Sketch

Alla berättelser är krusningar på ytan av evigheten där de hänger sig för obestämd tid. Det är mer än en uppsättning noveller utan slut och jag skulle helst skissa bilden i stort och skita i detaljerna men det skulle ta för lång tid. Livet är ett verb, inte ett substantiv. Vad det egentligen betyder är att allt liv är lokalt. Här är det inget mystiskt som pågår. Ingen kollektiv regel uppifrån eller nedifrån. Bara nyblivna interaktioner, somliga minns jag som historien om mig själv. Mina första minnen är från 50-talet. Mamma var hemmafru och ogillade att pappa jobbade nattskift på Husqvarna vapenfabrik. Vid köksbordet fick man höra berättelser om när han stod gränsvakt