdet där vi började. Efter att ha klarat av hoppning i den största, rester av beslag och hoppet finns fortfarande kvar,

hoppade vi även i den näst största backen i Fiskartorpet. Den backen hade inte mycket till underbacke och kallades därför ”självmördaren, den backen byggdes redan 1890”.

85. Slarvan blir ny familjemedlem Under det första eller andra året på Bo skaffade vi oss hund. Det blev en drevertik, vilken fick namnet Slarvan. Möjligen var det Hasse som var den som helst ville ha en hund. Även om det var en jakthund blev det inte någon jakt med henne. Visserligen hade vi en dubbelbössa hemma men ända gången den kom till användning var att skjuta kråkor och som den gången Hasse sköt ner 17 duvor på ladugårdstaket i ett skott när de satt uppradade på taknocken. Slarvan fick senare fem valpar var av en köptes av Rune Svensson, tidigare Stockby. Rune skojade om att han hade en verklig pli på den hunden. Genom att endast lyfta på sitt täcke i sängen fick han jycken att hoppa upp för att få täcket över sig.

85. Slarvan

86. Lingiaden i Eriksdalshallen En vecka på hösten var det under flera år olika gymnastiktrupper från hela landet som fick visa sina färdigheter. Ett år när Vikingarna medverkade med sina gymnaster avslutades vår uppvisning med hopp över det irländska bordet, (en knappt två meter hög bock med en överdel på omkring 2x2 meter). Avslutningen gjordes med de största killarna underst och de yngsta överst som mumrickar. Publikens jubel ökade allt eftersom allt yngre/kortare klarade av att ta sig över hindret. Broder Hasse och hans klasskompis

Bengan Magnusson var de två sista och deras hopp var i det närmaste halsbrytande när de landade på de två tunna mattorna och de två mottagarna hade svårt att få tag i hopparna. Dagen efter hade en av morgontidningarna en kommentar där de ifrågasatte utförandet av sådana spekulativa hopp.

86. Hopp över irländska bordet.

87. Konfirmation 1952 Prästen Anders Thidevalls första konfirmationsgrupp som ny på Lidingö blev den grupp som jag deltog i. Det blev sommarläsning där en vecka intill Ornö kyrka ingick i upplägget. Konfirmationen hölls i Lidingö kyrka. Bland deltagarna var bland annat Nisse Lyckeberg, som jag tävlat mot i Ungdomspokalen, Erik Thulin klasskompis, Sten Lindberg, som var son till Bosöns rektor Pontus, John Westerholm, senare sportskoförsäljare, Ingemar Arn och Birgitta Hult, senare Grönqvist som var granne på Vikbyvägen 76 samt klasskamraten Elissbeth Rinnman. Tillsammans var vi fjorton i gruppen.

87. Hela konfirmationsgruppen.

88. Helsingforsolympiaden 1952 Sommaren 1952 fick jag möjligheten att följa med till Olympiaden i Helsingfors 1952. (Det var året då IFK Lidingö firade 20-årsjubileum). I Lidingös vänort Lojo skulle IFK Lidingö möta Lojo kvällen den 18 juli i åtta olika grenar. Totalt var vi 18 från Lidingö. Jag hade blivit uttagen att hoppa längd tillsammans med Lars Sundqvist, 6,50 metersman, som 15-åring gjorde jag runt 5 meter. Har inget minne av hur den matchen gick och vilka resultat vi nådde. Väl i Helsingfors hade klubben ordnat logi i AGAs anläggning i östra Helsingfors och det blev besök på olympiastadion varje dag under en hel vecka, under tiokampsdagarna blev det 12 timmar/dag. För en hel vecka var priset för en seriebiljett 49.50 kronor. Främsta minnet var att se Emil Zatopek vinna tre guld på 5- och 10000 meter samt maraton. Vidare Bob Mathias världsrekord i tiokamp. Da Silva som överträffade världsrekordet i tresteg fyra gånger till 16.22 och ungraren Csermark som blev först i världen över 60 meter i slägga. Hela IFK-gänget hade platser i höjd med 200 meters starten, ståplatser där vi oftast satt. När det blev spännande uppgörelser reste sig åskådarna allt eftersom och finländarna skrek – ISTOKA, ISTOKA, vilket betyder sitt ner, orden finns kvar i minnet. Ett annat minne är att Coca Colan introducerades under Olympiaden. Det gick inte att köpa oöppnade flaskor utan vid köpet öppnades de speciella flaskorna. Själv köpte jag två och slog över dem i en helbutelj för att de där hemma skulle få smaka på drycken. Året därefter fanns Coca Colan även i Sverige, där den kördes ut med de speciella öppna röd/gula bilarna. Hemresan från Helsingfors järnvägsstation inleddes med att fönsterna på tåget täcktes med träluckor för att de resande inte skulle kunna se ut när det av Sovjet ockuperade Porkalaområdet passerades.

89. Skrotarbete När vi kom till Bo märkte vi att den tidigare innehavaren lämnat efter sig en massa kasserade jordbruksredskap intill svinhuset. Hasse och jag började riva i bråtet för att ta reda på metallen för att säljs det som skrot. På den tiden låg priset från 5-10 öre kilot, från plåt, smide och gjutjärn och naturligtvis högre om det var bly eller koppar. Hasse och jag skruvade och slog med slägga för att skilja träskacklar eller andra trästycken. Det tunga släggjobbet gjorde dock att jag fick ont i ryggen. Skrotet körde vi till en skrothandlare i Värtan.

90. Axelskada vid höskullekörning Allt hö som skulle upp på höskullen fick vi lov att köra upp med häst på skullen, med anledning av eldrisken om man skulle köra upp med traktor. Vid en sådan körning råkade jag köra på en bärande stock mitt på vändplanen och föll ner på golvet med höger axel före. Jag fick ont i axeln men uppsökte inte något sjukhus. Skadan blev ett men för livet vilket visade sig när jag skulle kasta boll eller spjut. Den riktiga snärten i utkastet fanns inte och i ett visst läge knöt sig axeln och länge hade jag ett knorrande läte när jag förde axeln till ett vist läge.

91. Traktorkort Att köra traktor hade jag redan gjort som 12-åring när pappa köpte en traktor för att ha som utbyte vid köp av en ny 1950. Nu som 15-åring skulle det fordras traktorkort för att köra traktor. Om det var någon provtagning kan jag inte minnas, men traktorkort fick jag.

92. Skriver dagbok under två år Under åren 1953 och 1954 skriver jag dagbok. Det mesta handlar om skolskrivningar och resultat, träningar och tävlingar, arbetet på gården av alla de slag. Har även noterat när jag klippt och rakat mig, gånger på bio samt utgifter och inkomster månad för månad. Har även noterat dagstemperaturen där medeltemperaturen månad för månad och årsmedeltemperaturen noterats. Även utgifter och inkomster finns med månadsvis. Blev påmind att terminsavgiften under dessa två år var 45 kronor. Här en sammanställning från de aktuella åren:1953 Utgifter Diverse 781,79, Kläder 500,35, Resor 82,65 samt Nöjen 60,70, Totalt 1425,49 Inkomst 189,55 Underskott med 1235,94 Antal gånger på bio 11. Medeltemperatur hela året +6,73 grader C. 1954 Utgifter Diverse 791,65, Kläder 324,20, Resor 90,25,Nöjen 89,45, Idrottsartiklar 151,25, Skolmateriel 140,35 Totalt 1587,05. Inkomst 938,65 Underskott med 648,40. Antal gånger på bio 10 (en gång friplåt). Klippning 7 gånger. Medeltemperatur hela året +5,44 grader C.

93. 41 elever i klassen Under höst -och vårterminen 1953 var vi totalt 41 elever i klassen med Margareta Tideström som klassföreståndare, rekord.

94. Ungdomspokalen 1953 Den stora umgdomstävlingen i friidrott var den årliga vårtävlingen Ungdomspokalen på Lidingövallen. Löpning , höjd- och längdhoppning var mina favoritgrenar. Höjdhoppet 1953 blev en jämn historia mellan Uno Jacobsson och mig. Upp till 1,55 var vi lika och det blev omhoppning mellan oss. Vi fortsatte att riva och ta de kommande höjderna. Omhoppningen vann jag till slut.

95. Blir medlem i Lidingö Skytteförening 1953 Till Bo gård hörde även skjutbaneängarna vilka vi tidigt kom i kontakt med i samband med arbetet på gården. Det var därför inte långt till att Hasse och jag började med skytte. Ungdomsledaren hette Knut Knutsson. Av honom fick vi lära oss grunderna.Inte bara att skjuta mot tavlorna på 100 meter utan att även delta i markeringen av skjutresultaten genom på olika rörelser tala om resultaten och skottens placering. Utöver banskyttet blev det också deltagande i fältskytte mot olika figurer, allt från tavlor i helfigur ner till huvudmål, allt efter avstånd, till vilka det även gällde att bestämma avstånd, för inställningen av siktet.

96. Hemvärnsungdomsman När jag började med skyttet i skytteföreningen kom jag även i kontakt med gubbar som var med i Hemvärnet. Bland andra Bertil ”Skogarnas konung” Andersson och hans son Hans ”Tusse” Andersson. Då jag även både åkte skidor och sprang orientering så ville de ha med mig efter som det ingick en hel del tävlingar inom Hemvärnet. I november 1953 hämtade jag ut min utrustning på Hemvärnsgården. I den första övningen var det en ålningstävling, vilken jag vann. Jag blev med under några år och lärde mig en hel del. Var bland annat med att spränga ner Bobacken hopptorn, som hade tjänat ut.

96. På väg till hemvärnsläger i Ljusnedal.

97. Nybörjarkurs i orientering Våren 1954 anmälde både Hasse och jag oss till IFK Lidingös nybörjarkurs i orientering, I en notis i Lidingö Tidning – Bliv orienterare hade vi hörsammat uppropet. Det var först tre inomhuslektioner som Axel Jacobson med medhjälparna Yngve Klavenäs och Stig Karlsson stod för. Inomhuslektionerna följdes av söndagspromenad i skogen där teori omsattes i praktik. Det hela följdes upp med tre tävlingar, av vilken den sista var Vårlunken, 20-talet pojkar deltog. Den gröna topografiska kartan i skala 1:50000 användes. Med på kursen var bland andra Janne Söderberg, Bosse och Birgitta Thunell, Per Olof Zethrin och bröderna Berndt och Kjell Ekström, Albert Dykström, Benny Carlsson och Rolf Sjöstedt. De tre senare kom dock inte att deltaga mer än på kursen, vilket vi fyra övriga kom att göra.

98. Första året som orienterare Efter nybörjarkursen blev det full fart med orienterandet för mig. Träningstävlingar på sommaren och tävling varje söndag under hösten. Som 17-åring tävlade jag i klassen Yngre Juniorer.

99. Cyklande till midsommarfirande Midsommarfester fanns det på flera platser under början på 1950-talet. Det var Elfviksladan, Dalaföreningen, Trimers dansbana intill nuvarande Grankottevägen/ Bokstigen, Lidingövallen där Lidingö dansgille hade folkdansuppvisning, Täcka Udden, Sjövillan Brevik, dock inte någon dans där IFK Lidingö under 1930-40 talet ordna dans på den egna dansbanan intill Parkvägen där det senare blev matbespisning för oss som gick i Skärsätra skola. Vi var några stycken som cyklade runt till så många som möjligt under midsommaraftonen, inte för att dansa men för att vara med och titta på de dansande och det som hände på platserna.

100. På kontroll i Lidingölunken Vart annat år arrangerade IFK en orienteringstävling, vilken de kallade Lidingölunken. Den 22 augusti 1954 var det tid för denna Lidingölunk ute på Ingarö. De 85 funktionärerna åkte ut dit dels i egna bilar, huvuddelen i en abonnerad buss. Kartan var en specialritad backstreckskarta i skala1:20000. Hasse och jag skulle vara kontrollkontrollanter och stämpla deltagarnas stämpelkort. Vår kontrollpunkt var en tredikeskorsning. Vid kontrollen intill satt Karl-Åke ”Plankan” Bredberg med sin kompis Oskar Thorsell. Deras kontrollpunkt var en jättegryta, ett ca 40 cm brett hål i berget och en knapp meter djup. I denna grytan svalde de ner sitt medhavda brännvin. Totalt var det 21 kontroller på banan. Tävlingen bjöd på ett par nyheter som barnpassning i ett speciellt tält samt träresultatpinnar vilka hade ömsom krokar ömsom öglor i över och underkant för att kunna flytta om pinnarna allt eftersom resultaten ändrades. På resultatpinnarna häftades en resultatremsa med namn, klubb och tid dit.

101. Klubbens prestationsmärke Sven Gärderud tog redan 1949 fram ett presentationsmärke för orienteringssektionen där medlemmarna fick från 5 till 100 poäng för varje tävling de ställde upp i. fem poäng för deltagande i en träningstävling oavsett tid. Vidare gavs det en maxpoäng beroende på vilken typ av tävling det var med avdrag med en poäng för varje minut som man var efter segraren. Ett SM och landskamp för seniorer gav 100 poäng, en nationell tävling 80 poäng. KM-tävlingarna 25 poäng. Efter uppnådda 150 poäng erhöll man presentationsmärket i brons, 500 poäng gav silver, 1500 guld och 5000 elit. Dessa märken var till en början numrerade och motivet var en kartbild av Lidingön med en orienteringsskärm i nordvästra delen av märket. Senare kom även ett mästarmärke till i form av ett standar med märket på standaret. Detta märke blev verkligen en sporre för att jaga poäng och få högre och högre poäng. Prestationsmärket var verkligen en av de anledningarna till att jag från början började med den sporten. Presentationsmärket kom att finnas kvar till 1991 och den som då hade den högsta poängen var Mikael Tarandi på 40683 poäng, följd av Marthe Andersson, själv ligger jag på den listan på 8:e plats med 27771 poäng.

102. Ett par nybörjarmissar Två missar som jag gjorde på mina första tävlingar var att efter kompassuttagning till en kontroll sticka iväg flera hundra meter och först då ta ut min kompassriktning efter att då inte alls i kompassriktningen, trodde kanske att kompassen skulle ”dra sig” mot kontrollen. Den andra missen var att välja att räkna kraftledningsstolparna på en 50000-dels karta när de endast var illustrativt inlagda utan exakthet.

103. Tors fiske Varje år arrangerade Läroverket idrottsförening något som fick under namnet -Tors fiske. Elever och lärare träffades i den stora gymnastiksalen, det fanns även en mindre i huvudbyggnaden, för att tävla mot varandra eller endast framträda med något trevligt inslag. En som gjorde det var min kristendomslärare Laurell. Han hade tagit med sig en köksstol hemifrån och den tog han högst upp på ryggstödet och höll den rakt ut med en hand i en minut. Han utmanade de närvarande om de kunde göra detsamma. Själv hade jag inte en chans. Den som var bäst var Ingemar Arn, jämngammal med mig och även konformationskompis, han lyckades hålla stolen rakt ut i fem sekunder. Laurell hade även en bakgrund som brottare.

104. Även handboll ingick i mina sporter Spelade under ett par år i IFK Lidingös A-pojklag. När vi mötte stockholmslag spelade vi oftast i Eriksdalshallen. Oftast spelade jag back. I en match mot Belevue gjorde jag i andra halvlek två avgörande mål och IFK kunde vinna med 8-6. Med i laget var bland andra Nissarna Öhman och Hagren, Kjelle Fransson och Bosse Levander.

105. Skolseriebandy Under skolserien ingick det 20-talet lag med tre eller fyra lag i varje. Ett år vann vi vår serie och spelade final mot Djursholm. Efter full tid blev det förlängning där vi föll efter att motståndarna gjorde ett tidigt mål.

106. Ryska posten Vid en av de få klassfester som vi som gick i andra klass i realskolan hade en kväll i Högerns klubblokal på Södra Kungsvägen. Ett av inslagen var att leka Ryska posten. En sällskapslek som går ut på att en brevbärare från ryska posten ska dela ut post till en okänd mottagare, och posten är i själva verket någon

form av kroppsberöring. Brevbäraren går ut ur rummet och knackar på dörren. Lekledaren frågar vem det är och brevbäraren svarar att det är ryska posten. Lekledaren frågar om posten är till “den”, “honom” eller “henne” och pekar på en av deltagarna i rummet. Brevbäraren måste då svara ja eller nej, utan att veta vem lekledaren pekar på. Svarar brevbäraren “nej” pekar lekledaren på en annan deltagare och så fortsätter det tills brevbäraren svarar “ja”. Då frågar lekledaren om det är “handtag”, “famntag”, “klapp” eller kyss” som ska delas ut. När brevbäraren valt ett av alternativen och svarat får den öppna dörren och komma in i rummet för att “dela ut posten” till den förvalda deltagaren. Nästa omgång är det mottagarens tur att vara brevbärare. Jag blev utvald att ge Barbro Nordström en kyss. Det behövde vi inte göra inför hel klassen utan fick gå ut i ett förvaringsrum. Vi väntade där ett tag och sa sedan till varandra: -Nu är vi väl klara och gick ut.

107. Två DM-segrar i skolornas skridsko Åren 1953-55 deltog jag i skolornas DM i skridsko. En tävling som på den tiden samlade upp till 500 deltagare. Första gången tävlade jag på Enskede idrottsplats, de två sista gångerna på Ängby idrottsplats. Både 1954 och 1955 vann jag B-klassen bandyrör. Sista året när jag hade 61.9 slog jag skolrekordet, vilket var från 1937. Ett rekord som fortfarande gäller eftersom klassen med bandyrör lades ner efter 1955.

108. Handboll i kvarterserien Även handboll ingick i kvarterserieutbudet under mina ungdomsår. Ett av åren spelade jag i laget Limpan, ingen slutseger för vårt lag, men vi kämpade väl.

109. Bandy juniorserien för IFK I seriebandyn med IFK under 1955 blev det matcher varje söndag under januari-februari. Lagen vi mötte då var Hägersten, Rotebro, Solna, Norrtull och AIK. Med min snabbhet på skridskorna gjorde jag flera genomåkningar med mål som resultat. En annan i laget var Erik ”Killroy” Eriksson, som med sin armlängd lätt kunde hålla motståndarna på avstånd med soloåkning på högeryttern.

110. På cykel till träningstävling Mitt i sommaren 1955, efter att ha arbetat på gården hela dagen cyklade Hasse och jag ut till en orienterinsträningstävling i Sätra- Mälarhöjden och sprang en 5 kilometer lång bana. Därefter upp på cyklarna för en tur på drygt 2 mil hem. När vi är mitt på Västerbron somnar Hasse på cykeln och åker in i räcket utan att bli skadad eller få något fel på cykeln. Kanske blev det lite för mycket denna dag.

111. Tar bilkörkort Efter fyllda 18 år fick man börja träna för att ta körkort. Traktor hade jag då kört i många år. Anmälde mig till Lidingö Bilskola. Kostnaden för körlektioner låg på 12 kronor per timme. Om man köpte tio lektioner fick man lektionerna till ett sammanlagt pris av 100 kronor. Jag bestämde mig för det senare alternativet. Efter sju lektioner fick jag klartecken från min körskollärare att jag kunde vad som behövdes. Hade jag tagit dessa sju lektioner till ett pris av 84 kronor hade jag sparat 16 kronor. Läkarundersökning, teoriprov och uppkörning gjorde att jag tillsammans fick betala 285 kronor för mitt körkort.

112. Fri fart upphör 1 juli 1955 Under hela tiden som jag övningskörde från början på juni 1955 och fram till 1 juli 1955 var det fri fart för bilkörning . Det fanns ett bilmärke som visade tätbebyggt samhälle där man skulle ta särskild hänsyn till medtrafikanterna. När jag i juli fick mitt körkort var maxfarten begränsad till 50 kilometer i timmen.

113. Kylig camping i Härjedalen Anmälde mig till en veckas fjällvistelse med Stockholms hemvärnsungdomar. Det var ett läger under skollovsveckan 20-26 februari 1955. Tillsammans var vi 160 ungdomar som for med tåg upp till Ljusnedal, utöver oss ungdomar var det befäl, läkare och hemvärnslottor. När vi efter 13 timmar på tåget kom fram visade termometern -44 grader, men under resten av veckan höll temperaturen sig på -36 varje morgon, men under de fina soliga dagarna fick tempen upp mot -5. Vi var inkvarterade i tälthydda m/39. I dessa tält elda vi så att det var hur varmt som helst vid fötterna medan man oftast tog på sig pälsmössan på huvudet för att inte frysa fast i tältduken. Det var eldvaktsbyte varje timme. Mat fick vi i ett intilliggande hus där smörpaketen vi fick var frusna så vi fick gnaga av det för att få det på smörgåsarna. På övningarna lärde vi oss bland annat att plocka isär en kulspruta med både vantar och skinnhandskar på händerna. Tresidigt reportage i tidningen Hemvärnet, april 1955.

114. Första riktiga orienteringstävlingen Även om jag gjorde debut på en riktig orienteringstävling efter nybörjarkursen våren 1954 på Fyrisfejden var Hellas nationella tävling i april 1955 min stora debut. Tävlingen gick i Sandemar intill Dalarö. Mycket snö kvar i markerna och långt att gå till start. Bland över 1000 anmälda gick jag ut som 741 med en hel del spår i markerna. Trots ett par minuters bom blev jag 8:a i YJ med 63 anmälda, tio minuter efter segraren. Från den tävlingen har jag minnet av hur vår Pelle Rosenberg i ÄO-klassen skänkte en oljeålning till segraren i sin egen klass och tog tillbaka tavla inramad. Pelle var en riktig spjuver.

115. Pappa köper bil När både pappa och jag tagit körkort i juli 1955 blev det aktuellt med bilköp. Var med pappa och tittade på olika bilmärken, slutligen blev det en Opel Rekord. Mamma hade inte några bilmärkessynpunkter utan endast att bilen skulle vara svart. Mamma menade att om vi skulle åka på begravning så kunde vi inte komma med annat än en svart bil.

116. Bilresa till Östergötland Den första gemensamma bilresan som familjen gjorde blev till Östergötland direkt efter bilköpet. Tillsammans besökte vi platser som pappa arbetat på som ung och till pappas bror Nisse och hans fru Harriet på deras sommarställe och framför allt gården Hultet norr om Getå där pappas alla sex syskon var under hela somrarna tillsamman med farmor Anna och farfar Johan. Alla sex killarna alltid kortstubbade utom storebror Sten och mellansystern Anny.

116. Mamma vid ratten i Opel Rekorden vid resan till Östergötland.

117. Första gången jag körde bil till en tävling Upp till Fyrisfejden i augusti skulle jag ta familjens bil till tävlingen, vilken gick nordväst om Sigtuna. För att hotta till tävlingen sa Hasse ”Tusse” Andersson att häng efter mig. Väl ute på Riks 13 var Tusse uppe i 80 km/ tim, så fort hade jag inte tidigare kört, men det gick vägen. Någon hastighetsbegränsning fanns inte då. På tävlingen blev jag 13:e bland de 41 startande.

118. Placeringen efter Björn Ekblom Söndagen efter Fyrisfejden var det tävling i Grödinge, där Stockholms OK ordnat tävling för första gången på den topografiska kartan i bruntryck i tre färger, något som senare skulle bli allt vanligare. Även om jag var nästan 14 minuter efter Björn Ekblom var jag 2:a i klassen.

119. Skolungdomens Riksträff För första gången skulle jag delta i skolungdomens Riksträff i orientering och året var 1955. I min klass som var pojkar B med fullföljde 112 och min placering blev 19:e och var femte bäste stockholmare. Bror Forsberg och Björn Ekblom var 1:a och 2:a. Var två placeringar och 18 sekunder efter Rigmors kusin Hasse Mårtensson.

120. SkolDM i orientering för 4:e gången Ett SkolDM 1955 var en förhållandevis stor tävling där endast pojkar deltog, 245 totalt, i fyra klasser, noterbart var att det var endast pojkar som tävlade. Starten var förlagd nordost Erstaviks gård, placerade mig som 22:a bland de 75 startande i min klass. Lidingö hade ett skapligt gäng och hade vunnit lagtävlingen om vår femte man gjort ett lopp fem minuter sämre än vår fjärde man. Mellan andra och tredje kontrollen sprang jag förbi gårdenFisksätra där jag hade bott 1937-40.

121. Ungdomsspelen för 8:e gången Sista dagen i maj 1955 ställde jag för 8:e gången upp i Ungdomspokalen. Det är från det året jag också har mina personliga rekord i , längdhopp 5.46 3:a, 1000 m 2.59.9 4:a och kula 5,5 kg 9.98 5:a.

122. Personliga friidrottsresultat som 18-åring Fram till och med 1955 har jag noterat mina personliga friidrottsresultat som då var enligt följande.100 m-12.6, 200 m-26.2, 300 m-41.2, 400 m-59,9 800 m 2.19,8, 1000 m 2.59.9, 1500 m 4.53,9, 3000 m 10.59, 100 m häck 16,4, 110 m häck 18,0, längdhopp-5,46,längd utan ansats-2,64, höjdhopp-1,55, höjdhopp utan anlopp

1,25, tresteg-11,42, stavhopp-2,60, kula senior 8,35, kula 5,5kg 9.98, spjut senior 26,50, spjut junior-31,98, diskus senior-27,18, diskus junior-33,70, slägga senior-29,95, vikt 15 kg-9.92.

123. Nattorientering för första gången Min debut i nattorientering skedde, vad jag minns på klubbens natt KM hösten 1955 från Hellasgården. Visste ett tag inte ens var jag befann mig på banan men lyckades bli 2:a efter Albert Dykström och slog Gösta Cumlin och Rolf Sjöstedt. Ett batteri kostade på den tiden 4,50 kronor och man köpte nytt till varje tävling. Uppladdningsbara fanns ännu inte.

124. ”Lasse Dahlstedt börjar komma” Senare på hösten skulle Marthe Andersson bli Nordisk Mästare i orientering. När DM arrangerades på Ornö av hans egen klubb var han storfavorit att vinna seniorklassen, vilket han också gjorde. För egen del gjorde jag säkert årets bästa lopp och blev 7:a. bland de 35 fullföljande i YJ-klassen. Som ”vanligt” var Bror Forsberg och Björn Ekblom i topp. I Lidingö Tidning skrev Sven Gärderud: ”Lasse Dahlstedt börjar komma”.

125. Blåst på DM-seger efter dött lopp Lördag kväll den 25 februari 1956 körde jag tillsammans med Albert Dykström iväg från Kornhamstorg ner till Svärta i Södermanland. Det var det första juniorDM tävlingen som skulle avgöras. I den gemensamma förläggningen småpratades det inför morgondagens tävling. Håkan Håkansson Enebybergs IF hördes bland annat säga att han gjorde milen på 39 minuter, något som imponerade på både ”Abbe” och mig. Väckning klockan 3.45 och avfärd till start klockan 5.30 och 6.00 gick starten för de nio anmälda juniorerna, banan var 14,5 km. Tre man for iväg åt fel håll vi sex andra åt rätt. Till första kontrollen, ett torp efter 3,5 km var vi fem, men därifrån och till andra blev vi bara tre, efter att kört ifrån två. Bengt Carlsson tog ett eget vägval till tredje, dit det var 7 kilometer, men vi var i det närmaste lika dit. Halvvägs till mål, dit det var 2,3 kilometer höll vi tre ihop för att där skiljas. Bengt gick ut på riksettan. Mot mål ledde jag med 10-talet meter då Abbe ropar, -skall vi göra dött lopp? Jag saktar in och Abbe passerar mig just före målgången. Enligt reglerna får man inte göra upp om att göra ”Dött lopp”, något som arrangörerna Skogsluffarna inte var medvetna om, jag blev dömd tvåa och Bengt var mer än en minut efter oss.

126. Träningsläger i Skåne Askonsdagskvällen rullade Pelle Rosenbergs folkvagn och min Opel iväg söderut mot barmarken. Övernattning på ett hotell utanför Linköping och dagen efter ner till Snapphanarnas klubbstuga utanför Hjärarp två mil från Ängelholm. Det blev sågning, vedhuggning, risbränning och andra konditionsstärkande övningar som sattes igång efter ankomsten. Snapphanenatten väntade på kvällen. Några framgångar för lidingöorienterarna blev det inte denna natt, den uppförstorade 100.000-dels kartan från 1861 gjorde att alla blev ”barkätare” utom Åke Sundqvist. Tidig uppstigning dagen därpå för att prova på en kul träningsbana. Efter denna bar det iväg till pensionat Kopparhatten, Skäralid på den vackra Söderåsen. Pelle ordnade en ”Knäppupporientering” med olika sorters skjortor. Andra övningar var punkt-och linjeorientering samt kompassgång genom ett nästan ogenomträngligt granskogsbälte. Påskdagens begivenhet var en klubbmatch mot Köpenhamns IF, vilken Lidingö vann. På den avslutande annandagpåsk tävlingen blev 55% av lidingöorienterarna pristagare.

126. Kopparhatten var logiplatsen.

127. Debut i Tiomila 1956 Att få deltaga i Tiomila är för alla orienterare något som man ser fram emot. Min debut gjorde jag på 6:e sträckan 1956 i IFK:s andra lag med växling i Knivsta. Sven Gärderud sprang samma sträcka i första laget och vi kom att gå ut samtidigt på vår sträcka. Sven och jag höll ihop till första kontrollen men till den

andra var jag inte uppmärksam på en kartskarv på den uppförstorade 100.000-delskartan och kom snett i kompassgången. Svenne tog in på täten medan jag tappade. Första laget 23:a, andra laget bröt. Efter min debut kom jag att vara uttagen till totalt 18 Tiomila. Av dessa 18 , var 10 i första laget. Här en sammanställning på samtliga Tiomila jag varit ute på. 1958 fick jag inte springa då andralaget bröt innan jag fick gå ut på min 7:e sträcka. 1959 års Tiomila gick mellan Rimbo och Länna bruk. Det blev en kavle där växlingen i täten ständigt växlade. Själv hade jag blivit tilldelat sträcka 5 i andra laget. När jag fick kartan såg jag de två första kontrollerna och frågade startfunktionärerna -Får vi de övriga kontrollerna senare? – Vik upp kartan fick jag till svar. Till kontroll 3 var det 9,3 kilometer, den längsta delsträckan på ett Tiomila. Det var första gången som Långa natten fanns med i tävlingen. Täten tog en omväg på landsväg för att slippa springa i det översvämmade området. Det blev en sväng på 16 km förbi Knutby och fram till kontrollen. Jag gick rakt på men fick ständigt vända om då det inte gick att gå rakt på i det översvämmade området. Sträcksegraren hade 1.58 själv hade jag över fyra timmar på sträckan. Stockholms OK segrade på en tid över 16 timmar, en tid som var vanlig på den tiden, att jämföra med 2000-talets c:a 10 timmar. 1960 Eskilstuna-Mariefred. Skulle sprungit 3:e sträckan men laget brutit på tidigare sträcka. 1961 Edsviken-Norrtälje. Sprang i andra laget, vilket kom 106:a, första laget 72:a. Efter att 1962 års tävling ställts in med anledning av gulsotsstoppet blev det istället Sjösa-Trosa 1963 som nästa Tiomila. Nu var jag tillbaka i första laget på sträcka 6, gick upp från 58:e till 57:e plats. Laget slutade 21:a. 1964 Mölnbo-Malmköping. Gick upp 10 placeringar på min andra sträcka det året och laget tappade några placeringar i jämförelse med året innan och blev 24:a. Inför 1965 års Tiomila hade flera av lagets löpare visat fin form och var inställda på att göra en fin Tiomila och IFK Lidingös fina form skulle hålla i sig även under 1965 års Tiomila. Hälleforsnäs var platsen där tävlingen startade och målet var förlagt till Strängnäs. Lidingölaget med följande uppställning: Sten ”Jerka” Andersson sprang första sträckan och var till och med i täten vid 6:e kontrollen och växlade som 4:a. Själv blev jag efter på andra sträckan, ett par småmissar och noggrann kartläsning gjorde att vi halkade ner till 50:e plats. Kurre Omholt gick jämt med täten och växlade som 21:a. Anders Gärderud på fjärde placerade sig som 3:a på sträckan och laget var nu uppe på 5:e plats. Redan vid 2:a kontrollen var Per Sommerhein uppe täten och kunde växla ut Sören Nilsson på nästa där han gick upp i täten och ledde hela kavlen och kunde växla över till Marthe Andersson, som fick en halv minuts ledning. Men det var inte Marthes natt, krångel med pannlampan, fortsatte med några missar och Marthe växlade över till Hasse Dahlstedt som 14:e lag 16 minuter efter ledande lag. Hasse Dahlstedt går upp till 9:e lag men tappar några minuter till på täten. Ragnar Andersson tar in två minuter men tappar några placeringar så att när Janne Söderberg går ut på sista sträckan ligger Lidingö på12:e plats 17 minuter efter ledande Stora Tuna IF och Hagaby OK. Ungefär mitt på den 14,5 kilometer långa slutsträckan missar täten och helt plötsligt är det nya lag i täten. Janne spurtar i mål som 5:e lag knappt sex minuter efter segrande OK Malmia, Mora 2:a, OK Denseln 3:a och Tierps IF 4:a.

1966 års Tiomila kom att arrangeras i Östra Kolmården. Första laget 20:e sprang själv andra lagets 4:e sträcka, laget tredjen sist som 151:a. Även 1967 års Tiomila blev tungt för mig då jag på 3:e sträckan i första laget inte klarade maxtiden efter att endast gått ut tio minuter innan den skulle ha gått ut på sträckan innan. Båda lidingölagen bröt. 1968 var på nytt ett dystert lidingöminne då den konditionsstarke Ove Åström tvingades bryta på andra sträckan och det blev ingen start för mig på sträcka 3. 1969 Åkers styckebruk, sprang det året i första laget där vi nådde en 60:e plats. 1970 Järna där det för första gången var växlings- och målplats på samma område, Tiomila-arenan var född. Båda lidingölagen bröt. 1971 Bogesund, ett arrangemang som kom att bli ihågkommet för de polletter som skulle lämnas vid kontrollerna på de första sträckorna och en tävling som blev en hängkavle med ett pärlband av löpare hela vägen. 36 sekunder mellan de elva första lagen, Lidingö på 24:e plats. 1972 Västerhaninge. Genom att gaffla de två första sträckorna så att det bara vart 16:e lag som sprungit lika efter första sträckan. Ett nytt inslag i tävlingen som under de kommande åren kom att utvecklas. IFKs placering det året blev 145:a, själv sprang jag sjunde sträckan i första laget. 1973 Skeppsta . Första gången som jag kom att springa sista sträckan i lag 1. Väino som skulle hem till broder Hans konfirmation bytte med min sjunde för att hinna hem i tid. Lidingö låg långt bak när jag gick ut och vår slutplacering blev 178. 1974 Sorunda, nu tillbaka i andra laget, där jag för första gången fick ge mig ut på en första sträcka, andra laget bröt senare och första laget var inte bättre än 212. 1975 Lilla Benhamra, Kårsta. Det var det fjärde året i rad som Lidingö fick en placering en bra bit över 100 och slutade först på 190:e plats, det året sprang jag i andra som slutade på då genom tiderna sämsta placering som 314:e. 1981 Kungsängen, blev den sista Tiomila jag sprang, nu i IFKs tredje lag, hade sträcka 5 och klarade mig runt skapligt bra. När jag ser tillbaka på dessa 18 Tiomilatävlingar kan jag konstatera att jag sprungit alla sträckor utom 8:e och 9:e och att 1965 var det år som jag var högst upp med en 5:e plats.

127. På Lidingö Tidnings affisch efter 5:e platsen 1965.

128. Granförsäljning Under slutet av 1950-talet fick IFK Lidingö skidoch orienteringssektion möjligheten att efter samråd med kommunens skogvaktare Askebrant göra gallring i vissa granplanteringar på ön och innan den ordinarie granförsäljningen på ön satt igång sälja granar från flakvagn, kallad ambulerande försäljning Detta var til�låtet om man inte ställde ner granarna på marken. Hasse och jag tog ner runt 100 granar och det enhetliga priset per gran var 10 kronor. Även 1958 hade vi granförsäljning i IFK men då fick även några av de övriga sektionerna i klubben vara med, men då gjorde vi inköp via en granförsäljare och betalade totalt 2250 kronor för granarna, vilka vi sedan sålde för 4100 kronor, således en förtjänst på 1850:-. Men huvuddelen av det nedlagda arbetet på 118 timmar svarade orienteringen för 52 och friidrotten 26.

129. Orienterarna skogsröjde Utöver att vi inom IFK orientering fick möjligheten att ta ner granar på kommunens mark fick vi även genom kontakter som pappa hade med skogvaktare Askebrant möjligheten att röja sly på ett skogsområde vid Elfvik och ett annat på Tyktorp. Det var sammanlagt 15-20 yngre förmågor som ställde upp och drog in en del pengar till sektionen och fick även en mindre del för sina insatser. Den verksamheten blev endast ett år då de ordinarie skogsarbetarna menade att vi drog ner priset för deras arbete.

130. Danskurs på Stjärnvägen 27 Rune Thunell kom med ett förslag att vi orienterare skulle gå en danskurs och vände sig framför allt sig till oss yngre. Förslaget nappade vi på. Hur många vi till sist blev kommer jag inte ihåg men utöver Rune, Abbe Dykström, Gösta Cumlin, Roffe Sjöstedt och jag själv minns jag inte. Det blev Foxtrot, vals, polka men inte hambo.

131. 3:e raka riksskidskyttesegern Tillsammans med Clas Hellström, Ingemar Widell, Åke Otterström och Claes Flore´n var jag med om att ta hem den tredje raka Riksskidskyttet för stor- Stockholms skolor. Det var det fjärde vandringspriset som för alltid hemfördes till Lidingö.

132. Hoppar av från klass RII och tar realexamen Efter att jag börjat i klass RII bestämmer jag mig för att i stället flytta ner och ta realexamen. Ett beslut som jag kände var bra med anledning av min skoltrötthet. Jag trivdes bra i klassen och tog realexamen i maj 1956 med skapliga betyg, näst högsta betyg i matematik och biologi samt berömlig i gymnastik.

132. Klassfoto 4:4.

133. Ett halvår i jordbruket Efter det jag tagit realexamen hade jag ett halvår fram till det jag skulle rycka i på militärtjänstgöring och arbetade under den tiden hemma på gården.

134. Börjar fältpolisutbildning i Skövde Vid mönstringen föreslog de som satt i inskrivningsnämnden att jag skulle placeras som kavallerist, något som jag avböjde, samma sak sa jag vad gällde infanteriet. När fältpolisalternativet kom upp fick jag lov att få det beskrivet för mig. Efter den utläggningen om vad det gällde, sa jag ja till det. Det blev K3 och Fältpolisen som gruppbefäl och 11 månader Inryckningen var den 26 november 1956. Materielutlämning där det gällde att få upp säcken högt på axlarna för att inte ta omtag när den åkte ner på rumpan. Så mycket halm som möjligt i madrassvaret (madrasspåse) för att inte behöva fylla på vid senare tillfälle. Slutligen installering på logementet med dubbelsängar i stål och ett förvaringsskåp i plåt . Totalt var vi 41 elever uppdelade på fyra grupper. De flesta fick med tiden smeknamn som, Elvan, Bragd, Plommonet, Bölja, Furan, Tvålis, Kingkong, Stubbis, Mandel, Smedjebacken, Bamsen, Pliggo, Stappen, Göken, Hököga osv. Att jag själv hade något smeknamn minns jag inte.

134. Som militär på K3 i 11 månader.

135. Skedesprover Utbildningen var indelad i olika skeden, vilka avslutades med ett prov. Det första skedesprovet var i handhavande av materiel. När jag visade upp mina marchkängor fick jag påpekande att de inte var tillräckligt putsade. Efter att talat om att de kängor jag fått ut inte var lika de flesta andras med en hård glansig yta utan en känga med mjukare skinn som skulle smörjas in med fett och inte skokräm, enligt instruktionen. Därför kunde jag inte få samma glans på denna känga som de med glansigare skin. När jag sedan skulle visa upp min vapenrock med en isydd knapp kunde jag inte låta bli att säga. – Det var lätt för mig som hade stort A i syslöjd när jag gick i skolan. – Vad sa du sa fanjunkaren och tog i knappen mellan pek- och långfingret och drog så mycket han kunde och tyget runt knappen följde med ett tygstycke runt knappen. När jag sydde fast knappen gjorde jag det endast genom det första tyget för att syningen inte skulle ses om jag även skulle sytt igenom det överlappande tyget. – Gör om sa fanjunkaren. -Jag var nära till tårar av förnedringen.

136. Konditionstest var annan månad Konditionstesterna genomfördes så att man steg upp på en 40 centimeter hög bänk med samma fot före med en uppstigning varannan sekund en nedstigning varannan. 30 uppstigningar och 30 nedstigningar. Arbetet pågick i fem minuter. Pulsen räknades under ½ minut en minut efter arbetets slut. Vid inryckningen hade jag 49 slag, som efter nio månader var nere på 39. Det skall sägas att innan testet började låg jag på runt 34 slag, jag återhämtade mig således ganska fort.

137. KM i skidorientering på JSM Till JSM i skidorientering som avgjordes söder om Degerfors av Strömtorps IK 1957 ställde hela fem man från IFK Lidingö upp i tävlingen. Vi var de aktiva juniorerna som fanns i klubben så det bestämdes att resultaten även skulle gälla som klubbens junior- KM. Det blev en speciell tävling. Först när vi kom ut på sjön Storbjörken blev det spridning i den stora klungan. De som behärskade skridskotekniken stack iväg i en hiskelig fart och ledet blev långt utdraget. Det blev skridskoskär på is i sju av de 18 kilometer långa banan. Bäst av lidingögrabbarna blev Hasse Dahlstedt med en 17:e plats, broder Lasse 21:a och Albert Dykström, Bernt Nilsson och Gösta Cumlin tog de tre sist platserna som 26, 27 och 28.

138. Snabb på brandövning Flera gånger under den första tiden var det brandövningar. Från liggande i sängarna skulle alla på en given signal så fort som möjligt sätta på sig anbefald klädsel och utrustning ställa upp sig i korridoren på den egna platsen. När jag var snabbast på den första brandövningen behövde jag inte vara med på nästa. Lika dant vid nästa, segraren fick stå över. Min snabbhet kan ha berott på den träning jag tidigare fått att snabbt rycka ut för att ta reda på och föra tillbaka korna hemma på gården när polisen ringt och meddelat att korna var ute.

139. Militär femkamp Det fanns stora möjligheter att i det militära vara med i olika idrotter. Femkamp med grenarna, kpistskytte, dels prickskytte 100 m mot tioringad tavla liggande samt 1/1 och 1/3 frontfigurer stående på tid där figurerna försvann efter viss tid , hindersimning 50 meter där man skulle över och under två stockar, under en tre meter lång tralla, upp på en 1,2 m hög brygga, därefter över och under två trästockar, något annorlunda om det var en 25 eller 50 meters bana, handgranatkastning uppdelat i både längdkastning och prickkastning mot tre olika cirklar, hinderbana på runt 540 meter med 20 olika hinder vilka man skulle över under eller ballansa på och slutligen terränglöpning 8000 meter. Deltog både i MILO-mästerskap och mästerskapet för hela landet. Tävlingarna samlade över 100 deltagare. Många med mångårig specialträning, som nybörjare var jag med för att lära. Hamnade långt ner i resultatlistorna. Min bästa gren var handgranatkastningen medan jag hade en minut sämre än de bästa på hinderbanan och 14 sekunder efter segraren på simningen som hade 29,9 och upp mot sju minuter sämre på terränglöpningen. Genom att jag var med på så många tävlingar kunde jag inte alltid ta ut ledigheter under de tider som övriga gjorde så fick jag ta ut den ledigheten när de andra hade tjänst.

139. Hindersimning 50 meter.

140. Övningsverksamheten Fältpolisutbildningen var naturligtvis speciell för vår verksamhet. Vi hade utbildning i rättslära där stadsfikalen McKey var vår lärare. Närstrid med en tuff kapten Mann som var kommandoutbildad i England. Trafikdirigering med praktiska övningar i olika städer. Tågpatrullbevakning för att hålla ordning när beväringarna var på tågresor. Ordningshållning på nöjesplatser som Gröna Lund med två i uniform följda av två civilklädda för att följa upp eventuell tillrättavisning. En speciell händelse var när skvadronen var i Kristianstad på en biltävling med bland andra racerföraren Jokke Bonnier. Ett hål i en genväg genom ett staket till bilarenan skulle hållas stängd. Jokke hade svårt att acceptera att inte få ta sig in den aktuella smitvägen. Under K3 tiden besökte jag mer än tio olika regementen i olika uppdrag. Med anledning av att en smitta spridit sig på K3 fick vi rycka ut en vecka tidigare än beräknat.

141. I handboll var vi bäst på regementet I regementets handbollsturnering var vi i 2 Skvadron bäst, (skvadron motsvaras av kompani inom infanteriet). Andra idrotter som orientering, pistolskytte var övriga grenar som det fanns möjligheter att tävla i.

141. Handbollslaget.

142. Dagersättningen var 50 öre Per dag hade man en ersättning under de första åtta månaderna på 50 öre för att höjas till 1,25 kronor när man blev vicekorpral. Under hela militärtjänsten hade jag faktiskt sparat in 1200 kronor. För att dryga ut ersättningen ordnade jag två lotterier inom skvadronen med beloppen 10-20 och 30 kronor till ett lottpris på en krona. Jag sålde 120 lotter och gjorde en förtjänst på 60 kronor per lotteri. En hemresa med tåg kostade tur och retur 37 kronor. Några sådana blev det, utöver ett par fria.

143. IFK 2:a för andra året i rad på budkavle DM När budkavle-DM för juniorer avgjordes med start i Paradiset i Hanveden 1956 placerade sig Lidingö sig på andra plats. Nitton lsg startaade och Albert Dykström på Lidingös första sträcka växlade som nia. Hasse Dahlstedt förde upp laget till en fjärde plats. Sista sträckan med flera duktiga löpare hade anförtrotts åt Lasse Dahlstedt, som redan till första kontrollen var uppe i täten. Det var många som missade den lilla mytomspunna sjön Ormputten. Lasse behöll ledningen fram till sista kontrollen där en mindre miss gjorde att Lasse fick ge sig mot Mälarhöjdens Bror Forsberg, men sträcksegern gick till Lasse. Med samma lag som året innan blev det på nytt en 2:a plats för lidingökillarna men med en annan löpordning. Jag sprang första och kom in som trea, Abbe Dykström sprang andra och slutligen Hasse på sista som fick möta landslagsuttagne Björn Ekblom Skogsluffarna, det blev på nytt en hedrande andra plats för lidingökillarna. Detta är den bästa juniorplaceringen för ett lidingöjuniorlag som senare juniorer inte klarat av trots lag som vunnit JSM-kavlen. Nämnas kan att Spånga IS som senare på hösten skulle vinna JSM blev placeringen efter Lidingö på DM.

143. Laget med Hasse, Abbe och jag som blev 2:a på DM två år i rad.

144. Första JSM-budkavlen Det första JSM:et i budkavle avgjordes norr om Norrköping av IFK Norrköping 1957 på en backsträckskarta i skala 1:50000. Det blev ingen större framgång för lidingölaget, en slutlig 70:e plats blev resultatet med samma lag som blev 2:a på DM-budkavlen. Kunde glädja mig åt att dock slå segrarlagets (Spånga IS) första sträckslöpare Björn Johansson (senare Sprängare) med över fyra minuter.

145. Ovisst vad jag skulle göra efter ”lumpen”. Det blev utryckning en vecka innan slutdatumet då det utbrutit en smitta på regementet och de ansvariga beslutade att skicka hem samtliga inkallade på en gång. Vad jag skulle göra efter hemkomsten hade jag inte klart för mig. Jag hade erbjudanden att få möjligheten att söka FN-tjänst med det fina betyg jag erhållit, XX8. Men det kände jag inte för. Pappa hade sett mig bygga upp gränsstensrösen på Koltorpsgärdet av all den sten vi tagit upp från åkern och kom att tänka i lantmäteribanor och kartorna i orienteringen. Det fick mig att ta kontakt med Hans ”Tusse” Andersson som jag kände väl genom både IFK-orienteringen och Hemvärnet. Tusse var mätningsingeniör på ett lantmäteridistrikt söder om Stockholm och jag frågade honom om jag skulle kunna få praktisera hos dem. De hade dock inte möjligheter att ta emot någon praktikant men tipsade om att ett annat distrikt i Stockholm hade möjligheten att ta emot en praktikant. Fick ett nummer till en distriktslantmätare Gunnar Pavell på Sigtunadistriktet. Pappa ringde upp Pavell och talade om att han hade en skötsam son som var intresserat av att praktisera inom lantmäteriet. Pavell var till en början inte speciellt intresserad. Han kände till de där ynglingarna som föräldrarna lovordade, men lovade att ta emot mig för ett samtal på distriktskontoret på Karlavägen 78 Stockholm. Väl där och efter ett kort förhör om mig fick jag börja där på en gång. Började där den 1 november och fick sitta i samma rum som mätningsteknikern Rune Andersson som satt i femrummarens pigkammare. På kontoret fanns utöver distriktslantmätaren även lantmätarna Sten Ahberg och Bengt Eriksson, en mätningstekniker ”Toffe” och Erik ”Magnus” Magnusson, kanslisten Brita Gustavsson, samt två kartritiskor , en hette Irene Berg. Jag sattes snabbt in i Runes beräkningsarbe av polygontåg. Min uppgift var att ta fram de verkliga längderna från de protokoll som tagits fram tidigare under sommaren-hösten vid mätningarna. Varje längd skulle justeras med hänsyn till uppmätt höjdvinkel där man fick söka upp cosinusvärdet för aktuell vinkel för att multiplicera det med 0,xxxxxx, därefter aktuell nedböjning av bandet beroende på längden, temperaturjustering med hänsyn till avvikelsen mellan bandets normaltemperatur och aktuell uppmätt temperatur vid mätningen x utvidgningskoefficienten. Det var ett ständigt vevande fram och åter på den aktuella Odnersnurran. Vidare fortsättning av att multiplicera sinus och cosinusvärdena för angivna horisontalvinklar och därefter summera + eller – värdena till föregående X, Y-värde. Det var att hela tiden frossa i siffror, något som passade mig bra.

146. Lika mycket betalt även på lördagar Den ersättning jag fick för mitt praktikantarbete var 12 kronor per dag. På den tiden arbetade vi även på lördagarna och även då hade jag 12 kronor per dag. Utöver min dagersättning utgick det även hel (16 kronor) och halvdagstraktamenten (8 kronor). Efter ett år ändrades månadsersättningen till 300 kronor för praktikanter. När distriktet hade ett grundkartearbete i Almunge under våren 1958 valde jag att istället för ersättning från lantmäteriet debitera mitt arbete på kommunen till ett pris av 4,50 kronor/timme.

147. Alltid gemensam fika på eftermiddagen Till eftermiddagsfikat var det alltid någon som gick runt och tog upp personliga beställningar till kaffet. På denna tid tilltalade distriktslantmätaren inte de kvinliga arbetarna med du utan med efternamnet. Kommer ihåg att Pavell när han åt sin kanelbulle alltid drog ut den i hela sin längd för att sedan noppa av den bit för bit.

148. Utbyte av snurran Efter en tid byttes snurran ut mot en elektrisk rasslande maskin för att en tid senare på nytt bytas ut till en ljudlös maskin. Efter att den ljudlösa kom kändes det inte riktigt bra när man uppfattade det som att man inte visste om det arbetades på rummet när det var alldeles tyst i rummet. Nästa steg blev när magnetkorten med olika program kom med beräkningsprogram som avskärningar och inbindningar.

149. Utearbetet Förrättningsverksamheten på ett lantmäteridistrikt bestod av en hel del olika uppdrag. Som mätningstekniker senare mätningsingenjör som jag bestämde mig för att bli bestod arbetet då att dels ta fram kartmateriel till grundkartor, göra mätningar för fastighetsbildning genom avstyckning, ägoutbyten. Vidare bestämning avalternativt anvisning av gränser. Under årens gång var det en snabb utveckling av verksamheten. Som praktikant var jag under det första året ofta med ute för att framställa grundkartor. Det var uppställning av ett stativ med mätbord med ett pappersark över en koordinatbestämd polygonpunkt På detta bord ställde man upp en distanstub vilken man ställde på

ett litet polstift, på kartans utmärkta polygonpunkt. Distanstuben riktades därefter mot en annan känd punkt för att få rätt orientering. Därefter kan arbetet med att rikta in tuben mot aktuella punkter som skall mätas in. Avståndet läses av mot en distansstång, oftast 4 meter lång. Antal centimeter mellan trådkorsets över och underlinje avläses, där varje centimeter motsvarar en meter. Uppmätt avstånd ställs in på linjalen och prickas av genom det lilla stiftet på linjalen. Åkerlinjer, vägkanter eller andra detaljer sammanbinds. När kurvorna skulle mätas in gällde det att ha en person som gick med stången som hade känslan och omdömet att placera stången rätt. Denna metod används inte längre. Nästa kartframställningsmetod blev flygfotografering. Där markerades bestämda triangel-, polygon- gränspunkter med oftast vita från 30x30, 50x50 cm skivor. Från speciella flygplan på bestämd höjd fotograferas aktuellt område med viss övertäckning, innan lövsprickningen inträtt. Aktuella fotografier läggs i speciella stereoapparater och kartor ritas ut. Även denna metod används knappast längre. Vad gällde fastighetsbildningen där fastigheten skulle sättas ut efter aktuell byggnads-, stadsplan eller i område med utanplansbestämmelser gällde det att tolka aktuellt underlag för att motsvara aktuellt område. Mätningen under den tid som jag arbetade inom lantmäteriet var det måttband och ett vinkelinstrument T1 eller T2 som användes. Nutidens totalstation med inriktning mot nutidens GPS är ett helt annat tillvägagångssätt.

150. En disträ chef Det var många gånger som man förundrades över distriktschefens varande. Här något av det som jag fick uppleva under praktikantåren tillsamman med Gunnar Pavell. När han och jag vid något tillfälle lämnade kontoret för att i hans bil åka ut på en förrättning och han plötsligt utbrister. – Har dom tagit min bil? -Vänta kan jag ha ställt den någon annan stans? Efter lite irrande på några av gatorna kring Karlaplan hittar han sin bil. Nästa gång kunde Pavell utbrista. -Vad är det där för nytt vägmärke det har jag inte sett, när han får se Förbjudet att stanna tavlan, ett märke som jag sett under alla mina år i trafiken. När vi vid något tillfälle lämnat det central Rotebro och hastighetsbegränsningen upphörde tryckte han på bromsen och utbrast- Är det hastighetsbegränsning här? Pavell hade inte noterat att det dess för innan varit begränsad hastighet.

Vid något tillfälle när vi hade hans dotter med i bilen, hon ett år äldre än mig, och vi stannar för att gå upp på kommunkontoret låser han bilen om henne och när vi kommer tillbaka till bilen och skall tanka så fyller han inte på mer än 10 liter. -Det är bara för att om någon stjäl bilen skall de inte komma så långt. Pavell tog ofta de förrättningar som stora gård, vilket var fallet runt sjön Fysingen. Han kunde under utresan tala om hur han förberett dagens upplägg. -Jag har beställt kaffe till klockan 10 och sedan lunch klockan ett. Väl framkomna och kaffet var serverat kunde han klaga på att grädden var sur exempelvis. När man var i det området kunde det hända att han skulle in till sin syster, som var en av cheferna på Löwenströmska sjukhemmet, för att hämta potatis. Pavell körde bara bort till potatiskällaren, fyllde ett par påsar och för att köra vidare. En höstdag i november var flera sakägare samlade i Märsta kommunalhus för att gå igenom en ägoutbytesförrättning på fastigheten Vallsta. Vid avslutningen på genomgången frågar Pavell sakägarna om de vill se hur de nya gränserna dragits. Det blev ett ja till svar och vi gav oss iväg i två bilar. Det är ett ganska ruggigt väder med några centimeter snö på marken. Väl framme tar Pavell på sig ett par stövlar, själv har jag grova skor. När vi skall gå upp för en slänt säger en av gubbarna att han stannar kvar så länge. Efter ett hundratal meter skall vi över ett lågt dike med en planka över. En av männen halkar och trampar ner i blötan. När jag noterar vad som hänt hör jag Pavell säga. -En mindre och går vidare. Efter endast en bit till säger en av de två kvarvarande. -Jag tror vi stannar här och vi går alla tillbaka.

151. Expropriationsmätning med getingstick Den varma sommaren 1959 hade jag ett uppdrag i Halmsjön, det som senare blev Arlanda. En ny bana i nord/ sydlig riktning skulle byggas som komplement till den befintliga i öst/väst. Norr om den nya banan skulle ett stort område exproprieras och gamla gränser mätas in och nya skulle mätas in. Ut med ett polygonnät för att kunna registrera detta. När jag stampar omkring i ett något risigt och stickit område i mina kortbyxor ser jag plötsligt en svärm av getingar kring benen. Jag hade klivit på ett jordgetingbo och fått tiotalet stick. Efter ett tag blev jag både yr och illamående av sticken och blev sittande en halvtimme innan jag kände mig bättre och kunde fortsätta.

152. Medhjälpare fick epilepsianfall Senare samma dag som jag blivit getingstucken hörde jag ett skrik från Fredrik, en av mina två hantlangare. Efter hans skrik vek han sig och föll omkull, hans armar och ben skakade. Min första tanke var att han skadat sig på röjkniven. Ropar på min andra medhjälpare som är en bit ifrån mig och ber honom komma. Under tiden hinner jag se att han tydligen inte hade skadat sig på röjkniven. När den andra medhjälparen kommer fram säger han. -Det är ett epilepsianfall vilket han brukar få, vi får lugna oss ett tag så kommer han att vakna upp och vara som vanligt igen. Han kände verkligen sin kompis och det stämde vad han sagt. En upplevelse som jag tagit med mig under livet och inte behövt uppleva på nytt.

153. 3000 kilo dynamit i luften I expropriationsområdet jag tidigare skrivit om var det en stor bergknalle i den norra delen av den nya landningsbanan, vilken skulle bort. Under de månader som vi hade mätningar i området såg vi varje månad hur det borrades i berget. En dag fick reda på att dagen var bestämd för sprängning och vi fick på anvisad plats se hur hela berget lyfte sig och stenmassorna rann ut åt kanterna. Det var en salva laddad med 3000 kilo dynamit.

154. Våra polygonsikter blev brandgator Under den varma sommaren 1959 härjade en skogsbrand i det blivande flygplatsområdet. När släckningsarbetet sattes igång användes även caterpillars för att göra brandgator för att elden inte skulle sprida sig. Inför vårt mätningsarbete hade vi röjt några sikter för att kunna mäta in polygonpunkterna. Några av dessa sikter fann de brandröjande manskapet lämpliga att dra sina brandgator i, vilket gjorde att några av våra inmätta punkter demolerades.

155. Fält-DM seger Vid Nedre Marviken söder om Mariefred. Lidingös Ragnar Andersson vann, själv blev jag 6:a bland de 60 startande, Rune Thunell kompletterade laget.

156. Presentationsmärket i guld Mitt i sommaren 1958 nådde jag upp till de 1500 poäng, som behövs för att erövra presentationsmärket i guld. Brons (150 poäng) och silver (500 poäng) nådde jag redan 1955 respektive 1956. Våren 1961 elit.

157. Min praktiktid på 10 månader räckte inte För att komma in på mätningsteknikerkursen behövdes det 12 månaders praktik och jag hade inte mer än 10 månader. Det innebar att jag fick vänta ännu ett år. Under den tid jag arbetat på distriktet hade jag lärt mig så mycket att jag kunde utföra egna arbeten. Jag trivdes bra på distriktet och med arbetet.

158. Tyngdlyftningklubbmatch Under några år hade IFK Lidingö en tyngdlyftningssektion som hade sin första klubbmatch i Norrtälje. Jag tävlade i mellanvikt och nådde i press 55, ryck 65 och stöt 75 sammanlagt 195 kg. Jag blev 4:a efter två norrtäljekillar och klubbkompisen Nils Edin på 202,5 kg. Jag gjorde även en andra tävling med i stort sett samma resultat.

159. 21 som senare blev 2x21 Marthe Andersson introducerade den 7 juni 1958 en ny klubbtävling som kom att kallas 21, eftersom banan hade 21 kontroller. Marthes bana hade han lagt på den topografiska 1:50000 dels kartan i Grönsta Sticklingeområdet och mätte 13 kilometer. Startlistan med de 21 startande med fem minuters startmellanrum fanns med under IFK-nytt i Lidingö Tidning. Ragnar Andersson vann på 2.26. Många höll på länge och längst ute var 15-årige Magnus Bruzelius på fyra timmar och fyra minuter. Endast tre dagar senare bjöd Lasse Dahlstedt på en ny variant i samband med sektionens halvårsmöte vid klubbstugan söder om Södergarnsbadet. Beroende på ålder och klass skulle deltagarna bära ryggsäck med 1,5 till 10 kilos tyngd. Till den tredje Tjugoettävlingen använde jag en av Stockholms stad specialritad karta över Sticklinge/ Grönstaområdet i skala 1:10000. Banlängd 10.870 meter maxtid 2.45. Utöver kodbokstav hade jag även idealtiden till varje kontroll angiven. Lovord i tidningen av G-son och den första Tjugoettävlingen där alla kontroller stod rätt. Marthe blev överlägsen segrare på 1.19.45 och hade missat fem minuter idealtiden var satt till 1.15. Även Andersson på andra och tredje plats genom Ragnar och Sten. Rune Thunell arrangerade den sista Tjugoettävlingen 1971 och från 1972 blev det istället 2x21. Den första tävlingen fixade jag i Grönsta/ Sticklingeområdet. Två slingor på 5,7 och 7,8 kilometer. Marthe vann på 1.56 med Keith Samuelson knappt tio minuter efter. Den sista 2x21 tävlingen avgjordes 1979. En återgång till 21 skedde 1983 på en bana på Djurgården, vem som la den banan inte känt.

160. Triangelmätning på Jernberget Oftast kom det en eller två teknologer från KTH , vilka gick lantmäterilinjen till distriktet under sommaruppehållet för att få praktik. Ett av de arbeten som lades på dem var triangelmätning. Efter 1958 års sommarjobb konstaterades det att en mätning från det gamla triangeltornet Jernberget, den högst belägna triangelpunkten i märstaområdet, inte höll måttet och ommätning skulle ske. Jag åkte ut med

lantmätare Sten Ahlberg och Erik Magnusson till Jernberget och tog oss upp till tornet. Tornbyggnaden var säkert tjugo år gammalt, några av stegen var utbytta mot nya steg men det kändes inte bra att behöva använda ett så gammalt torn. Med sig upp i det omkring 15 meter höga tornet valde jag att binda fast ett rep i T2:an och hissa upp instrumentet från toppen av tornet istället för att ta det i en ryggsäck. Väl uppe på tornet visade sig att även bräderna på reglarna var delvis trasiga, vilket kändes lite kymigt. Vid en triangelmätning gäller det att först söka upp så många andra triangeltorn som det går att se från det aktuella tornet. Karta och kompass var de vanliga hjälpmedlen för att hitta rätt. Det var även svårt trots bekant riktning till tornen att leta rätt på dem i det framförliggande landskapet. När aktuellt antal triangelpunkter med röd/vit eller svart/vit flaggmarkering lokaliserades börjades själva triangelmätningen. Denna dag skulle fem funna punkter mätas in genom åtta ”helsatser”. Vilket utfördes på så vis att teodoliten nollades mot den första punkten och värdet kanske blev 0.0030, nästa punkt mättes in på samma vis och gradtalet protokollfördes. Efter det att avläsning skett på den sista punkten svängdes kikarröret igenom teodoliten och avlästes nu med ett gradtal runt 200 grader lägre än det tidigare avlästa värdet. Fortsättning följde så tillbaka till den först inmätta punkten. För nästa vända ställdes värdet på runt 25 grader in mot den aktuella första triangelpunkten och samma mätförfarande gjordes som vid den första ”helsatsen”. Protokollföraren skulle vidare hålla koll på, -att i huvudet räkna ut avvikelserna mellan de olika satserna, som inte fick diffa på mer än 30 sekunder, eller det värde som överenskommits för denna mätning. Så fortsatte det sats efter sats, vilket kunde ta flera timmar. Vid detta tillfälle hade jag lämnat min mattermos nere på marken, vilket innebar att jag skulle behöva klättra över staketet och ta mig ner för att äta och sedan upp igen. Sten och Erik hade tagit med sig en cocacola och banan respektive en öl och en falukorv och stannade kvar uppe i tornet, vilket även jag gjorde istället för att utsätta mig för det olustiga klättrandet ner och upp.

161. Seger för bröderna Dahlstedt i bilsuccéttävling IFK Lidingös och Lidingö Tidnings biltävling samlade 74 ekipage 21 november 1958. De tävlande skulle leta upp 57 kontroller varav fem hemliga. Det gällde nämligen att lösa en rebus som sedan hänvisade till en annan kontroll. Sammanlagt var det 47 röda eller gula lampor. Kontrollerna var värda 1-2-3 poäng. Tävlingstiden 2.30 timmar. Priset som jag fick var en flygresa till Köpenhamn, där det bland annat blev ett tivolibesök. Platsen efter Hasse och mig togs av poliserna Elof Olsson och Henning Hellström, Paul Sköld och Berra Andersson trea, Ragnar Andersson fyra.

161. Referat i Lidingö Tidning.

162. Den första S:t Erikskavlen i skidorientering 1959 var debutåret för denna tävling. vinterns Tiomila, men med sex istället för tio sträckor. Starten gick klockan fyra på morgonen i Tullinge. Sune Spångberg åkte första, jag andra, Anders Wretman tredje och broder Hasse fjärde och laget låg då fem minuter efter täten och i tidningsreferatet stod efter tävlingen. – Hasse startade som en furie, han tog in försprånget och den sista kilometern rusade han som en ilsken tjur från hela flocken, däribland andra sådana storheter som svenske mästaren i budkavleorientering VäsbyIvar dolde sig. Hasses bravad att växla nästan två minuter före alla andra var det mest omskrivna på hela tävlingen. Marthe Andersson höll undan på nästa sträcka och bäddade för Ragnar Andersson med en halv minuts försprång på sista sträckan. Men en annan Ragnar Andersson från Ravinen kände terrängen och kunde ta ett uppåkt turistspår, ej markerat på kartan. Men vid sista kontrollen hade IFKs Ragge på nytt fått kontakt med klungan på sju man som varit efter honom hela vägen. Det blev en fjärde plats för Lidingö, OK Ravinen vann.

163. Hasses Junior SM-seger Under vintern 1959 tog broder Hasse hem både DM i längd och skidorientering och hade på sin S:t Erikkavlesträcka tidigare visat sin fina form denna vinter. Hasse åkte ensam till Strängnäs för att vara med på

SM. I ett riktigt tungt före vann han före Horndals Anders Romson. Det var det första SM:et som någon i IFK Lidingö skidor och orientering vunnit. Något som blev ordentligt uppmärksammat på ön.

164. Seniordebut i ett SM Budkavle SM i skidorientering 1959 ägde rum i markerna mellan Avesta och Norberg, det var det 49:e budkavlemästerskapet som skulle avgöras, det första avgjordes redan 1910. Det var debut för mig i ett svenskt seniormästerskap. Sune Spångberg och jag som skulle köra första sträckan. På den tiden fick man ha två man på första sträckan, men tiden togs på den av de två som var först till växlingen. Första sträckan mätte 27,3 km och starten gick klockan 22. Kartan i skala 1:100000 stämde dåligt, vilket gjorde att det blev mycket vägspringande i skidpjäxorna, något som kom att fresta på knäna. Det blev säkert mer än 12 kilometer löpning för både mig och Sune. Täten klarade av sträckan på 4.04 medan Sune hade 4.55 och jag 5.16 och då låg laget på 40:e plats bland de 46 som tog sig runt. Ragnar Andersson på andra växlade som 28:e lag och Marthe Andersson gick i mål som 32:a. Efter mina strapatser på min sträcka fick jag kännbara problem med mina knän med löpningen i skidpjäxorna. OK Ravinen segrade.

165. Topplagen åkte hiss i rafflande Tiomila Den femtonde Tiomilan avgjordes mellan Rimbo och Länna bruk. Det blev en tävling med stora omkastningar bland topplagen. En tävling som av många klassades som den bästa genom tiderna. Jag fick springa 5:e sträckan i IFK:s andra lag. Minns att när jag fick den vikta kartan vid starten och frågade kontrollanten om vi får 3:e kontrollen senare. -Vik upp kartan fick jag till svar. Det visade sig att sträckan mellan 2:a och 3:e kontrollen var det 9,8 km, rekord för en delsträcka alla årgångar. Inte nog med det utan denna 5:e sträcka var den första långa natten som genomfördes med sina totala 16,2 km. Det var inte bara långt utan tävlingsområdet till stora delar översvämmat, vilket gjorde att man flera gånger fick vända om då man inte vågade ta sig fram i det djupa vattnet. Tätklungan valde att ta en stor omväg på omkring 2 mil mellan 2-3:e kontrollen på landsväg. Endast en löpare gick under två timmar på sträckan. Gunnar Pettersson i Stockholms OK gick ut som 5:a på sista sträckan mer än 28 minuter efter täten och gick i mål som segrare mer än 4 minuter före OK Kullingshof. IFK Lidingö I på 54:e plats och II:an som 116:e

166. Distriktsmästare i Fält DM lag Tillsammans med Ragnar Andersson som blev tvåa individuellt och jag som 4:a och slutligenSten Holmgren som vann oldboysklassen kunde vi ta hem lagsegern i DM och upprepa segern från föregående år. Tävlingen gick i Järlåsa väster om Uppsala. Lidingö var även bättre än Uppland och Västmanlands lagsegrare.

167. Lidingö stockholmsbäst i Siljanskavlen Med start på travbanan i Rättvik under pingsthelgen och med mål på Lerdalshöjden kunde IFK Lidingö bli bästa stockholmslag. Sprang själv den andra sträckan och gick upp från 66:e till 28:e plats efter det Rune Thunell sprungit 1:a sträckan. Sven Gärderud, Ragnar Andersson, Pelle Rosenberg sprang de följande och Marthe Andersson kunde med seger på den 6:e och sista sträckan ta hem sträcksegern och placera sig som 9:e lag.

168. Börjar lantmäteriets mätningsteknikerkurs Hösten 1959 börjar jag Lantmäteriverkets mätningsteknikerkurs på Ranhammarsvägen i Bromma, inte långt från Bromma flygplats. Det är undervisning i två jämnstora klasser, inga tjejer, med lärare med direkt anknytning till lantmäteriverksamheten. Rektor är Lars Ljunggren och utbildningen var på två år med mellanliggande fältövningar under sommaren. Följande läroämnen ingick i utbildningen: Matematik, Mätningsteknik, Fotogrametri vid, Marklära, Jordbrukslära, Skogslära, Fastikhetsteknik, Planteknik, Vägbyggnadslära, Natur- och fornminnesvård, svenska språket, Fastighetskunskap och Förvaltningskunskap.

169. Köpte mig en smalfilmskamera Inför JSM och DamSM budkavlen på Värmdö med OK Skogsluffarna som banläggare vid deras 25 årsjubileum köpta jag mig en 8 mm:s smalfilmskamera med tre revolverinfattade linser. Bland de startande lagen var två från Lidingö, ett juniorlag och ett damlag. Dessutom hade Jägarskolan i Kiruna med ett lag, där min bror Hasse skulle springa första sträckan en duktig dalmas Torsten Dahlberg och landslagsmeriterade Sture Nilsson. För första gången skulle det så kallade ”grönsaksbladet” användas, således en kurvkarta. Hade stockholmarna fördel av att de kunnat träna på just denna karta, eller skulle Hammarkindspojkarna från Västervik kunna upprepa sin seger från förra året med samma mannar som året innan. Starten gick och det blev vild rusning. Snabbt iväg var bland andra Harald Tirén Hellas och Hasse Dahlstedt, två orienterare i fin form. Men det gick väl fort för dessa när de tillsammans kom snett redan i början och hade inte med täten att göra in till den första växlingen. I stället var det Ulricehamn och Mälarhöjden som var i topp och inte mer än knappt fem minuter efter dem på 6:e plats kom Lidingös unge Lasse Niklasson. Harald och Hasse var på platserna 75 och 76 kvarten efter täten och Hammarkindspojkarnas man ytterligare 20 minuter efter dem. Sten ”Jerka” Andersson, då endast 15 år, sprang Lidingös mellansträcka och Janne Söderberg avslutade och de blev slutligen 42:a. Väsby OK vann juniorkavlen och sju Stockholmslag var bland de tio bästa Damerna med Solveig Spångberg, Anna-Greta Murén och Birgitta Niklasson (Thunell) blev 16:e. Selångers SK vann.

(Filmen på sju minuter har jag fortfarande kvar men har senare lagt över den på VHS, där efter på DVD med inspelad speakertext av mig för att slutligen lagt ut den på YouTube med rubriken: Junior-och Dam SM budkavle i orientering 1959, arrangör Skogsluffarnas OK. Inslaget är visat 1406 gånger i november 2023).

170. Klubbmästare på 10000 meter I oktober 1959 skulle Bernt Ekström försöka sätta klubbrekord på 10000 meter. För att tävlingen skulle kunna räknas tillfrågades Lasse Rune och jag om vi ville ställa upp, vilket vi gjorde. Berndt drog ifrån oss direkt och Rune och jag fortsatte i vårt tempo med mig först. Efter 3000 meter bryter Berndt och vi två fortsätter och när det är 300 meter kvar går Rune om mig och jag hänger på fram till 100 meter kvar då jag sprintar ifrån Rune och vinner med dryga sekunden på tiden 40.31.9 och jag blir klubbmästare.

171. Fyra smalfilmer under året Efter den första smalfilmen som jag gjorde kom det under 1960 att bli fyra till. I ordning SkidKM från Bo gärde i Grönstaskogen. En film på 4 minuter och 35 sekunder. Nästa Riksdagsmännens Snöstjärneprov runt Fiskartorpet, en film där både Torbjörn Fäldin och Olof Palme figurerar. Även ett par jagande dalkarlar finns med i spåret, tid 3.43. Nästa var en upptagning av friidrottarna och orienterarnas gemensamma gymnastiken i Torsviks skola, tid 3.52. Slutligen Livet på Bo gård, vilken visar pappa Erics sista år på arrendet på Bo gård. Den och de andra tre filmerna är senare överförda till VHS för att 2007 kompletteras med ljud och musik på DVD skiva med min speakerröst. Dessa filmer är senare även till YouTube. Kan sägas att Bofilmen i maj 2024 har visats 39000 gånger, vilket är 18 gånger om dagen under sex år.

172. Fotogrammetriövningar i Stenkvista Nils Rågstedt och Granér hette våra lärare i fotogrametri. Under en vecka i Stenkvista söder om Eskilstuna hade vi fältövningar i det ämnet. I Stenkvista lärde vi oss också om skogsvärdering av Larsson och Thurén. På samma vis hade vi på utbildningen praktiska övningar i de andra ämnena. I polygonmätning hade vi övningar i Karlhäll. I skogslära ingick skogsvärdering under ledning av Larsson och Thurén, jordbruksläran skötte Sundberg. Med Häggkvist fick vi insikter i Marklära, jordprovtagning var en av övningarna.

172. Signalinstruktion.

173. Fru Sund och Ann-Stina Lindbo lärde oss texta Även om textning inte var ett specifikt ämne drillades vi i det. Praktisk planteknik förmedlades av Gunnefur. Rättsläran svarade Hellman för, medan Erland Svensson drillade oss i förvaltningskunskap. Fastihetsteknik var Fridells område. Även i vägteknik fick vi insikter och det av Forsman. Matematiken klarades av under en termin av Hamnqvist. Skall även nämna Svenska där vi hade den leende fru Gertz. Slutligen de ständiga assistenterna Sune och Axel Andersson.

174. Lidingö 2:a i Kopparkavlen Lag från praktiskt taget hela Sverige ställde upp i Kopparkavlen i Faluns omedelbara närhet. IFK Lidingö inledde kavlen med Per Sommerhein på första sträckan klockan 0.00. Per Sommerhein inledde med att bli 19:e man på sträckan, jag tog vid och gick upp till 5:e plats. Trots att Ragnar Andersson missade en del i början gick han upp till en 3:e plats på nästa. Sven Gärderud, då 39 år förlorade tio minuter till den femte kontrollen men kunde växla över till Göran Malmberg på näst sista han knappade in på täten i tid men föll tillbaka till 11:e plats. Ordföranden själv, Marthe Andersson, i IFK:s lag skulle verkligen visa vilken duktig orienterare han var och kunde springa i mål som 2:a lag knappt två minuter efter segrarna Skogsluffarnas OK.

175. Orienterare på hamnen Det var orienteringsfolk med på båten. 2-dagars i orientering står för dörren och den fastländska deltagargruppen anlände sjövägen. Det var signaturen Bison på en av gotlandstidningarna som inledde sitt reportage med dessa ord. Bakom signaturen Bison döljde sig Bernt Nilsson, en gotlänning som några år tidigare sprungit för IFK Lidingö och då samtidigt var brevbärare, dessutom en av klubbens flitigaste skribenter med uppskattade skrivningar i IFK Lidingös klubbtidning Eftersnacket.

I sitt reportage från hamnen skrev han om att Björn Ekblom Skogsluffarna och hans landslagsmeriter och en del vad jag åstadkommit och att jag skulle stanna på Gotland en tid för fältövningar i lantmäterikunskap kring Fårösund, dit jag skulle cykla.

176. ”Lasse Dahlstedt vann fin seger i 2-dagars på Gotland” Tävlingen Roma 2-dagars kom att avgöras på en karta i skala 1:100000. Första dagens tävling med gemensam start avgjordes på en bana på 11,3 kilometer med fem kontroller, med start från Engmansviken i Östergarn och mål i Kräklingbo. Efter halva banan tog jag ett eget vägval med endast en gotlänning efter mig och jag kunde spurta ifrån honom och bli etta. Vädret första dagen var fint, vilket inte var fallet andra dagen då det regnade när den gemensamma starten gick klockan 6 på morgonen endast hundratalet meter från gårdagens målplats. Andra dagen var banan 17,4 kilometer med sju kontroller. Till den andra kontrollen var banan dragen över Gotlands högsta berg Torsburgen, (68 meter). Svårigheterna kom först på slutet där både Björn Ekblom och exgotlänningen Sven Spjut gjorde en kapital felläsning. Bästa tid andra dagen svarade PO Bengtsson för men var för långt efter första dagen och slutade 5:a totalt med Björn och Sven plaeringarna före. Bästa gotlänning blev Pelle Lundin som 2:a på 2.30.25 och jag vann på 2.27.48. Måste säga att det var mitt livs bästa orienteringslopp, då jag slog tre av de 30 främsta orienterarna i det årets SM.

176a. Peo, Björn och jag.

176b. Med segerpriset.

176c. Femfaldig fastlandstopp.

177. Fältmätningar i Furusund-Bunge Efter min seger cyklade jag upp till Furusund för att vara med på en månads fältmätningar i Bunge. Polygonmätning och grundkartemätningar var det som stod på schemat. Vi bodde i äldre militärbaracker nära färjeläget till Fårö. Åt gjorde vi på en restaurang i närheten. Det var cykel som gällde de två kilometerna till Bunge.

177. Det hände att marken var vattenfylld.

178. Felparkeringsdom med problem för bussar Till undervisningen ute i Bromma cyklade jag oftast de 2 milen, ibland körde jag bil. Oftast fanns det parkeringsplatser på den 5,4 meter breda grussträngen mellan den asfalterade vägbanan och husen. Vid ett tillfälle hade jag parkerat närmare än 10 meter före ett övergångsställe på den hårdgjorda grussträngen men för de passerande gångtrafikanterna fri sikt för passerande bilar eftersom det inte var några bilar på vägens asfaltsdel. När jag kommer ut till bilen hade jag fått en parkeringsbot. Jag vägrade betala med hänvisning att boten var felaktigt given. Eftersom jag fortsatte att vägra betala blev jag kallad till polishuset på Kungsholmen där jag fick redogöra för hur jag uppfattade regeln – 10 meter före ett övergångsställe. Jag avslutade mitt ”försvarstal” med att säga att jag stod på den kombinerade gång/vägbanan. – Stod du på gångbanan? -Det får man inte göra utan man måste stå på vägbanan. Det blev böter på 10 kronor för mig. Därefter ställde jag mig på vägbanan och alla andra parkerande bilar stod på den kombinerade gång/ vägbanan. Det dröjde inte lång tid innan jag fick höra att jag hindrade bussarnas framfart med min parkerade bil på vägen. Jag svarade med att jag inte fick stå på gångbanan. Polisen fick svårt att förklara för de som hörde av sig till dem.

179. Inte en chans mot Magne Lystad När jag på Alfträffen norr om Örebro i slutet av augusti 1960 blivit inlottad att starta minuten före Nordens då främste orienterare, Magne Lystad från Norge, skulle jag få se denne man i aktion. På den tiden var det inritning av banan efter uppsatt mallkarta. Från starten och fram till en väg, vilket var ett givet vägval, var det runt 500 meter. Magne och jag kommer ut samtidigt på vägen och han passerar mig i 400 metersfart, inte en chans för mig att följa honom. Efter målgång träffar jag dock Magne innan tvagningen och får honom att rita in sitt vägval på kartan och skriva sin autograf. Det var en fin upplevelse.

179. Magnes vägval och autograf och vår bana.

180. Sixten Jernberg skidgala Det börjar med att Skid- och Orienteringssektionen tillsammans med Friidrottssektionen inbjöd till en elljustävling, Lidingöloppet, ja från början var tävlingen tänkt att arrangeras i fackelsken, men efter att Kacke Karlberg tagit kontakt med Ing 1 fick han dem att ställa upp och ordnade med elljus runt hela banan. Jag var sekreterare för tävlingen som gick den 19 januari 1961med start och mål på Bo gärde. En bana på 2 km med början uppför Bobacken fram mot början på nuvarande Karins allé, nedför backen och längs med kanten på västra delen av Bogärde och ut på Grönsta gärde tillbaka och förbi gårdsbyggnadernas västra sida och tillbaka till starten. Spåren hade vi medlemmar i klubben skottat ihop på söndagen före torsdagen då tävlingen skulle avgöras. Spåren kom att frysa. Pappa ställde upp och harvade upp de isiga spåren, det blev kockigt, fram med välten för att få sönder kockorna så att spåret blev åkbart. Det kom folk från hela stockholmsområdet för att se på tävlingarna, 5-6000 enligt tidningarna. Det blev en kylslagen kväll runt sju grader kallt. I norr på Bo gärde, där Skotstigen nu går hade vi satt upp egentillverkade

marschaller vilka vi placerat i 25x25 centimeter stora behållare på tvåmetersstänger vilka jag hittat i logen på Bo gård när vi flyttat dit 1950 och endast legat där och skrotat. Minns inte om det var olja och något mer i ”burkarna”, men brann gjorde det och effektfullt blev det. Sixten Jernberg segrade före Janne Stefansson med Rolf Rämgård på tredje plats. Japanen Matsuhasi som också var med skulle få en blomsterbukett vid prisutdelningen men hade redan försvunnit, det blev istället pappa som fick blommorna för sin insats med spåret och fick kliva upp på det egna traktorflaket som han själv bidragit med. Ekonomiskt blev det en vinst på 3875 kronor, inträdesintäkterna låg på 6819. Den största utgiftsposten var ersättningen till idrottsmännen på 2190 kronor. Utöver detta fick Sixten fria livsmedel från Kungsörnen under hela 1961 utöver de 1000 kronorna i kontanter. Sixtens livsmedelspris blev föremål för diskussion rörande amatörreglerna. Var det att likställas med kontantersättning? Janne Stefansson som blev tvåa förhandlade till sig 600 kronor efter tävlingen. Den lägsta utgiftsposten var utlägg på 8,70 för säkerhetsnålar till kassören. Den ekonomiska sammanställningen finns bevarad.

180a. Jerbergsgalans bana och startlista.

180b. Sixten i spåret.

180c. Sixtens priser.

181. Efter halva Siljanskavlen var IFK Lidingö i täten, men … Siljanskavlen 1961 gick med start i Leksand. Hasse Dahlstedt sprang första, Anders Wretman andra och på tredje Janne Söderberg. Och Janne gick upp i täten och förbi landslagsmannen Anders Morelius från Hedemora och då hade Lidingö på de tre avslutande sträckorna Göran Malmberg, Ragge Andersson och Marthe Andersson. Således samma lag som hösten sju månader tidigare suveränt vunnit budkavle SM efter att ha varit i ledningen från start till mål. Göran vann då nattsträckan och fick släppa iväg Ragge i ledningen och som inte sett en endaste löpare. Marthe fullbordade triumfen. IFK Lidingös första senior SM titel. Hur skulle detta lag klara sig mot förföljarna? Mycket talade för Lidingöseger. Men varken Göran eller Ragge hade kunnat träna ordentligt under våren så fick IFK-anhängarna finna sig att se sitt lag bli 13:e, näst bäst av stockholmslagen.

182. Metod att slippa hängningsproblematiken Efter 1960 års budkavle SM gick diskussionerna, vad gällde hängning i höga vågor. Inte något lag mer än IFK Lidingö blev godkända efter målgången då det visade sig att samtliga andra tätlag hade sammanfallande tider. En slutlig resultatlista kom dock efter en tid. Av den anledningen funderades på olika håll på eventuella lösningar. Det fanns förslag från Svenska Orienteringsförbundet att man till och med funderade på att märka hängares startkort med en triangel. Därför gjorde jag ett förslag som testades på Lidingö redan i mars 1961. Jag hade lagt fem banor i Grönsta/

Trolldalsområdet. Herrarna hade tre sträckor var av en öppen för juniorer, tio alternativt sju kontroller per bana med gemensam start för samtliga och damerna två sträckor. Totalt hade jag satt ut 37 kontroller och varje sträcka hade antingen höjder, sankmarker eller sänkor. Platssiffermetoden användes för att få mindre administration. Vidare gav jag chansen till sektionens yngre medlemmar att arrangera start- mål och resultatfunktionerna. Arrangemanget uppmärksammades av ett par av de större tidningarna. Fredrikshof vann herrarnas tävling och Rotebro damernas.

182. Kartorna på de fem sträckorna.

183. Klar med mätningsteknikerutbildningen Den 13 maj får jag mitt betyg. De bästa betygen hade jag i Fotogrammetri, Skogslära och Planteknik. I Naturskydd och fornminnesvård fick alla enhetsbetyget 3. Hade över snittet i samtliga ämnen.

184. Börjar på Stockholms Västra Lantmäteridistrikt 8 maj 1961 börjar jag på det gamla Sigtuna distrikt som runt min början byter namn till Stockholms västra lantmäteridistrikt. Några av de norra områdena har försvunnit och nya kommit till. Knivsta, Skepptuna och Vallentuna försvann. Nya kommuner blev Ekerö och Upplands-Väsby. Min ingångslön blev 1000 kronor i månaden.

185. Nytt lantmäterikontor och nya medarbetare Den nya adressen blev Linnégatan 42 i hörnet av Artillerigatan, 500 meter från det förra kontoret på Karlavägen 78. Av de nya medarbetarna var Axel Eriksson mätningsingenjör och lantmätaren Erik Lilliehöök . Rune Andersson som jag hade med att göra under min första tid på Karlavägen hade slutat och blivit bilskollärare på heltid, något som han var på halvtid under min tid på Sigtuna lantmäteridistrikt.

186. Långbågen, Sveriges längsta hus Ett av mina första jobb på Stockholms Västra Lantmäteridistrikt var att sätta ut Sveriges då längsta hus, Långbågen i Övra Rundby 4:2. Axel Eriksson var den som haft Upplands Väsby som ”sitt” område. När det nu blev aktuellt att sätta ut den så kallade Långbågen överlät Axel det arbetet ”med varm hand ” åt mig. Långbågen var ett hus med totalt 22 sektioner med en längd av totalt en bit över 352 meter. För att få ut utsättningspunkter markerade jag ut sju polygonpunkter runt hela kvarteret med bra precision, endast någon centimeters utjämning i x och y.

187. Första repmånaden med Erland Josephson som vice gruppchef Det hade gått fyra år sedan jag gjort värnplikten och jag blev inkallad till repmånad på I1 Sörentorp under tiden 8/9-14/10. Det var först tio dagars befälsövning, som följdes av 25 dagars repetitionsövning. Jag blev gruppchef och som vice gruppchef fick jag skådespelaren Erland Josephson, som då 38 år gjorde sin sista repövning. Efter de första tio dagarna förflyttade vi oss upp till östhammarsområdet för en militärmanöver. Från de manövern kommer jag ihåg när jag som chaufför och Erland vid min sida skulle se hur långt vi kunde komma i ett bevakat militärområde med massor av icke regelrätta handlingar och markeringar. När vi kom till den första vakten och Erland med sin pondus och utstrålning visade fram sin legitimation i en äldre, då inte i bruk varande uniform och en legitimation med felaktigt personpoträtt, utfärdad på juldagen ett år framåt i tiden och bilen med helt felaktiga nummerskyltar och andra konstiga beteckningar. Soldaten gjorde honör och släppte igenom oss. Framme vid deras högkarter blev vi på nytt stoppade och ungefär samma identitetskontroll gjordes. Även där kom vi igenom. Om vi gjorde rapport på plats eller efteråt kring förloppet mins jag inte, men intressant var det att se hur manupalativa människan kan vara. Det var trevligt att arbeta ihop med Erland och minns när jag senare var på Stockholms statsteater och Erland känner igen mig och kommer fram och hälsar. Erland bodde under den tiden på Lidingö i samma hus som Erik Gyllenstierna nu bor i, Skyttevägen 51.

188. Sju nya smalfilmer under 1961 Nya filmer efter samma framställningsförfarande som 1959 och 1960 slutade i att följande filmer blev klara: Skidträning med broder Hasse och där även Einar Pettersson finns med, tid 3.45. Ungdoms DM på skidor i Österåker, tid 4.22. Sverigeloppet på cykel där pappa Eric och jag följer loppet från norr om Gävle och ner till Sala. En tävling som kördes i fem etapper från Haparanda till Ystad på sammanlagt 180 mil. Hasse var med i tätklungan fram till Piteå, där han av någon anledning fick in en eker i växlingsmekanismen och tvingades göra ett stopp på en timme för att få det åtgärdat av en cykelreparatör, Hasse kunde fortsätta men kunde endast köra på den lättaste växeln de 18 milen fram till Umeå. Det blev en ny klunga för Hasse på runt 10 man och i den klungan blev han kvar resten av tävlingen och slutade på 16:e plats på en tid ett par timmar över Bengt Ekblom och Ulf ”Ryssen”Eriksson tid på 60 timmar. Filminslaget är på 5.22.. Stigtomta- och Siljanskavlen med 1.30 respektive 3.35 minuters visning. Slutligen 3-dagars fjällorientering Ljusnedal. Lidingö bidrog med nio löpare, vilka var paren Anders Wretman och Ragnar Andersson, Sven Gärderud och Lasse Bjällerstedt, Ingemar Pellbäck och Gösta Einarsson, Rune Thunell och Lasse Dahlstedt och Hasse Dahlstedt som sprang ihop med en smålänning. Den första dagens sträcka var på 35,5 km och starten gick klockan 8 vid värdshuset Gyllend Bocken i ett strilande regn. Till första kontrollen var det uppför och uppför i 6,1 kilometer, när vi kommit upp till den ödefäboden sa jag till Rune att jag måste stanna och se på den enastående utsikten, det var nämligen första gången jag var i fjällen under sommaren. Tätlaget hade passerat 9.20 Ragge och Anders passerade som 2:a på 9.23, Hasse med smålänningen Bengt Attebring som 8:a klockan 9.36, totalt hade 42 patruller startat. Det gick skapligt till de båda nästkommande kontrollerna och då hade vi avverkat 19 av de dryga 35 kilometerna. Nu var det inte bara regn utan dimman hade smugit sig in i fjällområdet och det blev svårare och svårare att orientera. Det var endast 1600 meter till punkt 1084, som var nästa kontroll, Rune och jag letade och letade men kunde inte hitta kontrollen i dimman, till slut bestämde vi oss för att bryta tävlingen och ta oss till mål. Vi kommer ner på en väg som går mot Gyllene bocken och börjar vår promenad tillbaka. Längs med vägen går det en telefonledning och på stolparna med 50 meters mellanrum är det siffror och vi kommer underfund med att nummer 240 betyder att vi har en promenad på 12 kilometer att klara av. Rune och jag kom i mål efter 8.15. Dag två startar inte Svenne och Lasse Bjällerstedt, inte heller Hasse som inte klarade av att springa efter att ha cyklat de 180 milen mellan Haparanda och Ystad då han inte fick fram benen i ett löpsteg, Ragge och Anders lade av efter någon kilometer och kvar i tävlingen från Lidingö var endast Ingemar och Gösta. De klarade av både andra och tredje etapperna och fullföljde tävlingen som 25:e och sista lag, på 19.43.45, mål vid Ramundberget. Filminslaget på 6.05. Den sista filmen det året var IFKs egen tävling Lidingölunken i Tyresö. Den tävlingen var en landslagsuttagning inför mötet med Finland och hade samlat mycket meriterat folk. Tävlingen avgjordes på en specialritad karta i skala 1:30000, vilken klubben fått köpa för 1,25 stycket av Generalstabens Litografiska Anstalt. Som tävlingskassör för tävlingen kunde jag visa att intäkterna blev 4040 kronor och vinsten 1745 kronor Filmen är på 11.47. Liksom de tidigare filmerna finns även dessa med nämnda rubriker sedan 2018 på YouTube.

88. Rune Thunell och jag under första etappen på fjällorienteringen Ljusnedal.

189. Debuten i Vasaloppet 1962 följdes av sju till Min Vasaloppsdebut gjorde jag i det 39:e loppet. Totalt var vi 20-talet lidingöåkare som ställde upp i loppet. Med tåg upp till Malung för övernattning och tidig uppgång mitt i natten för att på nytt ta tåget upp till Berga by. Jag ställde mig längst ut till vänster på startgärdet och kunde där fritt använda mig av skridskotekniken, som inte någon annan använde sig av, även om det säkert fanns fler skidorienterare med i startfältet, vilka behärskade den tekniken, något förbud att skejta fanns ännu inte. Framme vid vägövergången för att börja den långa backklättringen hade jag avancerat till en plats bland de 100 främsta. Till Mångsbodarna hade jag 1.58, Tennänget 2.27, Evertsberg 3.57, tappade placeringar hela vägen och mot slutet var jag ordentligt trött. Först körde Leffe Eklund om mig, sedan kom Sven ”Farfar” Ekström som inte ville ge sig till känna för han viste att jag då säkert skulle hänga på honom och ta honom i spurten. Men jag var så trött att jag inte hade en tanke att följa honom. Som sista extra kontroll blev jag invinkad till IFK Moras privata kontroll, troligen därför att jag liksom moraåkarna hade blå byxor, vit jacka och röd toppluva, fick i mig något kaffeliknande att dricka och piggnade till något. Det blev en slutlig 782:a placering på 7.27.10 för mig och klarade medaljtiden med drygt fyra minuter och var sjunde bäst bland IFK-åkarna, Leffe hade 7.21.43 och Svenne 7.25.14. Bäst av IFK Lidingös mannar blev Einar Pettersson med en 183:e plats på 6.21.42, vann gjorde Janne Stefansson Sälens IF med tiden 5.07.46, rekordnoteringen då var 4.45.10, vilken David Johansson Delsbo då hade från 1961. 1997 åkare tog sig i mål. Nästa år som jag åkte Vasaloppet var 1966 då landets lantmäteridistrik hade en intern tävling för att se vilket län kunde samla flest deltagare. Det året var det en minusgrad i starten, nysnö och begynnande töväder vilket gjorde att jag inte fick någon bra ordning på min valla. Dessutom hade IBM problem med tidtagningen i målet vilket gjorde att massor av löpare fick köa för komma i mål. Själv stod jag i kö i 38 minuter och var i mål på min genom åren sämsta tid 9.35.30. Mitt nästa Vasalopp blev 1970, inga detaljer från det året mer än att jag fullföljde på 7.21.30. 1981 bestämde jag mig för att göra En svensk klassiker, hade garderat mig med att tidigare under vintern köra Engelbrektsloppet och nu för tredje gången kunde man åka Öppet spår. Minns att även Tommy Holmestrand, IFK Lidingös friidrottare, skulle starta och hade IFK:s skidtränare Gösta Björklund som backup.

Kom iväg runt fem minuter före Tommy men såg under hela turen ner till Mora Gösta som väntande på Tommy vid säkert fem langningsplatser men Tommy kom inte ifatt mig. Passerade Mångsbodarna efter 1.42 och Evertsberg på 3.33, tid i mål 6.51. Det 69:e Vasaloppet gick 1993 med -11 grader vid starten för att under dagen stiga till runt nollan. Ett år som jag åkte tillsammans med Hasse och där jag har mellantider på 15 platser enligt träningsdagboken, här är mina kontrolltider: Smågan 11kilometer 1.13, Mångsbodarna 24 2.17, Risberg 35 3.09, Evertsberg 48 4.21, Oxberg 62 6.25, Hökberg 71 6.41, Eldris 81 7.31 och i mål 90 8.22.08. 1997 körde jag på nytt Öppet Spår, det året på 8.06.19 för att två år senare 1999 försöka hjälpa Anna-Karin att fullfölja Öppet Spår, vilket inte gick speciellt bra då Anna-Karin tvingades lägga av efter Risberg, dit vi hade haft göra 4.11. Jag fortsatte själv resten av loppet och var i mål på 9.32.48, vilket från Evertsberg och till målet var åtta minuter bättre än jag hade två år tidigare. Mitt sista Öppet Spår blev 2000, tillsammans med broder Hasse. Från början var det tänkt att jag skulle följa Mårten, men han blev förkyld och när jag frågade Hasse om han ville hoppa in så fick jag nästan ett ja, han skulle ta med sig SixJe skidorna upp till Mora och köra ett par kilometer på spåret, då han inte åkt några skidor alls under vintern. Det blev ett OK från Hasse och vi tog bussen upp till Sälen. Hasse i sin urblekta anorak och gamla urblekta luva. Hasse hade inga problem att hålla hygglig fart i spåret men en del yngre på plastskidor och slimmade skiddräkter undrade hur han kunde hålla låda med åkarna intill som var 30-40 år yngre än Hasse och med det materielet. Bra att det var några grader kallt hela vägen till Mora dit vi kom i mål på 8.27.45. För min del blev det således åtta lopp under fem olika decennier.

89. Jag i mitt 2:a Vasalopp.

190. Gulsot bland orienterarna Under 1961 fick fler och fler orienterare gulsot och anledningen till det var att smittan överförts vid gemensamt tvättande i sjöar och annat stillastående vatten. Svenska Orienteringsförbundet beslutade därför att ställa in samtliga vårtävlingar 1962 för att först 1 augusti starta på nytt. En av dem som drabbades var broder Hasse, som märkte att något var fel på honom i början av september, inkubationstiden för den så kallade orienterarhepatiden var sex månader och Hasse kunde lokalisera tävlingen i Gästrikland där han lär ha fått den när orienterarna tvättade sig i ett stillastående vatten. Hasse blev en vecka på Danderyds sjukhus, men det dröjde enda in på nästa år innan han kunde sätta igång med tränandet. Följden blev att han liksom övriga drabbade fick lov att göra ett uppehåll på 15 månader efter insjuknandet.

191. Kraftledningsloppet Som följd av att det blev orienteringsförbud under första halvan av 1962 föddes idéer om hur det trots allt skulle kunna tävlas. Ett förslag bland IFKorienterarna var att tävla på delar av kraftledningarna på Lidingö, som också var träning inför en terrängtävling mot Hellas. Det blev ett par tävlingar där starten skedde där vägen nu går ner till Lidingö Segelsällskap. Två banlängder där den längsta var fram och tillbaka till Killinge på 5,4 kilometer och en kortare till Ekholmsnäsbacken på 2,8. Janne Söderberg vann den långa banan båda gångerna på som bäst på 25.00, Sten Andersson nådde 25.22, i stövlar hade Hasse 27.59. Bästa tid, båda gångerna, på den kortare banan hade Kurt Johansson (Omholt) på 13.08

192. Cykelorientering ännu ett alternativ I Stockholms-Tidningen skrev Martin Örner. -Kommer cykelorienteringen att bli en schlager? Kanske. Malte Pramberg, en legendar, arrangerade med några Fredrikshofsentusiaster en tävling på Järvafältet med nära 50 deltagare. Det gällde för deltagarna att följa en på kartan inritad banan. 20 kilometer för seniorerna och 15 för juniorer och oldboyds. Banan hade motocrosskaraktär. Några menade att nu måste deltagarna skaffa sig hållare på bilarna för att få med sig sina cyklar, eller att det togs fram hopfällbara cyklar, vilka även skulle välkomnas av sportfiskare, jägare mfl. Nu cyklade deltagarna flera mil till och från tävlingen. Hasse Nordström vann seniorernas tävling före mig. Det blev fler tävlingar, en av dessa arrangerade Hellas från Hellasgården och ut på stigar till Tyresö och tillbaka i en slinga något längre åt norr, totalt 25 kilometer. Liksom på den föregående tävlingen gällde det att följa den inritade banan med hemliga kontrollpunkter. Ännu en gång 2:a, nu efter Hasse Begtsson Hellas.

192. Skogssports första sida med cykelorienteringsinslag.

193. Sommarlunken en av många Lunkar En lång tradition inom IFK Lidingö var att kalla sina egna tävlingar vid namn som Vår-, Sommar-, Höst- och Lidingölunken. Inom klubben fanns det en egen serietävling där två klubbtävlingar och fyra nationella eller större tävlingar räknades in med prestationsmärkespoängen som underlag. Vad gällde Sommarlunken blev det en tradition att avgöra den tävlingen på den ”egna” ön om det var möjligt. Många öar har det blivit från Nynäshamn i söder till Gräsö i norr. Då inte jag och Hasse hade någon semesterö att tillgå blev det istället debut på orienteringsåret efter gulsotsstoppet på en bana med start och mål vid Bergsjön i Kårsta, just den 1 juli. Det var på samma plats som klubben 1959 arrangerat den egna tävlingen Lidingölunken. Det kom att missas en hel del i det stigfattiga området. Men ett 35-tal tävlande och medföljande fick njuta av det härliga sommarvädret, men de tävlande hade fått kriga med flugor, men att få tävla mellan skärmar i skogen uppvägde säkerligen det mesta obehaget.

194. Fjällvandring från Vålådalen De åtta lidingökillarna, Ragnar och Marthe Andersson, bröderna Hasse och Lasse Dahlstedt, Janne Söderberg, Torbjörn Winqvist och de två 16-åringarna Anders Gärderud och Janne Swaling. Rutten var från Vålådalen till Vålåstugan (18 km), Helags (22), Sylarna (20), Nedalen i Norge (17), Storerikvollen Norge (20), Storulvån via Blåhammaren (25), Stensdalstugorna (30) och slutligen Vålådalen (13).

Framkomna till varje etappmål försökte vi också få till ett träningspass av något slag. Vi hade med oss spritkök för matrasterna men låg på de olika fjällstationerna där vi åt middag och frukost. Allt gick utmärkt men när vi kom fram till Vålådalen hade vi räknat med att få äta den tidigare middagen, men fick vänta till den senare. Flera, i synnerhet de yngsta, åt så mycket vid middagen så att de inte kunde få i sig något dagen efter. Under en veckas tid blev vi kvar på Vålådalen, där vi körde hårt. En utmaning var att från Vålådalens 600 meter ta sig upp till Ottfjällets topp på 1265 meter, dit var det nästan 6 kilometer och tillbaka på tid. Bort till de välkända Nulltjärnarna var det drygt 3 kilometer och där var det en njutning att springa på den fina sandstranden. Även Gunders mosse, uppkallad efter Gunder Hägg prövad vi på, den låg bara någon kilometer åt Vallbohållet. Efter Vålådalen väntade Lilla Hälsingekavlen och Hälsingekavle på hemvägen. YouTubfilmen har rubriken: Fjällvandring IFK Lidingö i Jämtland- och Härjedalsfjällen 1962 är 14.35 minuter lång.

195. Ännu en 2:a plats, nu i Hälsingekavlen Efter två veckors träningsläger i fjällterräng körde lidingökillarna ner till Ljusne i Hälsingland för att delta i Hälsingekavel. Pojklaget med Kurt Johansson (Omholt), Janne Swaling, sträcksegrare, och Anders Gärderud var ett topplag på pappret, men denna gång blev det ett misslyckande för Kurre på första sträckan och ingen framgång för laget. I seniorkavlen sprang Göran Malmberg nattsträckan och fick tampas med den svåra stenterrängen och var 21:a på sträckan. Per Sommerhein tog den andra och gick upp till 8:e plats och till den tredje kontrollen på tredje sträckan var Lasse Dahlstedt uppe lagen före utom Hedemora och var med dem till växlingen. Ragnar Andersson fick gå ut som 7:e lag och gick upp till tredje plats, helt slut på sträckan och blev han sträcksegrare. Janne på nästa förbättra lagets placering och kunde skicka iväg Sten Andersson som 2:a lag, Hedemora var nu mer än en halvtimme före. Marthe förvaltade väl sitt försprång till tredje laget, vilket var Väsby OK. Både Sten och Marthe drog ifrån de förföljande lagen på sina sträckor och var nio minuter före 3:an Väsby i mål. Hedemora vann säkert.

196. Seger i FO:s fälttävlan Hård orientering i FO 44:as höstfälttävlan var rubriken när jag vann klass1 i runsaområdet nordväst UpplandsVäsby. Utöver fältskytte och orientering fanns det även ett moment som hette målspaning. Sammanlagt deltog över 150 man.

197. Jultitt i skyltfönster ”Lidingöbor, far inte över bron för att julhandla förrän Ni tagit en titt på lidingöaffärerna”! Det var Janne Söderberg och jag som kom på idén att ordna en tävling där deltagarna skulle besöka ett antal skyltfönster längs Stockholmsvägen och på det frågeformulär de köpt skulle fylla i svaren på ett antal frågor. Deltagarna fick lov att sätta på sig extra halsduk för det var kallt längs banan från Torsvik till Vasaborgen. En hel del kluriga frågor hade de 95 lagen att svara på. Startavgiften var en krona. Kul tävling och bra propaganda för stadens köpmän. Orienteringsklubben kände också att det kunde vara ett tack för att många företagare ställt upp när man bland annat frågat efter priser till tävlingar.

197. Funktionärerna Janne och jag bland deltagarna.

198. Ledaruppdrag på ledaruppdrag Från 1958 och fram till 1961 hade jag i stort sätt endast haft hand om sektionens materiel, då främst i de två skåp som sektionen hade på Lidingövallen, resten på Bo gårds vind. Men allt eftersom och i synnerhet blev det 1961 en ordentlig utökning av uppdragen då jag åtog mig att bli sekreterare, tävlingsanmälare orientering från 1963 efter Sune Spångberg, skidledare också samma år då Einar Pettersson flyttade från ön, tog då även hand om skidanmälandet. Klädansvarig. Under några år var jag även sekreterare i IFK Lidingös Alliansstyrelse (Huvudstyrelsen), då med Gösta ”Göcke” Kåremo som ordförande och Olle Kvist som kassör. Fram till det vi satt i styrelsen hade det några år ständigt varit synpunkter och inlämnade motioner på hur fördelningen av pengarna från kommunen skull fördelas mellan alla sektioner, då upp till tolv stycken. Basket, Bandy, Badminton Bordtennis, Handboll, Ishockey, Fotboll, Orientering skidor, Simning, Skridskor, Tyngdlyftning då på väg ut och Slalom på väg in. Beslut blev att varje sektion fick var för sig redovisa sin verksamhet till kommunen och söka bidrag. Alliansstyrelsen

fungerade därefter som en paraplyorganisation där tjänstetecken, jubileumsfester och som i något fall besluta om en medlem som varit i klammeri med rättvisan skulle uteslutas ur föreningen eller ej. Det innebar sysselsättning från klockan 18-22 i stort sätt varje dag

199. Skidspårsarbete Vid 1962 års DM på skidor 15 km hade bror min Hasse retat sig på att banan var så dåligt upphuggen då kvistar hängde ner över spåret. Därför bestämde vi oss för att göra ett verkligt bra arrangemang 1963 när klubben tagit på sig uppdraget som arrangör för just DM 15 km. Själv var jag då också skidansvarig i sektionen. Hasse och jag letade upp alla tänkbara backar i Grönsta/Kyttingeområdet. Vi rensade upp ordentliga sträckningar och preparerade även marken på några ställen för att få ett bra underlag. Totalt lade vi ner 200 timmar på banan och klubben fick även ersättning för de fina jobb vi gjort. GA af Ekenstam var fritidschef på den tiden. Som arrangör fick vi mycket beröm för arrangemanget. Banan kom att användas helt eller delvis under så väl vinter som sommar. Bansträckningen redovisad.

200. Lidingölunksarbete fram mot 3 på natten Marthe Andersson var banläggare till den 7:e Lidingölunken i Uringemarkerna i augusti 1963. Under de veckolånga förberedelserna arbetade tio man 500 arbetstimmar för att ordna tävlingen som även var kvalificering till SM med många landslagsmän. Själv jobbade jag 60 timmar under själva tävlingsveckan utöver den ordinarie arbetstiden.

201. Referatskrivande Redan från det man började med att springa orientering och skidtävla har man kunnat läsa referat och få resultatnoteringar från de tävlingar man deltagit i genom främst de lokala tidningarna som Lidingö Tidning och Lidingö Nyheter. Och det var inte bara referat utan även notiser inför kommande tävlingar med tid och plats för gemensamt åkande till tävlingarna. Under 1950-talet många gånger med abonnerad buss. Inom klubben var det uppgjort vem som skulle skriva. Den som skrev var också den som fick lov att stanna kvar längst på tävlingsplatsen för att få med samtliga resultat, vilka sattes upp allt eftersom de tävlande kom i mål. Naturligtvis hade oftast den som skrev en signatur i slutet av texten. När Acke, Dykarn 2, Kåge, Öboho-ho, Old boy, Pelle, ”Knota”, maybe, G-n, ”Tummeliten”, Bison, G-son, Mikael, M-l så viste man vem som skrivit. När jag under fler år under 1960-talet skrev så växlade jag mellan olika signaturer, många gånger med anknytning till tävlingens arrangör, upplevelse av tävlingen, eller andra anknytningar, men min vanligast var nog ledibo. Andra som jag använde mig av var led, ledsm, eld, buddel, tiondel, bodel, isled, hled, fälteld. Tidningarna ersatte oss referatskrivare med sju öre raden, dock inte något för resultaten.

202. Närmast tänkbara logi Vasaloppet 1963 Vis av erfarenheten från Vasaloppet 1962 när lidingögänget fick gå upp mitt i natten i Malung för att hinna till start. Tog kontakt med dem som hade hand om det stora stationshuset vid Berga järnvägsstation och bokade jag in logi för IFKs skidåkare. Närmast av alla till starten. Även de kommande åren 1964 och -65 hade vi logi inom en kilometer från starten.

203. Assisterar Hasse i hans första Vasalopp 1963 Det blev bil till Vasaloppet 1963 för att som skidledare hjälpa IFK Lidingös skidåkare på plats. Däremot under själva loppet lovade jag Hasse att hjälpa honom. Hasse var i bra form, vilket han visat då han på sista sträckan veckan innan fört upp IFK Lidingö till en tredje plats på SM i skidbudkavle. Det skall sägas att hinna fram till nästkommande passering som att hitta parkeringsplats, på med skidor och ryggsäck och skidning ut till spåret blev ett jäktigt jobb. Bra tränad som Hasse var hela tiden nära täten. Genom att han hade kostuppladdat med kolhydratmetoden hade det kämpigt fram till Evertsberg och var på vippen att lägga av där men sedan vände det. Som bäst var Hasse uppe på 39:e plats och där borde han ha vallat om, men slet vidare på dåliga skidor och slutade som 55:a och blev bäste stockholmare med den placeringen, även året därpå var Hasse bästa stockholmare, då på 76:e plats. Även 1965 var Hasse bland de 100 bästa, då på 95 plats med både Ingvald Midelf (45) och Åke Bohjort bättre (45). Men som vanligt visade Hasse sin styrka mot slutet. Från en 280:e plats vid Evertsberg blev det fart i Hasses åkning. Efter 62 kilometer låg han 30 minuter efter ledande Janne Stefansson och släppte endast fem minuter till mål och gick minuten bättre än tvåan Bjarne Andersson IFK Mora. Hasses bästa vasaloppstid 5.10.34 är från 1965. Anmälningsavgiften till Vasaloppet var 1965 60 kronor.

204. Pappa får välja tomt först Efter det pappa slutade med arrendet på Bo gård flyttade han upp till Botorp, det kombinerade ladugård/ stall/bostadshuset ett par hundra meter norr ut från gården. Där fortsatte han som skogskörare åt Lidingö stad. Som kompanjon hade han hästen Stig. När det så blev aktuellt att välja tomt på Bo gärde så valde pappa den tomt som låg närmast Botorp, Stigbordet 1, en av de två tomterna i södra delen av Vikbyvägsslingan med 28 tomter för fristående villor. Pappa gav 37000 kronor för tomten. Han anlitade en byggmästare Andersson som bodde i Brevik, som också byggde ”greven” Palmstiernas hus på Grönstavägen 16, vilket blev klart 1963, både till ”geven” och Lennart Sidfeldt på Vikbyvägen 31 lånade

pappa ut pengar Vårat hus på Vikbyvägen 61 stod klart i maj 1964. Hasse och jag var de förta i familjen som flyttade upp i början av maj 1964.

205. Skidträningsläger Skattungbyn 1963-64 Året innan Skattungbyslägret hade klubben haft ett skidläger i Limedsforsen i en huggarkoja med en halvmil till samhället. Där lagade de all mat själva, skidade för att handla och byggnaden var dragig. Priset för detta var 5 kronor om dagen. Nu hade jag fått tag på ett pensionatliknande boende inne i Skattungbyn där vi fick serverad mat av två damer, tre gånger om dagen. För det betalade vi 12 kronor per dag, något som deltagarna året innan tyckte var för dyrt och avstod. Runt Skattungbyn var det utmärkt terräng, där de stora groparna var ett speciellt inslag. Totalt var vi 14 på lägret varav hälften ungdomar och juniorer. Yngst var Thomas Görling med sina 15 år. Men det var Thomas som var den som gav sig iväg tidigast på morgonen och var hemma senast. Endast en dag blev för kall för skidåkning och då tog vi en promenad till Storstupet vid Oreälven. Lägret startade på Annandagen och varade till Trettondagen. Under den tiden hann Hasse även med att deltaga i Skärklitts-och Oxbergsloppen. YouTube-filmen är på 11.18 min. är den 17:e av de 19 som jag har lagt ut.

206. Resa till Tokyoolympiaden 1964 I början på 1964 fick jag reda på att man inom IFK Lidingö hade sökt ett resestipendium från prins Carls fond. Klubben fick avslag på ansökan med motiveringen att föreningen inte tackat för föregående års fond. Som kompensation till det uteblivna stipendiet bestämde jag mig för att följa med till Tokyo och se på olympiaden. Resan startade den 9 med återkomst 31 oktober. Nyman & Schultz Specialresor var researrangören. Det blev en lång flygresa med det norska flygbolaget Braathens Airlines fram och åter, flygtiden med propellerplanet var på totalt 84 timmar. Ett uppskattat initiativ var att vi resenärer flyttade runt i planet efter varje ny avgång, populäraste platsen var runt det ovala bordet längst bak i planet. Av de många turistmål som vi besökte under resan på tre veckor var Egypten där pyramiderna var den största upplevelsen. Efter mellan landning i Bahrein blev nästa stopp i Östpakistan, det fanns även Västpakistan på den tiden. Minnena därifrån är främst alla trimobiler , trehjuliga täckta motorcyklar, de flesta som taxibilar. Bombay i Indien blev nästa resmål. Framför allt myller på gatorna med allt folk var slående. När man gick ute på gatorna på kvällen låg det människor och sov på gatorna med små ljus kring kroppen för att inte de promenerande skulle trampa på dem. Andra kunde klättra upp och lägga sig på taket till en busstation av samma anledning. Det fanns också människor som var så fattiga att de gick helt nakna på gatan. På en restaurang serverades den kryddstarka maten av kypare med vita handskar och man

hann inte ta den sista tuggan innan tallriken var borta. Ett annat inslag var att se de stora tvättinrättningarna med bassäng efter bassäng i långa rader. Bangkok i Thailand blev för mig ett drömland med alla vänliga människor. På morgonen i det något disiga vädret kunde man se thailändarna med mungiporna något nere, men framåt dagen var det bara leenden. När man var ute och handlade och hade köpt något var det vanligt att butiksinnehavaren sträckte sig efter en flaska i en hylla för att bjuda på något gott att dricka. De flytande marknaderna där all verksamhet kunde ses från vattnet och de olika farkosterna i olika storlekar var sevärt. Men även alla dessa barn som tog sig fram simmandes i det brunaktiga vattnet var sevärt. De gyllene tempelbyggnaderna och nattklubbsverksamheten var andra attraktioner. Efter mellanlandning i Taiwan där det låg luftvärnskanoner längs landningsbanorna anlände vi till Tokyo.

206. Första stoppet på OS-resan var Kairo.

207. Tokyo Utöver friidrottstävlingarna såg jag cykel och simning. Fick även uppleva intryckarna på tunnelbanestationerna. Möjligheten att svänga på hela sittsoffegruppen på tåget upp till naturparken Nikko med underbar natur norr om Tokyo. Likaså var det möjligt att välja mellan westernstile toaletter och hål i golvet varianten. En nattklubbslokal i form av ett flervåningshus där det gick att åka i en inglasad hiss upp eller ner för att byta till en annan typ av lokal. När man beställde in en drink vid borden medföljde det en värdinna. Var man inte nöjd med henne kunde man beställa in en ny, men den tidigare satt kvar. Vilket kunde innebära att man hade tre flickor omkring sig. Dessa flickor behärskade alla engelska, eftersom de studerade på olika universitet eller högskolor. En av dessa flickor, Keyo, träffade jag ett par gånger och var med henne ner till den stora hamnstaden Yokohama där vi såg den nästan 15 meter höga Buddaskulpturen i brons, den var

mäktig. Där tog vi även in på ett hotell där det utöver bastu även fanns bassänger uppvärmda till 44 grader, tror att jag klarade av 42, till viss del. Även en tågresa på 10 mil med den nyöppnade höghastighetsbanan till en linbana inte långt från Japans högsta berg Fuji. Linbanevagnen tog 101 personer och lär ha varit den största i världen. Från linbanan hade man fin utsikt mot det vulkaniska berget. Första gången jag såg färg-TV var just i Tokyo.

207. Uppehåll i Hong Kong.

208. Hemresan från Tokyo På hemresan gjorde vi stopp i Hongkong. Ett måste i Hongkong var att gå till en skräddare och där sy upp kläder. På ett dygn kunde man få en kostym uppsydd och vi gjorde ett uppehåll på två dagar. Jag sydde upp en svart överrock i mohair, två kostymer en svart med diskret inslag av guldtrådar och en i grått med ett par extra byxor, en vit och en gräddgul skjorta. Kostymerna och överrocken hade även mitt namn broderat i överkant på innerfickorna, på skjortorna endast initialerna på bröstfickorna. Den grå kostymen är utsliten, likaså skjortorna men överrocken och den svarta kostymen har jag kvar, men inte använda på 50 år. Då jag har samma vikt då som nu men en centimeter kortar kanske det kan vara på tiden att ta en titt på kläderna.

Ett besök på en fiskrestaurang där man kunde välja ut vilken hummer man ville ha var en härlig upplevelse. Att se hur man bodde i skift i små lägenheter och där man hängde ut kläderna för torkning på en lång stång för förankring i huset på den smala gatans andra sida. En annan upplevelse var hur tjejer från gatan kunde slå sig ner intill än på en restaurang med högryggade stolar för att höra om de kunde få ta en drink tillsammans. Om man sa ja kunde man efter ett tag känna en hand på låret och den andra kring halsen för att känna efter om ens puls slog fortare. En intressant studie. Ett annat raggningssätt var när de inte fått napp på en restaurang flyttade över sin verksamhet till att följa med hotellgästerna i hissarna. När de kom in i hissen hände det mig att en donna ställde sig intill mig och frågade om hon fick följa med upp på rummet. Jag tänkte att hon skulle säga något om pris, men inget sådant. Väl inne på hotellrummet där min rumskompis, hammarbyaren och roddfantasten samt innehavaren av affären Väskan på Kungsgatan vid namn ”Buster” Andersson sover. - Ska du ha betalt? säger donnan -I Sverige är det vi killar som får betalt. Donnan lämnar rummet och jag går och lägger mig. En halvtimme senare ringer det på dörren och donnan frågar om jag eventuellt har ändrat mig. Beirut i Libanon är resans sista uppehåll. Det är nu i slutet på oktober och det är fortfarande badväder. Besök på deras stora fina casino en bit upp i bergen är ett måste att besöka. Det finns spelbord för ”vanligt” folk, men även de med mycket pengar, schejker mfl där miniinsatsen var kring 700 kronor. En annan iakttagelse var att när man åkte taxi så slog chauffören av motorn när det blev rött ljus. Evert Svensson på RF var en av kontakterna som vi hade inför och under resan. Efter resan blev det möjligt att anmäla sig till Clubb Mexico , för att även deltaga på den resan. Jag svarade ja.

208. Hummer i Hong Kong.

209. Lidingöseger i S:t Erikskavlen Strax utanför Gnesta var det gemensam start för fyra man från varje lag i 1965 års S:t Erikskavle. IFKs mannar, Ragnar och Marthe Andersson, Jan Söderberg och Anders Wretman gjorde alla bra lopp men sammanräknat var de 12 minuter efter ledande Väsby OK på en tredje plats. Sten Andersson gick ut i ett högt tempo efter

omstarten tidigt på morgonen och blev 2:a på sträckan men lyckades ändå inte knappa in mer än två sekunder på täten. Hasse Dahlstedt hade fått förtroendet att köra sista sträckan men få trodde att han skulle nå ifatt täten som fortfarande var 12 minuter före. Hasse inte bara kom ifatt han körde ifrån grabbarna i täten och gick i mål sju minuter före IFK Österåker som var två i mål. Själv åkte jag i IFKs andra lag och vi blev 17:e av de 27 startande lagen.

210. Torsmogården, Furudal och Lofsdalen Torsmogården, 1964-65, inte långt från Skattungbyn blev platsen för det årets skidläger under jultrettondagen. Furudal 1965-66, ännu en bit längre öster ut blev platsen för det sista lägret i Dalarna. Lofsdalen i Härjedalen 1966-67 med värdparet Löfström på Löfströmsgården blev nu nästa skidlägerplats. Nu hade priset per dygn ökat från 12 kronor 1963-64 till 18 kronor för helpension med bordservering. Då fanns det även bastu, gillestuga och pingisbord i vår förläggning. Det var mycket snö när vi skulle börja spåra upp våra träningsspår det året, först två spårare för själva spåret, därefter en eller två till höger och vänster om spåret för att köra upp stavfästet därefter resten i spåret. När sedan snön föll på nytt på natten var det bara att börja om. De tretton på det lägret var dock nöjda. 1967-68 Löfströmsgården, Ragnhild Löfström hette frun i huset,. Det året blev det rekorddeltagande med hela 39 stycken. Nu med flera familjer som Melker och Gullan Andersson med sonen Torbjörn, Peo och Inga-Britt Bengtsson med barnen Anders och Britt-Mari, Birgitta och Rune Thunell med grabbarna Kjell och Stig, vidare Anderssönerna Ragnar, Ulla, Peje och bröderna Sten och Rune, samt Per Brandlert, Lennart Brattgård, Annika Buddgård, Valle Bergström, Lennart Danielsson, Ann-Louise Ericsson, Rune och Birgit Ebbö, Gunnar Fjaestad, Kim Gyllenpalm, Thomas Görling, Nils Holmström, Lena Kriström, Assar Lundgren, Sverre Molander, Anders Quick, Keith Samuelson, Solveig Spångberg, Torbjörn Winqvist, Anders Wretman, Kerstin Wigdis. Dessutom under en eller ett par dagar Pelle och Inga-Britt Rosenberg med barn och även Pelles dotter Barbro under någon dag samt jag själv. Klubben och även kommunen lämnade bidrag till 23 av deltagarna. De som betalade mest fick punga ut med 207 kronor för mat och logi under de tio dagarna. För deltagare under 25 år blev kostnaden runt 100 kronor. Utöver vallning, olika träningsövningar, skidteori, träning, långturer, skidorientering-, längd och handikappstävlingar blev det en hel del resor till dans i Ljusnedal, Sveg, Glöte och Idre, avstånd fram och åter upp till 15 mil. Varje dag hade jag ett uppsatt dagsprogram, vilket kunde se ut som följande. 29/12 Temperatur -9 grader (kallaste dagen hade vi -26,6 grader)., Kl 10. Långtur mot och förbi Hovärken. Tag på anorak, medtag termos och smörgås. Lämna Din termos till köket och ange med en lapp vad du vill ha i den. De som önskar, åker 6 km banan och äter lunch i vanlig ordning kl 13.30. Kl 17-17.45 Kondition- styrke- uthållighetsträning (teori i Gillestugan). Kl 19.30 Mångkampen (pilkastning, övriga grenar var under veckan, minigolf, frågesport och virkning med virkkrok), alternativt korvgrillning, spexlekar, och dans) Kl 22 TYSTNAD. Allt bevarat.

Internt fanns det en poängtabell på olika aktiviteter som man genomfört. Det kunde vara att skida till en bestämd fjälltopp, avverkade kilometer och även danskvällarna fanns med på listan. En summering av de sju år som jag höll i skidlägerverksamheten är att det började med Skattungbynlägret 1962-63 och följdes därefter med Torsmogården, Furudal och från 1965 fyra år i i Lofsdalen, då det under de två sista åren var över 40 deltagare under tiden annandag jul och fram till trettondagen. Året efter mitt sista år bokade jag in Sävenäsgården i Västmanlands län som lägerort jultrettondagen 1969-70.

211. T-serien skidorientering Ett populärt inslag under 1960-tale vart en träningsserie i skidorientering under tisdags- torsdagskvällar, den ena dagen norr den andra söder om Stockholm. Två seniorbanor, A och B på dryga 10 kilometer samt en ungdomsbana på 5. Utöver individuell tävling var det också 2-mannalagtävling. Peo Bengtsson och jag var under ett par år ett av lagen.

212. Första 5-dagars i orientering Vi är fyra orienterare från IFK Lidingö som deltar i den första 5-dagars orientering. Måndag till fredag den 19-23 juli gick tävlingarna med start klockan 17.10-18.30, klasserna var herrar A, B och C och damer, anmälningsavgiften var 30 kronor, Sivar Nordström och Peo Bengtsson var kontaktpersonerna knappt 180 anmälde sig till arrangemanget. Från IFK var det Sten Andersson, Lasse Dahlstedt, Kurt Omholt och Janne Söderberg. Som logi under de första tävlingarna hade vi valt Frostavallen. Den första etappen gick faktiskt i Danmark, närmare bestämt i Helsingör. Det var endast Janne som ställde upp där av oss fyra. Vi andra åkte till Köpenhamn och ”gjorde stan”. Andra etappen gick i Rörums kommun, den tredje i Sösdala trakten, fjärde och femte i Blekinges Kallinge och avslutningen i Ronneby. Janne var den ende som fullföljde eftersom vi tre andra inte var med första dagen. Då vi räknade ihop 2:a, 3:e och 4:e etapperna så var Janne bäst på 3.10, Kurre 3.13, jag 3.15 och Sten 3.33.

212. Rudi, Janne och Jerka i Östersjöns vågor.

213. 1965 söker Lidingö längd-SM till1968 Efter IFK Lidingös fina renommé efter dels Sixten Jernberggalan i januari 1961 med 5-7000 åskådare och den uppskattade 15 kilometersbanan från DM 15 kilometer vintern 1963 gjorde att sektionen tillsammans med friidrottssektionen skulle kunna ta på sig att arrangera längdgrenarna på SM 1968. Det var idrotts- och fritidsnämndens ordförande Erik Asperyd som väckte frågan och hade hört med Svenska Skidförbundets generalsekreterare Sigge Bergman som var positiv till det. Sven Gärderud och jag tog på oss att kontakta kommunen för att även få med sig dem i arrangemanget. Det är våren 1965 och Sven och jag träffar Lidingö stads Igor Holmstedt, drätselkammarens ordförande att likställas med dagens kommunalråd. Staden var positiva till ett sådant arrangemang och Holmstedt skulle gå vidare med att höra om det också var möjligt att de kunde ställa upp med 40000 kronor som garanti för arrangemanget. Det blev ett ja på denna fråga. Kort tid efter det sammanställde jag ett underlag till Svenska Skidförbundet med banförslag och bilder på den tänkta start- och målplatsen från gärdet intill Kalvhagsvägen i södra delen av golfbanan där startmålspåren skulle dras på golfens hål nummer 1-2-3 och 4 för att ansluta på 1963 års 15 kilometers spår. För att få ut en bana på 50 kilometer planerade jag en slinga som skulle korsa Kyttingevägen där vägen nu går upp till södra Sticklinge. Antinge ett slussystem eller mindre troligt en bro. Vändpunkten var tänkt vara i botten på Abborrbacken dit åkarna skulle åka nedför på Abborrvägen och på återvägen uppför nuvarande löpstigen. Den svängen skulle bli knappa 17 kilometer och köras tre varv. SM 1968 gick till Kiruna. Skidförbunden återkom till oss med förfrågan om vi ville ta ett senare arrangemang. Vilket vi då avböjde efter som vi då var igång med terrängloppet Lidingöloppet. Även vinstfördelningen mellan Skidförbundet och aktuell arrangör var vid en liten total vinst låg på 70% till Svenska Skidförbundet och 30% till arrangören. Vid det högre beloppet vilket jag inte kommer ihåg, var fördelningen den omvända.

214. IFK Stockholmsbäst i orientering för tillfället Det var rubriken i en av stockholmstidningarna efter att Lidingö i Cupen Klass 1 15-mannalag besegrat Järfälla med 12 minuter, Hellas med 51 minuter och Skogsluffarna. Hasse var bäst på långa banan, Per Sommerhein 5:a, Sten Andersson 6:a och Janne 9:a och även jag på en 17:e plats gick in i laget. På mellanbanan var Kurt Omholt bäst av öborna på en andra plats, medan Lars Alm var bästa IFK:are med en tredje placering på den korta banan.

215. Ungdomskurs i allt eget tävlande Det var 22 deltagare som hade hörsammat klubbens upprop på att prova på orientering. Först en inspirerande film på Sturegården vilken följdes upp med fem lördagar ute i naturen där deltagarna fick prova på orienteringens alla moment. Framför allt var det kartans mysterier som kartläsning som gnuggades mest, men även kompassgång och stegning fanns med bland övningarna. En poängorientering med tio kontroller med olika poängvärden, vilka skulle tas under en maxtid av 60 minuter fick avsluta kursen. Under sommaren och hösten fick deltagarna möjligheten att vara med på olika tränings- och klubbtävlingar.

216. Lidingöloppet, upprinnelsen Sven Gärderud läser i Idrottsbladet en artikel av Sven Lindhagen i Idrottsbladet fredagen den 14 maj, att friidrotten borde ha en motsvarighet till skidornas Vasalopp eller orienteringens Tiomila för att samla de stora massorna. Det är Sven Lindhagen, som skrivit artikeln efter det Friidrottsförbundets Generalsekreterare Bertil Larsson, fört fram idén om att få fram ett arrangemang som skulle kunna samla de stora massorna. I Torsviksbacken ner mot Lidingöbron säger Sven Gärderud till sin fru Ingrid, vilka båda är på väg ner till landstället i Södermanland: ”I höst skall vi arrangera terrängloppet Lidingöloppet. Vad tycker du? Ja gör det”, säger Ingrid. Ingrid gav således sanktion till loppet, vid ett nej vet vi inte om det blivit ett Lidingölopp. Nere på landstället har idrottskompisen och vännen Kacke Karlberg också sitt landställe. Sven för fram sin idé till Kacke, som tänder på idén. Under helgen pratar Sven, som är ordförande i IFK Lidingös Skid- o. Orienteringssektion med, Kacke tidigare ordförande i IFK:s friidrottssektion och idéspruta och marknadsförare, ihop sig om det tänkta arrangemanget och på måndagen går Kacke upp till Idrottsbladet samt kontaktar Friidrottsförbundet och säger att IFK Lidingö kommer att arrangera Lidingöloppet till hösten. Redan i onsdagsnumret den 19 maj, fem dagar efter det Sven läst artikeln i IB finns det stor bild i tidningen där ett utkast till tävlingen presenteras. Beslutet att starta Lidingöloppet tog skidoch orienteringens styrelse omedelbart. I styrelsen satt då Sven Gärderud som både ordförande och sekreterare, Yngve Klavenäs kassör, själv var jag både skid-, orienteringsamt ungdomsledare. Även Jan Söderberg, Eftersnacksansvarig och Solveig Spångberg, tävlingsanmälare ingick i styrelsen. Däremot tog det en viss tid innan det blev ett klartecken från friidrottssektionen, men Lars G Lindström som ordförande och Kacke Karlberg som vice fick till slut med sig hela styrelsen till att säga ja. Något tillstånd för att anordna tävlingen gjordes inte till kommunen. En del för att man inte ville att projektet skulle stoppas.

En idé var också att deltagarna inte skulle betala så mycket extra på tävlingsplatsen utan det mesta skulle var betalt i och med att anmälningsavgiften. Logit var gratis, däremot betalades parkeringsavgifter de första åren, vilka dock togs bort då betalningen stoppade upp flödet vid parkeringsytorna. Banlängdsförslaget hade i den första artikeln angivits till 20 kilometer men när Sven Gärderud och jag tittade på olika förslag kom vi fram till att en sväng på södra Lidingö på runt 8 kilometer, därefter elfvikslandet runt 12 och slutligen nordvästra delen av ön, lika med Blå spåret på 10 km. Vi kom fram till 30 och inte 20 kilometer som ett bättre alternativ. Efter detaljplanering blev det en bana som blev några hundra meter över 30 kilometer.

217. Det första Lidingöloppet Älgsöndagen den 10 oktober, älgsöndagen är den dagen som orienterarna i framför allt mellansverige och söder ut inte får springa orientering för att inte störa älgarna inför starten av älgjakten, vilken börjar på måndagen efter älgsöndagen. Vid starten på Hersby åker klockan 13 ställde 538 av de 644 anmälda löparna upp för att löpa i en enda klass, vilket innebar att såväl de med klubbtillhörighet som helt klubblösa sprang tillsammans, något som då inte var enligt reglerna. Totalt var 150 funktionärer engagerade i loppet, där fler hade mer än en funktion eftersom det gick att följa arrangemanget i dess framfart. Segrare blev IFK Lidingös Berndt Ekström på tiden1.52.21. 512 fullföljde, siste man på tiden 4.41.00. Endast åtta deltagare överskred fyra timmar. Anmälningsavgiften var 15 kronor.

218. Reykjavik-New York-Montreal På skidlägret i Torsmogården 1964-65 arbetade en trevlig flicka i 20-årsåldern som värdinna, hon hade året innan arbetat på Vålådalen med samma jobb. Efter det flyttade hon till USA och tog hand om boxaren Floyd Pattersson barn på Long Island i New York. Minns inte hur jag fick kontakt med henne på nytt men då bjöd hon över mig till sig och och jag bestämde mig för att fara efter Lidingöloppet. På vägen dit mellanlandade jag på Reykjavik där jag fick upplev de varma baden. Förundrades över att det endast fanns en enda rödljuskorsning i hela Reyjkjavik. Inte någon med paraply utan istället regnrockar, då det var svårt att hålla i ett paraply som vinden tog. Höjdpunkten var i alla fall att få tala svenska med den kände skulptören Ásmunder Svennisson som hade gått i lära hos Carl Milles på Lidingön och hade till och med viss lokalkännedom om ön

Tjejen som jag inte minns namnet på hade en lägenhet på Street 69 intill Centra Parks västra sida, sov över hos henne. Fick höra av henne att Floyd och hans hustru Sandra låg i skilsmässa, något jag fick lov att hålla tyst om, ifall någon skulle fråga. Naturligtvis sightseeing i New York där jag såg Frihetsgudinnan, strövade runt i China Town, FN-huset och var på besök på ett mätningskontor och förvånades över deras enkla mätmetoder. All ny byggnation utgick från den befintliga vinkelräta uppbyggnaden av staden och de befintliga husen. Resan upp till Montreal med en Greyhoundbus i det röd/gula lönnlandskapet var mäktigt. Väl i Montreal var jag på arenan där det dagen därpå skulle spelas en All Star match där en av lagmedlemmarna i All Starlaget var den kände Bubby Hull, som var på plats och tränade och dagen därpå skulle möta Montreal Canadiens. Där på arenan fick jag en inbjudan att komma upp till en sportredaktion som var inblandade i sändningen för att se hur de arbetade. Väl tillbaka i New York reste jag ut till Yankee Stadium för att uppleva en match i amerikansk fotboll. Som alla andra som inte hade någon biljett började jag också skrika: -Want ticket, want ticket och efter ett tag hade jag en biljett och kom in på arenan. Inte för att jag förstod mig på reglerna så var det intressant att uppleva stämningen och allt omkring. Ett inslag var de försäljare som gick omkring med en ryggsäck i vilken de hade en avtappningskran för kaffe den andra för coca cola och tilltugg framtill på magen.

219. Julottetradition Nisse Holmström och hans bröder hade en julottetradition att på juldagsmorgonen spela bandy tillsammans på Kottlasjön eller Grönstaviken. Det fick mig att göra något liknande, i likhet med Nisse gick jag tidigt ur den Svenska Kyrkan och för mig och att jag skulle börja en tradition med att köra Lidingöloppsbanan, Lidingöloppet avgjordes första gången i oktober 1965, på julottemorgonen startade min bror Hasse och jag från Vikbyvägen och upp till starten på Hersby åker avverka lidingöloppsbanan. På juldagsmorgonen det året var +1 grad och kramsnö, till största delen fick vi själva spåra men vi klarade varvet på 2.43. Året därpå var banan inte åkbar vilket gjorde att jag fick göra olika andra julottevarianter som löpning, skidåkning på Kottlasjön eller på golfbanan eller löpning fram och åter till Elfvik. Inte förrän 1976 kunde jag göra en ny lidingöloppsrunda nu skidade jag upp till Koltorps gärde, dit det tog 19 minuter och sedan de tre milarna på 56-55-50 minuter och sammanlagt 2.41. Nästa 3 mil gjorde jag 1978 då det var 10 cm nysnö på morgonen och -7 grader, två omvallningar, det året hade jag 3.08 i tid. Sista Lidingöloppet på skidor gjorde jag 1986 då det var hela 20 cm snö och -2 grader och klarade varvet på 2.55. Flera år med dåligt med snö följde så något mer Lidingölopp på skidor blev det inte för mig. I stället blev det skidåkning tidigt på golfbanan eller promenader. Från 2006 och fram till 2020 var det Lidingöloppets sista mil som gällde för mig, alltid med start runt klockan 8.15 för att vid fint väder kunna se solens uppgående strålar studsa på djursholmsbebyggelsen när man kommer till Kyttinge. Som alltid under åren start på Grönstagärdet strax innan skylten som hedrar Rigmors och mina insatser i Lidingöloppet. Det hände att ett tunt snöpuder täckte stigen i det 0-gradiga friskavindvädret, en vind som märks när nordan kommer rakt emot vid Kyttingeviken. Något som många lidingöloppslöpare fått uppleva, särskilt då starterna gick en och två veckor tidigare och orken börjat tryta efter 23-24 kilometers löpning. Framme vid Fredhällåkern, 4 kilometer kvar, skingras molnen och solen lyser igenom, nya Lidingöbron, Finlandsbåtarna och Kaknästornet syns i motljuset och Stockholms puls kan kännas utan att höras. Åter hemma efter dryga två timmars promenad.

2021 blev min sista julottevandring runt sista milen, start klockan 8.22, passerade Abborrbacken 9.24 och hemma klockan 10.30 efter två stopp på 23 minuter. De två senaste åren har det blivit kortare promenader i Grönstaskogen.

220. Knatteloppet skidor debut 1966 Den första nyheten detta år var ett Knattelopp på skidor med gemensam start på Lidingö golfbana. Det var sex åldersklasser från 7 år och uppåt. Banlängderna var 500, 750 och 1000 meter och 62 tävlade. -Är det Vasaloppet mamma? undrade en liten femårig flicka vid åsynen av den stora anhopningen av skidåkare som samlats vid Sticklingeladorna på golfbanan. Det var många som hade pirr i magen. Som starter och banläggare gällde det att lugna ner deltagarna. För många var det naturligt vis första gången som de hade en nummerlapp på sig. En liten flicka sa till mig -Jag har varit nervös för det här en hel vecka. Det var även deltagare som ännu inte var 7 år men ville vara med och tävla. En av dessa var Anders Blomquist endast 5 år och knappt 4 månader. Han ville naturligt vis vara med när storebror Örjan skulle åka i pojkar 9-10 år. Yngst av alla var dock Mats Pellbäck, som ännu inte fyllt 5 år. Det var även utlovat pris till samtliga startande. När pappa Assar Blomquist efter tävlingen kommer till korsningen Kottlavägen Södra Kungsvägen säger Anders. – Pappa jag glömde mina pris som jag fick av prisutdelaren Lasse. Pappa Assar sa att du ska få dina pris när vi kommer hem, Assar hade nämligen tagit med tandkrämet Dentosal till samtliga startande och hade även ordnat andra priser. – Nej säger Anders, jag vet att jag la priserna på stenen vid husknuten på en av ladorna. Assar blir tvungen att köra tillbaka och hämta Anders priser. 22 år senare vann Örjan och Anders tillsammans Vasaloppet.

220. Jag som Knatteloppsstarter.

221. Spårar och snitslar till den första Gubbpokalen Söndagen den 30 januari 1966 avgjordes Gubbpokalens allra första gren, skidor. Start och mål var på Grönsta gärde. Då jag som skidansvarig i IFK:s skidoch orienteringssektion fick jag uppdraget av Sven Gärderud att lägga och snitsla en 6 km lång bana. 81 gubbar kom till start i de två tävlingsklasserna 40-49 respektive 50 år och äldre. I det nollgradiga föret hade flera deltagare det kämpigt men endast två bröt tävlingen. KarlGustav Mattsson, van Vasaloppsåkare, vann den yngre gruppen och GCI-rektorn Paul Högberg den äldre. Från Grönsta gärde utgick skidmomentet under tre år.

222. Järven bör fridlysas säger IFK Under flera år hämtade IFK inspiration från idrottsaktiva, vilka studerade på Bosön. När skidolympiern Lennart ”Lill-Järven” Larsson 1966 var på plats fick jag honom att på Lidingövallen visa film och berätta hur en skidstjärna tränar. Dagen efter, en kall, blåsig och snöig lördag visade Lill-Järven efter några uppvärmningsvarv olika skidtekniker på golfbanan. Dagen efter ordnades det en träningstävling.

223. Hård Jukolakavle 1966 Efter segern i Tiomila 1951 var IFK Lidingö med i Jukolakavlen för första gången men inte förrän 1965 var IFK med på nytt. Själv var jag med det året då vi kom på 60:e plats. 1966 års kavle startade som brukligt klockan 22, Sten ”Jerka” Andersson hade fått äran att springa den inledande sträckan på 15 kilometer. En vresig terräng med knappt ett gärde stig eller väg och svåra kontrollpunkter gjorde att det stor spridning på fältet. Det tog 2.42 för första man att ta sig i mål. Löparna som var både trötta, frusna och med kramp i benen. Jerka anlände till växlingen som 87:e man efter 3.37. Det hade varit både skymning, natt, gryning och dag under hans sträcka. Anders Gärderud som skulle springa nästa sträcka skrek uppmuntrade ord och berömde honom för hans insats som innebar att han var fjärde svenska lag av de femton som deltog. Anders hade 14 kilometer på vilka han tog in en kvart på täten och gick upp till 36:a och var 4:a på sträckan. Gamle (40 år) Marthe på nästa tappade sex minuter på täten men gick upp till en14:plats. På min sträcka gick jag upp till 11:e plats, men tappade i tid. Janne Söderberg på 5:e tog också in placeringar och kunde skicka iväg Ragnar Andersson som 9:e lag men tappade även han 4 minuter på täten. Ragnar Andersson gjorde ett nästan prickfritt lopp och tog också upp två placeringar och höll avståndet till täten. En lårmuskelsträckning hindrade Per Sommerhein att gå för fullt på sin 15 kilometer långa sträckan och laget föll tillbaka till 14:e plats. En helt godkänd placering som näst bästa svenska lag efter Stora Tuna som var 11:a, 215 lag ställde upp.

Utöver att jag var med som deltagare i IFKs förstalag under åren 1965-69 svarade jag även för servicen runt tävlingen för IFK-folket och under 1967 års tävling även för medföljande andra klubbmedlemmar då utöver de 16 från IFK även 11 från Goterna, 10 från Stigfinnarna och 2 från OK Hjortarna plus ett par löshästar var med, vilket blev hela 40 individer. På mina fem Jukolakavlar mellan 1965-69 nådde vi placeringarna:60-14-17-83-31 och jag förbättrade vid samtliga kavlar lagets placeringar från 1-22 platser.

223. Kartan Jukolakavlen, min karta på sträcka 4:a.

224. Grönskande ungkarl blir Skogskarl Om modet ej sviker när stunden är inne, för prövning för skogskarlar väntar Din ankomst till gille lördagen den tredje i ljusets månad. Jakande svaret sändes med ilbud till skrivaren. Om risken törs tagas Du infinner Dig, vid Gustavsbergs kyrka klockan 12.00 för närmare besked Blivande skogskarl (ungkarl) kommer till prövningen klädd som en skogskarl från svunnen epok. Fantasipräglad klädsel hjälper vid slutprov. Ombyte givetvis bra för kvällens senare övning. Skaffning (=korv o. dyl.) i massor till hungrande karlar. Dryckjom, men ej uti mängder, år bra mot isande kyla. Efter prov inför karlar överlevande må komma till gille. I utrustning må finnas: Kartfodral-kompass-penna-lyse

Vidare instruktioner var att ta sig ut till numrerad post och där ordna stor brasa, ordna förtäring och begrunda skogarnas sus. Inpackning efter angiven tid för att sedan ta sig till idrottens högborg.

225. Anmälde mig till flygkurs Efter att ha deltagit i några orienteringar på Gotland varav en med flyg dit fick jag en idé att skaffa mig ett flygcertifikat för att kunna flyga till olika flygmål. Den 26/11 1966 anmälde jag mig till genomgång av flygutbildning A-certifikat. Den första kontakten med Bromma där utbildningen skulle ske innebar att redan vid den första träffen fick följa med upp in mindre maskin, Läraren flög ut mot ekerölandet och efter ett tag fick jag överta styrandet med ett dubbelkomando. Naturligtvis ville jag inte bara flyga rakt fram utan styrde nedåt för att därefter gå upp igen. Den uppstigningen var tydligen för brant och jag fick en ordentlig tillsägelse -Så där kan du inte göra, du kan ju bryta sönder planet. Fick därefter lämna över spakarna och instruktören övertog styrandet.. Skaffade mig nödvändig litteratur och var med på en teorilektion där jag fick veta att man även måste ha ytterligare både B och C certifikat för att köra i dåligt väder och i mörker. Dessutom behövde man flyga 10-15 timmar per år för att behålla certifikatet. Det tillsammans gjorde att jag lämnade utbildningen då jag insåg att jag inte skulle komma att flyga den tid som behövdes.

226. Fyller 30 När jag skulle fylla 30 år föreslog min pappa att jag skulle bjuda in hela lantmäterikontoret med respektive till fest på restaurang Gåshaga och han skulle bjuda på allt. Och så skedde. I stort sett kom alla och vi blev över 20 och både pappa, mamma och Hasse var med. Utöver mat och dryck spelade ett band till dansen.

226. En del av de 20 deltagarna på festen.

100

227. Europaturné genom fem länder Det var 51 orienterare och 8 medföljande som ställde upp i Peo Bengtssons fjärde Europaturné 1-16 juli 1967, som gick genom fem länder. Från IFK Lidingö var det Janne Söderberg och jag. Första tävlingen i Helsingör och här följer tävlingsplatser och avstånd mellan dessa: Springe 55 mil (3 mil SV Hannover ) Västtyskland, Arnsberg 15 mil (18 mil SV Hannover),Eupen 22 mil (4 mil Ö Liege) Belgien, Bryssel 14 mil, Paris 30 mil (5 mil SV Paris), Paris (1 mil V Paris), Söder London 36 mil bil ,8, 9 och 10/7, Windemer 43 mil 11 och 12/7 (12 mil N Liverpool), Vrögum 12 mil bil (3 mil NNV Esbjerg) Danmark, Hald Ege 13 mil (8 km SSV Viborg), Vodskov 10 mil (12 km NO Aalborg. I min bil hade jag med Janne Söderberg, Roland Kusgård Sundbyberg och finnländaren KG Hagros från Örnen Helsingfors. Till och från var även andra med i bilen som när Marianne Bogestedt var med och vid ett tillfälle frågade en i lokalbefolkningen efter vägen och den tilltalade säger -droi, droit, droit, vilket betyder rakt fram, rakt fram, rakt fram men Marianne uppfattar det som á droit, á droit, á droit, vilket betyder, höger, höger, höger och vi var tillbaka efter att ha svängt höger tre gånger. Något som både belgare och fransmän reagerade på var att vi hade lysena tända på bilarna och pekade på sina ögon och skakade samtidigt på huvudena. De flesta kartorna var i skala 1:25000 och i färg men även svartvita. Kartorna i både Belgien och Danmark var av hög kvalité. Banlängderna för oss herrar var mellan 6 och 11 kilometer, damerna hade 4 till 7. Att hitta fram till de olika tävlingsplatserna var flera gånger den verkliga utmaningen och flera missförstånd under dagarna att det kördes fel, för att till slut hitta rätt. De två tävlingarna i Paris hade vi Idrottsbladets Will Stålbrand som värd, det var också han som rekognoserat banorna. På en av banorna sprang man under 2 meter höga ormbunksliknande växter. Andra händelser i Paris var en morgons tidiga besök för att smaka på den speciella löksoppan på en känd restaurang. Ett annat inslag var en minnesvärd barrunda där alltid någon fick med sig en enkel souvenir för att ha till morgondagens prisutdelning. När vi en kväll när portarna hade stängts klockan 23 gällde det att hitta lämpliga hål i staketet för att ta sig in. Överfarten från Calis till Dover och mottagandet av löparlegendaren Gordon Pirie i Leith Hill. Gordon blev efter löparkarriären som 5- och 10000 meters löpare, en verklig orienteringsentusiast och hade lagt två banor i Londonområdet. Han använde 100-åriga gamla kartor som det var nästa omöjligt att läsa, med viss tur tog sig dock de flesta i mål, men resultatlistan var en helt annan än de övriga.

101

Naturligtvis var det sightseeingtur i London. Att komma upp till sjödistrikten norr om Liverpool och naturen där var något helt annat än den natur vi tidigare sprungit i under turnén. Resan från Newcastle till Esbjerg med båt och pålastning av bilen med lyftvinsch var vad som gällde på den tiden. Två tävlingar på fina kartor avslutade resan och sammanlagt bästa placering bland herrarna var Rolf Jacobsson OK Nacke, Peo OK Pan blev 2:a Janne 9:a, KG Hagros 19:e, jag 27:a av de 45 på listan, damklassen vanns av Inga-Britt Bengtsson, Dagny Tirén IF Goterna 4:a.

228. Vildsvinsjakt i Gambia Hasse och jag anmälde oss till de första resorna som ordnades till Gambia, landet som blivit en självständig stat i Västafrika 1965. Ett långsmalt land kring Gambiafloden, inte mer än 45 kilometer brett. Vi landade i huvudstaden Bathurst som 1973 bytte namn till Banjul. Hotellet vi bodde på låg alldeles intill havet och vi kunde njuta av att varje kväll se solen gå ner i havet, vilket tog drygt två minuter från det underkanten passerat horisonten till det solen helt försvunnit. Att bada var naturligtvis det mesta vi ägnade oss åt. Men det var även sightseeing i staden där en viss silversmed var populär och fick sälja en hel del fina smycken, många i form av snirkliga klot. En annan upplevelse var när jag skulle byta bort ett par högskaftade basketskor men fick lov att ta tillbaks dem då jag inte kunde ta mig hem barfota i den heta sanden. Afrikans brottning var en populär sport i landet och små tävlingar ordnades till allas förnöjelse. De tävlande blöttes ner med vatten, sedan gällde det att få ner motståndaren så att han blev sandig på kroppen. Blev han sandig hade han förlorat. För några dagar bestämde ett svenskt gäng på resan att göra en resa in i bushen för att skjuta vildsvin. I en fullastad jeep gav vi oss iväg till ett område där det skulle finnas vildsvin. När vi kom fram till jaktstugan där det endast fanns en säng fick vi andra ta plats på ett bord, i ett badkar och de övriga på golvet. En av deltagarna på safariresan var Kongo, som hade varit FN-soldat och var den som hade fått förtroendet att skjuta ett vildsvin. När vi, ett par på ett tilldelat pass, kommer det ett vildsvin farande och Kongo fäller det. En stor galt. Galten styckas och vi behåller en skinka för att ta hem till hotellet i Bathurst för att där få den tillagad. Vad det blev av resten vet jag inte, men befolkningen på platsen åt inte fläsk. Hemfärden blev i en annan bil, vilket var vanligt på dessa resor. Hasse och jag satt på en flaklastbil med får. Efter att köket gjort iordning skinkan fick vi in den som måltid. Men dels transporten i värmen och hur den styckats gjorde att fläsket inte gick att äta, det smakade urin. Landets residens låg endast några hundra meter från vårt hotell och det hände att en av ministrarna ett par gånger kom till hotellbaren för att prata med oss utlänningar. Vid något tillfälle började jag beställa in olika spritsorter från ena hållet på hyllan och blanda till egenkomponerade drinkar. Whisky med mjölk eller öl gick bra men alla tre ingredienserna ihop gick inte. När bartendern tyckte att någon fått för mycket kunde i alla fall jag säga: -Om jag kan stå på händer kan jag väl få en drink till. Det gick en gång. Med anledning av ett fel på flygplanet som skulle köra oss hem fick vi i stället 17 dagar i stället för 14.

102

229. Till Västindien med M/S Alexandr Pushkin i en månad Hasse och jag nappade på ett intrudiktionserbjudande att delta i en kryssning från Köpenhamn med det svenska företaget – Skandinavien Ocean Lines som chartrat M/S Alexandr Pushkin, 2840 kronor per person i en tvåmanshytt, mat och resa ingick i priset. Ett givet bord under hela resan där vi också kunde beställa egen dricka till ett bord som rullades in till varje middag. Varje morgon fanns det instucket ett dagsprogram och ibland tillsammans med ”Ocean News” i ett fint omslag, olika varje dag Med på båten var det 600 personer, de flesta svenskar men även danskar. Av de resande var vi runt 30 personer som var runt 30 år och fanns alltid på samma plats intill scenen och dansgolvet efter middagen. Väl i danslokalen beställde vi in en grogg med 8 cl vodka och drack inte en droppe starkt efter klockan 0.00. Dels var det en rysk orkester och Charlie Normans trio med Hasse Burman och en till. Dessutom var sångaren Lasse Lönndahl och Torbjörn Jonsson, polis i TV-serien Småstad med. Varje kväll var det någon form av tävling och vi i det unga 30-årsgänget hade oftast någon som vinnare och fick vara med att dela på den ryska skumpan, kaviaren eller chokladen som var priserna. Minns en limbotävling där det tävlades parvis och där jag lyckades trycka ner brösten på min medtävlande för att hon skulle klara ribban. Jubel på estraden när vi vann. En enda gång hände det att dansen blev inställd och det var när vi passerade söder ut över Biscayabukten och det stormade så att vågorna slog över fartyget. Efter det dansen slutat var det oftast efterfest och snack i någon hytt. En populär plats var Charlie Normans hytt där det var livat värre. Lasse Lönndahl var en av de på båten som var med på både ryska språklektioner och danskurser. Andra aktiviteter som erbjöds på båten var lerduveskytte, shuffelboard, schackturnering, morgongymnastik, bordtennisturnering, filmvisningar, rysk bingo. Men efter en dryg vecka så hoppade de flesta av båda dessa aktiviteter. Hasse och jag körde hårt i gymmet på de två testcyklar som fanns där och förbättrade båda våra testvärden under resan. Tillsammans hade Hasse och jag trampat mer än hälften enligt cyklarnas mätarställningar. Vår första hamn och uppehåll blev Casablanca den 6:e dagen. In i landet till Marrakech där den gamla moskén besöktes, liksom den livliga marknaden. Funchal på Madeira dag 8. Buss upp i bergen och en kort vandring längs levador. Sedan sherrydrickande på en restaurang intill starten för slädturen. Två män i stråhattar drar eller bromsar varje släde nedför de branta gatorna mot hamnen. Männen hejas på och blir ordentligt svettiga. Hasse tar fram en näsduk och torkar av svetten på grabbarna som har haft hand om vår släde. Uppskattat i filmen från resan. Över hela Atlanten till Port of Spain i Trindidad Västindien, som tidigare tillhörande Storbritanien, dit kommer vi den 14:e dagen,. Där bjöds vi på ett härligt mottagande av en orkester som spelade på oljefat. Bad och sightseeing var naturligtvis ett stående inslag de kommande dagarna på resan. Curacao en ö som man verkligen såg att den hade nederländskt ursprung med sin bebyggelse. San Juan, huvudstaden på Puerto Rico, dit vi anlände den 18:e dagen, en amerikansk hamn. Dagen därpå anländer vi till St Thomas, där få vi ligga på redden då alla kajplatser var upptagna, ön dit alla kryssningsfartyg lade till för att bunkra upp med sprit, sades då vara platsen där det såldes mest sprit i världen. Ön Martinique blir den sista ön vi landstiger innan resan tillbaka börjar.

103

Efter Västindien ställdes kursen mot Azorerna, en autonom ögrupp till Portugal och dit anlände vi den 26:e dagen till staden Ponta Delgada. Det blev resans sista delmål. Ananasodlingar och vackra landskapsvyer var några av vad som finns kvar i minnet. Måndagen den 27 mars 1967, lika med den 31:a dagen är vi tillbaka på Langeliniekajen Köpenhamn.

229a. Aktiviteter på båten.

104

229b. Några autografer från några av de mer kända på fartyget.

230. Repövning under högertrafikomläggningen 1967 Sex år efter den förra repmånaden var det nu tid för nummer två. Den var lämpligt förlagd till tiden före, under och efter den 3 september då omläggningen skulle ske. Förläggning denna gård var K1 på Östermalm. Mycket av övningarna bestod i trafikdirigering på olika platser i Stockholm. Under själva skiftet från vänster- till högertrafik hade jag placerats på Djurgårdbron. Inga konstigheter när de väntande bilarna fick dra bort tejpen på strålkastarna, vilkas strålkastarkäglor nu ändrats. Klockan 04.00 skedde skiftet och högsta hastigheten blev under en tid 30 km/timmen.

230. Högertrafikomläggningen, jag överst och taxichauffören som tar bort bländartejp på framljuset.

105

231. Tre lantmäteriveckor på Hedmans hotell En tre veckor lång kurs för genomgång av nya fastighetsbestämmelser och andra fastighetsrättsliga beslut som tillkommit under de senaste åren. Vi, ett 30-talet ingenjörer och lika många kartriterskor/kanslister kom att bo på Hedmans hotell i Hålland i Undersåkers kommun 18 kilometer före Åre. Vistelsen kom att bli en verkligt fin upplevelse. Under förmiddagspassen hann man precis vakna till för att under den två timmar långa lunchen både hinna med en 10 kilometers runda på skidor och sedan mat. Till eftermiddagsövningarna var alla skapligt pigga och hade då lättare att hänga med på lektionerna och övningarna. Under kvällarna var det så full fart med olika underhållning, samtliga dagar i veckan utan på onsdagen då hotellgästerna själva fick stå för underhållningen. Tillsammans med Lennart Andersson, en kurskompis från mätningsteknikerkursen och där efter anställd på Sollefteå lantmäteridistrikt, kom jag att dela rum med. Vid bodde högst upp och kunde bara öppna fönstret och bryta av en istapp om våra gäster önskade is i drinken. I rummet fanns även en stor kommod vilken passade alldeles utmärk som barskåp. Vid lottdragningen om vilken säng vi skulle ha vann jag och fick lyckan att ligga i den mysiga sängen med sänghimmel. Efter ett par vändor med bud in till Östersund hade vi under vistelsen skaffat oss en fin uppsättning av det mesta och bästa som Systemet kunde erbjuda samt oliver, cocktailbär chips mm. När jag gick ner till dansen på kvällen var man försedd med två drinkar, en i vardera innerficka på kavajen, oftast en Gin Tonic och en Whiskey Sour, det gick inte att böja sig eller göra allt för stora kroppsrörelser så att innehållet skvalpade ut. Väl på plats var det så dags att bjuda någon trevlig, intressant eller dansant kvinna på en drink. ”Önskas det en Gin Tonic eller en Wiskey Sour ”, det var det enda som jag hade att bjuda på den kvällen, andra kvällar andra drinkar. När jag fått ett svar från kvinnan var det endast att ta fram det glas hon önskade och själv tog jag det andra. Gesten väckte oftast förundran och uppskattning. Meningen var att denna kurs skulle återkomma årligen men vi 60 som var med 1968 eller om det var året innan blev de enda som fick möjligheten att genomföra den.

231. Hålligång på Hedmans hotell.

106

232. Kartritning över Lidingö Fram till 1968 var IFK Lidingös orienterare hänvisade till den topografiska 50.000-delskartan när man skulle orientera på Lidingö, än mindre arrangera några större tävlingar med deltagande utöver de egna. Visserligen gjorde klubben en komplettering av den topografiska kartan med framför allt inläggning av mindre kärr. Under 1967 bestämde sig lidingöorienterarna för att ta fram kartor över Lidingö. Långängsområdet blev det första området att kartläggas. Med flera kartkunniga medlemmar med arbete i både Lantmäteriet och Rikets Allmänna Kartverk (RAK) kunde arbetet sättas igång. Lidingö kommun ställde upp med grundmateriel. Med klubbmedlemmen Christer Palm, även kallad ”Sveriges meste kartograf” med början i RAK, senare Generalstabens litografiska anstalt, Esseltes kartavdelning. På fritiden en av pionjärerna i framställningen av orienteringskartor i såväl Sverige som internationellt. Nu fattades endast Lidingös centrala delar och till Lucia 1971 kunde IFK Lidingö presentera en sexfärgskarta över hela Lidingö i skala 1:10.000 med en orienteringskarta på den ena sidan och en karta med Lidingös alla vägar i gråton på den andra. Kartan såldes till lidingöbor dels vikt och även plan med upphängningsanordning. De tre nämnda särtrycken har under åren reviderats och även ritats om med nya grundmaterial. Fram till och med 1999 fanns det 59 registrerade nyritade/reviderade kartor i den sammanställning som södertäljebon Fred Möller gjort.

233. Nytt deltagarrekord för nattorientering I april 1968 arrangerade klubben en nattävling på den nyritade kartan. Tävlingen samlade det då största antalet deltagande som startat i en nattävling, nämligen 724 stycken fullföljande av 825 anmälda. Eftersom tävlingsledningen ansåg att kartan, skog markerat med grönt var så detaljrik beslutade man att i stället för röda lyktor eller reflexljus endast använda orienteringsskärmar vid kontrollpunkterna. Kartproduktionen fortsatte och året därpå var kartan över Bosön Elfvik klar och det blev på nytt deltagarrekord med 822. 1970 var det dags för den tredje tävlingen i rad på Lidingö, nu en dagtävling med 1120 startande i Sticklingeområdet.

234. Över 100 av 158 lag åt fel håll på Kopparkavlen Kopparkavlen 1968 sydost om Falun går till historien där huvuddelen av de startande sprang åt helt fel håll direkt efter starten 23.45. Per Sommerhein i IFKs lag var en som sprang åt rätt håll. Huvudklungan som sprang åt fel håll stannade inte förrän de kom till sträckans sjätte kontroll och överraskade kontrollanterna där. -Kommer de redan. Per gjorde ett bra lopp och kom till växling som 3:e lag. Anders Gärderud hoppade in på 2:a sträckan som reserv för Ragge Andersson. Anders hade avböjt medverkan i KA 2s dagbladslag för att inte fresta på sitt

107

knä på det hårda underlaget. Anders gick upp i täten och jag fick gå ut först på 3:e sträckan. Höll undan för förföljaren men efter att ha missat en kontroll mitt på banan med liten marginal kunde jag vara med klungan till växling och kunde skicka iväg Ove Åström 24 sekunder efter täten. Ove hängde med bra på fjärde sträckan och var inte mer än 53 sekunder efter när han lämnade över till Marthe Andersson. Fram till radion var Marthe hyggligt med – två minuter efter täten men fick släppa till växlingen där han var 11 minuter efter och på 8:e plats. Janne Söderberg fick gå ut helt solo på sista sträckans 14 km, en placering Janne höll in i mål.

235. IFK Lidingö 1:a, 2:a och 3:a på SM i Fälttävlan Det helt unika hände på SM i fälttävlan i juli 1968 i Västerås. Bland 166 fullföljande placerade sig Anders Bergman, Marthe Andersson och Sören Nilsson sig som 1:a, 2:a och 3:a. Något helt unikt. Vid motsvarande SM 1963 i Eksjö hade Marthe och Ragnar Andersson placerat sig som 1:a och 2:a, men detta var snäppet bättre. Jag var 4:e man med en placering som 78: bland de sex som startade från Lidingö. Naturligtvis gick även lagsegern till Lidingö, och även om jag gått in i laget istället för Sören så hade vi också vunnit.

235. Anders, Marthe och Sören, trion som var 1:a, 2:a och 3:a.

236. Europaturnén 1968 och svartväxling Min andra Europaturné startade i Trelleborg och det året hade jag min klubbkompis Nisse Holmström och göteborgaren Ingemar Andersson Tolered med mig i bilen. Även Solveig Spångberg, som det året sprang för Bromma OK, men innan och senare representerat IFK var med på resan men åkte i en annan bil. Det årets rutt genom Öst-Tyskland, Tjeckoslovakien, Österike, Ungern, åter in i Tjeckoslovakien, Polen och avslutning i Öst-Tyskland. Upplägget och rutinerna var i stort desamma som året innan. Här kommer därför en del händelser som blev minnesvärda från just den här resan. Vår resa genom dessa länder var även ett sätt att visa upp orienteringen för dessa och knyta kontakter och förmedla kunskap. I samband med tävlingarna eller efter

108

var det vanligt med olika sammankomster och träffar dit många av oss blev inbjudna. Ett minne från en sådan sammankomst var när vi blev bjudna på vin och Nisse kom i form och efter att ha åkt nedför på ledstången fick för sig att han skulle hoppa ut till en staty omgiven av vatten. Han klarade att hoppa ut, men att hoppa tillbaka utan att ta någon ansats var svårare. Resan genom Dresden blev en beklämmande syn då ruinerna från andra världskriget fortfarande inte var undanröjda. Tävlingen i Schrammsteingebiet var en stor upplevelse i det Sachsiskaq Schweiz på gränsen mellan Tjeckoslovakien och Östtyskland, det var “pelare” i sandsten och i fantasieggande former, var flera hundra meter höga och hade inte sällan lodräta stup. Det var verkligen en utmaning att springa i denna natur. Det här året var även då ryssarna gav sig in i Tjeckoslovakien. För att förleda ryssarna sattes det upp skyltar med texten Objizka lika med omläggning eller omväg. Svårt att veta vad som menades. -Att vi aldrig kommer fram till det där Objika, sa Nisse. En annan upplevelse var när vi kom in i både Tjeckoslovakien och Ungern och hur man kunde växla pengar och få mer än dubbelt för den svenska kronan eller för dollarn. Det gällde bara att göra det på ett sådant vis att den man växlade med inte blev sedd. Det gällde att hitta en bra växlingsbuske. När man väl hade växlat kunde man få mycket för pengarna. I Budapest var vi på en fin restaurang där en av oss tre betalade motsvarande en svensk tia för samtliga. Åkte taxi till en annan restaurang och en annan av oss betalade också då motsvarande en tia. En av dagarna i Ungern sprang vi en budkavle norr om Budapest och det var 38-40 grader. Underlaget var bitvis i ett kuperat kalkstensområde och klipporna var så heta, att när man skulle klättra upp för branterna så brände man sig i händerna. En bilfärd från Tjeckoslovakien, genom Polen och tillbaka till Öst-Tyskland blev dramatiskt för många. Sju av bilarna fick problem på vägen och kom inte fram i tid. Där vi skulle få mat på kvällen fanns det inte mer än en kvinna som skulle serva oss alla 50 och klockan hade blivit halv tolv på kvällen. I Öst-Tyskland fanns det en princip att anställa så många som det var besökande i genomsnitt varje dag och inte ta hänsyn till att det kunde vara flera en dag.

236. Dagny Tirén överst och Gordon Pirie nederst.

109

237. Olympiaden Mexico 1968 Vi var sex klubbmedlemmar i IFK Lidingö som for iväg till OS i Mexico och missade således det fjärde Lidingöloppet i ordningen. Som banchef blev det därför en extra översyn av banorganisationen då delbancheferna fick ta på sig en del nya funktioner. Efter den förra olympiaden i Tokyo gick jag med i Club Mexico 68, ett projekt som Evert Svensson på Riksidrottsförbundet tagit initiativet till. Eftersom alla på något vis var engagerade i föreningsidrotten på ön kunde vi även få ett visst bidrag från kommunen då vi var med på idrottsledarkurs där allt från USA:s chefstränare Stan Wright, där IFK:s Olle Ljunggren höll i den kursen. Även Sveriges rikstränare Gunnar Carlsson berättade om den svenska truppen och lidingöbon Bengt Saltin talade om höghöjdsinverkan. Väl framme i Mexico efter mellalandning i Texas blev det idrott för hela slanten. Friidrotten var den främsta attraktionen och där var Bob Beamons världsrekordhopp på 8.90, det som de flesta av oss mins bäst. Det tog runt en halvtimme innan längdhoppet kontrollerats flera gånger på alla möjliga vis. Den andra stora händelsen var när USAs Tommie Smith, som segrare, och John Carlos, som trea på 200 meter vid prisutdelningen sträckte upp varsin arm med en svart handske, vilket var en protestaktion i Black Power rörelsen. Även tvåan Peter Norman från Australien deltog i de två andras demonstration genom att bära ett märke -Olympic Projekt for Humans Right. Peter Norman blev avstängd av sitt förbund och fick inte ställa upp i det nästkommande OSet. En annan upplevelse var att få känna på de allvädersbelgda gummibanorna där vår klubbkompis Anders Gärderud höll i gång på ett träningspass, vilka var en nyhet för oss. Förföljeslopp på cykel, boxning, kanottävlingar och även segling i badparadiset Acapulco vid Stilla havet var intressanta upplevelser. I Acapulco fick vi också uppleva dykning från 42 meters höjd. Den som dök passade på att göra dyket när vattnet var som högs i den lilla bukten. Längs Mexico Citys 12 kilometer långa avenue fanns massor att se. Inför resan till OS hade jag gjort en reklambanderoll – OS-ringarna överst och där under ORIENTEERING, 1972, IFK Lidingö. Janne Söderberg, Hasse och en annan man i mängden höll upp banderollen och jag fotograferade. Vi hade även med oss banderollen till lagtempot på cykel, med Fåglumarna, där banderollen på en bro hade visats på TV. Efter OS gjorde vi på hemresan besök i Dallas och naturligt vis Kenndy-platsen och förbi Oswald fönstret där de dödande skotten avlossades mot presidenten. Flyg vidare över Texas, New Mexico, Arizona, Grand Canyon och Coloradofloden. Fantastiska vyer över det stora naturreservatet. Nästa stopp i Las Vegas där det mest minnesvärda är när jag träffade de tidigare gymnasterna i UK Kransen i Mälarhöjden, som då arbeta i en grupp som de kallade sig The Veterans. Uppvisningen gick ut på att göra spektakulära hopp och andra crayziga övningar. Artisterna samlades efter sina framträdanden på en speciell restaurang dit även några i vårt gäng fick följa med och prata minnen. Visst spelade vi, men inga storvinster.

110

I Los Angeles var vi på ett studiebesök på University of California och såg på olika träningsmaskiner och såg även 1932 års olympiastadion. I LA får vi även uppleva den dåliga luften som sticker i ögonen. Då var det trevligare på Disneyland. Piratturen, ubåtsfärden och djungelfärden var toppenattraktioner. Över Golden Gate-bron i San Fracisco och besök i Muir Woods med 112 meter höga träd med en diameter på över 12 meter var imponerande. Även staden gjorde ett skönt intryck där kabelspårvagnarna gick rakt uppför de 45 gradigt lutande gatorna. I Chicago, Sveriges tredje största stad blev man mest imponerad av den täta flygtrafiken där man kunde se tre flygplan i rad vara på väg för landning, 1500 plan upp och lika många ner på ett dygn, mest i världen. Avslutningen på resan blir ett besök i Radio City Music Hall , biograf med plats för 6000 personer. Har 8mm:s film från resan.

237. Orienteringsreklam på OS-arenan.

238. Konditionstester, några på Julafton Genom kontakter med GCI, numera GIH, konditionstestades runt 25-orienterare fyra gånger under första halvåret 1962 på deras labb. För att slippa att åka till Stockholm och även slippa kostnaderna gick jag en testkurs och övertog testandet från 1963 och kunde utföra testerna i ett av omklädningsrummen på Vallen, senare på Stockby Motionsgård. Testerna gjordes var och varannan månad fram till början av 1969. Under den tiden testade jag totalt 87 olika personer. Under åren 1963-65 var det test på julaftonen från klockan 10-12, innan julfirandet.

111

Det lägsta testvärdet som jag under dessa år mätte upp var 19 ml/kg och det högsta var på min bror Hasse som hade ett testvärde på 101 ml/kg, han trampade då på en belastning på 1500 kpm och hade en minutpuls på 118. För att få upp pulsen fick han senare gå upp på en belsatning på 1800, för att vara på en nivå kring 70% av beräknad maxpuls och Hasse var då uppe på en puls av 138 som lägst. Vad Hasse hade för maxpuls mättes aldrig men att den låg betydligt lägre än 195 var helt klart. Som mest gjorde jag 30 tester på ett par medlemmar under dessa år. På 1960-talet mätte man i Kpm(Kilopondmeter). En vanlig belastning var 1200 Kpm men även 600, 900 och 1500 och som nämnts 1800 användes. Om den slutliga hjärtfrekvensen efter sex minuters trampande låg på runt 70% av maxpulsen, lika med runt 135, var det skapligt. Numera anger man belastningen i Nm (Newtonneter) (Nm) förhållandet är: 1 Kpm = 9,8 Nm. Någon sammanställning av testresultaten fanns ofta med i klubbtidningen Eftersnacket.

238. Jag testar Janne Söderberg.

239. Årets meste orienterare (ÅMO) Ett inslag i Svenska Orienteringsförbundets 50-årsjubileum 1969 var att utse Sveriges meste orienterare. Deltagarna var indelade i de tävlingsklasser som man normalt tävlade i. Jag deltog således i seniorer A-Elit. Det gällde att få ihop så många kilometer som möjligt under året med en koefficient, (11 för A och elit) för varje klass för att kunna jämföra de olika klasserna. Av förbunden sanktionerade tävlingar räknades in. Under de här åren var det så att jag ställde upp på alla tävlingar veckoslut efter veckoslut och bestämde mig för att dokumentera de tävlingar jag ställde upp i.

112

Innan orienteringssäsongen startade var det skidor som gällde, både på längden och i skidorientering. Bland annat var jag med på Roslagsloppet, Rimbo – Norrtälje 35 kilometer, tror det loppet endast arrangerades en gång, T-serien på tis- och torsdagskvällar. Orienteringssäsongen började jag med sju tävlingar i Skåne under tio dagar. Därefter sju stockholms och dalatävlingar för att sedan ta mig över till Finland för sex tävlingar under sju dagar, Jukolakavlen, NÅIDs 3-dagars, AIFs 50-års och Syd.finska 2-milen. Julitävlandet började med Fredrikshofs 2-dagars, tre etapper på Frisksportarnas fjällorientering på sammanlagt 79 kilometer, sprang tillsammans med Nisse Holmström där jag orienterade i en fyrmannagrupp i vilken skidesset Melcer Risberg Hammerdal sprang ihop med sin klubb- och arbetskompis Börje Wikström. Nisse och Ragnar var jämbördiga och låg oftast en bit efter Melcher och mig. Innan O-ringen i Borlänge hann jag med en tävling i Hedemora. Direkt därpå ner till min tredje Europaturné, vilken utgick från Helsingör dit det var 60 mil, därefter 37 mil till kvällstävling i Trittau Hamburg. En bilresa på 100 mil. Startade 18.50 och hann i mål just innan det blev mörkt. På väg till Belgien, som var nästa orienteringsmål var vi på en restaurang och efter det jag fått in en öl vände mig till servitören och sa:-Nur ein Bier. Och servitören bara nickade på huvudet. Upprepade min replik och fick samma nickning som svar. Kom då på att jag skulle sagt: -Noch ein Bier. Därefter beställde jag in två öl åt gången. De fem första tävlingarna i Västtyskland, Belgien och Frankrike var inte sanktionerade av förbund och räknades inte in i ÅMO. I Zurich Schweiz väntade deras första 5-dagarsarrangemang. Ett arrangemang som blev något halvdramatiskt innan start då tävlingsstarttiden fick flyttas fram två gånger då de tävlande inte hann fram till starten i tid med anledningen av den tuffa terrängen till start. Två, bland andra Siv Marteng i Hellas bröt på väg till start då hon inte vågade gå på den smala höjdryggen med branter på båda sidorna på en höjd av runt 1500 meter. Starten på cirka 1200 meters höjd bland edelweise på alpängar med tjusiga höjdformationer och där det gick att ta flera meter långa löpsteg i det stundom mosslika underlaget i medluten, det var en upplevelse. Till mål hade vi haft en fallhöjd på nästan 300 meter. Efter 5-dagar återstod fem dagar i Schweiz, Frankrike och Väst Tyskland. Nöjd med mina totalt 16 tävlingar på turnén då jag blev sexa av de totalt 33 som ställde upp, Janne Söderberg 24:a. Totalt blev det 350 mil bilåkande från Helsingör fram och åter. Sedan hem och sprang 17 tävlingar i stockholmsdistriktet och klubbtävlingarna, dag KM, klubbmatch, nattlunken och höstlunken på dagen den 1/11 för att tillsammans med Nisse Holmström direkt efter den köra upp till OK Rodhens 2-mila natt i Östhammar. En tävling på karta 1:50000. Vi var 20 som startade, men endast 12 som fullföljde. Under tävlingen blåste det upp till storm som övergick i orkanbyar, vilket gjorde att jag tog omvägar och sprang ut på åkrar och höll mig på den sidan där träden inte skulle falla. När jag kom till sista kontrollen möttes jag av en brandbil som exkorterade mig till målet jag var siste man på 12:e plats med så duktiga orienterare som Harald Tirén, Ulf Hultinger, Gunnar Eriksson och Göte Boudrie på platserna före. Hela stan var mörklagd och tegelpannor blåste från taken. Vid Nisses och min hemfärd fick vi flera gånger vända då det låg träd över vägen och vi var inte hemma på Lidingö förrän runt klockan 4 på morgonen. Ner till OK Hyltes 2-mil veckan efter och det var dags att summera årets tävlingar. Totalt hade jag sprungit 657,9 kilometer på 64 tävlingar. Arne Andersson OK Skogsluffarna hade dock sprungit 67 tävlingar och kommit upp i 452,8 kilometer. Med hänsyn till de uppsatta relationstalen blev jag 2:a i distriktet och i den

113

riksomfattande tävlingen blev bäst i klassen seniorer A-Elit och fick liksom övriga klassegrare en fri vecka i Vålådalen som pris.

240. Rigmor – Lasse, träffen Lidingöloppet 1969 Redan 1955 träffade jag Rigmor när hela familjen Mårtensson flyttad tillbaka till Lidingö från Jönköping, efter att ha bott här under ett par år fram till 1944. Rigmor gick med i både IFKs friidrott- skid- och orienteringssektioner efter återflytten. Rigmor tävlade i diskus och deltog i klubbens orienteringstävlingar. Inom orienteringen kom Rigmor i kontakt med boxholmskillen Göran Malmberg som pluggade till veterinär och som Rigmor gifte sig med 12 mars 1960. Ett giftemål som Rigmor dagarna innan inte ville skulle ske men som hennes pappa ”Mårten” sa att så var det bara, med alla förberedelser och allt. Dagen efter vigseln kom Rigmor på Göran tillsammans med en annan kvinna och blev helt ifrån sig och var nära på att bli överkörd när en av Görans kompisar i sista stund fick undan Rigmor från att bli överkörd på Roslagsvägen. Dom om hemskillnad mellan Rigmor och Göran gick igenom 15 december 1960. 21 juli 1961 reste Rigmor över till USA och arbetade där med bland annat cellforskning i Boston och återvände till Sverige i november 1964. Det blev tre år och fyra månader för Rigmor over there. En av de första som Rigmor då träffade vid återkomsten var Classe Ahl som ville att Rigmor skulle ta hand om IFKs friidrottsdamer och så blev det. Rigmor var också med i Lidingöloppet från det första året med allt plock innan loppet, nummerlappsutdelningen på Vallen, vätskan Trimergården för att därefter åka till sin egen kontroll mitt i Abborrbacken (Spisenbacken). Från 1966 tog Rigmor över ansvaret för Fågelöuddedepån och det var innan löparna kom till Fågelöudde som jag kom i kontakt med Rigmor när hon hjälpte till vid 15 kilometersstarten och jag var förbi för att kolla läget och hoppade in för att stoppa överdrag i säckarna och det blev en antydan åt det ekivoka hållet, men inte så mycket mer. Två veckor senare hade friidrotten och orienteringen ett tränarmöte hemma hos Rigmor på Källängsvägen. Rigmor som damtränare med ett par flickor som även var med och åkte skidor och jag som ungdomstränare i både skidor och orientering hade både träningar och idéer, som vi kunde förena på olika vis, klubbarna emellan. Träffen blev början på en lång sammanhållning. Janne Söderberg hade börjat ett förhållande med Marianne Mars och kom med ett förslag om att ordna en resa till Teneriffa. Rigmor som hade sina föräldrar där under vinterhalvåret hade redan varit nere hos dem två gånger det året men kunde tänka sig att åka ner en tredje gång. Det blev bestämt att Janne, Marianne, Rigmor jag och brorsan Hasse och Britt-Marie Ahl bokade en resa direkt efter Jul till Puerto de la Cruz. Rigmor och Britt-Marie på ett hotell och vi fyra andra på ett annat. Det blev en fin upplevelse för oss alla. En del träning, nyårsfirande där Mårtenssonsssällskapet satt vid ett bord vi fyra andra vid ett annat och undran blev stor när några ”spanjorer” kom och bjöd upp Rigmor och Britt-Marie innan de fick klart för sig att vi var svenskar och deras bekanta. Lärde mig snabbt att forcera den höga grinden in till gården på Rigmors hotell. Portiern var alltid förundran när jag passerade ut, men inte sett mig gå in på hotellet.

114

241. Torpet Björneborg Midsommaren 1970 kom Rigmor och jag att fira tillsammans med Rigmors föräldrar Carl, oftast kallad ”Mårten” och Greta samt Rigmors syster Karin som i sin tur hade sin dåvarande pojkvän Pelle Svang som sällskap. Bilresan över Norrköping-Finspång-Tjällmo och den krokiga vägen fram till Godegård och en sista mil upp till Zinkruvan och ner till torpet var runt 27 mil och tog runt fyra timmar. Fastighetsbeteckningen på Björneborg var Kämpelandet 1:4 och låg i Godgårds kommun och i landskapet Östergötland. Carl och Greta hade köpt torpet 1950 av en banarbetare Axel Bernhard Axelsson 1950-51. Den långsmala fastigheten runt 300 meter lång och 55 meter bred var på 16500 kvm. De fembyggnaderna från 1900 var det röda tvåvånigshuset med fyra rum och kök med ett kalt större övervåningsrum, en entre´hall och ett tvättrum. Vidare en entre´trappa med bänkplatser där alltid femdrinken togs. Den gamla ladugården med höskulle, vagnslider och ett rum som var ombyggt till verkstad. I den kombinerade vedboden med ännu ett lider fanns det också ett bostadsrum, kallat aphuset samt ett torrdass. En gammal tvättstuga med en stensatt brunn utanför och söder om denna en gammal sten/jordkällare, vilken inte användes mer. På bostadshusets östra sida en borrad brunn. På husets södra sida en grusad del där hammocken placerades och en bit söder därom flaggstången. Hälften av tomten var öppen åkermark av vilken en del var avsatt för trädgårdsland och en längre blomsterrabatt som från början var Mårtens ögonsten, men med åren blev i allt sämre skick. För att komma fram till boningshuset gick det utmärkt att köra på den åkerväg som fanns från grinden i norra delen av tomten. Med åren blev det tradition när barnen kom att runt helgerna i slutet av maj åka ner till torpet för att öppna det efter vintern. Sätta på vattnet, städa och se över det hela. Nästa tripp ner blev till midsommar. Utöver gräsklippning var det förberedelser inför midsommarfirandet vad gällde mat, deltagandet i midsommarfirandet i Åmmeberg blev tradition. I ett av rummen på det lilla museet i Zinkgruvan, Knalla gruva finns det ett rum med olika mineraler och annat som vittnar om den tiden som Rigmors pappa Carl höll på med sina geodetiska undersökningar för AB Atomenergi, vad gällde uranfyndigheter, i områdena runt Zinkgruvan. Övriga aktiviteter på torpet var att gå ner till Gäddgölen och fiska eller till Skrumpesjön där det också fanns gott om blåbär. Det är från den platsen jag har mitt blåbärsrekord med 60 blåbär på en deciliter, blåbär nästan lika stora som körsbär. På gräsytorna runt huset fanns det möjligheter för barnen att leka på gräsmattorna, gunga, spela racketspel, hoppa i minibassäng, vattenkrig, ha tävling fram och tillbaka till grinden, bygga kojor upp mot berget i norr. Gå upp till Erikssons på bondgården och se på djuren och när de blev något äldre spela golf på den lilla femhålsbanan. För min egen del lärde jag mig terrängen runt Zinkgruvan där bland annat en runda på en mil runt Skrumpesjön var ett alternativ. Vidare mina långturer för att träna inför min första Stockholm Marathon har jag i gott minne. För att inte tala om alla svampställen, smultron-, hallon- och blåbärsplockning. Någon lingonplockning blev aldrig aktuellt eftersom lidingöloppsarbetet alltid stod för dörren från slutet av augusti.

115

1975 fick Rigmor och hennes tre syskon överta torpet av Greta, som stod som ägare till torpet. Nästa steg blev att Rigmor som var den som utnyttjade torpet mest av alla köpte ut sina syskon 1981. Allt eftersom Rigmor blev sämre i sin MS kom beslutet att sälja torpet, vilket skedde 1995, köpare var Folke och Mona Gunnarsson på Isåsen i Zinkgruvan. En och annan gång när barnbarnen varit med har vi varit och hälsat på torpet.

241. Rigmor stänger grinden för gott till torpet Björneborg.

242. Även Janne Stefansson var med som ungdomstränare Har tidigare nämnt att Lennart ”Lilljärven” Larsson ställt upp och inspirerat IFKs skidungdomar. Även Janne Stefansson gjorde det när han blev ombedd att medverka i ett veckoslutsläger under hösten 1969. Då var det framför allt ren skidvaneträning som ungdomarna fick prova på. Janne instruerade adepterna på ett medryckande vis står det i det intyg Janne fick av mig efter säsongen.

243. ORIENTERA! ORIENTERA! Var uppropet i det reklamblad som IFKs orienteringssektion inför mars-maj 1971 skickade ut till skolor och vissa föreningar. Öns orienterare hade då under några år ritat och tryckt upp en helt ny karta över hela Lidingö i skala 1:10000 med en massa information om terrängen som tidigare inte fanns med på den befintliga kartan i skala 1:50000.

116

Reklambladet vände sig till Motionärer, ”Gubbar” – Ladies”, de senare främst syftande till den några år tidigare startade föreningen Gubbpokalen och Ladies Cup. Parallellt med den kursen även en Nybörjarkurs för ungdomar. Orienteringskursen lockade med kursledare som Marthe Andersson, Nordisk- (1955) och Svensk Mästare (1960); Christer Palm, Skogskarlsguldet 1969 samt Marianne Mars (numera Söderberg) Distriktsmästare 1970. Programmet var inriktat på en hel del information om karthistorik, studiebesök på tryckeriet Esselte, utställning av IFK-medlemmars elevarbete, kartritning. Visning av stereomodeller. Naturligtvis orienteringspromenad, vägvalsövningar, kompassens användning, stegningsövningar, utrustningstips, hur går en tävlingsorientering till, regler och att prova på en lätt orienteringsbana och även linje- och punktorientering. Kursen samlade 20 deltagare. Nybörjarkursen under samma period som Orienteringskursen samlade 66 deltagare. Ledare för Nybörjarkursen var sektionens egna medlemmar i 18-19 årsåldern som runt fem år tidigare lärt sig orientera i klubben och visat stort intresse för orientering och var villiga att lära ut sina kunskaper. Deras intresse har de bevarat och under åren och är fortfarande aktiva på olika vis. Keith Samuelson, banläggning och orienteringsfotografering utöver att hela sitt yrkesverksamma liv ägnat sig åt kartor inom bland annat lantmäteriet. Bidrar med minst ett fotoinlägg i veckan i gruppen Orienteringsminnen i Facebook. Erik Agestam tillbaka i IFK Lidingö efter en skoglig bana nu som motionslöpare i klubbens Miss I Nassengäng. Lennart Brattgård, IFK trogen hela livet där Lennart gjort stora insatser för klubben från tidigt 70tal. Ordförande i både klubben och under många år i Stockholms Orienteringsförbund, senast med i valberedningen i Sveriges Orienteringsförbund. Maria Sjölin, numera Norell har fortfarande ett hjärta som slår för orientering, numera bosatt i Hovås. Maria och Marianne tillsammans med Birgitta Thunell svarade tre år senare för klubbens då främsta damprestation genom att bli 3:a på SM-budkavlen den 15 september och fick vänta med firandet på Järva krog till efter klockan 0.00 eftersom Kung Gustaf VI Adolf avlidit på budkavledagen.

243a. ORIENTERA nybörjarkurs 1971.

117

243b. Nybörjarkurs.

118

243c. Nybörjarkurs.

244. Två tredagars fjällorienteringar med Jerka och Väino Har tidigare skrivit om min fjällorienteringsdebut med Rune Thunell 1961 och om den med Nisse Holmström 1969. Sprang även en individuell fjällorientering i Grövelsjön. Liksom 1969 års tävling gick Östersunds sportens tävlingar 1970 och 1971 i Vålådalsområdet. 1970 sprang jag ihop med Sten ”Jerka” Andersson och då gick etapperna med start och mål och med följande banlängder: 1 Nulltjärn 27,5 km, 2 Vålådalen och söder ut 24,5 km, 3 Vallbo 27,2 km, sammanlagt 79,2 km. Redan första

119

dagen fick jag känning av mina knän och för att ta mig nerför fick jag flera gånger gå baklänges. På samtliga etapper var vi bland de sista men aldrig sist. Janne Jansson och Lars-Göran Arvidsson vann med 12 minuter på en sammanlagd tid av 10.14, Jerka och jag 32:a av 34:a fullföljande patruller på 14.21. Två år senare sprang jag ihop med Väino Tarandi, då första års senior. Väino hade problem med att dricka det kalla bäckvattnet och fick då tipset av Bengt Saltin som då var på Vålådalen att göra portionsförpackningar med gatoradepulver som jag fyllde med vatten och stoppade ner det innanför skjortan för att värma upp den innan Väino kunde dricka den något uppvärmda drycken. Även det året var det i Vålådalsterrängen då första etappen hade start fem kilometer öster Vallbo norr om sjön Ö. Hältjärn med första kontrollen intill Stora Anahögen, därifrån tillbaka till Vallbo 24,7 kilometer. Andra etappen startade tre kilometer öster Vålådalen, över Ottfjället ner till Bottenvallen, upp till Tobaksvallen och mål norr om Realgården, en sträcka på 28,2 kilometer. Sista etappen från Nulltjärnarna upp på Kyrkstensfjället och hem på södra delen av Ottfjället med slutmålet i Vålådalen, den etappen var 24,5 kilometer, på den etappen var vi inte mer än åtta minuter efter Per Sommerhein och Bengt Saltin. Det året var banlängden totalt 77, 4 kilometer. Även detta år en blygsam placering som 41:a av de 48 som fullföljde på en totaltid av 12.51, vilket motsvarade en kilometertid av 9.55 min/km, att jämföra med 1969 och1970 då kilometertiderna var 10.28 och 10.52, således ganska lika prestationer under dessa år. 1970 oh 1972 hade segrarna kilometertider på 7.45 respektive 7.07.

244. Jag och Jerka fjällorienteringen 1970.

245. Vi gjorde en Anna och gifte oss därefter Efter Teneriffaresan 1969-70 fortsatte Rigmor och jag att träffas. Midsommaren 1970 var jag nere på Rigmors föräldrars torpställe Björneborg intill Zinkgruvan. Fortsatte att bo kvar på Vikbyvägen där jag hade all mätutrustning, bilen och allt annat. Naturligtvis blev det ett dubbelt boende för mig då Rigmor flyttade över från föräldrabostaden Källängsvägen 39 till Rigmors 2:a på 38:an. Och det var där som Rigmor och jag bestämde oss för att göra en Anna den 28 december 1970. Några veckor in i januari ringer Rigmor från Kabi där hon arbetar och säger att hon har något att berätta för mig och vill åka med mig hem. Då hade jag Keith

120

Samuelson som praktikant och när vi var på utomhusjobb hämtade och körde hem honom till Trastvägen där Keith hade sitt föräldrahem. Så även den dagen som Rigmor hade vi varit ute och jag hämtade upp Rigmor inför hemresan. Efter det jag lämnat av Keith så hann jag inte ens ut på Läroverksvägen förrän Rigmor talade om att hon fått besked om att hon var med barn. En speciell lyckokänsla för oss båda och vi såg fram mot den förändring i livet som detta innebar. Bröllopstankar naturligtvis. Vi bestämde oss för giftemål, Rigmor ville gifta sig i Breviks kyrka. Som icke troende var det OK för mig, det räckte att en av dem som skulle gifta sig var medlem i kyrkan. Dagen bestämdes till den 18 mars och prästen som skulle viga oss var Sten Nordström, vilken Rigmor kände sedan 1960. Inga mer än Rigmor och jag samt vittnena min bror Hasse och Rigmors syster Karin. Utöver oss blev det även känt för Arne Walfridsson som var och arbetade i kyrkan under vår vigsel. På kvällen bjöd min mamma Thyra oss på bröllopsmiddag på restaurang Foresta, vi satt i tornrummet och åt ripa som huvudrätt. Med på middagen var även min bror Hasse, Karin och som representant för svärföräldrarna vännen Börje Langendorf. Dagen före bröllopet var jag och klippte mig hos Roland Lindström på Näset. Rolle frågade om jag skulle ut och resa något och jag svarade: -Jag skall åka med en brud till Teneriffa i morgon utan att avslöja något mer. Dagen efter det vi gift oss flög vi ner till Teneriffa, bodde på hotell och fick uppleva en ny fest hos Greta och Mårtens bekanta Arne och Inga Vinett som hade en egen restaurang söder om Puerto de La Cruz.

245. Bröllopet 1971.

246. Rullar egen whisky Från något håll fick jag i början på 1970-talet reda på att man kunde göra egen whisky hemma. Man kunde köpa de tomma whiskytunnor som Vin &Spritbolaget köpte in sin 60%-iga whisky i. Eftersom jag kände Yngve Klavenäs som arbetat många år på Vin&Sprit och var mångårig ledare i orienteringssektionen, bland annat som kassör. Jag frågade Yngve om det var möjligt att få köpa en eller ett par tomma whiskytunnor,

121

vilket inte var några problem så jag köpte två för sammanlagt 30 kronor. Framställningsproceduren var att först dela in sju sektorer på locket till den 190 liters stora ektunnan vilken var bränd invändigt, fylla tunnan med fem eller om det var sju liter destillerat vatten och växla läget dagligen så att vattnet kunde dra ur den kvarvarande whiskyn. Efter en månad kunde man tillföra 96%-ig sprit, som Rigmor hade tillgång till genom sitt arbete på Kabi. Den färdiga whiskyn silades genom ett kaffefilter för att få bort de kolrester som lossnat från tunnans brända väggar. Whiskyn tappades upp på hopsamlade whiskyflaskor av alla tänkbara märken. Tunnorna som jag köpt för 15 kronor stycket gick att användas som drinkbord vid kommande fester för att senare säljas som vattentunnor för 25 kronor stycket. När Jacobsson på Vikbyvägen 34, som var en av cheferna på Vin%Sprit fick kännedom om användningen av de uttjänta tunnorna blev det slut på den möjligheten.

246. Pappa rullar viskytunna på garageinfarten.

247. Hasse och jag köper huset av pappa Pappa stod som ensam ägare av huset på Vikbyvägen när pappa och mamma separerade 1970 och pappa flyttade ihop med Elsa Schultz på Fermgården i Gagnef. Hasse och jag fick köpa huset för det då lägsta tänkbara beloppet 210.000 kronor för att det inte skulle bli tal om gåvoskatt. Mamma fick bo kvar i huset och Hasse hade annat boende. Jag betalade ränta till Hasse på det nettobelopp som då gälde på de 105.000 kronorna för att senare överföra hela beloppet på hans hälft till honom. Efter det att Rigmor och jag gifte oss övertog vi huset och mamma fick överta Rigmors lägenhet på Källängsvägen 38.

122

248. Närkontakt med Lill-Babs Som tack till Lisbeth Karlsson på lantmäterikontoret på Torsgatan för att hon stickat en fin lusekofta åt mig bjöd jag henne på en varitéföreställning på Hamburger börs början på 1971, även Rigmor var med. Hamburger börs på Klarakvarteren hade rivits och tillfälligt användes lokaler på Jakobsgatan. Vi tre hade bord längst fram i lokalen och under ett av Lill-Babs sång och dansnummer hoppar hon ner på golvet framför scenen där vi tre sitter och bjuder upp mig till dans, överraskande och kul.

249. Dahlstedt UK-bas 1971 kom jag att efterträda Hans Nordström som ny UK-bas i Stockholms Orienteringsförbund. Det var i första hand uttagningar till den stora distriktsmatchen mot Göteborg, Småland och Västergötland. Det tävlades i 12-mannalag, Herrar och damer seniorer, herrar äldre och yngre juniorer samt damjuniorer. Det blev en överlägsen seger för Stockholm det året med 49 minuter. Nästa uppgift var att ta ut representanterna till SM-tävlingarna i Östergötland.

249. Vandringspriset till Stockholm.

250. Anna-Karin föds och nya Lidingöbron invigs Rigmor hade gått över tiden för beräknad nedkomst och fick lov att få hjälp att komma igång. Inget hände under kvällen den 6:e oktober på Allmäna BB, där även jag föddes drygt 34 år tidigare. Sov hemma under

123

natten för att tidigt vara på plats påföljande morgon. Rigmor fick kämpa på olika vis under mer än 1,5 timme, bland annat med lustgas för att klockan 7.20 ta emot en välskapt flicka. LYCKA. Lämnade mamma och barn för att fara ut till Upplands Väsby för mätjobb, men tog mig en fika på ett kafé i Vilundaområdet innan jag började arbetet för dagen. Samma dag som Anna-Karin föddes invigdes också Nya Lidingöbron av landshövdingen Hjalmar Mehr, genom att klippa bandet över bron. För Rigmors del blev det inte något arbete på Fågelöuddevätskan tre dagar senare när det sjunde Lidingöloppet avgjordes. För mig blev det debut och även för Lidingöloppet då jag var den första killen som blev kranskille/mas i Lidingöloppet och fick hänga kransen på segrarinnan och skidåkerskan Eva Olsson.

251. Rankingpoänglista för stockholmsorienterarna Under mitt arbete som UK-bas och elitledare för stockholmsorienterarna under åren 1971-73 utarbetade jag ett poängrankingsystem, vilket då var det första i Sverige. De högst rankade tävlingarna som VM, landskamp, SM, nationella tävlingar graderades efter sammansättningen av startfältet likaså värderades en högre segermarginal extra poäng, även inbördes möte mellan löparna fanns med i värderingen. Utöver nämnda värderingar fanns det fler punkter som beaktades. Äldre resultat räknades efterhand bort. Den slutliga rankinglistan hade jag klar inför säsongen våren 1973. I min lista hade den bäste högst poäng till skillnad mot den ranking som nu gäller har den högst rankade 0.00 poäng.

251. Rankingpoänglistan 1973.

124

252. Distrikts- och förbundstränare Redan 1970, då som distriktstränare var jag med på skidorienteringens landslagsläger i Fryksås och där även varit med att utbildat distriktstränare i skidorientering. Efter att jag under flera år intresserat mig i skidorienteringsfrågor och gått kurs för distriktstränare fick jag uppdraget inför skidorienterigs SM i Sollefteå 1972 att ta mitt förta uppdrag som distriktstränare för Stockholms skidorienterare då tio av dem som skulle delta på SM hade ett förläger 18-24 mars i Docksta. Även om det var dåligt med snö gick det att genomföra planerade träningar i ett nästan vårligt väder inför den individuella tävlingen den 25 mars. Två segrar till Stockholm genom Marianne Bogestedt och Bertil Agén båda Hammarby och Ann Lundmark Mälarhöjden blev 5:a. Ett speciellt minne från det lägret var att jag i medvind på isen på Dockstafjärden åkte en sträcka på 4 kilometer under 8 minuter på mina stålkantsskidor, vilket var över 30 km/tim. Tillbaka tog det bra mycket längre tid. I Fryksås med den fina utsikten över Orsajön hos Ulla och Putte Borén blev det fyra decemberläger på en vecka med landslagsgrupper, det sista 1974. Övrig ledare på dessa läger var Rune Agén och Gunnar Eriksson. Ett av de starkaste minnena från fryksåslägrena var när Rune och jag drog iväg med skotern en morgon för att rekognosera ett spår för en långtur dagen därefter. Efter flera timmars körning gick drivremmen till skotern av. Reservrem hade vi med oss, däremot inget bra verktyg för att skruva loss trumman som remmen satt i. I en närliggande stugby fanns det inte en människa. Då bestämde jag mig för att bryta mig in i en av stugorna och fick tag i ett lämpligt verktyg och lyckades få av och dit drivremmen. Rune hade nästan givit upp hoppet och var oerhört glad att jag lyckades med att vi kunde komma vidare. När jag lämnade tillbaka verktyget i stugan skrev jag också mitt namn och telefonnummer för att informera stugägaren om vad jag gjort. Någon påringning fick jag aldrig. Inför VM i skidorientering åtog sig en av landslagsåkarna, Jerker Axelsson, att rita en skidorienteringskarta i skala 1:40000, samma skala som skulle användas i Finland. Jag fick fram kartan med små medel och tack vare annonserande sponsorer. I det idylliska Fryksås stortrivdes hela gänget men trots det fanns det intresse att flytta lägret till en annan plats. Harsa i Hälsingland blev platsen 1975-77. Som förbundstränaransvarig var det också jag som var ansvarig för uttagningen av deltagarna till kommande landslagsuppdrag till de två första VM-tävlingarna i Finland 1975 och Bulgarien 1977.

125

252. Tillsammans med Anne Lundmark, Docksta.

253. Gjorde en pojke på min 35-årsdag Inför min 35-årsdag den 28 maj 1972 bestämde Rigmor och jag att vi skulle skaffa Anna-Karin ett syskon och att det skulle bli en pojke den gången. Rigmor och jag hade hört talas om den danska metoden, vilken gick ut på att ha så färsk säd som möjligt i påsen för att den största chansen var då att en pojkspermie skulle komma först till ägget, pojkspermier lär vara snabbare än flickspermier. Det blev för mig att skjuta bredvid målet så att säga både den 26 och 27 maj för att den 28 leverera en så färsk sädestömning den 28 som det var möjligt. Så i väntans tider kom vi på att vi skulle ha en gissningstävling, vilken gick ut på att gissa kön, födelsedag, vikt och längd på barnet. Hasse och hans dåvarande flickvän Sonja Sundell, Rigmors syster Karin, Rigmor och jag lämnade våra bidrag för att en vecka efter det Rigmor kommit hem från Danderyds BB ha en öppningsceremoni med öppning av kuverten. Bubbel var lagd på kylning för att skåla både för pojken som fötts och segraren i tävlingen. Som överlägsen segrare blev jag som hade rätt på kön och födelsedag (det var jag som meddelade personalen runt Rigmor vid förlossningen när pojken kom till värden 23.58) och var närmast vad gällde vikten och prick på längden. Men det hände en olycka då den första korken gick genom det vävspända taket (nu lagat) och i all tumult hamnade Sonja under soffbordet.

126

254. Sommarlunken på torpet Björneborg Att kunna lägga en Sommarlunk från torpet i Godegård blev aktuellt efter det natt-SM året innan hade avgjorts i Godegård. Fick fram kartor genom Åberg i Tjällmo och fick sjutton IFK:are att ställa upp. Janne Söderberg vann herrseniorernas- och Birgitta damseniorernas bana. Det hände ett par gånger till att det var samling på torpet inför H-43 kaveln och då med gå- och golforientering på programmet.

255. Tävlingsledare, banläggare, mål-, och parkeringschef Redan 1954 hade jag ett uppdrag som kontrollfunktionär på det årets Lidingölunk ute på Ingarö. I princip hade klubben ett eget större orienteringsarrangemang vart annat år vilket hade namnet Lidingölunken när det var en dagtävling. Men utöver dessa tävlingar arrangerade klubben även distriktsmästerskap både på dagen, som på natten. På dessa tävlingar har jag i stort sätt haft de flesta uppgifter som ingår i ett arrangemang, under de senaste åren har de främst blivit parkeringsuppdrag.

256. Internationell FIG-kongress En upplevelse var när vår chef på lantmäteridistriktet Carl Olof Gräns var en av kuggarna i en stor internationell FIG-kongress med utställning på Älvsjömässn och stor fest som avslutning i Stadshusets Gyllene sal. Då även Rigmor fick vara med.

257. Förbundstränare och landslagskapten Gick en förbundstränarkurs på Bosön 1973 tillsammans med tränare från andra förbund. På samma kurs kommer jag ihåg slalomtränaren Torgny Svensson och från fäktningen Orwar Lindvall.

258. Strumpeband av Ulla Sallert Någon gång under 1973 var Rigmor och jag på Odéon, där bland andra Ulla Sallert uppträdde och dansade Can can. Rigmor och jag sitter långt fram och i slutet av ett dansnummer ställde hon upp foten på en stol

127

och tog av sitt svartvita strumpeband och överlämnade det med en fin gest till mig. Bandet med autograf har jag fortfarande kvar. Ulla blev senare i livet lidingöbo och bodde i korsningen Sagavägen/Vasavägen, mitt emot Sagabiografen, förresten i samma hus som min tidigare klasskamrat Uffe Larsson, tonsättare Lars Erik Larsson bodde i innan han flyttade till Skåne. Ulla Sallert dog på Lidingö 2018, 95 år gammal.

258. Ulla Sallerts strumpeband.

259. Gör reklam för orientering i Damernas Värld I Damernas Världs 15 maj nummer 1974 hade de ett -Stort motionsnummer där sju idrotter presenterades på var sin helsida. Idrotterna och presentatörerna var: - Segling Peter Sundelin, Squash Tarras Tovar, Tennis Björn Borg, Golf Hasse Hejdersson, Ridning Per Fresk, Fotboll Tommy Berggren och Orientering Lars-Eric Dahlstedt. Presentation av sporterna, utrustningstips, medlemsavgifter (då 20-30 kronor i en orienteringsförening).

259. Sidan i Damernas Värld 1974.

128

260. VM skidorientering i Finland 1975 och Bulgarien 1977 Finland var värd för det första VM:et i skidorientering sista veckan i februari 1975. Tävlingarna gick i staden Hyvinkää omkring 50 kilometer norr om Helsingfors. Inför detta VM hade det varit en snöfattig vinter, vilket gjorde att samtliga nationella tävlingar fick ställas in. De två testlopp som skulle komplettera SM fick ställas in och en testtävling fick i all hast ordnas dagen efter SM. Det var även snöfattigt i Finland, vilket gjorde att även svenskarnas planerade träningsuppladdning där fick ställas in. Resultatmässigt blev det även en stor besvikelse för de svenska åkarna där Stefan Persson var bäst av de svenske på en fjärde plats med tre finländare före sig och suverän segrare blev Olavi Svanberg. Även på damsidan blev det finsk seger genom Sinikka Kukkonen, men därefter tre svenskor, Agneta Månsson, Lena Samuelsson och Marianne Bogestedt. Även i budkavlen blev det finsk seger på både herr som damsidan, Sverige tvåor. Till detta VM hade Edsbyfabriken tagit fram speciella stålkantsskidor, vilka inte kom till användning. Dessa skidor var också de sista med stålkant som tillverkades i Sverige. Även en annan nyhet presenterades på detta VM nämligen ett specialkonstruerat skidorienteringskartfodral, vilket Olavi Svanberg tagit fram. Ett kartfodral med en tunn järnkonstruktion, vilken gick att snurra på och även fälla upp mot och från kroppen. Flera av de svenska deltagarna köpte på sig ett exemplar. Både mina stålkantsskidor och skidorienteringsfodralet finns numera till beskådande på Riksidrottsmuséet på Djurgården. VM i Bulgarien blev ett klang och jubelår för svensk skidorientering. Tre guld av fyra möjliga och två silver blev utdelningen. En härlig revansch för förra VM i vilket Finland dominerat stort. Att revanschen kom på neutral mark i de bulgariska Rhodobergen fördubblade glädjen. En målmedveten satsning av oss i OKS, Rolf Rosendahl ordförande, jag som förbundskapten, och Gunnar Eriksson var övriga i och de aktiva själva gav resultat. Trots en tidig vår i Bulgarien och knappt med snö och banor på upp till 1600 meter över havet blev det bra tävlingar. Örjan Svahn från Sundsvall var andre man ut på den 22 kilometer långa banan när det fortfarande var isigt i spåret. Örjan gick tidigt upp i täten och kunde något överraskande ta hem guldet, regerande världsmästaren Olavi Svanberg hoppade över en kontroll och blev diskad, Stefan Persson blev fyra. Marianne Bogestedt hade det svårt att hitta de rätta vägarna i början men kom allt eftersom in i åkningen och efter en felåkning av Sinnika Kukkonen var Marianne i ledningen och tog hem guldet nästan två minuter före Sonja Johannesson, som hade liksom Örjan startat som andra dam, dubbelt svenskt.

129

I stafetterna hade herrarna sina fyra sträckor på runt 13 kilometer medan damerna hade 8,4. Damerna toppade sitt lag med världsmästarinnan Marianne medan Sven-Olov Bergvall tog första i herrarnas lag, Sven Olov klagade på att vallan slets bort i det hårda föret, mot slutet på andra sträckan kunde Örjan gå ifatt finländaren och gå ifrån med 1.50, vilket Bosse Larsson tackade för och kunde dryga ut försprånget till sju minuter. Under tävlingen kom det besked om att Olavi Svanberg, precis som på det individuella loppet stämplat fel och laget uteslöts, med Bulgarien som silvermedaljör. Stefan Persson åkte sista sträckan för Sverige. Även Mariann gjorde ett bra lopp och växlade över till Sonja Johannesson med tre minuters ledning, Sonja blev upphunnen av finskan men kunde på snitseln mot mål återta ledningen så att Susanne Lindgren fick gå ut först. Finskan Sinnikka var revanchsugen efter det individuella loppet och körde ifrån Susanne och var nio minuter före Susanne i mål.

260. Marianne Bogestedt dam-världsmästare.

261. GT Vikingarnas 25-årsjubileum Till den 16 november 1974 inbjöd Vikingarnas ”flickelit”-Tränad eller otränad tidigare gymnast i GT Vikingarna att komma på ”träning” inför GT Vikingarnas Jubileumsprogram i Kungliga Tennishallen. Det var tidigare pojkelitens tränare Lennart ”Bagaren” Larsson som svarade för träningen i Bagge by skolas lilla gymnastiksal tisdagen den 29.10.74. Det var ett stort gäng från både oss som hade varit med från den allra första början den 14 december 1949, som Kalle Holm, Roffe Lindcrantz och jag. Vidare Hasse Dahlstedt och flest från den forna pojkeliten som Mats” Macko” Lundqvist, Lasse”Wahlo” Wahlström, Johan Fischerström.

130

Vi alla äldre gymnaster satt utspridda i kavajer på läktarna runt tennisgolvet där Bagarn kommer in och ropar ut:-Finns det några av de äldre killarna på läktarna som vill komma ner och visa vad ni går för idag. Från alla håll väller det ner runt tjugo 35-40 åringar som tar av sig kavajerna och ställer upp sig på led och börjar med enkla arm- och benrörelser, vilka blir allt mer avancerade och avslutas med att några av de allra bästa slår flera Flick Flack volter till åskådarnas förtjusning. Det hela avslutas med att Erik Oldenburg, Vikingarnas grundare som rest hem från USA till jubileumsarrangemanget utlyser en handstanstävling med en silverdollar i pris till segraren. Killarna har hunnit få på sig kavajerna när tävlingen börjar. Segrare blir Johan Fischerström med den i golvet släpande kavajen över huvudet.

261. De 16 äldre vikingar som uppträdde i Kungliga Tennishallen. VAD GÄLLER LIDINGÖLOPPET OCH MOTIONSPOKALEN FINNS DESSA HÄNDELSER FRÅN XXX TILL YYY LÄNGRE FRAM I BOKEN.

262. Deltagit i sju O-ringentävlingar efter den första 1965 Efter den första O-ringentävlingen 1965 kom jag att ställa upp i ytterligare sjuO-ringen/5-dagarsarrangemang. År 1971 med Centralort i Malmahed i Malmköping (cirka 30 km söder om Eskilstuna) kom att bli mitt andra i ordningen. Malmahed var bekant för mig eftersom det var där jag var på mitt första läger hemifrån när jag var med på ett gymnastikläger där som 10-åring 1947, för att några år senare på nytt vara med på ett liknande läger, då tillsammans med min bror Hasse. 24 år senare kom jag att bo i samma förläggning. Jag hade anmält mig till klassen Seniorer B för att få en match mot klubbkompisen Sten ”Jerka” Andersson. Bastmora NV Södertälje var etapp 1, NO Katrineholm etapp 2, Slätmossen N Malmköping etapp 3, N Nykö-

131

ping etapp 4 och avslutningsetappen i Långdunker SO Malmköping. Det gick skapligt för mig bland de 187 som fullföljde, Jerka blev 5:a och jag 7:a med sträckplaceringarna: 15-6-8-12-15. Minnena från detta år var vätan, alla som tältade hade det svårt att hålla vattnet borta. Året därpå 1972 hade jag gått till klassen H35 med banlängdsetapper på 5800 – 7100 meter. Det årets O-ringen gick i Småland med etapperna i Vringstad i Sävsjö kommun, Skuru i Vimmerby, Vireda i Huskvarna, norr Tranås och Hallamåla Ekenässjön. Av de 121 fullföljande slutade jag på 33:e plats bland de 121 fullföljande, en timme efter Sivert Axelsson Tullinge SK. Mina sträckplaceringar var 39-62-16-38 och 60. Minnen från den tävlingen var att både Rigmor och 10 månader gamla Anna-Karin var med och att vi hälsade på hos familjen Snidare, som hade ett sommarboende intill en av tävlingarna. Stockholm var värd för O-ringen 1975 och klubbarna som då arrangerade de olika etapperna var, SnättringeSK/Tullinge SK/IFK Tumba etapp 1, Hammarby IF/Skogsluffarmas OK etapp 2, IF Goterna/ Mälarhöjdens IK etapp 3, Bromma OK/Sthlm. Godtemplaes IF etapp 4 och Järfälla OK etapp 5, Haninge SOK ordnade C-orten. Sprang i klass 35A och blev 133:a, 1.32 efter segraren, bland de 213 fullföljande med följande placeringar på de fem etapperna: 176-164-52-156-81,Seppi Markku från Östersund vann och Hasse Mårtensson OK Hedströmmen blev 3:a. Det främsta minnet från den tävlingen var den samling Rigmor och jag hade av främst IFK:are, Hasse Mårtensson med sonen Pär, några engelsmän. Marianne Söderberg var med med sin 6 månader gamla dotter. Anna-Karin och Mårten då två och fyra år gamla hade roligt på tävlingsområdet med de äldre IFKungdomarna och Anna-Karin blev hissad av herrseniorsegraren. Två korta YouTubefilmer på dryga tre minuter vardera med ljud finns att beskåda, den första där Rigmor hälsar välkommen till sammankomsten och den andra från tävlingens sista dag intill Berga Lantbruksskola. När jag 1980 blivit ny i klassen H43 ställde jag upp med Uppsala som Centralort, en tävling där jag inte har några resultat från däremot har jag kartorna från de fem etapperna. Norrteljeetappen inledde tävlingen och alla banor avgjordes på kartor 1:15000, etapp 2 öster om Hallstavik, etapp 3 Knutby, etapp 4 Jälla 5 kilometer NO Uppsala och den sista etappen Nåsten väster Uppsala. Banlängderna var från 1 till 5, 6,6-7,16,5-6,8-6,8. 1982 bar det iväg till Norrbotten med flyg och hyrbil på plats med Luleå som samlingspunkt. Nu var hela familjen Dahlstedt anmälda i klasserna: Rigmor D43B, Anna-Karin D11B, Mårten H10 och Lasse H43, platserna för tävlingarna var utan inbördes ordning i Boden, Jokkmokk, Vittjärv, Ersnäs och Sikfors. Mina placeringar på etapperna var: 44-79-39-132-61 med en totalplacering som 60:e på tiden 5.18.36. Från IFK Lidingö var det 51 anmälda. Ett trevligt inslag i Norrbottenresan var Miss I Nassen-träffen hemma hos Bengt ”Joe” Wiberg där han bjöd på en kort bana runt huset och med en vattenkontroll. Även till O-ringen i Småland 1983 med Anderstorp som Centralort ställde hela familjen Dahlstedt upp, där Anna-Karin och Mårten gått upp till D12 och H10, Lasse sprang liksom föregående år i H43A, ovisst om Rigmor deltog. Etapperna detta år gick i Smålandsstenar, Nissafors, Värnamo, Skillingaryd och avslutningen i Anderstorp på motorbanan. För egen del slutade jag som 97:a. Det blev tre klassegrar till IFK Lidingö genom Birgitta Thunell i D43 A-L, Stig Thunell i H21B2 och Marthe Andersson i H56A2, Casper Giding blev 2:a bland H102, där också Mårten tävlade.

132

O-ringen Arvika 2017. Som nybliven H80, blev min sista 5-dagars. Genom kontakt med Britt-Marie Nordquist fick jag kontakt med Margaretaa ”Maggan” Zetterquist fick jag ett utmärkt boende i hennes hus endast ett par kilometer norr om Centralorten, dit jag kunde cykla på en lånad cykel. Maggan hade tidigare varit gift med konstnären Jörgen Zetterquist, som var kompis med Per-Eric Nordquist, som också var arvikabo. När Rigmor fyllde 50 år fick hon av Per-Eric och Britt-Marie den stora tavlan över Rackstasjön omgiven av skog av just Jörgen Zetterquist 1981. Alla fyra, Per-Eric, Britt-Marie, Maggan och Jörgen hade alla deltagit i Lidingöloppet och Maggan var också uppvuxen i en orienteringsfamilj, född 1946. Etapperna gick i tur och ordning i: Skjutsbol både etapp 1 och 2, etapp 3.4 Boda och sista etappen Rackstad, endast dryga 100 meter från där jag bodde. Banlängderna var 2,4 till 3,5 kilometer. Bland de 36 som fullföljde blev jag 21:a 121 minuter efter Rune Carlsson Sundbybergs IK. Gick alla banorna.

262. Oringen i Luleå.

263. Smalfilmning 1959-1977 Med min 8 mm:s Eumig med tre objektiv filmade jag under de 19 åren 1959-1977 40 olika händelser. Omkring hälften av dessa har jag överfört till VHS för att senare på nytt överföra dem till DVD och slutligen med sonen Mårtens hjälp även fått 18 titlar överförda till YouTube. Här nedan har jag försökt få med allt som jag en gång filmat, händelse, filmlängd/tid och andra kommentarer.

• •

Julen 1959 hos familjen Dahlstedt Bo gård, endast på film JSM budkavle 1959, 7 minuter, skid-KM 1960, gymnastik Torsviks skola 1960, Hasses skidträning 1961, junior och ungdoms DM skidor 1961, Sverigeloppet på cykel 1961, Stigtomtakavlen 1961, fjällorienteringen 1961, Lidingölunken 1961, fjällvandringen 1962, Lilla och Hälsingekavlen 1962, DM 30000 meter landsväg 1962, skidläger Skattungbyn 1963-

133

• • • • • • •

64, Femdagarsupptakt och sista dagen 1975. Ovannämnda filmer finns även på YouTube. Mätningsteknikerkursen maj-september 1960, 60 meter Orientering 1961, 90 meter. Japanresan till OS 1964 del I 120 meter och del II 60 meter. Gambia 1966, 42 minuter, även på VHS. Västindien del I 1967, 35 minuter och del II 12 minuter även på VHS Resa till New York och Kanada 1965, 40 meter 12 minuter. Mexico OS 1968, även på VHS

Anna-Karin (A-K) och Mårten (M) 1971-77

• • • • • • • • • •

A-K december 1971, Teneriffa 1972, Julen 1973 Rigmor, A-K, M Teneriffa 1975, 12 minuter Nyårsafton 1975, farmor läser sagor, Rigmors 40-årsfest Torpet sommaren 1976, Nyårsafton 1976, 23 minuter Pulkaåkning A-K och M och dans A-K december 1974 Julafton 1974, pulkaåkning, korvgrillning Skidåkning A-K och M 12/1 1975 12 minuter Midsommarafton 1977 och Asken juli 8 minuter Norge/Danmark 1975, Mårtenssons släktträff, 13 minuter Ovanstående 10 filmer överförda till DVD, som både A-K och Mårten fått, tid 1 timme och 45 minuter

Överförda till DVD, VHS I 1959-65, VHS II 1966-75, VHS III 1975-

264. Mina filmer på Youtube från 1959-1975 Nedanstående filmer som jag en gång i tiden filmat med min 8 mm:s Eumig spelade jag över till VHS för att ännu senare lägga över dem på DVD och samtidigt talat in beskrivande text till bilderna. Ännu några år senare hjälpte Mårten mig att även föra över filmerna till YouTube, där de nu finns för allmänt beskådande. Kan nämna att filmen om -Livet på Bo gård visats över 31000 gånger nu i maj månad 2023. Del 1 på DVD-skiva nu på YouTube Tid

1. 2. 3. 4. 5.

4.35 Skid KM 1960 3.43 Riksdagsmännens Snöstjärneprov 1960 3.52 Gymnastik i Torsviksskola orienterarna och friidrottarna 1960 3.45 Skidträning Hasse Dahlstedt och Einar Pettersson 1961 4.22 Ungdoms DM skidor Österåker 1961

134

6. 7. 8. 9. 10.

5.22 Sverigeloppet cykel med Hasse Dahlstedt 1961 1.30 Stigtomtakavlen 1961 3.35 Siljanskavlen 1961 6.05 3-dagars Fjällorientering Ljusnedal-Ramundberget 1961 med 9 IFK:are 11.47 Lidingölunken och landslagsuttagning Tyresö 1961

Del 2.

1. 2. 3. 4. 5.

8.16 Hälsingekavlen och Lilla Hälsingekavleb, IFK L-ö 2:a 1962 5.46 DM Stockholm 30.000 m landsväg med Berndt och Kjell Ekström, Claes Ahl Hasse Dahlstedt 14.35 Fjällvandring, 8 IFK-killar Vålådalen-Nedalen-Storerikvollen 1962 11.18 IFK L-ö Skidträningsläger Skattungbyn 1963-64

Del 3.

1. 2.

3.18 O-ringen upptaktsträff hos Dahlstedts 1975, autentiskt ljud från medverkande 3.29 O-ringen sista dagen 1975, autentiskt ljud från medverkande

Separat DVD-skiva. Orientering, Junior och Dam-SM, IFK L-ö 1959, på Värmdö, ett junior- och ett damlag från IK Lidingö, lag från Jägarskolan, speltid 7 min Separat DVD-skiva Livet på Bo gård 1960 speltid 19.30

265. Fest på Bo gård -40 år Min 40-årsfest firade jag på Bo gård, Aldéns gamla lägenhet hade gjorts om till festlokal. Det blev tillsammans 43 firande i de två rummen och det är intressant att se vilka då var med på festen. Naturligt vis den egna familjen, mamma och Hasse, Mårten och Greta, fem Augestadare från Norge, Olle och Gunilla med barn, Rigmors syster Karin så var vi uppe på 19, familjen Askensjö, grannarna Karin och Erik Winlöf, Snidares, Arners, Wahlströms, Söderbergs, Werner Söderman, Tauno Virtas, Kretzs, Birgitta Thunell, Rune Agén och Wibergs. Fick under kvällen även dansa med min då 76 åriga mamma

135

266. Paris-Versailles I mitten på oktober 1978 var Rigmor och jag i Paris för att se på ett 16 kilometers lopp som tidningen LÉQUIPE var sponsor för. Loppet gick mellan Eifeltornet och Versailles. En tävling att minnas då vi fick vara med vid starten och därefter i poliseskort följa mannen som skjutit startskottet och en rad följebilar. Startern var också målspeaker intill Versailles slott. Det speciella var att när det blev köbildning i målet fortsatte speakern att hängandes ut från bilfönstret kommentera loppet och de uppbromsande löparna som därefter fortsatte mot mållinjen för att där få sin tid. Även om löparna stått lång tid i kö fick de tiden registrerad på tusendelen. Inget att lära från det loppet, mer att förfasas över.

267. Fyra Stockholm Marathon och ett Honolulu 1979-82 Hässelby SK:s Anders Ohlsson kom på idén att starta i maratonlopp i Stockholm i augusti 1979. Anders kontaktade mig under hösten 1979 och ville att jag skulle komma över till deras tävlingskommitte´ för att de skulle kunna ställa olika frågor till mig hur vi i Lidingöloppet löst olika uppgifter och vilka kontakter vi hade med olika företag som kunde bidraga med olika tjänster. Jag kände endast en av mannarna i deras tävlingskommitte´och det var Classe Ahl som jag känt som lekkamrat i Stockby och som duktig löpare senare i livet. Classe hade gått från Lidingö till Spårvägens IF och var med som biträdande banchef i loppet. Det blev ännu en träff med ett något färre gäng i deras kommitte´. Själv bestämde jag mig också för att göra debut som maratonlöpare och anmälde mig till loppet. Satte igång med lite längre löpträning utöver sista milen distansen blev det från Midsommartid på torpet distanser på 14,8, 17, 14, och 20,8 till Mariedal, Godegård och det sista passet från Askersund till torpet på 94 minuter. Sprang i mina Kompassrosen skor med hård dubbgummisula och ville inte byta till mer maratonvänliga skor. Fortsatte med distanspass fram och åter till Elfvik två vändor på 13+13 kilometer på 2.12. Därefter Roma 2-dgars, Gotland Bros 6 mannakavle och Gotlands 3-dagars, sex tävlingar på lika många dagar. Åter hemma på ön två vändor fram och åter Elfvik dagarna efter varandra på 62 och 68 minuter. Fem dagar senare ett långpass på 27 kilometer utan vätska på 2.26, gick ner 2,5 kilo. Två dagar senare tre vändor till Stockby från Vikbyvägen 3x6,75 kilometer på 30.30, 31.30, 30.00. Fyra dagar senare fyra stockbyrundor med mellantiderna 30.30, 1.02,30, 1.34.30 och 2.02.30 + 3 kilometer extra för att komma upp till 30 kilometer, tid 2.35.30. Drack en liter och gick ner från 71 till 68 kilo. Därefter kolhydratuppladdning inför loppet den 4 augusti. Hade förutsatt mig att försöka hålla 5 minuter per kilometer, det fanns markeringar längs hela banan. Något som Britt-Marie Nordquist helt missat då hon efteråt sa att det var så härligt att bara kunna springa och inte behöva se en enda kilometerskylt. Mina mellantider var: 1-4.45, 2-9.10, 5-23.00, 10-46.30, 20-1.35. 30-2.24.30, 37-3.02. 38-3.07.30, 39-3.12.30,40-3.17.40, 41-3.23, 42-3.28.30 och mål 3.29.06 på plats 818. Klarade de 5 minuterna med 3 sekunder per kilometer, vilket jag var nöjd med. Även 1980 gick Stockholm Marathon i augusti men tre veckor senare än det första året. Fram till slutet av juli då jag deltog i O-ringens femdagars i Uppland med lätt förkylning hade jag tränat och tävlat i orientering

136

likt tidigare år. Under de tre sista veckorna fram till maran sprang jag nio löppass på sammanlagt 120 kilometer, det längsta på 27 kilometer. Det årets mara gick i något blåsigt väder och runt 15-17 grader. Mina mellantider och sluttid det året var: 1-5.18, 2-10.08, 5-24.12, 10-47.00, 15-1.11, 20-1.35, 30-2.24, 40-3.20 och i mål på 3.32.52 placering 1827:a. Gick ner från 71,8 till 70,3 kilo, drack ett par muggar vid varje vätska. 1981 gick Stockholm Marathon den 15 augusti och temperaturen låg på 23 grader och sprang 12 sekunder snabbare än året innan och placerade mig som 2015. Mellantiderna det året var: 10-46.00, 20-1.33, 30-2.23, 40-3.20 i mål på 3.32.40 som 2015:a. Drack 1-2 gatorade och 1 vattenmugg vid varje depå. Startade på en vikt av 71 och gick ner till 68 kilo, skulle således ha druckit ännu mer. Var mer trött detta år i jämförelse med de två tidigare. 1982 års mara gick den 5 juni i ett verkligt varmt väder. När vi passerade slussen på första varvet visade termometern på Slussen 34 grader och på andra varvet 32, när vi senare kom fram till stadshuset var temperaturen nere på 19 grader. I målet hade sjukvårdstältet på Östermalms idrottsplats lyft sig rakt upp för att därefter falla ner på samma plats utan att någon skadats. Det året drack jag 3-4 muggar vid varje depå och gick inte ner något alls. Kände mig också bättre i kroppen än de tidigare åren. Mellantiderna det året var: 10-49.20, 20-1.42, 30-2.38.40, 40-3.43 och i mål på 3.55.25 som 3525:a. Det året sprang jag 110 kilometer månaden innan. Mitt avslut som maratonlöpare gjorde jag genom att tillsammans med sju andra från lidingöloppsorganisationen åka till Honolulu marathon den 12 december 1982. Tävlingen gick på ön Oahu, den tredje största och i staden Honolulu. Vi bodde alldeles intill den berömda stranden Wakiki beach. Starten gick redan klockan 6 på morgonen och vi sprang i mörker den första timmen. På vägen till starten såg vi i Kapialoniparken där målet var, massor med uppstaplade plastdunkar, vilket senare visade sig vara isblock, som användes till att kyla ner den coca cola som serverades på vätskedepåerna. Har endast en mellantid på detta lopp och det var efter 25 kilometer då jag noterade tiden 1.58.30, min sluttid blev 3.37.50. De övriga på resan nådde följande tider: Håkan Linér 3.24, Ingemar Byström 4.18, Ulf Saletti 4.18, Gunnar Embe 4.35, Anders Julin 4.45 och Lennart Lindström 4.54, Uffes pappa Lars-Åke sprang inte. Utöver tävlingen var vi på besök på Pearl Habor, som japanerna bombade i december 1941. Vi ställde också upp i en löptävling kallad ”hach run”, en tävling där hela gänget startade gemensamt och fick lov att stoppa när de möter ett överraskande sträck på marken och fick vända tillbaka, på det viset samlas hela gruppen ihop, nya sträckningar och de smarta/långsammare löparna kom ifatt. Var även över till ön Maui där vi bodde bland toppenhotellen. Härligt vatten där man med endast snorkel kunde upptäcka och beskåda olika fiskar på olika djup. Eller också kunde man simma i något hotells konstgjorda grottor och gå upp och ta sig en drink. En speciell grillkväll på hawaianskt vis. Efter tävlingen flög vi även över till Hawaii och gottade oss på några fina hotell med fina pooler, var även uppe på en av öns fem vulkaner.

137

267a. Debutåret 1979

267b. Diplom.

138

268. Lantmäterispel och konsultkamper Det gavs många möjligheter att ställa upp i olika tävlingar inom Lantmäteriet. Varje län hade sin egen korpidrottsförening där man deltog i lokala tävlingar eller i några fall mer riksomfattande. Ett sådant större arrangemang var när Lantmäterispelen på skidor avgjordes i Gävle i februari 1980. Då var det utöver deltagande från åtta län i Sverige även deltagare från Finland. I den tävlingen, vilken avgjordes med start och mål alldeles intill Lantmäteriverket på Hälsinge regemente som jag på 15 km i H43 klassen vann med över fem minuter och var totalt 21:a av de 59 som fullföljde och var inte mer än 2.56 efter broder Hasse som blev 9:a i H35. Efter tävlingen var det prisutdelning, middag och dans. Ett annat skidevenemang var länskontoret i Falun 1970 bjöd in till tävling på den skidstadion där en del av oss fick prova på delar av den beryktade mördarbacken i en herr och dam mixstafett. Resultatmässigt inte någon större framgång för oss stockholmare i den tävlingen, men roligt var det. Det var även skidtävlingar inom stockholmsområdet i så kallade konsultkamper där även deltagarna kom från privata företag med mätningsverksamhet. En sådan tävling arrangerades från Bromma OKs klubbstuga intill Vällingby. En annan skidtävling som många på distriktet där jag arbetade på minns, var en skidtävling i Kärrtorp till vilken jag tagit med mig varm blåbärssoppa och bjöd hela gänget från distriktet. Även ett par orienteringstävlingar arrangerades med 50-100 deltagare. En uppsättning bruna tekoppar som jag vann finns fortfarande kvar i köksskåpet. Utöver nämnda idrotter var en del som engagerade sig i bland annat korpfotboll, några var med på bastubad i Sturebadet.

268. Lia på skidtävling.

139

269. Gökottor med Grönmos Under några år fram till mitten av 1980-talet var vi några familjer med Grönmos som initiativtagare till att ta oss upp till utsiktsberget på Grönsta där den igenfyllda militäranläggningen var en fin utsiktsplats över vattnet. Där fikades det från medförd skaffning. Väl tillbaka på Grönsta gärde avslutades morgonen med brännboll.

270. Engelbrektsloppet fem gånger och högtidstal i Norbergs kyrka Engelbrektsloppet i Noberg körde jag första gången 1980 och klarade av de 6 milen på 4.02 och placerade mig som 198:a. Minns att det gick att åka med skridskoskär bitvis på sjöisarna och på de öppna myrmarkerna. Förvånades av att inte fler utnyttjade den tekniken, vilken ännu inte var förbjuden. Det blev fyra lopp till för mig i Norberg, men det blev inte 60 kilometer utan 42 1981 på en tid av 2.43, 1985 var distansen 48 kilometer och riktigt kallt, då termometern visade -22, tid 3.41. 1991 valde Anna-Karin Engelbrektsloppet då både 1989 och 1990 års lopp blev inställda med anledning av snöbrist och tog sig runt på 5.35 då distansen det året var 55 kilometer, jag hade sällskap med Anna-Karin runt hela varvet Med undantaget Engelbrektsloppet klarade Anna-Karin alla de övriga distanserna innan hon hade fyllt 18 år och var då den yngsta klassikern bland damer genom tiderna. Mitt sista Engelbrektslopp gjorde jag 2001 och då var distansen 62 kilometer med tiden 6.16. Det året var jag även högtidstalare i Norbergs kyrka.

271. Tretton Vätternrundor 1980 var vi alla fyra i familjen nere i Motala för att se på Vätternrundanarrangemanget. Arne Johansson en i vätterrundledningen var värd för oss alla fyra och jag fick följa med honom runt hela varvet och se cyklisterna, depåerna och övrig verksamhet kring banan. Året efter hade jag som jag redan nämnt bestämt mig för att genomföra Klassikern. Hade köpt mig en flerväxlad racer med märket Maraton hos Maltes Sport och den första träningsrundan blev ut till Östra Ryd, 30 kilometer på 1.09. På hemvägen krångel med växlarna och punktering, den rundan tog 2.24. Nästa runda blev på 9 mil ut till Upplands Väsby, Markim, Orkesta, Vallentuna och hem, en sväng som tog 3.45. Efter det blev det en sväng Upplands Väsby tur och retur, 6 mil några minuter under två timmar, en runda som därefter blev min vanliga runda inför de kommande vätternrundorna Startade tidigt på lördagsmorgonen i det första loppet, regnigt och blåsigt med stora nedfallna grenar på vägbanan.1981, var kanske ett av de tuffaste Vätternrundor som genomförts med 1000-talet cyklister som fick bussas tillbaka till Motala, har noterat att det var 16% som bröt 1981. För min egen del hade jag problem med ett knä och hade svårt att stå upp och trampa och blev sittande på sadeln så mycket att jag inte fick tillräcklig blodgenomströmning i de nedre regionerna och blev impotent i tre veckor.

140

Tolv år senare deltog jag på en pressträff och tog upp det problem jag haft vid min första Vätternrunda. Tävlingsläkaren menade att det inte var något större problem. Bland journalisterna fanns en ung dam (Pernilla Strid) från Correspondenten i Östergötland och hon ville tala med mig efter mötet. Dagen efter är det en trespaltare med bild på mig på första sidan där mina potensproblem från det första loppet belystes. Några veckor senare var även Expressen intresserad av det hela vid Vansbrosimningen. Cykeltillverkarna har numera uppmärksammat problemet och tagit fram en alternativsadel med en fördjupning mitt på sadeln där ett mjukare gelmassa har lagts dit. Sadelvarianter finns för både herrar och damer. Eskilstunabon och före detta fotbollsspelaren och numera pensionären Ingvar Johansson är den som klarat av de flesta klassiker, Johan som han kallas är nu inne på sin 28:e. När jag för några år sedan träffade Johan på Vätternrundan talar han om att han köpt ny cykel till det årets lopp för 18.000 kr. Det kan inte vara någon dålig hoj säger jag. – Nej den är bra. – Sen har jag köpt en annan bil också. – Vad gav Du för den. – 16.000 !!!, säger Johan. Det är att prioritera. Alla har sina favoritdrycker i de långa loppen. Örjan och Anders Blomquist skulle alltid ha sportdryck och blåbärssoppa blandat. Själv kom jag med anledning av att kaffet var för varmt för att dricka när jag i början på 90-talet kom till Evertsberg på ett Vasalopp. Jag tog samtidigt en mugg blåbärssoppa, slog ihop de två dryckerna och en bra verkande dryck var uppfunnen. Nu vet till och med damerna vid vätskedepån knappt fyra mil innan mål vid Hammarsundsbrodepån på Vätternrundan vad jag önskar mig. De yngre klassikercyklisterna i klubben kallar drycken numera en ”dahlstedtare”. Efter den första rundan 1981 kom jag att köra vart annat år 1983, -85, -87, -89 och -91 för att under de sju åren 1995 till 2001 trampa varje år. Men under de år som jag inte cyklade var både Rigmor och jag nere i Motala för att delta i festligheterna och naturligtvis dela ut inbjudningar till Lidingöloppet. Efter att ha startat tidigt på lördagsmorgonen första året bytte jag istället till att åka i några av de tidigaste startgrupperna och fick då en annan upplevelse från körning i dagsljus, till skymning och mörker, ibland med en full måne, dofterna från de olika grödorna, några rundor med en kornknarr på samma plats under några år. Allt eftersom åren gick stannade jag kortare och kortare tid på vätskedepåerna, hoppade över varannan och fyllde vätskeflaskorna så att det räckte till två deletapper. Många körde i klungor från två och uppåt men det blev totalt mycket soloåkning för mig, ända upp till 55% av hela loppet. De större klungorna kunde jag hänga med i så länge som det inte var någon större kupering och lämnade då hela tiden plats för de cyklister som gick runt i ombyteskörningen, vilken jag inte deltog i, men kunde hålla upp till 10 km/ timmen högre hastighet. 1983 var min tid 10.45 med mellantiderna: Hästholmen 1.15 43 kilometer, Gyllene Uttern 2.35 80, Jönköping 3.54 110, Fagerhult 4.49 144, Hjo 6.05 180, Karlsborg 7.22 230, Åviken 9.14 258, Medevi 10.10 282, Mål 10.45 300. 1985 blev det år som jag cyklade fortast, 10.37, ännu ett tufft år då hela 18% bröt och mer än 2000 kom inte till start, det regnade hela loppet och det var inte varmare än 7 grader, var det ännu tuffare än 1981. Att jag kört de två tuffaste Vätternrundorna är helt klart. Minns att jag fick växelvis sitta på höger och vänster hand för att få lite värme i fingrarna.

141

Efter 1987 års runda var jag mest slut på alla rundor jag kört och hade en timme sämre tid än de två tidigare rundorna och gick i mål på 11.38. 1989 var året då Anna-Karin gjorde Klassikern och jag var med henne runt på en sluttid av 17.03. Det var ett år med fint väder, men det blev många stopp då Anna-Karin skulle in för att få massage vid varje depå vi stannade på. Året därpå, 1991, var det Mårtens tur att ta sig an rundan. Mårten hade problemet att han blev sömnig och fick stanna i Jönköping för att sova ett tag, det året klarade vi tillsammans på 13.33. Åren 1995, 1996,1997 och 1998 reducerade jag stoppen totalt från 22 till 10 minuter. Min enda punktering hade jag 1996 då jag i mörkret vid Fagerhult klarade att byta slang på bakhjulet, vilket tog 25 minuter, sluttiden det året var 12.03. 1997 körde jag ihop med friidrottens Lennart Hägglund, det året hade vi tiden 11.50. Tiderna 1995 och 1998 var 11.42 och 11.20. 1999 blev det ännu ett år ihop med Anna-Karin och då var även Lennart Hägglund med i startgruppen och då nådde vi sluttiden 15.18, 2.45 bättre än debutåret 1989. Mina två avslutande rundor gjorde jag 2000 och 2001. Mina tider på de två avslutande rundorna var 11.50 och 11.39. Mina genomsnittstider på mina 13 lopp är 12.26 och genomsnittstiden på de tio lopp som jag har utan Anna-Karin och Mårten är på11.36.

271. Första sidan Motala Tidning.

142

272. Vansbrosimningen Jag tror att det var inför min 9:e Vansbrosimning, vilken jag skulle genomföra efter några års bortovaro. Vid träningssimning hemma i Kottlasjön veckan före Vansbrosimningen kändes det så konstigt i våtdräkten, den tryckte och drog ihop sig så konstigt, jag fick inte tillräckligt med luft och runt benen klämde det så konstigt, att jag fick lov att avbryta träningen efter mindre än hundra meter utan att komma underfund med felet. Väl uppe i Vansbro går jag ner till bryggan nedanför hotell Flottaren för att pröva dräkten på nytt och känna på Västerdalälvens vatten. När jag står där på bryggan och kränger på mig dräkten får Sven von Holst syn på mig när han och hans son Johan testar sina våtdräkter. Sven säger. – Lasse skall du inte ha blixtlåset bak på ryggen? Det är som en sten faller från mina axlar. Den felvända våtdräkten hade känts som om jag hade knutit ihop västen i gylfen, som Hasse Alfredsson en gång sa. Liksom vid cyklingen är det naturupplevelser som finns kvar i minnet. Att få träningsimma i ett stilla vatten där man liksom en indian närmar sig en lom för att se hur nära man kan komma den innan den dyker för att sedan se var den kommer upp. Eller när man på andra och tredje varvet längs sjökanten träffar på samma vattenskräddare, ni känner säkert igen de små spindelliknande krypen, som springer på vattnet fram och tillbaka. Eller när det regnar och man ser vattendropparna står upp som små pelare när de når vattenytan.

272. Efter en fullföljd Vansbrosimning.

273. Friskvårdsåret 2001 som av regeringen och folkhälsoinstitutet proklamerat som friskvårdsåret. Detta har En svensk Klassiker arbetat för i 30 år. Fram till 2001 hade de fem klassikerarrngörerna genomfört 220 arrangemang. Varje år anmäler sig 95.000 tillsammans till dessa fem arrangemang. Genom åren fram till 2001har över 23.000 klarat Klassikern eller Tjejklassikern och varje år tillkommer det ett par tusen nya Klassiker. Vad kan vara bättre morot och mål för svensken än att bestämma sig för att försöka sig på några av de svenskaste och naturligaste.

143

274. Vansbrosimningen Meningen var att jag skulle simma min första Vansbrosimning 1981 och då också klara av Klassikern. Men inte sedan Vansbrosimningen startade 1950 hade den arrangerats åren därpå, men den mäktiga vårfloden och kylan gjorde att loppet det året fick ställas in. Själv hade jag träningssimmat både i Kottlasjön och i Viksjön i Zinkgruvan. Det var inte mer än 14 grader i vattnet när jag gick ner i Viksjön, men efter tio sekunder vande sig kroppen med det kalla vattnet och jag simmade runt 600 meter men var helt stelfrusen när jag steg upp. Försökte springa mig varm men det var som att jag inte hade någon riktig känsel i benen för varje steg som jag tog. Inte förrän efter ett par tusen meter fick jag något sånär känseln tillbaka. Någon Vansbrosimning blev det således inte det året. Istället blev mitt debutår 1982. Fick låna en dykardräkt av Bengt Pettersson och klarade av de 3000 meterna på 66.06 och slutade 193:a bland de 639 som fullföljde. I och med det fick jag mitt Klassikerdilom 11/7-1982, det 4555:e i ordningen. Nästa försök blev 1985 i en vattentemperatur av 19.7 grader och det blev också mitt snabbaste lopp på 64.22 bland de 857 fullföljande, nu hade jag skaffat en egen våtdräkt. Det var också det året som en journalist i Motala tog upp de problem jag hade haft i min första Vätternrunda med att bli impotent att sitta på en cykelsadel och inte kunna växla med att stå upp för att få ordentlig blodcirkulation och inte blockera nerverna i underlivet. En journalist från Expressen hade snappat upp det som var skrivet i Motala tidning och undrade lite syrligt om jag skulle ha några sådanas problem vid simningen. Han fick till svar var att det enda var väl att hitta rätt på den ”lille” som kunde ha krymt i det kalla vattnet. 1989 var året då Anna-Karin gjorde Klassikern och jag lånade ut min våtdräkt till henne och simmade själv utan på tiden 74.50, Anna-Karin klarade sig i mål på 78.59. 1992 var det Mårten tur att ge sig på Vansbrosimningen, nu i min våtdräkt och klarade sig i mål på 80.17, själv hade jag utan våtdräkt 83.34, men hade dagen innan simmat i våtdräkt på 71.55 extra simningen 1992, vilken gällde 1991 års tävling vilken var inställd och extra simmet räknades in som 1991 års simning. 1993 års simning kortades ner till 2000 meter och klarade då distansen på 43.26. Det blev därefter fem till simningar åren 1994 75.18, 1997 76.45, 1998 98.59, 1999 72.57, Anna-Karin simmade det året på 76.55 och 2000 38.43, det sista året på en förkortad bana på 2000 meter.

275. Lidingöloppet, egen löpning När jag för första gången sprang Lidingöloppet 1981, det arrangemang som jag då arbetat med i 16 år och kunde i stort och smått så var det en speciell upplevelse. Att veta hur varje funktion skulle fungera,

144

känna huvuddelen av funktionärerna, vara igenkänd, veta banans svårigheter osv. Det hela var som en slags Eriksgata – inspektionsresa- ”välkommen till föreställning”. Att arbeta med ett stort arrangemang ett helt år på ett kansli tillsammans med ett fåtal personer, hålla i möten, träffa sponsorer, planera, informera osv. Så accelererar det hela mot slutet och slutligen är allt igång under ett par dagar med tusentals funktionärer och funktioner och allt klaffar. Ja det är en härlig känsla. Den avslutande grenen för att klara En svensk klassiker 1981 var Lidingöloppet.. Men det var en företeelse som jag inte visste om och det var när jag kom till den branta nedförsbacken efter 25 kilometers skylten då löparna sträckte upp en arm för att markera att det var en brant nedförsbacke. Blev även snopen när jag kom ut till Fågelöudde vätskan där Rigmor basade och blev hänvisad till ett eget litet bord där det stod -Generalen Lasse. Hade siktat på att klara av loppet på 2.30 men i nedförsbacken till Tyktorpsvägen med tre kilometer kvar fick jag krampkänning i låren och fick ta det lugnare den sista delen och missade tiden med 2 minuter och 40 sekunder. Direkt efter ombyte hemma höll jag i ett möte med tretton tävlingsledare från olika arrangemang samt representanter från Klassikern på ett möte på Grönsta prästgård. Totalt deltog 65 personer. Mitt andra Lidingölopp gjorde jag 1997 på nästan timmen sämre än 1981 och hade tiden 3.31.15. Mitt tredje Lidingölopp gjorde jag 2000 under Öppet Lopp en månad före Lidingöloppet. Dels med anledning av att jag åkte på ett par hjärtinfarkter inom några veckor året innan och dels för att många löpare undrat hur fort man måste springa för att klara maxtiderna längs banan. Jag har vid dessa samtal med löparna sagt att om man promenerar riktigt fort, 8 min/km den första milen och sedan håller 9 min/km fram till 25 km så klarar man tiden. Därför ville jag själv se om en 63 årig gubbe kunde klara av detta. Och faktiskt gick jag hela sträckan på 3.52.31, en bra bit under de 8 min/km som jag sagt, och då hade jag också med mig all vätska själv. En f d fotbollsspelare i AIK, då justitieminister, Thomas Bodström hade faktiskt 23 sekunder sämre tid det året på Lidingöloppet.

275. Det blev tre egna Lidingölopp för min del.

145

276. Göteborgsvarvet Inte bara debut i Vätternrundan, Lidingöloppet utan också i Göteborgsvarvets halvmaratonlopp 1981. Dessutom var det sista gången som jag sprang en Tiomilasträcka och det var när tävlingen avgjordes i Kungsängen dränkt i vatten, mest på TC. Det blev sex Göteborgsvarv totalt för mig. Debutåret 1981 hade jag 1.42 för att tre år senare 1984 nå min bästa tid på 1.36.33. 1987 sprang Mårten och jag ihop och då fick jag stryk i spurten av Mårten med två sekunder och klarade varvet på 1.42.49. Det blev även lopp 1988 1.57.22, 1989 2.10.30 och 1990 1.54.30. Vid samtliga tillfällen var det kombinerat med utdelning av lidingöloppsinbjudningar på Göteborgsvarvets sportmässa.

277. Medlem i Skogssportens gynnare och Rikidrottens vänner Skogssportens gynnare som bildades 1961 hade en verkligen kompetent styrelse från början med namn som Murray, Tobe´ och Nordenfelt. Syftet med föreningen var som namnet säger att gynna orienteringssporten och dess utövare. Medlemsavgiften var när jag gick med 1981 180 kronor per år och 2700 för ständigt medlemskap, något som jag direkt tecknade mig för. Har endast varit med på ett av Gynnarnas årsmöte men följer deras verksamhet i deras årliga utskick och vilka som får utmärkelser och bidrag från Gynnarna under året. Riksidrottens vänner (RV) är en liknande förening men rikstäckande och till den föreningen valdes medlemmarna in från början. Assar Blomquist och jag föreslogs av Sven Pe Johansson, DNs administrative sportchef och även ordförande i Lidingöloppet 1980-81 och blev medlemmar 1983. Året när jag kom med, kom även DN:s sportchef Bobby Byström, radioprataren mm. Lars-Gunnar Björklund, Sv. Skidförbundets generalsekreterare och ordförande Ivan Egerstål och Sven Larsson, cykeloraklet Thure Petersson, skidåkaren Assar Rönnlund, Stadionklubbarnas ansvarige Sixten Borg, och ett par till. Ordförande var då gamle olympiern Sven Thofeldt, hedersmedlem och med på årsmötena som stipendieutdelare var Prins Bertil fram till sin död. Därefter övertog Prinsessan Lilian uppdraget fram till 2004. Årsmötet avslutas alltid med en måltid bestående av ärtsoppa med punsch, pannkaka och kaffe, något som dock inte längre gäller När det inte längre var möjligt att hålla årsmötena i Militärhögskolan flyttades årsmötena till Bosön från 2004. Utöver årsmötet ordnas det Nordiska träffar med motsvarande organisationer vart annat år, då även respektive blir med Avgiften från RVs start 1910 var på 10 kronor, en avgift som fortfarande gällde 1983 och flera år framåt i tiden innan den höjdes till nuvarande 100. Det förnämsta stipendier som delas ut är RVs stipendium på 25000 kronor och skall av mottagaren vidarebefordras till ett välgörande ändamål som mottagaren själv får bestämma om. Andra stipendier är Gustaf Lindenbaum stipendiet, Sven Thofelts Minnesfond, Torsten Tegne´r-stipendiet, Olga och Gösta Olanders Minnesfond. Under året äger kamratträffar rum på olika platser i landet, vidare i samband med årsmötet utdelning av stipendier och ett föredrag av någon intressant ämne av någon välkänd person. Vart annat år en nordisk

146

idrottsledarkonferens. Den första som både Rigmor och jag var med på var förlagd till Stockholm och då var det riksdagens talman Ingemund Bengtson. Även i Helsingfors deltog både Rigmor och jag med bland annat sightseeing i den gamla Helsingforsarenan från 1952. Senast jag deltog var på Bosön sommaren 2022 då ett 80-tal ”idrottsveteraner” från de nordiska länderna deltog. Intressanta semenarier, kulturella upplevelser som besök av Stockholms stadshus och Riksidrottsmuseet och en hänförande båttur med guidning i Stockholms skärgård. Totalt var det vid 2022 års slut 387 medlemmar i föreningen och under året ger föreningen ut en Vår-, Sommar och Höstbulletin med fakta kring verksamheten. Själv har jag försökt vara med på föreningens årsmöten som från början var förlagda till Militärhögskolans lokaler på Valhallavägen, senare på Bosön och senast på GIH Stockholm. Under de första åren närvarade även Prins Bertil på årsmötena, senare prinsessan Lilian.

278. Tre påskar i Storlien Under den första veckan i april 1982 var hela vår familj uppe i Storlien. För att kunna hänga med barnen hade jag skaffat mig slalomskidor. Var med och åkte Skistar propaganda tävlingen i slalom. Anna-Karin och Mårten åkte nästan bara utför på hyrda slalomskidor och provade ofta på de svåraste nedfarterna, de ”svarta backarna” i raviterrängen. Men Anna-Karin var även med Rigmor runt på 2,5 kilometers spåret för att delta i en tävling där det gällde att komma i mitten av startfältet. Mer spektakulärt var det när jag ställde upp på mina längdåkningsskidor i det årliga Storlienhotellets störtlopp. På den översta flacka delen kunde jag med min skatingteknik skaffa mig ett bra försprång, likaså på en del flacka partier längs liftsystemet kunde jag också ”skejta”. Blev totalt 3:a. Hörde senare att även Bengt Herman Nilsson, italienska landslagets längdskidtränare, varit med och åkt på längdskidor. För övrigt fanns det en milslinga från hotellet, men bäst var det när jag kunde sticka iväg på lite längre turer på fjället. Det blev Storlienvistelser även de två följande åren. 1984 klarade Rigmor med att åka över 8 kilometer på fjället, men då var Rigmor trött efteråt. Detta år åkte jag en dag till Rensjösätern tor 40 km, dagen därpå till Blåhammarstugan fram och åter 37 km, en annan dag till Rundhögen 30 km. När det inte blev långturer körde jag runt på de olika spåren kring hotellet eller tom sprang. Det blev 15 mil skidor och 2,2 mil löpning under den sista påskveckan i Storlien för min del.

279. Äntligen distriktsmästare i skidorientering Lördagen den 19 januari 1985 lyckades jag för första gången vinna ett DM i skidorientering, det var ju riktigt nära 1956 då Abbe Dykström ropade till mig om vi skulle köra dött lopp när jag nästan gått i mål i Tystberga. Det var roligt att vinna då de bästa i distriktet var med. Tävlingen gick i Tierp och 2:a var Gunnar Berggren, 3:a Benny Bogstedt båda Tullinge, 4:a Roland Hansson Snättringe, 5:a Sture Nilsson Polisen och 6:a Yngve Persson OK Österåker. Roligt var att Mårten var 3:a i H12.

147

280. Två stora skidfester På samma datum två år i rad arrangerade IFK Lidingö den 28 januari 1985 och 1986 två stora arrangemang då IFK Lidingö hade en utmärkt elitverksamhet på både dam och herrsidan. Den första elljustävlingen avgjordes med start och mål på Stockholms stadion på en 15 km lång bana för herrarna och 7,5 för damerna och gick under namnet Dagens Nyheters Skidfest. Janne Söderberg var tävlingsledare och själv ingick jag i tävlingskommitte´n med ansvar för tävlingscentrum. Herrarnas tävling vanns av Jan Ottosson före Erik Östlund och på tredje plats Torgny Mogren, bäste norrman var Oddvar Brå och bäst av lidingöåkarna var Örjan Blomquist på åttonde, placeringen före Gunde Svan. Anette Böe vann damernas tävling före Marie Risby och Karin Lamberg, Lidingös damer Helena Blomquist, Annika Dahlman och Anna Frithioff hade placeringarna efter varandra från nummer sju och nedåt. Året efter avgjordes tävlingen under namnet Teleskidan på Stora Skuggan nu på något kortare banor, 2x3,8 kilometer för damerna och 3x3,8 för herrarna, båda med gemensam start. Även denna gång med landslagsåkare på både dam och herrsidan. Även detta år ingick jag i tävlingskommitte´n, där jag bland annat ansvarade för programförsäljningen, vilken även räknades som inträdesbevis.

281. Rigmor 50 år Maskerad-, födelsedag-, glögg- dop-, påskafton-, julafton-, Oringen-, Lidingölopp-, student- och alla andra typer av fester i hemmet här på Vikbyvägen finns noterade i Rigmors och Lasses gästbok där namn, inlägg och tack finns noterade. Naturligt vis är 50 år en speciell händelse i livet och här en del hur det var när Rigmor nådde den dagen i livet. Naturligt vis blev Rigmor ordentligt hyllad på själva födelsedagen tisdagen den 21 januari 1986 då det var det 72 släktingar, vänner, klubbkompisar och grannar som hyllade Rigmor. Festen fortsatte under veckan och till lördagen den 25 hade Rigmor bjudit in till stor fest med start i hemmet med välkomstdrink och piroger för att därifrån transporteras i SLäde till restaurang Carla. Där bjöds det på Coeur de Filet Provencal, vin Coteauvx du Lanquedoc, Parfait Baumsenbeeren (korsning hallon och björnbär), sherry Amontillado, kaffe Grönstedts *** cognac och Carlshamns flaggpunsch, gin whisky, läsk, vatten, mandariner, choklad. Musik Sven Öberg med partner. Bordsplaceringen var ritad på den karta som min bror Hasse ritade 1979 när han bodde på torpet Björneborg under en vår/försommar för att rekognosera för den ekonomiska kartan. Borden var: Björneborg, Ormboet, Smultronängen, Potatislandet och Aphuset. Totalt var det 60 runt borden. I ett särskillt tack till alla närvarande hade Rigmor skrivit med dessa rader på det fyrsidiga födelsedagsbladet med bild på Rigmor med bordsplaceringsuppgift vad gällde bordsplacering bordsdam/bordsherre bord samt på mittuppslaget, kartan med förkryssad plats för vederbörande och på sista sidan kvällens visor och i nedre hörnet : TACK ALLA NI SOM ÄR HÄR I KVÄLL FÖR ATT NI HJÄLPT OCH STÖTTAT MIG UNDER DE SISTA 10 ÅREN. DET ÄR OCH HAR VARIT JOBBIGT MÅNGA GÅNGER, MEN TACK VARE ER MINA KÄRA VÄNNER KLARAR JAG AV DET. Rigmor

148

281. Rigmor 50 år.

282. Miss I Nassen Assar Blomquist och Bengt ”Joe” Wiberg var bekanta innan de flyttade från Norrbotten till Lidingö och Assar föreslog Joe att han som arkitekt skulle börja med orientering då han hade god förmåga att läsa kartor och skulle ägna sig åt den motionsformen för att komma ifrån det många gånger myckna drickandet. Joe och flera av hans arkitektkamrater som Allan Westerman, Bengt Petersson Arne Svensson och Mart Uusma nappade på ide´n och började springa veckans bana runt Hellasgården på lördagar. De flesta i det gänget var familjefäder och i stället för lördagar ändrade man orienteringsövningarna till att äga rum på en veckodag på kvällen/natten för att inte inkräkta på lördagens familjeaktiviteter. Och så var Miss I Nassen född. Gänget utökades allt efter som och orienteringsövningarna ägde oftast rum på Lidingö. Oftast från Joes bastu på Finedalsvägen eller från Säckatorp. Banorna var från början traditionella orienteringsbanor vilka allt eftersom gjordes klurigare för att få med ännu ett moment. Gäster bjöds in. Min debut som banläggare gjorde jag två dagar före min 50-årsdag med start och mål på Säckatorp. Jag bjöd deltagarna på en kartbok med en karta på varje sida med kartor från 1661 Lidingös äldsta, Generalstabens karta i skala1:100000, topografiska kartan 1:50000, vidare kartor i skala 1:28000, 1:15000, 1:5000, 1:4000. Kontrollmarkeringarna var tidstypiska, således hade en bock skrubbad huvudet mot en stubbe som blivit helt röd på 1661 års karta. Peder Olrog vann A-klassen, Thomas Görling B-klassen och bland gästerna var Lennart Brattgård bäst. 18 deltog.

149

Här min Miss i Nassenhistorik Lasse som gästlöpare Datum

Motto

1983 05 18

Djurgården Tävlingsledare Ulf Kihlblom

1984 05 25

Oxholmen “ Mikael Tarqandi

1984 11 07

Fotoorientering “ Ulf Kihlblom

1986

Introducerades i B-laget

Lasse som tävlingsledare och banläggare MISS I NASSEN MIN nr 1987 05 26

“Jubelrace”

1989 04 19

“Full rulle”

395

1991 01 30

“Kartminnespuzzel”

468

1993 01 12

“Finn en Oskar eller fler!”

507

1996 06 14

Våravslutning Från 1997 med i A-laget

548

1997 01 29

Punkthöjdskontroller

597

1998 12 16

“Ringlekar kring granen”

652

2001 02 21

“Välj rätt”

712

2003 04 16

“Tårta i bitar”

762

2005 01 26

“Vykortsorientering”

823

2007 08 15

“Höger eller vänster ?””

889

2009 12 02

“Kart- och skalmix

929

2011 08 31

“Det går bara runt!”

973

2013 05 24

“Kända personers födelsedagar”

1011

2015 03 11

“20 meter SYD”

1035

2016 05 11

“VOLT HAV”

1069

2018 05 02

Till Göran Romares minne Från 2019 med i E-laget

1089

2019 08 28

Jubileum 50 år tillsammans med Janne S, Rolf L och Ulf A

1105

2020 06 03

“Efterdyningar 50 årsjubileet med Janne S och Rolf L

1111

2021 09 08

“MIN historisk del 3” med Janne S och Rolf L

1136

2023 05 31

“Närmaste punkthöjd stigslut med Janne S och Rolf L

På mina 17 lagda banor fram till min 75-årsdag fick jag alla dessa banor samlade av Joe i en födelsedagspärm, där även kopior på deltagarnas kommentarer i den gästbok som deltagarna skrev. Senare har jag gjort fyra arrangemang på egen hand och fyra tillsammans med Janne S och Rolf L.

150

När nya överkvalificerade kom med infördes klassindelning så att de bättre fick ingå i B-klassen från 1986. Enligt Joes kvalificering skulle liksom A-lagarna vara vuxen (35-årsgräns gällde), ha hoppfull håg och fantasi, vara medlem i FK Lidingö Skid- och Orienteringsklubb, ha deltagit ett antal gånger som gäst i A-lagets övningar och därvid visat stor färdighet, redbarhet och anpassningsförmåga. Medan den ursprungliga gruppen fick tillhöra A-klassen. För att komma med i MIN-gänget blev det senare inträdesprov, vilket kom att äga rum på årsmötet som avslutade årets övningar före jul. Utöver A och B klass infördes senare även E-klass för halta och lytta som Joe uttryckte det i reglerna, vidare en avdelning Gäster för dem som inte var ”inkvalade” i MIN. Även ett Ö-lag finns med där tidigare äldre medlemmar som lämnat verksamheten och är välkomna när de önskar deltaga. Under åren har olika inslag förekommit, några har bibehållits andra försvunnit. Ett inslag var att den som kom sist i B-laget skulle medföra en käpp när han ”flyttades upp” i A-klassen vid nästa tävling. Motsvarande gällde även den som vann A-laget fast tvärt om att denne ”flyttades ner” till B-klassen Att flyttas upp eller ner gäller fortfarande, men att medföra käppen är borttaget. Ett annat inslag var att den som vann A-laget skulle ”klä på” den miniatyrlöpare som Göran Romare skänkte till MIN. Miniatyrlöparen försågs med tävlingsdräkt, pannlyse, karta, kompass och allt vad det nu var. I samband med säckatorpbranden 1987 blev miniatyrlöparen ren och nu försvunnen. Ett annat inslag var att den som slutat sist i B-klassen skulle medföra en butelj med lämplig stark dryck vid våravslutningen respektive årsmötet. Ett annan tradition var att vid 50 eller 60-årig födelsedag uppvaktades denne med ett startkort där varje ruta var markerat med alla i MIN ingående namnen och innebar fri start i dennes tävling genom en stämpel i aktuell ruta. Många har haft sitt eget tema på sin tävling och mest traditionellt är Joes Rävjakt där tävlingen började med en prolog där det gällde att svara rätt på olika rävfrågor, därefter en bana likt ett rävspel där två av de markerade kontrollerna på varje diagonal hade reflex. Den avslutande delen var att finna räven vilken var placerad i en viss kompassriktning på ett bestämt avstånd där det dock var omöjligt att gå rakt på med hindrande hus eller andra hinder. Joes sista tävling var nummer 29. Joe lyckades ett par gånger också pricka i sitt arrangemang på jämt hundratal exempelvis som nr 1000. Andra återkommande arrangemang var Sten ”Jerka” Anderssons skänka skepp. På två rutmönstrade kartor skulle de tävlande hitta ubåtar, en ruta ubåt upp till fem rutor kryssare i X- eller Y-led. Några skepp var gulmarkerade för att få en ingång i tävlingen, minst en ren ruta fram till nästa skepp. Mats Jensen Urstad hade alltid en kontroll vid en av områdets största sten, där det till och med kunde finnas två kontroller vid den stenen. I Miss i Nassens (MIN) ingress står det att MIN är en samling män över 35 år som ofta springer nattorientering. Alla är medlemmar i IFK Lidingö Skid- och Orienteringsklubb. Ingen bana är den andra lik. Ofta är kartorna klippta och vridna och ibland förekommer slumpmoment.1969 bildade Bengt “Joe” Wiberg, tillsammans med några kamrater, “Miss i Nassen” som är en förening i IFK Lidingö SOK. Idag har Miss i Nassen 60-talet medlemmar uppdelade efter löpförmåga:

• • • • •

E-laget: elitlaget med halta och lytta A-laget: medlemmar mestadels över 60 år B-laget: medlemmar mellan 35-59 år Ö-laget: medlemmar av alla åldrar som deltar mindre aktivt Gäster: speciellt inbjudna

Joe Wiberg avslutade sitt ansvar för MIN 2016 och de samlade resultaten från året som gått redovisades. I sitt årliga utskick hade Joe en sammanställning med alla resultat från årets tävlingar, genomsnittsplaceringen på de tio bästa tävlingarna, närvaroprocenten det fanns de som varit med på samtliga eller så när som, årsförhandlingarna i sammandrag, kommande halvårs tävlingsansvarige och dagar, vilka som jubilerat under året, en uppräkning av arrangörsreglerna, tillgängligt tävlingsmateriel, uppvaktningsproceduren vid

151

högtidsdagar 50- och 60 år och naturligt vis vad arrangerande broder har för regler att iaktta inför varje tävling. Joe avled den 8 januari 2020 i en ålder av 86 år. All den information som Joe skickade ut trettondagsaftonen fortsatte Erik Gyllestierna med som övertog Joes roll som sammanhållande av verksamheten Den 28 augusti 2019 firades MIN 50 år och på samma karta som premiärtävlingen avgjordes på 1969, Lidingös första 10000-dels gröna karta, nu med start och mål på Vatteverket på Kottlasjöns södra sida, runt 35 deltog i arrangemanget där bland annat 50-talet exemplar av de kartor visades som använts genom åren, tal och bildvisning var kompletterande inslag. Janne S, Rolf L, Ulf A och Lasse D svarade för arrangemanget, vilket var det 1089:e i ordningen. 1987 bildades en broderförening, Miss i Nassen Norrköping av arrangörsklubbar till det årets O-Ringen. Under en tidsperiod arrangerades klubbmatcher vart annat år mellan Norrköping och Lidingös MINföreningar.

282. En samling MIN-kartor.

283. Först halvtid sedan avsked Från 1977 kom jag att arbeta halvtid på lantmäteriet och på den andra halvtiden på Lidingöloppet. Under 1987 tog jag tjänstledigt för studier, vilket i verkligheten innebar att jag läste företagsekonomi på komvux i Hersby skola en dag i veckan. Under övrig tid arbetade jag på Lidingöloppet. 1988 lämnade jag Lantmäteriet för gott och fortsatte på Lidingöloppet, vilket jag i praktiken redan gjort från ett år tidigare. Kontakter med de gamla arbetskamraterna kom jag att ha mer eller mindre. Ebbe Harrysson och jag ringer varandra på våra födelsedagar, samtalen kan då bli upp till en timme långa.

152

284. Fyllt 50, 60, 70, 75 och 80 år När jag fyllde 30 och 40 år hade jag fest på Gåshaga värdshus och Bo gård. När Rigmor och jag bjöd in till 50, 60, 70 och 75 årsfest blev det till huset på Vikbyvägen, en tid på året när det oftast var fint väder och blomprakten var underbar. Vid min 80 års dag fanns inte Rigmor längre och jag bjöd in till en lunch på Högberga. Här en del av det speciella med just varje nämnd födelsedag. Att just fylla 50 år är något speciellt i livet. Till min jubileumsdag hade jag fem månader tidigare lämnat Lantmäteriet för att arbeta heltid med Lidingöloppet och det var mer än femton från mitt gamla jobb som passade på att gratta mig. Från Stockholm Marathon kom Anders Olsson med ett fint tennstop. Naturligtvis var både Lidingö stad, Lidingöloppet , klubben, grannar och släkt med bland de hundra som uppmärksammade dagen. Det speciella när jag fyllde 60 var Dagens Nyheters Kurt Lorén som jag haft mycket med att göra skrivit en artikel med bild på Familjesidan fredagen den 23 maj, där han hade rubriken -Ordet heter Förnyelse. Han skrev också om att om någon förknippas med någon speciell företeelse utnämns ofta till en ”Mr Någonting” och tog upp epitetet Mr Lidingöloppet som Sven Pe Johansson tidigare berikat mig med. Vidare skrev Kurt om Lidingöloppets tillkomst, mina första tio år som banchef, heltidsjobbet på loppet från 1987, den stora ökningen från 512 fullföljande 1965 till 10810 1982, alla nya klasser. Mitt honörsord Förnyelse och att det ”alltid finns lösningar på allt”. Mitt egna idrottande med deltagande i alla Klassikerloppen, arbetet i styrelsen för En svensk klassiker, att jag hunnit med att vara förbundskapten i skidorientering under de år som Sverige tog tre VM-guld 1975-79. Avslutar med att det kan bli litet problematiskt med att hinna med ”Miss i nassen” samma dygn som jag fyller år, men ”Det finns lösningar på allt”. Till 70-årsdagen kom det 77 personer vilka fick både potatissallad och rostbiff samt två regnbågslaxar med mimosasallad med syltlök, minigurkor cumberlandsås från Martin Olsson. Karin Vinlöf hade bakat 120 kuvertbröd och Lena Askensjö fyra tårtor. Henkeltrocken, vitt och rött vin samt kaffe. Till 75-årsdagen framgick det i inbjudan att jag i stället för presenter önskade mig ett trevligt minne eller en rolig historia. Bengt ”Joe” Wiberg uppmärksammade det med en pärm med samtliga mina arrangerade Miss i nassen tävlingar. Lidingöloppet hade instiftat ett funktionärspris från 2012 varje år i mitt namn skulle ges till en funktionär gjort utmärkande insatser under Lidingöloppet. Priset har därefter årligen, med ett undantag för pandemiåret delats ut varje år. 80-årstillställningen höll jag som lunch på Högberga där drink och mingel ägde rum i det fina vädret med utsikt över Stockholms vackra inlopp. Under måltiden inne på Högberga presenterade jag de 52 deltagarna och nedan finns namnen på alla som var med. Hasse Dahlstedt

Två år yngre bror, bor i villa i Valbo väster Gävle. Skidåkare och orienterare

Gertrud Vidman

Sambo med Hasse, tidigare lärare.

Pär Dahlstedt

Hasses son, driver bilskola i Gävle även utbildning av långtradarchauförer

Sabina

Pärs fru, som också arbetar inom bilskolan. Bor i Gävle

153

Eva

Hasses dotter, även hon bosatt i Gävle. Arbetar på vaktbolag

Karin Mårtensson

Min svägerska. Har nyligen firat ett år i Tor. Sekreterare i IFK Veteranerna.

Anna-Karin Dahlstedt

Äldsta barnet. Cyklar gärna till jobbet på fastighetsbolaget Humlegården

Tommy Westberg

Sambo med A-K. Arbetar på Bröderna Kraft. Liksom A-K Svenska Klassiker

Andreas

A-K o T son 12 år, satsar på en karriär som ishockeyspelare i NHL

Bodil Ragnarsdotter

Tommys mamma. Insatt i Rosenterapi och målar gärna, mycket går i blått.

Mårten Dahlstedt

A-K´s två år yngre lillebror. Eget företag på ön inom evenemangstillbehör

Lisa

M´s fru med arbete på Humana. Bor i radhus i början på Rudboda

Sofie

Gymnastik och friidrott är just nu mitt snart 12 år gamla barnbarns intresse

Axel

Ett par minuter yngre än syrran föredrar fotboll och att dra ut på stan

Nils

Går i 1:an Rudboda skola åtta år till sommaren. Friidrottar och MBT:ar

Ebba

Nyss fyllda 6 år. Redan i farten inom friidrott, OL och 3:a senast i Lilla MTB

Hans Eidenstedt

Lisas pappa. Tidigare inom konstruktörsbranchen. Rejmersholme och Singö

Lena

En av sex närvarande med lärarbakgrund.

Marita Redtzer

Tidigare sambo med Rigmors och Karins bror Olle. Brinner för Kasubifriends i Afrika

Janne Söderberg

Började som ung orientera i IFK orientering. Mängder med klubbuppdrag

Marianne

Kom med i IFK 1970. RFarbete. Mångårig ordf. i Skogssportens gynnare.

Birgitta Thunell

Elitveteran i orientering med två VM-titlar.Började orientera 1954

Assar Blomquist

Skidentusiast ÖS som 80-åring på 7.50.04. Ordf LL, friidrotten, start. Lilla LL

Eje

Gift med A, den som har haft närmast hit i dag. Svensk Klassiker. Båda tandläkare

Kjell Gustavsson

Klippa under många LL´s år som banchef och måluppbyggare. Börj som ungdom OL

Anita

Gift med Kjelle. Var från början med vid LL-starten när hela klanen G hälpte till

Arne Walfridsson

Allround idrottsman. Skidledare och Lilla LL´s banchef och elansvarig i LL

154

Birgit

Arnes fru. Klasskamrat med Rigmor 1942-44. Mamma till tre duktiga barn

Bengt Petersson

Med i MIN från starten. Numera där endast på Gurkaspel.

Anita

Arkitekt liksom gubben Bengt. Fin utsikt från Näsetvåningen till Globen och Bogesund

Rolf Lilja

Klippa vad gäller ekonomi där han i 27 år varit knuten till LL. MIN:are

Christina

Maka till Rolf, bor på TalltunetRudboda. Trogen funktionär i vått och torrt

Gerd Åkerman

Ännu en tidigare lärare. En i mat och pratjuntegänget. Var klasskamrat 4 år i Läroverket

Lennart

Får användning av sitt arkitektkunnande på gotlandshuset (avled 2021)

B jörne Hillerfjord

Plats i juntan efter hustrun Britt-Maries bortgång. Lång Göteb.varvssvit (avl.22)

Lisbeth Norlander

Läraren som drog till Norrköping men fortsatt med juntakontakterna.

Olaf Lindström

Lisbeths sambo med sång och musikintressen.

Inga-Britt Sindahl

Ännu en fd lärare som också är med i juntagänget.

Hans

IB´s man, bor i Rudboda men längtar oftast ut till Ingaröhuset vid vattnet (avl.-22)

Anita Lysén

Tidigare SAS-anställd är syster till IB och bor i Kista

Lena Askensjö

Grannavdelningen inleds med Lena, vars dotter Martina var klassk med AK

Lasse Dessen

Grannen som ordnade fram 20-talet bilkåristbilar till LL 1970-talet. Flyttat några 100 m

Gunilla

Som nyligen presenterat en bok om sin morfar Hjalmar A, som byggde L-ö

Camilla Lannefors

L o G´s dotter som övertagit grannhuset. Sportig gymdir och sjukgymn på Danderyds sjh

Nils

En hejare på kraftöverföringssystem på ABB. Tar gärna familjebåten ut skärgården

Carl

Äldst i syskonskaran

Sofia

Gläds åt att slippa bandaget om den skadade foten

Veronica

En sportig tjej som håller på med flera idrottsaktiviteter

Norma Grönmo

Tog tillsammans med sin Tore initiativet till gökotta på 1970-talet på Vikbyvägen

155

Curt Almberger

Tvärs över vägen bor Curt, som har sprungit 28 LL mer än alla övriga här tillsammans

Dagny Tirén

Mer än 50-årig vän med 4 LL, 3 Vasa, 20 O-ringar, fjällOL.Capriresa, bio teater.

Lasse Dahlstedt

Lasse 80 Delt. Presentation.

284a.Funktionärspris

284b. Här som 80-åring

156

285. 50- årsresa till Peking Till min 50 årsdag hade jag önskat mig andelar för att kunna göra en resa till Australien, där jag aldrig varit. Mårten som vid ett museiebesök med sin moster Karin tittat på den så kallade terrakottaarme´n på ett museum i Stockholm hade fått ett kinaintresse ihop med sina ”affärskontakter” med kinesiska exportföretag och gick till ett reseföretag i hörnet sv Humlegatan och Sturegatan i Stockholm och beställde en resa för två till Peking. Jag föll för förslaget när Mårten kom hem från stan och beställde resan för oss båda. Det blev en minnesvärd resa för oss båda då vi efter att ha tagit finlandsbåten till Helsingfors fortsatte med tåg till Moskva. Sightseeing där för vidare resa med Transsibiriska järnvägen en vecka till Peking. I väntan på tågets avgång från stationen i Moskva får jag syn på en stor grupp med nordkoreaner, vilka också skall med tåget. De kommer med ett par bagagevagnar som är överfyllda med resväskor och svajar betänkligt. Jag är beredd med kameran för att få en pangbild när hela lasset skulle välta. Och mycket riktigt så faller väskorna i backen och jg har fått en bild. Detta upptäcker koreanerna och misstänksamma som de är mot västländare så kommer de efter mig. Jag hoppar in i den buss i vilken vi kommit till stationen med och fortfarande stod kvar. Koreanerna följer efter mig in i bussen och vill att jag absolut tar ut filmen ur kameran, vilket jag vägrar. Tänkte eventuellt smussla över en tom rulle men får inte något sådant tillfälle. Några övriga i bussen lyckas få in en rysk polis i bussen för att försöka reda ordning i det som inträffat. Till slut ger jag upp och koreanerna får filmrullen. Under hela tågresan finns dessa koreaner med, men i flera vagnar från Mårten och min vagn. Resan inleds med att mil efter mil fara genom ett platt kärrliknande område med björkskog. Tåget stannar punktligt enligt uppgjord tidtabell. Vi är fyra i varje kupe´där var och en har sin säng. Men av någon anledning får inte Mårten och jag samma kupe´ utan vi splittras. Jag tillsammans med en speciell tyska och två från Nederländerna. Mårten i kupe´n intill. Tyskan delar in fönsterbordet i fyra delar och nåde den som kommer in på hennes område. Dagarna går och vi kommer in i rutinerna vad gäller en kort promenad på perrongen när tåget stannat. Något som vi också la märke till att det fanns inga jordbruksbyggnader i närheten av järnvägen. Besök hos samovarkvinnan i tågänden som har te till resenärerna. Vi kom också underfund med att massor av olika rotfrukter förvarades under sätena i restaurangvagnarna. Väl framme i södra delen av den stora Bajkalsjön blev det en helt annan terräng när järnvägen gick upp i mer höglänt område mot Ulan Bator i Mongoliet. Innan vi reste in i Kina blev det också byte av boggin på vagnarna när spårbredden varierade mellan länderna. Väl framkomna till hotellet i Peking besökte vi deras restaurang och när vi droppade soja på riset log kineserna åt oss. Det blev besök på alla de klassiska turistplatserna i Peking, en resa ut till Sommarpalatset ingick också i programmet. Naturligt vis också buss ut till den kanske mest besökta platsen på kinesiska muren Badaling, 8 mil nordväst om Peking. Efter vistelsen bar det iväg hem över, nu med flyg vilket lyfte lokal tid klockan 22. Innan vi anlände till Moskva på morgonen serverades det frukost. Byte av flyg och på nytt frukost även på det planet. Sista stoppet blev i Warszava där vi bytte till ett SAS-plan till Arlanda och där fick vi vår tredje frukost på hemresan.

157

286. Pappa avlider 1987 Jag skickade kort till pappa från Vätternrundan, ett kort som visserligen kom fram men aldrig lästes av pappa, då han morgonen den 15 juni befanns död i sängen på Gagnefsgården. Pappa hade även fått inbjudan till min 50 åriga födelsedag, men inte hört av sig. Mamma Thyra, Hasse och vår familj var med på begravningen den 26 juni i Gagnefs kyrka. Dalademokraten och Borlänge tidning hade båda notiser dagen efter. I Borlänge tidning hade min pappas vän, Flink i Gagnef, förmodar att det var han skrivit. -Jordbrukare Eric Dahlstedt, Gagnefgården, Gagnef, avled på måndagen 84 år gammal. Han var född i Norrköping, Östergötland. Från 1940 till mitten av 60-talet var han jordbrukare och skogskörare på Lidingö där han arrenderade en gård. Till Västerfors i Gagnef flyttade han 1970. Han har hjälpt till på Björkagården där han en tid hade ett rum. Eric Dahlstedt var en arbetskarl som även i Gagnef arbetade med att avverka för att få ved till eldning. Han odlade även blommor och anlade en kryddträdgård där han också engagerade andra att delta i trädgårdsarbetet. De sista åren vistades han på Gagnefsgården. Närmast anhöriga är söner med familjer och syskon. Pappa är begravd i Lidingö kyrkas vilolund, där han 30 år tidigare hade haft sina kor på bete.

287. Vintertriathlon och Resarörunda Turebergs IF och Sollentuna SS premiärarrangerade en vintertriathlon 1987, som började med 10,5 km löpning (46.54), skidor 15 km (66.58) åkte på skidorienteringsskidorna eftersom de första och sista 300 m gick på is, spåråkningen därefter gick inte så bra på de styva skidorna, skridskor 21 km (59.21). Blev 2:a efter Per-Olof Alama i H50. En härlig skidrunda gjorde jag under några år. Alltid med mina skidorienteringsskidor från 1975. Vikbyvägen – Hägernäs – Östra Ryd – Resarö – Vaxholm – Grönsta och hem. Med stålkantsskidorna gick det utmärkt på de isiga partierna och på de korta avstånden på snö för att komma vidare på is gick det lika bra. Denna runda körde jag tre eller fyra gånger genom åren. 1987 hade jag göra 2.50 på de 33 kilometerna. Vid IFK:s årsmöte det här året erhöll Marthe Andersson, Yngve Klavenäs och jag IFK-klubbarnas högsta utmärkelse guldmedaljen.

288. En hälsning som inte gick fram och Säckabrand Kjelle och Anita Gustavsson är med Rigmor och mig till Vätternrundan 1987. Skickar en upprepad hälsning den 12/6 till pappa i Gagnef. Han fick aldrig kortet, den 15/6 hade han dött, kortet har jag kvar.

158

När Mårten och jag är i Peking mitt i sommaren får vi veta att Säckatorp brunnit ner. Rigmor hade sett en mystisk yngre man på Vikbyvägen på kvällen. Samma kille fanns senare nere vid Grönsta parkeringsplats när brandkåren höll på med släckningsarbetet. Rigmor frågade honom varifrån han kom. Han hade svarat att han kom från Brandbergen och att han sett branden därifrån. Det blev aldrig klarlagt hur eller vem som anlagt branden. Tog tjänstledigt från lantmäteriet för studier. Läste företagsekonomi en dag i veckan på komvux under hösten 1987.

289. Brödratriumfen i Vasaloppet 1988 var en verkligt mild vinter inte en gnutta snö före 24/1 däremot var det 15 cm is på Kottlasjön. En vecka senare var det 15 cm snö då gick det att genomföra en NärskidOL tävling på ön. Sista veckan i februari och en bit in i mars var det fina skidförhållanden då det var bra spår runt LL:s sista mil. Ett oförglömligt minne från detta år var när Anders och Örjan Blomquist vann Vasaloppet dubbelt. Rigmor och jag tillsammans med några till från Lidingö och ”Klassikerna” var verkligen spända på hur det skulle gå när rapporterna mot slutet kom in att Anders och Örjan var ensamma tillsammans. Vi kunde bara ana oss till att de skulle köra dött lopp då de tidigare haft flera 2:a placeringar. Det blev delad seger. Hade de inte fått dela på segern hade de inte tagit emot segerpriset, sa de efter loppet. Vid en tillställning i Lidingö stadshus fick jag tillsammans med Gösta Björklund och någon till tog emot en inramad affisch med bröderna, när de går över mållinjen, där de tackar: ”Tack för tidig stimulans”. Tavlan hänger i hallen.

290. Konferens i Dubrovnik Sista veckan i april 1987 var jag Svenska Friidrottsförbundets representant på en konferens i Dubrovnik och hade utbyte med andra förbunds representanter vad gällde motionsidrott. Intressanta möten, där jag vid en föredragning tryckte på vikten av variationerna i utövandet av idrotterna även för äldre i likhet med ungdomsidrotten att inte specialisera sig på en idrott i alltför unga år. Tog upp Motionspokalens upplägg med de elva grenar som ingår i en serie under årets månader.

291. Medlem i Rotary Lidingö Långängen 1988 blev jag medlem i Rotary Lidingö Långängen, en förening som hade möten varje vecka. Vår klubb hade lunchmöten på måndagarna från kl. 12 och en timme framåt, under alla år på Foresta. Efter det lunchen

159

var avklarad följde ett föredrag på 15-20 minuter. Ämnena var helt olika från gång till gång. Det har sagts att rotaryföredragen är världens största universitet med alla dessa föredrag världen över. Medlemmarna i klubben skall tillhöra olika yrkeskategorier. Redan första året blev jag veckobrevsskrivare, ett uppdrag som var uppdelat på några personer för att icke närvarande medlemmar skulle få en sammanfattning på vad som hade framförts på lunchmötet. Var under ett år klubbmästare, där det gällde att ordna en eller ett par aktiviteter under året för klubben. Ett sådant arrangemang var när jag ordnade en visning på Bukowskis auktionskammare. Sekreterare var jag under två perioder. Man hade också en närvaroplikt, vilket innebar att det fordrades 60% närvaro, tror säkert att jag uppfyllde det under alla mina 27 år när jag slutade 2014. Kände att jag inte hade det rätta engagemanget och att det många gånger var andra saker som var viktigare vid lunchtid på måndagarna, bland annat kolliderade en del med Rigmors aktiviteter. Rotary Lidingö Långängen är numera nedlagd, mycket med anledning att få ny a engagerade medlemmar till klubben.

292. Anna-Karin tog studenten och börjar på Arcona Efter två år i gymnasiet på Gångsätra skola tog Anna-Karin studenten 1989 och blev hemkörd tillsammans med klasskamraten Martina i en av Erik och Karin Winlöf utlånad släpkärra. Vid Miss i nassens våravslutning det året frågade Väino Tarandi om det var någon i gänget som hade ett barn som slutat skolan och inte hade något arbete. Jag talade om det för Anna-Karin och hon nappade på förslaget och började strax därefter på Arcona, där Anna-Karin till en början bland annat hade hand om databackupen på företaget.

292. Anna-Karin som student.

160

293. Rigmor gick hela stafettbanan 1989 började med tidernas varmaste januari, ingen snö men skridskoisarna var fina. Åkte några gånger ett par fina turer på Värtan där jag på mina skidorienteringsskidor smög förbi dem med längfärdsskridskor. Många undrade hur jag kunde åka så bra med vanliga skidor på isen, jag fick tala om att jag hade stålkanter på insidan. Vid en av dessa turer tog jag tid från Djursholms varv och in till Grönsta, åkte de 4,1 km på 8.55 min, vilket var 27,5 km/tim. Vikingarna firade sitt 40-årsjubileum under året med olika aktiviteter, bland annat med en gymnastikuppvisning i Kungliga Tennishallen. Anna-Karin hade bestämt sig för att göra Klassikern det här året och redan i slutet av januari var hon och jag ute på den första träningsrundan på cykel på ön, det blev 20 km. Någon vecka senare körde vi runt ön, 30 km på 1.19. I slutet på mars var det den första rundan utanför ön då vi cyklade till Edsviken. Det blev senare Saltsjöbaden tor, Arninge – Vaxholm tor, Arninge – Roslagskulla tor, Totalt 33 träningsmil, inte mycket, men det var också sista terminen för Anna-Karin med studentexamen och allt omkring detta. Anna-Karin fick ont i både knän och rygg när hon genomförde Vätternrundan på 17.03. Inför nästa delmoment, Vansbrosimningen, simmade Anna-Karin och jag från klippan vid Badbergsvägen och ner till kraftledningen tvärs över Kottlasjön och tillbaka, 1300 m på 43 min. Simmade sedan Vansbrosimningen utan våtdräkt tillsammans med A-K på 75 min A-K hade fyra minuter längre tid. Veckan efter Lidingöloppet arrangerade klubben 25-mannaorienteringen med start och mål på Grönsta gärde, målet och andra byggnationer från Lidingöloppet kunde på det viset dubbelanvändas. Dagen före min mammas 88 årsdag gick jag runt Lidingöstafettbanans 4 km med Rigmor på 60 minuter, en tid som jag nu som 86 åring klarar i bästa fall. Rigmor deltog även i orienteringsmomentet i Ladies Cup, hittade visserligen inte en av de sista kontrollerna och bröt tävlingen.

294. 24,7 km/tim på skidor 1990 blev det mycket ”skatande” på Kottlasjön, det blev totalt 21 mil under januari, vid ett tillfälle körde jag sju 3,2 km:s varv på 7.45 i snitt, mellantiderna var 7.39-7.42-7.45-7.47-7.50-7.49-7.49, vilket var en hastighet på 24,7 km/tim. Någon riktig skidåkning blev det inte denna vinter, tom Vasaloppet ställdes in.

295. Ryttar VM i Stockholm I slutet och början av augusti 1990 var Rigmor och jag inne i Stockholm och såg på fälttävlan VM där banan startade inte långt från TV- och Radiohuset över och tillbaka över Djurgårdsbrunnskanalen. Vi gick säkert över kilometern längs banan för att se ryttarna. Även inne på Valhallavägen och Lidingövägen var det aktiviteter med utställningar och inte minst att gå runt och se de stora häst-husvagnarna var intressant.

161

295. Ett av alla fältrittshinder.

296. Presentationsmärket 1949-1991 Det var Sven Gärderud som kom på ide´n att införa ett prestationsmärke i orienteringssektionen 1949. Det blev ett märke i fyra valörer, brons 150 poäng, silver 500, guld 1500 och elit 5000. Medlemmarna fick avdrag med en poäng för varje minut som man var efter segraren. Maxpoängen, lika med seger, var olika beroende på dels klass och dels statusen på tävlingen. Vann en senior ett SM eller landskamp var poängen 100 poäng. Gällde det ett KM för en junior var poängen 25 poäng. Den lägsta poängen 5 fick alla som ställde upp i en klubbträningstävling. För många i klubben inklusive mig själv blev detta jagande efter poäng en verklig sporre. Poängen räknades ut av en för detta utvald person och poängställningen redovisades i vår och höstnumren i klubbtidningen Eftersnacket och märkena delades ut i samband med årsfesten. Till en början var märkena även numrerade, vilket tidigt försvann. När flera uppnått 5000 poäng bestämdes det att även instifta en ny valör på prestationsmärket, vilket blev ett Mästarstandar, med numrerad silverbricka. Mikael Tarandi är den som nådde den högsta poängen40683, Marthe Andersson 2:a på 39917, själv kom jag upp i 27771 som 8:a på listan. 1991 blev det sista året som det räknades poäng.

296. Första och sista sammanställningen av prestationsmärket.

162

297. Mårten cyklade Vätternrundan 1991 var det Mårtens tur att ta sig an Klassikern. I slutet av april började vi cykelträningen med att åka runt ö-slingan 31 km på 1.13. Sista träningen 5 dagar innan Vätternrundan åkte vi 90 km tre varv runt ön på 3.30. Totalt blev det 28 träningsmil. När vi så åkte Vätternrundan gick det på 13.33 med all vila frånräknat var den effektiva åktiden 11.48. Var med Rigmor när hon debuterade i Handikap-ol på två tävlingar i Gästrikland. OK Hammaren var den första tävlingen som gick i Hofors. Det blev pris till Rigmor i båda tävlingarna. I juni arrangerade IFK ett Kombilopp, terränglöpning + orientering. Starten gick på Grönsta och avslutades på Bosön där orienteringen ägde rum. Det blev endast två år som denna tävling arrangerades. Enda riktiga orientering detta år var Gubbtiomila som gick i Boxholm, Lidingö blev 142:a och jag sprang 7:e sträckan. Under hösten var jag med på ett medicinskt försök som Bengt Saltin höll i. Det gick ut på att jämföra hjärtsviktspatienter med relativt tränade personer, Miss i Nassen- gänget ansåg Bengt vara tillräckligt representativa. Det var benmuskelfunktionen, konditionstest, uttagning av en muskelbit från låret, röntgen av benomfånget i magnetröntgenkamera och sist införandet av plaströr i ljumsken efter det ett arbetsprov utförts. Vid den senare undersökningen var det nio personer engagerade i provtagningsrummet. Allt var faktiskt intressant och jag vet att Bengt fick en bra referens till sina hjärtpatienter.

298. Mårten student och gör lumpen i Arvidsjaur Efter tre år på gymnasiet i Gångsätra skola tog Mårten studenten 1992. Han tar ledigt under sommaren för att den 17 augusti rycka in på K4 i Arvidsjaur som jägarsoldat.

298. Mårten student.

163

299. Trea i Veteran-SM i slägga 1992 var jag på en träningsvecka i Jicin-Brada i Tjeckoslovakien tillsammans med 18 IFK:are. Trevligt efter som det var 24 år sedan jag sprang i landet, även då var Nisse Holmström med. Det blev totalt åtta träningspass under veckan. Vi hann också med en avstickare in till Prag där det pågick restaurering av många byggnader. I juli simmade Mårten Vansbrosimningen på 1.20.17, Jessica (Mårtens dåvarande flickvän) 1.09.48 och jag utan våtdräkt 1.23.34. För första gången var jag med på ett Veteran-SM i friidrott, vilket gick i Norrtälje i början på augusti. Deltog i slägga M55, 3:a på 27.20 med 6 kg:s slägga. I diskus, 1,5 kg, blev jag femma på ungefär samma längd som i släggan. Deltog en andra gång då i M60 klassen när SM gick i Huddinge. Ställde även då upp i samma grenar men placeringarna var sämre det året. På årets sista dag åkte jag 16 varv på Kottlasjön, vilket blev totalt 50 km, tid 2.18.50, snittiden per varv låg på 8.41, att jämföra med snittet på 7.45 som jag hade 1990. Det var året då min gamle gymnastiklärare ”Kaparn”Arvid Holtman gick bort i en ålder av 95 år. Klubbkompisen och MIN:aren Bengt Åke Eriksson drabbades av cancer och avled endast 65 år gammal. Holger Görling en av entusiasterna i Gubbpokalen gick bort i en ålder av 82 år.

300. Lidingö Gille Till Lidingö Gille blev jag rekommenderad av Kacke Karlberg 1992. En förening som startade 1908. I Gillet är det Gillestuga nio gånger under året. Under min tid i Gillet har vi på tis- alternativt onsdagar haft våra sammankomster på Carla, Lärargården, Tor, Foresta, Paul Petter (gamla Missionsskolan) och från 2014 Lidingö Golfklubb. I klubben är det knappt 200 medlemmar. Gillet använder sig av äldre beteckningar för de funktionärer som ingår i nämnden. Åldermannen och Vicen, Skrivaren Skattmästaren, Gillemästare, Skaffare, Storsångare, Pipblåsare, Arkivarie, ett par Gillesvänner och tre Ersättare. Granskare och Ersättare och slutligen en Valberedning. Gillet har en rad ritualer som att bröderna kallas till bords genom att pipblåsaren ger signal. Till förrätten äskar Åldermannen tystnad genom att stöta den tre gånger i golvet och Storsångaren stämmer upp preludiet till Helan. När Åldermannen vill påkalla uppmärksamhet, för till exempel sånger till Halvan, Tersen osv. Sedan följer den första högtidliga skålen för Lidingö Urgamla Gille när vinet har hällts upp i glasen. Normalt får bröderna en flaska vin att dela på fyra personer. Det är Gillemästaren som uppmanar till ett fyrfaldigt leve och tecknet (V-tecknet) samt valspråket ”Gärna lite gladare”. På det följer när alla satt sig Lidingö Gilles bordsvisa. När vi bänkats vid vårt bord den första skålen ägnas vårt gamla Gille, bäst på jord

164

där var man trivs och fägnas Leve sen vår fagra ö och våra väna stugor en skål för solsken, regn och snö för våra barn och stugor Under måltiden presenteras närvarande gäster (blivande medlemmar) av faddrar. När man väl klarat av de häcklande frågorna av Vice Åldermannen kan man vid nästkommande möte bli ”förstagångare” och då erhålla diplom och gillenål. Efter paus och i samband med kaffet följer så kvällens föredrag. Vid nästkommande Gillestuga läser Skrivaren upp Gillestugans Protokoll, där han i olika paragrafer redogör för allt som förevarit vid föregående Gillestuga. Under maj månad arrangeras ett Vårmöte då även damer eller annan närstående bjuds in.

301. Hasse åker Vasaloppet istället för Mårten 1993 var meningen att jag och Mårten skulle åka Vasaloppet det här året. Mårten hade ont i ryggen och kunde inte ställa upp. Jag frågade Hasse om han ville ställa upp i Mårtens ställe. Han ville bara testa skidorna innan. Efter att ha åkt en vända på 5 km från Moraparken, gav han klartecken, ”nu kan jag ställa upp”, Hasse hade inte åk skidor på hela vintern. Det blev stockningar i trafiken till sälen från Mora så vi hann precis sätta på oss skidorna och köra. Det var bara några grader kallt, vilket kändes skönt. Hasse på ett par gamla SixJe träskidor hade inga problem med min fart utan kunde åka och prata med åkarna i spåren intill. Några tittade på hans utrustning, de gamla träskidorna, anoraken, den gamla toppluvan och glidet som var väl så bra som de andras. Det var inte länge de orkade prata med honom. De gamla skidtakterna från 1960-talet satt i. Vi åkte de första 30 km på 2.35 och de två följande på 2.52 och 2.55, tiden i mål blev 8,22. väl i mål fick vi komma in i vasaloppets hus för att byta om och bli servade på bästa vis.

302. Medicinsk försökskanin på nytt Efter att ha varit försökskanin hos Bengt Salin blev det en ny studie som en läkare på Södersjukhuset höll i 1993. Metoder hade utarbetats för att så tidigt som möjligt upptäcka förträngningar av hjärtats kranskärl så att behandling skulle kunna sättas in innan en eventuell hjärtinfarkt utvecklats. Det var arbete på testcykel samtidigt som en liten mängd radioaktiv vätska fördes in via en kanyl. Hjärtat fotograferades och försöket följdes upp dagen därpå.

165

303. Höst-Öst turne´ När jag efter 24 år på nytt gav mig på en orienteringsturné, den 26:e Höst-Öst men nu i namnet, World Wide Orientering Promotion, i PO Bengtssons regi. Resan den här gången 1993 gick till länderna, Polen, Litauen, Lettland och Estland. Resan började med ålagille i Hotell Åhus Strand hos bröderna Mats och Max Svensson. Det blev en härlig tillställning för gänget på 50 personer. Färja Ystad – Swinojscie, övernattning i Gdansk. Första tävlingen i Gdynia med gemensam start med spridning enligt Motala-metoden. Det var de dödas dag i Polen, mest motsvarande vår Alla helgons dag med ljus på gravarna. Vi kom att övernatta på ett badhotell, rätt plats men fel årstid. Efter middag och bar blev det nattklubben. Ebbe Johansson och jag ville ha pytt i panna, något som polackerna inte hade en aning om vad det var så det blev för Ebbe och mig att öppna kockskola, det blev faktiskt något som liknade svensk pytt i panna. Sedan var det meningen att vi skulle ha sprungit en orientering i Kaliningrad, men väntan vid gränsstationen tog så lång tid så med det blev det inget. Vi fick dock se misären i Kaliningrad, främst de urusla husen. Tre nätter övernattade gänget i Vilnius och sprang tävlingar i Kaunas arrangör var OK Labirintas, ja det stod faktiskt så på kartan. Besökte det omtalade TV-tornet där frihetskampen utspelades mot ryssarna i januari 1991, med 14 nedmejade litauer i samband med frigörelsen från Sovjet. En utställning visade bilder från den händelsen. Vi besökte också Litauens gamla huvudstad Trakai där vi såg det gamla slottet med anor från 1300-talet. Vidare till tävling söder om Siaulai (uttalas Tjohej) där det bjöds på en massa uppförsbackar. Förnämlig omklädning i ett mindre träslott vid blivande sportanläggning. Vidare mot Riga där vi på vägen besökte slättens enda två höjder. Det var Korskullen, två kullar utslängda på slättlandet och bemängda med tusentals kors och på korsen åter massor av kors. Under Sovjettiden var det förbjudet att syssla med sånt här, vilket fick till följd att det hängdes dit ännu flera kors. Väl framme i Jurmala strax utanför Riga. Svinkalt i rummen, något som var genomgående i de rum vi låg i under resan, det här hotellet var också ett badhotell liksom det vi bodde första natten när vi kom till Polen. Sightseeing i Riga och slutligen till Estland, där vi var och tittade på den gamla stan och så var det fest tillsammans med de lokala orienterarna precis som det varit på de andra platserna. Hemresa med Estonia, samma fartyg som ett knappt år senare gick under med upp emot 800 personer.

304. Möte med prinsessan Lilian På Luciadagen 1993 var jag tillsammans med Klassikerambassadören Per Eric Nordquist och Tjejklassikern nr 1 Susanne Wallner hos Prinsessan Lilian för att informera henne om Tjejklassikern, vilket Prinsessan tagit på sig att vara beskyddare för och samtidigt signera diplomen. Det blev en trevlig stund hos Prinsessan som var en verkligt intresserad, inspirerande och familjär person. Hon pratade om Prins Bertil och hans rullator som han kallade sin mini Bugatti, hon frågade om en affärsman som hon skulle träffa dagen därpå, bekymren hon hade inför Prinsessans USA-resa.

166

304. Möte med prinsessan Lilian på slottet 1993.

305. Tunga dödsfall Det här året 1993 var det ännu några tyngre förluster av gamla kamrater som gick bort. Albert Dykström och jag följdes åt en tid i skolan men framför allt inom orienteringen, minns DM:et i skidorientering 1956 tex. Albert gick bort i cancer endast 56 år gammal. Arne Larsson Lidingöloppets revisor orkade inte med livet och tog sitt liv på en badstrand i april, Arne blev 54 år. En lidingöprofil, ”Lidingö-Lasse”, gick ur tiden 82 år gammal. RV:s ordförande och olympiern Sven Thofelt avled 88 år gammal, en härlig man med glimten i ögat ofta underhöll på RV:s årsmöten med historier och meningsutbyten med Prins Bertil under den efterföljande middagen.

306. Skoterspårning Året 1994 var året som klubben tog på sig jobbet att svara för skidspåren med kommunens snöskoter. Per Spik gjorde spårjour åt ett antal medlemmar. Jag kom att svara för spårningen under jul-nyårsveckorna under några år, det blev dock inte mer än några gånger under 1990-talet, däremot tog jag på mig en allt större del av detta jobb efter det jag slutat med Lidingöloppet 2000. Fram till 2003 var det endast den gamla dubbelbandade Ockelboskotern med en skida, som vi hade till förfogande, men i början på 2003 hade kommunen skaffat en ny Yamaha enbandad skoter med dubbla skidor, betydligt lättare att köra men för att få bra spår fordrades att man använde det stora släpet med trumma på vilken konade gummivalsar

167

tryckte ner spåren. Ett riktigt åbäke när man körde fast eller när hela släpet hoppade av och man skulle lyfta på det på nytt. När den gamla skotern gick sönder på juldagen 2001 och jag fick lov att lämna den vid klockan, elljusspåret Stockby. Anders Larsson får syn på den och erbjöd sig att hjälpa till att laga den. Anders hade nämligen en egen Ockelbo på gården uppe i Oxberg och kunde skotern i minsta detalj, kommunen transporterade hem den till Anders på Raketstigen och han fick igång den. På det viset kom Anders in och började hjälpa till med uppkörningen av skidspåren vid några tillfällen under 2002 och mer och mer under de kommande åren och Långängsområdet och Kottlasjön blev Anders del och då med den nya Yamahaskotern. Jag tog hand om norra ön med spårning på Grönstagärdet, Golfbanan, Elfvikslandet och när det var tillräckligt med snö även Lidingöloppets sista mil, elljusspåret på Grönsta och 4 kilometers stafettbanan. Skotern var då uppställd i den loge på Grönsta som Lidingöloppet hyrde av kyrkan. När det var töföre var det mycket besvärligt att köra den gamla skotern då det blev klabb under styrskidan, vilket gjorde att det inte gick att svänga med den. Ett annat problem var när drivremmen vid några tillfällen gick av och måste bytas ute i skogen, eller när något träd fallit över spåret och det gällde att vända med skotern om trädet inte gick att kapa. Men för det mesta var det inga problem, men det gällde att vara uppmärksam på det ena och andra. Att uppkörningen av spår var uppskattat av lidingöborna fick både jag och Anders många bevis på ute i spåret, via telefonsamtal, mail, och omnämnande i pressen. Lidingö Stad hade till och med en bild på Anders och mig på omslaget till kommunens budget 2006. Under vintrarna 2005 och 2006 körde jag 30 – 40 timmar totalt, till denna tid kom sedan resor, gångtid, service av skotrarna. Spårkörningen var också ett bra tillskott till klubbkassan. För 2005 och 2006 blev det 11- och 10000 kronor.

307. Tipsbingoreklam Ett roligt inslag var vi i Miss i Nassengänget med på under senare delen av 1994 då vi medverkade i reklam för Tipsbingo. Helsidor med ett tiotal pannlampförsedda gubbar i de stora tidingsdrakarna.

308. Kacke och tre Andersar avled 1994 Tre Andersar gick bort under året. Anders Åkerström, klasskamrat från 1:an till 6:an. Anders bodde i det sista huset på Blåklocksvägen. Anders Wretman, klubbkompis och tvillingbror till Ingrid Gärderud. ”Storis” som Anders kallades var duktig inte bara som orienterare utan även bra på skidor och bra löpare. Anders Tidevall var min konfirmationspräst, hans första kull som präst på Lidingö. Anders var en fin Lidingöloppssupporter och var flera gånger nere på målgärdet för att höra på Kjelle Gustavsson när han drog sina historier och samtidigt fick sig en mugg kaffe. Anders var också med i Lidingö Långängens Rotary Club, där vi träffades på måndagarna.

309. Triatletdebut Debuterade som triatlet i Stockholmstriadens motionsklass 1995 Start och mål i Rålambshovsparken. 750 m simning, 20 km cykel och 10 km löpning. Det var en varm dag den 1 augusti. Klarade av de olika momenten på 19.49, ombyte till cykel på 4.53, det var svårt att ensam få av sig våtdräkten, cykel 50.25, byte till löpning

168

1.46 och slutligen löpningen på 54.27, vilket gav sluttiden 2.11.20 på 284:e plats av 306 startande, segraren hade 1.18.50.

310. Åter på skidläger Senast jag var på ett skidläger i klubbens regi var när jag själv ordnade det i Lofsdalen 1968-69. Nu var det dags igen när klubben 1996 ordnade ett veckoslutsläger i Skålsjögården i slutet av januari. Rolf Lilja, Janne Söderberg och jag hade varit i Mora på möte med Vasaloppet då vi på hemvägen passade på att delta i lägret. Det var trevligt och första gången som jag var på platsen.

311. Precitionsorienteringsbanläggare En ny utmaning var då jag som banläggare svarade för en Nationell Precitionsorientering med start och mål vid Breviksbadet. Tävlingsledare var Rigmor. Det kom 28 deltagare och arrangemanget kunde genomföras även om det var en del is kvar på stigarna i april.

312. Rennsteiglauf Lidingöloppet är världens största terränglopp och tyskarna säger att Rennsteiglauf är Europas största, hur de nu får ihop det hela vet jag inte. Ett samarbete de två loppen påbörjades 1996 och för att få inblick i deras arrangemang bilade en grupp från Lidingö ner till Obersdorf 1997, skidskyttemetropolen i det forna Östtyskland, för att deltaga och se på arrangemanget. Med Assar Blomquist som chaufför gick det bitvis mycket fort på tyska autobahn. Arrangören hade supermaraton, maraton, halvmaraton, vandringsdistanser på 50, 35 och 15 km och ungdomslopp. Vi som sprang halvmaran mellan Oberhof genom Thuringer Wald till Schmidefeld var Janne Söderberg 1.40, Assar 1.56 och jag hade 2.09. Lasse Wahlström deltog inte, inte heller Lennart Brattgård som hade anlänt med tåg till arrangemanget. Det som var annorlunda mot i Sverige var att omklädningen efter tävlingen var gemensam för herrar och damer. Man stod tjejer och killar blandat i kön till duscharna helt ogenerat liksom omklädningen efteråt var på gemensam plats. Något som tyskarna hade bättre än vad vi hade på Lidingöloppet var de fina byggmodulerna för olika ändamål, annars hade vi inte så mycket att lära av deras arrangemang. Festandet efteråt var verkligen på tyskt maner med öldrickande, sång och dans på borden.

313. Till Jersey med Lidingö Gille Rigmor och jag följer tillsammans med 30 andra medlemmar med respektiv i Lidingö Gille till ön Jersey på en vecka i början på maj 1996. Flyg från Arlanda till Paris, där det blir en guidad rundtur till hotellet.

169

Den andra dagen som är den 5 maj blev det besök i Giverny där konstnären Monnet levde sina sista år. Vi fick se många av Monnets kända motiv i verkligheten och hans berömda trädgård. Vidare till St. Malo för att ta båt över till Jersey. Rundturer och rundvandringar på ön, vilken är en av de fem kanalöarna, som är 116 kvadratkilometer stor (Lidingö 30). Det som var mest imponerande var att se växlingen mellan ebb och flod. Att ena timmen kunna gå på havsbotten till en mindre ö för att timmarna därefter få lov att ta båt. Tillbaka till fastlandet och besök för att se minnena från invationen och ”dagen D” den 6 juni 1944. Övernattade två nätter på ett hotell i Deauvilles hamn. Sjätte dagen besökte vi ett av Frankrikes finaste stuterier, vilket startades av KG Bertmark på 1950-talet och var ledande inom aveln, sonen Tomas visade oss runt. På en närbelägen restaurang fick vi prova på traktens specialiteter som osten Pont l´ Eveque och äppelvinet Calvados. Hemfärd dag sju.

314. Bildrebusjakt 1996-2015 Första året som Lidingö Hembygdsförening arrangerade bildrebusjakten med finalomgång var 1996, Själv var jag med det första året och tog några bilder till tävlingen för att från 2003 deltaga i tävlingen, vilket jag gjorde fram till och med 2015. Föresatte mig att om möjligt cykla runt till de förmodade platserna, vilket jag i stort lyckades med. Före 1996 hade priser delats ut genom lottdragning bland alla som hade alla rätt. Från 1996 blev det istället utslagsfrågor vid en speciell tillställning i Lidingö stadshus i en, två eller tre omgångar för att utse segrare. Sten Schussler var med i tävlingsledningen (TL) tom 2013, vilket även Agneta Nicolaisen var tillsammans med maken Hans, innan han blev sjuk, Margareta Anderberg kom med 2002 efter att ha deltagit i tävlingen ett par år och hade även hjälp av maken Magnus från 2005. Barbro Holmström var med några år fram till 2006. Leif Björndahl medverkade en lång följd av år då även hans hustru Kerstin var med under ett par år. Fram till 2007 var Sven “Plex” Pettersson en trevlig konferencier för den samlade publikvisningen. Under en följd

170

av år var även Bengt Petersson ett välkänt ansikte då han höll i finalrundorna. Från 2013 förstärktes TL med två duktiga, tidigare vinnare i Bildrebusjakten, nämligen Lars Wennerström med tre segrar och Jan Ågren med en vinst. I ledningen var även föreningens vice ordförande Arne Noaksson. Under nästan alla år har även Siv Bergius varit med. Från 2016 ingick även Björn Engdahl i tävlingsledningen, Björn som tidigare har en seger och två tredjeplaceringar. Nedanstående 20 av de 185 som någon gång varit med och tävlat i Bildrebusjakten har en genomsnittsplacering på de tre bästa resultaten som jag angett efter namnet. Summerar man istället de tre främsta placeringarna är det siffran ( X ) som gäller. Patrik Söderlund 2 (3) Patrik hade placeringsserienserien 2-5-1-2-2-1-2-1 under åren 1996-2003, Lars Wennerström 4,5 (3), Maria Ekvall 5,5(3), Per Svensson 2,8 (4), Hans Bertil Ekström 5,1 (4), Acke Kretz 7,1 (4), Gunnar Stenström 10,5 (6), Jan Ågren 9,3 (7), Björn Engdahl 7,8 (7), John Berg 2,7 (8), Gudrun Looft Svensson 11,9 (9), Ulla Ekvall 9,5 (10), Jan Sjöberg 6,6 (13), Berit Norrby 10,2 (13), Ann-Charlotte Forsell 19,4 (13), Leif Lindblad 14,6, (14) Krestina Pagard 14,2 (16), Lasse Dahlstedt 17,2 (20) min bästa placering var 3:a 2004, Rolf Nilsson 12,0 (20) och Rolf Ahrnfeldt 16,0 (20).

315. Mamma avled Jag hade själv tagit tåget upp till Mora för att deltaga i öppet spår. Rigmor var på Vintersol Tenneriffa. Direkt efter målgången blir jag uppfångad av en kvinna som jag dagen innan träffat på en lunch för inbjudna gäster och ber mig komma in i en intilliggande byggnad. Får då av henne veta att min mamma avlidit och hittats död i sängen morgonen den 25 februari. Hur man fått tag på mig vet jag inte. Mamma hade fyllt 95 år den 4 september. Efter begravningen i Lidingö kyrka begravdes mamma i Vilolunden, i likhet med pappa.

171

315. Mamma blev 95 år.

316. Mårten i Peking Under tretton dagar mellan den 27 april och fram till den 9 maj 1997 besökte Rigmor, Anna-Karin och jag Mårten i Peking där han pluggat kinesiska på Pekings universitet. För min del var det tio år sedan jag var där senast, då tillsammans med Mårten på min 50- årsresa. Mårten hade gjort iordning ett program där vi verkligen fick uppleva matkulturen och där Mårten på kinesiska kunde beställa den mat vi önskade, sevärdheter som kinesiska muren, till vilken vi även fick upp Rigmor i rullstol, Himmelska fridens torg, världens största torg, palatsområdet Förbjudna staden, parker där det visades olika skådespel, besök på intressanta platser dit vi åkte med tåg en bit utanför Peking, stora handelsplatser och taxiresor där Mårten talade kinesiska med chauffören.

317. Tjurruset När Löparkansliet, Stockholm Marathon, hade premiär för sitt Tjurruset på hösten 1997 var jag med och sprang deras 11 km:s banan från Hellasgården. Banan gick delvis i skogsterräng genom tunga kärrpartier och även löpning i Kärrtorpssjön förekom. Det tog mig 1.15 att springa loppet, den som vann hade drygt 40 min. Mitt andra Lidingölopp sprang jag och tog mig i mål på 3.31.15, en tid som i det närmaste var en timme sämre än 1981.

172

318. Ännu en gång träff med prinsessan Lilian I november var klassikerambassadören Anders Gyllenius och jag hos prinsessan Lilian på slottet med anledning att få prinsessan som beskyddare för En Svensk Klassiker efter prins Bertils bortgång. Mötet med prinsessan var liksom första gången när prinsessan blev beskyddare för Tjejklassikern ett trevligt möte.

318. Ännu en träff med prinsessan Lilian.

319. Min UK-efterträdare avled När jag slutade som elitledare för stockholmsorienterarna 1975 var det Björn Lindell som tog vid. Björn tillhörde Gustavsbergs IF. När Björn under 1990-talet kom med som speaker i Lidingöloppet blev han även medlem i IFK, där han var med i Miss i Nassen. Björn avled under våren 1997 i cancer endast 55 år gammal.

320. Blir ordförande i Motionspokalen På Motionspokalens årsmöte den 4 december 1997 väljs jag och Lennart Centerlind som ordförande och verksamhetsordförande och efterträder Bengt Stefensson, som varit en av huvuledarna sedan 1982. Holger

173

Görling som tidigare var en av huvudledarna var kvar till 1992 och var en av huvudledare när jag började 1979. Se vidare Motiondpokalen samlade minnen under avsnitten 473 MP-477MP.

321. Lasse Gustavsson 50 år Lasse och Gill Gustavsson bjöd på stort födelsedagsfirande 1998 på Sjövillan AGA i januari. Smokingmiddag med fullt håll i gång. Bland annat hade de en båt fylld med räkor, levande orkester och hög stämning. Av Rigmor och mig fick de ”Buffé med Uggla” och blommor. Båda familjerna Gustavsson, Kjelle och Lasse var under flera år de som byggde upp Koltorpsstarten för Lidingöloppet.

322. Kungen 25 år som regent Med anledning av H.M.Konungens 25-årsjubileum som monark får förste hovmarskalken på nådigt uppdrag inbjuda Generalsekreterare Lars-Eric Dahlstedt till mottagning med buffé hos deras Majestäter på Stockholms slott lördagen den 6 juni 1998 kl. 20.00. Så löd inbjudan som jag tillsammans med tre andra lidingöbor och 2000 personer från hela landet. De tre övriga från Lidingö var Göran Lindahl musikpersonlighet, Cecilia Versteegh VD Bonver Video Data och Rut Sävhagen Hembygdsföreningen. Det bjöds på svensk buffé med sill, lax och annat smått och gott. Tallrik, vinglas och snapsglas fick var och en balansera på bästa vis då det inte fanns bord att sitta vid utan fönsterbrädor var den enda möjligheten att kunna ställa ifrån sig tallrik eller glas. Det var roligt att mingla runt och prata med kända och okända. Peter Flack underhållare från Örebro pratade jag en del med, likaså Björn Spännare, tidigare Johansson, Björn och jag sprang båda första sträckan i JSM-budkavlen 1957 då Spånga IS vann, Björn var med i det segrande laget men jag slog honom på första sträckan. Björn tjänstgjorde på slottet direkt under kungen. Det blev en väldigt uppslupen tillställning där kungen hastade genom slottet betydligt snabbare än drottning Silvia för att hälsa på de inbjudna.

323. Gerd fyllde 60 år Mera festande detta år då Gerd Åkerman fyllde 60 år i slutet av juni och Rigmor, Karin och jag bilade och tog båten över till Gotland för att delta i festen och kräftskivan som Gerd och Lennart bjudit in till. Vi bodde på Björklunda Värdshus och festen var i Vamlingbo Bygdegård den 1 augusti.

324. Muskelbristning Vid DM-budkavlen den 13 september 1998 skulle jag springa andra sträckan i IFK:s H60-lag. För en gångs skull stretchade jag en del, något som jag inte gjorde speciellt ofta, innan Bertil Ljungemyr anlände till

174

växlingen. När jag endast hade sprungit ett 50-tal meter och hoppade över ett dike upplevde jag det som någon kastat en sten på min vänstra vad. Det var en ordentlig muskelbristning och det var bara att avbryta tävlingen. Kunde ta mig till bilen med stöd och även köra hem. Dagen efter besökte jag Lidingö Sjukhus röntgenavdelning, men de hade stängt för dagen, så jag lät det hela vara eftersom jag visste att det inte fanns så mycket att göra utan låta det självläka. Vadmuskeln hade försvunnit helt och låg som bula längre ner på vaden. Allt efter dagarna gick, blev det bättre och bättre. Två veckor senare var jag så bra att jag kunde ställa upp i Gubbpokalens orienteringsmoment för att gå runt. Gick runt den 3.2 km långa banan på 46 minuter och vann med tre minuter före Rolf Sahlén.

325. Bengt Pettersson 60 år På Karl XII:s dödsdag fyllde Bengt Pettersson 60 år och jag var tillsammans med Assar Blomquist, Soldan Ridderstad och Bengt Wiberg tidigt hemma hos Bengt på morgonen där Soldan gjort i ordning ett helt varmt morgonmål i en värmeisolerad låda, dricka etc. Bengt blev verkligen tagen på sängen. Kul var det.

326. Många idrottsprofiler gick bort 1998 Ett år då många idrottskamrater gick bort. Sven Pe Johansson, DN-medarbetaren och Lidingöloppets ordförande under början på 1980-talet avled i en ålder av 85 år. Yngve Klavenäs var liksom Sven Pe född 1913 och var en klippa i klubben, ordförande något år för att sedan bli kassör under många år. Yngve var även en värdefull och engagerad medhjälpare i Lidingöloppet och var med in i det sista och undrade om skyltdelarna var ordnade inför loppet. Endast två dagar innan Yngve dog gick också Sven ”Farfar” Ekström bort den 12 november. Sven var två år yngre än Yngve och var framför allt engagerad i IFK:s skidsektion, duktig Lidingöloppslöpare. När Sven sprang loppet startåret 1965 var han 50 år. Under många år hade Sven flera åldersrekord för löpare 50-60 år på 30 km. Gunnar Öqvist, gymnastiklärare och mångårig segrare i Motionspokalen blev 81 år. En av mina gamla lumparkompisar Boris Wiberg som var gift med Lena Engdahl som jag jobbade ihop med i Lantmäteriet och även polade med gick bort endast 62 år gammal. Slutligen måste jag även nämna den gamla orienteringsprofilen och mångårige ordföranden i SOFT Bertil Nordenfelt, mannen som allt eftersom han blev fem år äldre ordna så att det blev både H85 och H90 klasser. Bertil dog året då han skulle ha blivit 95 år. Mycket i hans dödsannons skulle jag själv vilja annamma . ”Loppet är kört, cirkeln är sluten”. Minnesbål med efterföljande gravöl, hellre än eventuella blommor pengar till orienteringen. Två Gubbpokalare Artur Liljström, som blev 85 år var långdistanslöpare med många år Gubbpokalen och Erik Källström som var med i början på Gubbpokalen och hjälpte till med arrangemanget blev 90 år

327. Min tjänst på Lidingöloppet annonseras ut I början på 1999 annonserades min tjänst på Lidingöloppet ut som Projektledare/Kanslichef, svar skulle vara inne till den 30 mars. Lösningen blev två personer som delade på min tjänst. Per Spik blev tävlingsledare

175

och Erik Toll kanslichef. Själv hade jag sagt att jag skulle jobba fram till år 2000 och vara kvar som GS tom 1999.

328. Hjärtinfarkt Torsdag kväll den 5 augusti 1999 fick jag ont i bröstet och hade som en klump i halsen vid middagstid, som inte släppte. Jag hängde mig i stången in till datarummet men det gick inte över. Ringde till Mats Jensen Urstad som är hjärtläkare och med i klubben och talade med honom om min värk. Mats sa: ”Du ringer 112 med en gång” jag gjorde som han sa och inom 10 minuter kom en ambulans och hämtade mig jag fick en nitroglycerintablett och innan ambulansen kommit till Lidingöbron hade värken släppt. När jag kommer in till Danderyds sjukhus är det en läkare Claes Held som tar emot mig. Det visade sig att han bodde på Vikbyvägen 37 och även var Lidingöloppslöpare, intressant sammanträffande. Han konstaterade att jag hade en hjärtinfarkt och jag lades in. Detta var första gången som jag legat på sjukhus i hela mitt liv. Blev utskriven den 10/8, fick komma hem med förmaning om att inte springa men motionera genom att gå. Var med på Stig Thunells Miss i nassentävling den 18 augusti och gick runt banan. Knappt tre veckor efter den första hjärtinfarkten vaknar jag på natten den 23/8 av att jag på nytt har ont i bröstet. Tar ett par nitroglycerintabletter men det blir inte bättre. Ringer 112 och åker på nytt in till Danderyd kl. 4.30 för en ny vecka på sjukhuset för en ny hjärtinfarkt. Har det bra på alla vis på sjukhuset och det känns overkligt att bli ompysslad och inte behöva göra något. Före utskrivningen görs det en undersökning av hjärtat genom att de förde upp en tråd i artären från ljumsken och upp till hjärtat för att undersöka hjärtat. Det var intressant att se det hela på en bildskärm. Läkaren som gjorde det hela skrev ner resultatet så dåligt och försvann från sjukhuset och någon riktig klart svar fick inte de läkare som skulle ta vid. Jag fick göra ett arbetsprov och blev utskriven. En månad senare går jag runt Gubbpokalens orienteringsbana och vinner med över tretton minuter före Lennart Centerlind.

329. Vikingarna 50 år 50 år hade nu gått sedan Vikingarna startade och det var dags för ett nytt jubileum. Först uppvisningar och presentationer i Eriksdalshallen. Senare på eftermiddagen samling på Spanarstigen 1 hos Bosse och Anne Maria Stenemuhr, där flera av de gamla Vikingarna träffades under trevliga former. Bland andra var Arne Nylander med, Arne satt i rullstol sedan början av 1960-talet och honom bar brorsan Hasse och jag uppför trappan till övre våningen. Med på festen var naturligtvis initiativtagarna till Vikingarna Erik Oldenburg samt Kalle Holm och Rolf Lindecrantz som tillsammans med mig var de tre som var med på den första samlingen den 14 december 1949 i Läroverkets lilla gymnastiksal.

176

329. Rolf Lindecrantz, jag och Kalle Holm var alla tre i den första fymnastikgruppen.

330. Avtackning av mig som GS på Bosön På Bosön avtackades jag av Lidingöloppsorganisationen i december 1999 för alla år som jag jobbat med loppet som tävlingsledare/generalsekreterare i 25 år. Cirkeln var nu sluten efter att först ha arbetat tio år som banchef skulle det fortsatta engagemanget på nytt bli banchef för mig.

331. Bortgångna 1999 Även det här året var det några trogna vänner som gick bort. Åke Svensson i Lidingöloppsorganisationen under många år drabbades av cancer, Åke blev 66 år. Paul Högberg, gamle rektorn på GCI och mångårig deltagare i Gubbpokalen blev 88 år. Pappas före detta fru Elsa Schoultz gick bort i en ålder av 88 år.

332. Klassikern för andra gången 2000 gjorde jag Klassikern för andra gången. Vasaloppet på 8.27, Vätternrundan 11.50, Vansbrosimningen förkortad till 2000 meter till tallen på 38.43 och Lidingöloppet Öppet Lopp, då jag gick banan med egen dricka på tiden 3.52.31. Den tiden var 30 sekunder bättre än den justitieministern Tomas Boström hade. Jag gick ner 1,5 kg och drack 45 cl.

333. Blir Klassikerambassadör nr 6 På hösten vid Klassikermötet på Lidingö, Restaurang Smedjan blir jag utsedd till Klassikerambassadör nr 6. De övriga tidigare i ordning var: 1 Mats Qvarfot, 2 Per-Eric Nordqvist, 3 Sven von Holst, 4 Anders Gyhlenius och 5 Torsten Danielsson samtidigt som jag.

177

334. Örjan Blomquist blev bara 43 år När jag besökte Örjan Blomquist några dagar innan han dog den 30 juli var det en mycket svag Örjan. Det var jobbigt att se den tidigare så starke Örjan i det tillstånd han var. Örjan begravdes den dag han skulle ha fyllt 43 år. Det var många vänner till Örjan som kom på begravningen, några tidigare Vasaloppsvinnare och andra representanter från Vasaloppet och givetvis kamraterna i IFK Lidingö. Owe Bergius en färgstark medarbetare som under flera år hjälpte till med pressen på Lidingöloppet dog liksom Örjan i cancer 72 år gammal. Min kusin Marianne Widman var ännu ett tragiskt dödsfall, Marianne var född 10 oktober 1943. Min gamla arbetskamrat Lena Wiberg blev liksom Marianne inte mer än 57 år. En annan gammal arbetskamrat från Lantmäteriet, Thure Svanberg blev 74 år. Joakim Hertzberg, en färgstark, debattglad, skidintresserad motionär blev 76 år.

335. Trea i ”Gör ditt eget frimärke” På frimärkets dag hösten 2000 bjöd Posten in svenska folket till tävlingen ”Gör ditt eget frimärke”. Bland 6000 förslagen valde juryn ut tio bidrag som gick till final. I finalen blev jag trea 2001 med ett kollage på klassikertävlingarna. Men det var endast ettan och tvåans frimärken som fick se sina bidrag bli frimärken. Efter ett par år lämnade jag in ett nytt förslag där varje Klassikergren fanns representerad. Posten svarade att ett Klassikerfrimärke ännu inte var aktuellt. 2014 i januari gav Posten ut fyra frimärken med ”En svensk klassikermotiv”, Lidingöloppsmotivet var taget av Eddie Granlund.

336. Slutade med Första Dags Brev (FDC) abonemanget Sedan början på 1969 prenumererade jag på Postens FDC och fick mellan 10-18 olika utskick under året. Utöver de stämplade frimärkena medföljde också historik kring frimärkena på svenska, engelska och tyska. Där beskrevs motivet som kunde gälla ett jubileum, händelse eller annan företeelse. Totalt är det säkert 400500 olika motiv och jag har breven förvarade i nio pärmar. Valörer från Sverige Brev upp till 50 kronor. När gravören Czeslav Slanius, som arbetat åt Posten som gravör i 40 år, gav posten ut hans 1000:e märke med motivet ”Svenska kungars berömligheter”. Mitt sista märke är stämplat 2000-05-09. Roligt och intressant att bläddra genom pärmarna, men det blir inte ofta. Mitt tidigare frimärksintresse som ung och de frimärken som jag då samlat på har jag inte längre kvar.

178

337. Även myntsamlare Från riktigt tidig ålder fick jag några mynt av min morfar Johan Wahlqvist, bland annat ett nödmynt från Karl XII 1718, vilket jag fortfarande har kvar. Men alla äldre enkronor, tror jag hade vart enda årtal från 1875 fram till 1942, då silverhalten var 80%, senare blev den lägre. Det var inga mynt med spegelglans utan slitna med ett högt silvervärde, vilket därför var mer lönsamt att sälja som silverskrot, vilket jag också gjorde. Fortfarande har jag kvar den myntlåda med 20 fack som jag gjorde i träslöjden med bland annat minnesmynt från tre olympiader, flera förstadagsbrev från nuvarande kungens bröllop med minnesmynt och en hel del annat som alla gällande svenska mynt 1971 då det fanns både ett- och tvåöringar, vilka var borta 1973 liksom tvåkronan.

338. Högtidstalare i Engelberektsloppet Vid Engelbrektsloppet var jag högtidstalare i kyrkan. Jag talade om hur jag upplevt de olika klassikerarrangemangen med minnen från de olika loppen. Engelbrektsloppet, det här året det längsta som genomförts, när sedan snön föll under delar av loppet blev de 62 kilometrarna dryga, vilket också min tid på 6.16 visade.

339. Missprydnad gav 5000 i ersättning På Mats Jensen Urstads ”Pokerhandbana” i Miss i Nassen 2001 ramlade jag och fick ett jack av pannlampan mellan ögonen. Det blödde en hel del och mest när jag stannade vid kontrollerna. Åke Sander såg blodet i snön vid två kontroller och trodde att någon skjutit en hare och att det var blodet från den. Jag vann A-klassen. Åkte in till Danderyds sjukhus och fick sy såret med tio stygn. Jag anmälde skadan till Folksam där jag hade en olycksförsäkring. Efter att ha tagit ett foto på ärret efter ett par år fick jag en ersättning på 5000 kronor för den missprydnad ärret orsakat. Tre veckor efter olyckshändelsen hamnade Rigmor den 28/3 på samma rum som jag blivit behandlad i, Rigmors besök var inte akut.

340. Tre orienterare som stämplade ut 2001 Under sitt vanliga motionspass dog Christer Palm, Christer var en erkänd och föregångare vad gällde svensk kartografi, med i Svenska Orienteringsförbundet. 1969 fick han Skogskarlarnas högsta utmärkelse, guldkarl. Christer var också utnämnd till ”Sveriges meste kartograf”, ”Olaus Magni medaljen”. Ordförande i IFK Lidingös skid- & orienteringssektion. Sammanhållande i den grupp som tog fram den första 10000-delskartan över Lidingö 1971.

179

Endast 54 år gammal gick gustavsbergorienteraren Björn bort, en stor förlust för klubben och svensk orientering. En trogen Miss i nassen orieterare var arkitekten Mart Uusma avled vid 66 års ålder.

341. Nordic Cross Lidingöloppet hade tagit initiativet till att starta En Nordisk löparserie 2002, Nordic Cross. Serien inleddes med Holmenkollen Cross den 1 juni. Vi var åtta stycken från Lidingöloppsorganisationen som flög till Norge för att delta. Tävlingen startade från Holmenkollenstadion och var 14,2 km lång. Det var omväxlande bra stigar till ren skogsmark och även kortare delar på otäck sprängsten. Jag gick det mesta av banan och hade göra 1.40. Delar av banan korsade de stråk jag åkt skidorientering på då Mårten och jag var i Norge 1985. Nästa tävling i serien var Finlands Ecross. Tävlingen gick i Esbo, med start och mål på idrottsplatsen. Tävlingen gick i början av juni och jag hade bestämt mig för att gå hela banan, vilken mätte 17,5 kilometer, hade lovat att gå banan på 2.12 och hade 2.10.47, 7.28 min/km. Det sista delmomentet var Lidingöloppet, vilket jag gick den 31/8 på tiden 4.05.30. det var en varm dag, +25 grader, tiden var 13 minuter sämre än vad jag hade två år tidigare. Halvvägs till Fågelöudde höll jag i stort samma fart som två år tidigare, endast 1.45 minuter sämre, sedan tappade jag elva minuter till mål.

342. Inte Årets Lidingöbo den här gången heller 1995 var jag nära på att utses till Årets Lidingöbo, men fick ge mig under slutspurten, då listor på Lidingöomsorgen lades ut för att värva namn till deras kandidat och det gick hem. 2002 var jag på nytt en av tre kandidater, vilka lidingöborna fick rösta på. Inte heller den här gången var det min tur utan Roger Anbratt blev vald.

343. Installerade bergvärme Under hösten 2002 blev det dags för mig att installera bergvärme i huset. Det borrades ett 130 meter djupt hål utanför köksfönstret och i början på november kunde jag ta bergvärmepumpen i bruk. Bränsleförbrukningen gick ner till 12500-14000 kilowattimmar (kWh) per år, och inga problem med pumpen förrän i februari 2022 då den inte orkade mer. Det blev ett nytt upphandlande för att få dit en ny pump och under tiden blev det direktverkande el som gällde, förbrukningen under dessa tre månader blev mer än dubbelt så hög. Tur var att just under den perioden gick staten in och gav ett extra stöd till hushållen. Den nya pumpen kommer att reducera förbrukningen med 15-20 % och då kommer årsförbrukningen att förhoppningsfullt var under 10000 kWh per år.

180

344. Bergmaskinen vid borrningen.

344. Sex kamrater som avled 2002 Det här året var det fler av kamraterna och vännerna i klubben som gick bort. Marthe Andersson ville inte vara med längre, slutade att äta och ta de mediciner han skulle ta. Marthe blev 77 år. Sven Larsson, ordförande i Svenska Skidförbundet, en gång Vasaloppsanmälare i klubben drabbades av en hjärtinfarkt och avled 68 år gammal. Bengt AW Eriksson, friidrottare som jag redan 1952 var på resa med till Olympiaden i Helsingfors. Alf Esbjörnsson, som jobbade på lidingöloppskansliet som ALU, flyttade hem till Jämtland där han efter en kort tid avled. Alf blev 68 år. En av grabbarna som var med och tävlade på skidor när jag var ungdomsledare var Anders Fjaestad som endast blev 53 år. Agge Wåhlander, ungdomsstjärna i friidrott och den som under ett par år höll i Lidingöjoggen, Agge blev 61 år.

345. Tidningen Eftersnacket Sommaren 1949 startade orienteringssektionen en egen tidning med namnet Eftersnacket vilken skulle innehålla ”glimtar och resultat från gångna tävlingar”. Tidningen kom under sin livstid fram tom 2003 ut med 2-5 nummer per år. Under de första åren kostade tidningen 50 öre per nummer för att senare bli gratis. Under flera år kom tidningen också att innehålla sammanställningen av prestationsmärket och sektionens årsberättelser. Jag har sparat samtliga nummer av Eftersnacket.

181

346. Skidspårning, träningstider och alla bortgångar 2003 var ett år med skidspårning under vintern. Kommunen köpte en ny Yamahaskoter till denna säsong och i början på januari hade Anders Larsson och jag en genomgång för intresserade skoterförare, det kom fem medlemmar. Kort KM på norra Djurgården och ”lång” KM vid Dommarudden. Lång artikel i Lidingö Tidning där mitt jobb med lidingöloppsbanan och historiken om loppet beskrevs. Mina sammanställningar från året visade att jag gick Lidingöstafettbananans 4 km på 28.02 och sprang som bäst på 24.03. På sista milen var bästa tiden 63.06. Totalt gick jag 487, cyklade 323, orienterade 125, åkte 214 skidor, 10 skridsko, sprang 72 och simmade 6 kilometer, allt på en sammanlagd tid av 185 timmar. Att minnas gamla vänner och kompisar som gått bort under året blir mer påtagligt för varje år som gått och det här året var det ovanligt många som försvann. Lennart Askered, med i klubben under 1960-talet, var med på Marthe Anderssons begravning sent på hösten 2002, gick bort i februari 76 år gammal. Olle Ljunggren, Lidingöloppets startchef under de första åren och ordförande i friidrottsklubben då även Rigmor var med i styrelsen blev 82 år. Janne Holst min kanske bäste vän i folkskolan blev endast 66 år. ”Sotarn” Per Olof Holmström, den intensive med temperament var med och ryade på Lidingövallen och tog emot leveranser till Lidingöloppet. ”Sotarn” skänkte även ett par vandringspris till klubben gjorda av skulptören Mäntynen, Per Olof blev 88 år. Polisen Gunnar Segersten som också var ordförande i IFK Lidingös huvudstyrelse dog 84 år gammal. Sven Granath, elektrikern, som under Lidingöloppets första år var den som troget gick på målgärdet Grönsta och störade upp upploppet, Sven blev 87 år. Bengt Kåberg som på tidigt 1950-tal var med och sprang orientering kom senare att bli duktig hockeyspelare, och hockeyledare. Hjälpte till med vätskan på Lidingöloppet under många år. När Rigmor och jag var på Lidingö sjukhus träffade vi allt som oftast på Bengt och hans hustru Britt. Bengan skulle alltid trycka handen, alltid med blicken i ögat, även om han satt i rullstol sedan flera år efter en hjärnblödning, ”Hängbenge” blev 76.

347. Krogrännet Ett nytt arrangemang som jag provade på under februari 2004 var Krogrännet från Vallentuna till Stallmästargården en sträcka på 30 km med tre landpassager. Svårt att passera medtävlarna i löpningen mellan Vallentunasjön och Edsviken. Blev 132:a av 1254 deltagare på tiden 2.45, Mårten hade 2.55 och Tommy Westberg 3.28. Även Tommys pappa Arne deltog.

348. Blir morfar Den 29 januari 2005 får Rigmor och jag vårt första barnbarn, Anna-Karin ringde från Danderyds sjukhus och meddelar att hon och Tommy fått en pojke. Väl på plats fick vi även se honom i verkligheten.

182

Knappt fyra månader senare den 21 maj får vi också vara med om när killen namnges hemma hos oss på Vikbyvägen. Andreas Erik Tobias Westberg blev hans namn och han vägde 3210 gram och var 50 centimeter lång.

348. Andreas första dag med mamma och mormor.

349. Londonresa i present Som avskedspresent från Lidingöloppet fick jag en resa till ett värde av 10000 kr, vilken jag utnyttjade till att tillsammans med Rigmor åka och se London maraton i april. Det var intressant att komma tillbaka till London knappt 40 år efter det jag senast var där i samband med Europaturnén i orientering. Sightseeing, musicalbesök och titt på marathontävlingen var vad som hanns med på trippen.

350. Och även farfar Knappt ett halvår efter det att Rigmor och jag blivit mormor och morfar blev vi den 11 juli även farmor och farfar till Sofie och Axel, Mårten och Lisas barn. Lisa hade nära till Södersjukhuset och kunde själv promenera upp till BB-avdelningen från deras lägenhet på Ringvägen. Först var Sofie, Anna, Maria, som vägde 2270 gram och var 45 centimeter lång, Axel, Eric, Olle vägde 10 gram mer än Sofie och var också en centimeter längre.

351. Mina ”klassiska träningsrundor” Redan under åren 1948 och 1949 kan jag kalla en sträcka som blev min första träningsrunda när Hasse, Classe Ahl och jag och några till sprang de 2000 meter som jag mätt upp med ett snöre på Stockbyvägen med start nedanför ladugårdsbacken och ut till en björk på höger sida av Vasavägen runt 40 meter innan

183

det övergångsställe som nu finns mitt för Brandstationen. Bästa tiden hade Claesse på 7.40 före Hasse på 8.00, själv hade jag 8.10 som bäst. En sträcka som vi kunde springa flera gånger i veckan. Tyktorpsrundan var en klassisk träningsrunda i synnerhet för friidrottarna men även för oss orienterare. Start från Vallenentrén, över Näset och på Kyttingevägen från Sticklinge gård och vidare runt hela Tyktorpsvägen och tillbaka till Vallen, en runda på 8 kilometer. Minns även en i Lidingö Tidning inofficiell inbjudan till tävling hösten 1958, 2,50 kronor i startavgift, en minuts mellanrum och individuell start. 15-talet kom till start och landslagslöparne Sten Jonsson vann på 27.10, Kjell Ekström 2:a på 29.12, Hasse Dahlstedt 29.16, själv var jag 5:a på 32.40. Tiotalet affärer på ön hade skänkt priser så att nästan samtliga fick pris vid det gemensamma kaffet efter tävlingen i den klubblokal som då fanns på Lidingövallen. Från min träningsdagbok från 1960 har jag kvar en karta med tio olika intervallsträckor som jag ofta sprang för att snabbt komma i form. De sju första intervallsträckorna varpå gamla Blå spåret där den första I började vid början på nuvarande lidingöloppsupploppet och fram till början på nedförsbacken till Trolldalen 800 m där hade jag 18juli 3.02, nästa från Bergtrollvägen till övergången Trolldalsvägen II 720 m 2.30, Kyttingetippen fram till början av Sandviksbadet III 1200 m 4.15, Sticklinge båtklubb till Rödstugan IV 620 m 2.32, Abborrbacken V 520 m 2.23, hela södra Sticklingespåret från Tyktorpsvägen fram till Golfbanan VI 1300 m 5.03 och slutligen hela Gröna gången VII 750 m 3.55, vilket sammanräknat blev 23.10 och hela rundan på 46 min med joggning mellan varje intervall. Intervallträningen på mina 880 m:s ryck från Säckatorp och fram till c:a 1200 meter på Lilla Lidingöloppets 3 km bana, som jag sprungit inför Gubbpokalens terrängtävling sedan 1979. Då, 1979 hade jag 3.35 min i snitt på fyra ryck med 2-3 minuters vila. 1984 hade jag 3.16 i snitt på två ryck. Femton år senare, 1999, låg snittiden på tre ryck på 4.11. För att några år senare vara uppe på 4.48, en försämring av 1½ minut på 25 år. En annan runda som jag sprang framför allt inför fjällorienteringarna 1969-72 var det 15 kilometersspår som Hasse och jag fixade till inför Stockholms skid-DM 1963. Ett verkligen upp och ner spår. Inför fjällorienteringen 1969 sprang jag och Nisse Holmström två varv på 1.25 + 1.32, hade var sin 75 centiliters saftflaska med oss. Vi i klubben som under många år haft denna vända som favorit då underlaget till stora delar varit ren naturmark. Inför mina maratonlopp blev stockbyrundan från Vikbyvägen på 6750 meter en runda som jag åtskilliga gånger sprang upp till fem varv med vätska vid varje vända på Vikbyvägen, minuten under halvtimmen var ett bra tempo som jag kunde hålla under flera varv. En annan runda under maratonträningen var rundan till Elfvik på cykelvägarna fram och åter 13 kilometer på som bäst dryga 56 minuter men oftast runt timmen. Ett verkligt snabbt träningspass gjorde jag i december 2000 då jag börjat promenera och gick hemifrån och till Elfvik, vidare strandpromenaden förbi kursgårdarna och förbi Hustegaholm och hem, 14 km på 1.38.05, vilket var 7 min/km. Den rundan gjorde jag flera gånger både åt det ena och andra hållet. På äldre dagar har Lidingöloppets stafettbana på 4 kilometer blivit en lagom runda. Men redan 1984, då kallad joggenbanan, sprang jag den. 1986 har jag noterat min tid till 18.00 och Mårten på 17.36 (trots håll). Den 7 augusti 2000, ett år efter min första hjärtinfarkt(1999) gick jag 4 km/stafettbanan på 29.06 för att den 25 oktober 2000 nå min bästa promenadtid på 27.46, vilket var 6.56 minuter per kilometer. Allt efter åren har gått har naturligt vis tiderna blivit längre och längre men något år även blivit bättre. Ett tiotal noteringar,

184

samtliga är promenadtider: 2011-34.50, 2014-34.14, 2016-35.45, 2017-41.25, 2019-48.50, 2020-49.20, 202153.45, 2022-52.35, 2023-62.30.

352. Miss I Nassen-resa till Leksand Den stora händelsen i Miss I Nassen var resan upp till Leksand där Per Spik hade ordnat med besök i Dalhalla, båttur på Siljan och bra boende på Hantverkets Folkhögskola. På hemvägen besökte vi Ulric Carlssons landställe en bit öster om Stora Skedevi.

353. ”Göcke” och ”Nollan”, två av dem som avled detta år Så var det ännu ett år då många idrottskamrater och vänner försvann. Stig Karlsson som var en av de ledare på ungdomssidan som jag tidigt kom i kontakt med, Stig som var morbror till Benny Carlsson blev 84 år. Göcke Kåremo, polisen som jag satt tillsammans med i IFK:s huvudstyrelseunder några år på 1960-talet. Göcke tog alltid på sig ”pajasuniformen”, som Svenne Gärderud sa, under Lidingöloppet, för att hjälpa till med trafiken under de första åren. Göcke blev i det närmaste 80 år. Nils-Olov Skott var den kunnige skidorienteringsledaren från Sundsvall som var med under alla de år som jag jobbade i OKS, Nils-Olof blev 85 år. Arnold ”Nollan” Waxin är en annan man jag minns med glädje. Nollan var bra skidåkare på 1940-talet, men kom under några år att engagera sig som ungdomsledare under några år då hans son Folke var med och åkte som ungdomsgrabb. Nollan var den verklige lekledaren på de korta veckoslutslägren som vi hade i klubben. Arnold blev 84 år. En annan profil var Gustaf Lindenbaum, medlem i RV och skidentusiast som bodde på Murarstigen och alltid hade sin schäfer med sig när han var ute och gick. Hans Lindebaumstipendium delas fortfarande ut i RV. Gustaf blev 89 år. Alla gick bort 2004.

354. Spårning och lidingöloppsjobb Dåligt med snö i början på 2005, men tillräckligt för att det gick att genomföra Motionspokalens skidmoment på samma datum, den 30/1, som den första grenen i Gubbpokalen 1966. Nu var det inte mer än 5 cm snö, så det blev två varv från Motionsgården och runt på Koltorpsgärdet. Snön låg kvar länge och så sent som 18 mars körde jag upp spår med skotern på golfbanan, sista milen, hela Elfvikslandet och Långängsområdet. Banjobbet med Lidingöloppsspåret det här året var utöver den vanliga kvistklippningen, borttagning av stenar och rötter, tillsågning av brädstumpar för att montera skyltar till Lilla Lidingöloppet, nedtagning av gamla skyltar och uppsättning av nya tavlor.

185

355. Hurtigrutten Mitt i sommaren 2005 bokar Rigmor och jag in oss på en Hurtigruttresa. Flyger från Arlanda den 27 juni för mellanlandning i Oslo för flygbyte och anländer till Kirkenes fyra timmar efter det vi lämnat Arlanda. Vi var inbokade på MS Midnatsol, byggd 2003 med plats för 1000 passagerare, däck 6 på babords sida för att kunna ha utsikt mot kusten vid färden söder ut. Frukost, lunch och middag ingick i priset i den handikaphytt som vi hade. Totalt var det 30-talet stopp under de sex dagarna och på några platser var längre stopp för att resenärerna kunde göra utflykter. I Hammerfest gjorde vi en utflykt, i Ålesund träffade vi Norma och Elisabet Grönmo och fick en pratstund med dem på kajen. De hade åkt ner till hamnen från sin hytte för att träffa oss. Det är inte lätt att så här efteråt veta var allt vi såg låg. Trollfjorden med de branta bergväggarna ner mot vattnet och att längst in vända med den 135 meter långa båten var vad den precis klarade. En fin resa i ett härligt väder och ljust dygnet runt under nordligaste delen av resan.

355. Rigmor och isbjörn.

356. Fem namn att minnas 2005 Bland alla bekanta som gick bort under året var Marie Görling Westerback det mest tragiska. Marie som endast var 49 år hade blivit friskförklarad sedan några år tillbaka då hon på nytt drabbades av sjukdom. Marie var under många år engagerad i Lilla Lidingöloppet, tävlingsledare för Lidingö Tjejlopp och satt med i Lidingöloppets tävlingsledning. Familjen valde att begrava Marie med endast familjen närvarande. GA af

186

Ekenstam, gamle fritidschefen som var med under Lidingöloppets första år var en engagerad och duktig man som gjorde mycket gott för friluftslivet och idrotten på ön. GA blev 91 år. Dagny Blomgren som under många år skötte prisutdelningen på Lidingöloppet dog hastigt inte fyllda 73 år. Bengt Stefenson, en av de drivande inom Motionspokalen under många år blev 85 år. En annan person var Allan Mann, som jag hade i närstridsutbildningen på K3 i Skövde under åren 1956-57. Allan Mann är den tuffaste människan jag någonsin träffat. Vi rekryter fick gå emot honom med vilket vapen som helst och han avväpnade oss utan problem.

357. Dop och giftermål Till den 9 februari hade Rigmor och jag bjudits in till Maria kyrka på söder för att vara med när Sofie och Axel skulle döpas. Det var mycket folk i kyrkan och efter dopet var det säkert inte många som märkte att Lisa och Mårten var försvunna. Så plötsligt spelas det upp Mendelssohns bröllopsmarsch, Rigmor reagerade på en gång och förstod vad som var på gång. Och mycket riktigt, in kommer Lisa och Mårten och de vigdes. Efterföljande fest i församlingssalen blev en kombinerad dop- och bröllopsfest.

357. Dopet i Maria kyrka.

358. Hembygdsföreningens stipendium Lidingö Hembygdsförening har nöjet att vid Årsmötet 2006 tilldela Lars-Eric Dahlstedt Marianne Gustafssons stipendium till Lars-Eric Dahlstedt som i hela sitt liv ägnat sig åt idrott vilket har resulterat i detaljerade orienteringskartor över vår ö vilket kommit alla lidingöbor till del. På vintern spårar Lars-Eric underbara skidspår över ön till glädje för alla skidåkare. Hans insatser för Lidingöloppet är väldokumenterade. Prissumman var på 5000 kronor och inramat diplom.

187

359. Målar stenar och rötter vita Under sommaren 2006 lade jag ner lite extra jobb med att ta bort rötter och stenar på lidingöloppsspåren. Jag räknade till totalt 480 uppspettade snubbelobjekt. De stenar som jag inte fick upp eller lät vara målade jag som vanligt vita.

360. Alla hjärtans dag 2007 På Alla hjärtans dag 2007 injbjöd jag drygt 50-talet nuvarande och gamla klubbkompisar till en nostalgiträff på Lidingö museum där jag visade gamla filmer som jag tagit från 1959 och fram tom 1975. Det blev en lyckad träff där endast ett fåtal som inbjudits inte kunde komma. Träffen började på restaurang Tor, eftersom flera hade lång resa till träffen. Tusse Andersson kom från Nässjö, Barbro Rosenberg, senare Johansson kom från Örebro. En som jag inte kände igen bland det 50-tal som kommit till träffen var Lidingö Tidnings fotograf Dan Olsson, som förevigade träffen med en artikel i tidningen Längre ner inbjudan till träffen. Så här såg inbjudan ut:

361. Inbjudan till nostalgiträff med 100 min. filmvisning från ett femtontal orienterings- skid- friidrotts- och cykelhändelser i huvudsak från IFK Lidingös verksamhet under åren 1959 – 75 med ett 75-tal medverkande IFK:are Onsdagen den 14 februari 2007 kl. 18 på Lidingö Museum i Lidingö centrum. Lejonvägen 26 A Kaffe bulle och kaka efter filmen, då jag hoppas att det kan bli intressant eftersnack. För att kunna bereda alla intresserade plats önskar jag föranmälan till mig Lasse Dahlstedt, tel. 765 80 53 eller via mail: ledibo@telia.com senast 7 februari Film från: Junior- och DamSM i budkavleorienteringen 1959. Gymnastik i Torsviks skola, friidrottare och orienterare 1960, Hasse Dahlstedts skidträning 1961, riksdagsmännens Snöstjärneprov i Fiskartorpet 1961, Junior- och Ungdoms DM på skidor 1961, Sverigeloppet

188

på cykel Haparanda – Ystad 1961, Stigtomtakavlen 1961, Fjällorienteringen 1961, Lidingölunken 1961, Lilla Hälsingekavlen och Hälsingekavlen 1962, DM 30000 m landsväg 1962, Fjällvandring juli 1962, Skidläger Skattungbyn 1963-64, Femdagarsupptakt och sista dagen på O-ringen 1975. Foto L-E Dahlstedt. Speltid 1.42 tim Medverkande i filmen: Claes Ahl, Bertil Andersson avliden, Marthe Andersson avliden, Ragnar Andersson avliden, Rune Andersson, Sten Andersson, Ulla Andersson, Alf Bergdahl avliden, Lasse Bjällerstedt, Eva Boding, Karl-Arne Bredberg avliden, Carl Hugo Brunskog avliden, BennyCarlsson, Anna-Karin Dahlstedt, Hasse Dahlstedt, Lasse Dahlstedt, Mårten Dahlstedt, RigmorDahlstedt, Gösta Einarsson, Bernt Ekström, Kjell Ekström, Sven Ekström avliden, Leif Eklund, Kjell Gustafsson, Anders Gärderud, Ingrid Gärderud, Sven Gärderud, Thomas Görling, Henrik Göthberg, HenningHellström, Sten Holmgren avliden, Rannveig Hundstuen Sommerhein, Axel Jacobsson, Sten Jonsson avliden, Anders Kretz, Anna-Greta Kretz, Axel Kretz, Pelle Kretz, Kacke Karlberg avliden, Gösta Kumlin, Lasse Larsson avliden, Kurt Lundström, Marja Läperi, Anna-Greta Murén, Karin Mårtensson, Lasse Niklasson, Tofte Norén, Gunnar Olsson, Kurt Omholt, Ingemar Pellbäck,Einar Pettersson, Kalle Pettersson avliden, Barbro Rosenberg, Pelle Rosenberg avliden, Ola Sandh, Per Sommerhein, Jonas Sjögreen, Bengt Skogster avliden, Solveig Spångberg, Sune Spångberg, Svea Sundberg avliden, Jan Swaling, Jan Söderberg, Lina Söderberg, Marianne Söderberg, Hans Tarandi, Mikael Tarandi, Väino Tarandi, Truls Tjerulf, Göran Tengelin, Birgitta Thunell, Rune Thunell avliden, HelgeWahlström avliden, Monica Wahlström Holmestrand, Torbjörn Winqvist, Anders Wretman avliden, Alice Wiberg, Bengt Wiberg och Björn Wiberg Korta fakta om medverkande i filmen f. Claes Ahl

-38

Landslagsman på 10.000, 29.55 pers. Lasses barndomskomis sedan 1940.

Rune Andersson

-45

Orienterare och skidåkare i ungdomsåren. Duktig gymnast i Vikingarna bror till Sten.

Sten Andersson

-44

Duktig orienterare, skidåkare och friidrottare på 1960-talet. Lagsegrare i LL 1966.

189

Ulla Andersson

-30

IFK-supporter, tidigare gift med SM-budkavlevinnaren Ragnar A.

Lars Bjällerstedt

-20

Tiomilavinnare 1951, Ordförande i IFK L-ö skid-o.orient. 1951 och -53.

Benny Carlsson

-41

Elegant skidåkare med 24 Vasalopp.Med i skid-motionskom i 18 år. Banan LL 8 år.

Hans Dahlstedt

-39

JSM-vinnare skid-ol 1959. Sthlms bäst på Vasaloppet 1963-65.Duktig orienterare.

-37

Ledare i IFK i 50 år. Lidingöloppets tävlingsledare/GS i 25 år. Numera banchef.

Rigmor Dahlstedt

-36

Damled friidr 1965-70. 22 år som ledare i orientsek. Vätskechef Fågelöudde i 22 år.

Kjell Ekström

-41

Bra friidrottare med 3.51.9 på 1500 m och 14.25 på 5000 m som pers.

Leif Eklund

-39

Framför allt duktig fotbollsspelare i IFK. Flera SM i Veteranfriidrott. Nu skyltansv LL.

Kjell Gustavsson

-43

Med i orientstyrelsen redan som 16-årig orienterare. Banchef i LL 18 år, tot 26 år.

Ingrid Gärderud

-23

Tävlade redan på 1930-talet i friidrott, då Wretman. Trogen supporter vid O-tävlingar.

Sven Gärderud

-21

Första orient redan 1938. Ordf i IFK orient 4 år. Startade LL 1965. Fortf med i Luffarligan.

Thomas Görling

-48

Sju år i IFK orient styrelse. Tre raka segr i nat skidOL -72. SM delt i skidOL.

Henning Hellström

-23

Främst duktig skidåkare, KM-segrar. Vasaloppsåkare. Tävlade även i friidrott.

Tommy Holmestrand

-36

Landslagsman. Pers på 800 och 1500 m, 1.51.1 och 3.45.2.

Axel Jacobson

-24

Tiomilavinnare 1951.Ordf i IFK orient fem år.Tävlingsledare vid många orient tävlingar.

Göran Johansson

-46

En av alla duktiga -46:or. När inte ”Adde”, Janne S eller Kurre O var med var Göran given.

Lasse Dahlstedt

Anna-Greta Kretz

Trogen orienterinssupporter för familjen och IFK.

Acke Kretz

-34

Sju år som ungdomsledare. Delbanchef i LL i 11 år, därefter trogen funktionär i 21 år.

Gösta ”Kum” Kumlin

-38

Var med under juniortiden. Tävlingsanm kort tid 1957. Tog Prestationsmärket i silver 1958.

Kurt Lundström

-44

Klubbmästare skidor ÄP -60. Sprang 14 tävl. Våren -60 och totalt 148 km på orient 1960

Lasse Niklasson

-42

Med i JSM-budkavlen som 17-åring. Europamästare i kanotsegling 1967.

Tofte Norén

-28

Friidrottare på 1950- och 60-talet. Motionspokalsdeltagare i många år.

Gunnar Olsson

-28

Orienterare med god löpförmåga, gillade budkavlar. Mångårig LL:s funktionär.

Ingemar Pellbäck

-32

Fem år i IFK orient styrelse. Med i LL:s ledn från start, mål- och startchef, med i alla LL.

Einar Pettersson

-28

Klubbens bäste Vasaloppsåkare på 1950-talet. Skidledare. Flera långa natten på 10-mila.

190

Barbro Rosenberg J-son

-46

Bra ungdomsorienterare. Med på Dam SM-budkavlen som 17-åring. God skidåkare.

Ola Sandh

-44

Ungdomsorienterare. Sprungit 30 Lidingölopp, med i 30-klubben med stående startnr.

Per Sommerhein

-33

Med i Lidingös segrande lag i LL 1966. Duktig skidåkare och orienterare, flera segrar.

Jonas Sjögreen

-46

En av många -46:or som var verkligt aktiv. 1:a både på längd- och skidol KM 1965.

Jan Swaling

-46

Tillsammans med Kurt Omholt och Anders Gärderud bland Sveriges bästa ÄP-lag -62.

Jan Söderberg

-40

Två DM-segrar OL. Med i IFK:s segrande lag LL. Ordf sex år. Tävlled vid flera arr.SOFT.

Marianne Söderberg

-47

DM redan som ny i IFK -70. Styrelsen SOFT. Tävlled L-ö Tjejlopp, senare banchef. L-ö T.

Eva Tarandi

-53

Eva är inte med på filmen däremot Evas mamma Inga-Britt Englund SMbudkavle 1:a -59

-53

Åtta år som ordf i orient. Flera topplaceringar i Tiomila mfl kavlar och ind. LL-styrelsen.

Göran Tengelin

-46

Hängiven ungdomsorienterare på 1960-talet. Bäst av IFK:arna när vi gallrade skog åt stan.

Birgitta Thunell

-39

Topporient i IFK alla år. Flera 5-dagsegrar. Styrelsen 3 år. 16 år vätskechef Sticklinge.

Monica Wahlström Holm

-44

Skidåkande tonåring men främst aktiv o ledare i Vikingarna. Startansvarig 25 år 30 km LL.

Mikael Tarandi

Tidigare Boding. Skidlägerdeltagare 1963-64. Kompis med Torbjörn W och Barbro R-J

Eva Westberg Torbjörn Winqvist

-43

Entusiastisk orient och skidåkare i IFK på 1960 talet.

Alice Wiberg

-37

Sekreterare i orient två år. Anställd på LL som ekonomiansv i åtta år.

Björn Wiberg

-62

Ungdomsorienterare som kom åter som aktiv när Miss i Nassen blev aktuellt.

Bengt ”Joe” Wiberg

-33

Åtta år som ordf i orient.Initiativtagare till Miss i Nassen. LL-styrelsen o tävlled i 14 år. Övriga anmälda till kvällen 14/2

Ulf Alenius Hans Tusse Andersson

-41

Med i IFK:s motionskom i sex år. Alltid 15-manna i Finland. Delbanchef LL i 22år.

-26

Var med i IFK:s andra lag i Tiomila 1951. Son till Berra Andersson, ”Skogarnas Konung”

Maj-Stina Andersson Gunnar Bergström

Med på 1950-talet och sprang en del orientering. Bor nu i Tranås gift med ”Tusse” -27

Med i IFK:s segrande Tiomilalag 1951, sprang bra på 8:e sträckan. Många bra kavlelopp

191

Karl Gustav Nilsson

-30

Sprang i IFK:s andra lag Tiomila -51, med i styrelsen tre år. Speaker bla på Tiomila o LL

Margareta Sander

-41

Lidingöflicka som återvände till L-ö. Orienterar i D65.

Åke Sander

-38

Kom till IFK 1993. Flitig på nationella- klubb- och Miss i Nassentävlingar. Delbanch LL

Lasse Wahlström

-41

Främst elitgymnast i Vikingarnas början. Startchef på LL:s 30 km i 35 år.

Sibyl Wede

Lillvärdinna i Vålådalen där hon träffade Anders G.

De sex närvarande tidigare ordförandena hade tillsammans varit ordförande i 43 år. Mikael Tarandi 17 år, Jan Söderberg 5, Bengt ”Joe” Wiberg 8, Lars Bjällerstedt 2, Axel Jacobson 6 Axel avled endast tre veckor efter träffen 82 år gammal och Sven Gärderud 5.

361. Sex ordförander.

362. Hembygdsföreningens guldnål Året då jag fyllde 70 år med samling hemma i villan på Vikbyvägen. 71 personer var på plats med diverse presenter. Fick bland annat Hembygdsföreningens guldnål, deras andra i ordningen, Torbjörn Wanke fick den första.

192

363. Friidrottsfest och IFK utställning Ännu en fest blev det när Friidrottsklubben bjöd in till 75 årsfest i Bosöns Mästarvilla i början av juni. Mingel på terrassen där aktiva, tidigare ordförandena som Helmer Falk och Assar Blomquist träffade friidrottens förste anställde ungdomstränare Anders Julin tidigare landslagsmännen Tommy Holmestrand och Martin Enholm och klubbens genom tiderna bäste höjd- och längdhoppare Peder Fjaestad och Mattias Sunneborn, mångkamperskan Jessica Lindén, senare Falk. Middag serverades i Mästarvillan. Jubileet uppmärksammades även med en fotoutställning på Lidingö museum där Lars G Lindström, Jörgen Johansson och jag visade fotografier från de flesta idrotterna som varit med i IFK Lidingös verksamhet under åren.

364. Flera legendarer lämnade jordelivet Det var flera legendarer som avled 2007. Axel Jacobson var en av dem, Axel var en engagerad ordförande som betydde mycket för orienteringen under 1950-talet, ordförande i sex år, tävlingsledare för Lidingölunken, duktig banläggare som hade guldmärket i banläggning, med i IFKs segrande Tiomilalag 1951, arkivarie i Hembygdsföreningen, Karl Gustaf ”Kåge” Nilsson, även han orienterare som främst kom att bli ihågkommen för sina insatser först från Tiomila senare som speaker under åren1971-2000 i Lidingöloppet Kåge avled endast ett par veckor innan sin 77 årsdag. Gösta Björklund, IFKs duktige skidtränare under 1970-80talet som även själv var duktig skidåkare och löpare med seger i Lidingöloppets 50-årsklass, Gösta blev 75 år. Min årskompis och Miss I Nassenbroder Ulf Kihlblom blev 69 år och en annan Missinassare Bo Göthberg som blev 79 år. Min arbetskamrat på Lantmäteriet Brita Gustafsson 89 år, friidrottstränaren Lennart Nilsson 70 år, Inga-Britt Bengtsson 69 år, Motionspokalaren Lars Johansson 86 år, bandelschefen på Lidingöloppet Rolf Franzén 88 år, och Sten Anderssons bror Rune 62 år.

365. Promenerade Lidingö Ultra 50 km två gånger 2008 var det debut för Lidingö Ultra 50 km, ett nytt lopp i Lidingöloppets regi. Själv tränade jag en hel del inför loppet genom att gå 235 km under mars – april. Gick bland annat två varv på Lidingöloppets sista mil (19 km) på 2.36. En månad innan loppet gick jag 30 km på 4 tim vilket var 8 min/km. Drack 2,4 l, åt tre smörgåsar och gick upp 5 hg. Tävlingen den 10 maj genomförde jag utan att ha tagit ett enda löpsteg på 7.01.53. Hade med mig egen dryck utöver den jag fick vid vätskedepåerna och fick nya flaskor med 8 – 5 dl av familjen vid Motionsgården (19.8 km) och vid Elfvik efter 32,5 km. Av medhavd dricka drack jag 2.9 l och vid de elva depåerna c:a 3 l, vilket blir nästan 6 l totalt. Vägde 73,3 kg före start och lika mycket efter. Blev 5:a i vandringsklassen av de 18 startande och var 244:a av de totalt 277 fullföljande.

193

366. Lidingöloppet i Kina Det första Lidingöloppet i Kina 2008, ett av tre under vår midsommarhelg, blev en stor upplevelse för både Rigmor och mig. Vi bodde på ett femstjärnigt hotell 100 mil norr om Peking i staden Chanchun. Övriga Lidingöloppor på resan var familjen Österström, paret Anderzén och Liljas. Lidingöloppet gick väster om miljonstaden i samma natursköna område som det kinesiska Vasaloppet gått sedan många år tillbaka. På motorvägen ut till tävlingen var det uppsatt stora banderoller tvärs över hela vägen på ett par broar med texten Lidingöloppet i svenskt typsnitt och även med kinesiska tecken. Ställde upp i 15 km:s klassen den 21/6 och gick runt på 2.00.50 och blev 53:a bland c:a 100 startande. Hela arrangemanget samlade 20.000 deltagare de flesta i de yngre klasserna. Dagen innan loppet gick jag runt 2,5 km:s banan med Rigmor i rullstolen. Ett stort VIP-tält hade byggds upp i en stor rondell i målområdet i vilken det även underhölls med allt från svenskt midsommarfirande med kineser i svenska folkdräkter, akrobatik etc. Några andra händelser att minnas var när jag frågade om vi kunde få en duschstol till badrummet fick till svar att vi kunde ta fåtöljen som fanns på rummet. Efter att ha flugit upp till Changchun åkte vi nattåg tillbaka till Peking. För att komma upp till järnvägsstationens övre plan fick fyra man i vårt sällskap bär Rigmor uppför de 30-talet trappstegen. Även den fint inredda tågkupén i sidentyg var bara den en härlig upplevelse.

367.Både fest och begravningar Kerstin Hagström, året yngre än mig, hade 70-årskalas i bowlinghallen, trevlig tillställning där flera personer var med som jag inte träffat på många år. Bland andra var Ulf Seling där som blev Lidingös starkaste pojke före mig någon gång på 1950-talet. Bland de bekanta som gick bort detta år var Rotary- och Motionspokalbrodern Ernie Tobell som blev 74 år. Rune Agén, som jag jobbade ihop med i Skidförbundets orienteringskommitté, Rune blev 82 år. Ann-Marie Görling mångårig vätskechef på Grönsta avled 90 år gammal. Uno Jacobsson, min Ungdomspokalmotståndare i framför allt höjdhopp blev 70 år.

368. Dubbla framträdanden på Museet Stockholms Idrottshistoriska förening, vilken jag tillhört sedan flera år, inbjöd till en träff den 23/2 2009 på Lidingö Museum, där Sven Gärderud och jag berättade om Lidingöloppets tillkomst och utveckling. Bara ett par veckor efter Lidingöloppsframträdandet på museet var jag med i utställningen rörande Hersbyholm och Hersby. Intervjuade Gudrun ”Gugge” Arenander, vars far var trädgårdsmästare på Hersbyholm. Även Einar Nermans dotter Anita von Schinkel var med på träffen, likaså Svante Wahlman, som jag inte träffat sedan jag var med som hemvärnsungdom i slutet av 1950-talet.

194

369. Ultra, Naturpass, Kalas, Jubileum, Bildrebusjakt också vidare Att det kan hända så mycket under ett år fick jag verkligen konstatera 2009 när man såg tillbaka. Här ett sammandrag av aktiviteterna. Inför den andra Lidingö Ultra gick jag 12 träningsmil under april och den 2 maj blev träningsturen tre varv på Lidingöloppets sista mil med undantag av den sista kilometern där jag passerade hemmavid. Tiderna på varven var: 1.14.30 -1.16.30 -1.20.15= 3.51.50. Inför tävlingen hade jag som mål, liksom vid det första loppet att gå på 7 tim, men även denna gång missade jag målet och fullföljde på 7.02.08, 16 sekunder sämre än året innan. Blev 219:e bland de 231 fullföljande. Jag är den äldste som fullföljt Ultran under de två första åren, ingen född på 1930-talet. Under våren startade Rolf Lilja och jag upp Naturpasset på Lidingö efter det att arrangemanget legat nere under flera år. Jag satte ut 25 kontroller på Elfvikslandet och de som ville köpa ett paket fick betala 60 kronor. Under hösten arrangerade vi Naturpasset på Grönsta/Sticklingeområdet. Totalt såldes det 356 paket. Marianne Holgersson, som under flera år hjälpte till i försäljningen på Lidingöloppet bjöd på födelsedagsfest på MS Ran. Starten skedde på Järla sjö med slussning ner mot Hammarby sjöstad. Färden gick vidare runt hela Djurgården. Den 10 oktober firade Gymnastiktruppen Vikingarna 60 års jubileum med uppvisningar i Gångsätrahallen och mingel efteråt i skolan. Årets Bildrebusjakt var lika populär som vanligt, själv blev jag 9:a I Miss I Nassens statistik visade det sig att jag även detta år hade bästa närvaron med 84% genomförda tävlingar med platssiffra 2,1 på de tio bästa. Mitt 31:a fullföljande år i Motionspokalen gav en 5:e placering totalt i veteranklassen. För 27:e gången vann jag orienteringsmomentet. Tillsammans med Lidingös skogskarlar var jag med och gick hela banan, som vanligt första lördagen i december.

370. Lidingös stora träd Det var ännu mer som hände året 2009. Under våren var en det en artikel i Lidingö Tidning där Stockholms länsstyrelses miljö- och planeringsavdelning genom Miguel Jaramillo ville ha in tips om jätteträd till Länsstyrelsen. Ingen uppgift om att de själva var på gång med denna inventering.

195

Efter som jag redan hjälpt Göran Lundeberg, aborist, med en hel del och själv hade en lista på stora träd så satte jag igång med att mäta träd. Började i inre Kyrkviken och ”betade av” hela Elfvikslandet och en bit fram till Tyktorpsområdet. Tog då kontakt med Jaramillo för att stämma av inmätningen av döda ekar. Får då reda på att Länsstyrelsen redan gjort klart hela inventeringen av Lidingö. Snopet för mig. Fick därefter tillgång till hela deras underlag med koordinatsatta värden för varje träd och fortsatte min inventering på mitt vis. Hans Sandberg som gjorde Länsstyrelsens inventering gick aldrig in på tomter och mätte träden medan jag gick in och knackade på och bad om att få mäta träden och av vilken anledning. Var det ingen hemma mätte jag ändock in trädet. Länsstyrelsens Hans uppskattade omkretsen, med bra ögonmått, kunde jag konstatera. När jag var klar med min inventering kunde jag skicka in 106 koordinatsatta träd till Länsstyrelsen, vilka de missat. Länsstyrelsen mätte även in angränsande träd i alle´er exempelvis, vilka inte nådde upp till 314 centimeter i omkrets. Min tanke är att även sammanställa en bok med alla träd och ett stort antal fotografier på dessa. I mitt samlade materiel har jag totalt 438 inmätta träd av vilka 354 är ekar, 13 av dessa ekar har en omkrets över 500 centimeter. Totalt har jag med 23 olika trädslag. Utöver omkretsen är lokalen som stadsdel meter från angivet föremål eller gatuadress eller annat speciellt med trädet medtagen på en textrad samt upplysning om trädet är med på fotografi.

370. Tallen med häxväxt i toppen, står i Abborrbacken.

371. Nils blev mitt barnbarn nummer fyra Dagarna efter midsommar 2009 födde Lisa sitt tredje barn, även det på Södersjukhuset där Nils, Eric, Sigvard såg ljuset för första gången den 29 juni. En kille på 3690 gram och redan som liten ett par centimeter längre än ett normalt barn med sina 52.

196

372. Kräftskivor med fri bordsplacering I augusti 2009 kom Camilla Lannefors på idén att vi på Vikbyvägen skulle anordna en gemensam kräftskiva för de som bodde i villorna. Camilla ville ha med oss på Vikbyvägen 61. Arrangemanget var enkelt. En lapp i varje brevlåda på rundeln där förutsättningarna presenterades. Varje familj tog med sig sitt bord och stolar och placerade dem allt eftersom i tur oh ordning i den ena eller andra änden och tog med sig mat och dryck efter eget önskemål. Rigmor och jag tog endast med oss en kräfta, rent symboliskt, istället hummer för att slippa sitta med pillrandet med kräftorna. Camilla och Nisse bjöd även på välkomstdrink, vilken senare blev en vedertagen tradition vid kommande kräftskivor. Arrangemanget blev uppskattat av både dem som bott i husen från det de byggts och av dem som endast bott på vägen sedan något år tillbaka och på så sätt fick lära känna flera grannar. Men allt har sin tid och efter 2013 har det inte varit någon gemensam aktivitet.

372. Under fem år återkom dessa kräftskivor runt villorna på Vikbyvägen.

373. Skidorienterings DM på Lidingö Att få deltaga i skidorienterings-DM på Lidingö hade jag inte ens drömt om men så hände vintern 2010. Klubben arrangerade DM i skidorientering i Långängsområdet och jag deltog i H70 klassen och blev 2:a 1.23 efter Rune Carlsson Sundbybergs IK. Fram till den 4/2 hade vi haft minusgrader 38 dagar i rad.

197

374. Bowlingseger och läkande kortisonspruta Vann bowlingen i Motionspokalen för första gången på 498 poäng, hade 467 i en träningsserie ett par veckor innan. I början av april 2010 fick jag en kortisonspruta av ”Ramen”, Anders Rahmqvist, i vänster axeln då jag drabbats av ”Kalkaxel” och kunde knappast sova på natten. Sprutan gjorde susen och efter 36 timmar var problemet borta och kom inte tillbaka. För tredje gången ställde jag upp i Lidingö Ultra, denna gång på 26 km, (banan var 26,65 km). Fullföljde på 3.28.53, vilket var 7.50 min/km. Detta blev mitt sista Ultralopp. Även detta år stod Rolf Lilja och jag för Naturpasset i orientering. Detta år med Långängen på våren och ett kartcollage av de tre kartorna över Bosön, Albatross och Näset. Dessutom två motionorienteingsarrangemang varav ett ingick i Motionspokalens orienteringsarrangemang. Totalt såldes 290 paket, mindre än året innan. Under sommaren arrangerade klubben Nordic Orienteering Tour, vilket avslutades med final i Gamla stan.

376. Bortgångna 2010 Georg Agestam som var både medhjälpare på banan och revisor i Lidingöloppet blev 93 år. Henning Malm, den energiske mannen från handbollen var den som styrde och ställde under många år med parkeringen i Lidingöloppet, Henning blev 84 år. Inge Johansson, Ebbes bror, blev 82 år och dog tre dagar efter sin födelsedag, Inge var med och hjälpte till med skyltuppsättningen i Lidingöloppet under många år tillsammans med Leif Eklund. Per Lindbo, den gamle elitgymnasten som alltid hjälpte sin hustru AnnaStina med vätskan på Lidingöloppet blev 85 år. Pelle och jag sågs även i RF där vi båda var medlemmar. Claes Göran Israelsson, skyltansvarig tillsammans med Yngve Klavenäs, var duon som på höstarna sågs i det lilla garaget vid Bo skola när de jobbade med skyltarna, Claes Göran blev endast 62 år. Axel ”Acke” Kretz, ungdomsledare, missinassare och gammal bekant redan från Bo-tiden då han hade sin farfar boende på Bo gård. Acke blev 75 år. Kurt Omholt som tillsammans med Anders Gärderud och Janne Swaling var det bästa kavlelaget i Sverige som 16-åringar, gick bort endast 64 år gammal.

377. Flicka nummer två och barnbarn nummer fem För tredje gången fick Lisa ta en promenad upp till BB-avdelningen på Södersjukhuset för att den 9 februari 2011 föda Ebba, Tyra, Maria som vägde 3420 gram och var 51 centimeter lång. Endast några månader efter

198

födseln flyttade pappa Mårten, mamma Lisa, Sofie, Axel, Nils och minstingen Ebba ut till radhuset Bokstigen 10 på Lidingö, där de fortfarande 2023 bor kvar.

378. . Ungdoms SM i varpa och flera som gick bort Var delaktig i Ungdoms SM i varpa 2011, tävlingen avgjordes på Lilla Lidingöloppets startgärde. Arrangörerna lånade en del materiel från Lidingöloppet. Rigmor och jag var inbjudna på lunch av arrangörerna, som tack för hjälpen. Även detta år var det flera i idrottsleden som gick bort. Ingemar Pellbäck kom till AGA och Lidingö från Ljungskile, Ingemar och jag tampades flera gånger om att komma med i IFKs första lag, Ingemar kom redan från Lidingöloppets början att vara med i ledningsgruppen och var till en början ansvarig för sekretariatdelen och hade även det ansvaret då klubben arrangerade större orienteringstävlingar, senare hade Ingemar hand om Lidingöloppets 15 kilometers start vid Fågelöudde, flitig deltagare i Miss i nassen, Ingemar fullföljde även Motionspokalen 7 gånger, senast 1985, Ingemar blev 79 år. Sven ”Plex” Petersson höll i den första TV-inspelningen av Lidingöloppet debutåret och gjorde flera uppskattade intervjuer av kända idrottsmän under många år, Gillebroder, Sven blev 84 år, Nils Holmström och jag kamperade ihop både på europaturne´er, fjällorienteringar och vanliga tävlingar, Nisse blev 86 år. Rolf Rosendahl ordförande i skidförbundets OKS när jag också satt med i styrelsen under åren 1974-79 Rolf blev 84 år. Lage Ekbom mångårig kulstötare i IFK, som jag lärde känna redan på resan till Olympiaden 1952 till Helsingfors och därefter haft med honom att göra enda tills hans död, Lage blev 81 år.

379. 35000 i spårningsbidrag och Hittaut.nu start Vintern 2011 gav skidspårningsverksamheten det bästa bidraget till klubben genom åren och gav 35.000 kronor till klubben. Hittaut.nu var årets stora satsning från IFK Lidingö orientering. Jan Söderberg, Rolf Lilja, Mikael Tarandi, Öystein Kval Österbö och jag var de fem som kom att arbeta med projektet under två år. Till hösten tryckte vi upp 70.000 kartor med 50 inlagda checkpoints (kontroller) i olika svårighetsgrader, markerade i fyra olika färger. Mitt jobb som driftsansvarig innebar inritning, utsättning och även historiebeskrivning av de kontroller, där det fanns något att berätta. Kartor delades ut till över 20.000 hushåll på Lidingö, alla Lidingöloppsdeltagare fick en karta. Sedan var det också fritt att hämta kartor på olika utlämningsplatser på Lidingö. Varje månad var det utlottning av ett 10-tal priser till ett värde av storleksordningen 5000 kronor. Och inget kostade det deltagarna. Varje månad satt jag ut tio nya kontroller för att i mars vara uppe i 100 totalt. Arrangemanget blev mycket uppskattat av lidingöbor och även folk runt om i Stockholm. Över 500 personer var registrerade och gjorde över 25000 checkpointbesök.

199

380. Stroke 2011 Den 2 juli drabbades jag av en stroke. När jag skulle hämta tidningen märkte jag att jag inte hade samma balans, inte heller kunde jag hålla kvar tidningen i vänsterhanden och jag hade något svårt med talet. Fortsatte dock med morgonbestyren för att efter ett par timmar ringa Anna-Karin, som var på väg med husbilen till Italien och hade hunnit till Lidingöbron. Mårten med familj skulle sticka iväg till Singö denna lördagsförmiddag. Mårten kom till Vikbyvägen och följde mig till Danderyd, Anna-Karin stannade hos Rigmor. Jag blev kvar på Danderyd där de konstaterade att jag hade en ministroke. Fick åka hem den 5:e. Vänsterhand och arm något bortdomnade men inga ansiktsdefekter. Anna-Karin tog flyget ner till Italien när jag kom hem och Mårten var med när sjukgymnast och terapeut kom hem på onsdagen. På onsdagseftermiddagen släppte så mina besvär och jag kände mig i stort som innan stroken.

381. Årets ängel Kultur och fritidsnämnden satte detta år upp ett pris ”Årets ängel” en skulptur av Carl Milles, vilken skulle tilldelas en förening eller person som gjort en fin insats för kommunen vad gällde idrott, friluftsliv eller kultur. IFK Lidingö fick priset för insatserna vad gällt spårningen under ett flertal år till glädje för öns skidåkare, vidare för hittau.nu projektet samt för skolverksamheten med tillgång för öns skolor av skolkartor kring öns alla skolor och instruktion riktad till skolornas elever. Priset utdelades av Paul Lindqvist i Lidingö stadshus under hösten.

382. Två jubiléer Fick en hedersutmärkelse av Lidingöloppet, som på min 75-årsdag som i mitt namn instiftat: Lars-Eric Dahlstedts funktionärspris. Mitt första pris gick till Jesper Svedberg för hans arbete med uppbyggnaden av loppets arena. I slutet av året hade skid- & orienteringsklubben en fin 80 års fest på restaurang Paul Petter där jag redovisade för klubbens 1930 – 50- talshistoria. Bland hedersgästerna fanns Gunnar Bergström som var med och tog hem Lidingös Tiomilaseger 1951. Även Assar och jag med fruar var hedersgäster och uppvaktades.

383. Ablation Efter en MIN-övning hemma hos Anders Stjerndahl i november 2013 pratar jag med Mats Jensen Urstad vad gäller min dåliga löpkapacitet med anledning av mitt hjärtfladder. Mats får mitt personnummer och går in i min journal och ringer mig och undrar om jag är villig att göra en ablation, antingen enligt värme eller kylmetoden. -Man går upp med katetrar i ljumsken och för upp dem i en ven till hjärtats förmak för att där

200

kyla eller bränna vissa vävnader på förmakets insida. Jag går med på hans förslag, Mats ringer överläkaren på Danderyd, som i sin tur ringer mig för att höra om jag går med på en ablation, vilket jag naturligtvis säger ja till. Ett besök på Huddinge en vecka före ingreppet och jag genomgår behandlingen i mitten av januari. Till en början enligt kylmetoden, vilken inte lyckas utan Mats kommer in och tar över för att fortsätta med värmemetoden. Hem dagen efter på förmiddagen. I slutet av augusti är jag tillbaka på Huddinge för kontroll efter att jag i förväg svarat på hur jag mår på ett utskickat papper. Inga konstigheter utan läkaren kommer att kalla mig på nytt efter 6 månader.

384. Från en till sexton spårare En finfin vinter 2013, vilken började redan i slutet av (november 2012). Nu hade antal spårare i klubben vuxit till sexton, från det jag var ensam 2000 med en scoter, nu hade kommunen två skotrar samt Johan Classons egna gamla trotjänare. En verklig fin utveckling, som aldrig tidigare under de fjorton år som jag var ansvarig för spårningen. Totalt lade vi ner 297 timmar under vintern vilket gav klubben en intäkt på 47000 kronor. Efter denna säsong avsade jag mig att vara ansvarig för skidspårningen. Tomas Tapper och Robert Eklann tog vid.

385. Kommentar Lidingö grönplan Den 22 december 2013 gjorde jag ett inlägg på Lidingösidsidan med anledning av att kommunen i juni 2014 skulle anta en grönplan, vilken skulle komplettera den översiktsplan som antogs 2012. Projektgruppen för grönplanen hade bjudit in föreningar och organisationer på Lidingö till att bidra med synpunkter genom att svara på ett tiotal frågor som: Särskillt värdefulla platser för er verksamhet och hur de utnyttjas under året. Finns det några konflikter eller brister i grönstrukturen kopplat till er verksamhet. Hur fungerar informationsutbytet/kommunikationen med kommunen. Svaren skall vara Karin Tufvedsson Hjelmfeldt på kommunens Tekniska förvaltning tillhanda senast 31 januari 2014. Vill vi Lidingöbor att skogen skall avverkas på det vis som nu sker på Elfvikslandet? De uppkomna ”dubbelbäckarna” och dubbelstigarna och allt ris som täcks över de mindre stigarna och blåbär- och lingonris och till nästa säsong blir det svårt att hitta de tidigare svampställena, IFK Lidingös orienterare får lov att rita om kartan över hyggesområdena. ORIENTERARNAS IDROTTSPLATS. Dessutom har miljön för vissa fågelarter förstörts. Vanliga naturvandrare får lov att snubbla runt i riset och de vattenfyllda hjulspåren. De stora tunga skördarna som används för avverkningen och skotningen av timmer lämnar bestående skador efter sig. Inte bara hjulspåren utan även markpackning, som innebär 40% mindre porösitet i marken, vilket i sin tur innebär sämre föryngringsmöjligheter för växterna. ALL SKOG PÅ LIDINGÖ ÄR TÄTORTSNÄRA SKOG och därför skall särskild hänsyn tas vid avverkning.

201

Inte heller bör intäkterna för timret på cirka 0,3 promille av intäktsbudget vara skäl för avverkning. Varför inte dra in tjänsten för den person som har hand om skogs- och viltvård, vars kostnad i stort motsvarar skogsintäkterna. Stadens ekolog kan ta över viltvården och får därmed utöver grodor och salamandrar även ta hand om de större djuren. Skogen på Lidingö kommer att klara sig mycket bra under lång, lång tid utan några större avverkningsinsatser. Skall de ske arbeten i skogen så passar det bättre med motorsåg och för utkörseln av timret med häst, vilket skedde fram till 1970-talet. Då behövs det inte heller några säkerhetsavstånd på 90 meter som nu när skördarna används. SKOGARNA SKALL I FÖRSTA HAND VARA INBJUDANDE FÖR OSS LIDINGÖBOR. Vad som behövs i Lidingös skogar är att hålla de små och stora stigarna framkomliga från vindfällen och uppväxt sly. Den uppgiften sköter delvis redan personal från Fritidsförvaltningen om. Varför inte överföra skogen till Kultur och Fritid, då den redan är avsedd för stadens friluftsliv och naturintressen av alla de slag. För att hålla sly och annan vegetation borta från åker och ängsmarkerna samt förtätningen av skogen intill bebyggelsen kan den uppgiften läggas på nuvarande entreprenör, som sköter om parkerna. Nu när det under de närmaste dagarna inte kommer att finnas någon snö föreslås ett besök av intresserade Lidingöbor, men framför allt stadens politiker ta en titt på avverkningen väster Fågelöuddebadet. Finns det kanske något parti som vill profilera sig som -Skogspartiet. Hur kommer markskadorna att hanteras denna gång? Hoppas att det inte blir som i Högbergaskogen förra året då hjulspåren fylldes med makadam för att kunna köra bort timret. Text och foto Lars-Eric Dahlstedt Kommentarer: Under den 23-25 december kom det in sex synpunkter från Lidingöbor där samtliga ansåg att kommunens sätt att hantera skogarna på ön inte var bra. Efter avverkningen i Fågelöuddeområdet med stora maskiner har det under de därefter följande tio åren inte skett någon avverkning i likhet med vad som skedde 2013. Som bestämt klubbade också kommunen den Grönplan på 52 sidor, som planerats i juli 2014 Nu sköter stadens entreprenör den skogsskötsel som behövs på Lidingö genom att hålla sly borta och avverka allt för tät växande skog i anslutning till bebyggelsen. Även hästar har som jag föreslog på nytt tagits till heder för att köra ut det avverkade virket, ris och sly samlas upp och görs till flis. Inte heller har kommunen någon skogvaktare utan nu sköter sedan början på 2016 en naturvårdare den skogliga delen. Mycket har således blivit bättre.

202

385. Så här såg det ut på delar av området.

386. Rigmor i det första rullstolsloppet En stor händelse var när Rigmor kunde fullfölja Lidingöloppets första rullstolslopp Lidingö Ruset över 1500 m med Mårten som assisten de första 1300 m och jag som påskjutare de sista hundra metrarna i mål. Placeringen för Rigmor blev 10:a på tiden 13.44. Medalj och stor glädje för Rigmor att äntligen få fullfölja ett Lidingölopp. Det blev även målgång 2014 på tiden 10.50 som 10:a, då var loppet 1700 meter och 2015 som 7:a bland 62 deltagare på tiden 10.54, banlängderna var då 2100 meter.

387. Lidingö Challeng och MIN 1000:e Lidingö Challeng blev detta år efterföljaren till Naturpasset och hittaut.nu arrangemangen för klubbmedlemmar och lidingöbor. Mattias Ganslandt och klubben satsade båda lika med att få ut en 1:10000-dels karta till alla lidingöhushåll. 100 enkla kontrollpunkter placerades ut i likhet med hittaut.nu projektet. Under maj och september genomfördes fyra plus fyra tävlingar till vilka det var gratis att anmäla sig. Upp till 100 tävlande kom till varje tävling. Miss I Nassen genomförde veckan före Lidingöloppet sin 1000:e tävling med Bengt ”Joe” Wiberg som banläggare. För 29:e gången var det Rävjakt på traditionellt Joe-upplägg. Efter tävlingen uppvaktningar av Joe som fick en Nittsjöräv. Sång till Joes ära med Rolf som textförfattare. Mat, genomgång av segrarnas väg-och kontrollval. Avslutningsvis gurkaspel.

203

388. Tunga förluster 2014 Professorn, ledargestalten och orienteraren Bengt Saltin som även var med i vårt Missinassengäng avled i en ålder av 78 år. Mats Qvarfot var den som drev igenom bildandet av en Svensk Klassiker avled 87 år gammal, Mats var också Klassikerambassadör nr 1. Klassikerambassadör nr 3 Anders Gyhlenius genomförde en Svensk Klassiker 35 gånger och var en verklig kämpe som blev 61 år. Grannen, läkemedels-vd:n, rotarianen och den positiva, glada norrmannen Tore Grönmo blev 78 år. Två lidingöloppslöpare som gick bort var Rolf Hesselvall som vann loppet två gånger, Rolf blev 67 år, Janne Cronström var en verklig löpentusiast, trots sina diabetesbesvär genomförde han 45 lopp med början startåret 1965, Janne blev 72 år. Min klasskompis och handbollsmedlem Kjell Fransson blev 75 år. Hans Nicolaisen, handbollsledare, med i Lidingö Hembygdsförenings styrelse och Lidingöloppsengagerad blev 73 år. En annan hembygdsföreningsvärnare, som även spelade min pappa Eric i kammarspelet ”Skymning över Stockby, Per Svensson blev 83 år

389. Friidrottsförbundets silvermedalj till förtjänta 2015 började med att jag deltog i ett möte på Bosön där ett tjugotal utvalda i Lidingöloppsorganisationen träffades för att komma fram till en Kapacitetsutredning. I slutet av januari hade Lidingöloppet först ett informationsmöte och därefter grupparbete samt stor fest på Rönneberga. Under festen delade Friidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson ut silvermedaljer till sexton förtjänta personer, vilka under mer än 25 år jobbat med Lidingöloppet/Friidrotten. Vi som fick silvermedaljen har fri entré på alla svenska friidrottstävlingar.

390. Dödsfall 2015 Per Sommerhein var norrmannen som kom direkt till Lidingö efter studier i USA, Per som både var duktig orienterare och skidåkare nådde tidigt fina framgångar och var en god kavlelöpare, Per blev 83 år. Kaj Hagström, lidingöbo sedan födseln, som SL engagerad var Kaj med i Lidingöloppets tävlingsledning som transportansvarig, Kaj blev 79 år. Lantmätare Göran Rosvall arbetade jag tillsammans med på Stockholms Västra Lantmäteridistrikt, Göran blev 71 år. IFK orienterarna Gunnar Olsson och Bertil Ernfridsson blev båda 87 år. Två motionspokalare Vera Danielsson var den som föreslog att damernas tävling skulle benämnas Ladies Cup, Vera blev 95 år och Lizzie Bergstedt med flest grensegrar i simning med 26 blev 87 år. Tore Håkansson, 400 meters löpare som bodde på ”stockbyskogen” blev 93 år.

204

391. Rigmors sista halvår För att Rigmor skulle få lite avbrott i allt TV-tittande satte jag upp en fågelautomat utanför sovrumsfönstret i början på året. Där kunde Rigmor se mer än tiotalet fåglar som mumsade i sig upp till tre påfyllningar per dag. Från att i början endast haft en enda stenknäck var antalet uppe i över sex fram åt sommaren och då hade stenknäcken även fått ungar, vilket var extra roligt. Till Rigmors 80-årsdag den 21 januari bjöd vi barn, barnbarn, Rigmors syster Karin, Tommys mamma Bodil samt Lisas föräldrar Hans och Lena på en kryssning till Helsingfors på födelsedagen. Middag direkt efter det vi kommit ombord. Barn och barnbarn framförde en egenkomponerad visa som de sjöng för Rigmor. Kvällen fortsatte med dans för dem som tyckte det var roligt medan andra roade sig med annat. Ett kallt Helsingfors, -20 grader gjorde att en sightseeing på stan eller en shoppingrunda räckte för några. Sedan ny gemensam middag i en annan restaurang på kvällen. Resan på 40 timmar blev en upplevelse för oss alla och kanske allra mest för Rigmor. Rigmors födelsedagsfirande var inte klart med detta utan på lördagskvällen, efter att ha kommit hem på lördagsmorgonen var det funktionärsfest på Rönneberga kursgård med Lidingöloppet, då även Rigmor uppmärksammades. Inte slut med detta utan på söndagen hade Rigmor kaffekalas hemma på Vikbyvägen för 20-talet personer, ja det kom även två för att uppvakta Rigmor på måndagen. Veckan efter Rigmors födelsedagsfirande var det uppvaktning av Andreas på hans 11-årsdag för att två veckor senare fira Ebba på hennes 5-årsdag. När Lisas föräldrar Hans och Lena bjöd på middag i anknytning till Hans stundande 70-årsdag var Rigmor och jag där, som vanligt under trivsamma former. Rigmor och jag var med på IFK Lidingö Veteranklubbs årsmöte den 30 mars där tidigare sportjournalisten Mats Strandberg avslutade kvällen med att imitera ett antal kända ”gubbar”. När Lidingöloppets nya titelsponsor TCS (Tata Concultancy Services) presenteras högst upp på taket den 20 maj på en restaurang intill Odenplan bars Rigmor upp för tjugotalet trappsteg i sin rullstol sista våningen för att kunna vara med på presentationen. Svenska Friidrottsförbundets generalsekreterare presenterar Rigmor och mig för deltagarna på evenemanget, en minnesvärd händelse att få bevittna. Lidingö Gilles Vårmiddag på Loviks Gård i mitten av maj blev en fin upplevelse med 114 gäster. I strålande kvällssol och med utsikt mot bebyggelsen i Gåshaga och Hustegafjärdens blå vatten. Under kvällen bjöds det på sång och musik. Bland annat bjöd Lidingö Musikskolas elever på ett fint program. Sedan ett par middagar hemma hos oss i slutet av maj och den andra på Midsommardagen, båda gångerna med tretton respektive elva släktpersoner. Det var även en upplevelse att den 17 juni se första delen av EM-matchen Sverige-Italien på storbildsskärm på Friends Arena. Innan matchen var Rigmor och jag med på en guidad tur runt arenan för att se omklädningsrum, den stora intervjulokalen, sitta på spelarnas bekväma stolar på avbytarbänken. På den 65 kvadratmeter stora mediakuben visades matchen.

205

Att även få vara med och se barnbarnens idrottande i ishockey, gymnastik, friidrott, fotboll och mountinbikecykling var glädjestunder för både Rigmor och mig. I slutet av juni var det firande av Nils sjuårsdag på Bokstigen. Men till Singö kom vi inte, en tioårig tradition vi haft för att fira Axel och Sofies på deras årsdag då Rigmor två dagar innan fick lov att stanna kvar på Danderyds sjukhus med de besvär som beskrivs senare. Den sista gemensamma middagen blev därför hos Anna-Karin, Tommy och Andreas i deras villa på Kyttingevägen. För att komma in i huset var vi som vanligt tre som fick ta oss upp för deras trappa med Rigmor sittande i rullstolen. Även att åka till frissan Sonja Hedlund varannan vecka var inte bara för att bli fin i håret utan även för att kunna prata med Sonja om förtroliga ting något som Rigmor alltid tycke var trevligt. För att slippa sitta i rullstolen för länge tvättade jag håret på Rigmor innan vi åkte dit ett par gånger under maj-juni. Midsommaraftonsfirandet på Hustegaholm var vi gärna med på mitt på dagen, något som vi gjort de senaste åren, likaså detta år. Där träffade vi alltid bekanta. Arne och Birgit Walfridsson och Erik Lundberg och hans fru Kersti blev våra bordskamrater detta år. I fint väder och en ström av firande gjorde att det blev fin stämning när det spelades musik och dansades i tre ringar runt midsommarstången. Till firandet kunde vi räkna till femtio personer i minuten som kom gående in till firandet som två av öns pensionärsföreningar ordnat under många år. Rigmor höll även kontakten med tjejerna i ”prat- och matjuntan”, vilken med åren blivit allt mindre och träffarna färre, senare oftast på en restaurang. Den sista för Rigmors del blev på Ekogården, tidigare Motionsgården Stockby. Det var samma dag som Rigmor och jag kom hem från en kryssning till Helsingfors. På Motionsgården hade Rigmor på 1960-talet hjälpt friidrottaren Ingvar Lindqvist när han var föreståndare, då Lidingö stad drev anläggningen. Från Rigmors tid i yrkeslivet hade hon tre kompisar som träffades ett par gånger per år. Den sista träffen blev på ön Yxlan, 10 mils bilresa från Lidingö. Det var en härlig solskensdag då Britt Ramsfeldt bjöd på lunch på sitt landställe och då fick även gubbarna vara med, vilket de inte var då arbetskamraterna de två tidigare gångerna träffats på Högberga gård.

392. Rigmors tre sista veckor på Danderyd Efter det Rigmor i början av juni 2016 fick hosta och slem i halsen var hon hos vår husläkare David Lefvert, fick penicillin som Rigmor skulle börja ta efter några dagar om hostan inte gav med sig. Det blev en penicillinkur och efter ett par veckor var Rigmor i stort sett återställd. När jag som vanligt skulle föra över Rigmor till rullstolen på lördagsmorgonen den 9 juli säckade Rigmor ner på knä på golvet. Efter att sett efter att benen låg riktigt kunde jag få upp Rigmor i sängen. Det är tungt att lyfta en kropp från golvet, i synnerhet när man inte får ta överallt på en kropp som det gör ont i. Efter fallet hade Rigmor framför allt ont i båda benen, men jag kunde konstatera att det säkert inte var något brutet eller stukat. Det onda slutade inte utan jag började ringa runt till vårdinrättningarna och fick till slut klartecken för att en jourläkare skulle komma hem för att se vad som var bäst att göra. Läkaren kom, gjorde olika undersökningar, bland annat vridningar på höfterna för att se att det inte var någon höftfraktur. Bengt Hildebrant som läkaren hette rekvirerade en

206

ambulans och lite efter kl. 18 åkte vi in till Danderyds sjukhus. Provtagningar inför röntgen som brukligt är. Den första tanken var att Rigmor skulle föras över till en geriatrisk avdelning på Sabbatsbergs sjukhus, men med anledning av Rigmors låga blodtryck blev det i stället avdelning 73 (strokeavdelning) som Rigmor hamnade på, detta med anledning av platsbrist. Det var början på en längre sjukhusvistelse för Rigmor. Efter att Rigmor inte kunde svälja kvällens tabletter söndag kväll utan fick upp dessa och vattnet efter att ha satt allt i halsen. Rigmor fick därför sväljträna med tre teskedar blåbärssoppa under måndagen men efter middag och frukost gick inte detta. Det blev flytt till avdelning 76 på tisdagen den 12 juli. Rigmors bror Olle dog på onsdagen men det fanns inte någon möjlighet att tala om det för Rigmor. Det var svårt att få kontakt med Rigmor. Lördagen den 16 var sista dagen för antibiotikan och CRP värdet var nere på 11. Under söndagen kunde Rigmor uppfatta och beundra teckningarna med massor av hjärtan som hon fått av barnbarnen på Singö, vilka Mårten haft med sig tidigare i veckan. Rigmor flyttas ner till avdelning 75 där hon också sattes på en ny bredare penicillinbehandling. På denna avdelning får Rigmor också en tryckmask där syremängden kan regleras ner till normal luft med 21% syre. På denna avdelning har sjukvårdspersonalen också en helt annan överblick av patienterna från ”sockerbiten” mitt i salen med sex sängar runt om. Tisdagen den 19 är Anna-Karin med familj och Mårten på besök. Det blev ett känslosamt möte, främst med anledning av att det var svårt att nå Rigmor. Fredagen den 22 konstaterades det att Rigmor hade vätska i lungorna. Jobbigt att få upp det slem som fanns en bit ner i halsen och som bubblade upp i svalget emellanåt utan att Rigmor kunde spotta eller hosta ut det. Den 23 var Rigmor tillbaka till avdelning 76 men den dåliga syresättningen och slemmet i halsen gjorde att Rigmor på nytt fick komma tillbaka till 75:an. På med den större masken, vilken sprutade in luft med förhöjd syrgashalt, vätskedrivande för att få ner det höga blodtrycket från 184/34, vilket gjorde verkan och på en knapp timme var trycket nere på 100/34. På nytt till röntgen, vilken visade att det var mer vätska nu i höger lunga och mindre i den vänstra. När jag talade om vad som hade hänt under dagen och vad barnen och barnbarnen gjorde sken Rigmor upp med ett leende på läpparna och huvudvrickningar som svar. Dagen efter var Rigmor som dagen innan, vänster hand dock vätskefylld. Nu hade Rigmor fått Peje Åstrand som läkare, Peje är son till den legendariske fysiolog professorn på GCI och till sin hjälp hade han Helena Gyllenhammar, eventuellt släkt med PG Gyllenhammar, på utseendet att döma. Peje förde nu fram tanken att sätta in ett rör i magen för att den vägen ge Rigmor näring, men avvaktade att föra fram det förslaget, detta med anledning av att Rigmor inte kunde svälja. Senare på dagen togs även den stora V60 masken av och Rigmor fick den mindre i stället. När jag så träffar Rigmor på måndagskvällen är hon så uppåt som hon inte varit på två månader. Visserligen fick jag bannor för att jag inte hade varit hos henne på länge, så där hade Rigmor inget grepp om tiden. Nu var Rigmor så pass bra att jag kunde tala om att Olle gått bort. Rigmor tog det med stor fattning och sa: ”Men det tar väl Marita hand om”, ja det gör hon tillsammans med Åsa, svarade jag. Rigmor återkom några gånger till under kvällen och upprepade, att det tar väl Marita hand om. Jag talade även om när begravningen skulle vara och var. Nu klarade Rigmor sig på 2 l/min och syresättningen var bra och pulsen nere på 60 slag/min. Rigmor undrade även vad vi skulle ha till middag och ville att jag skulle gå på apoteket och köpa något rosa. När jag frågade henne om hon nu tyckte att hon var på väg att bli bättre, svarade hon ja. När vi skildes den kvällen hälsade hon också till alla. Dagen därpå var Rigmor tillbaka till det rum som hon legat på fyra dagar tidigare där det inte var samma grad av övervakning. Om det var någon sjukgymnast hos Rigmor på eftermiddagen vet jag inte, men Peje hade sagt till om detta då Rigmor hade svårt att lyfta armarna. Nu hade även värken i höger fot kommit tillbaka, värk som Rigmor inte haft på hela tiden men alltid haft hemma. Som vanligt blev det en mindre dos

207

morfin och värken släppte. Kunde nu även andningsträna när sjuksköterskan Victor fick henne att göra sju ordentliga utandningar i den speciella masken. Dagen därpå var Rigmor inte lika pigg som dagen innan och nu hade det börjat att vätska genom huden runt armbågen. En eventuell lösning skulle vara att göra en ingång mellan nacke och hals för att den vägen föra in det som Rigmor behövde. På förmiddagen var vi sju närstående som fick information av Peje om läget och han föreslog att man nu skulle upphöra med all näringstillförsel och vätska, detta för att det inte fanns något mer att göra, Rigmor skulle kunna komma tillbaka den vägen, vi alla hade inget emot detta och Rigmor flyttades till ett enskilt rum. Under kvällen undrade Rigmor hur det var med Tommys pappa som nu också låg på samma avdelning och blivit informerad om detta tidigare på dagen. Rigmor fick veta att det inte var så bra med honom. Den kvällen lämnade jag Rigmor efter det hon slumrat in i tio minuters perioder. På torsdagen sov Rigmor mest hela tiden, men när hon vaknade till emellanåt kunde jag hälsa från de sju som varit inne hos henne dagen innan. Eftersom Rigmor dagen innan sagt att hon ville träffa Karin Vinlöf så var Karin och jag inne hos Rigmor någon timme på eftermiddagen och då kunde Rigmor glädjas åt hennes besök. När jag för tredje gången den dagen var inne hos Rigmor på kvällen sov Rigmor ganska djupt när hon fick min godnatt puss. Fredagen blev en både positiv och negativ bild av Rigmor. Ovanligt fräsch på morgonen och nu blev det på nytt tal om att börja ge Rigmor näring under stundande helg. När jag nämnde det motsatte sig Rigmor det bestämt. På kvällen hade Rigmor bytt attityd, nu kom orden: ”Jag kan inte”, jag vill inte, jag orkar inte” och sedan en fråga vart Sengkey på Vikbyvägen flyttat. Jag visste inte att Rigmor ens kände till att de bott på vår slinga. Jag fick inte heller lämna henne utan hon sa åt mig att sätta mig ner och stanna. Helt plötsligt säger Rigmor att hon är kär. ”Då skall du få en puss säger jag”, efter pussen frågar jag Rigmor om hon vill ha en till, men då säger hon, ”nej bara en” Kl. 20.50 kom Victor och en undersköterska för att ge Rigmor omvårdnad inför natten och 21.05 lämnade jag Rigmor och då hade hon somnat. När Anna-Karin, Tommy, Erika, Hanna, Karin V och jag var hos Rigmor på förmiddagen hade Rigmor piggnat till och var skapligt kontaktbar, vilket inte var fallet när Rigmors syster Karin och jag var hos henne under knappt två timmar på lördagskvällen. Under hela den tiden nådde vi inte Rigmor när hon låg och andades i sin syrgasmask. När jag kom in till sjukhuset på söndagsmorgonen några minuter efter kl. åtta fick jag besked av sjuksyster Mimmi att Rigmor avlidit kl 7.30. När jag kom in till Rigmor var hon fortfarande varm. Det hela kändes overkligt att min Rigmor skulle vara död men samtidigt också en förnimmelse av att den livsbejakande Rigmor efter fredagens uppgivenhet kände att nu ville hon inte kämpa längre, något Rigmor gjort under så många år. Det blev några timmars väntan för mig till en början hos Rigmor där tankarna och minnena från vår tid tillsammans for förbi på ett osammanhängande vis. En tid i väntrummet under tiden som Rigmors kropp gjordes i ordning. När jag kom tillbaka brann det ett par ljus på det lilla halvmåneformade bordet, som det nu också fanns en duk och en liten ängel på. En läkare kom efter tre timmar för att konstatera att Rigmor var död.

208

Under de tre veckorna Rigmor var på sjukhuset var jag där två gånger om dagen. Efter det jag ätit frukost körde jag in till sjukhuset för att köra hem runt klockan 12 och tillbaka på eftermiddagen och hem till kvällen.

393. Rigmors begravning Torsdagen den 1 september begravdes Rigmor i Lidingö kyrka av kyrkoherden Carina Nilsson, som Rigmor lärt känna genom hennes medverkan vid Lidingöloppet och dessutom var Carina och jag Rotarymedlemmar i Lidingö Långängens Rotaryklubb. Kyrkan var fylld med släkt och bekanta som ville ta farväl av Rigmor. I minneskortet till de besökande fanns texterna till de två psalmerna – Blott en dag ett ögonblick i sänder och – Var jag går skogar berg och dalar. Linneor på första sidan och bild på Rigmor inramade begravningskortet Efter begravningsceremonin var det samling på S:ta Annagården. I samlingspärmen efter Rigmor finns alla 120 adresser till de familjer och enskilda som hade hört av sig med minnesgåvor, brev och kort med deltagande och minnesord och blommor. Gravsättningsdatumet i Vilokullen sektor IV gjordes den 21 september.

393. Lisa och Mårten och barnen vid minnesstunden i St:a Annagården.

209

394. Och fler som gick bort detta år Även Rigmors bror Olle, vilket jag redan nämnt, avled den 13 juli 74 år gammal. Rigmor och jag träffade Olle ett par gånger månaderna före då vi var ute i Nacka och på Irsta sjukhem. Karin Hjalmar, en jämnårig bekant till Rigmor dog även hon i juli den 10. Min lekkamrat från Stockbytiden Björn Ekström som var två år äldre än mig och arbetade som timmerman avled den 12 januari. Rotarybrodern och polisen Claes Trotzig hann bli 69 år innan han avled den 3 mars. Göte Törnblom IFK Lidingö fotboll och under många år behjälplig i Lidingöloppets nummerlappsutdelning blev 72 och dog 16 mars. Skolkamraten, löparen och längdhopparen Jan Forsell som blev läkare, 77 år, Lidingöloppets tävlingsläkare Claes Thore´n 1962-82 blev 87 år och avled 9 juli. Även en av mina andra lekkamrater från Stockbytiden och senare landslagsman på 10000 meter Claes Ahl avled 30 november. Tidigare ordförande i orienteringssektionen och med att vinna Lidingös första Tiomila 1951 Lars Bjällerstedt blev 96 år och avled den 20 december. Listan kan bli än längre, men nämner följande endast med namn, Ulf Bejner, Erna Back, Johan Dahlerus, Helene Zethrin, Anita Ljung, Lappo Lindblad, Birgit Wendler, Sten Flodin, Lalla Hård och Ylva Agerman.

395. Återupptagning av Luffarligan Efter att inte deltagit i de framför allt äldre orienterarnas onsdagsnöje med att springa Luffarligan, ett arrangemang som Skogsluffarnas OK givit namnet till och varit initiativtagare till att en gång i tiden startat. Olika klubbar arrangerar en tävling under i stort sätt en gång i veckan i sin hemmaterräng. Oftast fyra banor från 5,5-1,5 kilometer. Deltagarna betalar 50 kronor, erhåller bana och karta efter eget önskemål och startar också någon gång mellan klockan 10-12. Oftast inomhusomklädnad med dusch och fika med tilltugg till en billig penning. Ett par hundra brukar tillsammans deltaga och man träffar alltid bekanta, vilka man oftast kännt under många år. Ett sådant sammanträffande hade jag i Handen när jag träffade på syskonen Sverker, Torbjörn och Dagny Tire´n. Orienterare jag känt sedan slutet av 1950-talet. Sverker och Dagny var också med på min första Europaturne´resa 1967, från vilken vi hade många härliga minnen. Någon vecka senare tog jag kontakt med Dagny och var med henne på Prins Eugens Waldemars udde. Det blev fler Luffarligalöpningar, bio- och teaterbesök och efter att ha sett en film om Capri bestämde Dagny och jag oss för att tillsammans tillbringa en vecka där under våren 2017.

396. RV 100 år När Riksidrottens Vänner bjöd in till 100 årsfest 2016 på Bosön anmälde sig nära 140 RV-medlemmar och medföljande partners och behövde inte betala mer än 100 kronor per person.

210

Årsmötesförhandlingarna följdes av en dramatisering av RV:s 25 och 50-årsjubileum. Filmklipp från olika epoker. Stipendieutdelning och frågesportspromenad

397. Konstsnöspår på Grönsta Efter det jag lämnade över ansvaret för uppspårningen av längdskidspår på Lidingö 2014 till Tomas Tapper och Robert Eklann, som under två år svarat för den uppgiften. För att från 2016 sätta igång tillverkningen av snö på Grönsta för att få ihop snö till en kilometerslinga på gärdet. En 450 meter lång slang drogs från inre Grönstaviken och upp till mitt på gärdet där två snökanoner skulle fabricera snö. Det kom bokstavligen grus i maskineriet, vilket efter en tid löstes och tillverkningen kunde påbörjas. Det blev slutligen en verkligt fin snöbädd på vilken de lades ut fyra spår i bredd.

398. Hälsoprojekt Lidingö stad i samarbete med GIH inbjöd äldre från 65 år och äldre att deltaga i en hälsofrämjande aktivitet under en åtta veckor lång träningsperiod med motionsgymnastikpass. Projektet avslutades med en eftertest som bestod i samma tester som deltagarna fick genomföra vid förtesten. Några större skillnader mellan de 13 förtesterna och eftertesten syntes inte. Jag deltog i aktiviteterna med undantag för ett par gånger när Nya Zeeland resan kolliderade.

399. En vecka på Capri Hösten 2016 när Dagny Tire´n och jag såg en film om Capri på biografen Zita bestämde vi oss för att göra en resa dit tillsammans. Det blev en fin resa 19-26 mars. Flyg till Milano, vidare till Neapel. Där vi var inne på en Mac Donaldrestaurang, vilket jag inte varit på sedan familjen var och besökte Mårten i Peking 1997. Färjan över till Capri tog en knapp timme, buss till hotellet mitt på ön. Skilda sovrum, vi var ju endast kompisar. Fina promenader längs med kusterna, ibland hissnande lodräta stup rakt ner i havet. Slingrande stigar, fina små badstränder om man nu ville ta sig ett dopp. En dag tog jag mig en ensampromenad tvärs över ön till den östra delen. Linbanan upp till den fina utsikten från Cetella var en annan attraktion. De blå grottorna var en annan sevärdhet. Naturligtvis var även ett besök på svensken Axel Munthes Villa Michele ett måste. Vid ett stopp i Rom på hemresan passade vi på att vid en promenad besöka den berömda Fontana Di Trevi, där Anita Ekberg en gång figurerade i en filmscen.

211

400. Inget deltagandet i Veteran VM i Nya Zeeland En tidig dröm var att jag någon gång besöka Australien. Min planerade resa dit någon gång efter min 50-årsdag blev istället en resa till Peking, som jag tidigare skrivit om. Bokade en resa till Veteran VM i orientering, vilken skulle äga rum på Nya Zeeland. Avresa den 10 april. Jag kom till Singapore, var med på sightseeing under dagen och skulle flyga vidare klockan 22 till Australien. På flygplatsen inför avresa fick jag plötsligt näsblod, vilken inte upphörde. Vid incheckningen får jag hjälp med att bära handbagaget då jag är upptagen med att hålla blödandet och resehandlingarna i händerna. Får en plats långt fram i planet och ett samtal börjar där olika kontakter tas med flygansvariga och läkare. Jag får besked om att jag inte kan följa med och förs till läkare på flygplatsen som ordnar transport till sjukhus i staden. Blödandet fortsätter hela tiden. Runt klockan 5 på morgonen får jag hjälp mot mitt blödande. Två sju centimeter långa cellulosastavar vilka är 1-1,5 centimeter breda uppfördes i varje näsborre. Blödningen upphör. Jag fördes till en enskild sjuksal och allt kändes bra. Fick behålla stavarna ett par dagar. Hade det bra på sjukrummet. Fick ett par olika tidningar på morgonen och frukost efter vald meny. Efter som jag kände mig helt frisk kunde jag röra mig fritt på sjukhuset. Tog mig ner till entre´delen och började där att gå en slinga för att få lite motion, något jag fortsatte med de kommande dagarna. På vägen till eller från mitt sjukrum hände det att jag mötte robotmatvagnar som naturligtvis var programmerade att gå till en viss sjuksal och stannade eller väjde för mötande personer. Under vistelsen på sjukhuset hade jag kontakt med reseledaren Nordahl på väg till tävlingen och SOS International Köpenhamn i försäkringsfrågan, vilka hela tiden gav mig information och på ett bra vis följde upp min situation. Det blev inte någon fortsättning på resan till Nya Zeeland utan jag fick en vecka på sjukhuset och SOS International ordnade med flygresa hem och alla deltransporeter, till och med privatbil från Arlanda hem till bostaden utan några utlägg från min sida. Skönt att jag hade den extra försäkring som behövs vid denna typ av resa.

401. Lidingö Tidnings sista nummer 23 juni 2017 och julhälsningar Lidingö Tidning som startade 1910 gav den 23 juni 2017 ut sitt sista nummer. En tidning som jag som ung främst förknippade med dess matinéannonser. Vår familj preumererade inte på tidningen utan fick låna den av gårdens hästkarl David Andersson en trappa upp. Senare blev artiklarna om idrott det som kom att intressera mer och mer. Själv kom jag att under flera år bidra med referat från IFKs tävlingar, främst inom orientering, fälttävlan, skidor och skidorientering. Från lång tid tillbaka hade Lidingö Skytteförening ett samarbete med tidningen genom att främst erbjuda sina egna medlemmar, men även andra lidingöbor önska God Jul och Gott Nytt År i tidningen numret före jul. Den möjligheten utnyttjade jag tidigt och var med till den sista möjligheten i december 2016. Att skriva julkort till släkt och bekanta var tradition fram till 2016 och för att hålla reda på vilka som fått kort blev det en pinne i Rigmors bruna telefonbok. Den traditionen fullföljde jag inte efter Rigmors bortgång utan istället började jag ringa runt till 30-talet bekanta för att Önska God Jul och Gott Nytt År. På dessa

212

årslistor noterade jag också längden på samtalen. Sammanlagt blev det runt fem timmar varje år. Med åren tunnades den listan ut för att inte vara mer än drygt tjugo 2023.

402. Avlidna 2017 Lasse Bjällerstedt, Tiomilasegrare 1951 i IFKs lag, även ordförande i sektionen och skrev en hel del i klubbens tidning Eftersnacket, Lasse blev 96 år. Arne Nylander, den duktige ungdomsskidåkaren och löparen som i unga år dök på något hårt i Fyrisån och blev invalidiserad och blev rullstolsburen för hela livet avled 73 år gammal. Torbjörn Wancke med mig jämnårig och skolkamrat i Läroverket var ordförande i Hembygdsföreningen 2001-07, Torbjörn blev 79 år. Evert Gillberg, en av de verkliga ungdomseldsjälarna i Stockholms Orienteringsförbund blev 95 år. Lasse Bredberg, äldst av tre bröder, bodde som ung på Missionsskolan, senare politiker och rektor på Källängens skola, Lasse blev 88 år. De tre motionspokalarna Birgitta Köping 70 år, Hans Appelberg 89 år och Astrid Bergström 93 år.

403. Sista skridskoskären När jag den 14 januari 2018 var på Kottlasjön för att premiäråka på det nya året kom jag underfund med att jag inte hade förmågan att ta ordentliga skär med mina skridskor utan det gällde att endast hålla mig på skridskorna. Efter 500 meters åkning tog jag beslutet att det fick bli mitt sista skridskoåk. Efter flera incidenter i samband med Motionspokalens tävlingar tog årsmötet 2019 beslutet att inte ha med skridskomomentet för den äldre veteraklassen, de från 80 år och äldre.

404. Amsterdam weekend Nederländerna var ett av Europas länder jag missat under åren. Därför kul att följa med Anna-Karin och Andreas på en tur till Amsterdam i juli 2018. Det blev sightseeing, kanaltur, museébesök och även en ofrivillig runda i de röda kvarteren.

405. En bondpojke berättar Den 18 oktober berättade bondgrabben från ön, Lars-Eric Dahlstedt, om sina barndomsminnen från Stockby och Bo gårdar där hans pappa var arrendator mellan 1940 och 1960. Vi lärde oss hur det var att växa upp med djuren och tidigt hjälpa till i jordbruket. Mycket skedde före traktorernas intåg och jordbrukets modernisering. Föredraget innehöll fina bilder som hans mamma hade tagit med en enkel lådkamera. LarsEric bjöd också på ett smakprov på god hemlagad kalvdans – det var min bror Hasse som ordnat fram råmjölk från en gård intill Valbo. Många hade inte smakat denna delikatess tidigare. Till sist visades en tjugo minuter lång film från Bo gård som Lars-Eric spelade in på smalfilm 1960.

213

Det var ett inlägg i HembygdsNytt nr 5 2018 Alla fick inte plats vid denna träff vilket gjorde att jag hade en repris på det den 4 december, även då till en fylld lokal.

406. Bortgångna 2018 Berndt Ekström som var Lidingöloppets förste vinnare 1965 och var även med att ta hem Lidingöloppets första vandringspris Diana med molnringen året därpå. Var redan som ung med i IFK Lidingö friidrott och tävlade som ung även på skidor. Utbildade sig till tandläkare och drev en klinik i Ludvika under sitt yrkesverksamma liv, Berndt blev 78 år. Göran Romare, kommendörkaptenen, Miss i Nassen brodern med den litterära känslan, som också fullföljde Motionspokalen 16 gånger och lade Ladies Cups orienteringsbanor under de 18 år som han var med som orienteringsledare. På Kopparkavlen i Falun 1960 sprang jag andra sträckan och boxholmskillen Göran Malmberg som gått över till IFK Lidingö och läste till veterinär den 5:e, IFK blev tvåa. På hösten samma år fick nattspecialisten Göran förtroendet att ta första sträckan i IFKs SMbudkavlelag, vilken han vann och Ragnar och Marthe Andersson följde upp med att behålla ledningen från start till mål. I mars samma år hade Göran gift sig med Rigmor, som dagen efter giftemålet kom på Göran då han var otrogen med en annan kvinna. Rigmor blev helt ifrån sig och var nära att ta livet av sig när hon skulle korsa Roslagsvägen, då en kamrat till Göran räddade henne. Göran blev 82år. Rolf Andersson, glasmästaren på Mosstorpsvägen och som jag ett år var klasskamrat med i Läroverket blev 81 år. Gunnar Bois som blev 83 år var under 46 år med på lidingöloppsspåret, under de senast åren som delbanchef från Södergarnsvägen till Fågelöudde. Tre av mina klasskamrater från Skärsätra skola under åren 1944-50 gick bort detta år. Claes Sundberg, dotterson till konstnären Per Sundberg blev 80 år, Ulla-Britt Hallin som blev Ingrid Andersson som gift och Ingrid Asplund gift Holm, båda födda 1937 som jag. Ull-Britt fick ta sitt andra namn i skolan eftersom det fanns en Ingrid till i klassen. Ulla-Britt var nog också min första förälskelse. Erik Forsgren TVreporten, författaren och gillebrodern blev 90 år.

407. Idrott på Stockholms stadion I samband med att jag fick Svenska Friidrottsförbundets silvermedalj 2015 innebar det även att jag fick fritt inträde till alla Svenska Friidrottsförbundets tillhörande föreningar med vissa undantag. Under de stora tävlingarna som Finnkampen och den årliga stora friidrottsgalan har jag utnyttjad denna möjlighet. Ofta har föreningen Friidrottens Ledar Veteraner (FLV) haft en förträff och ätit mat på järvägsrestaurangen på Östra station med både försnack och någon gång ett kort föredrag. Reserverade platser tillsammans på Stadion. Oftast har jag bjudit med Dagny Tire´n på tävlingarna. Från åren 2022 har de fria platserna reducerats till ståplats. Vid vårat senaste besök på stadion hade jag problem med att gå upp och ned för trapporna till de olika bänkraderna. Fick lov att ta mig till begränsningarna mellan de olika sektionerna för att kunna ta mig ner till mellanplanet och insåg att det kanske fick bli mitt sista stadionbesök. Det var även då som Dagny och jag träffade Börje Salming som var på plats för att följa dottern Biancas höjdhopp. Mitt första besök på stadion var när jag och brorsan Hasse fick följa med pappa på en friidrottstävling för att få se duellen mellan Gunder Hägg och Arne Andersson 1944. Det var när de tävlande fick gräva sina egna

214

startgropar i kolstybben och stavhopparna hoppade med bambustavar, stålstavarna kom inte förrän på 1950-talet. När vi efter tävlingen står och väntar på lidingötåget nr 20 går Gunder Hägg förbi oss med ett stort silverfat under armen. Mitt andra minne och kanske ett av mina genom alla tider häftigaste idrottsupplevelse var när jag 1947 fick se isracing för första gången. Till en början var hela stadion upplyst inklusive läktarna. Det blev klart för start och isracingmotorcyklarna radade upp sig sida vid sida. Plötsligt släcks alla lampor på stadion utom på innerplan och några extra ljus lyser upp isbanan. Förarna på startlinjen har varvat upp sina hojar till max och efter starten skjuter de iväg i en hiskelig fart och jag fick för mig att de i den hastigheten inte skulle klara första kurvan utan att köra rakt upp på ståplatsläktaren. Men just i början på kurvan lägger de ner cyklarna och fortsätter i den höga farten genom hela kurvan på den hala isen. De långa isdubbarna gjorde att de höll sig på banan. Första gången som jag själv tävlade på stadion var när jag deltog i en ungdomsstafett under en halvtidsvila i fotboll mellan Djurgården och Degerfors. Dagens Nyheter hade 1985 en skidfest med start och mål på stadion och då var det en tävling med många av de främsta skidåkarna från både Norge och Sverige i ett elljuslopp. Då ingick jag i IFKs tävlingskommitte´ med ansvar för tävlingscentrat. Det blev ett elljuslopp även 1986 men det hade Stora Skuggan som tävlingsområde och Telia som sponsor. Att efter 42 kilometer få komma in på Stockholms stadion 1979-82 och klarat av de stumma stockholmsgatorna i Stockholm Marathon och få springa de sista 195 meterna på den röda gummiasfalten var härligt.

408. Lidingösidan upphör Lidingö Nyheter startar Under åren 2004-2018 fanns Lidingösidan med Jan Sjöberg som initiativtagare och drivande av webben. Ett omtyckt media som hade runt 3000 besökare per dag. Från åtminstone 2013 lade jag där ut referat och bilder från Motionspokalens verksamhet något som jag även fortsatte med när Andreas Lindberg öppnade en liknande sida Lidingö Nyheter, 2019 hade jag åtta införanden och de senaste hade jag 2022.

409. Ännu ett lidingöloppsföredrag Kan inte hålla reda på alla de föredrag jag hållit under åren om mitt liv på Stockby- och Bo gårdar och Lidingölopp. Utöver vad tidigare nämnt så har jag ett par gånger varit på äldreboendet Tor och 2019 var jag för första gången i Ansgarskyrkan, där jag berättade om Lidingöloppet och dess utveckling och visade ett bildspel med 90 bilder med beskrivande text.

215

410. Svensk ögonsjukvård När jag den 27 maj 2019 träningssköt inför Motionspokalens gevärsskjutning den 10 juni kunde jag inte se den svarta pricken på tavlan 50 meter bort utan endast riktmedlen, något enstaka skott fick jag iväg. Morgonen efter ringde jag min ögonläkare på Capio Ögon och fick en tid redan på morgonen dagen därpå. Visade legitimation där den alerta kvinnan gratulerade mig en dag i efterskott till mina 82 årsdag. Läkaren konstaterade att jag hade grå starr på ögat, vilket var anledningen till skjutproblemet. Fick själv välja en tid för förundersökning inför operationen på Östermalmsgatan, valde den 3 juni och operation den 5 juni. Den 4 juni hade klubben KM i sprintorientering varför en operation var bäst efter denna. Operationen föregicks av tre bedövningsdroppar innan operationen, som var klar på 10 minuter. En kvarts vila i väntrummet, buss med ett byte och hemma i bostaden under mindre än en timme efter det operationen avslutats. När jag sedan ställde upp på skjutningen den 10 juni såg jag helt bra både vid provserien och den första tävlingsserien, 25 mm mellan de fyra bästa skotten, däremot hade jag svårigheter vid skjutningen av de tre sista skotten i sista serien, ögat var inte helt OK för den belastningen. Tänk vilken ögonsjukvård vi har i Sverige utan kostnad när man har frikort.

411. Kryssning Kroatien Mitt i sommaren 2019 var jag med barn och barnbarn på en resa till Kroatien för att under en vecka i hyrd katamaransegelbåt och med hyrd sjökapten kryssa runt till olika kustnära öar utanför Zadar. Under ett dygn, sent på kvällen fick vi i hamn uppleva ett häftigt oväder med stormbyar och kraftiga hagelskurar med hagel stora som golfbollar. Skönt att vi låg i hamn. Under alla dagar förutom en, då vi seglade, gick vi med motor. Flera av de restauranger som vi besökte för middag hade exklusiva maträtter och ännu en gång fick vi i hamn prova på en häftig stormnatt med en hel del omkringflytande artiklar på morgonen. För de som badade från båten hade fina upplevelser i det klarblå vattnet.

411a. Familjen Mårten och Lisa.

216

411b. Familjen Tommy och Anna-Karin.

412. Firar min 30000:e dag Den 17 juli fyllde jag 30000 dagar, (82 år +50 dagar) Inga barn och barnbarn hemma. Då fick jag idén att bjuda in mina tidigare arbetskamrater i Lantmäteriet. Gick ut med inbjudan till 20 och 14 mötte upp till lunchen på Vikbyvägen. Klart att alla inte kunde komma då utlandsvistelser och andra aktiviteter var inbokade. För min del blev det 30 år i lantmäteriet som praktikant från 1957, utbildning och slutligen arbete fram tom 1987, de tio senaste åren på deltid då Lidingöloppet tog över mer och mer. Redan 1967, (30-årsfest) bjöd jag in alla på distriktet med respektive till fest på gamla Gåshaga restaurangen. Nu drygt 30 år efter det jag lämnade lantmäteriet fick många av oss träffa arbetskamrater vi inte sett på 46 år. Alla 20, så när som två blev lantmäteriet eller motsvarande troget hela arbetslivet. Det blev många kära minnen som återupplivades och gamla foton från svunnen tid väckte minnena till liv. Fyra av de tjugo hade nu passerat de 80.

412. Tolv av de fjorton som var med på träffen.

217

413. Historiska resultat VM, EM, NM, SM, WC, nationella. kavlar Vasaloppet etc Sedan många år tillbaka har jag samlat på mig resultat från IFK Lidingö skidoch orienterings aktiva medlemmar vad gäller slag av tävling, årtal, namn, placeringar (placeringar 1-3 vid mästerskap) och oftast tävlingsplats. Även de som representerat andra länder men sprungit för IFK är medtagna. Allt emellanåt får jag frågor om resultat och kan då gå in i mitt dokument och lämna svar på frågorna. Bland annat framgår att klubben nått upp till 18 individuella SM och fyra i budkavle/stafett SM, 10 individuella JSM. Herrarna har 10 gånger varit bland de sex bästa på Tiomila och damerna 12 gånger. Smålandskavlen har herrarna vunnit sex gånger och damerna en gång. Herrarna har från 1951 fullföljt Jukolakavlen 53 gånger och damerna 40. Herrarnas bästa placering på Jukolakavlen är 2:a både 2014 och 2016 och dmernas bästa placering på Venlornas budkavle är också en 2:a plats, nämligen 2022. På fält SM har IFK två individuella och två lag SM. På skidsidan har IFK sex lag/stafett SM och ett individuellt. Namnen på de bästa lidingöborna/ IFK:are i Vasaloppet sedan 1928. Totalt har IFK 22 placeringar (var av två från IK Vale före IFKs bildande) varit bland de 100 främsta varav 14 bland de 10 bästa i Vasaloppet.

414. Ett farväl till vänner 2019 fick jag vara med att bland annat säga adjö till följande: Gunnar Bergström som var den sista som var kvar i det Tiomillag som 1951 vann tävlingen. Gunnar blev 91 år. Claes Askensjö, granne och pappa till tre barn var av Martina blev en av Anna-Karins klasskamrater i elva år, drabbades av ASL och avled vid 83 års ålder. Sex motionspokalare avled. Viola Engqvist blev 94 år, Viola var en av de två ladies som tog på sig huvudledarskapet för ladies i Ladies Cup när den startade 1968 och var med i den funktionen under elva år, Viola var även grenledare i bowling under åtta år och med i pris- och festkommittén under fem år. Viola genomförde 37 tävlingar och segrade också i sin klass sju gånger. Violas bästa gren var bowling där hon segrade 23 gånger men även skridskor och bordtennis med 8 segrar i varje var favoritgrenar, totalt blev det 51 grensegrar för Viola. 2010 var Violas sista år då hon deltog i badminton. 1975 fick Viola hedersomnämnandet ”Årets Lady” av gubbarna Nen Eklund blev 95 år. Nen var med från Ladies Cups debutår 1968 och vann skidorna det året som var den första grenen. Annars var Nens gren terränglöpning där Nen segrade 16 gånger, flest av alla Ladies, men även orientering var Nens specialitet med 10 grensegrar. Nen vann också totalt två gånger. Nens sista år blev 2014 då Nen fullföljde för 47:e gången, flest av alla. Ingemar Andersson blev 90 år. Ingemar började i Gubbpokalen 1970 och fullföljde 21 gånger och deltog senast 2010 och då i bowling. Ingemar vann varpan en gång och var ett år med i festkommittén. Carl-Gustaf Dahlerus blev 89 år. Carl-Gustaf började i Gubbpokalen 1969 och fullföljde 16 gånger. Var med som huvudledare ett år och grenledare två år i badminton. Maj-Britt Brockman blev 86 år gammal. Maj-Britt deltog första gången 1969 och fullföljde 45 gånger, deltog senast

218

2015. Maj-Britts främsta gren var badminton där hon totalt vann 23 grensegrar, flest av alla ladies. Under elva år var Maj-Britt med i ledningsgruppen. Tore Edman blev 89 år gammal, Tore började 1996, deltog senast 2016 och fullföljde 11 gånger. Tores starkaste grenar var bordtennis och badminton där han segrade 12 respektive 6 gånger. Under 13 år var Tore grenledare i bordtennis, 2015 utsågs Tore till Ladies Gubbe. Ulf Lindberg, Bosön trogen under många år var även engagerad i Lidingöloppet under något år med eliten blev 73 år. Bo Fajersson, lekkamrat som sommarbodde på Pennaflod vid Stockbysjön, var årskamrat med min bror Hasse, blev 77 år. Barbro Jungstedt blev 90 år och var engagerad i Tiomilas ledningsgrupp under många år och höll under några år i sjukgymnaststyrkan i Lidingöloppet

415. Lidingöprofilen Erik Oldenburg tillbaka på Lidingö efter 57 år i USA Erik Oldenburgs återflytt till Lidingö 1 februari 2020.Under december 2019 talade Lasse Wahlström om att Erik Oldenburg var på väg tillbaka till Lidingö efter det att hans fru avlidit den 27 november i en stroke. Erik ville att Lasse skulle ordna en lägenhet åt Erik på ön, pris max 1.8 miljoner, vilket Erik fått för lägenheten i Florida. Lasse lyckades inte hitta något lämpligt objekt. Den 1 februari anlände Erik till Arlanda och Lasse körde Erik till Ariston hotell på Lidingö, ett hotell som Erik tidigare bott på under sina lidingövisiter. Därifrån gjorde Erik taxiresor till Stockholm för att anmäla till Skatteverket i Karlstad att han vill bli återinförd till det svenska folkbokföringsregistret, något som skulle ta upp till 4-16 veckor. På Ariston hotell hade Erik inte några möjligheter till kontakter med omvärlden eftersom Erik inte hade varken telefon eller fungerande data, inte heller tillgång till hotellets telefon. Själv försökte jag få kontakt med Erik utan att lyckas. Först när jag fick höra att han var inne på Friskis & Svettis fick jag tag på honom. Förhållandet mellan Erik och hotellinnehavaren på Ariston hade under tiden blivit väl infekterad dels med anledning av att Erik inte hade någon möjlighet att nå omvärlden eftersom receptionen inte var bemannad. Tisdagen den 11 februari lovade jag hämta Erik för att se om han kunde få kontakt med Gymnastiktruppen Vikingarnas ordförande Eva Unger på Ankarvägen 4, ingen Eva hemma och inget tillgänligt telefonnummer till henne. Erik följer istället med mig hem och jag visar honom runt i huset. – Det här var Anna-Karins rum och det här var Mårtens. När vi till en kopp kaffe i stora rummet skriver Erik ett brev till Eva Unger, vad det innehåller vet jag inte, Erik tar fram sin plånbok och räknar upp tjugo 500 kronors sedlar och säger samtligt här kan jag flytta in. Eftersom jag vet att han på olika vis försökt få bo hos någon av de ”gamla” Vikingarna och fått nej kände jag att det var här han hade det enda platsen att kunna bo och få hjälp med sina behov av att nå ut till omvärlden. Efter sexton år som personlig assistent åt Rigmor var jag också insatt i mycket av det Erik hade behov av, men att det skulle bli så omfattande hade jag inte en aning om då. På tillbakavägen besöker vi på nytt Eva Unger, som nu är hemma men är uppe i ett telefonmöte när hon öppnar dörren. Jag lämnar brevet till Eva, som efter det inte lät höra av sig till Erik. Dagen efter, den 12 februari kl.10 hämtar jag Erik hans två stora koffertar på hjul och diverse kassar och han installerar sig i mitt hus. Anna-Karins sovrum med två garderober, ett par hyllor i badrummet för diverse medikamenter och Mårtens rum där de stora väskorna öppnas i den breda bäddsoffan för att vara lätt åtkomliga till sitt innehåll.

219

415. Erik Oldenburg åter på Lidingö.

416. Julen 2020 Julen 2020 blev en annorlunda jul på flera vis. Jultraditioner inomhus fick ändras och nya utomhus fick skapas. Våra familjer Dahlstedt och Westberg hade en första samling under julafton mitt på dagen i strålande solsken för att ta en bild med Lidingös största 350-åriga ek med en omkrets på 720 cm i bakgrunden. Vidare ett besök hos Rigmor på Vilokullen, det var då snart 4,5 år sedan Rigmor lämnade oss. Upp till Stockby för att få en bild på barnen och den stora stenen där Hasse och Lasse satt på för 75 år sedan. Stenen sig lik men då en gran nu en tall intill stenen. Därefter en glöggskål utanför Lisa och Mårtens hus på Bokstigen.’

417. Så gick livet vidare för Erik Oldenburg Efter att jag i Face book i olika inlägg efter Eriks önskan lagt ut mycket av hans liv blev slutet på hans sju veckors ”helpension” hos mig, då fyllda 92 år, en lägenhet, rum och kök, i kommunens äldre boende på Högsätravägen 4C. Äldreboendet i Högsätra valde Erik med hänsyn till närheten till Gångsätrahallen och Danicahallen där GT Vikingarna har sina uppvisningar och träningar. Erik flyttade in den 1 april till en av honom själv spartanskt möblerad lägenhet med möbler från IKEA. Möblerna i den sålda lägenheten i Florida skänkte Erik till Frälsningsarmén och hade endast med sig två stora resväskor vid ankomsten till Sverige i början av februari. Samtidigt med inflyttningen blev det också klart med godkännandet från Skatteverket gällandet återflytten till Sverige och Eriks personnummer blev på nytt aktiverat. Att inte ha ett giltigt personnummer hade under de dryga åtta veckorna från ankomsten till Lidingö inneburit svårigheter vid kontakterna med olika myndigheter, banker, sjuk- och rehabiliteringsvård, olika företag etc. Då Erik efter det hans hustru avled i slutet av november 2019 bestämde sig för att flytta tillbaka till sin hemstad Lidingö efter 57 år var det inte samma Sverige som Erik en gång lämnade, mycket var förändrat och olikt det liv Erik levt i USA. Där handlade Erik uteslutande med kontanter och checkar. Visserligen hade han ett betalkort men helt ovetande om att det behövdes en pinkod för att kunna använda detta. Att

220

eliminera kortet för att få ett nytt gick inte eftersom Erik inte längre hade någon adress i USA. Uppdatering och överföring av data från en gammal dator till en ny, visade sig inte värt besväret då ingen aktivitet från Eriks sida skett på tio år. För att få fast telefon behövdes en fast adress och giltigt personnummer, något som visserligen kunde överföras från annan svensk när adressen var klar. Att behärska en vanlig mobil utan inloggningsuppgifter och övriga enkla funktioner lyckades inte Erik behärska trots mycken träning, så även den kommunikationsmöjligheten blev nästan försumbar. Timvisa telefonkontakter med olika USA-banker och penninginrättningar med omkopplingar och långa väntetider från min fasta telefon utan resultat och utan att bankfolk på den svenska banken kunde hjälpa till för att få klarhet var pengarna från hans lägenhetsförsäljning hamnat. Då Eriks USA-kontaktman gällande lägenhetsförsäljningen hoppat av uppdraget och gjort sig oanträffbar, gav inte något resultat. Måste slutligen säga att dessa veckor med Erik varit en speciell upplevelse i synnerhet under denna Coronavirustid och några besök på äldreboendet var uteslutet efter det han flyttat in. Och då den 23 april var det 70 år sedan Gymnastiktruppen Vikingarna hade sin första uppvisning på den lilla gräsytan vid scoutstugan Södergarn, vi är ett knappt tiotal grabbar som fortfarande minns den dagen. Den nya stugan ligger på samma plats som den gamla, som brann ner i slutet på 1950-talet. Den 18 november 2021 avled Erik på Danderyds sjukhus. Ett par veckor innan dess hörde en person på äldreboendet av sig till mig och undrade om jag ville bli god man för Erik. Vilket jag sa att jag inte ville, både av åldersskäl och inte heller av kompetens för detta. Erik är begravd i Lidingö kyrkas minneslund, där även hans hustru är begravd. Skulle hans fru ha begravts i den Oldenburgska familjegraven skulle den kostnaden uppgått till över 10.000 kronor.

418. Sista gången jag cyklade och åkte skidor Med tiden märkte jag att backarna på Lidingö blev brantare och brantare och när jag cyklade och inte tog mig uppför den sista backen från Vikbyvägen nummer 30-54 utan måste leda cykeln insåg jag att det var tid att sluta cykla. Att behöva stiga av cykeln och leda den kändes inte bra och byta till elcykel det fick vara. Sedan den 12 juni 2020 har jag därför inte cyklat. Som jag redan skrivit om tog jag mina sista skridskoskär i januari 2018 och när jag var ute på Fågelöudde den 31januari 2021 och åkte på de fina spåren som Martin Terry kört upp på startgärdet för gamla 15 kilometers starten på Lidingöloppet och jag fick hålla igen när jag skulle nedför den minsta backen för att inte riskera att ramla bestämde jag mig för att det var tid att även lägga längdskidorna på hyllan.

419. Bengt ”Joe” Wiberg, stämplade ut 2020 Bengt ”Joe” Wiberg var en känd profil i orienteringskretsar, duktig, omtänksam och trogen medlem i IFK Lidingö skidoch orienteringsklubb. Det var om och till Joe som jag skrev mina första minnesord i dagstidningarna och orienterarnas tidning Skogssport. En del av följande var vad jag fick med om Joe:

221

Bengt Wiberg föddes den 20 februari 1933 i Boden och avled den 8 januari 2020 på Lidingö. Närmast sörjande var hans tre barn Björn, Erik och Karin med familjer. Bengt utbildade sig först till elektroingenjör i Luleå och bytte därefter sin studieinriktning och avlade arkitektexamen vid KTH 1960 och KKH 1966. Bengt var ingen idrottsman vid unga år men hans tandläkare och IFK Lidingömedlemmen Assar Blomquist, pappa till skidessen Örjan, Anders och Helena, lurade ut honom till Hellasgården för att prova på orientering på veckans bana. Det blev en stor vändpunkt i Bengts liv. Vid 31 årsålder, började Bengt eller Joe som han kallades inom kamratkretsen att orientera. I början blev det veckans bana på Lidingö och uti Hellasgården. År 1965 vågade han söka medlemskap i IFK Lidingö skidoch orienteringssektion och deltog därefter vid tävlingar i Stockholmstrakten. Inom klubben avancerade han och blev orienteringsledare, ungdomsledare och slutligen ordförande (1973-80). Eftersom IFK skidoch orienteringssektion var en av klubbarna bakom Lidingöloppet fick Joe plats i dess styrelse och medverkade som sekreterare, satt i tävlingsledningen som lokalblocksansvarig för att avsluta som ceremonimästare. Joe var också intresserad av banläggning och vann många klubbmästerskap under åren 1970-90 och var distriktsmästare 1973. Lidingö stad som är ägare till klubbstugan Säckatorp på höjden intill Grönsta prästgård, medverkade Joe till att den blev orienterarnas klubbstuga och det var Joe som gjorde till- och ombyggnadsritningar för den nya verksamheten. Förutom Stockholmstävlingar hann Joe med 19 O-ringar och ett 30-tal Norrlandsveckor, 5-dagars tävlingar i Norrbotten och Lappland, (Joe hade en sommarstuga vid Råneälven där Miss I Nassen hade en tävling i samband med 5-dagars 1982). 1994 blev Joe invald i Skogskarlarnas Klubb. Miss i Nassen: Den största insatsen som Joe står för är bildandet av föreningen ”Miss I Nassen”, en förening i föreningen. Tillsammans med några kamrater, många var arkitekter, började han lära sig nattorienteringens svårigheter och även för att inte lägga tid på helgdagarna av familjskäl. Detta var embryot till Miss I Nassen, en förening som bildades 1969 och som med åren växte till och som den 28 augusti 2019 hade sitt 50-årsjubileum med start och mål vid Vattenverket på Kottlasjöns södra strand. Samma karta och bana som användes 1969 fick deltagarna springa på. Totalt deltog 35-talet Missinassare på tävling 1089. På ingressen till Miss I Nassens hemsida www.homenet.se/min kan man läsa. ”Miss i Nassen är en samling män över 35 år som ofta springer nattorientering. Alla är medlemmar i IFK Lidingö Skid- och Orienteringsklubb. Ingen bana är den andra lik. Ofta är kartorna klippta och vridna och ibland förekommer slumpelement.”

222

2020 hade Miss I Nassen 58 medlemmar uppdelade efter löpförmåga. E-laget: elitlaget med halta och lytta, dit hörde Joe mot slutet! A-laget: medlemmar mestadels över 60 år B-laget: medlemmar mellan 35-60 år Ö-laget: medlemmar av alla åldrar som deltager mindre aktivt Miss I Nassens verksamhet har ett flertal gånger i samband med jubileer publicerats i Skogssports spalter. I skogssport 1989, nr 6, 7 och 8 deltog reportern Leif Eriksson med text och foton. I Skogssport 1999, nr 2 hade redaktören Sara Thörn ett stiligt kort av Joe i 60-årsåldern. Redaktören Ola Gustafsson var också en av gästerna och deltagarna i ett senare jubileum. 1987 bildades en broderförening av Miss I Nassen i Norrköping av arrangörsklubbarna till det årets O-ringen. Årliga fejder utkämpades fram till 2012 mellan våra klubbar, totalt 18 tävlingar med tämligen lika antal segrar. Miss I Nassen deltager alltid i Pampas Night, Krigshögskolas årliga tävling i parken runt Karlbergs slott och har ett flertal gånger vunnit civila klassen. Förutom tävlingar i Stockholmstrakten har Miss I Nassen anordnat tävlingar i Dalarna, på Gotland, i Närke och i Skåne. Två stycken tävlingar har avhållits i Danmark på Själland, där var banläggaren den inte obekante idrottsläkaren Bengt Saltin. Inte att förglömma när Miss I Nassen hade ett eget lag med i Jukolakavlen. Vid årsavslutningen i december 2015 överlämnade Joe ordförandeskapet i Miss I Nassen till Erik Gyllestierna och i juni sommaren efter arrangerade Joe sin sista Rävjakt, tävling 1038, tillsammans med sonen Björn och som alltid från huset på Finedalsvägen. Vi i klubben har mist en trogen, duktig och omtänksam medlem och alla våra fina minnen från många år tillsammans med Joe kommer vi att bära med oss. Torsdagen den 6 februari jordfästes Joe i Lidingö kyrka, där 70-talet släkt och vänner mötte upp till ett sista farväl. Stockholms Skogskarlarnas Talesman höll sitt sedvanliga avskedstal vid avskedstagandet. Vid minnesstunden efter jordfästningen samlades gästerna på Grönsta prästgård där bland andra Assar Blomquist höll ett minnestal. Från Miss I Nassen deltog 23 bröder./ Lars-Eric Dahlstedt

420. Fler bortgångna 2020 Bengt Wernersson var under åren 1968 – 1990 Lidingöloppets ekonomiansvarige. Bengts föregångare var Arne Larsson och efterträdare blev Rolf Lilja. Bengt avled vid 79 års ålder. Några av de orienteringskamrater

223

som jag mött under åren och som sitter kvar i minnet är Bror Forsberg, årskamrat med mig, Bror och Björn Ekblom var de två stockholmsorienterarna som var bäst i distriktet under den tiden, Bror som tävlade för Mälarhöjdens IK blev 82 år. Hellas Gunnar ”Nypan” Nyberg, jämngammal med bror min Hasse blev 80 år. En annan kämpe, framför allt i skidspåret och även som skidorienterare och en av dem som var med på det första Lidingöloppet och som jag ringde till inför varje jul var enebybergaren Lasse Svedberg, han blev 93 år. Fyra motionspokalare som också avled detta år var Alf Andersson 90 år gammal. Alf började i Gubbpokalen 1969 och fullföljde 15 år. Alf vann sin klass totalt två gånger och utöver sina 15 segrar i skridsko var Alf även en bra varpakastare med 5 segrar, totalt nådde Alf 23 grensegrar. Under 11 år var han också grenledare i skridsko. Karl-Gustav Jansson blev 94 år. K-G var med i Gubbpokalen redan andra året 1967 och fullföljde 34 år, K-G är den äldste av alla deltagare som fullföljt alla stipulerade grenar. K-G:s bästa grenar var bowling och terränglöpning med 11 grensegrar i vardera samt i orientering 8 gånger. Så sent som 2019 vann K-G bordtennisen. Under 18 år var K-G grenledare i bowlingen. 2009 blev K-G Ladies Gubbe. Carl Olof Nyman blev 88 år gammal. Carl Olof började i Gubbpokalen 1971 och fullföljde 14 år och deltog under ytterligare 24 år i minst en gren. Carl Olof deltog senast 2010. Under sina år vann Carl Olof simningen 15 och skridsko 11 gånger. Som grenledare i skridsko var Carl Olof ansvarig i 8 år och som assisterande under 16 år. Björn Wirén, 82 år gammal. Björn började i Gubbpokalen 1985 och fullföljde sju år och var med senast 2006. Björn var grensegrade tre gånger i bowling. Som funktionär var Björn huvudledare och med i festkommittén i tre år samt grenledare i skidor respektive terränglöpning i sju och två år. Hembygdsföreningens Sten Schussler blev 90 år och friidrottens PO Swartz 87 år.

421. Nyinvigning av Lidingövallen september 2021 Under 2007 var många lidingöbor, men framför allt friidrottsrepresentanter engagerade i att bevara och rusta upp Lidingövallen istället för att som det fanns förslag på att flytta idrottsplatsen till Bosön. Jag tog på mig arbetet att hålla ordning och dokumentera alla listor på de upp mot 6000 som skrev på uppropet att bevara Lidingövallen. I december lämnades alla dessa listor in till kommunen. I maj 2017 tog kommunen beslut om att rusta upp Lidingövallen, som en gång invigts den 19 juli 1936 för att nu den 11 september återinvigas med representanter från både Svenska- och Stockholms Friidrottsförbund, kommunledningen, tal av olika personer av vilka jag var en och drog en anekdot som jag fått av Ebbe Johansson. -När Ebbe som 6-åring fick se på och även fick sitta med i förarhytten när hans pappa som var smed på Hersby gård plöjde upp området där idrottsplatsen skulle ligga. Ebbes pappa var en av få som kunde köra traktor på ön på den tiden. Ebbe, nu 2023, 93 år fyllda, hade gärna velat var med på invigningen, men kände sig inte riktigt kapabel till det.

422. Sven Gärderud nära 100 år Fredagen den 24 september ringde Anders Gärderud mig och sa att – Sven inte kommer att leva i morgon, dagen då det 57:e Lidingöloppet skulle avgöras. Och mycket riktigt Sven avled endast fyra dagar före sin 100-årsdag vilket var den 29 september.

224

Innan jag kommer till de minnesord som jag lämnade till dagstidningarna och Skogssport vill jag skriva om människan Sven, som jag under så många år känt, arbetat tillsammans med, inspirerats av och lärt mig så mycket av. Sven började tävla för IFK Lidingö 1947 och blev kvar i klubben i fyra år innan han gick tillbaka till ”moderklubben” MP för att som yngre oldboy på nytt gå med i IFK och det är från den tiden jag känt Sven. Att han kom med ide´n till klubbens prestationsmärke har jag tidigare redovisat men jag fick vara med om hur han startade upp Ungdomspokalen på Lidingö, en mångkampside´ som var ett utmärkt sätt att få ungdomar att prova på olika idrotter och inte tidigt specialisera sig på en. Efter det Sven tagit initiativet till att starta Lidingöloppet fick han verkligen möjligheten att spela ut sitt register vad gällde speciella tävlingar i tävlingen som sporrade olika kategorier att ställa upp. Här är vad Sven kom på: Jag börjar med något som fick konsekvensen att det uppsatta lagpriset, Carl Milles ”Diana med molnringen” inte kunde delas ut eftersom det inte klart informerats om att för att deltaga i Lidingöloppet skulle den tävlande fylla 21 år under tävlingsåret. Hellas som hade den bästa tiden hade dock en löpare, Börje Konstenius, som endast var 19 år och något lagpris delades inte ut det första året. Något år senare blev det däremot tillåtet att deltaga som 19-åring för att senare helt tas bort, 1971 var Asbjörn Österberg SoIK Hellas som 13-åring bäst på 30 km på 2.27.51, 1974 hade Ulf Gustafsson Bie GOIF som 11-åring 2.47.28. Nu mera skall den tävlande på 30 km uppnå 17 år under tävlingsåret. Åldersrekorden finns fortfarande kvar i de klasser med blandade åldrar.

•

• • •

•

Från början ställdes de tävlande upp i bestämda startled, vilka på marken var markerade med orangefärgade plastband i 25 meters längder vilka sattes fast med galvaniserade märlor. På banden var varje startnummer angivet. I resultatlistorna redovisades fram till och med 1973 bästa placering från respektive led. Till och med 1974 fanns samtliga 308 fullföljande 5-mannalag med i resultatlistan, Stockholms Studenters lag nummer 7 slutade på 300 plats. Från 1975 redovisades endast de 20 främsta. Till och med1974 var den bäste från de olika länderna och samtliga landskap med i en speciell sammanställning. Som exempel på 1127:e plats Willy Olsson som tävlade för Uddevalla Roddklub Bohuslän, som avslutade lanskapslistan. Ställningen i en rullande 3-årstabell angav ställningen efter de föregående två åren. De 20 främsta var listade. Sista året för denna sammanställning var 1974.

* Till och med 1971 fick de tävlande vid anmälan ange vilken typ av idrott de representerade och var de före detta så angavs det. Totalt fanns 45 olika idrotter med i sammanställningen. Andra stora sammanställningar som Sven ägnat sig åt är friidrottens veteranstatistik där Sven fram till 2013 i 30 år arbetat med de 100 främsta (när det finns så många) svenskarna i samtliga i klassen ingående grenar i klasserna (K35, K40… M35, M40 osv).

225

I klubben Skogsluffarnas OK hade Sven sammanställning på det äldre gardet i klubben där han hade en sammanställning på ett genomsnitt på samtligas tre bästa kilometertider år för år. Som minne av Sven lät jag införa nedanstående minnesord i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt i något annan form i Skogssport: Sven Gärderud, Lidingö har avlidit fyra dagar före sin 100-årsdag. Närmast sörjande är hustrun Ingrid och sonen Anders med familj. Sven växte upp i Råsunda och kom tidigt i kontakt med idrotten där löpning och orientering var favoriterna. I sent trettiotal blev Sven medlem i Matteuspojkarna (MP) och specialiserade sig på 3000 m hinder där han 1941 tog SM-brons och noterades för nytt juniorrekord på tiden 9.21,2. Två år senare blev han med MP svensk mästare i lag 4 km terräng. Han hann även med tre landslagsmatcher på hinder, men det är orientering Sven gillat bäst och genom åren fram till 2014 gjorde Sven över 2100 orienteringstävlingar och uppsökte fler än 17 000 kontroller, allt noga dokumenterat. Det var inte slut då utan senare har Sven försökt vara med på Luffarligans onsdagsorienteringar, ibland som deltagare Uk eller Mk (utan käpp eller med käpp), som Sven brukade säga, eller bara för att träffa orienterarna och då främst det äldre gänget i Skogsluffarna, en förening Sven gick med i, i ”mogen” ålder. 1945 gifte Sven sig med Ingrid Wretman och året efter fick de Anders. Eftersom Ingrid är född och uppvuxen på Lidingö gick Sven över till IFK Lidingö 1947 men gick 1950 åter till MP och missade Lidingös vinst i Tiomila 1951, åter i IFK Lidingö 1955. Sven värvades av AGA på Lidingö där han började på elektronikdivisionen. Han blev kvar på AGA (senare Bofors/Nobel) i 30 år till 1987 Svens ledargärning inom idrotten är lång; Under flera år i mitten av 1950-talet var Sven sekreterare i Stockholms Orienteringsförbund och 1956 tilldelades han Skogskarlarnas silvermärke. Svens, enligt honom själv, främsta skapelse var starten av Ungdomspokalen 1958 på Lidingö, där ungdomar fick tävla i 10-talet olika grenar. För det engagemanget fick Sven Lidingö stads första ledarguld. Som ordförande i IFK Lidingö skidor och orientering under fyra år var Sven 1965 initiativtagare till Lidingöloppet och tävlingsledare de första 10 åren. Under senare år var han ansvarig för Friidrottsförbundets veteranstatistik, något som 2012 gav Sven förbundets högsta utmärkelse. Lars-Eric Dahlstedt En annan version av mina minnesord:

226

Endast fyra dagar före sin 100 årsdag avled Sven Gärderud lördagen den 25 september, samma dag som Lidingöloppets 57:e 30 kilometerslopp avgjordes. Ett lopp som Sven tog initiativet till 1965 tillsammans med friidrottens Karl-Axel ”Kacke” Karlberg. Sven blev intresserad av terränglöpning redan i unga år när han såg Sundbybergsterrängen. Orienteringsintresse startade i Matteuspojkarna (MP) en klubb som Sven även tävlade för i både terränglöpning, lag SM seger 1941 och 3000 meter hinder där Sven 1941 slog Gunder Häggs juniorrekord och noterade 9.21.2. Sprang sista sträckan på budkavle SM för MP 1942 då laget blev 2:a. Efter att ha gift sig med Ingrid Wretman, uppvuxen på Lidingö, bytte Sven klubb och gick över till IFK Lidingö 1947. Inte bara Svens goda orienteringsförmåga utan även initiativtagare till andra föreningsaktiviteter gjorde lidingöorienterarna till en bättre klubb. Ett av dessa initiativ var att ta fram ett prestationsmärke, vilket sporrade till ökat tävlande. Det är många, framför allt unga orienterare, som sporrats till att erövra högre och högre valör, och därför fortsatte med orienterandet. Men det blev endast några år i IFK för Sven, när Lidingö vann Tiomila 1951 var Sven tillbaka i MP och laget blev 6:a med Sven på sista sträckan. Men 1955 var Sven åter tillbaka i IFK, nu som yngre oldboys, YO. Dessutom sekreterare i Stockholms Orienteringsförbund under mitten av 1950-talet. Sven hade under sina ungdomsår ute i Råsunda deltagit i något de kallade tiokampen där de tävlade i olika friidrottsgrenar. Denna idé tog Sven med sig till Lidingö och startade Lidingös Ungdomspokal. Sven menade att som ung skulle man inte bara hålla på med en idrott utan prova på flera sporter. 1958 startade på Svens initiativ denna tävling för åldrarna upp till 18 senare 14 år i tre åldersklasser för tävlande i elva grenar. Naturligtvis fanns både skidor och orientering med. Detta arrangemang skattade Sven som ett av de största som han kommit på. När IFK Lidingö genomförde en stor kvällstävling 1961 i elljus och marschaller med 6-7000 åskådare var Sven bisittare till speakern Sven Lindhagen. Detta var det första Lidingöloppet, ett skidlopp på 6x2 kilometer ett arrangemang som gav IFK beröm och ett fint renommé som arrangör. Ett fint genomfört DM på skidor 1963 gav ytterligare belägg för detta med fina banor och 1965 bestämde styrelsen sig för att söka SM på längdskidor 1967. Sven och jag som sektionens skidledare fick drätselkammarens ordförande i Lidingö stad att bevilja en garanti på 40000 kronor för arrangemanget IFK fick inte arrangemanget och två år senare avböjde sektionen förbundets förfrågan, då hade ett annat Lidingölopp än skid-Lidingöloppet startat. Under åren 1964-68 var Sven ordförande i IFK Lidingös skidoch orienteringssektion som klubben då hette. Det mest händelserika året under den perioden var 1965 då Sven utöver ordförandeskapet även var sekreterare, Yngve Klavenäs kassör, Lasse Dahlstedt orienterings- skid- och ungdomsledare samt Jan Söderberg Eftersnacksredaktör och Solveig Spångberg tävlingsanmälare. Fredagen den 14 maj 1965 läser Sven i Idrottsbladet en artikel som Sven Lindhagen skrivit om att friidrotten borde ha något som lockade de stora massorna som Tiomila och Vasaloppet. Han föreslog ett lopp på 20 kilometer med start på en plats och mål en bit därifrån och diplom och kanske medalj till deltagarna. På resan ner till sitt fritidshus norr Nyköping säger Sven till Ingrid, ”i höst skall vi arrangera Lidingöloppet, en terränglöpning”. – Gör det ni, säger Ingrid, och sanktionen var klar. Intill fritidshuset hade vännen och friidrottens Kacke ett sommarboende och tillsammans vävde de ihop ett förslag som Kacke på måndagen

227

presenterade för Svenska Friidrottsförbundet och tar kontakt med Idrottsbladet, som onsdagen den 19 maj skriver att IFK Lidingö arrangerar Lidingöloppet, älgsöndagen den 10 oktober. Dagen då orienterarna har tävlingsförbud inför älgjakten som startar på måndagen utan ivägskrämda älgar. Dessutom efter friidrottarnas egentliga säsong och innan skidåkarna börjat åka på snö. Orienterarnas styrelse tar direkt ett formellt beslut om att arrangera, ett enklare arrangemang än en orientering konstaterades. Friidrottarna är mer tveksamma och ordföranden Lars G Lindström hade svårare att få med sig hela styrelsen innan även de antar utmaningen. Sven tar på sig den stora uppgiften att få ut budskapet till löparna med Idrottsbladet som samarbetspartner. Utskick av inbjudningar mottagandet av anmälningar, registrering och kontakten med löparna skötte Sven helt själv under kvällstid och helger från bostaden under de första åren. I samråd med Lasse Dahlstedt lades en bana på södra ön, Elfvikslandet och Sticklingeområdet, vilken mätte 30 kilometer, milen längre än Sven Lindhagens förslag. Till den första tävlingen anmälde sig 644, 538 kom till start och 512 fullföljde, ett rekord för ett svenskt terränglopp. Sven skrev in resultaten för hand i en speciell svart anteckningsbok under de första fyra åren och det är dessa resultatsidor som fortfarande visas på Lidingöloppets hemsida, böckerna finns fortfarande kvar i kassaskåp. Utöver resultat kunde löparna finna de bästa från varje startled, bäst i sin ålder, bäst i sin idrottsgren, bästa placering i sitt landskap och rullande treårsplaceringar. Alla dessa bästanoteringar sporrade säkert fler att deltaga. Andra året var anmälningssiffran dubbelt så hög, 1392. Sven blev kvar som tävlingsledare under tio år och 1975 kunde Sven själv springa 16 kilometersloppet som 54-åring på 1.06. Utöver Lidingöloppets tillkomst 1965 var klubben Stockholms bästa orienteringsklubb med seger i Stockholms-Cupen och bästa Stockholmslag på Tiomila med en 5:e plats. Utöver skidoch orienteringsarrangemang har Sven utöver ovan nämnda Ungdomspokalen kommit på mångkampen, numera under namnet Motionspokalen, ett arrangemang i likhet med Ungdomspokalen men för personer 35 år och äldre. Även detta arrangemang tog Sven initiativet till 1965 och finns fortfarande kvar och vänder sig till lidingöbor. Ännu ett stort engagemang hade Sven under tiotalet år då han var en av två som sammanställde en veteranstatistik för svenska friidrottare i samtliga friidrottsgrenar i femårsintervaller. De 100 bästa männen och de 50 bästa kvinnorna finns med. Men det var orienteringen som var Svens största intresse och den statistiker han var så höll han också reda på att han fram till 2014 sprungit över 2100 tävlingar och besökt över 17000 kontroller. För alla Svens stronga insatser blev han den förste lidingöbon att få Lidingö stads guldmedalj för ledare och Svenska Friidrottsförbundets guldmedalj, förbundets högsta utmärkelse. IFK Lidingö skidoch orienteringsklubb hedrar och tackar en stor ledare för alla insatser under alla dessa år. Nu tänker vi på hans hustru Ingrid, sonen Anders med familj, övrig släkt, klubbmedlemmar och alla andra som har så mycket att tacka Sven för. ETT STORT TACK SVEN

228

422. Sven på bänken 700 meter före Lidingöloppsmålet, en plats han hade under många år och bär namnet Svennes bänk.

423. Fler som avled 2021 Erik Oldenburg, som startade GT Vikingarna 1949 och som jag utförligt tidigare skrivit om avled den 18 november, även om det i dödsannonsen stod december, Erik blev 93 år. Åke Sander en i Miss i Nassen blev 82 år. Lennart Åkerman, Gerds make blev 85 år, Mina tidigare klasskamrater Erik ”Kilroy” Eriksson och Diedrik Taube blev båda 83 år. Motionspokalaren Carita Holmbeg blev 80 år. Gunilla Kihlblom som var gift med Ulf blev 84 år. Bosse Söderberg som var med som nybörjarorienterare samma år som jag började 1954 blev 80 år. Tidigare friidrottsordföranden och grannen Helmer Falk blev 95 år. Även en annan granne som avled detta år var Per Omstedt, han blev 77 år. Tidigare journalisten och orienteraren Omar Magnegård blev 86 år. Järfällaorienteraren Ulf Radle som jag lärde känna då han var 14 år blev 62 år. Solveig Andre´ns man Bengt blev 95 år. Tidigare Rotarykamraten Per Helander blev 96 år. Jan Gasslander blev 76 år.

424. Förbättringar/underhåll av huset Första gången jag bytte villapanna och brännare var i februari 1980, då OK svarade för installationen till en kostnad av 14140 kronor. Innan min 50-årsfest 1987 satt jag upp en markis på 7 meter, vilket Vallentuna ordna till en kostnad av 6820 kronor. Fem stycken IR-glas Kappaklar ordnade bröderna Andersson på Lidingö Glas till ett pris av 11174 kronor i november 1987. Ragnars Tak och Fasad rappade om putsen på hela huset i augusti 1991 och för det betalade jag 19000. I augusti 1997 lade Svenska Takbelägg AB om hela taket, vilket gick på 74000. För att få ner värmekostnaderna till en tredjedel mot vad det tidigare kostat gjorde Eco

229

Energi Täby, de borrade ett hål på 130 meter och för det fick jag betala 120000 för i oktober 2002. I maj 2005 lät jag Skorstensspararen B Jonsson sätta upp en skorstenshuv, vilket gick på 4500. Efter det Rigmor fått beviljat av kommunen om en ramp på både fram- och baksidan av huset för anpassning gjorde Nytorget Bygg & Maskin även ett trädäck på framsidan i juli 2012 och ett liknande på baksidan året efter till ett pris av 5810+16188 kronor. Tommy Westberg var med och hjälpte till vid båda dessa byggen. I februari 2022 lade den första bergvärmepumpen av och det tog ända fram till juni 2022 innan den nya pumpen kom i drift och under mars, april och maj blev det en merkostnad på över 4000 kronor för den direktverkande elen, av vilken dock staten året efter betalade tillbaka delar av. Den senaste installationen svarade KG Karlsson Rör AB för till ett pris av 92292 kronor och den nya pumpen har hittills visat att förbrukningen lär reduceras med upp till 20%.

425. Kartorna berättar Kartorna berättar – om livet på Lidingö under 350 år. Det var rubriken på den utställning som sju av oss i Hembygdsföreningen sammanställt och hade invigning den 1 oktober 2022. Det var kartor från 1600-talet och fram till modern tid. På stora skärmar presenterades spännande kartberättelser och hur de nuvarande stadsdelarna vuxit fram. Mitt bidrag var att visa hur våra moderna orienteringskartor tillkommit. Besökarna möttes av en 2,5 x1.5 meter stor orienteringskarta över hela Lidingö i sex färger. Dess utom hade jag från Lantmäteriet lånat in ett gammalt mätbord med en distanstub, en mätkedja från 1800-talet, mätband, bandsträckare och en geodimeter från Lidingö stad. Även min famnstake, vilken jag mätt Lidingöloppet några gånger hade jag med. Genom att vända den 148 centimeter långa famnstaken 20270 gånger fick jag fram längden 30 kilometer. Bilder på olika orienteringskartor i olika skalor och förklarande information. Utöver skärmutställningen hade vi även tagit fram en kartbok, 40x28 centimeter, till försäljning.

426. Avlidna 2022 Lennart Centerlind som blev 86 år började i Motionspokalen1979 och deltog i tävlingar senast 2019 och som ledare tom 2021. Under sin aktiva tid vann Lennart 12 totalsegrar i sin grupp, mest av alla gubbar. Lennart var också den gubbe som hade flest grensegrar under åren med totalt 74 i grenarna skidor 14, skridsko 25 och badminton 19. Under sina 34 år som ledare var Lennart huvudledare i 16 år, grenledare i skridsko 29 och revisor i 8 år, det senare tom 2021. Under Lennarts tid skedde stora förändringar i Motionspokalens verksamhet. Servicen på föreningsgården med utskrifter och kopiering till det Lennart helt tog hand om allt detta. Distribueringen med hjälp av ”brevduvor” på ön till utskick via email och ett tjugotal via brev blev förändringen 2005. På Motionspokalens hemsida fanns då också tävlingsresultaten samma dag som tävlingen avgjorts. 2004 tilldelades Lennart utmärkelsen Ladies gubbe. I mars 2022 gjorde Lennart sin sista insats för Motionspokalen då han överlämnade 2021 års revisionsrapport. Tillsammans med tidigare Arconachefen Håkan Birke skrev jag in Lennarts idrottsledar-och aktiva verksamhet i minnesorden. Tommy Holmestrand, IFK-friidrottaren som var landslagsman på 800 och 1500 meter avled i en ålder av 86 år. Björne Hillerfjord som tidigare var gift med min lekkamrat från stockbytiden Britt-Marie, Björne blev 79 år. Två Miss i nassenkamrater Arne Svensson 85 år och Lars Berg 78 år. Gunnar Stenström hembygdsfunktionär blev 84 år. Friidrottaren och motionspokalaren Aimo Saaranen blev 68 år. Ulla Källström gift med Lasse Agö blev 80 år.

230

Slutligen Harald Tirén som jag hade nedanstående minnesord införda i Skogssport: Det är många fina minnen som kommer upp efter att orienteraren Harald gått bort. Främst är det hans fina framgångar inom skidorienteringen, något Harald verkligen brann för. Tidigt var han en innovatör för sporten vilket ledde till landslaget, seger i budkavle- och individuellt SM. På SM-budkavlen i Sala-trakten 1966 var det tänkt att Hellas skulle ställa upp med ett brödralag. Sverker fick lämna återbud eftersom han blev sjuk och ersattes av Leif Strömqvist, bror Torbjörn tog hand om andra sträckan och var sex minuter efter täten. Genom smarta vägval var han vid sista kontrollen ifatt storfräsarna Pontus Carlsson och Östen Sahr. Pontus tog ett eget vägval medan Harald och Östen spårade rätt på, något Harald gärna gjorde. Han visste att Östen hade ett par stålkantsskidor och inte skulle kunna hänga med när han flög iväg på sina balsaskidor och Hellas kunde vinna. Mullsjö-Pontus var mer än fem minuter efter. Senast Hellas vunnit var 1945. Hellaskillarna hade innan start tummat på att de skulle vinna. Det blev även budkavlesegrar för Hellas med Harald på sista sträckan i Hofors 1968 och i Järna 1971. Året då Harald fyllde 36 år, då I OK Renen, kunde han som sist startande på individuella skid-OL SM i Jönköpingstrakten gå ifatt favoriten Bosse Larsson, Årsunda och efter gemensam körning under en del av banan även gå ifrån och vinna med drygt två minuter. Men Harald hade tidigt utmärkt sig även i andra sporter. 1961 vann han skol-SM i längdåkning i Umeå där han flera år senare gjorde värnplikten och gav sitt regemente många segrar. Ett annat minne är från en Stadiongala då Harald ställde upp som hare på ett elitlopp på 3000 meter hinder. Harald sprang också flera Lidingölopp, bland andra det första 1965. Drygt tjugo år senare var han där coach till sina fyra yngre syskon Torbjörn, Sverker, Dagny och Örjan. Andra minnen av Harald är hans arbete i Stockholm och Luleå som TV-producent med många fina program varav flera tillsammans med Torsten Åhlander. Efter millennieskiftet flyttade Harald till släktgården i Hoverberg där han också slutade sina dagar. Närmast sörjande är hans fyra barn, barnbarn och syskon. Harald Tirén, en man värd att minnas! Lars-Eric Dahlstedt f.d. landslagskapten skidO

427. Historiska herrar Historiska herrar som satt spår på Lidingö. Det var rubriken på den utställning som sju hembygdsvänner sammanställde våren 2023 på Lidingö Museum. Tillsammans presenterades 25 herrar från skilda epoker och verksamhetsområden. De fyra som jag presenterade var min pappa Eric, Sven Gärderud, Karl-Axel ”Kacke” Karlberg och Lars ”Lidingö-Lasse” Larsson. Utöver utställningen publicerades även en bok på 100 sidor med samma textinnehåll och bilder som visats på utställningen. Vi som stod för utställningen var: Lena Norberg

231

redaktör, Carl-Henrik Ankarberg, Margareta Borgelin, Lars-Eric Dahlstedt, Ulla Larsson, Andreas Lindberg och Marianne Råberg.

428. Idrottens högsta utmärkelse I samband med Riksidrottsförbundets Riksmöte den 27 maj 2023 i Uppsala tilldelades jag den högsta utmärkelsen som delas ut inom svensk idrott. Utmärkelsen instiftades 1910 och de 100 idrottsledare som erhållit högst poäng efter ett framtaget poängsystem erhåller utmärkelsen vart annat år. Min utmärkelse var nummer 4727 av de utdelade från starten 1910. När mitt namn och antal år som ledare presenterades på den stora bildskärmen i den stora lokalen Uppsala Kurs & Konferens inför 600 på läktarna möttes mitt tillkännagivande av kvällens högsta ovationer, vilket fick RFs ordförande som var prisutdelare att säga -Har du hela släkten med dig hit i kväll? Kunde meddela Björn Eriksson att bland anhöriga var det endast min dotter Anna-Karin som var med. Visst kände jag många på plats men ovationerna gällde kanske mer de 64 åren jag hade som ledare.

428. RF:s högsta utmärkelse.

429. Tidigare utmärkelser Traditionen att dela ut utmärkelser i form av märke, plaketter och diplom var säkert tidigare mycket större. Inom orienteringen, liksom i alla andra idrotter finns det olika märken att uppnå. Förr fanns det på varje större orienteringstävling en uppgift hur många klarat guld, silver och brons i de olika klasserna. Likaså Presentationsmärket inom IFK Lidingö SOK lades ned 1991. Inom IFK-rörelsen finns fortfarande märken, medaljer och plaketter kvar och det senast registrerade för IFK Lidingö utdelades 2015. I den sammanställning som IFKs Centralstyrelse redovisade 2023 hade följande antal delats ut, vilket sker efter 5-6-10-15-20-25 och 30 år: Hedersmärke 355 stycken, Bronsplakett 48, Silverplakett 62, Förtjänstmedalj Brons 37, Liten Förtjänstmedalj Silver 29, Stor Förtjänstmedalj Silver 45, Förtjänstmedalj Guld 32 och Hedersmedalj 11. Själv har jag erhållit samtliga och var en av de sju som 1992-93 erhöll Hedersmedaljen, de övriga fem var: Lage

232

Ekbom, Bengt Kåberg, Göcke Kåremo, Kacke Karlberg, Henning Malm och Gunnar Söderberg. 1997 fick PO Lindholm utmärkelsen och 2003 Lars G Lindström och Carl Olof Nyman och slutligen 2013 Orvar Blomberg. Utöver dessa idrottsutmärkelser utdelas även hedersbetygelser från andra organisationer och kommuner. En sådan utmärkelse hade Lidingö Stad fram till omkring 2010 då de delade ut silver och guldmedaljer till förtjänta. Således fick jag Lidingö Stads silvermedalj 1970 och guldmedalj nummer 6 1979, den senare vid Lidingöloppets15-årsjubileum i ett cirkustält på Lidingövallen av kommunalrådet Caisa Hörberg.

430. Har noterat historiska klubbhändelser Under den tidigare rubriken -Tidigare utmärkelser har jag inte skrivit vilka som erhållit de olika utmärkelserna inom IFK Lidingö skidor och orientering, men i ett av mina dokument har jag en fullständig sammanställning med namnen och åren på alla som erhållit någon eller flera av de utmärkelser som jag tidigare redogjort för. Jag kommer inte heller här göra någon sådan uppräkning med kan upplysa om att 31 personer finns med i sammanställningen och de senaste är från 2007, möjligen har hedersbetygelser delats ut senare. Övriga sammanställningar i detta dokument är alla kända Styrelsefunktioner, Ledarfunktioner, Klubbmästare dag (långdistans), natt och när så infördes Klubbmästare Totalt. Nedan följer kommentarer för varje rubrik.

431. Styrelsefunktioner IFK skidor och orientering Orienteringen hade en styrelse 1933 men därefter inte någon förrän 1950. Under dessa år var Hugo Johansson den sammanhållande för denna verksamhet medan det däremot vad gällde skidsidan fanns en styrelse 1934-47. Från 1950 fanns det en orienteringsstyrelse med fem namn. Funktionen ordförande och kassör har alltid valts, men i övrigt har jag satt parantes på namnen när funktionen i rubriken inte stämt med personen i fråga. Den person som innehaft ordförandeskapet under flest år är Mikael Tarandi med sina 17 år.

432. Ledarfunktioner IFK skidor, orientering och Lidingöloppet På denna sammanställning har jag delat upp redovisningen i -styrelseuppdrag, kommittéfunktion och övrigt. I sammanställningen finns 268 nu levande personer och 55 avlidna. Funktioner från 1949 är medtagna.

233

433. IFK klubbmästare dag, natt och totalt Det första dag KM för seniorer som redovisas är från 1933, juniorerna från 1935 och damerna från 1942. Oförklarliga luckor finns för seniorerna under 1980 och 1990 talen. Från 1995 infördes ett totalt KM innefattande alla de olika KM-tävlingarna efter poängsystemet 7 poäng för seger 5 för andra plats osv, där alla tävlingar räknades in.

434. Med i FaceBook sedan maj 2015 Gick med i FaceBook i maj 2015 och har varit flitig med att lägga ut olika händelser under åren, säkert mellan 50-80 inlägg per år. Många av inläggen har gått till de olika intressegrupperna som jag gått med i under åren, det rör sig om 20-talet olika som -orienteringsminnen, de olika klubbarna som jag är med i. Totalt har jag nu blivit vän med 559 personer.

435. Register på avlidna personer Från 30-talet år tillbaka klistrade jag in bekanta och vänner i mina samlingspärmar och allt eftersom åren har gått har innersidorna på pärmarna blivit fyllda med dödsannonser. Sedan en tid tillbaka har jag även lagt in de 490 som jag samlat på mig och lagt in namnen på personerna, födelse- och dödsdag och en kort personbeskrivning, allt på en rad.

436. 100-talet pärmar och backar Redan från 1953 har jag samlat kartor, tidningsurklipp, diverse trycksaker i totalt över 100 A4-pärmar och backar, en pärm från varje år, då inräknat 25 pärmar/backar från Lidingöloppet och fem backar med samtliga nummer av klubbtidningen Eftersnacket i hyllmeter blir det runt tre meter. Har säkert kvar alla orienteringskartor som jag tävlat på. Däremot har jag inte som Sven Gärderud räknat antal tävlingar och kontroller som jag besökt, Sven visste att han någon gång efter fyllda 90 år hade besökt över 17000. Allt eftersom åren gått och vissa tidigare aktiviteter försvunnit och nya tillkommit har registerna i pärmarna fått ändrats och som när jag i Motionspokalen både var ordförande och huvudledare från 2014 fick lov att skaffa en pärm där 20 olika aktiviteter fick särskiljas. Vi är många, liksom jag som samlat på oss denna stora arkivmängd. Frågan är bara om allt skall slängas när vi inte längre finns. Vad gäller den dokumentation som Sven Gärderud samlat på sig hörde jag med Lidingö stadsarkiv några år innan Sven gick bort om de var intresserade av hans arkiv, vilket de svarade ja på. Anders Gärderud vet om hur det ligger till med detta.

234

437. Fotografier och filmer Liksom pärmar med trycksaker gäller i stort samma fråga om alla sparade fotografier, allt från födseln och fram till nu. Mitt första fotografialbum, där min mamma i stort tagit alla de 280 fotografierna har jag använt och lånat ut flera av bilderna till bland annat Lidingö Hembygdsförening, utställningarna och då jag gjort inlägg på FaceBook och i andra media. Flera av dessa bilder kan säkert vara intressant att samla i Hembygdsföreningens stora bildarkiv. Även volymen på fotografier utgör en stor volym med totalt 19 fotoalbum, eller en hyllmeter, fram till 2006. Efter 2006 har jag samlat på mig över 9000 digitala bilder. Vad gäller filmer har jag lagt över 18 filmer på Youtube, men utöver dessa har jag originalfilmer från Tokyoolympiaden, Västindienresan, Gambia mfl. Något som jag tidigare skrivit om.

438. Otaliga Östersjöresor Första gången som jag gjorde en båtresa till något land på andra sidan Östersjön var i juli 1952 när jag var över till Helsingfors för att se olympiaden där. Men resorna kom att bli många, både från Stockholm, Nynäshamn, Kapellskär och Grisslehamn. Målen var antingen Gdansk, Riga, Tallin, Visby, S:t Petersburg, Helsingfors, Åbo eller Mariehamn. Visby har varit aktuellt att resa till för deltagande i orienteringstävlingar, mätningsteknikövningar i Lanmäteriet, rena semesterresor och födelsedagsfirande. En resa som många i Lidingöloppsorganisationen såg fram emot var när 50-talet huvudfunktionärer någon månad efter loppet gjorde en planeringsresa på en Siljabåt, men även Viking Line var med och sponsrade resor som oftast gick till Helsingfors men även till Åbo. Resan kombinerades även med en utflykt till någon intressant plats i Finland. Borgå och Lahtis var två av målen. Den första resan gjordes 1977 och den senaste 1994. Även Leningrad var mål för en resa 1981. Andra resor var när klubben varit över till Jukola kavlen 1965-70, eller VM i skidorientering 1975. Hur många andra resor utöver dessa inom familjen har jag inte några uppgifter på. Men att familjeresorna till både, Helsingfors, Tallin och Riga med så många som 14 under december-januari med gemensamma utflykter/ aktiviteter fram till 2023 har varit uppskattade inslag, inte minst firandet av Rigmors 80-årdag i januari 2016.

439. Morgon-TV-gympa med Sofia Åhman I mitten av maj 2020 talade jag med Anna Lamm i Motionspokalen och hon talade då om att hon gått sin vanliga morgonpromenad runt Långängen och därefter varit med på Sofia Åhmans morgongymnastik klockan 9 på morgonen. Dagen efter, nämligen den 18 maj provade även jag på hennes gympa i programmet och var efter första gången med under de 20 minuter som Sofia håller igång tittarna varje vardagsmorgon. Sedan dess har jag varit med varje dag, så vida jag inte fått lov att ha annan aktivitet under den tiden. Att programmet flyttade fram en timme till klockan 10 tyckte jag inte om, men den tiden har jag vant mig med.

235

440. Dansskola blev 70 år senare balansskola Efter det åren gick blev kroppsbalansen sämre och sämre och när jag genom Tommys mamma Bodil fick höra att det fanns möjligheten att deltaga i en balanskurs med Rehab City Lidingö som arrangör anmälde jag mig till den. Träning två gånger i veckan under 14 tillfällen. Dansskolan som vi var runt fem orienterare som deltog i ägde rum hos dansken Bengt Nilson på Stjärnvägen 27, näst intill Millesgården. Balansskolan hade adress Stjärnvägen 2, 5:e våningen. Således dansskola i sista huset på Stjärnvägen och Balansskola i det första. Om vi äldre elever blev bättre under dessa två månader var det delade meningar om.

441. Avlidna 2023 Bland det 20-tal bekanta och vänner som avlidit under året och som jag haft kontakt med vill jag nämna följande. Björn Svennersjö på Elfviks gård var den som var ansvarig för Lidingöloppets klädtransporterna med egna och inhyrda traktorer från 1970-2010. Björn blev 77 år. Lidinöloppsprofilerna Ingvald Midelf som vann 30 km 1970 blev 80 år och Jan-Olof Dackebro som var med och fullföljde 55 lopp från starten 1965, en av då sex kvarvarande, Jan-Olof blev 87 år. Ännu en löpare, nämligen mångårige landslagsmannen på 800 och 1500 meter Ulf Högbrg avled 77 år gammal. Birgit Walfridsson, klasskamrat med Rigmor under de första åren i Skärsätra skola blev 87 år. Lars Niklasson duktig som junior i både skidor och orientering och världsmästare i OK/IC segeljolle. Lars var 6:a på JSM-budkavlens första sträcka 1959, ännu inte fyllda 17 år.

442. Och kilometertiderna blir bara längre och längre Det är naturligt att kilometertiderna på de olika träningsrundorna/tävlingsbanorna blir längre med stigande ålder. På nedanstående diagram har jag lagt in mina kilometertider från Motionspokalens 3000 metersbana, vilken jag sprang från 1986 i Gubbpokalen. Från 1979 då jag gjorde mitt första gubbpokalterränglopp var banan 2400 meter, min bästa tid på den banan var 8.36 1982 som 45 åring, vilket var 3.36 på kilometern. På diagrammet är starten från 1987 och då hade jag 12.05 totalt, vilket således var 4.02 på kilometern. Den distansen sprang jag till och med 2006 och på dessa 19 år försämrades min tid till 16.55. Det var således i snitt dryga 15 sekunder sämre per år och kilometertiden var 5.16. Efter det började tiderna bli sämre och ytterligare sex år senare hade jag en kilometertid på 7.10, en årlig försämring på 19 sekunder och när jag kommer fram till 2023, således 11 år efter 2012 hade jag en kilometertid på 13.42 och 35 sekunder sämre per år. Har också ett diagram över tiderna på Lidingöloppets stafettbana 4 kilometer vilken jag noterat tiderna på under åren 2000 och fram till och med 2023. Alla dessa tider år promenadtider. Där min bästa tid är från 2008 och då hade jag en så pass bra kilometertid som 6.58. Där framgår det bland annat att jag gick fortare

236

på stafettbanan än jag sprang på Motionspokalen fyrtio år senare hade kilometertiden ökat med 9.05, från 3.35 till 12.38. MOTIONSPOKALEN TERRÄNGLÖPNING År

Klass

Plac.

Tid

Segrare

Seg.tid

Fullf

Anm.

8.58

Ingvar Lindqvist

8.02

2400 m

1980

9.25

Ingvar Lindqvist

8.09

“

1981

9.11

Ingvar Lindqvist

8.13

“

1982

8.36

Mats Lundqvist

7.50

“

Mats Lundqvist

8.10

“

1979

1983 1984

9.23

Ingvar Lindqvist

8.11

“

1985

9.26

Göran Häger

8.23

“

1986

12.54

Ingvar Lindqvist

10.54

3000 m

443. SLÄKTEN Pappas sida Min pappa Eric började kring 1976 att ta reda på sin fars förfäder genom kontakt med landsarkivet i Vadstena. Dessutom har min kusin Bo släktforskat och gjort ett släktträd. Finns i minmapp SLÄKTEN.

237

De första namnen som nämns är Peter Bengtsson med sin gemål Anna Svensdotter född 1759. Deras son Magnus Persson (21/10 1791- 2/1 1835), som var torpare och gifte sig först med Britta Stina Pärsdotter (178516/12 1817) , de hade inga barn, andra giftemålet 1818 var med Anna Christina ”Stina” (Persdotter) Öberg (26/3 1796-19/5 1834), Stina dog i lugnsot. De fick fem barn, det fjärde var Johan Fredrik (6/10 1828-1912). Eftersom hans mamma och pappa dött åren efter varandra när Johan Fredrik endast var sex respektive sju år i S:t Johannes församling i Norrköping, blev han fosterson till fabriksarbetare Tingström, därefter skriven på ett flertal ställen i S:t Olai församling i Norrköping 1838. Som 10-åring kom han till fabriksarbetare Carl August Dahlstedt och hans hustru Maria Christina Öberg, Maria lär ha varit hans moster, vilket dock inte är säkerställt. Då ändrades hans namn också till Dahlstedt, där efter går det att följa honom framåt i tiden. När han den 25/9 1864 gifte sig var han vävmästare och den han gifte sig med var Charlotta Enbom (17/3 1825-) de fick sonen Johan Gustav, som föddes 5/6 1865 och dog 20/8 1938. Johan Gustaf eller Janne som han kallades var min farfar, när han dog i cancer eller kräfta som man sa på den tiden, var jag endast ett år gammal så honom har jag inget minne av. Farfar var köpman, men hade även uppdrag att inventera affärer och lär ha haft ett eget sätt att skriva siffror så att inte vem som helst skulle kunna se vad han skrev. I de minnesord som skrevs i tidningen efter hans bortgång stod det följande att läsa. Köpmannen Johan Gustaf Dahlstedt Ettetorp. Åby, avled i lördags i en ålder av 78 år. Den bortgångne var född i Norrköping och fick efter slutad skolgång i Swartziska friskolan anställning hos en specerihandlare år 1877 (12 år gammal). Efter tre år flyttade han till Flisby och 1881 till Valdermarsvik för ytterligare utbildning. 1883-87 var han handelsföreståndare i Flen, men sistnämnda år återvände han till födelsestaden och blev platsförsäljare för Sven O Holmsten & C:o och senare för P.J.A. Holmberg & C:o Å 1893 blev han delägare i firman Wistrand, Petersson & C:o där han arbetade som resande. När denna firma upphörde blev han chef för a.-b. Förenade köpmän och knöts 1921 till Norrköpings köpmannaförenings ackords och konkursavdelning såsom inspektör och värderingsman, en befattning som han år 1935 frånträdde. Dahlstedt var mångårig medlem av sällskapet W.G.B. och Sveriges handelsresandeförening. I sin ofta svåra och ömtåliga uppgift såsom inspektör inom Köpmansföreningen visade han gott omdöme och vederhäftighet samt känsla för rättvisa åt alla parter. Den bortgångne förvärvade genom sina omfattande förbindelser vänner i alla kretsar. Han sörjes närmast av maka, född Landell, barn och barnbarn I den förteckning av lösöret som sammanställdes efter hans bortgång. Står han som inspektör. Sammanställningen efter hans bortgång är på femton sidor och redovisar över 475 saker. Bland sakerna kan nämnas 50 lakan för 125 kr, en kaffeservis med 12 par koppar 8 kr, en matservis för 24 personer 100 kr, rum för rum och kök till ett sammanlagt värde av 8580,50 kr, i 2016 års penningvärde 28 gånger mer, vilket blir 240000 kr. Kofösaren gjord av Döderhultaren Axel Pettersson är i alla fall en sak som pappa fått från sitt föräldrahem. Den träsnidade gubben lär farfar ha fått av Dödarhultaren som ersättning för någon tjänst. Att pappa var förbannad efter det farmor gått bort och det mesta försvunnit till de andra syskonen utan att pappa fått just inget . Inte gjorde det bättre då han bett om att få låna pengar när han började arrendet på Stockby gård, något som hans bror John erhållit i samma situation. Mer om detta har pappa skrivit om i sina berättelser. Farfars fru, min farmor hette Anna Amanda Landell och var född 3/7 1967 och dog 1/10 1950. Farmor var lärarinna. I olika bevarade papper finns det uppgifter om att hon började skolan som 10-åring 1877 och slutade efter sex år med fina betyg. Av de fjorton ämnena hade hon högsta betyg Berömlig, i tio ämnen. Farmor fortsatte därefter en lärarutbildning, som då var under ett år. Två anställningar följde under åren 1985-1991, under de senaste åren har jag hört att farmor tjänstgjorde som seminarielärare. Farmor skrev även en födelsedagsvisa som genom åren alltid sjöngs vid födelsedagar och hade denna text:

238

God morgon, god morgon vi hälsar dig så gärna på himmelen lyser den milderliga stjärnan. Vi hälsar dig idag över hela vårt lag. Det är ju din födelsedag idag Och om vi hade rosor och bladen voro många så skulle vi strö rosor på vägen där du gångna men bladen äro små dess rosor äro få Ja må du fröjda dig ändå. Farmors sista brev till min pappa skrev hon den 20 februari 1950 inför hans födelsedag. Hon längtar att höra hur det är med pojkarna och Er. Talar om att hon är yr i huvudet och sitter mest still, går sällan ut. Tänker inte försöka med någon brunnsvistelse. Jag orkar nog inte med det. Sedan undrar hon hur det är med John och Greta. Dagen efter fick hon brev från John som talar om att han skaffat ett lantbruk. Den 1 december samma år dog farmor. Under åren 1892-1905 fick farfar och farmor sex barn, först tre pojkar sedan en flicka och sedan tre pojkar, de fyra barnen på 1800-talet föddes alla jämna år och de tre på 19000-talet udda år. Sten ( 15/51892-1951) var den förste sonen och således min äldste farbror. Han utbildade sig till maskiningejör och arbetade på SJ och lär ha varit den som körde det första elektrifierade tågen mellan Stockholm och Göteborg. Möjligen finns dessa uppgifter i den bok han skrev 1925. ”Järnhästar och stålvägar”. Sten var också scoutledare i KFUM. Vid ”Nationalläger vid Siljan” 1926 var han ”Utrikes lagman” , vilket innebar att ha hand om de utländska scouttrupperna. Han var också under ett par år i slutet av 1930-talet sekreterare i KFUM:s scoutförbund. Sten var gift med Tulla (1/8 1895- 6/5 1987) och de fick barnen Jan (22/8 1921-26/2 86) och Ulla (28/6 1924-16/3 1998), gift Sundfelt, båda var betydligt äldre än mig så några tidiga minnen av dem har jag inte. Mitt första minne av dem är när farmor fyllde 75 år och alla hennes närmaste var inbjudna till födelsedagen på Ettetorp i Åby. Från den högtiden finns det kort på oss alla kusiner och farmor när vi står på trappan till huset. Jan utbildade sig till arkitekt och hade tjänst som stadsarkitekt i Västerås innan han flyttade till Stockholm och började på Byggnadsstyrelsen. Jan hade ärvt sitt tågintresse av sin far och hade en stor uppbyggd modelljärnväg i ett av rummen på Tysta gatan i Gamla stan. Rigmor och jag var där på besök i början på 1980-talet, då var han gift för andra gången med, en kvinna vid namn Maj-Britt. Jans syster Ulla har jag inte några direkta minnen av mer än att hon gifte sig med KG Sundfelt, som var apotekare i Lund, där också Ulla arbetade. Min näst äldsta farbror hette John (18/1 1894- 3/1 1975) gifte sig med min mammas syster Margareta (Greta) (12/6 1899-9/4 1985). John utbildade sig lantbrukare och fick med hjälp av sin far låna till att köpa en egen gård (Hersebråta) i Östergötland. Som liten, före skolåldern, var vår familj och besökte dem, men från det besöket har jag inte fler minnen än att broder Hasse och jag fångade fjärilar på en äng och åkte båt till andra bekanta i familjen. Efter köp av ny gård och avslut även av detta jordbruk flyttade farbror John och moster Greta till Lidingö där de bodde i en villa i hörnet av nuvarande Raketstigen och den gamla Stockbyvägen söder om Missionsskolan. Farbror John hjälpte pappa med diverse hästkörningar bland annat när Torsvikssvängen byggdes. När min mormor efter oskvädret på sommaren 1947 inte längre ville bo kvar på Stockby flyttade hon upp till moster och farbror där hon också dog i november samma år.

239

Någon gång under 1950-talet arrenderade farbror John och min morbror Julius, som var gift med min mammas yngsta syster Gunborg Svalnäs gård i Djursholm. Efter pensioneringen köpte farbror John och moster Greta hus i Huddinge där de bodde minst på tre olika platser. John blev 81 år och ligger begravd i Huddinge kyrka. Farbror nummer tre var Gösta (30/11 1896-27/3 1962) som var gift med Svea (14/6 1903-3/3 51) och hade barnen Bo (5/4 1931-) Strömstad, Ulf (24/4 1934-15/5 1985) och Katarina (19/10 1935-12/10 1998) Gösta var styrman på olika lastfartyg, mycket mer kommer jag inte ihåg av honom och inte heller hans hustru och barnen Ulf och Katarina. Ulf som var verkligt begåvad sades det begick självmord. Bo däremot har jag träffat flera gånger. Bo var hos vår familj på Fisksätra gård innan han började skolan och fick hjälpa till med att vara barnvakt åt mig. När Bo cyklade upp från Norrköping 1946 till Stockby och stannade hos oss ett par dagar har jag lite minne av och även fotografi på. Sedan var även Bo hos oss när vi flyttat till villan på Vikbyvägen, då var vi ute och tittade hur det såg ut på Fisksätra, där han varit som ung pojke. Senare har jag varit i kontakt med Bo telefonledes. Faster Anny (24/10 1898-22/8 1992), enda flickan mitt emellan sex pojkar gifte sig med Nils Cleve (19/9 1909- ). De hade inga barn och Nils vet jag inte ens att jag sett. Däremot träffade jag faster några gånger. Hon var hos oss här på Vikbyvägen 1968. Var även uppe hos henne ett par gånger då hon bodde på ett äldreboende i Norrköping. Faster bjöd in sina syskon, och syskonbarn med respektive på fest i Norrköping, kan det möjligen ha varit 1983 när faster firade sin 85-årsdag, då fick vi träffa flera vi aldrig sett förut. Faster arbetade många år inom barnomsorgen i Göteborg på Trädgården. Farbror Nils (7/10 1901-11/8 1990) gift med Harriet (28/11 1906-16/12 1998) och med barnen Owe (13/3 1935- avl.) Norrköping gift med Inger (7/3 1937-17/12 1977) Bengt (27/9 1936-), gift med Inger Margareta (21/7 1941-) och Ann-Charlotte (2/7 1939-28/4 2003) sambo med Leif Persson, som var orienterare och tävlade för Åby IF och som jag träffade några gånger på tävlingar. Farbror Nils var urmakare i Norrköping. Eftersom dessa kusiner var jämngamla med Hasse och mig så kom vi att träffa dem lite mer än de övriga kusinerna. Både Owe och Bengt var mycket mer tekniskt intresserade, vilket gjorde att när de tog fram egenbyggda radioapparater så hängde vi inte med. Owe kom att jobba som dykare och var duktig segelflygare på fritiden. Bengt som gifte sig och flyttade upp till Kiruna där han var chef för raketstationen på Esrange, kunnig i uppskjutningar, höjden på banan, hastigheten på raketen osv hans fru arbetade som lärare. Återvände senare till Östergötland och Motala där jag och Rigmor träffade dem i samband med en Vätternrunda, numera bosatt i Norrköping. Pappa Eric var barn nummer sex (22/2 1903-15/6 1987) som 1934 gifte sig med min mamma Thyra (4/9 1901-25/2 1997). Att pappa skulle bli jordbrukare bestämde han sig för tidigt, mer om pappas liv finns att läsa i hans skrift: ”En köpmanssons berättelse” på 40-talet sidor och likaså hans berättelse från ”Stockby- och Bo gårdstiden och resten av sitt liv”. Jag Lars-Eric (28/51937-). Redan dagen efter det jag föddes skrev min farmor ett brev till pappa och mamma. Kära Thyra och Erik! Våra hjärtligaste gratulationer och lyckönskningar till den stora glädjen som hänt Er. Det var i sanning en stor överraskning - så stor att jag ej kunde tro att det var sanning. Ingen gång har jag förut blivit så glad då vi fått veta att vi fått ett barnbarn, (jag var deras åttonde).Mycket berodde det på att

240

det kom så oväntat. Jag hade nästan uppgivet hoppet om ett litet barn från Eder. Jag förstår att ni känner en översvallande glädje, om nu bara Thyra får ha hälsan och den lille också. Och jag som varje gång någon väntats, har arbetat något till nytta åt den väntade, men nu har jag inget i ordning. Hoppas dock att få höra vad som felar och få giva det senare. Nu kan jag bara sända de allra innerligaste hälsningarna och önskan om Guds välsignelse över Er och det lilla barnet farfar och farmor 30/5 Det blev inte avslutat det här i går – det skulle det väl ha varit på födelsedagen, men vi var ensamma pappa och jag och trötta och ville ej gå till posten. Nu har jag så mycket funderingar hur det varit under den väntans tid som föregått? Om Thyra varit duktig, hur det varit under förlossningen o.s.v. Nu blir väl Bo till mycket besvär? Det är väl gott att ha Greta i närheten. Godt att sommaren är för- det är så mycket bättre med små barn då den tiden är – med tvätt och för de små liven själva att få komma ut i luften rätt snart. Nu har vi 8 st små gryn – ja två är ju större. Jan är konfirmerad och skall i veckan ta realexamen. De skall vara i Stockholms skärgård en månad (juni) i Tyresö – det ligger ju vid Erstaviken. Där är en sportstuga som tillhör en bekant till Sten som de får disponera. Jag var i Göteborg förra söndagen med ett Epatåg så det kostade bara 11 kr. Det var Harriet som ville åka och då tyckte pappa att jag skulle följa med. Vi foro från Norrköping lördag middag och voro i G. på kvällen och fingo vara till söndag kväll. Ja nu skall jag väl inte prata mer, hoppas snart få höra av Er. farmor Tvärs över brevet skrev farfar: Lycka till önskar farfar. 14/7 skrev farmor brev till mig från Ettetorp Min lille käre Lars-Erik Det är farmors första brev till Dig, då jag nu skickar lite att ha på dig. För jag tycker att du snart kan få lägga av med de där långa besvärliga trasorna om benen och få strumpor och skor och byxor som av annan sort. Bed mamma på dagen då det är varmt få ta det på och ligga och sprattla. Inte vet jag hur det passar för jag tog ju inget mått, men du kan ju tala om det för mig i ett brev. Och då får jag också veta om du vill ha ett par byxor till för jag vet ju att det regnar ibland och då kan du inte hjälpa att Du blir våt. Du måste träna Dig för att kunna hjälpa far en dag. Hälsa nu pappa och mamma så mycket från Farmor Nästa sparade brv fick jag från farmor inför min 6-årsdag 1943.

241

Kära lilla 6-åring! Du gratuleras så innerligt hjärtligt av farmor som önskar att Du må vara till glädje och nytta till far och mor och desamma göra nytta för Dig. Jag var ganska dålig när Din bror hade födelsedag, så det blev ej något skriva av då men vi talade om Er och Ove skulle ritat något som skulle skickats till Er men det blev ej av för jag kunde inte reda mig till att skriva. Här är nu en slant som Du skall dela med Din lille och använda som mamma och pappa tycker. Så skall jag tala om att i lördags fick Du en liten kusin till. Det är faster och farbror Hans som det kom en liten pojke till. Hälsa mamma och pappa att det gick så fort och lyckligt och faster Dagmar och den lille är på BB. Barnen här är nu i det närmaste bra från sin kikhosta, men det har varit en lång och svår tid.. Själv är jag inte bra ännu utan hostar svårt. Vi har varmt torrt och blåsigt i dag är det mulet, så kanske vi kommer att få lite regn. Undrar vad ni gör om dagarna? Följer Ni med pappa ibland? Ja jag, väntar att få höra av Er snart med hjärtliga hälsningar från farmor Dessa tre brev har jag bevarade i min första fotopärm. Brevportot 1943 var 20 öre. Den 18 mars 1971 gifte jag mig med Rigmor (21/1 1936- 31/7 2016) 1971 och våra barn Anna-Karin (7/10 1971-) och Mårten (26/2 1973- ). Mycket är skrivet på andra delar i denna berättelsen om mig, men här kan sägas att jag utbildade mig till mätingenjör i lantmäteriet för att efter deltidsarbete parallellt med lantmäterijobbet under tio år började på heltid med Lidingöloppet 1988 fram till det jag pensionerade mig där ifrån för att arbeta som personlig assistent åt Rigmor från 2001. Efter tre veckor på Danderyds sjukhus avled Rigmor 31/7 2016. Hans (6/4 1939-) valde från början den skogliga banan och tänkte bli skogvaktare. Efter massor med praktik i skogen och dåliga förutsättningar att få jobb inom skogen nappade han på ett erbjudande från Lantmäteriet, som erbjöd utbildning inom verket för att rita den ekonomiska kartan. Hasse var under några år sambo med Marianne, med vilken han har de två barnen Pär (20/6 1976-) och Eva (4/4 1979-) Yngst i sjubarnsskaran var Hans (16/9 1905-27/4 1978) som var gift med Dagmar (7/7 1905-5/2 1988), de fick två pojkar Sven (22/5 1943-), numera bosatt på Kråkmarö i Gryts skärgård och Olof (5/3 1945-), bosatta i Strängnäs Olof gifte sig med Monica (12/2 1947-). Sven och Monica fick tre barn, Måns (7/2 1974- ) Huddinge och tvillingarna Elin och Emma (21/5 1975-). Första gången som jag träffade Elin och Emma var på faster Annys 85-årskalas och nästa gång då båda mig ovetande var med på USM i terränglöpning 1990 där de vann dubbelt i15-årsklassen på Bosön. Båda två kom senare att springa orientering och även friidrott för IFK Lidingö under många år. Elin flyttade till Falun och gifte sig med orienteraren Greger Tysk och båda springer för Leksands OK, Elin arbetar som optiker. Emma var fram till 2016 med IFK Lidingö, även om hon gift sig

242

med orienteraren Linus Kajsajuntti och fått barn och bor i Huddinge, senare flyttat till Skåne är kemist och fick 2016 anställning på PRV som patentingenjör. Släkten på min mammas sida Här har jag inte någon släktforskning att åberopa utan uppgifterna är de jag hittat på gravuppgifter och egna minnen. Min morfar Johan Wahlqvist (22/10 1863-4/12 1947) var gift med Hilma (6/12 1870-24/10 1947). Morfar och mormor drev jordbruk på gården Stensvad på Vikbolandet Östergötland. Stensvad ligger en knapp mil norr om Söderköping. Senare någon gång under 1920-talet köpte han Skäve gård i Järna, därefter en gård i Östuna socken, vad den nu kan ha hetat kommer jag inte ihåg, där efter Finsta gård i Rimbo för att senare hamna på Juringe i Huddinge kommun, jag är inte säker på att allt är korrekt. Efter morfar och mormors död kom syskonen överens om att i stället för att dela upp hemmet så skulle allt gå på auktion. Pappa Eric och Wahlqvistarna var inte de bästa vännerna, vilket bland annat visade sig när prestigen verkligen visade sig när den stora hallspegeln som nu finns här hemma skulle ropas ut. Pappa och morbror Curt bjöd över varandra, ingen ville ge sig och till slut fick pappa den för 2500 kronor, ett pris som i dag skulle vara 25 gånger högre. Att spegeln nu skulle vara värd 60000 är inte troligt även om den är signerad NS med en krona över, vilket innebär att den är tillverkad av Nils Sundström (spegelmakare i Stockholm 1754-81). 2009 värderad av Bukowskis till 20-40000 kr. Morfar och mormor fick fyra barn: Curt (1/6 1898-14/8 1980), morbror Curt gick i sin fars fotspår och blev även han bonde och drev under alla år som jag var ung Juringe gård efter det morfar slutat. Curt var gift med Astrid (17/11 1905-29/4 1987). De fick tre barn Curt-Jöran (26/2 1939-3/5 2010). Curt Jöran fortsatte på gården trots ett handikapp från födseln i ena armen och benet. Jobbade en hel del åt Huddinge kommun med körningar, bland annat snöplogning. Lennart (1/12 1940-), gifte sig med Barbro (1943-). Lennart utbildade sig till lantmästare. Marianne (10/10 1943-13/4 2000) var gift med Leif Widman (25/2 1944). Marianne var duktig kemist, blev apotekare och blev farm. doktor 1975 på hasch afrikansk bark innan hon började på läkemedelsföretaget KABI där hon introducerades i arbetet av Rigmor när hon började där. Marianne och Leifs barn heter Erik (1971) advokat och Katarina. Moster Greta (Margareta) (12/6 1898-9/4 1985) gifte sig med min farbror John, vilket jag tidigare skrivit om. Skall jag nämna något om moster Greta var att hon var duktig travkusk och deltog under tiden som var ung på Skäve gård i Järna i flera tävlingar på is, har en segerpokal från 1920 när hon vann en tävling i Södertälje. Moster Greta och farbror John fick en pojke som dog tidigt. Min mamma Thyra (4/9 190125/2 1997) var nummer tre i syskonskaran och gifte sig i mars 1934 med pappa Eric (22/2 1903-15/6 1987) i Engelbrektskyrkan i Stockholm. Under skolåldern hade mamma över 4 km:s gångväg från hemmet i Stensvad till skolan i Tåby. Mamma gick efter skolan bland annat Margaretas hushållsskola i Stochholm. Arbetade under en tid på Gunnar ”bilkungen” Philipsons tennisstadion på Norra Stationsgatan i Stockholm. Kontakten hade mamma säkert fått genom den kontakt som hennes pappa haft med bilkungen då han lånat ut pengar till honom när han etablerade sitt företag. Även Philipson var från söderköpingstrakten. Under mammas och pappas första tid bodde de inte långt från Juringe gård där pappa under en kort tid arbetade på gården innan de fick arrendera Fisksätra gård i Saltsjöbaden. Sist i syskonskaran var moster Gunborg (3/3 1903-28/2 1998). Mamma med 95 år och nästan fem månader blev således fem månader äldre än sin syster. Moster Gunborg gifte sig ung med Julius Melander (6/10 1892-15/8 1968) Även de ägnade sig åt jordbruk och hade som jag minns Dåderö gård på Mörkö innan de tillsammans med farbror John och moster Greta arrenderade Svalnäs gård i Djursholm. De hade inga barn. Morbror Julius trafikdödas tragiskt när han en dimmig dag gick över vägen i Segeltorp på väg hem till lägenheten.

243

När Rigmor och jag någon gång på 1980-talet gjorde en resa med mamma och moster Gunborg för att besöka de gårdar de bott på som unga hann vi med en tur till Skäve i Järna Söderköping-Stensvad en kusin Svensson i Kimstad och sedan till mammas gamla skolkamrat Vilma Lindqvist i Kniving Vreta kloster. Vilma är nu död och hennes dotter Vera Olander har flyttat hem efter att ha bott i Åkersberga och där tjänstgjort som syslöjdslärare. Därifrån hem via några platser i Norrköping, en dagsresa på upp emot 50 mil och inte var tanterna nämvårt trötta utan mer upprymda av allt de sett. Det var intressant att höra dem kommentera förändringarna och hur mycket mindre de upplevde rummen i de hus de bott i som barn.

244

Händelsebeskrivning av Lidingöloppet (LL) 444. Utvecklingen 1965-2023 LL Här följer händelser 444 LL- 472 LL, enbart med Lidingöloppsanknytning. Ett urval av lidingöloppshändelser ”Utvecklingen 1965-2023” från A till Å. En diger dokumentation på upp emot 200 sidor, ett dokument som Martin Terry, Lidingöloppets tävlingsledare, lovat ta över från 2024.

445. Jag tar över Lidingöloppet efter Sven Gärderud. LL Efter det Sven Gärderud varit den sammankallande till Lidingöloppet sedan starten 1965 övertog jag den funktionen från 1975. Lämnar över mitt engagemang som banchef till Karl-Arne ”Plankan” Bredberg, som får god hjälp av Benny Carlsson, som tillsammans tar ansvaret för den delen fram till 1978. Som tävlingsledare blir jag kvar fram till den 6 augusti 1999 då jag får en hjärtinfakt och blir sjukskriven under en tid och då fanns redan Per Spik på plats och kunde ta över efter mig tillsammans med Erik Toll, som kom att gå in som kanslichef. På Lidingöloppets tävlingskommitténs möte den 3/2 1977 diskuterades frågan om tillsättande av en styrelse för loppet varvid ett stadgeförslag antogs. Styrelsen skulle utses av friidrottsektionens och skidoch orienteringssektionernas styrelser. En omorganisationskommitté tillsattes som samma år fastställde stadgeförslaget och den första styrelsens sammansättning där jag utsågs till ordförande, vilket jag var under ett år för att därefter överlämna ordförandeskapet till Tauno Virta. Från 1978 benämns jag som Generalsekreterare, en funktion som jag kom att inneha till och med 1999. Det året började jag också på en tjänst på totalt 600 timmar för Lidingöloppet och skid-och orienteringssektionen tillsammans. 1980 antogs en bolagsordning för Lidingöloppet AB. Bolagets ändamål var att bedriva reklam samt sälja kläder, sportartiklar mm i samband med loppet. Även de anställda i sektionerna och i Lidingöloppet fick en gemensam arbetsgivare i Lidingöloppet och jag blev VD för bolaget. 1987 var det dags för mig att lämna lantmäteriet för att arbeta på heltid med Lidingöloppet, egentligen var jag under 1978 tjänstledig för studier då jag läste företagsekonomi under fyra timmar i veckan på Hersby skola. I februari år 2000 lämnade jag mitt heltidsarbete på loppet för att därefter återuppta mitt gamla jobb från 1974 att bli banchef på idéella villkor.

245

1995 ombildades aktiebolaget genom en ändring i bolagsordningen och bolagets nya namn blev Lidingöloppets Marknads AB och Janne Söderberg blev dess förste VD. Bolaget ägs till lika delar mellan IFK Lidingö Friidrottsklubb och IFK Lidingö Skid- och Orienteringsklubb. Under min tid som generalsekreterare fick jag vara med om en osannolik ökning av deltagarantalet. 1975 var det 6772 anmälda, tre år senare var det 4000 fler för att 1981 nå 20200. 1984 delade fyra personer på totalt 1,7 heltidstjänster, då var det 24630 anmälda. 1989 passerades 30000 med 824. Det var massor av funktioner och tankar som gick genom mitt huvud under den tiden. – Skulle vi behöva öppna parkeringsplatser på Östermalm idrottsplats och i Frescati och bussning till ön. Även utöka startfältet till åkrarna intill Bohusgården. Det fanns lösningar på allt. 1998 var det tre anställda i loppet på sammanlagt 2,5 heltider, en konsult och två frivilligarbetare utan lön. Dessutom en timanställd för att sköta anmälningsregistreringen.

446. Anmälningsavgifter. LL Anmälningsavgiften till det första Lidingöloppet, 30 km var 15 kr (i jämförelse med 2021 års konsumentindex 153 kr) andra året höjdes anmälningsavgiften till 20 kr. Under åren har följande ökningar gjorts: 1975 till 35 kr, 1977 60 kr (261) 1978 till 70 kr, 1980 110 kr (374), 1982 140 kr, 1983 160 kr, 1985 till 160 kr, 1988 220 kr (422), 1991 280 kr, 1992 290 kr, 295 300kr (400), 1996 330 kr, 2000 till 390 kr, 2002 440 kr, 2003 475 kr (580), 2010 till 545 kr, 2010 545 kr, 2011 595 kr, 2014 665 kr (718 ) för att till 2023 års lopp fram till 30/4 900 kr. Anmälningsavgifterna är de som gällt den 30/6 eller från början en månad före tävlingen. Fram till december månads utgång har det under många år gått att anmäla sig till ett lägre pris med olika slag av prylar som belöning, vilka skickats ut till de tidigt anmälda deltagarna. Upp till tre olika avgifter beroende på tidpunkt till tävlingen har ofta förekommit och efteranmälningsavgiften har ytterligare höjts.

447. Arkivering. LL Lidingöloppets 35 första år finns från 2003 arkiverade på Lidingö stadsarkiv. Där finns följande arkiverat och kan användas eller beses efter kontakt med arkivet. Volymmässigt var det 20 flyttkartonger med materiel som överförts till arkivet.

• • • • • • • •

Styrelseprotokoll med bilagor, Övriga protokoll Korrespondens och handlingar Start och resultatlistor Handlingar rörande ”En svensk klassiker” Övriga ämnesordnade handlingar översikter och revisionsberättelser Fotografier och påsiktsbilder

246

• • • • • •

Fotografier, färgdiapositiv Trycksaker allmän serie Pressklipp Affischer Ljudband Spelfilm

448. Banan och dess mätning med famnstake. LL Banansvariga genom åren, Banans sträckningar, Återställande av markskador, Lilla Lidingöloppets sträckningar, Lidingö Stafettens banor och banmätning Ansvariga under loppets första år var Ragnar Andersson, Sten Andersson, Jan Söderberg och jag loppets banchefer. Från året därpå fick Lasse ansvaret för hela banan, vilket han hade tom 1974, för att därefter bli tävlingsledare. Med min egentillverkade famnstake på 148 cm mätte jag banan första gången 1966. Det blev 20270 vändningar vilket gav längden 30 kilometer. Totalt gick jag då hel banan på åtta timmar och en kvart. I ryggsäcken hade jag utöver termos och mackor 30 papplappar numrerade från 30-1, hammare, snöre och spik. Antingen spikade jag upp dem i ett trä eller stolpe, i några fall fick jag binda upp dem i järnstolpar. Under åren har famnstaken kommit till användning vid omläggningar. För att ha koll på längden på famnstaken använde jag mig av Lidingövllens 100 meters bana, vilken jag mätte fram och åter för att få reda på famnstakens aktuella längd. Famnstaken har jag fortfarande i min ägo.

448a. Min egentillverkade famnstake på 148 centimeter.LL Från 2000 var jag tillbaka som ideellt arbetande banchef. Karl-Arne ”Plankan” Bredberg tog vid 1975, KarlArne avled 1991, 82 år gammal, Benny Carlsson biträdande under Plankans banchefstid. Efter att haft hand om avspärrningarna tog Kjell Gustavsson vid som banchef 1978 och fortsatte med det över loppet 1995 för att avlösas av Sten Andersson som hade uppdraget 1996-1999. När Lasse Dahlstedt pensionerade sig från GS-uppdraget 2000 tog han ansvaret för banan och från 2012 började Mickael ”Micko” Tarandi som biträdande för att 2013 dela banchefsuppdraget med Lasse, från det året var också Micko sammankallande med Lasse som biträdande med inriktning som materielkoordinator, eftercyklistsamordnare samt allmän backup i banfrågorna. Från 2023 var det meningen att Håkan Ihrfors skulle gå in som biträdande banchef

247

efter Lasse Dahlstedt men i stället blev det Annica Jansson och Håkan fick ett övergripande ansvar för målområdet. Banans sträckningar och förändringar under åren Av banans nuvarande 30 km är 19,2 lika med sträckningen första året. Startplatsen och den första kilometern har ändrats. Även på avsnittet efter 2 km:s löpning har banan på de nästkommande 2 kilometrarna haft fyra olika sträckningar. Därifrån och ända fram till kyrkogården är banan den samma med undantag för avsnittet kring Ekholmsnäsbacken där 3-4 olika varianter funnits. Från början av nuvarande kyrkogården har det också varit några olika sträckningar under åren, men från Lidingö Båtklubb och fram till Canadaängen är sträckningen densamma. Första året sprang löparna uppför Björnbobacken och in på Rudbodaängen där Nilstorpsvägen kommer ner på Elfviksvägen. Från Canadaängen och fram till korsningen Elfviksvägen/Södergarnsvägen har det förekommit fem olika varianter, främst med anledning av Rudbodabyggnationen. Andra året gick banan från Canadaängen förbi Hemvärnsgården och på den nuvarande cykel/gångvägen söder om Norra Kungsvägen och genom södra Rudboda. Under fyra år 1972-1975 passerar banan på Yxstigen och de boende på vägen hedrade omläggningen genom att under dessa fyra år sätta upp spurtpriset kallat ”Yxpriset”.

448b. Banans omläggningar. LL 1981 gjordes en ändring efter 2 km, banan följer från den tiden en nyanlagd promenadväg på Kottlasjöns norra sida fram till och runt Breviksbadet, vidare förbi Långängens gård och anslutning på det gamla spåret efter 4 km. Den andra ändringen är att från inre Kyrkviken följer banan den nyanlagda promenadvägen på Kyrkvikens norra strand ut till Hustegaholm för att ansluta på den gamla sträckningen efter c:a 10 km. Den nya sträckningen innebar en förlängning av banan med 180 m, men i stället är de nya avsnitten mer lättlöpta. Avsnittet från Södergarnsvägen/Elfviksvägen, förbi Frutorps skjutbana, över Fågelöuddevägen och ytterligare 300 m fram till det första gärdet är 2,7 km. Denna sträckning är den samma under alla år. Under Lidingöloppets första år sprang man de 500 metrarna på det långsmala gärdets västra sida ner mot Fågelöuddeparkeringen. När sedan sträckningarna runt Södergarn och Bosön togs bort kunde banan förlängas med en slinga på 400 m, motsvarande vad den kortats genom att i området öster om det långsmala Fågelöuddegärdet få

248

ut motsvarande längd. Som tidigare angetts så gick banan under de första åren i en slinga från botten av Södergarnsbackarna och söder om Södergarnsbadet, där för övrigt IFK Lidingö hade en liten klubbstuga från 1953 och 20-talet år framåt i tiden. I Södergarnsbacken efter det Södergarns gård passerats anslöt banan vid nuvarande sträckning med samma dragning som idag fram till vägen som går ner till Bosömarinan. De första två åren sprang löparna ner mot nuvarande marinan, där de nu har 11,8 km kvar, upp i skogen på stigen som går upp mot Bosöparkeringen och vidare på spåret längs med vägen söder om vägen inom bosöområdet, ner mot vägen in till Bosömarinan, över Bosövägen och in på Boviksvägen. Innan Grönstaviken till vänster och upp på en mindre stig vilken korsade vägen till varvet. Uppför backen för att ansluta på nuvarande spåret, c:a 10,7 km kvar, bakom fastigheten Jaktstigen 21. Från Södergarnsvägen 19 km kvar och fram till korsningen av Trolldalsvägen ett avsnitt på 10.2 km, är banan densamma sedan 1969. Efter passeringen av Trolldalsvägen gick banan upp på höjden där nu Trolldalstippen ligger. På avsnittet från Trolldalsvägen lades banan om i en slinga väster om höjden 1984 för att ansluta på stigen 50 m öster om Krabbvägen. Därifrån samma bana fram till Rödstugan där banan gick upp i skogen 1965-66 för att följa en mindre stig 50 m söder nuvarande sträckning längs med vattnet. På den mindre stigen korsades Abborrvägen efter 250 m och 120 m från nuvarande Abborrbackens början. 50 m in från Abborrvägen anslöt spåret till nuvarande banan. Härifrån och ner till backen som korsar Tyktorpsvägen var sträckningen densamma som i dag. 100 m innan Tyktorpsvägen gick banan 1965-67 in till vänster och över gravfältet mellan golfbanan och Tyktorpsvägen/ Sticklingevägen för att gå ut på Kyttingevägen och upp för backen och till höger och ner på nuvarande Patron Haralds väg längs med golfbanans östra sida och uppför slänten på en mindre stig 150 m innan början på nuvarande Karins backe. Under 1967 passerades Tyktorpsvägen direkt efter nuvarande vätskedepån, 3 km kvar, och på en mindre stig upp på en höjd för att tangera Sticklingebrons västra sida och under densamma för att 1968 dras på nuvarande sträckning fram till Sticklingebron och ut på dagens bansträckning parallellt med diket söder om Blåbärsvägen. Delen från Sticklingebron och fram till Karins backe har i princip varit densamma med undantag för något år då en kompensationsslinga gjordes i området från Kyttingevägspasseringen och fram till Karins backe. Den sträckningen gällde endast 10 och 15 km:s banorna. Från Karins backe och ända fram till Grönsta gärde har banan varit den samma med den avvikelsen att 60 m innan nuvarande korsning av diket gick banan över diket på en mindre bro och ner på den del där det nu växter höga aspar. Vidare längs med Grönstagärdets södra (högra) sida och fram till målet endast 40 m innan Grönstavägen. Från början av gärdet har efter de första åren banan dragits mer åt norr och under flera år fram till 1970-talets mitt i en sväng åt söder 30-talet meter innan Grönstavägen. Därefter har målet haft nuvarande placering med variationer på några 10-tal meter. Kvinnornas bana från Fågelöudde benämndes 16 km från startåret 1967 och mätte då 15,8 km. 1978 gjordes en mindre justering på 16 km:s banan, vilken nu kom att benämnas 15 km, eftersom längden ändats till 15,2 km. När sedan starten för 15 km ändrats till Hustegaholm, norr om Elfviksvägen under åren 1998-2003 blev banan 15,3 km. 2004 var första året med start från Koltorp, 30 km:s starten även för 15 km:s distansen blev nu 15,0 km. 1978 permanentmarkeras banan med blå/vit/blå plåtskyltar med Lidingöloppets logga. 1998 sattes nya kilometerskyltar upp. Informerande text på fem sex rader informerar om kommande kilometer. På aluminiumskyltarna finns även en höjdprofil för den kommande kilometern. Kompletterande banmarkeringsskyltar sätts numera upp med träspik.

249

1998 flyttades 15 kms starten till Hustegaholm, främst ur miljösynpunkt då busstransporterna dit ut kunde reducera resandet med 100 mil, löparna fick istället promenera från Lidingövallen. 15 km-banan anslöt till 30 kms spåret vid 13,1 km kvar. 2004 var det återigen dags för byte av startplats för 15 kms starten, nu till Koltorps gärde tillsammans med 30 km. I samband med flyttningen blev det även ny sträckning av banan de första 5 km, efter det startgärdet passerats leddes löparna upp på Ekholmsnäsvägen och anslöt till 30 km där löparna på 30 km korsar Ekholmsnäsvägen. Därefter gemensam sträckning för de båda loppen fram till 17,9 km där löparna sneddade över de 150 m till 30 km-spåret till punkten 13.1 km i likhet med de sex tidigare åren. När löparna kom fram till Trolldalsvägen fortsatte de nu in på stafettbanans 4 km-spår till målet Grönsta.

449. Ny mätning av Lidingöloppsbanan. LL Under året gjorde jag en ny mätning av Lidingöloppsbanorna och justerade även kilometerstolparna, om de stod mer än tio meter fel. En ingående redovisning finns i den genomgången som jag sammanställt i Lidingöloppets utveckling från 1965. I denna sammanställning har jag sammanställt fakta om loppet år för år och i stort de flesta funktionerna. 2017 var det dags för nästa banjustering med anledning av att Ekholmsnäs golfbana byggdes om. Banans sträckning från Ekholmsnäsvägen lades om så att när 30 km-löparna passerat Ekholmsnäsvägen svängde de direkt till vänster på en nyanlagd väg fram till golfparkeringen väster om golfhuset och fram till den tidigare sträckningen innan lifthusen. Den nya sträckningen gjorde att 30 km nu blev c:a 100 meter längre. Kortning gjordes av banan vid 27 km kvar, Breviksbadet samt vid spången 28 km kvar. ”Spångenförkortningen” skedde endast ett år eftersom böjen vid början på spången stack ut för tvärt vilket gjorde att banan lades tillbaka till 2016 års sträckning 2018. Även 15 kms banan lades om eftersom löparna efter c:a 700 meter nu istället sprang in redan vid parkeringen för att ansluta till 30 km-banan. 15 km-banan förlängdes nu istället vid Södergarn då sträckningen nu lades rakt fram vid 30 kmbanans 17.8 km och nedför backen för att ansluta till 30 km nedanför backen vid c:a 13.7 km. Banlängderna efter 2017 års omläggning för 30 respektive 15 km är nu 30280 och 15040 meter. OBS det finns måttangivelserna i tabell från 2012 ej medtagen här. Förbättringen av underlaget från det första loppet med en hel del stenar, rötter och besvärande vegetation har gjort att banan är betydligt mer lättsprungen. Segrartid 1965, Berndt Ekström IFK Lidingö 1.52.21, banrekordet i dag 1.33.33 har Issac Chemobo Kenya från 1998. På dagens bana finns det inte en kvist på 2 m:s höjd längst ut i kanten av spåret. Varje kilometer är markerad med stationära skyltar, med beskrivning om den kommande kilometern, höjdskillnad och kulturella händelser. Dessa skyltar sattes upp till det 34:e loppet 1998. När de fyra 30-kmlöparna, som sprungit samtliga lopp, passerade 20 km:s skylten hade de sammanlagt tillryggalagt 100 Lidingöloppsmil och där bjöds de på bubbeldricka. Återställande av markskador, vilka åstadkommits av bilar på parkeringsplatser, startplatser och vätskedepåerna har vid några tillfällen fått återställas av Lidingöloppet. Så var fallet 1984 när det föll över

250

100 mm regn under september, vilket medförde att markskador var oundvikliga. Vid efterbesiktning med kommunens Sune Lindgren, Arne Lundmark och till viss del Nisse Lindman kunde Lidingöloppets Kjell Gustavsson och jag konstaterade att 90 kbm morän och 40 kg gräsfrö skulle gå åt för att återställa de sex skadade platserna. Den 24 oktober var allt klart. Lidingöloppet stod för kostnaderna. Året efter genomförde kommunen en behövlig täckdikning och igenläggning av dikena på Grönstagärdet. Även efter 2012 års lopp blev det flera skador vilka fick återställas, det mesta gjordes 2013 med anledning av den blöta hösten. Lilla Lidingöloppets banor. Lilla Lidingöloppets banor var från 1970-76 följande: Den korta banan var 1500 m. I början av Grönstabacken vek banan av åt vänster för att gå den nuvarande 6000 m:s banan i motsatt riktning fram till stigen förbi den röda stugan och upp på en mindre stig på södra sidan, till vänster om den gula stugan vidare upp till kärren, som passerades till höger och fram mot nuvarande banan där anslutningen var ungefär vid 1000 m:s markeringen, därefter samma bana som nu mot mål. Den långa banan var 2500 m och följde ungefär samma sträckning i början som den gamla skidspåret på 15 km som användes 1963. Efter det anslutningen vid nuvarande 9 km:s skylten från bunkerbacken följde banan samma sträckning som nuvarande 3 km:s banan fram till samma punkt som 1500 m:s banan kom ner på elljusspåret. Därefter samma sträckning till mål som 1500 m Lilla Lidingöloppets bansträckning ändrades 1977, från det året har det varit samma sträckning på de tre distanserna 1,7 – 3,0 och 6 km. Lidingö stafetten, numera nedlagd, men 4 km spåret finns kvar för vissa klasser. Lidingöstafettens banor var från början sista milen samt tre sträckor på stafettbanans 4 km (10-4-4 och 4 km). Under åren 1997-2000 byttes 10 km:s sträckan ut mot 7 km. Banan följde 4 km:s spåret i 3,5 km för att därefter gå i motsatt riktning på lidingöloppsspåret fram till 2 km (Karins backe). Därifrån preparerades en ny bana upp mot Näset, ner till korsningen Furunäsvägen/Aspnäsvägen och nedanför gamla Bobacken och upp mot Lilla Lidingöloppets 3 km:s banan, banlängden var då 19 km. 2001-2002 blev det på nytt förändring av sträcklängderna, dessa två år var längderna 4-2,3-4-4 km. Den senaste ändringen gjordes 2003 vilket innebar sträcklängderna 4+4+2+2 km. 2014 blev samtliga sträckor 4 km. 2015 arrangerades den sista Lidingö Stafetten Lidingörullet Debutåret 2014 statade loppet från Rådjursstigens vändplan och följde gångvägen väster om Bo gärdes radhus för att ansluta till Lilla Lidingöloppsspåret i höjd med Vikbyvägen 41 och vidare till målet på Grönsta gärde. Banan var 1,5 km. 2016 flyttades starten in till Lidingövallen mellan löparbanorna och konstgräsplanen,

251

därifrån över Kyrkvägen, in på Rådjursvägen och sedan samma bana som åren innan, banan mätte då 1,8 km. Redan året därefter var det dags för ny sträckning. Samma startplats som 2016 men start och motsatt håll ut genom den södra grinden, till vänster på Kyrkviksstigen, under Norra Kungsvägsviadukten och till gång- och cykelbanan fram till anslutning omedelbart norr om den västra viadukten under Norra Kungsvägen, vidare norr ut som tidigare år. Banlängd då 2,3 km. 2019 flyttas starten in på löparbanorna, intill 200 meters starten sker starten åt motsatt håll mot ordinarie löpriktning och ut genom den nordöstra grinden för anslutning till tidigare bana 50 meter utanför grindarna, banlängd nu 2,2 km. Banmätning Första året mättes banlängden endast på kartan för att året därpå mätas med famnstake var den metod som bönderna använt i jordbruket sedan lång tid tillbaka i tiden. När mätning med mäthjul gjordes på banan visade det sig att det blev fel på 10 – 20 meter per kilometer, beroende på alla rötter, stenar och gropar som hjulet skulle upp och ner ur. Därför kom den gamla famnstaken till heders. Genom att göra en kontrollmätning på Lidingövallen visade sig famnstaken vara 148 cm. Som banchef tog jag itu med mätning av banan. Utöver famnstaken hade jag 30 hålslagna papplappar med mig vilka jag spikade eller band upp längs banan vid varje kilometer efter att ha vänt famnstaken 675 gånger per kilometer eller totalt 20270 gånger på hela banan. Det hela tog totalt 8 timmar och en kvart, ett par kafferaster inräknade. Under åren har banan ändrats på många delar under åren, men ambitionen har alltid varit att banan skall hålla 30 km. Banlängden har varierat från 30030 till 30400 meter. Den senaste banmätningen av hela banan gjorde jag hösten 2011. Banan visade sig då vara 30006 m till eken på startgärdet Koltorp. För eliten är banan 30144 m, för elit B 30176 och från huvudstartlinjen är distansen 30250 m. Total stigning för 30 km 522 m, 15 km 254 m och 10 km 209m.

450. Bandelcheferna och Vallenpersonal tog över. LL Efter att under åren från 2000 och framåt röjt sly, markera pilar och avgränsningar på asfaltavsnitten samt att sätta ut de c:a 250 vägkäpparna/glasfiberpinnarna, en halv dags arbete bara med Lilla Lidingöloppet och stafettbanan var jag 2013 helt befriad från detta då bandelcheferna samt Lidingö vallens personal svarade för detta arbete.

451. Deltagarutvecklingen. LL När Lidingöloppet startade var frågan hur många anmälningar som skulle komma till det första loppet. Tipsen var allt från 100 till 700, det blev 644. Till året därpå blev det mer än en fördubbling till 1392 och

252

till det tredje året var det en fin ökning med 29 %. Sedan följde tre år med endast en ökning på 254. När sedan joggingvågen tog fart i USA i början på 1970 talet höjdes anmälningssiffrorna år efter år. 1978 passerades 10000, 1981 20000, 1989 30000, 2011 40000. För första gången i Lidingöloppets historia blev det en minskning av anmälningsantalet 1983, för att 1993 var den som högst under 1900-talet med 31477, vilken inte överträffades förrän efter 14 år då anmälningssiffran 2007 var uppe på 33919. Därefter följde uppgångar under alla år för att 2014 nå toppnoteringen 44993, ett antal som överträffade antalet innevånare på Lidingö. Deltagarrekord, vilka fortfarande står sig finns i följande klasser: Det äldsta rekordet vad gäller fullföljande är från 1984 då M22 klassen hade 808 fullföljande, 2012 var sista året som den klassen fanns kvar då endast 36 fullföljde. 1988 var ett rekordår då följande klasser satte rekord, i Lilla Lidingöloppet fullföljde 3687 pojkar och 2468 flickor, totalt 6155, att jämför med 2012 då totalt 5021 fullföljde då inkluderat Knatteloppet. Samma år var det även rekord i klasserna P18 med 473 och K20/22 med 371. Året efter blev det rekord i K 15 km, då med start från Fågelöudde med 3624 fullföljande, 2012 års motsvarande siffra var 3121. Lidingöstafettens toppnotering är från 1992 med 1104 fullföljande lag lika med 4416 löpare. Toppnoteringen för K50 på 10 km är från 1993 med 359. Tre år i rad blev det rekord för M50 1995 med 915, 1996 för M60 med 417 och M70 1997 med 117. Under 2000-talet finns rekordet för K60 med 92 fullföljande under 2007 och samma notering 2009. Rekordet som finns i Guiness Rekordbok för 30 km noterades första gången 1981 för att 1982 överträffas till 11763 anmälda och 10810 fullföljande då är de 53 kvinnor som sprang inkluderade i det antalet. Först 2010 var det samma antal män som fullföljde loppet nämligen10757. Rekordet för M30 km ligger nu 2015 på 12731män + 4689 kvinnor totalt 17420 på 30 km. Totalt fullföljde alla Lidingöloppets klasser 37347. Den totalt högsta anmälningssiffran är från 2014 med 44993, 78 fler än 2015.

452. Historiska händelser. LL I ett FaceBook-inlägg 2019 hade jag med ett avsnitt som beskrev ett antal speciella händelser under Lidingöloppets då 55-åriga historia. - Det första Lidingöloppet avgjordes söndagen den 10 oktober 1965 med start kl. 13.00. Starten skedde från Hersby åker. Av de 644 anmälda kom 538 till start och 512 fullföljde. Berndt Ekström IFK Lidingö var den första segraren på tiden 1.52.21. - Efter sjutton år, 1982 noterades Lidingöloppet i Guinnes Rekordbok som världens största terränglopp med 11763 startande och 10810 fullföljande på 30 km. Men även Stavgångsloppet, vilket startade 2004 finns med som Guinnesrekord då loppet 2006 noterades för 1249 fullföljande. Den noteringen slogs året efter (1662) men har inte noterats som rekord. Noteringen från 30 km:s loppet stod sig till 2010 innan den överträffades, främst genom flera kvinnliga löpare. - Från början fanns endast en klass. När Örgryte IS-löparen Erik Östbye 1966 tog med sig son och dotter till loppet och lät dem starta utom tävlan, dottern Ann-Marie 20 år fullföljde på 2.40. Det gjorde att Lidingöloppet året efter införde en klass för kvinnor på 16 km med start från Fågelöudde. 30 fullföljde med Barbro Tano IFK Kiruna som segrare.

253

- Fram till 1969 tillkom en ny klass vart annat år. Nu har Lidingöloppetloppet under tre dagar i sista veckoslutet av september totalt 47 individuella tävlingsklasser, 6 skolstafettklasser, 3 klasser utan tidtagning, som PåGång och Knatteloppet, vilket tillsammans blir 56 klasser. - Sedan starten har det noterats åldersrekord för tävlingsklasserna. Det äldsta rekordet har Erik Östbye Örgryte IS för 47-åringar på 30 km på tiden 1,48.36 och året var 1966. Flest rekord har Bibbi Lind Solvikingarna som på 30 km har 14 rekord för 59, 60- och 63-74 åringar, det senaste noterat 2018. - Flest segrar har Enhörna IF i 5-mannalg på 30 km med 17 triumfer. Flest individuella segrar har Grete Waitz SK Vidar som under alla sina starter från 1976-1988 vann 12 gånger på kvinnornas 15 km. - Bästa tiden på 30 km har kenyanen Isaac Chembobo på 1.33.33 satt 1988. Bästa kvinna på 30 km är Sylvia Medugu, Sparta 1.52.59, 2018. Bästa svensk på 30 km är Mustafa Mohamed Hälle IF, 1.37.10 noterat 2008. - Föregående års placering som startnummer året därpå upphörde från 1995. Däremot var löparna garanterade start i motsvarande startgrupp. - Tre löpare har fullföljt alla 30 kms lopp. Bästa snittid på alla dessa lopp har Roger Antonsson Solvikingarna med 2.29.02, vilket blir totalt 5 dygn 14 timmar och 24 minuters löpning, Roger fyllde 80 år 2019. - Två deltagare har varit födda på 1800-talet, dels världsrekorinnehavaren på 1000 m Anatole Bolin född 1893, var under åren 1918-22 bäst i världen med tiden 2,29,1. Anatole deltog i Lidingöjoggen i en ålder av 86 år. Den andre är Fritz Schreiber Örebro AIK, som under flera år innehade åldersrekorden för 73-75-åringar, Fritz var född 1894 och sprang 30 km på 3.06 1969. - Den äldste M30 km löparen, 84 år, är Ingvar Nyqvist Växjö AIS som 2015 sprang på 4.34.20. Äldsta kvinna på samma distans är Christina Sahlberg 5.09.24 som hon gjorde som 80-åing 2021. Inräknat övriga distanser så är Rolf Rembe Stockholm äldst genom att klarat M80-klassens 4 km som 91-åring 2017 på 54.46, äldsta kvinna oavsett klass är Ann-Louise Lindman Lidingö som i K80-klassen sprang 4 km på 33.51 som 90-åring 2019 - Den yngste som genomfört M30 km är Karl Johan Andersson Skeninge IK som 1980 som 9-åring sprang på 2.51.20. Ännu yngre var Mårten Dahlstedt IFK Lidingö, han klarade att löpa 15 km i M20-klassen 1981 som 8- åring, tid 1.27.42. Yngst i K 15 km är Yvonne Franzén Säters IF som var 10 år när hon sprang på 1.18.12. Numera måste deltagarna vara 17 år för att deltaga i långlopp enligt Svenska Friidrottsförbundets regler. - Den miljonte fullföljande löparen blev Terese Artvin Enskede gård, som den 29 september 2018 gick i mål kl.15.17 på en använd tid av 2.37.23 på 30 km. Terese fick bl.a. i pris fria starter i Lidingöloppet livet ut. - Antal anmälda till alla lopp överskred 10000 för första gången 1978, tre år senare passerades 20000, sedan tog det till 1989 innan 30000 passerades för att 2011 nå över 40000. Rekordnoteringen 44993 nåddes när loppet avgjordes för 50:e gången 2014 av dessa fullföljde 37342. - Antal löpta kilometer sedan starten och tom 2023 är 1996315 i Lidingöloppets samtliga lopp. - Det innebär att sträckan runt ekvatorn har totalt löpts 499 gånger.

254

- Sammanlagd löptid sedan starten är 210 år, 7 mån och 23 dagar - Genomsnittsvikten på Lidingöloppslöparen är beräknad till 63 kg, alla klasser inräknade och löparen tappar c:a 8 hg per mil. Det innebär att 25350 löpare har försvunnit sedan starten 1965 genom svettning.

453. In- och utlämning överdragskläder. LL Under de första åren transporterades löparnas kläder i bylten, ett snöre runt persedlarna märkta med en adresslapp, eller i deras väskor. I säckar kördes persedlarna ner till målet där de lades under uppbyggda regelverk täckta med presenningar. Under loppets första år låg utlämningen på den södra delen av stora målgärdet. När byggnationerna totalt för utlämningen var uppe i över 100 m byttes detta system ut mot att deltagarna 1978 fick stoppa sina överdrag i plastpåsar från Systembolaget. Därefter blev det olikfärgade påsar för varje startgrupp. Överdragsklädeshanteringen är bland det svåraste/känsligaste i organisationen. Lastbilar byttes mot traktorer med höskrindor. Sortering på hämtplatsen/målet omfördelades så att de intilliggande startgrupper särades för att få större spridning vid utlämningen. För att minimera ”lidandet” för deltagarna om en punktering eller annat trassel skulle uppstå så hyrde Lidingöloppet in tusentals med filtar för att löparna inte skulle behöva frysa allt för mycket i kylan eller i regnet. Även AGA ställde under en följd av år upp med regnponchos i plast till löparna. Under åren har olika utdelningsplatser använts. Från målgärdett flyttades utlämningsplatsen till gräsytan bakom villorna på Grönstavägen nr 16 till 20. Där efter till området öster om Toftvägen och där blev den kvar till 1996 för att året där på flytta till starten för 10 km:s loppet 1997. På denna plats har den därefter blivit kvar. Utvecklingen av utlämningen har här varierat för att nu låta löparna själva leta rätt på sina överdrag i avgränsade korridorer längs de långa raderna med påsarna upplagda i nummerordning. Påsarna är numera också genomskinliga, vilket underlättar letandet efter den egna påsen.

454. Jubileumsarrangemang. LL När Lidingöloppet genomförts tio gånger sammanställer Sven Gärderud tillsammans med Christian Stannow (text) och Carl Dalerus (bild) en 34 sidig skrift med beskrivning av Lidingöloppet kilometer för kilometer med beskrivning av banan med karta, beskrivning av platserna som passeras. Vid 15-årsjubiléet hyrdes ett cirkustält in, vilket ställdes upp på halva Lidingövallens grusplan. Det blev verkligen cirkus då en hel del djur lyckades rymma, utrymmet som ställdes till förfogande utvidgades till besvär för parkeringen. Att vallenpersonalen även hade problem med cirkusfolket som utnyttjade bastu och omklädningsrum till både det ena och andra. Utöver cirkusföreställningarna skedde även prisutdelningarna där och dessutom fick jag Lidingö stads förtjänstmedalj nr 6 i guld vid en ceremoni i tältet. 20-årsjubiléet firades på Bosön med Öppet Hus. Kårsdraget, Blåscorpset, Alf Robertson Show med Bertil Englund som konferencier samlade 5000 personer på lördagskvällen.

255

Även 25-årsjubiléet ägde rum på Bosön. Bland artisterna som fanns på plats märktes: Totte Wallin och Susanne Alvengren. Jubileumsdisco i Torsviks skola och Lidingöloppskonsert i Lidingö kyrka med spirrituals och gospel blev inget större publikevenemang. Vid 30-årsjubiléet instiftades en jubileumsfond för att få fram en svensk segrare i de båda huvudloppen. Varje år under 10 år skall 30000 kr avsättas till M30 km och 20000 till K15 km. Sara Wedlund fick del av dessa pengar när hon vann 1996 och fick 60000 kr ur fonden. Till detta lopp tog Lidingöloppet fram speciella pins. De med siffran 30 och med krans delades ut till förtjänta funktionärer. Pins utan krans fanns till försäljning detta år och även följande år med siffrorna 31 och 32. Till 35-årsjubiléet inbjöds 100-talet löpare som sprang det första Lidingöloppet. Dessa tillsammans med 50-talet funktionärer som varit med i 30 lopp eller fler samt alla andra funktionärer. Festen ägde rum på Grönsta gärde där bord ställts upp alldeles före målgången Mat serverades i ett härligt sommarväder. 40-årsjubilèet, en Jubileumsutställning ägde rum i Lidingö stadshus. 50-årsjubileet uppmärksammades med en 56-sidig jubileumsskrift i Klassikermagasinet, sammanställd av Jonas Hedman. På Lidingöloppets hemsida publicerades fakta och ett tiotal intervjuer med i loppet engagerade/ medverkande personer. Jonas Hedman och Karin Movin svarade för upplägget. En minnesutställning om Lidingöloppet från staten visades i Lidingö Muséum under en månad, Lars-Eric Dahlstedt svarade för innehållet. Under Sportmässan visades, nummerlappar, tröjor samt medaljer från Lidingöloppets startår och framåt i tiden. Lidingökonstnärerna hade konstutställning av drygt tiotalet verk dels i spåret vid Långängen med kopior i serveringstältet i målet samt vid festligheterna på Bosön. Några konstverk utlottades bland publiken. Under loppet uppmärksammades loppets årtionden på olika vis med tidsenliga inslag. Bland annat fanns Susanne Larnefelt och Beatelsmusik med. Bosöfestligheter med Staffan Odelberg och Jessica Lindén som konferencierer samlade runt 600 inbjudna och betalande gäster. Underhållning, utdelningar, där de nio löpare som fullföljt samtliga 50 lopp uppmärksammades. Dessutom fick Lasse Dahlstedt utmärkelsen Alla Tiders funktionär. Webbsändning 365 Live av 30 kilometersloppet i egen regi. 55-årsjubiléet, 51 lidingölegendarer gjorde tre målgångar på distanserna 15, 30 och 10 km.

256

455. Lidingöloppet för 50:e gången. LL Lidingö Hembygdsförening uppmärksammade jubilaren med en utställning på museet. Jag hade samlat ihop intressanta föremål som speglade loppets utveckling. ”Mr Lidingöloppet”Lasse Dahlstedt invigde utställningen den 6 september. Öppningsdagen fick besökarna även deltaga i en tipspromenad med lidingöloppsfrågor. Även Jan-Eric Österström kåserade en kväll om loppet, utställningen varade till den 2 oktober.

456. Högtidstal i Lidingö kyrka. LL Inför Lidingöloppets 50-loppsjubileum blev jag tillfrågan om jag ville hålla högtidstalet i Lidingö kyrka, då även årets kranskulla skulle få sitt signum, från det året ett armband. Mitt tal är säkert det längsta som hållits då jag verkligen ville tala om vilken utveckling loppet haft. Här är vad jag berörde: Så började det, anmälningsavgifterna anmälningshanteringen, samma startnummer fram till 1995, arbetskraften, deltagarökningen, Guinness rekord, Lilla, Knatteloppet, stafetten, Tjejloppet, funktionärer, 25 årsjubileet, nu 55 klasser, målområdesförbättringen, tidtagningen, överdragsklädeshanteringen, framtiden, 25-årsjubileét, löparprofilerna Gordin, Tim J, Grete W, Ingrid K och Douglas W. Efter kyrkan blev det samkväm på S:ta Annagården där vi nio som var med under första Lidingöloppet och även var med under jubileumsåret, uppmärksammades med diplom, muggar från Millesgården och blommor. Under loppet hade föreningen Lidingökonstnärer en utställning av sina verk på banan alldeles intill Långängens gård. På lördagskvällen var det stor fest i Bosöns inomhushall där mer än 500 personer hade samlats. Sven Gärderud och jag delade bland annat ut utmärkelser till de fyra löpare som sprungit alla 30 kilometers lopp sedan starten och de fem andra som också sprungit Lidingöloppets andra distanser under alla dessa år men då 15 och 10 km. Som alla tiders funktionär erhöll jag en kryssning för två till Helsingfors.

457. Kranskullor/Kranskillar. LL Gösta ”Göcke” Kåremo kom med idén att Lidingöloppet skulle ha en kranskulla och hans dotter Elisabeth Kåremo blev den första kranskullan 1968. Namnen på kranskullorna, se nedan. Listan är inte fullständig utan för åren 1969, 1974, 1979 och 1983 saknas namnen.

257

Från 1975 växlar friidrotten och orienteringen i princip med att utse årets kranskulla. Fram till 1991 framträdde kranskullorna i respektive klubbs träningsoverall därefter under några år i olika landskapsdräkter för att från 1997 framträda i lidingödräkten. Dräkten, som har sitt ursprung i 1700-talet, togs fram 1996 av en särskild arbetsgrupp inom Lidingö Hembygdsförening med Gudrun Looft Svensson som sammankallande. Konstnärinnan Lena Boije Anker ritade blomsterlisterna som är inspirerade av Carl Michael Bellmans Lidingösång “Glada bygd så täckt belägen”, åkrar med “hög och gulnad råg”, dälder med “röda smultron” och vattnets “ljusblå bölja”. Färgerna och motiven återfinns i dräkten. Edit Ström skapade broderierna. Dräkten är anpassad till vår tid och är sval och lättskött. Till dräkten bärs Hembygdsföreningens silverbrosch, formgiven av Einar Nerman 1931. Det har även förekommit kransmasar i loppet. 1971 var jag kransmas och fick hälsa skidåkerskan Eva Olsson i mål. Året därefter var det friidrottens Sten Jonsson som hade samma uppgift. Kransmas för damsegrarinnorna återtogs 2018. Även under Tjejloppets första år fanns det kranskille i loppet. 1993 var det även då jag som blev den förste att få uppdraget att bli kranskille, året där efter Pär Lilja och 1995 Martin Enholm, den senaste att ha den uppgiften var Joakim Öhman 1996. LIDINGÖLOPPETS KRANSKULLOR

KRANSMASAR

Det var 1968 som Göcke Kåremo föreslog att Lidingöloppet skulle ha en kranskulla. Hans dotter Elisabeth blev den första att få uppdraget. Kransmas År

Namn

Klubb

1968

Elisabeth Kåremo

IFK Lidingö

Anm.

1970

Inga-Britt Norgren

Dagens Nyheter ?

1971

Birgitta Thunell

IFK Lidingö Skid/O

Lars-Eric Dahlstedt

K 16 km

1972

Ann-Marie Nenzell

IFK Lidingö Fri

Sten Jonsson

K 16 km

1973

Anita Jonsson

IFK Lidingö Fri

1969

1974 1975

Det finns bild från DN Marika Gullberg

IFK Lidingö Fri

258

1976

Eva Englund (nu Tarandi)

IFK Lidingö Skid/O

1977

Sophie Fahlbäck

IFK Lidingö Fri

1978

Ulrika Scharp

IFK Lidingö Skid/O

1979

Det finns bild från DN

1980

Kickan Megasanick

IFK Lidingö slalom

Nu Österblom

1981

Susanne Embe

IFK Lidingö Fri

1982

Karin Bergström

IFK Lidingö Skid/O

1984

Anna Gyllenstierna

IFK Lidingö Skid/O

1985

Annika Ericson

IFK Lidingö Fri

1986

Annika Dahlman

IFK Lidingö Skid/O

1987

Ann Bäckström

IFK Lidingö Fri

1988

Eva Lilja

IFK Lidingö Skid/O

1989

Katarina Hållberg

IFK Lidingö Fri

1990

Tina Olm

IFK Lidingö Skid/O

1991

Jessica Lindén (nu Falkman)

IFK Lidingö Fri

1992

Sussie Tistad

IFK Lidingö Skid/O

1993

Annica Sandström

IFK Lidingö Fri

Lars-Eric Dahlstedt

Tjejloppet

1994

Christina Näsman

IFK Lidingö Skid/O

Pär Lilja

Tjejloppet

1995

Ylva Mattiasson

IFK Lidingö Fri

Martin Enholm

Tjejl.

1996

Åsa Gahne (nu Spik)

IFK Lidingö Skid/O

Joakim Öhman

Tjejl.

1997

Agneta Rosenblad

IFK Lidingö Fri

1998

Magdalena Danielsson

IFK Lidingö Skid/O

1999

Ida Sjöling

IFK Lidingö Fri

2000

Lina Karlberg

IFK Lidingö Skid/O

2001

Pia Wehlin (nu Isaksson)

IFK Lidingö Fri

1983

259

2002

Elin Dahlstedt

IFK Lidingö Skid/O

2003

Louise Gundert

IFK Lidingö Fri

2004

Emma Dahlstedt

IFK Lidingö Skid/O

2005

Charlotte Schönbeck

IFK Lidingö Fri

2006

Emma Tarandi

IFK Lidingö Skid/O

2007

Charlotte Brishammar

IFK Lidingö Fri

2008

Anna Tarandi

IFK Lidingö Skid/O

2009

Nadja Casadei

IFK Lidingö Fri

2010

Elisabeth Hansson

IFK Lidingö SOK

2011

Klara Bodinson

IFK Lidingö Fri

2012

Annica Gustafsson

IFK Lidingö SOK

2013

Sofia Öberg

IFK Lidingö Fri

2014

Hanna Adriansson

IFK Lidingö Fri

2015

Emma Bjessmo

IFK Lidingö Skid/O

2016

Anna Silvander

IFK Lidingö Fri

2017

Jutta Jussila

IFK Lidingö Skid/O

2018

Malin Olsson

IFK Lidingö Fri

Öystein Kvaal Österbö Kvinnoloppen

2019

Helena Karlsson

IFK Lidingö SOK

Andreas Otterling IFK Fri ”

2020

Sara Melcherson

IFK Lidingö SOK

2021

Rebecka Öberg

IFK Lidingö Fri

Rasmus Palmqv Aslaksen IFK SOK

2022

Anna Bachman

IFK Lidingö SOK

Fredrick Enholm IFK Lidingö Fri

2023

Linda Skantze

IFK Lidingö Fri

Mårten Boström IFK SOK

260

458. Kungliga kontakter. LL Kungen 25 år som regent, Prinsessan Lilian som Tjejklassikerbeskyddare, Prinsessan som beskyddare av ”En svensk Klassiker”, Kungen på Lidingö 2003 Kungen 25 år som regent När kungen den 6 juni 1998 firade 25 år som regent inbjöds ett par tusen svenskar till Stockholms slott. Lidingö kommun utsåg fyra personer att representera staden. Dessa var Cecilia Versteegh VD Bonver Video Data, Rut Sävhagen Hembygdsföreningen, Göran Lindahl projektledare vid Kultur och Fritid i Lidingö stad och Lars-Eric Dahlstedt, generalsekreterare i Lidingöloppet sedan 1981. Dahlstedt har sedan sin början som generalsekreterare personifierat arbetet kring Lidingöloppet, denna manifestation som utgör världens största terränglopp. Han har varit mycket aktiv inom IFK Lidingö Skid- och orienteringsklubb. Han har också varit landslagsledare i skidorientering. För närvarande är han ordförande i föreningen ”En svensk Klassiker” som står under beskydd av HM prinsessan Lilian. Detta var motivationen till att Lars-Eric blev en av stadens utvalda representanter. ”Det bjöds på mat i slottet, inte vid sittande bord utan en tallrik med klämma för vinglaset, varefter man fick söka sig en lämplig plats, en fönstersmyg passade många bra. Olika tal i en av de många salarna. Lars-Eric berättade:”Träffade Björn Sprängare, ståthållare i Kunglig hovstaten men också tidigare orienterare i Spånga IS där Björn var med och vann det första JSM:et, då med efternamnet Johansson, som avgjordes norr om Norrköping 1957. Björn och jag sprang båda första sträckan. Även om jag slog Björn på sträckan med fyra minuter var de långt före efter tre sträckor. Många potentater runt Björn och mig undrade vad det var för gamla minnen vi stod och pratade om.” Prinsessan Lilian som Tjejklassikerbeskyddare En svensk Klassiker hade prins Bertil som beskyddare när Klassikern gjorde en förfrågan till hovet för att även få fram en beskyddare för Tjejklassikern. Det föll sig naturligt att prinsessan Lilian skulle bli valet. Den 8 januari 1993 fick Klassikern med representanterna Per-Eric Nordquist Klassikerambassadör nr 2, Susanne Wallner Tjejklassiker nr 1 och Lasse Dahlstedt, Klassikerordförande, möjligheten att träffa prinsessan och tacka henne för att hon ställt upp som beskyddare för Tjejklassikern. Lars-Eric och Per-Eric överlämnade ett speciellt ”Tjejklassikerdiplom med prinsessans namnteckning samt ett likadant smycke som Tjejloppets första vinnare Susanne fått, en bukett rosor samt Klassikerboken, vilken Per-Eric skrivit. Med på sammankomsten var även hovmarskalk Elisabeth Palmstierna. Mötet blev en verkligt trevlig upplevelse med en öppen och familjär prinsessa Lillian. Prinsessan berättade om hur prins Bertil ”–Körde runt med sin rullator som sin Bugetti hemma i villan”.-” Hur prinsessan undrade hur det skulle gå för kronprinsessan Victoria när hon skulle åka över till USA inom kort”. Det var inte utan att man kände att träffen blev alltför familjär.

261

Prinsessan som beskyddare av ”En svensk Klassiker” Efter prins Bertils bortgång den 5 januari 1997 blev det på nytt aktuellt att kontakta hovet för att få en ny beskyddare efter prinsen. Denna gång ägde mötet rum i november 1997, samma plats som 1993. Den här gången var det Klassikerambassadör nr. 4 Anders Gyhlénius och Lars-Eric som träffade prinsessan Lilian och hovmarskalk Elisabeth Palmstierna. ”Men vad kall du är om händerna, du har väl handskar med dig” det var prinsessans första ord efter det Lasse hälsat på henne. Även denna gång blev träffen verkligt uppslupen. Anders berättade att han genomfört 19 ”Klassiker” och det var prinsessan imponerad av. Liksom gången innan kom prinsessan in på personliga berättelser, förutom om prins Bertil även med frågor och tips inför representationer hon skulle göra under de kommande dagarna. ”Vad vet ni om det och det företaget”? Som tack fick prinsessan ett exemplar av Klassikerdiplomet, ett halsband och blommor. Kungen på Lidingö 2003 Vid kungens sedvanliga besök av en av Stockholms kommuner under åren var det 2003 Lidingös tur. Efter en guidad tur onsdagen den 3 september med början vid AGA, ut till Gåshaga, därifrån över till Elfvik – Bosön och slutligen till Grönsta gärde. På Grönsta gärde tar Jan-Eric Österström emot och eskorterade sällskapet till startplatsen alldeles intill Löparmonumentet. Kungen var naturligtvis starter för Kungaloppet, ett lopp för öns 6:e klassare över 1600 m. Kungen önskade 6:e-klassarna lycka till och startade de knappt 400 deltagarna. På startpodiet fanns förutom kungen och drottningen representanter från Lidingöloppet och staden. ”Här fick Lasse tillfälle att tacka kungen för tillställningen på slottet fem år tidigare, kungen såg något förvånad ut innan Lasse fick förtydliga det hela genom att tala om att det var i samband med kungens jubileum som regent i 25 år. På frågan om kungen önskade hörselskydd inför starten avböjde kungen detta. Efter starten lämnades kort information om Lidingöloppet innan de första löparna kom i mål. I mål fick samtliga den speciellt framtagna medaljen med inskriptionen ”Kungaloppet”.

459. Lidingöloppsanekdoter. LL Under årens Lidingölopp har det samlats ett antal anekdoter, ett 15-tal följer här. Torsten Tegnér var en av Idrottsbladets representanter när de träffade Lidingöloppet på restaurang Foresta vid ett möte inför det första Lidingöloppet. Åke Persson ”Oscaria-Åke” kallad då han förestod Oscariabutiken på Stockholmsvägen och var Lidingöloppets prisanskaffare och berättade för den då 76 årige Torsten att han som 6-åring suttit i TTs mammas knä 1939 och sjungit några av hennes barnvisor. Alice Tegner var uppvuxen i Karlshamn liksom Åke, närmare bestämt i huset ”Hoppet”, ett känt hus som var med i Mobergs film om Utvandrarna, endast ett par hus från Åkes farmors. Torsten blev tagen av berättelsen och inbjöd Åke till en

262

stundande middag i stan och ville om möjligt även få honom att sjunga visorna som han sjöng 1939, Torsten TT spelade piano. Åke talade också om för mig hur ont han fick av att sitta på Alice vassa ben. I december 2023 fyllde Åke 90 år. En dag tog postmästaren på Lidingö kontakt med Sven Gärderud och talade om att när det var större volymer med post skulle den lämnas in på posten mellan kl. 8-18. Sven svarade att det är tid då folket på Lidingöloppet arbetar på sina ordinarie i jobb och inte kunde komma till posten under den tiden. Det blev istället så att postförsändelserna delades upp ännu mer och kördes till olika brevlådor i Stockholm, därifrån hördes det inga klagomål. I Lidingöloppets lilla rum med plats för två personer arbetar Lidingöloppets första tre anställda till och från i sina deltider. Anders ”Julle” Julin, en av dessa tre, går emellanåt in till Viola Engqvist, föreningskonsulent, för att få lite andrum i sitt arbete. Julle brukade då prata med Viola om de ibland konstiga frågor han fått från löpare. Viola ringde så en gång upp Lidingöloppet och förställde sin röst till norska och ställde en massa konstiga frågor, många inte alls med anknytning till loppet. Julle blev efter det samtalet tvungen att gå in till Viola och berätta om samtalet. Viola höll masken under lång tid innan hon talade om att det var hon som hade ringt Denna tid var en hektisk tid med mycket ringande i Lidingöloppets telefoner och det var svårt att räcka till för allt. Vid ett tillfälle när det ringer i båda telefonerna i ett av rummen svarar Julle Lidingöloppet i båda och vänder telefonerna mot varandra och personerna får tala med varandra utan att till en början förstå att de båda ringt till Lidingöloppet och får tala med en annan som också ringt dit. Individuelt flest segrar i Lidingöloppet har Grete Waitz som under åren 1976 - 88 vann alla 12 lopp som hon ställde upp i. Grete sa till Sven ”Plex” Pettersson efter det första loppet: ”Jag kommer nog att trappe ner nu”. Efter det blev det tillåtet för damer att springa längre än den då varande maxdistansen 3000 m. Vi vet alla att Grete kom att dominera maraton under ett flertal år. AGA bjöd Grete Waitz på födelsedagstårta då Gretes födelsedag den 1 oktober ofta inföll under Lidingöloppsdagarna bestämde sig AGA för att bjuda henne på tårta 1983, året då Grete fyllde 30 år. Det var människorna runt Grete, AGA-representanter och några från oss i Lidingöloppet som fick vara med på en kort ceremoni på AGA. En dråplig händelse var när polisens helikopter skulle landa på 10-km:s startgärde 1986. De gick ner alldeles för nära målvätskan och på en och en halv sekund hade vinddraget från rotorbladen dukat av alla borden. Funktionärerna var alldeles prickiga av blåbärssoppa… Det var ett år på 1980-talet när det skulle städas upp vid målets vätskedepå då hände en kul grej. Bäst som det var när funktionärerna stod och krattade muggar under bordet var det en löpare som skrek till. Hur han hade hamnat under bordet och hur länge han hade legat där var det ingen som viste. Inte ens han själv …. Det kom en löpare till kontrollen som hade problem med ett par hålfotsinlägg som skavde. Han lämnade dem till en lotta, (tror hon hette Inga Melander) utan att tänka vidare på detta. Lottan i sin tur noterade löparens startnummer, gick ner till klädutlämningen, letade rätt på hans överdragspåse tillsammans med en av funktionärerna.

263

När löparen hämtar ut sitt överdrag blir han överraskad då han hittar inläggen i påsen. Dagen efter hör han av sig och ber oss på kansliet att höra av oss till lottan som lämnat tillbaka hans hålfotsinlägg. Det var killen som raglade över mållinjen för att på vingliga ben stapplade fram till medaljutdelaren, där föll han ihop. Sjukvårdarna kom rusande för att hjälpa honom. Då satte han sig upp och sa; - Ge fan i mig. Jag är bara trött När Kjelle Gustavssson, banchef vid ett tillfälle fick frågan –vad gör du som banchef ? ”Jag ser till att allting flyter. För ett år sedan flöt det alldeles för bra. Det var det året det regnade så infernaliskt, så att hela upploppet var en ren lervälling. Speciellt festligt var det hundra meter före mål där marken flöt omkring som en enda röra. Massor av publiken hade samlats där och många ögon lyste av hopp om att någon av löparna skulle halka eller falla i geggan”. Året då Douglas Wakiihuri bjöds på lax och tårta var 1989 då Douglas, världsmästare i maraton 1987, ställde upp i Lidingöloppet och tränade under flera månader på lidingöloppsbanan och vann tävlingen på nytt banrekord. Ulf Lindberg på Bosön var den som höll kontakten med Douglas och fick höra att han var förtjust i kokt lax. Rigmor och jag kom då på idén att bjuda hem Douglas på hans favoritmåltid till Vikbyvägen. Douglas var alltid lite misstänksam till sådana arrangemang men accepterade inbjudan och infann sig tillsammans med Ulf och hans sydkoreanska fru. Det blev en trivsam träff där Douglas fick uppdraget att skära upp tårtan till kaffet. Douglas såg sig omkring och konstatera att vi var fem runt bordet och skar upp hela tårtan i fem bitar. Något ovanligt för oss andra men även Douglas kanske hade haft sina funderingar på vårt svenska agerande under kvällen. Kyrkoherde Anders Tidevall var en ofta sedd gäst i en av byggbodarna på Grönsta gärde veckorna före loppet. Där hade ovannämnda Kjelle Gustavsson och Arne Walfridssson sitt krypin för att äta och ta en fika. Kjelle, duktig historieberättare, fick kyrkoherden att skratta många gånger åt Kjelles dråpliga historier.

459. Douglas tack för maten.

264

Som avslutning på lidingöloppsdagarna var Kjelle och Anders överens om att Kjelle även i fortsättningen skulle sköta kontakterna och arbetet på det horisontella- och Anders på det vertikala planet. Här fick jag tillfälle att tacka kungen för tillställningen på slottet fem år tidigare, kungen såg något förvånad ut innan jag fick förtydliga det hela genom att tala om att det var i samband med kungens jubileum som regent i 25 år. På frågan om kungen önskade hörselskydd inför starten avböjde kungen detta. Under många år hade vi bänkar för löparna att sitta på vid depåerna. Så var det mannen som år efter år satte sig längst ner vid vätskan vid Tyktorp och alltid skulle han bli serverad av Ulla Andersson. Detta möte var alltid ett kärt återseende då de hann med att prata om olika oväsentligheter. Startgrupp sju på stora loppet springer fel. 300 meter in i loppet springer en löpare i täten åt vänster in på en ridstig och alla hänger på av bara farten. När de sedan kommer in på banan igen har de ”tjänat in ” 5,5 km och eftersom så pass många kommer in före den tidigare startgruppen anar funktionärerna oråd. Lösningen blev att de felspringande löparna fick springa om det avsnitt de missat. Året var 2007? Roger Antonsson den främste av de tre som 2017 fullföljt alla 30 km sa när han fick Årströjan 53:e loppet att den var felkonstruerad, det borde vara en vadderad vänsteraxel eftersom man får ont i axeln av alla som springer förbi, gratulerar och klappar på axeln.

460. Jan-Eric slutade och Tomas började. LL Jan-Eric Österström avslutar arbetet som GS i Lidingöloppet efter åtta år och efterträds av Tomas Hozek som GS i Lidingöloppet 2010.

461. Målområdet. LL Målet, Utveckling av området och Tidtagning Det första målet var placerat endast 30 m från Grönstavägen efter det löparna följt Grönstagärdets södra sida. Själva målet bestod av ett målskynke uppsatt mellan två träslanor. På en bild från målgången syns även Norrbackainstitutet, numera rivet. Vid det första året fanns det inte några utrymmen för funktionärerna. De två damer som skrev resultat satt i en bil. Men allt efter som kom det fram en arbetsvagn för sekretariatet, IP Skogen kom att bidra med sina vagnar och tält. IFK Lidingös ishockeysektion hade uppdraget under många år att sätta upp ett antal tält mot att de fick ta hand om serveringen. Redan året efter flyttades målet så att löparna kom in på gärdet och i stort sätt följde den nuvarande stigen över gärdet för att på den sista biten svänga höger och gå i mål parallellt med Grönstavägen. Fram till 1967 brukades jorden av Grönsta prästgårds arrendator, Sigfrid Sääf. Av henne fick vi låna hässjöstörar för att markera målfållan. Under flera år var det Sven Granaths uppgift att sätta upp de c:a 100 störarna.

265

Målgärdet hade fram till och med 1984 ett flertal diken med ett djupt huvuddike mitt igenom hela gärdet. Inte förrän 1985 när kommunen genom ett köp via JM-fastighetsbolag kunde göra en ordentlig upprustning av gärdet. Samtliga diken lades igen och totalt lades det ner 3000 m täckdikesrör och grövre rör för bland annat det stora diket, när så skett kunde gärdet användas på ett mycket bättre vis. Vattenförsörjningen ordnades från den dagvattenledning som var dragen från lilla Grönsta tvärs över gärdet till den ensamma bruna stugan just före gärdet. Från en brunn mitt på gärdet har det vatten som behövts till loppet tagits. Flera gånger har plastledningen som inte ligger mer än någon fot djupt spettats igenom när stolpar skulle sättas upp inför loppet När man ser på själva målkonstruktionen så utvecklades även denna. 1979 bestod själva målet av rörställningar i två våningar med presenningar som tak och murartrall att stå på för speker- och radiokommunikationsfunktionärerna. Nästa steg kom 1993 när sex byggbodar varav två verkstadsbodar, vilka byggdes om med panoramafönster på 16 m mot löparna på upploppet. Speaker och radiofunktionen bestod i grupp på 30-talet personer så platsen behövdes. Från 2008 när det blev chiptidtagning behövdes inte alls det stora målet utan vad som behövdes var en stor portal med en magnetmatta på marken för att registrera löparna. Speaker fick ett mindre tält intill mållinjen och nu var den funktionen reducerat till omkring fem personer. Även vad gäller målfunktionärsstaben kunde denna reduceras väsentligt i och med chipsens införande. Under många år sattes det upp staket med trästolpar med dubbla plankrader på upplopp samt runt och förbi vätskedepån vid Grönsta. Ett tidskrävande arbete inte enbart vad gällde uppsättningen utan även att ta hand om allt detta virke efter tävlingen med utdragning av spik etc. Numera ställs spärrstaket ut på dessa delar, vilket är gjort på någon timme för ett gäng. Dessutom spettas vägkäppar ner med snitsel emellan på ett hundratal meter före och efter vätskedepån vid Grönsta. Ett par broar har också funnits i målområdet för att göra det lättare för publiken att komma fram men kanske mer för sponsorn JM att få en fin reklamexponering med massor av skyltar på brosidorna Under några år monterades duschar upp på Bo skolas skolgård för att komplettera omklädningsplatsernas duschkapacitet. 1997 flyttades dessa duschar och omklädningstält upp till Grönstagärdets NÖ del. En stor värmepanna ställdes upp längs väster ut på Spanarstigen. Från denna plats flyttades alltihopa ner ett hundratal meter närmare vattnet, då även vattnet från duscharna kunde ledas ner i kommunens avloppsnät för att inte förorena vattnet i Askrikefjärden. Uppbyggnaden av bättre och större tält har också genomgått förändringar under åren. När långtradarsläpet byttes ut mot ett snyggt arenatält blev detta en märkbar förändring. Storbildskärmen med bilder från banan och från upploppet var en av nyheterna inför 2011 års lopp. Visserligen hade storbildsskärm funnits tidigare men då visade den endast resultat. Vad gäller resultatredovisningen har den gått från uppsättning av resultatlistor på plank till att nu finnas i ett resultattält där dels rullande resultat visas för aktuell klass som går i mål eller där det på andra skärmar går att söka resultat. Reklamexponeringen för sponsorerna har även den varit skiftande genom åren. Utöver den vanliga banderollreklamen har målspurten under några år försetts med reklamflaggor nedsatta i rör, dessa rör var det alltid svårt att hitta om man inte hade utsättningsskissen till hands. Med denna och en kompass, vilken drog sig till järnet var det inte svårt att få tag på 20-talet rör. Men även stora otympliga stora ställningar, vilka snickrades ihop på plats förekom under några år.

266

Under de första åren restes speciella reglar vilka täcktes med presenningar och under dessa lades löparnas överdrag. När längden på dessa var uppe i 110 m kom idén att i stället för byltena lägga överdragen i plastpåsar, vilka då kunde läggas utan regnskydd. För att komma ut på gärdet när det var blött med tunga transporter var många gånger vanskligt. Då kunde bärmattor från armén vara till hjälp. Det verkliga lyftet var när Lidingöloppet fick tillstånd att anlägga den c:a 300 m långa vägen från Grönstavägen fram mot målet och tillbaka till Grönstaparkeringen. Andra funktioner som har byggts ut under åren är elen, där behovet allt eftersom har ökat. Andra installationer som däremot har försvunnit är exempelvis alla extra telefonabonnemang som skulle fixas under loppet för press mfl. Likaså de gratistelefoner som under några år fanns på målgärdet där deltagarna kunde ringa till sina anhöriga och meddela att de kommit i mål. ”Löparnas monument” en staty med fem löpare gjord av Sven Lundqvist överlämnades av Lidingö Hembygdsförening till Lidingö stad den 1 oktober 1994. Idén var Kacke Karlbergs. För att finansiera monumentet fick intresserade köpa en minnesplatta med löparmotivet för att finansiera det hela. Tillräckligt med pengar kom inte in och en som inte fick ut så mycket av det hela var skulptören själv. En minnestavla, även den med Hembygdsföreningen som initiativtagare finns vid vätskedepån Grönsta. Tecknar Anders var den som har illustrerat texten till tavlan, vilken nu är utbytt mot ett fotografi med Sven Gärderud, Lars-Eric ”Lasse” Dahlstedt och Karl-Axel ”Kacke Karlberg. 2001 fick hela målområdet en ansiktslyftning något som därefter har skett i olika omgångar efter de erfarenheter som framkommit under åren. Ett sådant lyft var när det 2011 sattes upp två stora bildskärmar för att visa bilder både från banan och målgången. Även serveringstält, prisutdelningsscen, resultatterminaler, funktionärstält, utställningstält mm har gjort hela tävlingsarenan mycket bättre. När Tata Consultancy Services blev titelsponsor 2016 byggdes ett måltorn på 300 kvm upp för att ge TCS möjligheten att bjuda in affärskontakter, egna tävlande mfl till en fin lokal. Måltornet utökades året därpå till 600 kvm, borde vara världens största målbyggnad. Även Rosa Bandetloppet (Lidingö Tjejlopp) fick 2017 möjligheten att utnyttja den fina lokalen för samma ändamål som TCS. 2017 Tidtagningen

2. 3.

4. 5.

Under de första åren fanns det i målet tidläsare och tidskrivare, nummerläsare och nummerskrivare. De bägge numrerade tid- respektive nummerlapparna matchades ihop och resultaten skrevs ut på skrivmaskin i målet. Felläsning och felskrivning var felkällorna Nästa steg blev att byta ut tidläsarna och tidskrivarna mot en klocka med tidremsa. Dock var nummerskrivaren kvar. Så kom under ett par år ett kort som löparna förde med sig under loppet och som stämplades i målet i en stämpelklocka. De sexton klockorna flögs upp från det danska löparrangemanget Marsellislöpet Tid registreras med knapptryckning i målet och tiden matchas mot den streckkodsläs-ning som görs längre bak i målfållan. Synkare stämmer av eventuella felknappningar. Chips används för alla stafettlöpare, eliten och för de som önskar tid på varje kilo-meter. Tid registreras i chipet när sändare längs banan passeras.

267

Samtliga deltagare med undantag för Knatteloppet medför tidtagningschip. Detta har Inneburit att antalet målfunktionärer har reducerats väsentligt, dessutom är säkerheten i tidtagningen förbättrad. • Se mer detaljerad beskrivning i slutet på detta dokument

Tidtagningssystemets utveckling under åren Kort beskrivning av Lidingöloppets tidtagningssystem från starten 1965 och fram till 2017 År 1965-

Målchef Under de första åren hade målet endast en målfålla. Målfunktionärerna

Åke Svensson

var: Tidläsare - tidskrivare, nummerläsare - nummerskrivare. Kommentarer: Systemet var inte helt ofelbart då det förekom att det både lästes och skrevs fel, vilket till en del minimerades genom att tidskrivaren allt emellanåt skrev ner startnummer på den aktuella löparen. När många löpare samtidigt gick i mål gällde det att räkna löparna och för nummerläsaren/nummerskrivarenatt följa med i fållan. Sekr.chef Ingemar Pellbäck Resultatlistorna skrevs ut på skrivmaskin i målområdet. 1968-69

Ingemar Pellbäck Klockor med tidremsor hyrs in.

1970-78 1976-79

Åke Svensson Sekretariatet flyttar till Bo skola där det behövs 14 väggmeter för att sätta upp löparnas startnummer i nummerordning.Startnr. matchas med mållistorna. Startlista framtagen med datahjälp.

1979 1978-

Sven Östberg Fem målfållor. Tid efter 2.15 på 30 km tas endast på 1/2 minuts intervall.

1980 1980-81

Åke Svensson Ett 10-tal stämpelklockor hyrs in från danska Marselislöbet Århus. I ett plastfodral finns löparens startkort omgivet av ett karbonpapper. När löparen passerade mållinjen rycktes lappen från löparen för att direkt stämplas i klockan. Bearbetningen av startkorten har fom 1980 flyttats upp till IBM:s labb

1981-89 1982-85

Väino Tarandi Datoriserat tidtagningssystem. Knapptryckning av målfunktionär när Löparna passerar mållinjen.I slutet av målfållan tas löparens startkort ur plastfodralet. Streckkodsläsningen med skannern gick de första året dåligt då var och vartannat nummer fick skrivas in för hand.

268

1986

Streckkoden trycks på nummerlappen med perforering runt numret för att kunna dras av från lappen där den sätts upp på stora nålar vilka är numrerade med målfållans nummer och ordningsnumret på nålen För att få en bättre koll på resultatredovisningen går en funktionär(synkare) med jämna mellanrum genom målfållan för att minimera ev. fel Under 1990-talet tas inte streckkoden bort från nummerlappen.

1990

Melker Andersson

1991-99

Mikael Tarandi I slutet på 1990-talet införs tidtagningschips på lidingöstafetten. Chipet placeras i stafettpinnen och löparna erhåller sträcktider och under de senaste två åren även kilometerpassertider på 4 km:s sträckan.

20002005

Kjell Oberger Mot en hyresavgift erhåller löparna ett chip med vilket de får varje kilo-

Bitr B-L Edlund

metertid redovisad på 30 km:s banan. Eliten erhåller chipet utan kostnad 2006-11

Alla tävlingsdeltagare bär tidtagningschips. Målpersonalen reduceras och

Ann-Carol Wallgren

Deltagarna kan få sin tid vid streckkodsavläsning 50 m efter målgången eller några år senare besöka de uppställda terminalerna i ett speciellt resultattält. Vidare kan man byta sin bronsmedalj mot en silverdito om man klarat silvermedaljtiden. 2012

Tomas Tapper

2013-19

Torbjörn Jarlemark

2020-

Hans Liwång

Sara Melcherson

462. Representation/Hedersuppdrag. LL Efter det närmare kontakter tagits mellan Klassikerarrangörerna blev det regel att två representanter med respektive från varje arrangemang inbjöds som hedersgäster att närvara på det speciella hedersgästprogrammet som respektive arrangör ordnade. Oftast var det föreningarnas generalsekreterare/ kanslichef samt någon annan utvald från respektive arrangemang eller annan lämplig person, vilket kunde vara en kommunpolitiker eller annan person som kunde anses lämplig att närvara. Utöver ren representation ingick även att närvara för att bemanna den gemensamma montern som Klassikern hade på arrangemanget för att sprida reklam och upplysa om den egna tävlingen. Varje arrangemang hade sitt upplägg på VIPprogrammen. Lunch och middag var ett givet inslag. Kyrkobesök med hederstal förekom i Engelbrektsoch Vasaloppet, däremot inte på Vätternrundan och inte förrän 2002 på Lidingöloppet. Speciella utflykter pressträffar eller andra aktiviteter stod ofta på programmet. Vasaloppet hade sitt speciella Blåbärslopp från Eldris och till Moraparken som sitt stående inslag där deltagarna själva fick deltaga eller följa med som åskådare. Vansbrosimningen bjöd ofta på utflykter där spisbröd- eller cykelfabrik besöktes, eller också titt in hos en kurbitsmålare eller träslöjdsfabrikör eller som en speciell upplevelse, prova på dressinåkning och vara med när både Tore Skogman och ”Varg-Olle” Nygren körde av spåret med sina dressiner. Lidingöloppet

269

hade som stående inslag att följa stora starten och se löparna på 30 km-banan via buss med avslutning på Grönsta gärde och fram till 2019 måltid på Grönsta prästgård, från 2022 i anslutning till målet.

463. En Svensk Klassiker. LL Startade 1971 då Mats Qvarfot kontaktade Vasaloppet, Vätternrundan och Lidingöloppet, det senare blev också det första klassikerloppet och i samband med Vansbrosimningen 1972 kunde de första diplomen delas ut. Eftersom Vasaloppet inte tillät damer att starta kom Engelbrektsloppet med som den femte arrangören 1976 då damklassikern startade och året efter tog de första damerna diplomet. 1977, den 19 november på Stora Hotellet i Örebro hölls det första mötet mellan de ingående arrangemangen. Representanterna på det första mötet var från Vasaloppet Rune Andersson och Bengt Allan Hellström, Stig Moback från Engelbrektsloppet, Mats Qvarfot och Torsten Danielsson från Vansbrosimningen, Hans Hadenius och Jan Svensson Vätternrundan och från Lidingöloppet Lars-Eric Dahlstedt och Valdemar Svensson. Följande punkter stod på dagordningen: Organisation, lottning för startlistan, engagemang från respektive kommun, gemensam marknadsföring utomlands, ändring av regler för ”En svensk Klassiker”, pressfrågor, årlig sammankomst och övriga frågor 1987 gick de fem arrangörerna samman i föreningen ”En svensk Klassiker”. Under verksamhetsåret hålls ett par telefonsammanträden och ett där styrelsen träffades på plats. Varje verksamhetsår avslutades med årsmötet, vilket hölls i tur och ordning på respektive arrangörsplats. När Lidingöloppet svarade för sitt första årsmöte ägde det rum på en finlandsfärja till Mariehamn. Det andra var förlagt till Skogshem-Wijk och det sista som jag var med på hade Villa Högberga som mötesplats. Det året bjöds deltagarna på en härlig ribbåtstur som rundade Djurgården och ut mot Vaxholm, där förfriskningar intogs.

•

År 1977 tilläts för första gången även kvinnor att ta klassikern. Detta genom att införa Engelbrektsloppet 60 km som skidlopp för kvinnor. Sträckan för kvinnor i Lidingöloppet var 16 km.

•

År 1978 blev Vasaloppet fulltecknat och som ett undantag fick Engelbrektsloppet gälla även för herrarna som tidigare avverkat minst två tävlingar, simning och löpning.

•

År 1979 startade Öppet spår, som börjar gälla som prov för diplomet både för kvinnor och män. 5-års- och 10-årsdiplom instiftas.

•

År 1981 blev även Vasaloppet tillåtet för kvinnor. För kvinnor ändras sträckan för Lidingöloppet till 15km.

•

År 1983 blev även Engelbrektsloppet tillåtet för män som prov för diplomet. 270

•

År 1993 infördes en variant som kallas Tjejklassikern, som är öppen endast för kvinnor. Den innehåller fyra liknande tävlingar, men mycket kortare, cirka en tredjedel så långa.

•

År 1994 började samma sträckor gälla för både män och kvinnor. För kvinnor ändrades Lidingöloppet från 15 km till 30 km.

•

1992 var det premiär för de första loppen i Tjejklassikern på distanser, vilka var 1/3 av Klassikerns distanser.

•

2006 startade KlassikerHalvan med Lidingöloppets 15 km som första lopp.

•

2011 firade Klassikern 40-årsjubileum och en bit in på 2023 har 32000 gjort En svensk klassiker, varav 6000 damer. Halvklassikern 1805 och Tjejklassikern 17771.

Klassikerambassadörer Genom åren har de utsetts Klassikerambassadörer, vilka med lång bakgrund inom Klassikern eller på annat vis gjort insatser för denna. Mats Qvarfot, initiativtagaren var den förste att utses, Per-Eric Nordquist, radio och TV-mannen brann för arrangemanget, Per-Eric blev nr 2, som nr 3 och 4 utsågs Sven von Holst och Anders Gyhlenius, Sven en kämpe inte bara inom simsporten utan även väl insatt och entusiast för de andra grenarna i Klassikern. Anders har på många vis talat sig varm för Klassikern, vilken han själv genomfört 30-talet gånger. Torsten Danielsson som under många år var Vansbrosimningen stöttepelare blev nr 5 samtidigt som Lasse Dahlstedt fick nr 6, Lasse var med i Klassikerstyrelsen från starten och ordförande under nio år. Efter Per-Erics tragiska bortgång blev hans hustru Britt-Marie ambassadör nr. 8. Stig Hellström ordförande i Engelbrektsloppet under många år och även ordförande i Klassikern blev den 7:e i ordningen. Som ambassadörer 9 och 10 utsågs Jan Svensson, Vätternrundans GS och Olle Myrberg Vansbrosimningen ordförande under många år. Slutligen den verkligt aktive Carina Aberger Hammarström, Carina är den som genomför samtliga lopp där hon har rätt att starta i respektive arrangemang, vilket innebär fjorton lopp under året. Klassikerambassadörsutmärkelsen är numera nedlagd och har ersatts av inspiratörer. Dessa ambassadörer finns inte längre: Mats avled 2014 87 år gammal, Per-Eric gick bort 2002 61 år fyllda, Anders dog 2014, Torsten blev 77 år och avled 2009 och slutligen Stig som avled 2014.

464. Sponsorer och utbytesavtal. LL Under 10-årsperioden 1990-1999 hade Lidingöloppet tillsammans sponsor- utbytes- eller andra avtal med totalt 131 företag. Överlägset störst och viktigast var avtalet med huvudsponsorn AGA AB från 1981 till en bit in på 2000-talet där hälften betalades i pengar och den andra hälften för reklam som fanns på allt från snitselband, trycksaker etc.

271

Det finns många minnen från alla kontakter med alla dessa sponsorer, här några: Efter det Stockholm Marathon 1979 knutit Banankompaniet till sig under deras första lopp tog även jag kontakt med James Johanesson på Banankompaniet och de ställde upp med 2500 bananer mot ½-sidessnnons i Program/ Starttidningen 1980. Från 1975 hade Lidingöloppet först tiggt äpplen från lidingöborna för att senare även köpa in dem till loppet. Till 1982 års lopp fördubblade jag bananantalet, något som pågick år efter år för att 2002 vara uppe i totalt 35000. Nu var behovet täckt, vilket medförde att Lidingöloppet efter loppet skänkte överblivna bananer till skolorna och även kunde leverera några lådor till en ICA-handlare på Lidingö. Antalet bananer kom senare att reduceras under de kommande åren och var uppe i 25000 (5 ton) året då Lidingöloppet hade flest anmälda (2014-44993). 2023 gick det åt 13500 och då delades bananerna till halvor till deltagarnan. När jag i slutet på seklet frågade James Johanesson hur de kunde ställa upp med så mycket mer bananer år efter året utan att ta ut något extra för de allt större leveranserna. James svarade -1980 åt svenskarna 2kg per person i mitten på 1990-talet var den siffran uppe i 18 kilo per person. Mycket av den ökningen hade bland annat Lidingöloppet och Stockholm bidragit till. Tidigare hade man sagt - Ät frukt men inte bananer för det blir man tjock av, något som det inte talades om längre. Numera betalar Lidingöloppet för de bananer som konsumeras under loppet. Sverige är numera det land som äter mest bananer av de länder som själva inte producerar bananer. Ett annat sponsorkontakt som växte fram under åren var när Philipsons Bil AB ställde upp med 20-talet bilar under lidingöloppshelgen för att transportera brutna löpare till omklädningsplatserna eller målet. Lasse Dessen granne till mig på Vikbyvägen chefade på Philipsson och Rolf Malmberg, hemvärnsman på Lidingö kunde som anställd på Philipsson bidra med att ställa upp och lämna ut bilar till bilkåristerna på ön som behövdes under fredagen innan loppet. En uppgift som Rolf trivdes med. Själv körde han runt med en King Cub och även jag skulle ha en sådan. Bilkåristerna provkörde sina sträckor under lördagen och disponerade bilarna även under den tiden. Numera används storleksordningen 10 bilar för det ändamålet. En av stafettsponsorerna under början på 1990-talet var byggbranschföretaget Arcona. Minns när jag mötte dess chef Håkan Birke första gången på deras kontor intill Sveaplan. Det första Håkan sa på vägen in till mötesrummet var: - Skall du ha en kopp kaffe eller en banan? – Du skall ha en banan, sa Håkan utan omsvep. Ett av deras friskvårdsinriktning var fri frukt till personalen. När Televerket gick över till att bli Telia hade Lidingöloppet haft Televerket som sponsor under flera år. Telefonkiosker på omklädningsplatserna och resultatupplysningar via telefon var en annan service. Men den kanske mest uppskattade servicen var när löparna efter målgång kunde gå direkt till en av gratistelefonerna i anslutning till vätskan och ringa en anhörig eller annan närstående och meddela hur det hade gått. Året när Televerket blev Telia 1993 och ett nytt avtal skulle ingås blev det tvärstopp från Nils Sätherberg, kontaktpersonen på Telia,Nils som även var granne till mig på Skotstigen gav det beskedet. Anledningen var att nu hade allt fler skaffat sig mobiltelefoner och funktionen med gratistelefoner blev mindre aktuell. Naturligtvis måste jag ta med vår stora sponsor AGA AB . AGA stöttade Lidingöloppet från 1981 och ett par år in på 2000-talet. Det var alltid lätt att ha att göra med de människor som företrädde företaget. Här vill jag nämna uppföljningen av avtalet som jag i detalj varje år hade med någon representant från AGA. Under de senaste tio åren var det oftast med Mia Nordmark. Det var ett möte på ett par timmar där jag gick igenom allt som ingick i avtalet med uppräkning av vad Lidingöloppet belastat AGA med som banderoller, nummerlappar, påsar till överdragskläder, snitsel-/avspärrningsband, skyltar med AGA-reklam, t-shirt/ collegetröjor till funktionärer och ett otal andra trycksaker med AGA-tryck och så vidare. Mia nämnde vid ett senare tillfälle att det var ett möte som hade haft svårt att få något riktigt bra grepp, med så mycket detaljer

272

och vart räkningarna gått och gjorda avräkningar. I slutet av sponsorperioden var AGAs insats uppe i över två miljoner kronor var av hälften i varor och hälften i kontanter.

465. Spurtpriser. LL Från starten 1965 och till mitten av 1970-talet hade Lidingöloppet fem olika sträckningar genom Rudbodaområdet. Under åren 1972-75 gick banan på Yxstigen efter löpta 9 kilometer. På den vägen bodde Werner Söderman, som var trycksaksansvarig på Sturetryckeriet och Lidingöloppets första resultatlistor. Werner kom med förslaget att sätta upp ett pris på en platta i form av en yxa till den som först på 30 kilometer passerade en linje på Yxstigen. Priset blev ett uppskattat inslag i tävlingen och blev kvar under de fyra år som loppet passerade på Yxstigen. Under kommande år kom det att totalt finnas fem spurtpriser. Televerket hade under ett par år ett pris på toppen av Abborrbacken. Två andra spurtpriser fanns vid speakerkontrollen i inre Kyrkviken efter 7,5 kilometers löpning och den andra vid Grönstavätskan då tremilslöparna sprungit drygt 20 kilometer. Slutligen hade även kvinnornas huvudlopp ett spurtpris på den del av Abborrbacken som kallas Spisenbacken. För att erhålla priserna skulle man även ha fullföljt hela distansen.

466. Strukna nummerlappar. LL Under Lidingöloppets första år hade Puma reklamen på nummerlapparna. Men under 1966-1976 var trycket på lapparna endast startnumret och LIDINGÖLOPPET. När Werner Söderman på Yxstigen erbjöd sig att ställa upp med spurtpriset Yxan erbjöd sig Werners sambo Gunilla att ta hand om nummerlapparna efter loppet: Tog bort säkerhetsnålarna, tvättade, strök och lämna uppgift på vilka nummer som fattades för kompletterande tryckning. Under dessa år användes det totalt3-6000 nummerlappar.

467. Sylvesterloppet i Sao Paulo. LL Under ett par år i slutet av 1970-talet ställde Klubb Sylvester upp med ett resestipendium för deltagande i Sylvesterloppet i Sao Paulo till den bäste svensken i Lidingöloppet och även ett deltagande för annan person i Lidingöloppet till reducerat pris. Prismottagare av arrangörspriset 1977-78 års blev jag som fick möjligheten att följa med på resan 26/12 till 10/1. En resa som tog totalt 19 timmar. Tidigt en tisdagsmorgon anlände vi till Sao Paulo där en exkursion i Santos kaffehamn väntade. Vidare blev det besök på Saab-Scania do Brasil, ädelstensfirma och möjligheten att köpa klubbtröjor. Det blev tidig avfärd till Sylvesterloppstarten, vilken skedde 23.38. Tiden vald för att starta under det gamla året och gå i mål på det nya. Detta var det 53:eloppet och distansen var detta år 8,9 kilometer först 2000

273

meters medlut och motsvarande uppför till ett upplopp på 1000 meter om jag kommer ihåg rätt, men någon tid har jag inte noterat. Under loppet var delvis ett skyfallsliknande regn, vilket gjorde att löparna sökte sig upp på trottoarerna för att ha möjligheten att se var man satt ner fötterna och inte hamnade i någon grop. Trots regnet var det ett herrans liv längs banan. Utflykt till en ormfarm i Butanta´ och vidare flyg till Rio de Janeiro där naturligtvis Sockertoppen och en Botanisk trädgård stod på programmet. Det fanns också möjligheter till surfing vid Ipanema. Kristusstatyn i Corcovado var en annan sevärdhet som var intressant, vidare en nattutflykt där det gavs tillfälle att dansa samba hur länge som helst på en sambaklubb. Hotellet vi bodde på låg alldeles intill den fyra kilometer långa Copacabana stranden där det var verkligt brant ner till vattnet som eroderats bort av vågorna. Men den största sevärdheten var dock den stora fotbollsarenan Maracana stadion som då var världens största och kunde ta emot 180 000 åskådare. Personer som ingick i reseledningen var Leif Carlgren och löparen Bengt Nåjde.

467. Diplom Sylvesterloppet.LL

468. Tävlingsdag. LL Fram tom 1972 arrangerades Lidingöloppet andra söndagen i oktober på den så kallade älgsöndagen. Under älgsöndagen får det inte arrangeras orienteringstävlingar för att inte skrämma bort älgarna eftersom älgjakten dagen efter startar på måndagen i mellersta och södra Sverige. Från 1973 ändrades tävlingsdagen till första söndagen i oktober, vidare arrangeras från detta år Lilla loppet på lördagen före Lidingöloppet mot att tidigare gått en vecka tidigare. Undantag gjordes 1988 med anledning av OS i Söul, då lades arrangemanget andra söndagen i oktober. Från 2001 gjordes förändringar av tävlingsdagar. Två helger blev en då Stafetten arrangerades på fredagseftermiddagen.

274

Från 2002 ändrades tävlingshelgen till sista söndagen i september i stället för första i oktober, dessutom blev lördagen Lidingöloppsdagen och Lilla LL och Lidingö Tjejlopp, senare Rosa Bandetloppet arrangeras på söndagen. Även startordningen i Lilla LL ändrades så att de äldsta klasserna startades tidigast på morgonen och de yngsta sist. I och med bytet av dag mellan Lilla och Lidingöloppet fick deltagarna på det långa loppet en extra dag för vila eller för att följa andra i familjen på söndagens kortare lopp.

469. Uppmärksammade jubilarer. LL 1994 fick P11-klassens Petter Sundström som uppmuntran en cykel i pris då han var den 300.000:e löparen som fullföljt Den 8 mars 1996 passerade Lidingöloppet den 500000:e anmälan. Marie Lovik 21 år från Täby var den lyckliga som nådde upp till den siffran. Marie är Svensk Klassiker och sprang 30 km 1996 med nummer 500000 på nummerlappen. Dessutom fick Marie fria starter i Lidingöloppet under sin livstid. Söndagen den 7 oktober 2001 klockan 12.16.47 sprang Lisa Larsen från Täby Spring in på en 37:e plats i Lilla Lidingöloppets F11-klass som den halvmiljonte att passera Lidingöloppets mållinje genom tiderna. Lisa belönades med hemlig låda och fri start i all framtid. Ja visst är det den Lisa Larsen som nu är den duktiga skidtjejen i skidlandslaget, som i skidor tävlar för Sundbybergs IK Magnus Hedström från Lund blev den miljonte löparen att anmäla sig till Lidingöloppet den 28 juni 2012. Fria starter i Lidingöloppet under 10 år samt olika uppmuntringspriser från Lidingöloppets sponsorer. Den miljonte löparen i mål blev Terese Artvin, Enskede gård 2018, som sprang i mål på 2.37.30. Som pris fick Terese fria starter i Lidingöloppet livet ut, en anmälan till New York Marathon 2019 samt priser från loppets sponsorer.

470. Värd för 30-klubben. LL Hade från 2000, svarat för värdskapet vid pastapartyt för Lidingöloppets 30-klubb. Träffen, vilken samlade 20-talet löpare, var uppskattat av flera och de löpare som kom att springa sitt 40:e eller 45:e lopp erhöll en tröja med texten på ryggen -Jag har sprungit 40 eller 45 Lidingölopp. Från 2022 ändrades 30-klubben till Veteranklubben. För att ingå i Lidingöloppets Veteranklubb krävs minst 30 genomförda Lidingölopp eller Rosa Bandet-lopp.

275

471. Årets-, Tidernas-, Alla tiders funktionär och Lasse Dahlstedts funktionärspris. LL 1996 var det första gången som en funktionär tilldelades hedersutmärkelsen ”Årets funktionär”. Stig Thunell fick utmärkelsen efter att ha hoppat in med kort varsel med stora insatser som chef för tävlingscentrum. Tidernas funktionärsutmärkelse fick Kjell Gustavsson samma år efter att under många år lagt ner massor av tid som banchef där Kjell framför allt helt ideellt i stort sett arbetat ett par veckor före loppet vid uppbyggnaden av målområdet. 1997 blev Sonia Rodière utsedd till årets funktionär, för sitt stora engagemang och arbete med registreringen. Vid höstkonferensen på Villa Brevik 1998 uppvaktades årets två funktionärer, Birgitta Ekelund och Lennart Brattgård. Tävlingsläkare Annika Hässler utsågs till årets funktionär 1999 och Lasse Dahlstedt blev Alla tiders funktionär. Presentation och motivering är och förblir överflödigt, som det stod på diplomet. - 1996 Årets funktionär, Stig Thunell - 1996 Tidernas funktionär, Kjell Gustavsson - 1997 Årets funktionär, Sonia Rodière - 1998 Årets funktionär, Lennart Brattgård och Birgitta Ekelund - 1999 Årets funktionär, Annika Hässler - 1999 Alla tiders funktionär, Lars-Eric Dahlstedt Årets funktionär återupptogs 2012. I samband med Lasse Dahlstedts 75-årsdag instiftade Lidingöloppet ett funktionärspris i Lasse Dahlstedts namn. Priset är en tavla utformad av Torstensson Art & Design Sweden AB. Priset tilldelades: 2012 tilldelades Jesper Svedberg det första för sina insatser med målområdets uppbyggande, även Lasse Dahlstedts tilldelades en sådan tavla. 2013 fick Eva Blomberg detta pris för sitt engagerade arbete med informationsverksamheten och insatserna med akuta sjukdomsfall. 2014 Lennart Brattgård för hans engagerade, kunniga, erfarenhetsmässiga och oförtröttliga arbete i att leda Lidingöloppets tävlingssekretariat. Lennart som redan 1973 var med och sammanställde loppets resultatlista till stora delar manuellt till att vidareutveckla dagens avancerade datoriserade teknik.

276

Utöver tävlingssekretariatsarbetet har Lennart under olika skeden ingått i loppets styrelse, tävlingsledning samt blockledare. 2015 Ann-Marie Hevreng var redan i början på 1970-talet med vid stora starten. Senare har Ann-Marie haft hand om funktionärsrekryteringen inom friidrotten. Alltid behjälplig med kansliarbete under många timmar, alltid på glatt humör. De senaste åren funktionärsmatansvarig på Grönsta. 2016 Mikael Tarandi började på banan 1968. Målchef på 1990-talet i nio år. I Lidingöloppets styrelse och ledningsgrupp i 21 år, varav fyra år som ordförande. Nummerlappsutdelningen i nio år för att från 2012 gå över till banan och där tagit över ansvaret och i detaljstrukturerat upp verksamheten till ett föredöme. 2017 Janne Åkerblom, lidingöloppsfunktionär i 44 år i rad började Janne med att färdigställa startkuvert, snitsling från logiplatser till starterna. I mitten av 1980-talet blev det speakerjobb vid Kyrkviken, ordentligt påläst fick både publik och löpare intressant information. Uppdraget utökades senare också till Grönstapasseringen. I slutet av 1980-talet följde ett kreativt arbete i marknadsgruppen, med olika teman i de fyra Lidingöloppstidningarna, många kommer ihåg ”När gav du din fru en Lidingöloppsstart senast?” ”På väg utför, Unna dig ett par rejäla uppförsbackar”. Då Lidingöloppets löpartorg tog form var hans uppdrag att fånga upp efterloppskänslan genom intervjuer av löparna. Prisutdelningssermonin är en viktig del i arrangemanget, pristagarna måste lyftas fram, informeras om hur prisutdelningen går till, inte minst att ta de tre stegen framåt mot scenkanten efter att ha fått sitt pris för att motta de trefaldiga Lidingöloppslevet. Redaktör för webbsändningen 365 Live från 2014. 2018 Väino Tarandi Väino var klippan i den verksamheten när nummerlapparna printades ut på plats från 2018. 2019 Marti Terry erhöll priset efter med sina 20 års erfarenhet blivit navet i organisationen. Hans erfarenhet och expertis har haft en stor betydelse för genomförandet av Lidingöloppet. Han började som funktionär 1999 och blev fast. Sedan 2004 tävlingsledare samt teknik- och IT-ansvarig. Utöver detta är hans ansvarsområde leveransmottagande, byggnationer, trafiklogistik mm och är det något man vill ha svar på så frågar man Martin. 2021 erhöll Anders Rahmqvist Lasse Dahlstedts funktionärspris. Anders började som startspeaker på Lilla Lidingöloppet 1980 under lördagen. Dagen efter samma funktion på Fågelöuddes 15 kilometers start. Även under uppehåll för arbete i Falun återkom Anders för att vara speaker på Lilla Lidingöloppet under sjutton år. Från 2013 ingår Anders i läkarteamet. När pandemin under våren 2020 tog ett grepp om samhället klev Anders, i rollen som Tävlingsläkare, in för att guida Lidingöloppet genom en svår tid präglad av restriktioner och Corona-anpassningar. Under det mycket begränsade Elitlopp som genomfördes 2020 testades en delvis ny sjukvårdsorganisation, som under ledning av Anders rullades ut i full skala 2021. Arbetet under 2021 innebar förutom sedvanliga Tävlingsläkarsysslor också ett arbete med att rekrytera och utbilda sjukvårdsorganisationen. Dessutom anpassades loppet på olika sätt så att både deltagare och funktionärer skulle känna trygghet i att delta i loppet, trots pandemin.

277

2022 Pia Isaksson blev vinnare av Lar-Eric Dahlstedts funktionärspris 2001 utsågs IFK Lidingös friidrottssprinter Pia Welin till den 30:e kranskullan i Lidingöloppet. Fyra år senare, 2005, åtog sig Pia, nu med efternamnet Isaksson, att ansvara för loppets prisutdelningsverksamhet under de tre tävlingsdagarna efter Dagny Blomgrens frånfälle. Uppdraget innebär att vara den sammanhållande personen som möjliggör firandet över tre dagar av samtliga pristagares fina prestationer. Pia har full kontroll på logistiken både bakom, bredvid och på scen när priser delas ut av Lidingöloppets olika prisutdelare. Med sitt speciella lugn, trygghet, engagemang och kunskap sprider Pia en harmoni kring allt hon är delaktig i både i och runt scenen, för såväl pristagare som funktionärskollegor. 2023 tilldelade jag Ulric Carlsson mitt funktionärspris .Från 1981 införde Lidingöloppet begreppet block för de olika arbetsområdena och de åtta ansvariga för dessa områden kom tillsammans med andra funktioner ingå i tävlingsledningen. Från 1996 blev Ulric Carlsson ansvarig för hela Lokalblocket och var även delansvarig för städningen från det året. En miljöpolicy arbetades fram under 1997, ”Det gröna loppet på den gröna ön”. Miljögård på Grönsta gärde, utbildning av 10-talet lidingöloppsfunktionärer i Säfsen. Det tillsammans gjorde att Lidingöloppet var först med detta initiativ bland Klassikerarrangemangen. Under en följd av år har utvecklingen av sophanteringen ständigt förbättrats och från 2012 blev det en omstart med Miljömärkt Event som hade nya kriterier, riktlinjer och stöd för Lidingöloppet och en som i högsta grad bidragit till denna utveckling var Ulric Carlsson nu i det närmaste under 30 år.

472. Årshändelser. LL Under denna punkt finns årsvis totalt 436 specifika: händelser, nyheter, ändringar, speciella händelser, så väl nytillkomna som borttagna lopp o.s.v. 1965 Idén Den 15 maj läser Sven Gärderud i Idrottsbladet en artikel av Sven Lindhagen och får idén att starta Lidingöloppet. Inom ett par dagar efter att ha pratat med Karl-Axel ”Kacke” Karlberg under helgen tar Kacke kontakt med Idrottsbladet och talar om att Lidingökamraterna beslutat att arranger ett Vasalopp för löpare på älgsöndagen. Älgsöndagen det året var den 10 oktober och orienterarna hade ingen tävling söndagen innan älgjakten började. 644 anmälde sig till det första loppet 538 startade och 512 fullföljde.

278

Start på Hersby åker intill Kämpavägen. IFK:s egen Berndt Ekström segrade. Anmälningsavgiften var 15 kr och arrangemanget ger en utdelning på10 tkr. 1966 Världsrekorhållaren vann det andra loppet Tim Johnstone från England, världsrekorhållare på 30 km (1.32.34) vann på den nya rekordtiden 1.45.26 i det ruggiga vädret. IFK Lidingö tog den första inteckningen i vandringspriset. Anmälningsavgiften höjdes till 20 kr, den 33%-iga höjningen är den störstas genom tiderna. Berndt Ekström, Tommy Holmestrand och de tre orienterarna Sten Andersson, Jan Söderberg och Per Sommerhein tog den första inteckningen i Sveriges då dyraste vandringspris, Carl Milles ”Diana med Molnringen”. Priset var då värderat till 25.000 kr. Ny startplats Hersby åker ansågs vara för litet för att i fortsättningen vara startplats för loppet då anmälningarna till det andra loppet uppgick till 1392. Koltorps gärde blev därför den nya startplatsen Ann-Marie Östbye första kvinna att genomföra Lidingöloppet Utom tävlan ställde Erik Östbyes dotter Ann-Marie 20 år (2.40) och hans son Kent 18 år upp utom tävlan. Erik, då 45 år, var själv två i loppet. 1967 Kvinnorna fick eget lopp Efter föregående års lopp, då Ann-Marie sprang utom tävlan på 30 km beslutades att utöka 1967 års lopp med en klass för kvinnor. Distansen blev 16 km (15,8) med start från Fågelöudde och med samma bansträckning som Lidingöloppets sista del på 30 km. Banändringar. Svängen in på Boviksvägen längst ner i Bosöbacken slopas för att istället ansluta till spåret vid 11 km kvar. Avsnittet från Rödstugan och 50 meter upp till vänster i skogen parallellt med vattnet ladess om till stigen längs med vattnet fram till Abborrbryggan. För första gången lades banan om för att gå under Sticklingebron och vidare söder om villorna på Blåklintsvägen och fram till Kyttingevägen. Skidlandslagets Barbro Tano vann kvinnornas lopp, 30 fullföljde. TV-eftersändning på 45 minuter av loppet. Första året med kranskulla Gösta ”Göcke” Kåremo föreslår att loppet skall ha en kranskulla och hans dotter Elisabeth blir den första.

279

Banändringar på flera platser. En extra slinga på Elfvik endast under ett år. Svängen in på Södergarnsområdet togs bort. Tjuvstart stoppad Åke Svensson, startchef på Koltorpsgärdet, lyckades få tillbaka alla de 1579 startande efter det de sprungit 75 meter. En verkligt bra prestation, hur han nu bar sig åt. Viola Ylepä slår rekordet Året innan fick skidlandslagets Viola stryk av landslagskolegan Barbro Tano, men detta år vann hon och slog rekordet med 6.30, tiden var 1.05.34 Det äldsta åldersrekordet Som 47-åring sprang Erik Östbye tremilen på 1.48.36, den tiden gäller fortfarande som åldersrekord för 47-åringar, det äldsta av alla fortfarande 2021. 1969 Bansträckningsändringar Den första genom att gå NO ut från elljusspåret väster om Breviksbadet och vidare söder om östra Långängskärret och vidare i södra kanten av gärdet fram till nuvarande sträckningen. En förlängning av banan längst ut på Fågelöuddeområdet. Nästa innan Bosömarinan där spåret lades om till att gå söder om hela Bosömarinans område fram till Bosöbacken. Fint femårsjubileumsväder Det hittills bästa vädret sedan starten med 8000-10000 personer i den samlade publiken. Nya rekordtider på både M30 km, Chris Wade 1.41.58 och K16 km, Siv Larsson 1.03.34 Ny klass för herrjuniorer Detta år var det tid för herrjuniorer 20 år att få sin klass, distansen var den samma som för kvinnor, alltså 16 km. 1970 Dagens Nyheter ny samarbetspartner Efter det Idrottsbladet varit med från starten blev Dagens Nyheter ny samarbetspartner. Blind löpare fullföljde på 2.51.01 Malte Andersson, 35 år, från Kristinehamn fullföljer med hjälp av IFK:s Ingvar Högström. Genom att tillsammans hålla i en repögla kunde Ingvar överföra banans växlingar. Genom att vrida öglan uppåt meddelade han att det var uppförsbacke och vise versa. Malte kom tillbaka och fler blinda/synskadade har fullföljt loppet. Oftast fick de en egen starttid beroende på beräknad måltid. 23 silverplaketter delades ut till löpare som klarat plakettiden under åren 1965-69.

280

Lilla Lidingöloppet Det är första året som Lilla Lidingöloppet nämns som arrangemang. Som deltävling i en serie terränglöpningar för Stockholms skidungdomar under tidigare höstar kom IFK Lidingös skid- & orienteringssektion att från detta år kalla arrangemanget för Lilla Lidingöloppet. Arrangemanget gick tre år helgen före stora Lidingöloppet för att där efter gå lördagen före stora Lidingöloppet. Fasta plakettider Från starten gällde segrartiden + 30% för att få plakett. När plakettiden var nere på 2.12 beslutades att lägga fast plakettiden till 2.15. 55-årige Lidingökamraternas Sven Ekström blir bäste lidingöbo med tiden 2.01.47, en tid som många år var rekord för 55-åringar. Nytt 1971 Ännu en ny klass Män 50 år får egen klass på 16 km, den fjärde i ordningen Första finska segern Tapio Kantanen vinner på ny rekordtid. Efter den finska lagseger 1970 genom Vipurin Urheiliat blev det stort finskt intresse för Lidingöloppet under flera år. I 1971 års lopp var sex av de främsta på 30 km från Finland. Även under de två följande åren blev det finska segrar. Eva Olsson sätter nytt rekord på 16 km. Yxpriset De boende på Yxvägen sätter upp ett spurtpris i form av en yxa till den löpare som passerar Yxstigen först efter 9 km:s löpning. Priset blir kvar till och med 1975 då omläggning sker av sträckningen genom Rudbodaområdet. Werner Söderman var initiativtagare till priset. Sista året för sammanställning av bästa placering och tid för löpare från respektive idrottsgren eller före detta. Upp till 50 olika kategorier redovisade. Nummerlappar stryks Werner Söderman, inte bara initiativtagare till Yxpriset utan även ansvarig för tryckningen av resultatlistor och program på Sturetryckeriet tog hand om nummerlapparna som på den tiden samlades in och återanvändes. Werner med hjälp av sin sambo tvättade och strök de insamlade nummerlapparna under flera år. Lidingöloppet fick en förteckning på saknade nummerlappar för komplettering. 1972 Även finskt på kvinnosidan

281

Nu var det inte bara de finska männen som gjorde sig gällande, 27 finnländare bland de 50 främsta på 30 km. Nu blev det även finskt på kvinnornas 16 km där Irja Pettinen vann och nytt rekord blev det för Irja. Irja var även den första utländska damsegrarinnan. Banan snitslades om Möjligen var det första gången som banmarkeringarna saboterades. Mellan 26:e och 28:e kilometer hade någon snitslat om banan. Det hela upptäcktes i tid. Under kommande år hände detsamma, vilket gjorde att det blev extra viktigt att kolla av banan så nära inpå löparnas passering. En Svensk Klassiker startar Ett samarbete mellan Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet startar detta år. 1973 Lidingöloppet första söndagen i oktober Från att Lidingöloppet arrangerats andra söndagen, ”älgsöndagen” ändrades tävlingsdagen till första söndagen i oktober. Lilla Lidingöloppet till dagen före stora Från att Lilla LL legat veckan före stora loppet flyttades nu Lilla till lördagen före stora. Lennart Brattgård anställs som administratör i skidoch orienteringssektionen som sekreterare och kassör och fick även i uppdrag att tillsammans med Sven Gärderud sammanställa loppets resultatlista. Första kvinna under timmen på 16 km Nynäshamns Inger Knutsson blir den första kvinnan att springa under timmen. Inger vinner på 57.19 Under alla år från staten för kvinnornas 16 km har rekordet slagits varje år. Män 60 år och kvinnor 50 år fick egen klass på 10 km. Bästa placering och tid för deltagare från led 1-33 redovisades fram till och med detta år på 30 km. 1974 Sven Gärderud gör sitt sista Lidingölopp Efter det 10:e Lidingöloppet lämnar Sven tävlingsledarskapet för Lidingöloppet. En beskrivning i ord och bild Tillsammans med Christian Stannow (text) och Carl Gustaf Dalerus (foto) framställer Sven Gärderud (text) ett 36-sidigt häfte i A5 format. Beskrivande text för varje kilometer där platserna som passeras beskrivs. Hur lättlöpt eller krävande kilometern är. Ett foto på något från varje kilometer. På mittuppslaget en färgkarta med banans sträckning. Rolf Hesselvall blir den andre efter Reino Paukkonen att vinna Lidingöloppet för andra gången.

282

Bästa tid och placering för löpare representerande de deltagande länderna samt svenska landskapen redovisades fram till detta år för samtliga klasser. Rullande 3-årstabell för samtliga klasser redovisades fram till detta år. 1975 Lasse tar över, Lars-Eric ”Lasse” Dahlstedt tar vid efter Sven. Lasse har under de tidigare tio åren ansvarat för banan. Sven springer loppet Sven Gärderud gör debut i veteranernas M50 16 km:s lopp. Sven fick tiden 1.06.11 (31:a). Svens kommentar efter loppet var: ”Lättare än att sitta i tävlingsledningen”, tyckte Sven. Äppelupprop. Lidingöloppet gör ett upprop i Lidingö Tidning för att få lidingöborna att skänka äpplen till loppet. Inga startpengar till Bill Rodgers Bill Rodgers som vunnit 1975 års Boston Marathon på 2.09 var intresserad av att ställa upp i Lidingöloppet. Även om hans begärda ersättning inte var orimligt höga tackade Lidingöloppet nej. Fram tom 1975 hade Lidingöloppet inte betalat en krona till någon löpare för att komma till start. Inga diplom, utan plaketter och medaljer till samtlig deltagare. Som motiv på plaketterna blev det Lidingön i relief. 10 års guldplakett till löpare som klarat plakettiden under tio år. Sista Yxpriset, spurtpriset som började utdelas 1971 slutade efter detta år eftersom banan inte längre passerade på Yxstigen. Åldersrekordredovisningen är från detta år den enda kvarvarande uppföljande statistiken. Tid över 5 timmar för första gången då siste man på 4092:a plats hade 5.16.49 1976 Anders ”Julle” Julin anställs på 1/3 deltid i Lidingöloppet under den övriga tiden ungdomstränare i IFK Lidingö friidrott. Grete Waitz börjar sin era Grete Waitz-Andersen var världsstjärnan som vid två tillfällen innehaft världsrekordet på 3000 m. Grete var helt utan konkurrens och kunde vinna loppet på 54.39, 2.40 snabbare än Inger Knutsson gjorde 1973. Fjolårssegrarinnan Inger deltog inte på grund av skada och kunde inte annat än applådera Grete när hon gick i mål.

283

När Sven ”Plex” Petersson intervjuar Grete efter loppet och frågar om hon kommer tillbaka nästa år svarar Grete: ”Jag vet inte, jag kommer kanske att trappe ner”. Det skall här nämnas att fram till 1972 var 1500 den längsta sträcka som kvinnor fick tävla på bana. Sedan blev 3000 den längsta distansen. När det sedan blev tillåtet för kvinnor att springa maraton blev det en ny era för Grete som kom att vara världsledande på maraton under flera år med segrar i New York. Grete kom att dominera kvinnornas 16 km och kom att vinna 12 gånger, sista gången 1988. Gretes bästa tid blev 51.03. Inga pengar till Rodgers men Grete var den förste att få Fram till och med 1975 hade inte någon fått ersättning för att komma och springa. Så blev då Grete först med att få resebidrag för att komma till start. Anmälningsavgiften 45 kr Från startårets 15 kronor i startavgift var den 1976 uppe i 45 kronor. Tävlingssekretariatet flyttade från vagnarna på Grönsta gärde till Bo skola där de över 14 meter långa plockborden med startkorten fick bättre plats. Nya vägskyltar enligt Statens Trafiksäkerhetsverk anskaffas. Skyltarna i gul färg med grön text hänvisar till skolor, parkeringar etc. Fortfarande år 2013 är stommen av dessa skyltar i bruk, några dock ändrade på olika vis till det sämre. Synskadade startade 1 timme tidigare för att få fritt löputrymme. TV följde den synskadade deltagaren Ingemar Lundqvist, som fullföljde på tiden 2.54.48 med sin ledsagare. Fördubblad utdelning Utdelningen till arrangörsklubbarna blev nästan dubbelt så hög mot året innan och slutade på 115 tkr. 1977 Rum i Föreningsgården Larsberg Efter att ha haft ett rum i Bodalsgården fick Lidingöloppet disponera ett rum i Föreningsgården Larsberg, tvärs över vägen, upp till tre deltidsanställda hade där sina arbetsplatser. Minnesmedaljer 1977 och 1978 Två speciella minnesmedaljer togs fram 1977 och 1978 i kontrollerat silver och i brons. Motiv av Lidingön med Lidingöloppsbanan på ena sidan och namnen på loppets samtliga segrare i M30 –klassen på 1977 års medalj. På 1978 års medalj fanns lagnamnen och dess tider samt vandringspriset ”Diana med molnringen”. Medaljerna togs fram i numrerade upplagor om 200 st silvermedaljer för båda åren och 800 respektive 400 vad gällde bronsmedaljerna. Priset på medaljerna var 250 kronor för silvermedaljen och 95/105 för de båda årgångarna vad gäller bronsmedaljerna, etui och frakt inom Norden ingick i priset.

284

Försäljningen blev ingen större succé. Många av medaljerna delades ut internt till förtjänta ledare och några lämnades till personer vid högtidsdagar. Överblivna medaljer finns kvar i Lidingöloppets förvar. Första Lidingöloppsstyrelsen utsågs Lars-Eric Dahlstedt blir den förste ordföranden, stadgeförslag antogs. Lasse Dahlstedt arvoderas med 600 kr/år och Anders Julin anställs till 1/3-tjänst och Birgit Walfridsson på ½-tid för att sköta ekonomin. Avtal tecknas med IBM vad gällde ADB-behandling av resultaten till en maxkostnad av 12000 kr där fem personer stod till förfogande under söndagen. Avtalet gällde 1978. Finlandsresa Ett samarbete inleddes med Silja Line där Lidingöloppet hade 50-talet platser på en kryssning till Helsingfors. En uppskattad resa, vilken kom att fortsätta fram tom 1994, några år med Viking Line som sponsor. Första Klassikermötet Ägde rum med representanter från de fem Klassikerarrangörerna i Örebro. Styrelse utsågs och möten startades upp och utbyte inleddes mellan de olika loppen. Lilla Lidingöloppet fick ny bansträckning, vilken fortfarande gäller. Ulla Jansson Hammarby IF tog sin fjärde seger i K50 10 km. Vad sägs om jämnheten på de fyra loppen: 48.23 – 48.41 – 48.18 – 48.23, 23 sekunders differens. 1978 Klubb Sylvester Cup 1978 Klubb Sylvester hade ett samarbete med det världsberömda Sylvesterloppet i Sao Paulo 1978. Två resor dit gick till de bästa sammanlagt i Marselis-löbets och Lidingöloppets två huvudklasser. Segrare bland männen blev Göran Högberg Enhörna IF och bland kvinnorna Eva Ljungström Brännans IF, Härnösand. Banan permanentas med blå/vit/blå skyltar med text Lidingöloppet. Sportmässan genomförs för första gången, platsen är Lidingö stadshus. Friskis & Svettis, med dess initiativtagare Johan Holmsäter, kommer med som uppvärmare vid starterna och kom att hålla på en bit in på 2000-talet Över 10000 anmälda för första gången till Lidingöloppets alla ingående lopp. Damjuniorer upp till 20 år får egen klass, distans 10 km. Lars Enqvist Kils AIK vann 30 km och det kom att ta 25 år innan nästa svenska seger kom 2003 då Mustafa Mohamed segrade. Omsättningen når upp till 750 tkr.

285

Tauno Virta valdes till ordförande i den sju man stora styrelsen och L-E Dahlstedt benämns General Sekreterare och blir arvoderat till att arbeta i Lidingöloppet med 600 timmar. Målsättning för LL antogs av styrelsen. 1979 Direktsändning av Lidingöloppet TV betalade Lidingöloppet 10000 kr för att få direktsända 1,5 tim från loppet. Sven ”Plex” Pettersson med Anders Gärderud som expertkommentator refererade loppet. Kvinnornas 15 km:s lopp tidigarelades till kl. 9 för att kunna följa täten lika med Grete Waitz från start till mål utan att behöva veja för andra löpare i spåret. Bonne Bell damsponsor med fem USA-prisresor för de främsta i olika åldersklasser. Pristagarna fick också tävla på ett 10 km:s lopp med namnet Bonne Bell. Totalt arrangerades 27 tävlingar i USA med 50000 deltagare i dessa lopp. Lidingöjoggen Ett lopp utan tidtagning med start och mål på Canadaängen. Under åren hade loppet olika sträckningar och distansen var runt 4-5 km. Världsrekorinnehavaren på 1000 m Anatole Bolin född 1893 var under åren 1918-22 världsrekordinnehavare med tiden 2,29,1. Anatole deltog i Lidingöjoggen i en ålder på 86 år. Möjligen är det endast två löpare som varit födda på 1800-talet, den andre är Fritz Schreiber Örebro AIK, som under flera år innehade åldersrekorden för 73-75-åringar, Fritz var född 1894 och sprang 30 km på 3.06 1969. Ett cirkustält ställdes upp på Lidingövallen för att vara ett inslag i 15-årsjubiléet. Lasse Dahlstedt erhöll Lidingö stads guldmedalj nr 6 i en ceremoni i tältet. Öivind Dahl blir den förste norrmannen att vinna Lidingöloppet, vilket han gjorde genom att slå det sex år gamla rekordet med tiden 1.38.05. Evy Palm gör sitt andra Lidingölopp som 36-åring. Evy vinner 35-årsklasser på 1.00.55 och får en resa till Florida för att delta i Bonne Bell Mini Marathon. Bonne Bell gav totalt 5 USA-resor till damklassegrarinnor. Lasse Wahlström besökte Erimitagelöpet i Danmark i studiesyfte. Av årets totala intäkter på 1231 tkr kom hela 89% från anmälningsavgifterna. 1980 Sven Pe Johansson ordförande under åren 1980-81 Startgrupper med 2000 i varje Infördes för första gången med fem minuters startmellanrum. Lidingöloppstavla från starten Stockholmskonstnären Gösta Sundström hade gjort en tavla från Lidingöloppsstarten i offsettryck, vilken IFK Lidingö handboll sålde genom Lidingöloppet. Formatet på tavlan var 40x50 cm.

286

Bananer serverades för första gången till löparna. Bro över Kyrkviken Mellan Hustegaholm och Ekholmsnäs gård byggde Ing 1 en bro 1980 för 1521 startande i Lidingö Joggen. Lidingöloppet AB Bildades 1 april 1980 Marselislöbetbesök Fem personer från Lidingöloppet besöker löparrangemanget Marselislöbet. Ett samarbete etableras under ett par år vad gäller stämpelur till tidtagningen. Knut Kvalheim satte nytt banrekord med tiden 1.37.51 och hans klubb IL BUL vann också lagtävlingen som andra norska lag. 1981 AGA AB tecknar ett 3-årigt sponsoravtal med Lidingöloppet, 2003 blev det sista året. DNs sista år som sponsor. Första året var 1970 Under våren flyttade LL:s kansli från rummet på Föreningsgården till övre planet på Bullerbacksstigen 2 (senare Elfviksvägen 2). Logotyp Lidingöloppet beslutar i maj 1981 att använda en av DN:s marknadsavdelning framtagen logotype, de tre L:n. Denna logga kom att användas fram till tom 1988. Blockchefsbegreppen införs, Deltagar-, Ban-, Affärs-, Lokal-, Transport- och Marknadsblocken, därutöver fanns Lilla Lidingöloppet och Lidingöjoggen som egna block. Varje årsklass fick sin egen klass i Lilla Lidingöloppet Detta innebar att från 1981 fanns det 16 klasser i Lilla Lidingöloppet. Joel Berg debuterar med sin automatiska startlina. År 2000 var Joel med för 20:e gången. LL övertog konstruktionen av Joel, vilken fortfarande används i loppet. Tävlingsdrycken Pripps Sport bytte namn till Pripps Plus Banändring 30 km. Efter 2 km:s följer banan en nyanlagd promenadväg på Kottlasjöns norra sida fram till och runt Breviksbadet, vidare förbi Långängens gård och anslutning på det gamla spåret efter 4 km. Den andra ändringen är att från inre Kyrkviken följer banan den nyanlagda promenadvägen på Kyrkvikens norra strand ut till Hustegaholm för att ansluta på den gamla sträckningen efter c:a 10 km. Den nya sträckningen innebar en förlängning av banan md 180 m, men i stället är de nya avsnitten mer lättlöpta. Nya vätskedepåer efter 5 km:s löpning vid Ekholmsnäs slalombacke och Hustegaholm efter c:a 10 km. Kyrkvikendepån försvann.

287

16 km blir 15 km. När starten för kvinnornas lopp startade 1967 angavs distansen till 16 km. Banan mätte då 15,8 km. Efter vissa justeringar av banan fram till 1977 har banan varit 15,2 km men fortfarande angivits till 16 km. Tävlingsledarträff i samband med Lidingöloppet Utöver tretton tävlingsledare från olika arrangemang fanns representanter från Klassikern med på mötet i Grönsta prästgård. Totalt deltog 65 personer. Leningradresa Styrelserepresentanter från sektionerna, Lidingöloppet och tävlingskommittén gör en resa till Leningrad 1981. Kanslitjänsterna var under detta år besatta med 1,6 heltidstjänster, L-E Dahlstedt och Alice Wiberg 50% vardera, Anders Julin 35% och Ulf Saletti 25%, Ulf som konsult. Hustegaholm var platsen för de första årens funktionärsfest. Tipspromenad, spextävlingar, dans, brasseri med helstekt lamm och utlottning av priser stod på programmet. Enhörna IF erövrade vandringspriset ”Diana med molnringen” för gott efter sex inteckningar. Lidingöloppet når för första gången över 20000 anmälda. Lidingöloppet noterades för första gången i Guinnes Rekordbok med 10055 startande på 30 km Av de totala intäkterna på 1961 tkr går liksom förgående års omsättning 47% för utdelning, vilket liksom 1980 är den procetuellt högsta utdelningen i LL:s historia 1982 Assar Blomquist valdes till ordförande, en post som Assar kom att ha i 18 år tom 1999, då Lidingöloppsföreningen övergick i annan form. Ett nytt vandringspris ”Vindarnas gudinna” av Carl Milles sattes upp i M30 klassen. För första gången sattes även ett vandringspris upp i K15 km, nämligen ”Faun med korpar”. Nytt tidtagningssystem Ett nytt tidtagningssystem introducerades detta år. Tidstryckning i målet, checkning av funktionärer som följer en viss löpare. Streckkodsstartkortet tas ur plastfodralet och gick vidare för att avläsas med ljuspenna. Databanden från målgången kördes parallellt med de i ordningsföljd registrerade startkorten. När ljuspennorna skulle användas visad det sig att var och vartannat startkort fick registreras för hand. Anmälningsavgiften var detta år uppe på 160 kr på 30 km. Grete Waitz och Ingrid Kristiansson möts i ett historiskt lopp. Grete vann. Skidlandslaget med i loppet

288

Landslaget med Åke Jönsson i spetsen gästar Bosön och gör samtidigt propaganda för Lidingöloppet genom att ställa upp i loppet. Hans Persson, Vasaloppssegrare 21:a, världsmästare Thomas Wassberg (89:a). Thomas Eriksson bryter medan Sven-Åke Lundbäck, nu efter avslutat elittävlande representerade IFK Lidingö med en 104:e plats. Guinnes Rekord Efter att redan 1981 noterats i Guiness Rekordbok noterades Lidingöloppet på nytt med 11763 startande och 10810 fullföljande 1982 på 30 km. En notering som internt stod sig till 2010. Postorderförsäljning, Lidingöloppsspelet en av artiklarna Lidingöloppet startar med postorderförsäljning av souvenirer. Lidingöloppsspelet var en nyhet, ett traditionellt gåspel, vilket Bengt Wiberg illustrerade. Lidingöloppsvärdar För upplysningar och vägvisning fanns det från detta år Lidingöloppsvärdar från Lions. Egen startgrupp för startnummer 200-499 Mellan elitledets 199 löpare och huvudstarten fanns det nu även en startgrupp uppställd mellan dessa. Gratisbussar både lördag och söndag En utökning av busstransporterna gjordes detta året. Bussarna körde utöver Ropsten – Lidingövallen även till omklädningsplatserna och till starten Koltorp. Sjukvårdsstationen från Bo skola till S:ta Annagården Till S:ta Annagården flyttade även sambands- och körcentralen. 1983 Träningslöpning med vätskeservice När det träningslöptes veckorna före loppet var det flera som frågade dem som arbetade med uppbyggnaden av målområdet om det fanns vätska när de passerade Grönsta eller sprungit färdigt. Efter dessa synpunkter från året innan ordnade loppet fram vätska både vid Fågelöudde och Grönsta denna service fanns under många år både under lör- och söndagen. Som mest var antalet för en dag uppe i över 700. Efter denna service kom senare både Öppet lopp och Prova på lopp. Brand i Källängens skola tidigare under året medförde att gymnastikbyggnaden inte kunde utnyttjas för omklädnad och dusch. Korridorer och skolsalar fick i stället användas och extra duschar sattes upp på Lidingövallen Ingen ökning av deltagare Detta är första året som Lidingöloppet inte ökar i antal anmälda/fullföljande sedan starten 1965. 1984 Den första Sista Milen arrangerades söndagen den 23 september. Anmälningsavgiften var 20 kr. Start och mål Grönsta gärde. Arrangemanget genomfördes även under två tillfällen 1985.

289

Inga nummerlappar Till över 20000 anmälda fanns det inga nummerlappar så sent som kl.15 på fredagen före loppet. Paniken var nära. Vi gjorde iordning för att handskrivna vanliga A4 papper. -Men vi tog en chans och ringde en annan leverantör som ställde upp och tryckte. –Klockan 19 kom den ordinarie sändningen men det fattades 2000 så den nya leverantören blev hur som helst räddare i nöden. Klassen M22 satte nytt rekord med hela 808 fullföljande löpare. 2012 hade denna klass endast 36 fullföljde på de 15 km. Blött Lidingölopp Under september månad föll det 178 mm regn, vilket medförde att gräsytorna blev mycket blöta och framför allt var lervällingen på målgärdet decimetertjock. Länspumpning utfördes av Brandkåren från en grävd grop till det stora utfallsdiket. Markskadorna var även betydande på framför allt parkeringsytor. Totalt gick det åt 90 kbm jord och grus för att återställa skadorna. Knut Kvalheim var åter som segrare på exakt samma tid som han hade 1980, nämligen1.37.51, tangerat rekord. I samarbete med CEWE-Förlaget togs trycksakerna fram under detta och nästkommande år. Banomläggning vid Trolldalstippen och starten för 10km. Ny sträckning till vänster (väster om) Trolldalstippen med anledning av att tippen utökats och det blev svårigheter att passera över den. Med anledning av att startområdet för 10 km stod under vatten flyttades starten ner till gärdet intill vägen ner till Täcka Udden. En jubileumsbok om loppet på den gröna ön av Lars G. Lindström blev klar till det 20:e loppet. Boken är på 143 sidor och har en sammanställning på två sidor från varje år med namn på segrare och annan fakta rörande anmälda, startande och fullföljande. Träningsråd. Åldersrekord, och segrare genom tiderna. Det 20:e loppet firades med Öppet Hus på Bosön. Kårsdraget, Blåscorpset, Alf Robertson Show och med Bertil Englund som konferencier samlade 5000 personer under lördagskvällen. En generationstävling med två deltagare från olika generationer genomfördes. Varje placering oavsett klass värderades lika, segraren fick 1000 och sista man 0 poäng. Tävlingen genomfördes även 1985, ABV sponsrade tävlingen. Logiplatserna särskiljdes ej mellan herrar och damer eftersom många kom familjevis Anders ”Julle” Julin avslutar sin tjänstgöring efter nio år.

290

1985 Lidingöloppet i Scanorama Kacke Karlberg lyckades få in sex sidor översållade med färggranna bilder och positiv tex i SAS ”Scanorama” med en upplaga på 600000 ex. Inbjudan på tre språk Lidingöloppet tryckte inbjudan på engelska, finska och tyska. Plastkort med läderrem Efter det regniga året 1984 med bortregnade adresslappar på klädpåsarna fick alla deltagare detta år ett styvt plastkort med startnummer namn och adress. Plastkortet sattes fast i påsen med överdragskläderna med en läderrem. En uppskattad finess av alla deltagare. 1986 Upprustning av Grönstagärdet Kommunens köp av grönstamarken möjliggjorde en upprustning genom igenläggning av diken samt nedläggning av 3000 meter täckdikningsrör. Pojkar upp till 18 år fick en egen klass på 10 km. Förste afrikanske segraren Suleiman Nyambui, 33 år från Tanzania blev den förste afrikan att vinna Lidingöloppet. Suleiman satte även nytt banrekord i sitt lopp. Enhörna IF vann lagtävlingen på 30 km för nionde gången och noterade den bästa lagtiden genom tiderna, 8.34.56 = 1.42.59 i snitt per löpare. Separat resultatlista för Kvinnor 30 km för första gången,70 löpare fanns med på den listan 1987 Seminarium på Bosön Mental träning, kost, vätska, kolhydratuppladdning, löpteknik och demonstration av mjölksyretröskeln lockade ett hundratal Lidingöloppslöpare. Dagen hade börjat med löpning på lidingöloppsbanan. Två orienterare bästa svenskar Malin Wästlund blev 2:a efter Ingrid Kristiansen på nytt ”svenskt rekord” på 15 km med över två minuter. Mats Hellstadius, IFK Södertälje blev bäste svensk på 30 km. Lidingöjoggens sista år Startåret för detta arrangemang var 1979. Joggens efterföljare blev Lidingöstafetten. Ett speciellt VIP-program för inbjudna gäster genomförs för första gången tillsammans med AGA.

291

1988 Styrelsen beslutade 29/8 att knyta avtal med Pär Anderssons företag MASAB för att öka sponsorintäkterna åt LL nästkommande år. Arrangemanget flyttades till andra söndagen i oktober för att inte kollidera med olympiaden i Seoul. Lidingöstafetten debuterade Fyra sträckor, 10+4+4+4 i sju olika branchklasser och en klass för kompisgäng startade detta år 451 lag fullföljde. Gerisale AB vinner totalt på 1.09.47, vilket är den bästa tid som noterats på den då 21,7 km långa banan. Idrottsskadekurs på Bosön Ett 50-tal funktionärer främst från banan och vätskedepåerna deltog i en heldagskurs med Folksam som sponsor. En liknande kurs arrangerades även 1984. Första året som kvinnor kunde anmäla sig till en egen klass K 30 km. Deltagarrekord noterades vad gäller fullföljande i klasserna: K 20/22 med 371, P18 – 473 och Lilla Lidingöloppet med 6155. Rekorden gäller fortfarande år 2014. Grete Waitz avslutar sin karriär i Lidingöloppet med att för 12:e gången vinna K 15 km. Gretes bästa tid blev 51.03, en tid som Grete noterade 1980. Tommy Ekblom Finland blir den andre löparen genom tiderna att vinna 30 km två år i rad. Denna gång på rekordtiden 1.37.26. Tre inbrott på kansliet under en två månaders period. Brotten blev ouppklarade. Logga med fem löpare blev ny logga för en kort period enligt styrelsebeslut. 1989 25-årjubiléum Löparseminarium, tipspromenad från Lidingövallen till Bosön där jubiléet ägde rum. Totte Wallin, Susanne Alvengren fanns bland underhållarna. Jubileumsdisco i Torsviks skola och Lidingöloppskonsert i Lidingö kyrka med spirrituals och gospel blev inga större publikevenemang. Tävlingsmedaljen började från detta år att få ett Millesmotiv. Det första motivet ”Till en annan värld” med en pojke och flicka blev kvar i tre år. Medaljerna förses med blåvita band. Douglas Wakiihuri Var årets stora stjärnlöpare i Lidingöloppet efter att ha vunnit VM i maraton 1987, kommit 2:a på OS 1988 efter italienaren Bordin som var trea i Lidingöloppet 1986. Douglas vann även London Maraton i april detta år. Douglas vann och satte nytt banrekord med tiden 1.36.10.

292

Från sommaren bodde och tränade Douglas på Bosön och med ett träningsbidrag från Lidingöloppet var han även med på pressträffar och andra aktiviteter i Lidingöloppets regi. Kvinnor 15 km, noterades rekord i fullföljande med 3624. Över 30000 anmälda till samtliga i Lidingöloppet ingående arrangemang. 33 klasser i Lidingöloppet ingående arrangemang detta år. 25-årsplaketten utdelades för första gången till 21 löpare av vilka fem fullföljt 30 km under samtliga år. 1990 Styrkeprovet 72 (42+30 km) I samarbete med Stockholm Marathon genomfördes Styrkeprovet med SJ som sponsor. Alla 2232 löpare som klarade att genomföra både Stockholm Marathon och Lidingöloppet 30 km erhöll en speciell vimpel som minne och uppmuntran. Styrkeprovet genomfördes även 1991. Första året som det delades ut priser i K 30 km-klassen, tre fick pris, året därefter till de fem främsta. Med på ”Oddset” För första gången ingick Lidingöloppet 30 km i Oddset. Omsättningen var 47.800 kr och segraren Simon Robert Naali gav endast 1.23 i utdelning. Sex personer hade tillsammans 2,5 heltider under året. FOS Alliansen stiftas 10/12 och stadgar för alliansen mellan friidrotten och orientering skidor antas 8/4-91. Trots att årets lopp föregicks av det värsta regnandet på 100 år sattes det tio nya åldersrekord. Segraren 24-årige Simon Robert Naali var endast 1.35 min från Wakiihuris rekordnotering från1989. Simon är också den ende som under samma år vunnit Stockholm Marathon, Stockholmsloppet och Lidingöloppet. Under fyra år bevakade Radio Lidingö Lidingöloppet. Utöver reportage, musik, studiosamtal, tävlings- och trafikinformation kunde löparna under tävlingsdagens kväll ringa radion och få reda på sina resultat. KG Bergvall Motala IF och Karl Lilja Lidingö var två herrar som en följd av år dels sprang M60 års klassen på förmiddagen och därefter 30 km på eftermiddagen. Karl hade 49.41 på milen och 3.03.15 på 30 km. En silver och en bronsmedalj under samma år. 1991 Lidingöloppet övertar hela Looker Roomhuset den 1/7 så när som ett rum i källaren av Bertil Holmgren AB. 1981 hade Lidingöloppet flyttat till husets övervåning Manifestation för de baltiska länderna I samband med 1991 års Lidingölopp genomfördes en manifestation för de baltiska staterna. Denna manifestation startades upp under Engelbrektsloppet och Vasaloppet och var då ett stöd för den pågående

293

frihetskampen i de tre länderna. De tre banden, blått för Estland, rött för Lettland och gult för Litauen bars av10000-tals löpare, funktionärer och inbjudna gäster under Lidingöloppsdagarna I en inofficiell landskamp mellan de fyra nordiska länderna och representanter från de baltiska länderna utkämpades på Lidingöloppets två huvudklasser. Bäst blev Sverige följt av Norge och Finland. Bäst av de baltiska länderna blev Estland. Enhörna IF tog sin femte inteckning i vandringspriset ”Vindarnas gudinna” och erövrade det för alltid. Utdelningen till klubbarna passerade detta år 2 milj. kronor. FOS-Alliansen genomförde 12/6 Kombiloppet, ett kombinerat terräng och orienteringslopp. Start på Grönsta gärde och mål på Bosön. Kringarrangemang Ett lyft var det med de 18 tälten med golv från samarbetspartnern Jonsered. Stjärnurmakarnas 10 stora klockor som fanns vid vätskedepåerna och starterna uppskattades av de tävlande. Den stora ljustavlan som visade resultat var också ett nytt inslag. Inom målområdet fanns det totalt åtta orkestrar som spelade varierad musik. STIM:s krav på pengar klarade vi av genom att upplysa om att all musik var mer än 30 år gammal. Nytt för året var även att alla som klarat Lidingöloppet 25 gånger fick en guldplakett på teakplatta med namninskription. Fel starttid på H60 klassens nummerlappar. Starttiden för den gruppen var enligt PM/Startbevis och starttidningen var 9.35 men på nummerlapparna stod det 10.35. Starten skedde 9.35 1992 90 öre till Cancerfonden och Barncancerfonden Lidingöloppet antog utmaningen från Vasaloppet att skänka 90 öre till Cancerfonden för varje fullföljande i MK 30 km och K15 km. Vidare lika mycket för varje fullföljande i Lilla Lidingöloppet. Tillsammans uppgick bidraget till 15533 kr. Rekord i Lidingö Stafetten Totalt fullföljde 1104 lag med tillsammans 4416 löpare. ”Vingarna”, en Carl Millesstatyett på 20 kg, det tredje vandringspriset i M30 km:s klassen började att vandra. Duschar till Lidingöloppet Från Räddningsverket hyrs varmduschar in för att sättas upp på Bo skolas skolgård.

294

Prispengar i form av träningsbidrag Till en total prissumma av 352000 kr delades det för första gången ut till de två huvudklasserna MK30 km och K 15 km. Segraren i M30 erhöll 100.000 och segrarinnan på 15 km erhöll 60000 kronor. För 10:e gången delades Dianastipendiet på 8000 kronor ut till bästa svenska på 15 km. Avkastningen kommer från det vandringspris ”Diana med molnringen”, som ASTRA köpte av Enhörna IF efter deras sjätte lagseger 1981. Funktionärsfest Efter ett uppehåll på fyra år återupptogs funktionärsfestarrangemanget. Millesgården var platsen för de 280 deltagarna. Mat guidade turer och underhållning stod på programmet, vilket blev mycket uppskattat. 1993 Lidingö Tjejlopp genomförs För första gången genomförs detta lopp med genomgående kvinnor i tävlingsledningen och även som huvudfunktionärer. Susanne Wallner Stora Tuna vann med 2.03, 2:a var Annika Lenntoft-Björk Märsta 3:a Jennie Mattsson Spårvägen, de var mer än 2 minuter efter Susanne. K50 noterades det högsta antalet fullföljande i klassen med 359 löpare. Resultat via 071-nummer Till en kostnad av 4.55 kr/min kunde 8145 löpare få sina resultat via Consonant AB i samarbete med Telia AB. TV sändning på 30 min Sveriges Television gjorde eftersändning på 30 minuter och samma sändning gick även i Eurosport vid två tillfällen. Vidare sändes inslag från Lidingöloppet i TV-programmet ”Det kommer mera” med Martin Timell och Arne Hegefors. Kvinnor som vill bli En svensk Klassiker måste från detta år springa 30 km mot att tidigare år sprungit 15 km. Lidingöloppet når detta år upp till sitt största deltagarantal med 31477 anmälda. Och 24179 fullföljande 1994 Fond instiftades för att få fram svenska segrare Varje år fram till 2003 avsatte Lidingöloppet 30 respektive 20 tkr till den förste svensk som vinner M30 km och K15 km. Även Svenska Friidrottsförbundet satsade pengar Under fyra år utdelade förbundet ett stipendium till den manlige och kvinnliga löpare som fick den lägsta sammanlagda platssiffran på långa SM-terrängen och Lidingöloppets huvudklasser. Priset var på 20000 respektive 12000 kronor för män och kvinnor.

295

En tyst minut för Estonias offer ägde rum på startgärdet Koltorp Utmaningen Var ett inslag i årets tävling för att få fram den bästa i olika yrkeskategorier. 18 löpare fick figurera som ”yrkesmästare”. Petter Sandström P 11 klassen uppmärksammades med att få en cykel i pris då han gick i mål som den 300.000:e löparen genom tiderna. Erik Bergman genomförde sitt 28:e Lidingölopp på 10 km som 88 åring på tiden 1.28.24. Tillsammans med Sven Falk f. -96, Militärstabens IF, är de de äldsta deltagarna hittills i LL:s historia Löparmonumentet Hembygdsföreningen överlämnade monumentet till Lidingö stad den 1 okt 1994. Initiativtagare till monumentet var Karl-Axel ”Kacke” Karlberg. Skulptör av monumentet med de sex löparna var lidingöbon Sven Lundqvist. Se även under rubriken Löparmonumentet Lidingöloppet. Inbrott på kansliet Ägde rum två dagar efter loppet då 16 datorer de flesta inlånade från IBM , en kopiator kassaskåpet med kontanter samt telefonkort för sammanlagt 75000 kr. Tjuvarna hade på ett sofistikerat vis satt larmfunktionen ur spel. Kassaskåpet hittades tomt ett år senare på Ekerö. Eftersom det var oklart vad gällde försäkringsfrågan på de inlånade datorerna fick Lidingöloppet bestrida en stor del av dessa kostnader, vilka slutade på runt ½ miljon kronor. 1995 Strejk och övertidsblokad En del mindre störningar blev det när idrottsplats- och vaktmästarpersonal inte fanns på plats. Med god hjälp av kommunens politiker, vilka enligt gällande regler hade rätt och skulle gå in i dessa situationer vad gäller öppning och stängning av lokaler. Förflyttning av logerande och vissa transporter fick utföras av Lidingöloppet där Lidingövallens personal tidigare medverkat. Föregående års placering som startnummer upphörde Från att före 1995 ha erhållit samma startnummer som placering året innan togs denna regel bort detta år. Däremot var löparna garanterade start i rätt startgrupp. En göteborgslöpare stred för att det tidigare systemet skulle vara kvar, eftersom han med hjälp av nummerlapparna kunde visa föregående års placering. Paul Evans Storbritannien sätter nytt banrekord på 30 km med tiden 1.36.01. detta var det 10:e rekordet på 30 km genom tiderna 16.20 bättre än Berndt Ekstöms tid 1965.

296

Rekord i M50 I klassen fullföljde 915 på 15 km. Tre pojkar från Tanzania ställde upp i P12 och vann tredubbelt. Det var första och enda gången som någon som 12 åring sprungit under 10 minuter på denna bana. Kvinnor 60 år och damjuniorer upp till 18 år får egna klasser på 10 respektive 5,6 km VIP inbjudna till VM i Göteborg Representanter för Lidingöloppets fyra största sponsorer, totalt 24 personer, inbjöds till två arenadagar i Göteborg. VM-biljetter i stället för funktionärsfest I stället för funktionärsfest fick i stället 50-talet funktionärer fribiljetter till VM i Göteborg. Klassikermöte på Skogshem Lidingöloppet var värd för årets Klassikermöte, vilket ägde rum på Skogshem två veckor efter loppet. Omstart av Lidingöloppet AB Någon verksamhet i AB:t hade inte varit igång under flera år. Veckorna före loppet beslutades att starta upp det på nytt med namnändring till Lidingöloppet Marknads AB. Bolaget skulle med Jan Söderberg som VD ha hand om affärsutveckling och marknadsaktiviteter på halvtid. AU tillsatt Ett AU tillsattes, vilket skulle bli ett verkställande organ inom tävlingsledningen. AU skulle följa upp styrelsens beslut och ha särskild kompetens inom, affärsutveckling, marknadsföring och framtidsplanering. Till minne av Karl-Axel ”Kacke” Karlberg Tillsammans med Sven Gärderud var Kacke initiativtagare till Lidingöloppet. Den 29 december, i en ålder av 71 år gick Kacke ur tiden. Hans insatser och intresse för Lidingöloppet har i stor grad präglat arrangemanget. Till minne av Kacke instiftades en minnesfond där den bäste herrjunioren och den bästa damjunioren tävlande för IFK Lidingö fick var sitt stipendium på 3000 kronor vardera. Dessutom kom 1996 års Lidingölopp att arrangeras till minne av Kacke. 1996 Detta år arrangerades Lidingöloppet till minne av Karl-Axel ”Kacke” Karlberg. Bland annat instiftades ett stipendium på 3000 kronor till bästa kvinnliga och manliga junior bland de två arrangörsklubbarna. den 500.000:e anmälan till Lidingöloppet Den 8 mars anmälde sig den 500.000:e löparen sig till Lidingöloppet. Mari Lovik, 21 år från Täby lottades fram som den ”halvmiljonte” som anmält sig den dagen till något av Lidingöloppets alla arrangemang. Marie var även ”En svensk Klassiker”

297

Den 400.000:e löparen i mål Blev 19-årige Peter Wernklev från Bergstena utanför Borås William Musyoki Kenya satte nytt banrekord med 1.35.14. Sara Wedlund efteranmälde sig till tävlingen och vann på en tid endast 12 sekunder över Grete Waitz banrekord. Tar hem segerpremien på 60000 kronor, ytterliggare 60000 kronor för den första svenska segern efter Inger Knutsson som vann 1975, dessutom ASTRA Dianas stipendium på c:a 7000 kronor. Hässelby SK:s kvinnor vann lagtävlingen för fjärde gången i rad och noterade den bästa lagtiden genom tiderna med start från Fågelöudde. Tiden var 2.42.40 och innebar en snittid på 54.14. Världens största terränglopp Temat med världens största terränglopp fanns med i marknadsföringen inför årets lopp. Olika rekordnoteringar fanns med i det årets trycksaker. Lidingöloppet in i IT-världen Med ett brett utbud av information om tävlingen och även utläggning av resultatlistan på Internet. Loppet kan nås via E-post. 27 nationer med i loppet Nytt rekord med 27 anmälda nationer och deltagare från alla fem världsdelarna till Lidingöloppets alla klasser. Årets och Tidernas funktionär För första gången tilldelades en funktionär hedersutmärkelse ”Årets funktionär”. Stig Thunell fick utmärkelsen efter att ha hoppat in med kort varsel med stora insatser som chef för tävlingscentrum. Tidernas funktionärsutmärkelse fick Kjell Gustavsson efter att under många år lagt ner massor av tid som banchef där Kjell framför allt helt ideellt i stort sett arbetat ett par veckor före loppet vid uppbyggnaden av målområdet. VIP-program för 10:e gången Arrangerades ett speciellt program för inbjudna gäster tillsammans med AGA. Båttur som funktionärsfest Genomfördes med en tur runt Lidingö för 170 personer. Mat och dans på båten. 1997 Ambassadörorganisation Tjugotalet ambassadörer från hela landet samt från Finland, -Estland och England startades upp. Personer med ett brinnande intresse för Lidingöloppet med bland annat ordnandet av bussresor till lidingöloppshelgen, samlingar och träningar på hemmaplan inför Lidingöloppet. Från detta år backade Lidingöloppet upp dessa. På den grå collegetröjan kände man igen dem.

298

Med Rennsteiglauf ”Europas största terränglopp” !! hade Lidingöloppet ett samarbete under ett par år. 1997 var fem representanter från Lidingöloppet nere i tyska Tyringen för att utbyta erfarenheter med deras organisation. Långa 10 km:s sträckan kortades på stafetten och blev i stället 7 km. Armén värmde blåbärssoppan De dryga transporterna av blåbärstankar från Örebro kunde sparas in då Armén värmde vattnet till blåbärssoppan vid Sticklinge- och måletdepåerna. Ceremonimästare Blev en sammanhållande person i målet för att hålla ihop regin vad gällde prisutdelningar och andra aktiviteter i målet. Bengt Wiberg hade detta uppdrag under de första åren. Funktionärsfest och Elverksträff Årets funktionärsfest anordnades i stadshusparken den 20 maj. De 170 deltagarna bjöds på mat, musik, tipspromenad och utställning. Den 16 november ordnade Lidingöloppet en eftesnacksträff i gamla Elverket. 70-talet funktionärer samlades på kvällen där de bjöds på öl kaffe och tilltugg. Vinnaren av Lidingö Centrums lotteri på presentkort 5x1000, 5x500 och 10x250 kr meddelades. Utbyte av löpare inom samma klass erbjöds till ett pris av 100 kr. Femgångers tröja i Lilla Lidingöloppet Lilla Lidingöloppslöpare som sprungit minst fem gånger erhöll en femgångerströja. Vägbygge En 4 meter bred väg byggdes från Grönstavägen och fram och förbi målet och vidare ut till Grönstaparkeringen. Även en ny väg gjordes som ambulansinfart. De nya vägarna möjliggjorde säkrare och bättre förhållanden vid etableringen inför och transporterna under loppet. Lidingöloppet svarade för kostnaderna. Festtält Ett 20x40 m stort festtält restes söder om den nyanlagda vägen. I detta tält fanns nummerlappsutdelning, servering, musikunderhållning och tröjutdelning. Genom Arméns försorg värmdes gulaschsoppa, vilken serverades till alla stafettdeltagarna och VIP-representanterna under söndagen. På en hel kortsida serverades folköl. Bänkbord var uppställda för att få in så många som möjligt. Omklädning ordnades i ett av Tennisklubbens tält efter det tennishallen tidigare under hösten brunnit ner. Även Hersby gymnastiksal brändes ner detta år, vilket medförde både mindre omklädnads och logiplatser. Sista Milen, Tjejlopp på 4 km, Knatteloppet och en klass för M70 10 km var nyheter detta år.

299

Klädutlämningen flyttades till startgärdet för 10 km efter att tidigare ha legat öster om Toftvägen. Ett samarbete påbörjades med ”Europas största lidingöloppsrepresentanter besökte arrangemanget i maj.

terränglopp”

Rennsteiglauf

(1).

Fem

Duscharna på Bo skola flyttades till Grönsta gärde. Duschställningar över åkerdiket. Varmvatten producerades genom oljekraftverk på Spanarstigen. Den första kvinnan under två timmar på 30 km blev Helene Willix SLK Oxelösund, som vann K30 km. Stora reklamtavlor vid starten 30 km och i målet fanns det tio 5,6 kvm stora reklamtavlor någon meter ovan mark. Dessutom en flaggparad på upploppet med Lidingöloppets största sponsorer. Miljöpolicy ”Det gröna loppet på den gröna ön”. En miljöpolicy hade arbetats fram till loppet. Miljögruppen hade en egen monter på LL-mässan. En miljöutbildning för 10-talet Lidingöloppsfunktionärer i Säfsen under ett par dagar. Kretsloppsgruppen, sex företag/organisationer inom miljöområdet, ställde sig bakom och samarbetade med Lidingöloppet under loppet. Från starten Koltorp till Grönsta arrangerades en tipspromenad ”Kretsloppet”. 500 startkort delades ut 80 lämnades in. På miljögården på Grönsta samlades det mesta av avfallet in för sortering, plast, burkar, wellpapp (kartonger), tidningar, glas, aluminiumpåsar, gurkburkar i särskilda behållare. En sopbil samlade upp kompostbart från depåerna. Men den största miljöinsatsen var säkert att besluta att alla busstransporter till Fågelöudde, 15 km:s starten och i stället låta deltagarna gå till den nya startplatsen vid Hustegaholm. 100 mil busskörning hade sparats in, detta genomfördes 1998. Lidingöloppet var först bland Klassikerarrangörerna med en miljöpolicy. Den stora ljustavlan med resultatredovisning var med för sista året. Namnändring till en kostnad av 100 kronor var det möjligt att byta löpare inom samma klass. Funktionärsguide med samlad information om loppet till samtliga funktionärer. Prispengar och stipendier Prispengarna till de båda huvudklassegrarna sänktes från 100- till 80 tkr, respektive 60- till 50 tkr i klasserna M30 och K15 km. I stället fick bäste(a) europé 10 tkr, bäste(a) nordbo i de båda klasserna 5 tkr vardera.

300

Särskilda stipendier på 4000 kronor vardera delades ut i klasserna M30 km, K15 km, M22/P18 och K22/F18. ”Kackes” minnespris. Till bästa M22/P18 och K22/F18 i någon av arrangörsföreningarna IFK Lidingö Friidrott eller IFK Lidingö Skid och Orientering. Stipendierna är på vardera 3000 kr. Årets funktionär Sonia Rodière utsågs till årets funktionär, för sitt stora engagemang och arbete med registreringen. 1998 Nya kilometerskyltar Kilometerskyltar i trä med upplysande text med historiska fakta om nästkommande kilometer samt en banprofil på en aluminiumplatta sattes upp inför loppet. De fyra 30 km:s löparna som fullföljt alla 33 tidigare lopp bjöds på bubbelvatten när de sprungit en mil. Totalt hade de då avverkat 100 lidingöloppsmil. Radiokontrollerade klockor Till årets lopp hade startansvariga, målspeaker och målchef erhållit radiokontrollerade klockor, vilka visade på sekunden lika tid. Isaac Chemobo satte nytt banrekord med 1.33.33. Det 12:e rekordet sedan starten. Isaac var den åttonde löparen att vinna 30 km två gånger. De sju tidigare var: Rolf Hesselvall 1968, -74, Reino Paukkonen 1972-73, Öivind Dahl 1979, -83, Knut Kvalheim 1980, -84, Jarl Gaute Aase 1982, -85, Tommy Ekblom 1987-88, Benson Masya 1992, -94 Resultaten på internet Dagen efter respektive lopp fans resultaten på Internet. Resultatsvar försvann samtidigt. IL Gular Bergen satte nytt rekord på stafettens 19 km med tiden 1.00.12. Hässelby SK:s tremannalag tar den första inteckningen i klassen K 15 km i det nyuppsatta vandringspriset ”Susanna” av Carl Milles Funktionärslopp på 10-15 och 30 km På årsdagen 33 år efter det första Lidingöloppet, den 10 oktober, arrangerades det första funktionärsloppet. Loppet var kvalificerande som Klassikerlopp. Starten för 15 km:s loppet flyttades till Hustegaholm. 100 mil busstransporter sparades in då löparna fick gå de1500 m till starten från Lidingövallen. Fem löpare sprang 30 km för 34:e gången och uppmärksammades när de passerade 10 kilometersskylten då de sprungit 100 lidingöloppsmil Bästa utdelningen till klubbarna Årets utdelning till de båda arrangörsklubbarna blir den största under alla år fram till detta år.

301

Årets funktionärer. Vid höstkonferensen på Villa Brevik uppvaktades årets två funktionärer, Birgitta Ekelund och Lennart Brattgård. Tre Lidingöloppskämpar gick bort under hösten Sven Pe Johansson som var ordförande i Lidingöloppet under åren 1980-81, Sven blev 85 år. Sven Ekström IFK:aren som vann M60 1975-76. Sven hade även flera åldersrekord på 30 km, Sven blev 83 år. Slutligen Yngve Klavenäs, en ledare som funnits med under alla Lidingöloppsår och var kassör i skidoch orienteringssektionen när beslutet togs att arrangera Lidingöloppet, Yngve blev 85 år. 1999 Öppet lopp För första gången genomfördes Öppet Lopp under två dagar, den 8/5 och 14/8 på de tre distanserna 10-1520 och 30 km. Totalt fullföljde 103 löpare under de båda dagarna. Löparna hade löparchips, med vilka de själva stämplade in och fick mellantider på var 5:e kilometer. År 2001 genomfördes det sista Öppet lopp då med 60 deltagare. Detta år blev det sista för detta lopp med anledning av det dåliga intresset. 35 årsjubileum 100-talet löpare som sprang det första Lidingöloppet 1965 inbjöds till en fest på Grönsta gärde. Dessa tillsammans med 50-talet funktionärer som varit med i 30 lopp eller fler samt alla andra funktionärer. I målområdet där bord ställts upp och mat serverades i ett härligt sommarväder kunde de inbjudna prata gamla minnen med varandra. Utvecklingsläger som lagpris Vandringspriset hade en ny utformning detta år. Enhörna IF som vann fick ett utvecklingsläger på Bosön. Lidingöloppet Miljödiplomeras Som första Klassikerarrangemang Miljödiplomeras Lidingöloppet. Startbevisen blir utan startnummer Därför trycks Start Tidningen i alfabetisk ordning för att deltagarna skall kunna hitta sina startnummer. Personliga startnummer 37 löpare som sprungit 25 lopp på 30 km får personliga startnummer med början på 1001, vilket de får behålla så länge som de springer 3 milen. De får också starta i den första startgruppen. De fyra lägsta numren erhåller de fyra som har fullföljt alla tidigare Lidingölopp. Minnessten vid 30 km:s starten En minnessten på initiativ av Lasse Wahlström, mångårig startansvarig 30 km, invigs ½ timme före starten av kommunalrådet Staffan Anderberg och Sven Gärderud med Sven ”Plex” Petersson som konferencier.

302

Omorganisation av loppet Erik Toll blir kanslichef och Per Spik blir tävlingsledare då Lasse Dahlstedt slutar efter 25 år som tävlingsledare/ generalsekreterare. Lasse fortsätter som banchef, ett uppdrag han hade under loppets tio första år. Lidingöloppet som förening upphör Arrangemanget Lidingöloppet fortsätter i stället som ett avtalsförhållande mellan arrangörsklubbarna. Att ha en förening med endast två medlemmar, friidrotts- och skidoch orienteringsklubben, följer inte RF:s stadgar Årets funktionär. Tävlingsläkare Annika Hässler utses till årets funktionär. Loppet har fyra löneanställda på sammanlagt tre heltider samt en konsult och dessutom två frivilligarbetande på tillsammans en heltid. Lasse Dahlstedt utsågs till Alla tiders funktionär. 2000 Erik Toll som kanslichef och Per Spik som tävlingsledare efterträdde Lars-Eric Dahlstedt. Assar Blomquists Stipendium utdelas till segrarna i F15 och P15. Prisernas värde är på 3000:-. Och fås som presentkort på sportutrustning. Lidingöloppet hade bara 24.523 anmälda. Det var den lägsta siffran på femton år och kan jämföras med rekordåret 1993 då 31.477 var anmälda till alla klasser på Lidingöloppet. 2001 500000:e löpare i mål Lisa Larsen i F11 i Lilla Lidingöloppet blev den 500000:e löparen att fullfölja ett av Lidingöloppets alla lopp. Lisa som tävlade för Täby Spring blev 37:a i sin klass. Fria starter i fortsättningen i alla Lidingöloppets arrangemang. 10 år senare är Lisa en etablerad skidåkare i landslaget nu tävlande för Sundbybergs IF. 2002 3 dagars Lidingöloppshelg då Lidingöstafetten flyttades från lördagen till fredagen. Lidingöloppet på lördagen och Lilla Lidingöloppet och Tjejloppet på söndagen. 2002 Sista helgen i september blev nytt arrangörsdatum från att från 1973 varit första helgen i oktober. Med anledning av olympiaden 1988 flyttades tävlingen till andra helgen i oktober. Första gången som invigning av loppet gjordes i Lidingö kyrka. Nordic Cross diplomet till de löpare vilka genomförde Holmenkollenterrängen 15 km, eCross 17,5 km i Helsingfors/Esbo samt Lidingöloppet.

303

Samarbetet var meningen att bli årligt återkommande men varade endast ett år. Tjejloppet blev kvinnornas huvudlopp. Ett chip för 40 kr kunde hyras för att få mellantider på banan. Medalj även till motionslöparna på 15 km. Nya klasser för Pojkar och Flickor 17 och 19 år. Gratis pasta till deltagarna på Källängens skola på fredagen. Flytt till Vasavägen 82, från att från början disponerat övervåningen på Elfviksvägen 2 från 1981, senare hela huset, flyttade kansliet i december tillsammans med arrangörsklubbarna till Vasavägen 82. 2003 Kungabesök Vid kungens sedvanliga besök av en av Stockholms kommuner under åren var det 2003 Lidingös tur. Efter en guidad tur onsdagen den 3 september med början vid AGA, ut till Gåshaga, därifrån över till Elfvik – Bosön och slutligen till Grönsta gärde. På Grönsta gärde tog Jan-Eric Österström emot och eskorterade sällskapet till startplatsen alldeles intill Löparmonumentet. Kungen var naturligtvis starter för Kungaloppet, ett lopp för öns 6:e klassare över 1600 m. Kungen önskade 6:e-klassarna lycka till och startade de knappt 400 deltagarna. På startpodiet fanns förutom kungen och drottningen representanter från Lidingöloppet och staden. Efter starten lämnas kort information om Lidingöloppet innan de första löparna kommer i mål. I mål får samtliga den speciellt framtagna medaljen med inskriptionen ”Kungaloppet”. TV-sändning i SVT 24 på 30 minuter på lidingöloppskvällen. AGA:s sista år som sponsor efter att ha varit med sedan 1981. Kansliet revs. 2004 En Jubileumsutställning visades i Lidingö stadshus. Lidingö Ruset på 1,7 och 4 km arrangeras för första gången för elever i särskola eller de i daglig verksamhet. TV-sändning av loppet i efterhand. Starten för 15 km flyttades till Koltorps gärde från Hustegaholm, där starten skett 1998-2003. Stavgångslopp premiärarrangerades den 28 augusti i samarbete med Friluftsfrämjandet.

304

Stafettklasserna reduceras till tre. 2005 Chiptidtagning för alla klasser med undantag för Knatteloppet och stavgångarna. Ny banlängd för F17 och F19, som från detta år springer 4 km mot tidigare 4,3. Sju startgrupper i Tjejloppet. Tio minuters startmellanrum för grupperna på 30 km, tidigare fem minuter. Kanslihuset Elfviksvägen 2 revs i januari. Kansliet flyttade därifrån december 2002. 2006 Löpartåg Göteborg-Stockholm, nummerlappar delades ut till deltagarna på tåget. Stavgångsloppen in under lidingöloppshelgen. Guiness rekord i Stavgångsloppet då 1026 fullföljande noteras på 10 km. Klassikerhalvan gör debut på 15 km. Boken Världens största terränglopp gavs ut i augusti. Författare Mats Samuelsson och Crister Engström. Boken är på 144 sidor. 2007 Anmälningssiffran 33.919 var nytt rekord för Lidingöloppet – tretusen fler än tidigare noteringen som var 14 år gammal. Två vätskedepåer på sista milen mot tidigare en. Tyktorpkontrollen slopas och Uddvägen 6,2 km kvar och Tyktorpsvägen södra 3,0 km kvar blev de nya. 1980 hade Slalombackskontrollen och Hustegaholmskontrollerna tillkommit och Kyrkankontrollen tagits bort. 7,5 km blev ny stavgångsklass. Skolstafetten startas. Lidingö Triathlon, fick Lidingöloppet som samarbetspartner. 2008 Lidingö Ultra 50 km var ett nytt lopp samma dag som seglartävlingen Lidingö Runt. Tävlingen genomfördes med 300 deltagare i toppenfint väder. Daniel Nilsson blev loppets första segrare på 3.29.12 Sportmässa med nummerlappsutdelning i Lidingö Tennisklubbs lokaler. Journalister från europeiska löpartidningar resulterade i ett flertal artiklar under hösten.

305

Startgrupp 7 sprang fel redan efter 300 m vek löparna av på en ridstig för att sedan följa Ekholmsnäsvägen och fram mot vätskan vid Ekholmsnäsbacken. Först där blev löparna medvetna och uppmärksammade på att de sprungit fel och fick vända om för att fortsätta på den rätta sträckningen. Lidingöloppet China genomförs för första gången i staden Changchun med 20000 deltagare. Kinesisk delegation besökte Lidingöloppet. 2009 Den 700000:e löparen i mål blev IFK Lidingös Jennie Horkman. Kinesisk delegation besöker Lidingöloppet, ett led i det treåriga samarbetet, vilket påbörjades föregående år. För första gången blev det australiensisk seger genom Benita Johnson som med 34.19 på det kvinnliga 10 km-loppet, vann med en minut före Hässelbys Isabellah Andersson. 2010 ”Lidingöloppet on Tour”, ett nytt sätt att presentera Lidingöloppet ute i landet. Fem städer besöktes och 10 km:s banor märktes upp på vilka seedningslopp arrangerades. Frivilliga hälsodeklarationer för loppets deltagare efter de dödsfall som inträffade på Midnattsloppet dryga månaden innan Lidingöloppet. Sista Lidingöloppet i Kina. Det tredje loppet genomfördes traditionellt i midsommarhelgen med 10000 deltagare i staden Changchun 100 mil norr om Peking. 2011 30 km fullt i början av augusti trots att anmälningstaket höjts från 18000 till 20000. Det nya anmälningsrekordet blev 43243. Folk i Rörelse i syfte att uppmärksamma beslutsfattare inom näringslivet kring behovet att arbeta med hälsofrågan.följa dem på banan. Blev ett återkommande arrangemang. Jacob Hård från SVT och friidrottsklubben högtidstalade i Lidingö kyrka där årets kranskulla Klara Bodinson kröntes av Hans Barge, ordförande i Kultur & Fritid. Ny grafisk profil, den fjärde i ordningen, och en ny hemsida presenterades under året. Tomas Hozek gjorde sitt första lopp som ny generalsekreterare. Lewis Korir segrar med 7.07 på 30 km, den största segermarginalen genom tiderna. Tim Jonstone har den näst största marginalen med nästan fem minuter från 1996.

306

2012 Årets hederspris 2011 av Företagarna Lidingö Med följande motivering fick Lidingöloppet priset: Lidingöloppet är, som företag betraktat, outstanding när det gäller antalet kunder, antalet leverantörer, omsättning, logistik och inte minst samverkan och skapande av goodwill för Lidingö. Staden upplevs plötsligt under en helg som välordnad, välskyltad och efteråt synnerligen välstädad. Trots att Lidingöloppet numera betraktas som en medelålders KLASSIKER lyckas man ändå ständigt förnya, föryngra, bredda och förbättra sig, vilket gör att man alltid är rätt i tiden och en stor del av Lidingös själ. LidingöStafetten blir från detta år ett renodlat välgörenhetslopp. Tillsammans med Hjärt-Lungfonden var målet att samla in 2 miljoner kronor. Löparläger med Lena Gavelin i Ramundberget under en vecka. Träning, god mat, skön logi, återhämtning och nya kunskaper stod på programmet. Semesterträning, enkla träningsråd och motivationstips till Lidingöloppslöparna. Lidingöloppet utmaning. I en serie om 4 filmer följdes två vanliga motionärer som valt Lidingöloppet som sin utmaning för att förbättra sin löpning och hälsa. Magnus Hedström från Lund blev den miljonte löparen att anmäla sig till Lidingöloppet den 28 juni och fullföljde på tiden 2.24.50. Fria starter i Lidingöloppet under 10 år, Apollos träningsläger 2013, träningskläder från Adidas, presentkort från Intersport på 1000 kr, sporthörlurar från Sony, presentkort på AXA produkter, nummerlapp med nummer 1000000, GPS som visade Magnus position på storbildskärm, massage efter målgång, valfri resa med SJ Event. Magnus tid M22 och K22 för sista året med egen startgrupp, då endast 36 respektive 30 fullföljde tävlingen. Rekordet på 808 i M22 var från 1984 och i K22, 371 var från 1988. M22 fick i fortsättningen deltaga i MK 15 km. Årets hälsoinspiratör, miljödiplomering. Kansliet har uppfräschats under året. Flytt av materiel från Stockbyförrådet till förråd på Båtsmansvägen. Ny anmälningssida och ny layout på gamla hemsidan. Storbild på Lidingövallen och direktsändning av Lidingöloppshelgen via webb. Elitsatsning på 30 och 15 km. 2012 återupptogs traditionen med att utse årets funktionär. I samband med Lasse Dahlstedts 75-årsdag instiftade Lidingöloppet ett funktionärspris i Lasse Dahlstedts namn. Priset var en tavla utformad av Torstensson Art & Design Sweden AB. Priset tilldelades

307

Jesper Svedberg för sina insatser vid uppbyggnaden av målområdet, även Lasse Dahlstedt tilldelades en sådan tavla. 2013 Lidingöloppet MTB arrangerades för första gången över 63 km under våren. Även distanser över halva distansen och lopp för ungdom fanns med. Inget lopp 2020 och 2021 kördes det sista loppet under lidingöloppsveckan på en bana över 30 km. Fortsatt aktivering på arenan. Uppfräschning av duschtälten bland annat. Goodiebag med olika artiklar från sponsorerna delades ut till alla Tjejloppslöparna Rullstolsklass var nytt för året två klasser en med och en utan assistent på en bana på 1500 m. Av 45 anmälda fullföljde 32. Företagsby för VIP Lidingöloppet On Tour arrangeras på Rönneberga 16 juni 36 hjärtstartare fanns utplacerade runt bana och på sjukvårdenheterna. Johanniterhjälpen och Röda Korset bemannade hjärtstartarna. Lidingöloppsgubben i helt döljande röd dräkt startade sist av alla lidingöloppsdeltagare och sprang in på en tid av 2.22.19 och sprang totalt om 7307 löpare Prioriterade objekt: Funktionärsarbetet, sponsorjakt, belysning sista milen, krisplan, ev. kansliflytt till Lidingövallen, MTB loppet. Eva Blomberg erhöll Lasse Dahlstedts funktionärspris för sitt engagerade arbete med informationsverksamheten och insatserna med akuta sjukdomsfall. 2014 Den 16 januari gav posten ut fem Klassikerfrimärken varav ett med Lidingöloppet som motiv. Eddie Granlunds foto är förlaga vilket därefter har graverats och tryckts. Redan 2000 deltog Lars-Eric Dahlstedt i en av Posten anordnad tävling där det gick ut på att skapa ett eget frimärke. Av över 6000 inkomna förslag gick Lars-Eric vidare bland 10 utvalda frimärken. Lars-Erics förslag var fem frimärken med foton från de fem klassikerloppen med namnet på varje arrangemang på märkena. De nu framtagna frimärkena har samma idé med naturligtvis med andra fotografier. Under en följd av år har Lars-Eric och flera med honom just föreslagit motiv från de olika klassikerloppen eller med alla tävlingar samlade och slutligen fastnade Postens Frimärksråd för förslaget. Jubileumsåret uppmärksammades med en 56-sidig jubileumsskrift i Klassikermagasinet, sammanställd av Jonas Hedman.

308

På Lidingöloppets hemsida publicerades fakta och ett tiotal intervjuer med i loppet engagerade/ medverkande personer. Jonas Hedman och Karin Movin svarade för upplägget. En minnesutställning om Lidingöloppet från staten visades i Lidingö Muséum under en månad, jag svarade för innehållet. Under Sportmässan visades, nummerlappar, tröjor samt medaljer från Lidingöloppets startår och framåt i tiden. Lidingökonstnärerna hade konstutställning av drygt tiotalet verk dels i spåret vid Långängen med kopior i serveringstältet i målet samt vid festligheterna på Bosön. Några konstverk utlottades bland publiken. Under loppet uppmärksammades loppets årtionden på olika vis med tidsenliga inslag. Bland annat fanns Susanne Larnefelt och Beatelsmusik med. Bosöfestligheter med Staffan Odelberg och Jessica Lindén som konferencierer samlade runt 600 inbjudna och betalande gäster. Underhållning, utdelningar, där de nio löpare som fullföljt samtliga 50 lopp uppmärksammades. Dessutom fick Lasse Dahlstedt utmärkelsen Alla Tiders funktionär. Högtidstalare i Lidingö kyrka var Lasse Dahlstedt. Mitt Lidingölopp erbjöds till deltagarna där de kunde få tider från varje tidkontroll och målgången. Filmen var på tre minuter. För andra året visade SVT fem avsnitt på 30 minuter från Klassikerloppen och där det var möjligt att få en special från Lidingöloppsavsnittet, liksom från de övriga arrangemangen. Folkhälsoseminarium ägde rum på Bosön Lidingöstafettens sträckor ändrades till 4x4 km. 30 km:s loppet utökades till att kunna ta emot 21500 anmälningar. Pannlampor från Silva delades ut till de sista vid 3 km kvar på 30 km för att de skulle slippa springa i mörker. Till 2015 kommer sista milen att vara elbelyst. Trafiksituationen för resande från Lidingö under lördagen blev besvärlig med långa köer till bussarna och likaså buss- och biltrafiken in till Stockholm då endast en fil var öppen in mot Stockholm. Webbsändning 365 Live sändes från 30 kilometersloppet Lidingöloppet når sitt största deltagarantal med 44913 anmälda och 37342 fullföljande The Tunnel Run arrangerades i november.

309

Lennart Brattgård erhöll Lasse Dahlstedts funktionärspris för engagerade, kunniga, erfarenhetsmässiga och oförtröttliga arbete i att leda Lidingöloppets tävlingssekretariat. Lennart som redan 1973 var med och sammanställde loppets resultatlista till stora delar manuellt till att vidareutveckla dagens avancerade datoriserade teknik. Utöver tävlingssekretariatsarbetet har Lennart under olika skeden ingått i loppets styrelse, tävlingsledning samt blockledare. 2015 Gyllene Hjulet 2015, Årets Event B2C, för arrangemanget ”Stockholm Tunnel Run” (STR), som ägde rum 22 november 2014. Priset delades ut av Sponsring & Eventföreningen vid en festlighet i Stockholm. Tävlingen var Europas största 10-kilometerslopp med 42513 anmälda löpare. Förutom Lidingöloppet vann Tallink Silja ”Årets Hantverk” för sina aktiviteter i samband med STR. Med Google Streetview blev Lidingöloppet det första terränglopp som med en trekker med femton linser kom att visa hela lidingöloppsbanan från olika håll. Inför loppet kunde vem som helst se på banan gratis via Google maps. Ljusloppet 5 september blev invigningen av elbelysningen på sista milen med ett lopp i ljus. Den nya belysningen började efter 700 m på Lilla LL-spåret och fram till anslutningen 400 m före mål där det gamla elljusspåret tog vid. Vallentuna elverk, Lidingö stad och Lidingöloppet har gemensamt kunnat färdigställa detta projekt. Rondell färdig till årets lopp i korsningen Grönsta- Norra Kungsvägen Rullets bana utökades från 1700 till 2100 meter med start inne på Lidingövallen. Deltagarantalet nådde nästan upp till förra årets deltagarrekord, nu 44915, men hade fem fler fullföljande. Kronprins Fredrik av Danmark fullföljde Lidingöloppet och de övriga Klassikerdistanserna. Sammanlagd tid under 24 tim. Lidingö Stafetten arrangerades för sista gången. Ann-Marie Hevreng var redan i början på 1970-talet med vid stora starten. Senare har Ann-Marie haft hand om funktionärsrekryteringen inom friidrotten. Alltid behjälplig med kansliarbete under många timmar, alltid på glatt humör. De senaste åren funktionärsmatansvarig på Grönsta och erhöll därför Lasse Dahlstedts funktionärspris. 2016 Titelsponsor – TCS Lidingöloppet. TCS eller Tata Consultancy Servises är ett indiskt IT bolag som är en av världens största i sin branch. TCS har 350000 anställda och tillhör TATA Group. Sponsrar: Ruset, Rullet, Lilla, 15 och 30 km. Praktikertjänst sponsor för Lidingöloppets sjukvård.

310

Rosa Bandet loppet – titelsponsor för tidigare Lidingö Tjejlopp. Detta tack vare att ICA går in som avsändare och donerar namnrättigheten till Rosa Bandet kampanjen. Pre-run, blev det nya namnet för pastapartyt, vilket från detta år flyttade ner till isbanan på Lidingövallen. Besökarundersökning genomfördes under tävlingsdagarna. 2016 Mikael Tarandi Började på Banan 1968. Målchef på 1990-talet i nio år. I LL:s styrelse och ledningsgrupp i 21 år varav fyra år som ordförande. Nummerlappsutdelningen i nio år för att från 2012 gått över till banan och där tagit över ansvaret och i detalj strukturerat upp verksamheten till ett föredöme. med att färdigställa startkuvert. Årets funktionärspristagare. 2017 Tunnellopp arrangerades i mars från Karolinska sjukhuset till Medborgarplatsen på sidotunnel till Citybanan. Titelsponsorn TCS utökar målbygget till att omfatta 600 kvm. Rosa Bandet loppet använde målbyggnaden för samma ändamål under söndagen. Svenska segrar på både M 30 km och K 10 km. Kvinnor och män får samma prispengar: 30-20 och 10 tkr till de tre första placeringarna. Webbsändningen Live 365 utökades till att även sända 15 kilometersloppet. 493000 kr skänktes till Cancerfonden. Janne Åkerblom funktionärsprisvinnare 2017 I mitten av 1980-talet blev det speakerjobb vid Kyrkviken, ordentligt påläst fick både publik och löpare intressant information. Uppdraget utökades senare också till Grönstapasseringen. I slutet av 1980-talet följde ett kreativt arbete i marknadsgruppen, med olika teman i de fyra Lidingöloppstidningarna, många kommer ihåg ”När gav du din fru en Lidingöloppsstart senast?” ”På väg utför? Unna dig ett par rejäla uppförsbackar.” Då Lidingöloppets löpartorg tog form blev hans uppdrag att fånga upp efterloppskänslan genom intervjuer med löparna. Prisutdelningssermonin är en viktig del i arrangemanget, pristagarna måste lyftas fram, informeras om hur prisutdelningen går till, inte minst att ta de tre stegen framåt mot scenkanten efter att ha fått sitt pris för att motta det trefaldiga Lidingöloppslevet.

311

Redaktör för Lidingöloppet 365 Live, som startade jubileumsåret 2014, innebar att från ett grundupplägg av sändningen detaljplanera TV-sändningen på tiosekundersnivå för att få fram ett ”körschema”, som även skall vara flexibelt. Löparna springer inte lika fort varje år. I år utökades sändningen även med 15 km-loppet. Och Lars-Eric Dahlstedts Funktionärspris för 2017 2018 Berndt Ekström, Lidingöloppets förste segrare avled den 27 juli i Ludvika 78 år gammal. Berndt var även med i IFK Lidingös lag som var det första femmannalag att vinna Lidingöloppets 30 km 1966. Nummerlapparna skrevs ut vid nummerlappsutdelningen. App ersatte tryckt material som startbevis, kartor och besöktstid. På så vis kunde 100000 tycksaker sparas in. Datacentralen med resultatvisning flyttades till Lidingövallen. Parkeringsavgift på 60 kr införs med betalning på swish, hälften skänks till Canserfonden. Stavgångsloppets 10 km byttes ut mot två varv på 4 km, ett varv också möjligt enligt tidigare. Den miljonte löparen i mål blev Terese Artvin Enskede gård som sprang i mål på 2.37.30. Som pris fick Terese fria starter i Lidingöloppet livet ut, en anmälan till New York Marathon 2019 samt priser från loppets sponsorer. 726710 kr skänktes till Cancerfonden. Loppets ledningsgrupp meddelar efter årets lopp att de anställda skall reduceras med fyra tjänster och att ny GS kommer att anställas. Ninna Engberg ny GS anställdes från 1 dec och blev kvar under ett år. Funktionärspris för 2018 går till Väino Tarandi, Väino började på banan 1968. Målchef under nio år mellan1981-89. Deltagarblockchef 1988-95, AU 1996-99 och dess ordförande 98-99. Ansvarig nummerlappsutdelningen från 2000, där han varit klippan för verksamheten med den förnämliga insatsen 2018 då direktutskriften av nummerlapparna på plats kom att bli den stora utmaningen och där kom professorsmeriten till användning. 2019 Företaget Albert betalar startavgiften för deltagare i Lilla Lidingöloppet som anmäler sig genom företaget som undervisar barn digitalt i matematik i åldrarna 3-16 år. Lidingöloppet 55, 51 lidingölegendarer gjorde tre målgångar på distanserna 15, 30 och 10 km.

312

Ann-Louise ”Lissen” Lindman blev den äldsta kvinnan med sina 90 år under året att fullfölja ett Lidingölopp, vilket hon gjorde i klassen K80 4 km på tiden 33.52. Ett terrängloppsseminarium arrangerades på Bosön med Wolfgang Pichler och längdåkningens Frida Karlsson. Ninna Engberg slutar som generalsekreterare i slutet av november och Jesper Arkinger går in som tillfällig generalsekreterare och även ordförande då Staffan Movin fick i fortsättningsvis inte inneha ordförandeskapet i både Lidingöloppet och En Svensk Klassiker. Martin Terry erhöll Lasse Dahlstedts funktionärspris. Stavgångsloppets sista år, startade 2004 och avslutade som, Lidingö På Gång. 2020 Cilla Gyldén blir ny generalsekreterare från den 1 februari och Dan Karlsson efterträder Staffan Movin som ordförande. Elbelysning på resterande 4- och 3 kmspåren. Sista milen belyst från 2015. Corona pandemin medförde: Att elitlopp arrangerades på ordinarie tävlingsdag för juniorklasserna 10 km, huvudloppet blev på 15 km för män och kvinnor samt två 30 km´s lopp, likaså för män och kvinnor. Loppen var begränsade Till 30 löpare i varje klass. För övriga löpare fanns det dels möjligheten att springa Lidingöloppen på Lidingö eller Hemma. Att tidtagningen skötte deltagarna själva, via appen Stava redovisades tiderna till Lidingöloppskansliet där det gjordes resultatlistor för Lidingö- respektive Hemmaresultat. Att loppen genomfördes under tidsperioden 19 sep till den 18 oktober. 2021 Lidingöloppen spreds under fem dagar från den 24-26 september tom 2-3 oktober med anledning av covid -19. En maxgräns av 900 personer fick vistas samtidigt vid start och målområde. För 30 km loppet innebar det starter från kl. 9-15:10 med endast det loppet under lördagen den 25 september. Även detta år fanns möjligheten att genomföra loppen som Hemmalopp likt föregående år, detta år under tiden 1-31 oktober Nytt lopp detta år var Femman, ett lopp öppet för både män och kvinnor. Bansträckningen gick uteslutande på Lidingöloppets banor 1,7, 3 och 4 km där löparna efter knappt 200 meters löpning från

313

parkeringen följde väg/stigen upp mot början på spurtraka, således i motsatt riktning mot alla andra lopp upp till 450 meter före mål där banan anslöt till 3 kilometersspåret. Lidingöloppet MTB genomfördes under lördagen den 2 okt med nya bansträckningar. 30 km loppet blev huvudloppet med start från Koltorps gärde och med förlängningar av ordinarie Lidingöloppsbanan inom Långängen och Elfviksområdet för att undvika korsningar vid Trolldals- och Kyttingevägarna. Ungdomsbanorna hade sina start- och målplasts på Grönsta gärde. Detta blev det sista året som det arrangerades. Rullet hade startplats på Grönsta gärde mot tidigare Lidingövallen. Sven Gärderud, Lidingöloppets grundare avled fyra dagar före sin 100 årsdag den 25 september. En tyst minut hölls till hans minne söndagen den 3 oktober, vilken föregicks av en intervju med Lars-Eric Dahlstedt, en av medgrundarna av loppet 1965. Ingen resultatlista för deltagare 11 år och yngre. Friidrottsförbundet införde detta år att deltagare 11 år och yngre inte skulle redovisas i resultatlista, däremot fanns varje individuellt resultat redovisat under deltagarnas namn. Anders Rahmqvist tilldelas 2021 års funktionärspris, vilket utdelades 1 april 2022 av Lasse Dahlstedt. När pandemin under våren 2020 tog ett grepp om samhället klev Anders, i rollen som Tävlingsläkare, in för att guida Lidingöloppet genom en svår tid präglad av restriktioner och Corona-anpassningar. Under det mycket begränsade Elitlopp som genomfördes 2020 testades en delvis ny sjukvårdsorganisation, som under ledning av Anders rullades ut i full skala 2021. Arbetet under 2021 innebar förutom sedvanliga Tävlingsläkarsysslor också ett arbete med att rekrytera och utbilda sjukvårdsorganisationen. Dessutom anpassades loppet på olika sätt så att både deltagare och funktionärer skulle känna trygghet i att delta i loppet, trots pandemin. 2022 Anna Öberg blev 2022-02-01 ny ordförande efter Dag Karlsson. Efter 40 genomförda Lidingöloppet 30km erhåller deltagarna: Fri personlig anmälningsavgift resten av livet. Veteranklubben blev det nya namnet för 30-loppsklubben. För att ingå i Lidingöloppets Veteranklubb krävs minst 30 genomförda Lidingölopp eller Rosa Bandet-lopp (Lidingö Knattelopp och Lilla Lidingöloppet ej inräknade) på valfri distans. Varje löpare kan högst räkna ett lopp per år. Efter att deltagarna har genomfört 30 lopp eller fler inbjuds de till Lidingöloppets Veteranklubbsträff som arrangeras i samband med TCS Lidingöloppshelgen, under vilken de kommer att uppmärksammas för sina fina insatser genom åren. Efter minst 30 lopp erhåller deltagarna en Lidingöloppets Veteranklubb-t-shirt (anmälan skall göras innan den 30 juni). Ett separat mejl skickas ut till deltagarna om detta efter genomförd anmälan. Lidingöloppets Veteranklubb hade träff i anslutning till Sportmässan med mingel, intervjuer och enkel förtäring. Ny reptid efter 27 km: 18.40. Rullets startplats flyttades från Grönstavägen till ordinarie start på Grönsta för att vika vänster efter 100 meter och in på Grönstavågen.

314

Nya sponsorer detta år: Suzuki, 2XU, Corem fastighetskonsult, Bama, Mariestads öl alkoholfri. Lidingöloppet tilldelades Internationella friidrottsförbundets världsarvsplakett (World Athletics Heritage Plaque). Seminarium på Bosön kring uthållighetsidrotter (XCC Cross Country Conferense). Webbsändning av loppet. TV-sändning av huvudloppet i Sportkanalen och på Cmore. Hamburgare och wraps serverades i det stora tältet på målgärdet. Klassikerdiplom skrevs ut direkt efter målgång i Klassikerns tält till dem som slutfört Klassikern efter Lidingöloppet. Lång kö. Pia Isaksson tilldeldes 2022 Lar-Eric Dahlstedts funktionärspris 2001 utsågs IFK Lidingös friidrottssprinter Pia Welin till den 30:e kranskullan i Lidingöloppet. Fyra år senare, 2005, åtog sig Pia, nu med efternamnet Isaksson, att ansvara för loppets prisutdelningsverksamhet under de tre tävlingsdagarna efter Dagny Blomgrens frånfälle. Uppdraget innebär att vara den sammanhållande personen som möjliggör firandet över tre dagar av samtliga pristagares fina prestationer. Pia har full kontroll på logistiken både bakom, bredvid och på scen när priser delas ut av Lidingöloppets olika prisutdelare. Med sitt speciella lugn, trygghet, engagemang och kunskap sprider Pia en harmoni kring allt hon är delaktig i både i och runt scenen, för såväl pristagare som funktionärskollegor. 2023 Cecilia Gylldén avslutade sin tjänst på Lidingöloppet 2023-01-16 för att arbeta vidare på Spendrup. Krister Svensson ny Generalsekreterare från mitten av maj. Kom närmast från SJ. 1,7 km utan tidtagning för alla i åldrarna 7-15 år. TV4 sändning av loppet. Lasse Dahlstedt uppvaktades vid målgången på RosaBandet loppet 4 km, där han som både ansvarig för eftergångarna och själv eftergångare och deltagare, filmades, intevjuades och blomsterhyllades för sina insatser i loppet under åren.

315

Motionspokalen (MP) Samlade händelser kring arrangemanget 473 MP-477 MP

473. Tävlingens historia, min start. MP Tävlingens historia. Sven Gärderud är inte bara pappa till Anders Gärderud, olympiasegraren i hinderlöpning1976, utan även den som kom på idén att starta Lidingöloppet 1965 Endast tre månader efter det första Lidingöloppet genomförts i början av oktober 1965 gjorde Sven ett upprop i Lidingö Tidning den 30 december. Artikeln löd i korthet som följer: Vad regelbunden motion för den medelålders människan av i dag innebär, behöver knappast ordas om. Genom massmedia, radio och TV, har vi kommit till insikt att vi måste ut och röra på oss antingen till fots, på skidor eller cykel. Och lite längre ner i artikeln: För att få lite test på konditionen har man inom IFK Lidingö tänkt sig att inbjuda såväl medlemmar som icke medlemmar till en mångkamp, den så kallade ”GUBBPOKALEN ”, efter UNGDOMSPOKALENS mönster. Man räknar med att ha två klasser: Följande grenar har medtagits med en gren per månad utom i juli och augusti: Slutet av januari längdåkning på skidor cirka 7 km; februari hastighetsåkning på skridsko 500 meter; mars: Simning 200 meter; april terränglöpning 2 km; maj: varpa och i början av juni kulstötning. Efter sommaruppehållet kommer pilkastning i september, orientering i oktober på en banan om cirka 5 km, lätt, bordtennis under november och en liten avslutning i december. Då arrangemanget ligger på förslagsstadiet är IFK Lidingö tacksam för att under adress Sven Gärderud, Sagavägen 8, Lidingö (Sven bodde kvar på samma adress till fram mot 2015) få in synpunkter och eventuellt intresse för arrangemanget före 12 januari. Detta för att kunna sätta igång det hela i slutet av januari 1966. Redan den 11 januari meddelades det i Lidingö Tidning att den första tävlingen skidor skulle avgöras söndagen den 30 januari. Sven presenterade ett förslag på en motionstävling med elva idrottsgrenar för gubbar över 40 år. Upplägget skulle vara likt Ungdomspokalen som Sven tillsammans med några andra idrottsledare startat 1957, Ungdomspokalen var ett arrangemang som vände sig till ungdom 10-18 år med tiotalet idrottsgrenar under ett år. Uppropet mottogs med glädje bland gubbarna på Lidingö och redan den 30 januari 1966 genomfördes det första momentet, skidåkning i Gubbpokalen, start och mål på Grönsta gärde. Lars-Eric Dahlstedt som var skidledare i skidoch orienteringssektionen fick uppdraget av Sven att lägga och snitsla den första tävlingen. Till start kom 81 deltagare, vilka delades upp i en yngre grupp 40-49 år och en äldre över 50 år. Någon gubbe från den äldre gruppen är inte kvar i livet, nu 2023 och den ende i den yngre gruppen är Erik Söderberg nu 98 år, som fullföljde 30 gånger, senast 1998. Sven avled dagen före det 57:e Lidingöloppet och fyra dagar före sin 100-årsdag den 25 september 2021. 1979 var vi en trio gubbar som debuterade nämligen Lennart Centerlind (1935-2022), Lars-Eric Dahlstedt (1937) och Leif Eklund (1939). Lennart hade förutsatt sig att inte någonsin bli sist i någon gren, men redan första året blev Lennart sist i bowlingen på 277 poäng, poängen bättre var jag, senare vann jag ett år och Lennart var topp i grenen. Leif Eklund och jag hade mötts på skidor när vi tävlade för IFK Lidingö 20 år

317

tidigare än debuten i Gubbpokalen. Leffe slog då mig med några sekunder. På Gubbpokalens skidmoment debutåret var styrkeförhållandet oss emellan detsamma, Leffe slog mig med en sekund. Lennart och Leif är nu de som tillsammans med Gösta Skarp har de flesta segrarna bland gubbarna med 12 vardera. Lennart fullföljde 36 och Leif 26 gånger och själv var efter 2022 uppe i 42 fullföljda. Leif flyttade till Hälsingland 2012 och flyttade tio år senare ner till Vallentuna utan att återuppta deltagandet. Lennart är den funktionär som deltagit vid flest grenmoment med 27 år i rad som grenledare för skridsko. Från 1998 valdes Lennart som huvudledare/verkställande ordförande som det står i årsmötesprotokollet. Lennart hade det uppdraget tom 2013. Under denna tid skedde det stora förändringar i verksamheten. Från servicen på föreningsgården med utskrifter och kopiering till att Lennart helt tog över utskrifter, kopiering och utskick. Distribuering med hjälp av ”brevduvor” på ön till utskick via mejl och ett tjugotal via brev blev en förändring omkring 2005. Lennart strukturerade verksamheten med schema för årets arbetsuppgifter, utläggning av kallelser, resultat och annan information på Motionspokalens hemsida. Redan samma dag som tävlingen arrangerats har resultaten funnits på hemsidan. Lennart är den gubbe som har flest grensegrar totalt, nämligen 74, dessutom är Lennart bäst med 19 segrar i skidor, 25 i skridsko samt 19 i badminton. Samtidigt som Lennart valdes in i styrelsen valdes även jag som ordförande, ett uppdrag som jag hade till och med 2022. Från 2014 tog jag även över Lennarts uppgifter vad gällde planering, lokalbokningar, iordningställandet av kallelser för godkännande av grenledarna mm. Däremot ligger utläggningen av kallelser, resultat och övriga dokument på webbmastern. Ja har dessutom varit orienteringsansvarig i 17 år samt banläggare för skidtävlingen under åtta år. Nämnas kan att jag var den som på uppdrag av Sven Gärderud lade och snitslade den första skidtävlingsbanan som gick med start och mål på Grönsta gärde den 30 januari 1966. Jag är också den som vunnit flest grenar totalt av samtliga, nämligen med 32 första placeringar i orientering. Totalt har jag 46 grensegrar, Leffe har 45 var av 20 i kula, vilket är detsamma som Lennart Magnusson. Vi alla tre, har erhållit utmärkelsen ”Ladies Gubbe” Lennart 2004, jag 2005 och Leif 2008. 1991 blev det samlande namnet för föreningen Motionspokalen. Antal grenar ingående i Motionspokalen är för gubbar 11, från 2018 ändrat till 10 för klasserna Gubbar Äldre Veteraner då skridskomomentet tagits bort. Även i Ladies är det numera även 11 grenar med undantag för de två äldsta klasserna där inte kulstötning ingår och inte heller skridsko för den äldre veteranklassen.

474. Både ordförande och huvudledare. MP 2014 var året då jag både var ordförande och huvudledare i Motionspokalen. Huvudledarskapet, vilket Lennart Centerlind haft sedan 1998 när vi båda valdes in i styrelsen har bland annat inneburit att ha kontakterna med alla grenledare inför tävlingarna vad gäller kallelsernas ut formning, utforma årsprogram, hålla kontakten med kommunen vad gäller hyra av hallar och idrottsplatsen Lidingövallen. Var ju även spåransvarig för skidor och kunde köra upp spåren på golfbanan den 1 februari för att sedan kunna genomföra tävlingen på söndagen. Dagen efter hade det inte gått att köra tävlingen då den mesta snön smält. Fredagen fem dagar senare fanns det inte någon snö kvar. Söndagen som vi körde var den enda dagen under säsongen som det var tänkbart att åka. För tionde året var jag även den som var ansvarig för Motionspokalens orienteringsmoment.

318

475. Grenarna. MP Här en beskrivning av de grenar som ingår Motionspokalen. SKIDOR.Söndagen den 30 januari 1966 avgjordes Gubbpokalens allra första gren, skidor. Start och mål var på Grönsta gärde. Lars-Eric Dahlstedt som var skidansvarig i IFK:s skidoch orienterngssektion fick uppdraget av Sven Gärderud att lägga och snitsla en 6 km lång bana. 81 gubbar kom till start i de två tävlingsklasserna 40-49 respektive 50 år och äldre. Breviksbadet blev under åren1976-84 start- och målplats för skidmomentet med ett undantag 1977 då tävlingen avgjordes vid Fågelöudde. 1985 flyttades tävlingens start och målplats till Motionsgården Stockby, som var start och målplats fram tom 2012, med ett undantag för 2009 då tävlingen kördes på den snösträng som körts upp för skridskobanan på Grönstaviken. Från 2013 flyttades tävlingen till Lidingö golfbana, åter till Motionsgården 2016. När sedan det blev konstsnö på Grönsta gärde 2018 och -19 gick tävlingen där för att vara tillbaka på golfbanan 2019. Under covid-19 pandemin 2020 ingen tävling och 2021 inga tävlingar och 2022 inställt med anledning av snöbrist. För första gången utanför Lidingö arrangerades tävlingen 2023 på Ågesta golfbanans konstsnöspår. Fram till och med 1998 var det individuell start men från 1999 infördes gruppstarter klassvis. Eftersom det endast är platssiffran som räknas och några tider att jämföra med tidigare år inte var aktuellt i grenen och distanser och fören aldrig är jämförbara. Det innebar även att det blev ett enklare förfarande vid målgången. Banlängderna har under åren även förändrats, som längst har gubbarnas yngsta grupp kört 10.8 km, 1969, för att under de senaste åren ligga på 7,5 km och ännu kortare när tävlingen avgjorts på konstsnöspåren. Under tävlingens 50 verksamhetsår har tävlingen ställts in 13 gånger med anledning av snöbrist och två gånger med anledning av covid-19 pandemin och under de tretton åren 1989-2001 ställdes skidmomentet in åtta gånger. 1975 gjordes ett byte av skidor till cykel, med anledning av utebliven snö det året. När cykeltävlingen skulle avgöras med start och mål från vägkorset Södergarns- Elfviksvägen fick tävlingen ställas in då det hade kommit mycket snö på natten. Det fanns deltagare som kom med både cykel och skidor i bilen inför tävlingen. Tävlingen fick skjutas upp och avgjordes några veckor senare den 6 april.

475. Några år avgjordes skidmomentet på konstsnö Grönsta gärde. MP.

319

SKRIDSKO. Under Pokalens första år genomfördes grenen på Lidingövallens löparbana, vilken då spolades under vintern. Distansen var 333 m. 1970-71 var distansen för Ladies 250 m. När tävlingsplatsen flyttades till Östermalms IP åren 1972-76 körde ladies 400 m. 1977 var tävlingen tillbaka på Lidingövallen på en 250 m lång bana på bandyplanen. Ladies körde då ett varv, 250 m medan Gubbarna körde två varv. 1988-89 och 1992 avgjordes grenen på Sollentunvallen. Två gånger har grenen ställts in 1990 och 1998. 1991 och 1994 var det tävling på Lidingövallen. Från 1995 har tävlingen ägt rum på Östermalms IP. Distansen var 400 meter för Ladies till och med år 2000, därefter 500 meter för samtliga klasser. SIMNING. När Sven Gärderud presenterade det första förslaget på grenar i Gubbpokalen var tävlingsdistansen i simning 200 meter. Det blev aldrig aktuellt, utan istället 100 meter för både de yngre och äldre gubbarna. När den första tävlingen avgjordes var det i den nya kombinerade gymnastik- och simhallen i Gångsätra gymnasium (byggd 1965) vilken även har en 25-metersbassäng med fyra banor. Här har samtliga Gubbpokalen/Motionspokalens simtävlingar avgjorts med undantag för 2002 då simhallen renoverades. Det året flyttades tävlingen till Bosön och tävlingen kunde där avgöras i den 16,66 meter långa bassängen. Från 2014 är distansen för Ladies äldre veteraner 25 meter, vilket även blev distansen för Gubbar äldre veteraner när den klassen infördes ett par år efter ladies.’ BOWLING Grenen var inte med första året 1966 trots att bowlinghallen invigdes året innan. Från början spelades endast två serier för att därefter utökas till nuvarande tre. För att under många år varit gren nummer fyra var den 2015 avslutningsgren. Bowlingen är också den mest populära grenen och har under många år samlat runt 100 deltagare TERRÄNGLÖPNING Under alla år har terränglöpningen ägt rum i Stockby – Långängsområdet. Gubbarnas bana följde det ursprungliga elljusspåret som från början var drygt 2 km. (2134 m enligt gammalt PM), 1971 utökades banan till knappt 2,5 km och den längden gällde fram till 1987 då banan utökades till cirka 2,9 km. Sträckning gick förbi Långängens gård, vidare öster om östra Långängskärret för att runda Breviksbadet och längs med Kottlasjönsstigen för att ansluta till elljusspåret där Lidingöloppsspåret passerat över sankmarken, vidare på elljusspåret till den tidigare målplatsen, där det en gång i tiden fanns en klocka, numera endast spårcentral. Gemensam start för den yngsta gubbklassen. Från 2013 sker även gemensam start för de äldre gubbarna, men möjlighet till individuell start finns. År 2010 kom nästa ändring, då samtliga klasser kom att springa den 1500 meter långa slingan runt västra Långängskärret. De två yngsta gubbklasserna springer från det året två varv och från samma år gäller även Ladies har alltid haft banan runt västra Långängskärret. Visserligen startade de fram till mitten av 1970-talet på stigen 50 m SV Långängsladan där även målgången var. Start och målplats var även densamma för gubbarna. Först i slutet av 1970-talet flyttade start och målplats till den nuvarande platsen. SKYTTE. Grenen var inte med på det förslag som Sven Gärderud presenterade i sin inbjudan till Gubbpokalen i december 1965. Där var förslaget pilkastning. Så blev det inte utan genom kontakter med Lidingö Skytteförening kom skytte med. Till en början på den gamla skjutbanan vid Rudboda och då med poängskjutning. När de sista skotten ekat på den gamla skjutbanan, (möjligen sommaren 1968) flyttades skjutmomentet till den nya banan vid Furutorp. Skjutavstånd är 50 meter med korthållsgevär typ Schultz & Larsen. Själva tävlingen genomförs efter flytten till Furutorp genom att deltagarna först har tre provskott för att i första hand se till så att de är inne på tavlan. Därefter två tävlingsserier med fem skott i varje, skjuttid tre minuter. Centrumavståndet mäts i mm mellan de kulhål som ligger längst ifrån varandra efter det sämsta skottet räknats bort. Ladies och Gubbar äldre veteraner (från 2018) skjuter med stöd, gubbar utan. Tävlingen avgörs under två på varandra följande dagar där det finns möjligheten att välja dag vid eventuellt förhinder.

320

Träningsskjutningar ordnas ett par vardagskvällar veckorna före tävlingen och då betalar de tränande en avgift till Skytteföreningen per skott. VARPA. Varpa var den andra grenen, skytte den första, utanför IFK Lidingö sektionernas verksamheter. IK Trimer var en etablerad varpaklubb i Sverige och det var naturligt att den grenen skulle vara med i Gubbpokalen. Planen intill Trimergården, där nu Roddklubben tagit över klubbhuset var tävlingsplats. Även Breviksplanen har använts. 2005 flyttades tävlingen till bollplanen utanför Lidingövallen, eftersom planen vid Trimergården planerades för utvidgad begravningsplats. Det blev bara ett år på planen vid Lidingövallen. Från 2006 är tävlingsplatsen på Grönsta gärde, där Lilla Lidingöloppet startar. När IK Trimers varpaverksamhet lades ned fick Motionspokalen köpa IK Trimers 20-talet varpor 0,5 till 3,3 kg tunga, tumstockar, måttband, och hammare. Motionspokalen har senare köpt in fler varpor, nabbar, stickor, startkort och har tillverkat de avståndsskyltar som behövs för de fem olika banlängderna. Inför tävlingsdagarna lånas ett lättmonterat tält av Lidingöloppet eller Expobolaget. Bord och stolar svarar huvudledaren för. Lidingövallens personal fixar klippning av gräset om det behövs inför tävlingsdagarna. Avstånd 8- 10-12-15 eller18 m beroende på klass. Kastlängderna reducerades med 2-3 meter för vissa klasser 2022 enligt Varpaförbundets regeländringar. Alla kastar åtta kast där de två sämsta räknas bort. Alla kast över 2 m från stickan noteras som 2 m. KULA. Från början endast en gren för gubbar men från 2004 även för Ladies Yngre. Fem stötar gäller, den bästa räknas. Vikterna är 5, (även om 5,5 kg har nämnts i resultatlistorna) 4 och 3 kg. Tävlingsplatsen är Lidingövallen. En onsdag och torsdag en vecka in i september brukar vara tävlingsdagarna. 1994 avgjordes dock tävlingen på Bosön, första dagen ute och andra dagen inne (med anledning av regn). Även i denna gren finns det möjligheten att växla mellan de två dagarna. Vallens personal linjerar upp två sektorer. Kulor, måttband, bord och stolar lånas från Lidingövallen. Grenansvarig ordnar funktionärer och några av de tävlande hjälper till att genomföra tävlingen. ORIENTERING Avgjordes från början som cykelorientering. Gubbarna fortsatte med cykelorientering i mörker under en vardagskväll fram till 1971 då det i stället blev fotorientering. En hel del strapatser hände orienteringenskvällarna på cykel. Det var allt från punktering och andra fel på cyklarna, tappade cykellysen, dessutom var det slocknade pannlysen, nedrivna reflexer reflexer/kontrollskärmar i närheten till bebyggelsen. Även de långa tävlingstiderna på kvällen som för några närmade sig tre timmar. Momentet gjorde i stället om för fotorientering för Gubbarna. Ladies fortsatte dock med cykelorienteringen en tid, och övergick först 1980 till fotorientering. När det i stället blev fotorientering byttes också tävlingsdagarna till en helg, Gubbarna arrangerade Ladies tävling på lördagen medan Ladies ordnade Gubbarnas tävling på söndagen. Banläggare för tävlingarna hämtades oftast från IFK:s orienteringssektion/klubb eller personer som var med i Motionspokalen. Som för övriga grenar fanns det grenledare vilka stod för de övriga tävlingsfunktionerna. Från 2010 infördes gemensam tävlingsdag för Ladies och Gubbar. Då introducerades även elektronisk tidtagning där IFK:s Skid- och Orienteringsklubb är engagerade som arrangör. För den elektroniska tidtagningen erhåller varje tävlande en ”Sport Identpinne”, vilken sätts på ett finger med ett gummiband. Pinnen nollställs före start för att direkt efter start sättas ner i startdosan och då registreras starttiden. Vid följande kontroller och vid målgång görs det på samma vis. Vid utstämplingen går det att få en remsa med deltider mellan varje kontroll och sluttid på sekunden. Efter tävlingen är det möjligt att jämföra deltider med medtävlarna. I den slutliga resultatlistan går det att avläsa samtliga medtävlares deltider och sluttid. När orienteringsklubben ordnar arrangemanget innebär det också att de tillhandahåller tidtagningschips,

321

färdigtryckta kartor, skärmar, datautrustning för tidtagningen och tält. Banläggaren även medlem i orienteringsklubben sköter allt det praktiska med orienteringsbanorna, kontrolldefinitioner och PM. Hans Tarandi har varit engagerad i banläggningsarbetet sedan 1983 och har nu lagt banor i 40 år. Som Motionspokalens ansvarige i grenen har jag seedat och tagit fram startlistor inför tävlingen. Från 2023 har vi dock haft fri starttid, men inte med deltagare i samma klass samtidigt. Träning inför tävlingen kan deltagarna genomföra på orienteringsklubbens olika aktiviteter som under åren varit: Veckans bana, Naturpasset, hittautnu, Lidingö Challenge eller Veckans bana. Från år 2010 har samlingsplatsen meddelats på Motionspokalens hemsida mot att tidigare först vid samlingen få veta var tävlingen skulle gå. Deltagarna har nu även möjligheten att träna i det område där tävlingen skall äga rum. BORDTENNIS. Tävlingsplatserna har under åren varit Gångsätrahallen tom 1974 för att under åren1975-86 ägt rum i Högsätrahallen. Slutligen Hersbyhallen från 1987 där således de 29 senaste årens tävlingar genomförts, med undantag för 1995 när tävlingen avgjordes på Brandstationen. Grenen genomförs under två dagar, lördag och söndag, numera andra veckohelgen i oktober. Två team sköter om arrangemanget, ett vardera dag. Ett poolsystem med resultat från föregående år ligger till grund för seedningen. Ettan och tvåan från förra året sätts in i olika grupper för att inte mötas i en inledande match. Matcherna spelas numera i bäst av fem set till 11 för att tidigare ha avgjorts i tre set till 21. För intresserade äger träning rum under hela året för dem om så önskar. Halltider bokas genom Motionspokalen och betalas av de tränande. BADMINTON. Grenen har varit avslutningsgren med undantag för 2015 då den var fjärde gren. Anledningen till bytet var framför allt att inte ha två racketsporter efter var an Gångsätrahallen var tävlingsplats tom 1973, därefter ett år i Käppala skola för att från 1975 -1989 hålla till i Högsätrahallen. En enda gång har badminton spelats i Hersbyhallen, 1990. Växelvis var sedan Käppala skola och Högsätrahallen arénan under åren fram till år 2002. Där efter i Käppala skola med undantag för 2005 då gymnastiksalen i Bodals skola var tävlingsplats. För att få deltaga i badmintonmomentet, grenen var då sista gren, måste man till och med år 2002 ha fullföljt sju av de tidigare grenarna. Denna bestämmelse ändrades 2003 för Gubbar Yngre och Äldre och den ändringen skedde även för övriga klasser från 2005. Förändringen gällde även bordtennis från detta år. Fram till år 2008 spelades det i ett set först till 15 poäng. Poäng kunde man endast vinna i egen serve. Från 2009 ändrades reglerna till att poäng vanns i varje serve oavsett vem som servade. Först till 21 gäller. Liksom tidigare måste man vinna med minst två bollar. För att tidigare års bästa spelare inte skall mötas i de första omgångarna tillämpas ett poolsystem, vilket innebär att de bäst seedade spelarna delas upp i olika pooler.

476. Statistik Sammanställningar. MP Naturligtvis har det samlats en hel del fakta från all den verksamhet som bedrivits under åren och flera har bidragit på olika vis. Här följer huvuddelen av detta. MARATONTABELLEN för både gubbar och ladies. Den som startade den sammanställningen var Tore Baars som under de 26 åren 1985-2009 var protokollansvarig i Gubbpokalen/Motionspokalen. I Maratontabellen finns namnen på samtliga 749 gubbar och 456 ladies, summa 1205 totalt, som deltagit i minst en gren under alla år. Av dessa har 376 gubbar och 239 ladies fullföljt stipulerat antal grenar. I tabellen går det att

322

se när man fullföljt då rutan är markerad med ett F och har man placerat sig bland de tre främsta aktuellt år är markeringen 1-2 eller 3. Har man endast deltagit är markeringen ett D följ av en siffra med antal grenar som vederbörande deltagit i. För respektive namn finns en summering av antal fullföljda tävlingar, segrar, antal placeringar 1-3 och en summering av antalet grenar som man deltagit i och ej uppnått fullföljandestipulationen. Eugen Rönnqvist toppar gubbarnas lista på 44 följda av Lasse Dahlstedt och Lennart Loveman på 43. Bland ladies toppar Barbro Flodin och Nen Eklund på 47 med Margareta Aspe´n, Maj-Britt Brockman på 45, skall sägas att ladies fick starta redan vid 35 års ålder medan gubbarna från början skulle fylla 40 år för att få deltaga. I sammanställningen kan man se att Anna-Stina Lindbo totalt segrat 30 gånger, Gerda Woxen 20 och Annica Sandström 15. Bland gubbarna har trion Lennart Centerlind, Gösta Skarp och Leif Eklund vardera 12 segrar. GRENSEGRAR, en sammanställning som jag arbetat med under åren och den finns både i bokstavs- och placeringsordning. Under åren har 262 gubbar vunnit minst en gren och på ladiessidan är det 137. Bland gubbarna är det Lennart Centerlind som har flest segrar med totalt 74 av vilka 15 var i skidor, 25 i skridsko och 19 i badminton, Gösta Skarp näst bäst på 51 och Lasse Dahlstedt trea på 46, Lasse är den som har flest segrar i en gren med 32 orienteringstriumfer. Övriga gubbar som har flest grensegrar är Tore Baars med 22 segrar i bordtennis, Leif Eklund och Lennart Magnusson båda med 20 segrar i kula, Karl Olov Malmkjell 19 i simning, Hans Grundell 15 i terräng, Hans von Oelrich skytte 15, Jan-Ole Österback 13 i bowling och Lars Johansson 12 i varpa. Flest grensegrar bland ladies är Anna-Stina Lindbo med hela 109 totalt, varav 18 på skidor och skytte, 23 i varpa och 19 i orientering. Gerda Woxe´n tvåa på 91, Gerda är den enda som vunnit samtliga i för henne ingående grenar och Annica Sandström trea på 75. Barbro Flodin och Lizzi Bergstedt har 26 segrar i skridsko respektive simning, Maj-Britt Brockman har 23 i badminton, Viola Engqvist 23 i bowling, Anna Lamm 21 i bordtennis, Nen Eklund 16 i terräng och Annica Sandström 10 i kula. FUNKTIONÄRER. En annan sammanställning som jag knåpat ihop är den vad gäller alla som haft minst ett uppdrag i föreningen under åren. Totalt har170 personer haft ett eller fler uppdrag under åren och har i snitt medverkat under tio år. Den som har flest funktionärsår är Barbro Flodin som är uppe i 38 år och har under dessa år haft totalt 61 olika uppgifter, nästan två per år. Lennart Centerlind nådde upp till 34 år med 53 uppdrag varav 29 som skridskoansvarig, Yvonne Trotzig 30 år och 60 uppdrag och Stig Sätterlund var delaktig i skyttet i 33 år. Elva funktionärer har 25 eller fler funktionärsår. Funktionärsdokumentet är på sammanlagt 24 sidor. STARTANDE PER GREN. I den sammanställningen har jag redovisat antal startande i varje gren sedan starten och där framgår att 1978 startade 178 i skidmomentet, totalt flest under samtliga år, skridsko hade 144 och simning 129 1970, terränglöpningen 129 1981, skyttet 157 och kula 85 1982, varpa 145 och orientering 105 1972, bordtennis och badminton 117 respektive 110 1981. Totalt har 47069 startat och 4491 har fullföljt det antal grenar som räknats för tävlingen. FULLFÖLJANDE OCH ÄNDRINGAR. Dokumentet fullföljande och ändringar sammanställde jag för att visa hur fördelningen varit bland de i tävlingen ingående klasserna och hur många fullföljande det varit varje år. Där framgår att under åren 1979 till 1983 var det flest fullföljande från 121 upp till 129 som mest 1982. I en anmärkningskolumn har jag noterat speciella händelser som skett det året, som nya eller ändrade klasser, när stadgar antogs för föreningen (1982), inställda skid- eller skridskotävlingar, avgående trotjänare som exempel. Totalt är siffran fullföljande 4491, de som klarat antal stipulerade grenar för sin klass.

323

ALL TIME BEST. För de grenar som det har gått att jämföra år för år finns det en sammanställning på de fem bästa, alternativt varierande distanser, resultaten för såväl Gubbar som Ladies. Redovisade grenar är: Skridsko, simning, bowling, terränglöpning, varpa och kulstötning

477. Jubileumsskrift. MP Till Motionspokalens 50-årsjubileum sammanställde jag en jubileumsskrift på 52 sidor där jag hade en förstasida med samlade fakta kring Motionspokalen. Kringtexter, beskrivning av samtliga ingående grenar med fotografier som jag tagit under årens lopp, priser och prisutdelningar, årsfester, ett 50-tal profiler med presentation, utdrag ur 10-talet tabeller samt övrig fakta kring föreningens verksamhet.

478. Mitt sista år. MP Efter att ha fullföljt Motionspokalen under 43 år, vilket innebar att jag varit med alla år sedan min start 1979, minst åtta senare sju grenar av de elva eller tio ingående, som skall genomföras under året. Mitt sista skridskolopp gjorde jag 2017. När jag provade hastighetsrören på Kottlasjön den 14 januari 2018 insåg jag att det fick bli min sista gång på skridsko. Mitt sista MP-skidlopp blev på golfbanan 2019. Och sists gången jag stod på skidorna var den 31 januari på en runda på Fågelöudde där jag fick bromsa i den minsta medluterna. Att behöva ha käpp för att stillastående rulla iväg bowlingklotet, älgskytteställning för att kunna skjuta, käpp för att hålla balansen vid både varpakastningen och kulstötningen, som under 2023 gjorde att jag insåg att det var tid att sluta.

324