Kungliga Patriotiska Sällskapet under fyra sekel

I'

Kungliga Patriotiska Sällskapet under fyra sekel

Av Göran Nilzen: I takt med tiden. Folkuniversitetet 60 år. Tillsammans med Berit Askling. (Folkuniversitetet 2003) (Red.) Axel Reuterholms dagboksanteckningar under riksdagen i Stockholm 1738-39 (Kungl. Samfundet för utgivning av handskrifter rörande Skandinaviens historia 2006) Carl Gyllenborg. En frihetstida hattpolitiker (Carlsons 2007) Flygare i Sverige -före jeteran (Carlssons 2009) Stridsflygarna, berömda jaktpiloter under första och andra världskriget (Carlsons 2010) Carl Gustaf Malmström, historiker, statsråd och riksarkivarie (Atlantis 2010) Carl GustafTessin: uppgång och fall (Carlssons 2012)

Göran Nilzen

Kungliga Patriotiska Sällskapet under fyra sekel

Kungliga Patriotiska Sällskapet

Bildreclaktör Marianne Reuterskiöld © Göran Nilzen och Kungliga Patriotiska Sällskapet 2014 ISBN 978-91-637-0799-5 Form och tryck: Edita, Västerås 2014

Innehåll

Förord....................................................................................................... 7 Kungliga Patriotiska Sällskapet och omvärlden..................................... 9 Hur det bö1jade . .. . .. ...... ........................................................................... 22 Stadgarna och något om Patriotiska Sällskapets struktur ..................... 31 Sällskapets utgivning................................................................................ 43 Hedersbelöningarna................................................................................ 61 Lantbruksakademien och Patriotiska Sällskapet ................................... 100 Nya tider, inskränkt verksamhet.............................................................. 107 Patriotiska Sällskapet under 1800-talets andra hälft.............................. 115 1900-talet och några år till....................................................................... 128 Inominstitutionella medaljer .................................................................. 142 De första kvinnorna ................................................................................. 149 De arbetande ledamöterna ..................................................................... 152 Några avslutande reflexioner .................................................................. 181 Bilagor: 1. Svenska Patriotiska Sällskapets Grund-reglor den 12 februari 1772 ·································································································· 187 2. Förnyade Grund-Reglar fastställde den 8 juni 1849 ...................... 201 3. Reglemente för Fredrik Björns donationsfond 1920 ..................... 204 4. Stadgar för Stiftelsen Kungliga Patriotiska Sällskapets understödsfond 1956 ................................................................................. 206 5. Reglemente antaget 1960 ................................................................ 208 6. Förteckning över ordföranden, sekreterare, ledamöter av förvaltningsutskottet m.fl ..................................................................... 211 Referenser ................................................................................................ 226 Personregister .......................................................................................... 229

5

Kungliga Patriotiska Sällskapets symbol innehåller anden som blåser på glöden för att elden ska ta sig, en symbolisk bild av Sällskapets livgivande insatser med stöd åt dem som bidrar till utveckling av svenskt näringsliv och samhälle.

6

Förord

Patriotiska sällskapet är ett barn av 1700-talet och upplysningstidens fram­ tidstro. Det var en tid som i många avseenden var lika omvälvande som vår egen, och akademier och lärda sällskap inrättades för att föra samhället framåt genom vetenskap och ny kunskap. En patriot var en människa som arbetade för det allmännas bästa och inte bara för egen vinning, och sam­ spelet mellan dessa ideal kom att forma vårt sällskap inför de kommande seklen. Med sin nyttoinriktning grundad på tidens vetenskap blev Patriotiska sällskapet en förbindelselänk mellan 1700-talets Vetenskapsakademi och 1800-talets Skogs- och Lantbruksakademi. Med särskild inriktning på hantverk, jordbruk och näringsliv kom verksamheten att präglas av mo­ dernitet och utveckling. Under kommande århundraden har verksamheten vidgats. 1800-talets samhällsomvandling fogade till detta intresse för industri och folkbild­ ning samt forskning i humaniora och samhällsvetenskap. Med 1900-talet och det tidiga 2000-talet har sociala frågor, integration och samhällsori­ enterade ämnen kommit i blickpunkten vid sidan av näringsliv och veten­ skap. Men hela tiden har det äldsta idealet varit utgångspunkt: arbetet för det allmännas bästa. Patriotiska sällskapet är en enskild sammanslutning som arbetar med egna medel och utan offentligt stöd. Ledamöternas insats har alltid varit en viktig faktor, och det är en styrka för sällskapet att kunna representera engagerade människor från hela landet och från olika samhällssektorer. För att ge möjlighet att betrakta verksamheten i ett långt och samlat perspektiv har sällskapet beslutat att ge ut en ny historik. Den första his­ toriken gavs ut av Staffan Högberg 1961. Drygt femtio år senare får vi nu denna moderna framställning av Göran Nilzen. Han förtjänar ett varmt tack för sin insats. Vi fortsätter nu vårt arbete under 2000-talet i våra förfäders anda.

Johan Nordenfalk Ordförande

Erik Norberg Vice ordförande

7

Kungliga Patriotiska Sällskapet och omvärlden Inga handaslöjder och ingen handel är rnöjlig utan att del först produceras bröd och höll (ANDERS BERCH). Sällskapets historia sträcker sig mer än tvåhundra år tillbaka i tiden, och i sitt första skede är Patriotiska Sällskapet en typisk produkt av det euro­ peiska och svenska 1700-talet. Det var mot slutet av frihetstiden, år 1766, som Svenska Patriotiska Sällshapet till konsters, slöjders och rikets näringars upp­ muntran grundades. Kunglig stadfästelse av Sällskapets grundregler utfär­ dades av Gustav III år 1772, och det var då Sällskapet blev kungligt. Be­ nämningen patriot var vid den här tiden i hög grad positivt värdeladdat. En patriot var en person som arbetade för det allmännas bästa utan att i första hand snegla på egen vinning. Detta framgår även av ingressen till Sällskapets stadgar: "Det är en god Medborgares skyldighet, at i det mö­ jeligaste bidraga til Samhällets bästa, och en Patriot igenkännes deraf, at han anser för en värkelig glädje och ära, då han, i nyttigt bemödande för Fäderneslandet, kan bevisa sig nitisk och otröttlig."

En tidsbild Placerar man in Sällskapet i sitt historiska sammanhang är det i första hand jordbruket som kommer i blickpunkten, men allmänt sett känne­ tecknades frihetstiden hos den politiskt medvetna befolkningen av in­ rikespolitiska motsättningar och kriser, men också av mer eller mindre framgångsrika ekonomiska experiment, en utbredd framtidstro och en optimistisk syn på den kulturella och vetenskapliga utvecklingen. Sin lit satte man i första hand till staten i alla dess yttringar, men även enskilda sammanslutningar av olika slag bildades på olika nivåer för att främja det ekonomiska framåtskridandet. Redan år 1725 hade en statlig kommission föreslagit att ståndspersoner på landsbygden borde intressera sig för den omgivande bygdensjordbruk och söka påverka bönderna att ta till sig nya ideer och uppfinningar. År 1741 kom ett förslag om införandet av "hus­ hållssocieteter" i varje härad. I dessa skulle ståndspersoner och bönder samverka under överinseende av kringresande experter. År 1752 kom ett

9

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

förslag om ett "Riksens ständers lantbrukskontor" som skulle förmedla forskningsrön från den nyinrättade Vetenskapsakademien. Det är i ljuset av dessa strömningar Patriotiska Sällskapets stiftande skall ses. Patriotisk hu�hållning blev under 1700-talet ett slagord. Aven i andra länder i Europa grundades vid ungefär samma tid sällskap med liknande namn och inriktning, av vilka flera fortfarande är verksam­ ma, bl.a. i Tyskland.

Statsmannen Carl GustafTessin var en typisk exponent av frihetstidens nyttotän­ kande. Jacques-Andre-:Joseph Aved, Greve C.G. Tessin, 1695-1770, olja, foto© National­ museum, Stockholm.

10

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDE1

1700-talets störste botanist Carl von Linne, även läkare, geolog, zoolog och pedagog. Här med en av sina skrifter och några linneor. Per Krafft d.ä., Carl von Linne, 17071778, oija, foto© Lars Falck, Kungl. Vetenskapsakademien.

MångsysslarenJonas Alströmer m.n. framstående vetenskapsmäns uppfin­ ningar och rön skapade en rik mylla av förhoppningar att kunna utveckla Sve­ rige. Även utländska förebilder bidrog till Patriotiska Sällskapets bildande. Jakob Björck efter pastell av Gustaf Lundberg,Jonas Alströmer, 1685-1761, oija, foto© Lars Falck, Kungl. Veten­ skapsakademien.

Det finns nog inte någon karakteristik av frihetstiden i vilken inte nyt­ totänkandets eller utilismens centrala roll framhävs. Det var på naturve­ tenskapsmännen det hängde. Det var de som skulle avlocka naturen dess rikedomar, allt i statsnyttans tjänst. En tydlig exponent för dessa tanke­ gångar var statsmannen och kulturpersonligheten Carl GustafTessin, som vid en tillbakablick ansåg sig kunna fastslå att den nya tidsandan slog ige­ nom under 1738-39 års riksdag, då hattpartiet i grunden besegrade sina motståndare, mössorna, och grep makten: "1738 kan räknas som första epoken då vi begynte eftersinna att vi behövde kläder och föda. Kommerserådet Alströmer som redan i 13 år grävt i jorden att söka fast grund för manufakturer begärde nu att 1 1

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

Den tongivande arkitekten Carl Hårle­ man var huvudansvarig för att färdig­ ställa Stockholms slott och han införde rokokon till Sverige.

Bergsrådet, assessorn i Bergskollegium, bergsvetenskapsmannen Anton von Swab, förstod att tillvarata de svenska råvarorna.

Martin van Meytens d.y., Friherre Carl Hårleman, 1700-1763, oija, foto© Hans Thorwid, Nationalmuseum, Stockholm.

Johan Henrik Scheffel, Anton von Swab, 1702-1768, oija, foto© Lars Falck, Kungl. Vetenskapsakademien.

få bygga ovanjord. Linne som något förut bö1jat utgiva en del av dess nyttiga arbeten, fick nu tillfälle att vid en öppen lärostad vässa ung­ domens håg för vegetabilier. Vår akademi (Vetenskapsakademien), som året därpå (1739) satte sig, uppletade de förnämsta riksens snil­ len, och en Celsius, en Polhem, en Alströmer, en Klingenstierna, en Linneaus, en Rosen, en Wallerius, en Hårleman, en Swab med flera hade lägenhet att råkas, att lära känna varandra. Jag önskar att vid våra universitet en närmare snillesmönstring måtte ske! Att ingen där måtte lockas till poesin, till vältalighet och till lagfarenhet" (Tessins dagbok den 23 november 1756). Det kan synas förvånande att kulturpersonen och den erkänt skickliga retorikern Tessin ville stä\ja studiet av vältalighet, poesi och juridik, men det får nog skyllas på det grepp naturvetenskaperna kopplat om sinnena. Den förhärskande ekonomiska doktrinen var merkantilismen, som under 1700-talet konsekvent bö1jade tillämpas i den svenska statsmak­ tens politik, särskilt när det gällde näringspolitiken. Syftet var att inom 12

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

Den internationelle vetenskapsman­ nen, fysikprofessorn Anders Celsius skapade Celsiusskalan, med utgångs­ punkt från vattnets frys- respektive kok­ punkt. Hans noggranna studier visade hur fixpunkten vid vattnets kokpunkt är beroende av lufttrycket, vilket en termometer måste ta hänsyn till. Olof Arenius, Anders Celsius, 17011744, oija på duk (UU 469), foto© Uppsala universitets konstsamlingar.

Samuel Klingenstierna, matematiker och fysiker, tillika lärare som inspire­ rade många att studera dessa ämnen. Han bär ordenstecknet för Riddare av Nordstjärneorden. Jakob Björck efter pastell av Gustaf Lundberg, Samuel Klingenstierna, 1698-1765, oija, foto© Kungl. Veten­ skapsakademien.

landet förädla varorna och att undvika export av råvaror och halvfabri­ kat. Det gällde att skapa ett handelsöverskott för exporten jämfört med importen. Men under 1700-talet stegrades också intresset för jord- och skogsbruk kraftigt hos inflytelserika kretsar i flera länder, så också i Sverige. Särskilt påtagligt märktes detta efter seklets mitt, och det fortfor in i Gustav III: s, Gustav IV Adolfs och Karl XIV Johans tid. Kanske var det inte så märkligt med tanke på att befolkningen för sitt uppehälle var nästan helt beroende av jordbruket. Även skogarnas tillstånd upptog på många håll tankarna. På 1700- och början av 1800-talet uttrycktes farhågor för att den svenska skogen inte skulle räcka till. Gång på gång uppmanade landshövdingarna sina läns-

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

Christopher Polhem, den svenska mekanikens fader uppfann Stjärnsundsuret som visar tid, dag och stjärntecken. Skaparen av kardanknuten - Polhemsknuten, Pol­ hems slussled i Trollhättan, Polhemslås m.fl. konstruktioner. Han är Kommendör av Nordstjärneorden, vid denna tid ordens högsta grad. Johan Henric Scheffel, Christopher Polhem, 1661-1751, olja, foto© Lars Falck, Kungl. Vetenskapsakademien.

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

Sällskapet strävade efter att spara på lövträden och uppmanade i stället att bygga stängsel, broar och hus av sten. Insatsen syns fo rtfarande i kulturlandskapet, som i Snarebo. Foto Marianne Reuterskiöld.

invånare att inte överawerka, och de kungliga befallningsmännen under­ strök kraftigt betydelsen av att plantera nya träd. Skogen var j u oerhört betydelsefull för framställningen av Sveriges viktigaste exportvara, näm­ ligen järnet. Detta gällde främst norra delen av landet där järn och tjära främst framställdes, men där blev det aldrig någon akut skogsbrist. Men i södra Sveriges lövskogsområden ställde det sig annorlunda. Bönderna i främst Skåne och Halland hade på många håll under 1 700-talet svårt att täcka behovet av virke till husbyggen, till bränsle och av löv till kreatursfo­ der. Patriotiska Sällskapet lade ner mycket arbete på att få fram förslag till åtgärder som kunde bidra till att spara på skogen, och det var då främst lövskogens bevarande ansträngningarna riktade in sig på, vilket tydligt framgår av flera uppsatser i Sällskapets skriftserier. Ett led i denna strävan var Sällskapets propaganda för att bygga hus, broar och stängsel av sten i stället för av trä.

KUNGLIGA PAT R I OT I S KA SÄ LLS KA PET O C H OMVÄ RLDEN

Ideologiskt var England och Frankrike föregångsländer. Där fanns fy­ siokraterna, en nationalekonomisk skola, som lyfte fram betydelsen av jordbrukets roll i samhällsekonomin, och de krävde reformer. Ledande fysiokrat i Sverige var riksrådet Carl Fredrik Scheffer, väl insatt i franska förhållanden och drivande i Patriotiska Sällskapet. H an var också gripen av beundran för den kinesiska statsvisdomen, "som var ett av de mera pit­ toreska inslagen hos de fysiokratiska klassikerna" , som ide- och lärdoms­ historikern Sten Lindroth uttrycker det. Ofta hänvisade fysiokraterna till j ordbrukets privilegierade ställning i Kina. Scheffer ägnade sig åt att översätta fysiokratiska arbeten och dessa kom att påverka den svenska lantbrukslitteraturen, främst genom den ungeJ o­ h an Fischerström som i sitt arbete Påminnelser wid Sweriges Allmänna och en­ skylta Hushållning (1761) föreslog att ett hushållskollegium skulle inrättas. Visserligen idealiserades bonden allt som oftast som arketyp, men bland andra Fischerström hävdade tidstypiskt nog att bonden styrdes av fördo­ mar, hade begränsad intellektuell kapacitet och därför behövde fostras. För att nå detta mål krävdes, menade Fischerström, sammanslutningar som drev på hushållningens modernisering. Lantbruksentusiasten Fischerström gj orde goda insatser som sekrete­ rare i Patriotiska Sällskapet, och försökte sig på lantbruk i praktiken. Men som för många andra teoretiskt inställda skriftställare gick det inte så bra. Det blev ett misslyckande. H an fi ck lämna arrendet under slottet Sj öö i Holms socken i U ppsala län. Också Patriotiska Sällskapets energiske sekreterare Adolf Modeer, som betraktade sig sj älv som en stor expert på jordbruksfrågor, försökte sig på livet som praktisk lanthushållare men utan större framgång. U nder senare delen av 1770-talet ägde han den lilla egendomen Södergarn på Lidingö där h an planerade betydande uppodlingar, men han tvingades år 1781 sälja den med avsevärd förlust. Jordbruksintresset upplevde i officiella sammanhang en högkonj unktur under 1700-talets sista årtionden. Vurmen för j ordbruket visade sig inte minst i en rik lantbrukslitteratur. Jordbruksrådgivning, litteratur om hus­ hållning och lantbruk utvecklades under 1700-talet till en egen genre. Det är vid mitten av seklet som lantbruket blir "modernäringen". Väl inte så märkligt, kan man tycka, med tanke på att det var j ordbruket som for­ made de flesta enskilda människornas livsbetingelser. På svenska utkom på 1740-talet den kände engelske jordbruksreforma­ torn Jethro Tulls viktigaste skrift. Tull brukar räknas som pionjär för j ord­ brukets mekanisering och uppfann bland annat radsåningsmaskinen.

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

I den 1739 grundade Vetenskapsakademien stod lantbruket inled­ ningsvis i förgrunden, och många av de artiklar som fördes in i dess handlingar rörde lantbruksfrågor. I de Oeconomisha han dlingar som bör­ jade ges ut på 1770-talet ägnades stort utrymme åt jordbruksrön, och i almanackan infördes en rad uppsatser i lanthushållningens ämnen. Akademien stod mitt i det frihetstida samhället och blev ett propagan­ dacentrum för ett reformerat jordbruk. Alla krafter skulle gemensamt i p atriotiskt nit verka för rikets materiella förkovran, hushållningen, indu­ strin och konsterna. Med hjälp av universitetens ekonomiprofessorer och privata entusiaster önskade akademien sporra svenska lantbrukare att bruka jorden rationellt efter de nya rönen. Redan 1749 hade ekonomiprofessorn Anders Berch för sina studenter föreläst om jethro Tulls nydanande ideer. Han såg ett förbättrat jordbruk som ett villkor för att en större befolkning skulle kun­ na försörjas och som en förutsättning för den i hans tycke värdefullare handelns och industrins utveckling. Fram mot slutet av seklet började intresset för lantbruksfrågorna mat­ tas i Vetenskapsakademien, och Patriotiska Sällskapet tog över rollen som centralorgan för lanthushållningens angelägenheter. I Sällskapets år 1772 antagna stadgar understryks den enskilde medbor­ garens ansvar för rikets ekonomiska välfärd. Med "ekonomi" avsågs den enskilda och allmänna hushål lningen i alla dess former. U nder 1 700-talet uppkom inom samhällets övre skikt ett natursvärmeri, och många lade ut texten om lantlivets behag i idylliska skildringar. En god representant är Carl Gustaf Tessin som gärna drog sig tillbaka från huvudstaden till sitt kära Åkerö vid Yngaren i Södermanland. Där frågade han sig i september 1756 vad det var som gjorde lantlivet så nöjsamt och svarade: "Menlöshet, lätta tankar, flyktiga fåglar, små fj ärilar, väll uktande blomster, ett dun, ett lappri, ett intet. Med ett ord: En avbild av första människans oskyldighetstillstånd. Statssaker, politiska journaler, gräl och bekymmer ligga inom lås och nyckel i mitt kabinett i Stockholm. I staden ära vi män; på landet barn." Hovmannen, godsägaren och riksrådetjohan Gabriel Oxenstierna för­ fattade under 1 780-talets senare hälft Shördarne där han lyriskt talar om "Ängar, Åkrar, Träd och frugtbart röjda land, som sysselsätta jämt och rikta brukarnas hand". Han förespråkade nyodling och vallodling enligt mo­ derna brittiska principer. Under 1750-talet hade lagmannen och hattpolitikern Carl Carleson i sitt Hushålls-lexicon idylliserat lantlivets behag:

KUNGLIGA PATR IOTI SKA SÄLLSKA PET OCH OMVÄRLDEN

"Ängars prakt, blomstrens lj uvliga lukt, fiskars stim och lek, fåglars oupphörl iga sång, sädesåkrarnas simmande som böljor under ett lagom förfriskande väder, boskapens nöjda råmande, fårens brä­ kande, hästarnas ostyriga springande kring fälten , arbetsfolkets lus­ tiga möda vid all den välsignelses upphäm tande som Herrans nåd dem berett. " I sin historik Kungl. Patriotiska Sällskapets historia ( 1 961 ) menar Staffan Högberg att det var tidens natursvärmeri som i mycket låg bakom att det under 1 700-talet producerades så mycket lanthushållningslitteratur. Lant­ bruket blev en modenäring och dess problem diskuterades livligare än någonsin tillförne. Ännu in på 1 700-talet såg många jordägande adelsmän på jordbruket som en verksamhet som visserligen gav inkomster, men som man borde be­ fatta sig så lite som möj ligt med. Huvudsaken var att uppbärajordräntan. U nder 1 700-talets andra hälft blev det mera socialt acceptabelt för adels­ män och ståndspersoner att ägna sig åt lanthushållning som huvudsaklig sysselsättning. Lanthushållaren som inte lämnade sitt gods för en karriär i staten blev en idealgestalt för jordbruksreformatorerna. Han skulle leda lantbrukets utveckling och hans exempel skulle inspirera allmogen . P å kröningsdagen 1 772 instiftade Gustav I I I Vasaorden , gemenligen känd som Potatisorden , och i stiftelsebrevet heter det att "åkerbruket är den första och väsentliga grundvalen till all välmåga". År 1 776 bö1jade Patriotiska Sällskapet ge ut tidskriften Hushållningsjour­ nal som senare bytte namn till Ny journal uti hushållningen. Spridningen av dessa skrifter blev tämligen begränsad. Under senare delen av 1 700-talet såldes ett par hundra exemplar av Hushållningsjournalen. Huvuddelen av artiklarna behandlade maskiner och uppfinningar som inte fick någon större praktisk betydelse, men samtidigt bekräftade artik­ larna att lantbruket var viktigt även för de styrande skikten i samhället. Vidare uppammades e n positiv attityd till experiment och en vilja att ta till sig nya tekniska rön. En del artiklar fick betydelse genom att sprida ideer som lockade till nya experiment, t.ex. de som informerade om försök med nya växtföljder, ett ämne som blev vanligare under 1 700-talets senare del . Även o m många av d e ideer och tankar som framfördes i tidens lant­ brukslitteratur inte alltid visade sig praktiskt gångbara var det fråga om en attitydförändring som på sikt var betydelsefull. Ringaktningen av jord­ bruket och den därav följande oviljan att investera som tidigare utmärkt många av de adliga godsägarna upphörde efter hand, och i en del fall blev st01jordbrukare föregångare på jordbruksteknikens område.

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLD EN

Bland de styrande i Sverige ökade således medvetenheten om vikten av att främja den ekonomiska utve cklingen. U nder inflytande av nya tan­ kegångar avreglerades spannmålshandeln år 1780, men annars snarare ökade statsmaktens ingrepp på näringarna, och då inte minst när det gällde jordbruket. Skiftesrörelserna är ett exempel på detta. Storskiftes­ stadgan utfärdades år 1757 och u ppmjukade regler för jordstyckning och torpupplåtelser infördes. Landsbygden omvandlades, en produk­ tionsökning ledde till att befolkningen ökade och därav följande social differentiering. Folkmängden i landet fördubblades till 3.4 miljoner mellan åren 1750 och 1850. Stadsbefolkningen ökade i absoluta tal un­ der perioden 1750-1850, men utgj orde fortfarande endast en tiondel av befol kningen. Särskilt stark var befolkningsökninge n under 1800-talets f örsta hälft och då främst bland landsbygdens lägre skikt. De stora och medelstora jordbrukarnas ställning f örstärktes e konomiskt, socialt och politiskt. Ett annat utslag av det ekonomiska tänkandet var det ökade intresset av att inhämta information om näringarnas tillstånd i landet. Redan Linnes och andras resor kors och tvärs i riket var ett utslag av denna strävan. I samma syfte användes landshövdingar, kronobetj änter och präster för att de styrande skulle få en bild av tillståndet i län, härader och socknar. Om­ vänt spelade dessa personer en viktig roll när det gällde att sprida påbud och informationer från huvudstaden till alla delar av landet. Fortfarande under 1700-talet förekom knappast några mekaniserade hjälpmedel i jordbruket. Skörd, höslåtter och tröskni ng skedde med handredskap, skära, lie och slaga. Det fanns alltså när det gällde redska­ pen utrymme för förbättringar och effektiviseringar, men fram till 1 700-ta­ lets mitt gick det trögt på den fronten. Men ett skifte kom till stånd genom den agrara revolutionen under 1700-talets senare del och under 1800-ta­ let då en högre avkastning, som nämnts, ledde till e n befolkningsökning. Arealen utökades genom utdikning och nyodling. Det senare var kanske den viktigaste faktorn bakom jordbrukets produktionsökning. Nya växter och redskap, liar, järnplogar, djupharvar, introducerades. Den ökade användningen av järn till redskapen var härvid särskilt bety­ delsefull. Vägnätet förbättrades och bystrukturen förändrades genom skiftena, och i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var byarna och tegsplittringen ett minne blott. Nu låg gårdarna tämligen jämnt spridda i landskapet med sammanhängande åkermark runt varje gård, men fortfa­ rande fanns fattigbebyggelse i form av torp och backstugor. J ämfört med senare århundraden var 1700-talets jordbruk lågproduk­ tivt. Korna gav mjölk endast så länge fodret var tillräckli gt, från maj och en

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

bit in på hösten. "Normalkon" gav på 1700-talet cirka 600 kilo mjölk per år, vilket är mindre än en tiondel av vad en ko ger i dag. Effektiviseringen av den agrara näringen var en nödvändig förutsätt­ ning för den kommande industrialiseringen eftersom då flera munnar, som inte var direkt inblandade i livsmedelsproduktionen, måste mättas. Den högre produktiviteten inom jordbruket gjorde det möjligt att förse den framväxande gruppen industriarbetare med livsmedel samtidigt som arbetskraftsbehovet inom jordbruket gradvis minskade. Jordbrukarbefolk­ ningens andel av totalbefolkningen hade år 1 900 sjunkit till 55 procent , men ännu levde en majoritet av svenskarna på landsbygden. Under tidigt 1800-tal var städerna fortfarande små och de flesta av lan­ dets invånare levde på landsbygden och jordbruket var den domineran­ de ekonomiska näringen. Politiskt och ideologiskt var ståndssamhället och den starka kungamakten förhärskande. Vid 1800-talets mitt inleddes den ekonomiska omvandlingen. Först kom jordbrukets rationaliseringar och den därav följande proletariseringen. Därefter kom sågverk och an­ nan industri, och med tiden, från 1870-talet och framför allt på 1890-ta­ let, en genomgripande industriell omvandling. Ny teknik och nya kom­ munikationer utvecklades och ekonomin omvandlades i riktning mot kapitalism. Den borgerliga medelklassen var på stark frammarsch på alla samhällslivets områden. Den tidigare dominerande jordägande aristo­ kratin hade i motsvarande mån försvagats. Allt detta ledde till större so­ ciala och politiska motsättningar vilka synliggjordes genom den liberala samhällskritiken, där bland andra Lars Johan Hiertas Aftonblad spelade en viktig roll med kraven på politiska och ekonomiska reformer; frihan­ del, ståndsriksdagens avskaffande m.m. Men även en reformering av ut­ bildningen, fatti gvården och brottslagstiftningen stod på dagordningen. Den liberala och radikala strömningen nådde sin höjdpunkt vid tiden för 1848 års revolutioner, därefter följde en tid av politisk reaktion till dess att en ny våg av radikal samhällskritik uppträdde på 1 880-talet i den politiska och sociala idedebatten. Bland annat de förbättrade kommunikationerna tillsammans med fri­ handel ledde till stark konkurrens på jordbrukets område från nya län­ der. Stora delar av befolkningen levde i djup fattigdom, och under miss­ växtår stod svälten för dörren. Många bondsöner, bonddöttrar, drängar, pigor och hela familjer valde att för sin utkomst emigrera eller söka sig till städerna. Detta var resultatet av den klyfta som under nästan 100 år gradvis växt fram på landsbygden mellan å ena sidan förhållandevis välbeställda storbönder och å andra sidan fattiga arrendatorer, torpare 20

KUNGLIGA PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OCH OMVÄRLDEN

och daglönare. Till dessa kom n u även statarn a, de verkliga jordbru ks­ proletärerna. U nder 1900-talet tog Sverige steget från agrarsamhälle , via industrialis­ men, modernt partiväsen, folkrörelser m.m., in i det industriella samhäl­ let och en enastående välståndsutveckling, bland annat beroende av att landet stod utanför två världskrig. Sverige h ade blivit ett urbant industri­ samhälle och en modern parlamentarisk demokrati. För jordbrukets del innebar denna process en övergång till en storskalig, avsaluinriktad pro­ duktion i vilken även bönderna kom att delta. Detta får dock inte skymma blicken för det faktum att nöden var stor på många h åll i landet ända fram till dess att folkhemmet började byggas. Medan antalet bönder i Sverige som helhet ökade med e n fj ärdedel mel­ lan åren 1750-1870 ökade det sammanlagda antalet obesuttna, torpare, backstugusittare, inhyses-hjon, femfaldigt under denna period. Även anta­ let gifta årsanställda arbetare på de stora godsen, statarna, växte , som be­ rörts ovan, framför allt under 1800-talet. O m många av dessa människors torftiga livssituation vittnar ett stort antal ansökningar om understöd och belöningar i Patriotiska Sällskapets arkiv.

21

Hur det börj ade

Att handeln är den rätta grundvalen för ett rikes makt och välfärd är "en klar och oemotsägelig sanning" ( EDVARD CARLESON ) . Patriotiska Sällskapets tillkomst är sammanlänkat med det slutna Kungl. Sällskapet Pro Patria, av de invigda kallad den Svenska lantorden. Ordens­ Sällskapets motto var Religion, Konung och Fädernesland, och ledamö­ terna skulle uppmuntras till patriotiska tänkesätt. Ett av syftena var att arbeta för rikets bästa genom författandet av "nyttiga" skrifter. Men det hindrade inte att man i orden i stor utsträckning ägnade sig åt sina ritua­ ler, sällskaplig samvaro och goda måltider. Hemliga eller slutna ordenssällskap var ett tecken i tiden. Det fanns många, bland andra, förutom Pro Patria, Frimurarorden, Timmermans­ orden, U tile Dulci och Arla Coldinu-orden. Pro Patria organiserades från början i grader, där man efter hand och reception nådde högre vishet. Sammankomsterna präglades av glans och pompa. Företrädda av Stora Marskalken och Nyckelbevararen i plymförsedda vita hattar inträdde or­ densmästaren och slog sig ner vid ett bord täckt av blått kläde med guld­ fransar. Framför honom samlades ordens medlemmar, uppdelade efter de fyra graderna. Längst bak stod de musicerande bröderna. År 1767 hade en elektrisk maskin införskaffats liksom en Laterna magica. Med eld och räkpulver skapades den förtätade stämningen som hörde de hemliga sällskapen till. Dessa hade stort inflytande i huvudstaden, eftersom de i stor utsträckning rekryterades ur samma kretsar, ämbetsadel, präster och ofrälse ståndspersoner. Patriotiska Sällskapets namn förekommer första gången i ett aktstycke, daterat den 4 december 1766, av vilket framgår att hovmarskalken friher­ re Axel Gabriel Leijonhufvud utsetts till stormästare inom Pro Patria efter presidenten i kommerskollegium Edvard Carleson. Bland annat sägs där den senare vara styresman uti Svenska patriotiska Sällskapet till konsters och slöjders samt rikets näringars uppmuntran. Den 23 januari 1767 hade Säll­ skapet sitt första protokollförda sammanträde, men Sällskapet bör, enligt Staffan Högberg, ha instiftats 1766, samma år som Pro Patria grundades. Tillkomsthistorien är inte i alla delar helt klar, den vilar snarast i dunkel. 22

HUR DET B ÖRJADE

Enklast är kanske att säga att Patriotiska Sällskapet från bö1jan var ett eko­ nomiskt utskott inom Pro Patria som så småningom blev självständigt. Alla ledamöter av Pro Patria inträdde också i Patriotiska Sällskapet. På så vis uppstod en förening av ett sällskap till näringslivets uppmuntran och ett ordenssamfund. Man skulle kunna säga att nytta och nöje kombinerades. Det har diskuterats om Sällskapet på något sätt hade sin grund i ett av de politiska partierna, hattarna eller mössorna. Det är nog tveksamt. Bland ledamöterna fanns sympatisörer till bägge partierna, möjligen med en viss övervikt för hattarna som sedan lång tid tillbaka företrätt en mera expansiv ekonomisk politik än motpartiet. Carleson skulle i så fall kunna vara ett exempel på detta, men å andra sidan är det svårt att ur Sällska­ pets protokoll förnimma partipolitiska meningsmotsättningar, alla syntes gripna av patriotisk hushållningsiver på merkantilismens grund. Första gången Patriotiska Sällskapets namn förekom var det således med tillägget "till konsters och slöjders samt rikets näringars uppmunt­ ran". Sällskapets förste preses - tillika räknas han till dettas och Pro Patrias stiftare - var den ovan nämnde Edvard Carleson, och det är troligt att tillägget, som snart slopades som allt för omständligt, ger uttryck för den­ nes avsikter med Sällskapets verksamhet. Sekreterare blev notarien i Svea hovrätt, Erik Sefström som samarbetade väl med Carleson. Som framgått ovan kom Patriotiska Sällskapet att förknippas med det ökande jordbruksintresset vilket också de av Gustav III fastställda stadgar­ na 1 772 tydligt visar, men det var nog inte från början tänkt så. Det var tydligen näringslivet i dess helhet som Sällskapet skulle ägna sina krafter, men med särskild inriktning på "konster" ( dvs. teknik) och "slöjder" (dvs. hantverk och manufaktur) . Fram till Carlesons död den 26 februari 1 767 tycks inga ämnen som rör­ de lantbruket ha behandlats, och jordbruksintresset visade sig först några år in på 1 770-talet. Redan tidigt i sin karriär, han var den siste av kollegiets presidenter som tjänat sig upp inom hattpartiet, hade Carleson u tmärkt sig som en varm förespråkare för stöd till manufakturverken, handeln och sjöfarten. Carle­ son kan ses som exempel på att dugliga ämbetsmän genom smidighet och politiska förbindelser under frihetstiden kunde nå långt utan att äga den förnäma bördens företräden. Vid Sällskapets första sammankomst i jan uari 1 767 diskuterades en pro­ på om att överlämna en silversked till Johan Fredrik Wegener som funnit på ett rationellt sätt att väva en särskild sorts tyg och ny vävteknik . Säll­ skapet fann att han borde erhålla någon form av u tmärkelse så att han

---

Exempel på Sällskapets belöningsskedar i silver från 1 700-talet. " . . . för berömlig tjänst", " . . . för berömlig flit i spånad 1 788" samt " . . . för stenhus­ byggnad". KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

HUR DET BÖRJADE

uppmuntrades i sin uppfinnarverksamhet. Vid det andra p rotokollförda sammanträdet under Carlesons tid den 11 februari samma år utlystes en tävling om ett arbete rörande den svenska handelns historia med tyngdpunkten lagd på 1700-talet. Vidare beslöts att Sällskapet borde låta slå en medalj att användas som premie. Carleson ville även gärna se ett arbete om manufakturernas historia, ett ämne som låg honom varmt om hjärtat. Ett slående exempel på den merkantilistiska anda som förenade såväl Sällskapet som Kommerskollegium var att det första ärende Sällskapet sände som remiss till kollegiet i december 1767 rörde en jämförelse mel­ lan svenska och utländska sidentyger. Sällskapet fann brister i de svenska tygerna både när det gällde kvalitet och pris, men fann ändå att de var jämförbara med de utländska, och detta kan visa på att Sällskapets leda­ möter omfattade den mera expansiva merkantilistiska politik som länge präglat hattpartiet. Sällskapet uppmanade sina landsmän att sky utländska produkter och anmodade svenska män att bära svenska kläder. Detta var ett tydligt utslag av att patriotismen ingått förening med protektionismen. Det kan även ses som en förelöpare till Sällskapets engagemang för den svenska dräkten, varom mera senare. Carleson efterträddes som preses av Niclas von Oelreich, som även ef­ terträtt honom som president i Kommerskollegium. I augusti 1767 erhöll Wegener sin silversked, och i början av påföljande år inkom svaren på tävlingen om en handelshistoria, vilket hade det goda med sig att Sällskapet aktiverades. I mars 1768 avgick Sefström som sekreterare och efterträddes av kom­ minister Pehr Stenbeck som invalts i Sällskapet den 16 mars samma år till­ sammans med assessorn i Kommerskollegiet Gustaf Vult von Steij ern och kyrkoherden Olof Celsius d.y. Den senare efterträdde den 2 juni Oelreich som preses. Förutom Vult von Steijern invaldes även några andra ledamö­ ter av Kommerskollegiet, och Sven Gerentz har understrukit det faktum att Patriotiska Sällskapet och Kommerskollegiet mycket nära samverkade för att påverka politiken och genomföra de merkantilistiska ideerna. Celsius ansåg att Sällskapet även borde ägna sitt intresse åt vitterheten. Det fanns en lucka som borde fyllas eftersom den av drottning Lovisa U lrika år 1753 instiftade Vitterhetsakademien upphört att sammanträda. Alltså saknades en vitter arena. Förslaget vann anklang, och år 1768 uppsattes en prisfråga om äreminne över Axel Oxenstierna, men först år 1774 kunde en pristagare, kyrkoherde Georg Gezelius, utses. Därefter rann den vittra verksamheten ut i sanden. Just valet av Axel Oxenstierna var nog ingen 25

HUR DET BÖ RJADE

Sällskapets sekreterare Adolf Modeer skrev ett av de första svenska ekonom­ historiska arbetena. Med drygt 340 sidor är det den mest omfattande pris­ skrift man låtit trycka. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

slump. Denne var utrerad merkantilist och Kommerskollegiets andlige fader. Tre tävlingar utlystes år 1768 och förutom äreminnet över Axel Oxen­ stierna var ämnena inriktade mot ekonomin. Det var endast genom de utlysta tävlingarna som Sällskapet vid denna tid visade sig i offentlighetens ljus. Mera skulle Sällskapet låta höra talas om sig efter det att det prisbe­ lönta svaret på den första tävlingen om Sveriges handel inkommit. Det var Adolf Modeers Försök til en allmän historia om Svea rikes handel. Arbetet var till största delen färdigt i mars 1 768 och blev Modeers genombrott som författare. Sällskapets granskning av manuskriptet ledde till komplette­ ringar, och först 1770 utkom arbetet som första delen av Patriotiska Säll­ skapets Handlingar. Med ett omfång på drygt 340 sidor är det den digraste prisskrift Sällskapet låtit trycka. Det var här fråga om ett av de första för­ söken inom svensk-ekonomisk historisk forskning, och Modeers opus togs mycket välvilligt emot av samtida recensenter. Modeer var utbildad lantmätare och vad som här är intressant är att han som sådan arbetade med storskiftesförrättningar. Men han var också sedan ungdomen naturvetenskapligt intresserad, särskilt var det ento­ mologin som fångade hans håg. Som 19-åring försåg han Linne med ny­ upptäckta insekter som denne efter Modeer namngav Pyralis Modeeriana

HUR DET BÖRJADE

och Gallerinca Modeerii. Modeer var intresserad av det mesta, numismatik, historia, kemi, fysik och mekanik, och författade uppsatser rörande han­ del, sjöfart, hantverk,jordbruk och tryckfrihet. Vidare engagerade han sig starkt för en förbättrad folkupplysning. I slutet av år 1 770 blev den då trettioårige Modeer, på initiativ av sidenfa­ brikör Johan Anders Meurman, Sällskapets sekreterare, e n befattning han uppehöll i 29 år, och han var inte buskablyg när det gällde att föra fram allt gott han gjort för Sällskapet. År 1 795 skrev han själv: "Patriotiska Säll­ skapet var knappt tilltänkt år 1 767, och som värre var, denna matta gnista var nära att alldeles slockna. Oaktat många och betydliga svårigheter fick det genom Modeers trägna åtgärd stadgade l agar, fond, verksamhet och anseende." Även om detta är en överdrift var hans insatser av mycket stor betydelse. Sällskapets prydliga protokoll och välordnade arkiv vittnar om hans energi och ordningssinne. Modeers förhållande till Sällskapet förblev dock inte gott. Han förefal­ ler ha haft ett hetsigt temperament, och inte heller verkar han ha varit lätt att samarbeta med. Hans ställn ing som sekreterare och framför allt som redaktör för Sällskapets skrifter var utsatt, och han saknade den smidighet som fordrades för uppgiften och råkade några gånger i delo med ledamö­ ter som ansåg sig illa behandlade. Hans klart redovisade antiaristokratiska inställning ledde också till att han kom på kant med de många adliga ledamöterna av Sällskapet. År 1 783 utsågs Johan Fischerström till biträdande sekreterare, och även om M odeer i fortsättningen publicerade en mängd uppsatser i Sällska­ pets skriftserier drog han sig på äldre dagar alltmer ifrån Sällskapet. Efter år 1 783 besökte han på grund av sjuklighet aldrig sammankomsterna an­ nat än under sommarmånaderna, och under sina sista åtta år kom han inte någon gång. Trots sin sjuklighet ägnade han sig under sina sista år åt en annan sammanslutn ing, Sällskapet för allmänne medborgerlige kunskaper. Modeer var dess stiftare. Klart är emellertid att Patriotiska Sällskapet med Modeer fick en dri­ vande kraft som saknats efter Carlesons död. Modeers noggrant utarbetade självbiografi kom inte att användas till det som den var avsedd för, nämligen till ett äreminne. I Patriotiska Säll­ skapet hölls inte något åminnelsetal över honom . Olof Celsius efterträddes som preses den 1 februari 1 769 av kanslirådet Bengt Ferrner som blev kvar i denna befattning fram i november 1 770. Den 27 samma månad utsågs överste Axel Magnus von Arbin till Ferrners efterträdare. Då hade Sällskapet inte sammanträtt på åtta månader och

HUR DET B ÖRJADE

Generallöjtnant och chef för Fortifika­ tionen Axel Magnus von Arbin blev preses 27 november 1 770, en tid då man levde i viss symbios med Pro Patria. Han var inriktad på utvecklingen inom teknik och ekonomi i syfte att hushålla med statens medel. Olof Arenius, Axel Magnus v. Arbin, 1 7 1 7- 1 79 1 , olja, privat ägo, foto Christina von Arbin.

vid sammanträdet den 28 november var Modeer för första gången närva­ rande. I och med hans inträde på scenen kom det utåtriktade arbetet att bli dominerande, samarbetet med orden inskränktes alltmer och symbio­ sen mellan Pro Patria och Sällskapet uppluckrades alltmer trots ordens försök att med lock och pock förmå Sällskapet att återgå till fadershuset. Sällskapet m arkerade i stället sin självständighet genom att på egen h and anta nya stadgar och ansökte utan ordens vetskap om Gustav 111:s godkän­ nande av dessa. Den kungliga sanktionen av stadgarna dagtecknades den 12 februari 1772. Patriotiska Sällskapet hade blivit självständigt, men ännu h ade inte Sällskapet snävat in helt mot lanthushållningen. I Pro Patria såg man inte med blida ögon på h ur Sällskapet utan dess hörande skaffade sig egna stadgar och officiellt framträdde som en självständig samman­ slutning. Det stack Pro Patria ytterligare i ögonen att Sällskapet lyckats förvärva kunglig sanktion och att denne i stadgans slutord förklarade sig alltid vilj a vara Sällskapet väl bevågen. Det var först år 1798 som Pro Patria kom i åtnjutande av kunglig sanktion. Det var således "konster och slöjder", dvs. teknik och hantverk, som från början utgj orde Sällskapets verksamhetsfält. Men därmed trampade m an in på Vetenskapsakademiens m arker, en akademi som bildats 27 år före Sällskapets tillkomst. Akademie ns verksamhet var inte endast inriktad mot de naturhistoriska vetenskaperna utan även mot ekonomi, h andel och "konster och m anufakturer". Försök gjordes från såväl akademiens

HUR DET B ÖRJADE

som Sällskapets sida att finna en rågång för vad var och en av sammanslut­ ningarna borde syssla med, men det var inte helt lätt, vilket bland annat visade sig i publiceringsverksamheten. År 1 775 till 1 783 utgav Vetenskaps­ akademien fyra volymer Samling af rön och ajhandlingar rörande jordbruket, och den innehållsliga skillnaden mellan dessa och Patriotiska Sällskapets Hushållningsjournal är in te stor. Hösten 1 773 trädde Sällskapet för första gången i förbindelse med aka­ demien. Det gällde en närkesbondes stenbrytningsmaskin som Sällskapet i modell skickade till akademien, som i sin tur beskrev den i sina Hand­ lingar. Konstruktören belönades med 1 00 daler silvermynt. Därefter har förhållandena mellan de båda sammanslutningarna varit gott, vilket inte minst visade sig i september 1 783 då akademien på begäran av Modeer till­ lät Sällskapet att överta dess samling av modeller av plogar och andra lant-

Jordbruket kom att bli det väsentligaste inslaget i Sällskapets verksamhet under den gustavianska tiden. Ritning på plog uppifrån och från sidan. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

29

HUR DET BÖRJADE

bruksredskap och införliva dessa i Sällskapets modellkammare. Året därpå överlämnades av akademien till Sällskapet två avhandlingar som behand­ lade ladugårdsbyggnader. Högberg anser det möjligt att man nu kommit överens om e n uppdelning av verksamheten på e n säkrare grund än vad Sällskapets stadgar angav. Jordbruket kom att bli det väsentligaste inslaget i Sällskapets verksamhet under den gustavianska tiden, och kanske var det så att vetenskapsakademien helt e nkelt överlämnade jordbruksfrågorna till Sällskapet. Sällskapet fann under de h är åren sin inriktning. Det profilerade sig inför allmänheten på olika sätt. Det utlyste prisfrågor och stimulerade intresset för lantbruk, manufakturer och slöjd , det utdelade premier till flitiga od­ lare och h antverkare, det belönade tj änstefolk för lång och trogen tj änst, det uppmuntrade uppfinnare och lät tillverka och bland allmogen fördela nya typer av lantbruksredskap, det införskrev frö- och potatissorter från utlandet m. m.

Stad garna och något om Patriotiska Sällskapets struktur Vetenskaper blomstra der Maecenater äro (Stadgarna § 4). Patriotiska Sällskapets första bevarade stadgar sammanställdes år 1771 av sekreteraren Adolf Modeer. Vid en sammankomst den 17 december detta år berättade han att han ur protokollen samlat de beslut Sällskapet antagit som lag, sammanfört dem med ordningsreglerna och instruktionen för sekreteraren i kapitel och paragrafer. Härpå hemställde han om inte Säll­ skapet kunde anhålla om Kungl. Maj:ts stadfästelse för att på så sätt öka Sällskapets anseende. Förslaget godkändes med undantag av ett avsnitt som berörde förhållandet till Pro Patria som ströks. Den 6 februari 1772 behandlades Sällskapets ansökan om stadfästelse i rådet, och den gick inte igenom utan invändningar. Riksrådet Esbjörn Christian Reuterholm ansåg att Sällskapets verksamhet föll inom Veten­ skapsakademiens räjong och att det inte fanns utrymme för två samman­ slutningar inom området. Han erinrade om att Vetenskapssocieteten i Uppsala upphört med sitt arbete efter det att Vetenskapsakademien grundats. Först borde, hävdade Reuterholm, akademien få tillfälle att yttra sig. Joachim Beck-Friis fann däremot inga skäl att uppskjuta avgörandet eftersom vetenskap enligt hans åsikt inte kunde monopoliseras. I stället borde Vetenskapsakademien glädjas över Sällskapets nit för det allmän­ nas bästa. Den ende av de närvarande rådsherrarna som var ledamot av Vetenskapsakademien var Carl Rudenschöld och han ställde sig till skill­ nad från Reuterholm positiv till förslaget. Han blev ledamot av Sällskapet den 20 juni och var Sällskapets ordförande från december 1772 till maj följande år. I konseljen den 12 februari 1772 erhöll Patriotiska Sällskapet Gustav III: s stadfästelse av grundreglerna. Stadgarna består av två delar. Först en i kungens namn författad ingress. Därefter själva grundreglerna som är uppdelade i fem kapitel: O m val av ledamöter, om val av ordförande, om val av sekreterare, om Sällskapets medel och om Sällskapets göromål i synnerhet. 31

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

� �'

.·: · l � ")

!,

.

,r..., ,,.,.,., ""

� , 11 '·

1J�'u;11 ..., ... .f·, ;,, .,, v .... U:.l.,1 111.A', 0 �1-'V l'lfv: w J , fJR 'V, O a, i,t ,tJ� , feore(l!/TOITI! I �ta::,_. f,,. o�

'

. . /J . . ' �;,• . .,..-(•1'n, n i'fJJ!,,,,,,,,,.ctJl . . ' ,rte ., ..e.1u,• n., ,, ,,. {:} ft ell..t/ft n.� "4 °;" , f; .",. .. l J'VIP'fl , Ord141(,J ,..,,,,,._ , 0 :h�te-6.: .Aclolf-1/1, ,/llodeM·, ;. ,,r; .,,,.,,f., • = ('J/. ....,/�- .,.,:.... , ; .; , , .,,. � .,.:-•• �,r�1 " "·

-01,f 1'1J{4,>(,i Ot J

r;..-...·v � f.Jn ;(/J V1 ZJ;,.:,1--VJ, "''f n t.l /o' ,,.,..,. ,l.t tfi,i ur� , .Jf. ,J y

v

rt. vv, .,, .,.. ..o&.,

� .,fo .. .9 .. . .... , f v,p ,�f(-RJJt,, ,r ;(IJ "'-�ev( t1'u,,, .,n,.,, ft ...:u,._ , rr"':.._� .�.,:.,,, ,.,. ,- }J� ,.,._ .J .,,,,..,.,,

32

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

r.r , .L v,.Jfl l P«

C.".,. •• • • , . .. , n r., .,"' ._.,C, .t.' '#P n,. <'./ .,. ,.., .,, •. •. J .., �

l..�......... ., ot.l,

or- .s /-· ... ,... • • , ...• . .,

,· c/2:- ,.. "'/H "'- / JnA1.,., �g•.,7 . .,,f OT " ' "- . ,6),...., f, •· ,.,,,;;___,...,,. ;,.« .._ 0<t­ I'

..,: � .r.-41 ., '1 .,; ... . ,

-;c· ' /.,.'u.10 ...

f]',,. .,... . ,.:_ I.J.,,.,. , � fot .Jn _ ,., 6.' 111• ·n. lJ.,. ...,

: . , , Jn•.11- M or --. ....... �

""'·�-/1.:

tbn .

"-'f .Y-.Ll , f ul, n.slra <Z'ahi»h""di

' :r.. �.., ,,..Rft•.,.

"/oVJ•/.Jf-

.,J, au.t/iJorra,

, � ·.✓-. > J .,,,,, -,.;, """ 1' ""1•· • '!' 9- ... �- , :>�,. � �- , -/,x/n - ,-., .,._

i.Jo,..,

�v-lpoc-f.

o,,.8 §vl� -(' ,:,._ � 7,;,v>'n r,c.., C ..;,,,.,_fo-'-,� : G/2 , � ,___ ,._,--., ,. ,e .?�-

" •· 1/-•,,-

..t

f .! � - l•j � -f , "'-� o/.rf j,_,, .,,. _,1t-/,,. .,,,...,..,...,�

y...,.,,,,� �.,,...,

_.,.,,_ "Ta.,.-;.,.,.( t/'i ., . .,. 1....,, .... 1.,. -.-L r i-.:. ,1 «l'l 7

JH,,

. �,

"'grn- n ., . " .....,.... .: ~ "/"' , .,.... ... .... o/ö'i ,.......

..,t,"t,eJ,,, t1-/•· ,.._ .,. .......,,. ... � ,.,...,....,_ ...,.n

I,..

v,, ..-.1.,. , h , �""-... .,.. . , dnfa

,

•

-1+-

. (-1.,i 0,,0... fo-.,.. .,,.....,.,.,.,...Q,;...,

_ ... .:M .. . � l.

•��

j,t,,.,,_ +.,,.;....,.. .., ,n,,. y@ o

..,.,..,.,;,, .,;f.., -L �

, . ..

.,,., .. :s

�

•

f..;

..,.;,,t� .... ,

-511'.../-·.,..,.,,.........L-;­

� .,_,,..,.,.. �f -3..:A'hH. .,....,o/

w�

0,-.-

c?b�.

c,,.,

t ftO&klwbn 1 �a�liR mmaren

� !:ifenbt �"ujunbrr'iilr fij1

..,,ii:« ""... -

_ :Dtn;. �.Jlh! -u,4,ffU!,

·o �nå. .

1/

Det kungliga stadfästelsebrevet är underskrivet av Gustav III den 1 2 februari 1772. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

33

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

När det gäller Sällskapets syften är det först i 1772 års grundregler man finner en något så när utförlig redogörelse för dessa. De ursprungliga stadgarna är förkomna. Riktlinjerna för verksamheten drogs upp i inled­ ningen, medan de mera preciserade uppgifterna fi nns i det femte kapit­ let, Om Sällskapets göromål i synnerhet. I ingressen talas om "medborgares gemensamma upplysning" och "fä­ derneslandets gagn och nytta", som verksamhetsmål. Det ekonomiska intresset stod i förgrunden. Genom premier skulle jordbrukets och näringarnas idkare uppmuntras att utvidga och genom uppfinningar förbättra sina respektive näringar. Vidare skulle man sprida "historisk-ekonomisk-politisk kunskap", som inkommit som svar på frågor inom detta område som ställts av Sällskapet, och "befordra allt det som i större eller mindre mån kan vara gagnande för allmänna hushållningen". Sällskapet hade att varje år till allmänheten skicka ut en eller flera frågor rörande "den allmänna hushållningen". Svaren skulle granskas och be­ lönas av Sällskapet, och de svar som var av den kvalitet att de var värda att offentliggöras skulle införas i Patriotiska Sällskapets handlingar. Detta skilde sig inte särskilt mycket från Vetenskapsakademien och dess prisfrå­ gor. En skillnad var däremot de premier varmed Sällskapet direkt sökte uppmuntra näringslivets idkare och belöna deras arbeten och "idoghet". Stadgarnas bestämmelser om Sällskapets ordförande indikerar infly­ tande från Vetenskapsakademien. Liksom där skulle preses tillsättas för en begränsad tid och kontinuiteten upprätthållas av sekreteraren. I aka­ demin valdes däremot preses för ett kvartal medan arbetsåret i Sällskapet indelades i tre fyramånadersperioder, vilket innebar att ordförandeval skedde tre gånger om året. Det var inte bara ett sätt av Sällskapet att skilja sig från akademien utan även ett arv från Pro Patria där tretalet spelade en hemlighetsfull roll. Patriotiska Sällskapet blev mer utåtriktat än de lärda sällskapen. Gång efter annan underströks att Sällskapets uppgift främst var att sprida kun­ skaper till allmänheten. Sammankomsterna skulle inte främst vara till för ledamöternas egen uppbyggelse. E n annan likhet med Vetenskapsakademien var att Sällskapet från år 1 770 haft krav på kunskap inom verksamhetsområdet för att komma ifråga till inval. Men redan i början av påföljande år berättade presiden­ ten Carl Johan Gyllenborg om ett sällskap i London "till åkerbrukets be­ främjande" där alla som skänkte en penningsumma till en fond kunde bli medlemmar. Ur denna fond utdelades belöningar till "dem som visat någon märkelig flit vid lantskötseln". Gyllenborg föreslog att Patriotis­ ka Sällskapet skulle tillägna sig detta system, vilket också skedde genom

34

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

1 772 års stadgar. När det gällde det ekonomiska hade Sällskapets arbete tidigare finansierats genom frivilliga gåvor och genom bidrag från or­ denskassan. Invald i Patriotiska Sällskapet kunde man enligt 1 772 års stadgar bli antingen genom förmögenhet, anseende eller kunskaper. Givetvis blev många invalda genom kombinationer av dessa tre kriterier. lnvalsbestäm­ melserna var främst avsedda att ge Sällskapet det sociala och vetenskapliga anseende och den ekonomiska styrka som ansågs krävas för dess utåtrik­ tade verksamhet. Stadgarna innehöll inte någon begränsning när det gällde antalet le­ damöter, och efter år 1772 skedde ett stort antal inval i jämförelse med Vetenskapsakademien och de lärda sällskapen i Lund och Göteborg. Stad­ geåret invaldes 17 medlemmar och år 1782 var ett toppår med 65 inval. Fram till 181 5 varierade antalet inval per år mellan 44 och 25. Med tiden minskade antalet inval och har de senast decennierna med vissa undantag varierat mellan cirka 4 och 20. Antalet ledamöter har hållit sig mellan ungefärligen 1 20 och 200. År 2010 invaldes 1 6 personer och antalet leda­ möter var då 251 och 2013 var antalet 289. Under den gustavianska tiden var andelen högre ämbetsmän påfallan­ de hög. Av de 21 riksråden i Gustav 111:s regering var 13 ledamöter, men också andra av kungens förtrogna tillhörde Sällskapet, som grevarna Nils Adam Bielke och Carl Fredrik Scheffer, invalda år 1772. Av ledamotsförteckningen framgår att flera landshövdingar tillhörde Sällskapet. Bland dem landshövdingen i Nyköping Pehr Abraham Örn­ skiöld och Adam Johan Raab i Kronobergs län. Dessa båda hade gjort sig kända som energiska främjare av näringslivet i sina respektive län. Förmögna köpmän och brukspatroner fanns det också gott om. Un­ der 1770-talet invaldes grosshandlarna Johan Abraham Grill, Joachim Daniel von Wahrensdorff, Anders Tottie och Carl Christoffer Arfwedson. Västsverige representerades bland annat av direktörerna vid Ostindiska kompaniet Jacob von Utfall och Niclas Sahlgren och dennes svärson Claes Alströmer. Under frihetstiden och den gustavianska tiden växte många lärda sam­ fund fram, och det är inte osannolikt att Patriotiska Sällskapets inval av flera framstående vetenskapsmän var ett sätt att hävda sin ställning. Den främste av dessa, Carl von Linne, valdes in år 1775. Flera av hans lärjungar kom med tiden att även de väljas in. Också humanister valdes in, t.ex. rikshistoriografenJonas Hallenberg och professor Sven Lagerbring. Staf­ fan Högberg har jämfört Vetenskapsakademiens och Sällskapets leda­ matsförteckningar och funnit att de båda samfunden till mycket stor del 35

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

För inval krävdes enligt 1772 års stad­ gar anseende, kunskaper eller förmö­ genhet, normalt i kombination. Det gav Sällskapet det sociala och vetenskapliga anseende och den ekonomiska styrka som ansågs vara viktigt för den utåtriktade verksamheten. Ett exempel är direktören för Ostindiska kompaniet Niclas Sahlgren. Jacob Björck efter pastell av Gustaf Lundberg, Niclas Sahlgren, 1701 -1776, oija, foto© Lars Falck, Kungl. Veten­ skapsakademien.

rekryterades ur samma kretsar. Dock förde Patriotiska Sällskapet en mera generös invalspolitik. Förslagen till nya medlemmar visade snart på jordbruksintressets do­ minans. I stor utsträckning invaldes författare till jordbruksskrifter och aktiva lanthushållare. Redan under 1700-talet kan en förskjutning mellan det adliga och det ofrälse inslaget skönjas. Mellan åren 1776 och 1780 tillhörde 55 procent adeln medan siffran för perioden 1811-1815 minskat till 18 procent. Ståndsnivelleringen till trots dröjde det till 1793 innan den första bonden blev invald. Det var nämndemannen och riksdagspolitikern Knut Pehrs­ son från Mjällby socken som var en av de mycket få bönder som bidragit till tidens jordbrukslitteratur. Under 1800-talets första del kom däremot riksdagens bondestånd att bli väl representerat i Sällskapet. Sammanfattningsvis kan konstateras att Sällskapets ledamöter utgjordes av högre och lägre ämbetsmän (påfallande många landshövdingar och bi­ skopar) , officerare, akademiker, präster, grosshandlare och representanter för näringslivet. I mycket stämmer denna bild än i dag om man tar i beak­ tande att antalet ledamöter från sistnämnda kategori successivt ökat genom åren, vilket givetvis hänger samman med samhällsutvecklingen. Som exem­ pel kan nämnas att Sällskapet i protokollet för mötet i juni 1974 kategori­ serade invalen: Tjänstemän inom centrala statsförvaltningen, riksdagsmän m.fl. Som exempel från denna kategori kan nämnas riksdagens talman

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

Carl von Linne, flera av hans lä1jungar liksom botanikprofessorn Carl von Lin­ ne d.y. invaldes som ledamöter av Säll­ skapet. Alexander Roslin, Carl von Linne, 1 707-1 778, olja, foto© Nationalmu­ seum, Stockholm.

Henry Allard, rektorn för Uppsala universitet Torgny Segerstedt, ärkebis­ kop Olof Sundby och landshövding Camilla Odhnoff. I kategorin Vitterhet och vetenskap invaldes riksantikvarien Roland Pålson och riksarkivarie Åke Kromnow. I kategorin Juridik hovrättspresidenterna Sture Petren och Sten Rudholm. I kategorin Läkarvetenskap förste livmedikus Gunnar Biörk. I kategorin Industri och bankväsen direktörerna Lars Erik Thunholm, An­ ders Diös och Trygve Holm. I kategorin Jordbruksorganisationer, övriga organisationer och skolväsen lantbrukaren och ordföranden i Lantbrukar­ nas Riksförbund Erik Jonsson och skolrådet Maj Bosson-Nordbö. Det stora antalet biskopar och landshövdingar förklaras av att Sällska­ pet alltid månat om att äga en god regional representation för att kunna skaffa sig en överblick över vad som hände och händer i landet och som kan vara av intresse för verksamheten. Av de nya grundregler för Sällskapet som antogs den 30 april 1 8 1 4, fast­ ställda av Kungl. Maj : t 22juni samma år, framgår Sällskapets syfte: "Patriotiska Sällskapets föremål är att, medelst spridande af nyttiga upp­ lysningar uti allmänna hushållningen, befrämja för Riket gagneliga nä­ ringars uppkomst och förkofran, och att, i mån af Sällskapets tillgångar, genom utdelande af belöningar för berömliga gerningar och företag samt för nyttig verksamhet och flit hos de arbetande folkklasserna på landet och i städerna, uppmuntra och befrämj a nationalidoghe tens tillväxt och en sann medborgerlighets utöfvande."

37

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKA PETS STRUKTUR

En av de böcker Sällskapet gav ut var Försök om europeiska och i synnerhet svenska folkets seder och beskaffenhet. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Påfallande är att ordet lantbruk inte förekom i de nya stadgarna, och verksamheten kom alltmer att reduceras till utdelande av medaljer, men den allmänna målsättningen avvek föga från den i 1 772 års stadgar. I Sällskapets i dag gällande grundregler, fastställda den 8 juni 1849 (bi­ laga 2) , sägs i § 3 att varje "Ledamot äger rätt att till inträde i Sällskapet föreslå hvilken svensk eller i Sverige bosatt man, som h an anser för Säll­ skapets ändamål kunna gagna, och som önskar i Sällskapet inträda". Men trots det som h är i grundreglerna sägs om manlig ledamot var Sällskapet radikalt i det avseende att redan år 1800 en kvinna valdes in som leda­ mot. Det var Christina Charlotta Richardy. Nio år senare invaldes änkefru von Balthasar Knigge och år 1812 Brita Maria Rutensparre och Elsa Beata Bunge. Vid utgången av år 1900 var 14 kvinnor ledamöter i Sällskapet och

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

hundra år senare 25. Vid ett sammanträde den 5 juni 1 974 hade formellt beslutats att utan hi nder av § 3 även kvinnor kunde inväljas. ( Se vidare kapitlet De första kvinnorna.) U nder 1 770-talet knöts kontakter med utländska sällskap och utlän­ ningar valdes in i Patriotiska Sällskapet. År 1776 organ iserades samarbetet med Patriotiska Sällskapet i Hessen-H omburg på så sätt att de båda sam­ funden invalde 22 av varandras medlemmar. Vid Patriotiska Sällskapets sammanträden upplästes stadgeenligt insända skrifter eller fördelades till granskning bland ledamöterna, som vid där­ på följ ande sammankomst redogj orde för sina synpunkter på de insända

Förvaltningsutskottet inrättades 1 784, ett ständigt utskott som med tiden kom att få en tung ställning och närmast kan karaktäriseras som en styrelse. Förvaltningsutskottets ledamöter våren 20 1 3: Susann Silfverstolpe, Hans Eric B ro­ din, ordförande Johan Nordenfalk, sekreterare Marianne Reuterskiöld, kam rerare Hans Ahlin, vice ordförande Erik Norberg, Johan Dalman, Eva Swartz Grimaldi och Christina von Arbin. Foto Jonas Ekströmer, TT.

39

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

alstren innan beslut om eventuell belöning eller publicering togs. Säll­ skapets arkiv är fyll t av redogörelser för odlingsflit och långvarig trogen tjänst. Troligen lästes allt detta inte upp under sammanträdena, och några sammanträden om året ägnades åt att belöna odlarmödan och den trogna tjänsten. Det var också mycket av formalia som avhandlades, och för att vinna tid inrättades år 1 784 ett ständigt utskott med uppgift att bereda ärendena innan Sällskapet fattade beslut. U tskottet kom med tiden att få en alltmera dominerande ställning och kom att kallas fö1~valtningsutskot­ tet och kan närmast karaktäriseras som en sorts styrelse. Enligt stadgarna hade Sällskapet att byta ordförande tre gånger om året. Omval fick inte förekomma. Tillkomsten av Lantbruksakademien 1 8 1 3 och i viss mån de hushåll­ ningssällskap som växte fram från seklets början kom i grunden att för­ ändra Sällskapets arbetsuppgifter. År 1 8 1 4 trädde, som ovan nämnts, nya grundregler i kraft och ämbetstiden för ordförandena förlängdes till sex månader. Enligt gällande grundregler väljer Sällskapet ordförande, vice ordföran­ de, kamrerare och sekreterare till det viktiga förvaltningsutskottet, som i övrigt skall bestå av åtta ledamöter som väljs en gång om året i december och kan vid nästa val till hälften omväljas. Val av ordförande förrättas i maj och vice ordförande i november. Antalet av Sällskapets ledamöter är fortfarande oinskränkt. Det fanns ordföranden som gjorde goda insatser för Sällskapet, men det egentliga ansvaret för verksamheten låg på sekreterarna. Den förste var som nämnts Erik Sefström som år 1 768 efterträddes av Pehr Stenbeck och som i sin tur år 1 770 efterträddes av lantmätare Adolf Modeer som kvarstod i befattningen till sin död år 1 799. År 1 783 utsågs ekonomiin­ tendenten Johan Fischerström till biträdande sekreterare. Denne efter­ träddes av Carl Birger Rutström som även blev Modeers efterträdare efter dennes död (alla Sällskapets ordföranden, sekreterare och medlemmar av utskottet förtecknas i bilaga 6) . Beträffande det ekonomiska har tidigare nämnts att verksamheten till att börja med finansierades genom Pro Patrias ordenskassa, men att detta upphörde i och med brytningen med orden år 1 772. Kyrkoherden johan Stenbeck hade då redan lagt grunden till Patriotiska Sällskapets egen fond genom att år 1 77 1 skänka 300 daler kopparmynt, och en insamling bland medlemmarna samma år gav 1 350 daler kopparmynt. I slutet av året fick Sällskapet sin första större donation genom att överdirektören Christoffer Faxell bidrog med 6 000 daler i samband med sitt inval. Sällskapet var väl medvetet om betydelsen av donatorer. I de första grundreglerna heter det

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

• iotfig rolan�· : ®tfftua· :ed) stor. '

,

f

•

nf · �nnti .tn�ti" l\t\cfetfcfJ6t�', . , · �if,\Uit - o� �c(6nt , aj_ . � I

.

�.

':

$�ngf. -spatriot�ff(l _ ®ållfl'avei� meb ben ,tlorre ��fåbeprnningen a.li �il�I�

..

·, �,'CjJ - � �·, ---=ixa �

'

J

,,

etocf�.o hu, ' tq�c §�d �nbtr• Ja,. no�t, ��m, J 7i�� · .

I

•

,

•

S,4 ,aec �6dlli•

Skådepeng gavs till välförtjänta insända och publicerade bidrag. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

41

STADGARNA OCH NÅGOT OM PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS STRUKTUR

att "vetenskaper blomstra där mecenater äro". Sällskapet lovade att om någon vid invalet donerade 6 000 daler skulle det låta slå en medalj över givaren. Genom förmedling av Carl Fredrik Scheffer erhöll Sällskapet år 1775 en donation på 72 000 daler kopparmynt med förbehållet att av den årliga avkastningen 1 000 daler gick till barnbördshuset Pro Patria och resten till förkovran av lantbruket. Under åren kom flera donationer Sällskapet till del , även från personer som inte var medlemmar. År 1815 hade fonden växt till närmare 30 000 riksdaler. Ränteintäkterna kom med tiden att utgöra en väsentlig del av Sällskapets inkomster.

42

Sällskapets utgivning

Det påstås allmänt att lanthushållningen är den svåraste vetenskap och att ingen blir fullärd. Detta är utan riktig grund. Ty inte skulle skaparen ha ålagt män­ niskorna åkerbruket, som dess främsta näringskälla, om man inte genom flit och uppmärksamhet skulle lära dess hemlighet (JACO B JOHAN ANCKARSTRÖM I Hus­ hållningsjournalen, DECEMBER 1 776) .

Handlingarna Sin utåt mest uppmärksammade insats gjorde Patriotiska Sällskapet på publicitetens och upplysningens områden. Det var Adolf Modeers han­ delshistoria som kom att utgöra första delen av de handlingar Sällskapet började utge år 1770. D et fullständiga namnet var Svenska Patriotiska Säll­ skapets Han dlingar och titelbladen utfo rmades med en vinjett föreställan­ de kunskapens gudinna Pallas Athena svävande på ett moln ovanför en strand där det svenska lejonet vakade över näringarna symboliserade av en plog, ett städ med hammare, en vävskyttel och i fj ärran ett skepp. I Hand­ lingarna skulle således skrifter som rörde den allmänna hushållningen införas. D äremot var det inte tänkt att ge plats för skrifter som rörde den enskilda hushållningen. Här har vi återigen ett exempel på den ömtå­ liga gränsdragningen gentemot Vetenskapsakademien. D e tekniska och praktiskt-ekonomiska bidrag som återfanns i akademiens handlingar lyste med sin frånvaro i Sällskapets Handlingar. Några exempel får belysa innehållet i Handlingarna. Bidragen utgj or­ des till stor del av de belönade svaren på Sällskapets utlysta tävlingar. Till den allmänna hushållningen räknades historien om näringarnas utveckling, och här passar Modeers ovan nämnda handelshistoria in som handen i handsken. D en fl itige Modeer publicerade i nummer 3 av Hand­ lingarna en Un dersökning av Svea rikes folkmängd. D et var ett inte helt lyckat försök att skildra rikets befolkningsutveckling från äldsta tid, men är in­ tressant som ett tecken på tidens intresse av exakta statistiska uppgifter. Det mest uppmärksammade exemplet på detta är Tabellverket som inrät­ tades år 1749 för att samla in och sammanställa församlingsvisa uppgifter om folkmängd, födda och döda.

43

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

Kunskapens gudinna Pallas Athena svävar på ett moln ovan det svenska lejonet som vakar över de olika näringsgrenarna, vilka i form av handelsfartyg, plog, väv­ skyttel och städ med hammare pryder första numret av Sällskapets handlingar. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

44

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

I nummer fem av Handlingarna publicerades ett arbete på säkrare källkritisk grund än Modeers. Det var docenten i naturalhistoria i Lund, Engelbert Jörlins Samlingar til svenska åkerbruks- och sädes-historien. Han byggde på landskapslagarna och de isländska sagorna för att försöka fast­ ställa vilka h usdjur och sädesslag som förekom under forntiden. Det kan vara värt att uppmärksamma att intresset för forntiden levde kvar under hela frihetstiden och försöken att skildra denna som en guld­ ålder pekar fram mot 1800-talets forntidsdyrkan. I nummer 4 av Handlingarna återfinns lagman Fredrik Mozelius Un­ dersökning om lantbrukets öden i Sverige i vilken han h ävdade att lantbruket i forna tider var mer gynnat än under frihetstiden vilket lett till en avkast­ ning som kunde försörja en större folkmängd och att det dessutom då fanns möjlighet att till och med exportera varor. De nämnda författarna var klara över att man för framtiden kunde dra lärdom ur deras alster. Jörlin avrundade sin skrift med tankar om lant­ brukets tillstånd och om dess framtid. Modeer kom med uppslag för att avhjälpa folkbristen och Mozelius lämnade förslag till jordbrukets upp­ hjälpande. Det var också lantbrukets problem som kom att ta det största utrymmet i anspråk i Handlingarna, och inte minst ägnades utrymme åt storskiftesreformen. Generellt var de ämnen Sällskapet ville ha belysta så vittfamnande att frågorna knappast kunde behandlas grundligt. Högberg menar att svaren på prisfrågorna under den här tiden närmast gått ut på att visa förfat­ tarnas förmåga att elegant och kunnigt redovisa sin beläsenhet i ämnet. Någon självständigare uppfattning möter sällan. Det är också svårt att veta hur skrifterna mottogs av den läsande allmänheten. De gav inte upphov till någon efterfölj ande debatt i Sällskapets skriftserie. I november 1772 inträdde riksrådet Carl Fredrik Scheffer i Patriotiska Sällskapet, och han blev snart en ledande, drivande och uppslagsrik kraft. Som en av Gustav 111:s närmaste rådgivare och vänner kunde han få gehör för många av sina ideer. Ibland kunde han bli lite yvig, men Sällskapets le­ damöter lärde sig att med diplomatisk finess avstyra de mest äventyrliga av hans ideer, t.ex. förslaget att Patriotiska Sällskapet skulle åta sig att bygga en kanal mellan Vättern och Vänern. Men det viktigaste han gjorde för Sällskapet var att föreslå utgivandet av en månadsvis utkommande tidskrift, Hushållnings Journal. T ill skillnad från i Han dlingarna ägnades i denna stort utrymme åt rent praktiska frå­ gor, särskilt när det gällde jordbrukstekniken. Detta stred mot stadgebe­ stämmelserna där dessa frågor ansågs höra till Vetenskapsakademiens

45

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

verksamhetsområde. Emellertid ledde detta till e n vitalisering för Sällska­ pet, och Journalen kom att väcka betydligt större intresse än vad Hand­ lingarna förmått. U tgivningen av Handlingarna upphörde. Men innan detta skedde, och innan uppmärksamheten riktas mot Journalen, hade Sällskapet genom Scheffers förmedling utsatt en prisfråga om en natio­ nell klädedräkt, och de svar som inflöt blev de mest uppmärksammade skrifter som införts i Handlingarna. Det var kungen själv som önskade pejla opinionen i frågan genom en belöning för den bästa skriftliga moti­ veringen för ett införande av en nationell dräkt.

Nationell dräkt Scheffer valde således att låta Patriotiska Sällskapet, där han då var ord­ förande , utlysa tävlingen. Sannolikt var såväl kungen som Scheffer intres­ serade av de e konomiska fördelar e n dräktreform skulle kunna innebära för riket, således en patriotisk strävan. En allmän dräkt som inte följde modets svängningar skulle bidra till en minskning av klädlyxe n och där­ med onödig import. Endast svenska tyger skulle tillåtas, vilket skulle gynna de inhemska tillverkarna och förhindra lurendrejeriet ( smugglingen) , ef­ tersom ingen längre skulle ha användning av utländska tyger. I mycket låg detta i linje med frihetstidens överflödsförordningar, men med den skillnaden att folket frivilligt skulle anamma reformen under en upplyst monarks ledning och goda e xe mpel. Tydligen var kungen klar över hur impopulära de tidigare överflödsför­ ordningarna varit. Frihetstidens mest kända överflödsförordning var tro­ ligen den som utfärdades av Adolf Fredrik den 26 januari 1766. I denna förordning mot 'Yppighet och Öfverflöd" förbjöds alla införsel och bruk av kaffe, te, choklad, punsch, rom samt vin med undantag av rött och vitt franskt vin. En rad andra förbud som rörde klädedräkten meddelades också. Det var förbud mot att bära släp till damklänningar och att förse dessa med garneringar av annat tyg än det som klänningen var sydd av. Li­ kaså förbjöds användningen av siden- eller halvsidentyger till damkläder, med undantag av mössor, gardiner, möbelklädsel, möbelöverdrag och lik­ svepningar. Det gällde också för män att de inte fick bära kläder av siden eller silkessammet, med undantag av strumpor, vantar, vintermössor, ka­ lotter, carpuser, halsdukar och hattband. Att bry ta mot bestämmelserna kunde ställa sig mycket dyrbart (200 daler silvermynt) . Den ovan nämnda tävlingen kungj ordes i Dagligt allehanda i oktober 1773, och presumtiva tävlande uppmanades att på bästa sätt motivera om det var lämpligt eller inte lämpligt att införa e n nationell dräkt. De skulle

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

63 svar fick Sällskapet på prisfrågan om den nationella dräkten, som senare inför­ des av Gustav III år 1 778. Diplomaten Ignatius Mouradgea d'Ohsson bär dräkten med Vasaordens briljanterade riddartecken i ordens gröna band - ett kungligt ynnestbevis. Lorens Pasch d.y. , Ignatius Mouradgea d'Ohsson, 1 740-1 807, olja, privat ägo, foto© Anna Allstrin.

47

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

däremot inte föreslå vilka som skulle bära denna eller hur dräkten skulle se ut. Prisfrågan väckte ett i Sällskapets h istoria enormt intresse. Mer än 60 svar inkom, både från sådana som förespråkade en reform och från så­ dana som betvivlade nyttan av en enhetlig dräkt, och en livlig pressdebatt följde i spåren. Kritikerna hävdade bland annat att smugglingen i stället för att upphöra snarast skulle öka om ett importförbud av utländska tyger infördes. Efter diskussioner inom Sällskapet om avstyrkande skrifter skulle kunna komma ifråga för ett pris, enades man om, sannolikt efter p åtryckningar från Scheffer, att endast bidrag som var positiva till dräktreformen skulle belönas. Det var h ovpredikanten Erik Waller som insänt det vinnande bi­ draget, vilket också fördes in i Sällskapets Handlingar liksom de två skrif­ ter som belönades med Sällskapets egen skådepenning. Waller tilldelades en skådepenning i guld. Det högre prästerskapet tycks ha varit på alerten eftersom det ena av dessa två bidrag författats av en annan hovpredikant, Pauljuringius. Det andra av Modeer som tydligen sällan lade ner pennan, men dräktreformen lät av olika skäl, främst ekonomiska, vänta på sig till år 1778. Carl Fredrik Scheffer var ända till sin död år 1786 en av de mest aktiva inom Sällskapet. Genom tävlingen om den nationella dräkten hade han gjort Patriotiska Sällskapets namn känt i vida kretsar. Det som kanske ändå var viktigast var, vilket ovan nämnts, förslaget att ge ut en ekonomisk tid­ skrift. Genom detta initiativ fick Sällskapet vind i seglen. Hedersbetygel­ serna h aglade också över Scheffer, han kallades ibland Sällskapets andre stiftare, och år 1776 lät Sällskapet prägla en stor jetong över h onom med devisen "Quod Patriae studuit". Den direkta anledningen var dock den donation på 72 000 daler kopparmynt han året innan lämnat Sällskapet, den största donation Sällskapet dittills erhållit, och som tryggade Sällska­ pets ekonomi.

Hushållnings Journal Det var på ett sammanträde i april 1776 som Scheffer föreslog att Sällska­ pet vid sidan av Handlingarna skulle ge ut en månatlig journal, ett för­ slag som omedelbart antogs. Det första numret skulle komma ut redan till hösten samma år. Från början beslutades också att Hushållningsjournalen skulle utges under överinseende av några av Sällskapets ledamöter. Det rent praktiska arbetet blev sekreterarens sak. Sedan Adolf Fredrik Ristell lämnat sin andresekreterarbefattning år 1 777 blev det förstesekreteraren

S Ä LLSKAPETS UTGIVNING

�04f{ntng�

o u r tt a l ,

År 1 776 började Sällskapet utge en månatligjournal med artiklar om jordbruk, bergsbruk, teknik och handel - Hushållningsjournalen. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Adolf Modeer som skötte utgivningen ända till sin död år 1799. Han kom att bli en av de flitigaste medarbetarna i Journalen, men han fick inte styra och ställa som han ville eftersom Sällskapet in pleno hade ett stort infly­ tande över tidskriftens utformning. T ill största delen kom tidskriften att bestå av uppsatser som författarna på eget initiativ sänt in. När bidrag kom in, som bedömdes möjliga att publicera, och det var långt ifrån alla, gran­ skades det av en eller flera ledamöter innan beslut om publicering togs. Så berättade t.ex. överdirektör Carl August Grewesmöhlen och professor Lars Christian Tingstadius vid ett sammanträde den 31 januari 1807 att de på anmodan av Sällskapet utsetts att granska den anonyma skriftenTankar om medel till skogens besparande och funnit att den förtjänade att publiceras i Journalen. En stor del av bidragen var anonyma, uppenbarligen beroende på att författarna inte ville träda fram inför allmänheten med sina namn. Det fanns andra organ där anonymitet inte tilläts, men Sällskapet var mån om att göra Journalen mer lättillgänglig än de vetenskapliga samfundens serier av handlingar. Dessutom kunde skrifter som kanske inte var så väl

49

SÄLLS KAPETS UTGIVN I N G

t i l l & e f ro o r a n b e af .st o n g e; tu e n f f a

r.

t " .t r i' o t t_ ft a f; å l l ff a p � t � uppsifne

r t & :: � r å g a

Överdirektör Carl August Grewesmöhlen skrev själv och granskade även anonyma bidrag. Dessa togs in om de bedömdes vara intressanta. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

50

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

skrivna innehålla värdefulla rön och anonymiteten kunde då vara ett sätt att sprida alster som kanske aldrig annars sett dagens ljus. Under åren 1 776 till 1 789 utkom J ournalen med ett nummer i måna­ den med ett omfång på ungefär 50 sidor i liten oktav. Kopparstickaren Johan Snack illustrerade flera nummer och en tid. gj orde ävenJohan Fred­ rik Martin det. Journalen skulle endast beröra frågor som handlade om jordbruk, bergsbruk, hantverk, teknik och handel. Tidskriften var indelad i tre av­ delningar. Den första var tänkt för skrifter i nyss nämnda ämnen i översätt­ ning eller original, den andra av bland annat rön i hushållningen och hus­ kurer och den tredje underrättelser från landsorten om årsväxt, väderlek och varupriser. Där skulle även finnas plats för meddelanden om enskil­ das uppodlingar, förbättringar av jordbruket och om gärningar "som he­ dra mänskligheten och uppmuntra till dygd, i synnerhet samhällsdygden, som innefattar utövningen av alla andra" (Högberg s. 131) .

Hushållningsjournalen innehöll många praktiska lösningar på problem, som här hur man undviker att ån urholkar jordbruksmarken. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

51

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

Sjöfågel finns till havs under natten och flyger vid soluppgången inomskärs för att söka föda. De infångades med ett fågelnät av lingarn. Med 1 00 par infångade al­ fåglar var kostnaden betald. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Den tredje avdelningen kom främst att bestå av korta notiser. De övriga två av längre uppsatser. Särskilt i den andra var man angelägen att införa bidrag som visade vilka praktiska förändringar som lämpligen kunde vid­ tas i de olika landsdelarna. Man var också mån om att inte endast hämta exempel från utlandet. Helst skulle författarna ha egna erfarenheter att referera till. Någon egen försöksgård hade inte Sällskapet att rapportera ifrån och var därför h änvisat till den försöksverksamhet som bedrevs på enskilda gårdar. Från år 178 1 belönades införda bidrag om nyttiga och pålitliga rön med en silverjetong. En stor del av innehållet i Hushållningsjournalen bestod således av sva­ ren på Sällskapets pristävlingar. Förslagen till prisfrågor framlades oftast av enskild ledamot och speglade dennes intressen. Någon övergripande policy från Sällskapets sida när det gällde prisfrågorna är svår att skönja. Bland föreslagna ämnen kan nämnas frågor om skogarnas bästa vård, nyttjande och återplantering, om bästa sätt att främja tillväxten av matnyt52

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

H ur ekar skulle kunna odlas till skepps­ byggnadens nytta diskuterades mellan skeppsbyggmästare Fredrik af Chap­ man och trädgårdsmästaren Sven Rör­ ström. Lorens Pasch d.y., Fredrik Henrik af Chapman, 1 721-1808, olja, foto©, Na­ tionalmuseum, Stockholm.

tiga vilda djur, om orsaker till missväxt, om hur allmogen på billigast sätt skulle kunna anlägga sädestorkningshus samt om fårskötseln och handeln med svenska yllevaror. Visserligen var det jordbruksfrågorna som var dominerande i Sällska­ pets skriftserier, men även skogsbruket bereddes mycket utrymme. I Journalen infördes artiklar om lönnars, askars, pilars och lärkträds "rätta såning och plantering", och i maj 1 789 förespråkade Johan Chris­ tian Ackerman en ökad utplantering av almar, ett träd han ansåg vara un­ derskattat, och han meddelade att han i Uppsala hade en stor tunna fylld av almfrön som han gärna delade med sig av. I maj 1 782 föreslog trädgårdsmästaren i Karlskrona Sven Rörström i Hushållningsjournalen att det i varje socken borde anställas sockenträd­ gårdsmästare som skulle hjälpa allmogen med trädplantering och träd­ gårdsskötsel eftersom svenskarna var så okunniga "uti all plantering, så att det ser ut som de ej lärt sig mer än vad Adam kunde då han gick ut ur Paradiset, nämligen att plöja och så, och det ganska illa". När det gällde trädplanteringen menade Rörström att denna främst borde inriktas på ekar, och att varje bonde skulle åläggas att anlägga en liten ekplantering på sina ägor. Han hade också en ide om hur man skulle kunna få ekar att växa böjda så ett de direkt kunde användas till t.ex. bottenstockar vid skeppsbyggen. Den berömde skeppsbyggmästaren Fredrik af Chapman fann iden intressant men fann också att det tyvärr skulle ta lång tid innan praktiska prov kunde genomföras.

53

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

För att spara på skogen ivrade Sällskapet i J ournalen för att man skulle bygga stenmurar eller som i England bygga häckar för att inhägna sina ägor. Naturligtvis invändes mot detta att det var betydligt mer slitsamt att flytta en stenmur än ett trästängsel, och Sällskapet utlyste därför en pris­ tävling om lämpliga redskap för att bryta och flytta sten. En i Dalarna använd, lättillverkad kärra för transport av sten prisbelönades och avbil­ dades iJournalen. I Journalen propagerade Sällskapet även f ör en utökad plantering av fruktträd. Råd gavs om hur man bäst skulle sätta äppel-, päron- och plom­ monträd och om hur de bäst skulle skötas. Den uppslagsrike Rörström ansåg även att befolkningen för varje f ött barn borde åläggas att plantera ett fruktträd. Då skulle det, hävdade han, efter tj ugo år finnas fruktträdgårdar överallt. Vidare tyckte han att det vid va1je prästgård borde anläggas en skolträdgård där allmänheten efter slutad gudstjänst kunde undervisas i trä:dplantering, ympning, ockulering och beskärning. I dessa trädgårdar skulle man även för allmänheten de­ monstrera den märkvärdiga potatisplantan, vars frukter var användbara till bröd, brännvin, puder och stärkelse. Ytterligare exempel på Sällskapets intresse för skogshushållning var att det år 1 777 gav ut skriften Beskrivning över allehanda träds plantering som fördelades till rikets alla landshövdingar, och år 1781 beslutade Sällskapet att en penningbelöning skulle utgå till varje bonde som planterade minst 200 nya träd. För en torpare skulle det räcka med 1 00. H ushållningsjournalens spridning var inte imponerande. Under senare hälften av 1 780-talet såldes inte mer än ett par hundra exemplar av tid­ skriften, men det är väl troligt att under den här tiden varje exemplar av Journalen lästes av flera personer. Men nog sjönk intresset för tidskriften hos allmänheten, det blev allt svårare att få tag på kvalificerade bidrag att fylla den med, och redaktören tvingades föra in notiser av obetydligt värde för att fylla ut sidorna. Det var därför Sällskapets sekreterare Johan Fisch­ erström i en skrivelse den 1 2 december 1 789 föreslog att tidskriften borde utkomma med tre till fyra nummer om året i stället för med tolv f ör att på det sättet kunna publicera endast värdefulla bidrag och slippa ifrån fyll­ nadsgodset. Förslaget godkändes i stort av Sällskapet men det beslutade att sex häften skulle ges ut per år i stället för tolv som dittills praktiserats. Från år 1 790 gavs tidskriften ut med namnet Ny Journal uti Hushållning­ en. Även omfånget beskars, men det hjälpte inte. Läsekretsen vidgades inte, och några år efter Modeers död föreslog till och med den nye sekre­ teraren Carl Birger Rutström att lägga ner tidskriften. Förslaget avvisades

54

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

Hjälpmedel för att arbeta med stenbyggnation fanns även i Hushållningsjourna­ len. En stenbjörn som användes vid byggandet av Strömsholms kanal . KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

av Sällskapet, och först med utgången av år 1813 upphörde utgivningen sedan Lantbruksakademien börjat ge ut sina annaler. Staffan Högberg konstaterar att utgivandet av Sveriges första egentliga lant­ brukstidskrift inte endast hade betydelse för Sällskapets egen del utan att det också var dettas mest intressanta bidrag till det kulturella livet under den gustavianska eran. På privat initiativ hade det visserligen tidigare kom­ mit ut några tidskrifter som ägnat sig åt jordbruksfrågor men de hade fört en undanskymd tillvaro. Det var först i och med Patriotiska Sällskapets re­ surser som det blev möjligt att i närmare 40 år hålla en sådan tidskrift vid liv. Det hade också varit förenat med ganska stora kostnader. Upplagan var inte f stor och försäljningssif rorna var inte mycket att skryta med, men tidskrifts­ formen utgjorde ett försök att nå en större läsekrets än vad Handlingarna

55

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

Från 1790-talet kom Ny Journal uti Hushållningen ut kvartalsvis. Den innehöll liksom tidigare information om väderleken. KPS. Foto Jonas E kströmer, IT.

56

S Ä LLSKAPETS UTGIVNING

Ett populärt innehåll var beskrivningar och ritningar av olika redskap. Här en tröska. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

gjort. Läsarna bör ha utgjorts av ståndspersoner med intresse för jordbruk, och det var också ur denna grupp bidragsgivarna rekryterades. I tidskriften kunde de publicera sina rön och erfarenheter från den egna verksamheten. I Patriotiska Sällskapets Handlingar var det den allmänna hushållning­ en och särskilt jordbrukspolitiken som ägnades stort utrymme vilket även gällde för de första årgångarna av Journalen. Men de tekniska spörsmå­ len rörande jordbrukets mekanisering kom därefter att allt mer dominera med frågor och rön om bland annat redskapsteknik, vallodling, cirkula­ tionsjordbruk och boskapsskötsel. Tidskrifterna innehöll beskrivningar och ritningar av redskap och Sällskapet inrättade särskilda modellsam­ lingar och spred dessa över landet i avsikt att regionala modellkammare skulle skapas. I Stockholm hade Sällskapet sin egen samling som från år 1 784 var tillgänglig för allmänheten. "Den allmänna hushållningen" innefattade ett vitt spektrum av ämnen förutom frågor relaterade till jord- och skogsbruk. Det kunde gälla hus­ byggnad, hemmets vård, matlagning, konservering, och huskurer. Varje utgåva avslutades med en redogörelse för förra månadens väder.

57

SÄLLSKAPETS UTG I VN I N G

Ett exempel på en huskur som j ag inte skulle vilja pröva på kan hämtas ur första årets utgivning, september 1 776. En anonym skribent medde­ lade att en fältskär vid franska örlogsflottan funnit ett verksamt medel mot insektsbett efter en metod han snappat upp ur braminernas medicin och som användes i hela Asien. Det lyckade exempel som anförs gällde en man som skattade en biflock och blev så gruvligt stungen att ansikte, läppar, ögonbryn och händer svul lnade med häftig värk som följd. De uppsvullna partierna gneds in med osläckt kalk varpå värken avtog. Därefter hälldes en tesked saltvatten i den olycksdrabbades händer, vilket förorsakade "en liten jäsning". Sedan fick han gnida sig i ansiktet med de våta händerna, vilket ledde till att svullnaden gick ner, och efter två timmar var han full­ ständigt återställd. Det gällde dock att använda en liten mängd vatten, men flera gånger, annars kunde 'Jäsningen taga bort den tunna huden". Claes Wirsen har i Journalen från februari 1 780 uppmärksammat en kur för "Kontrakte lemmar" (stela och onda armar eller ben på grund av muskelkramp eller reumatism ) . Under juni månad grävs den "kon trakta lemmen" ned i en gödselstack och hålls där i 1 2 timmar (Wirsen gör an­ tagandet att lemmens ägare hängde med) . När lemmen sedan tas upp bestryks den med olja och viras in i en handduk. Därefter vidtar tvättning med ett kok av kamomill, gråbo och lavendel. Under tiden i gödsels tacken kan den drabbade inta äggöl, kallskål och vinsoppa, och om kuren inte skulle verka görs den om året därpå. Detta verkar ju vansinnigt men Wirsen påpekar att ku ren kanske inte var fullständigt tokig och kanske hade ett drag av rationalitet i sig. Han på­ pekar att gödsel brinner och därmed får temperaturen att stiga så att det blir som en varm inpackning. Vidare framhåller han att man kan lämna hygienkraven åt sidan. På den tiden visste man ingenting om gödselns bakterieflora, så det var inte något bekymmer.

Växelbruket Principerna för växelbruket debatterades intensivt åren runt 1 800, inte minst i Ny journal uti Hushållningen. År 1 8 0 1 satte Sällskapet ut en tävlings­ fråga om trädesjordens användning. Ekonomidirektören Jan Eric Gerss blev år 1 802 en av pristagarna och gav några år senare ut Ajhandling om trädes-åker-jord och dess förmånligare användande än hitintils. Sam tidigt be­ gärde han statsstöd till publiceringen av en populär skrift om växelbrukets principer. Skriften trycktes i Sällskapets tidskrift år 1 806, och Gerss häv­ dade att varje ansvarstagande lantbrukare borde beså trädesjorden med vicker, klöver och framför allt olika slags rotfr ukter.

SÄ LLSKAPETS UTGIVNING

Journalen med föregångarn a var före år 1813 de ledande agrara publika­ tionerna i landet och rikets första egentliga lantbrukstidskrifter. Läsarna utgjordes främst av jordbruksintresserade frälse och ofrälse ståndspersoner. Det var också bland dem tidskrifterna fann sina medar­ betare, aktiva lanthushållare som publicerade erfarenheter och rön från den egna verksamheten. Det in gick i rollen som rationell lanthushållare att prova olika n yh eter och ge omvärlden tillgång till de vunna erfaren­ h eterna. Utgivningsverksamh eten får sägas h a varit omfattande. Under tiden 1776-18 1 3 publicerades mer än 2 220 artiklar i Sällskapets skriftserier. Hushållningsjournalerna, från bö1jan till slut, är av stort intresse för den som vill studera Sveriges ekon omiska och även tekniska utveckling i de flesta av dess aspekter under den här berörda tidsperioden. Det var naturligtvis inte endast Patriotiska Sällskapet som intresserade sig för problemen in om skogs- och jordbruket. Sällskapets tillblivelse och verksamh et kan inte isoleras från omvärlden. Mycket har redan sagts om det allmänna intresset för modernäringen och givetvis passar Sällskapets grundande in i den allmänna bilden, och Patriotiska Sällskapets optimis­ tiska tro på att en bättre f r amtid kunde skapas genom upplysning och tekniska landvinningar var typisk för tiden , i varje fall in om de bildade och mera välsituerade skikten av befolkningen. Skiftet mellan frihetstid och gustaviansk tid präglades av missväxt och därav föl j an de sädesbrist och h ungersnöd. Sverige var inte ens vid n or­ mala skördar självförsörjande när det gällde brödsäd utan beroende av import. Hungersnöden åren 1 771-73 blev särskilt allvarlig eftersom de internationella spannmålspriserna var mycket höga. Det dröjde till in på 1820-talet innan Sverige blev spannmålsexporterande. Redan i mars 1772 tillsattes en kommission med uppgift att utreda frågan om lanthus­ hållningen s förbättring, och även Kammarkollegiet, som h ade han d om uppsikten över lantbruket, fick i uppdrag att undersöka den allmänna h ushållningen i landet. Av redogörelserna framgick bland annat att man var ytterst bekymrad över allmogen s motstånd mot agrara reformer och n ya brukningsmetoder. Bönderna var föga förändringsben ägna, gamla brukningsmetoder övergavs inte i brådrasket. Vad jordbruksteoretikerna kanske in te tänkte på var att bonden drev sittjordbruk för att överleva och inte för att maximera vinsten. Han hade inga försäkringar och en total missväxt kunde driva honom och han s familj från gården. Det gällde för hon om att använda metoder som gav någorlunda säker avkastn ing sn a­ rare än maximal produktion.

59

SÄLLSKAPETS UTGIVNING

Den upplysningsverksamhet som skedde via ämbetsverks, Vetenskaps­ akademiens, enskilda godsägares, Patriotiska Sällskapets, landshövding­ ars, prästers med fleras ansträngningar föreföll otillräckliga, budskapen trängde inte fram. Det var också så att insatserna spretade, en fast sam­ lande hand saknades. Ett sätt att tackla problemen var genom belöningar. Det hade skett förr, men utdelningen av hedersbelöningar för att uppmuntra näringsflit kom först genom Patriotiska Sällskapets insatser att nå en större omfattning. Med förmaningar, goda råd, priser och belöningar skulle bondebefolk­ ningen lockas till ökad flit och få upp ögonen för nyttan av innovationer.

60

Hedersbelöningarna

Hedersbelöning till änkan Greta Andersdotter för berömlig flit i b arns un dervis­ ning, varmed hon i tio år nitiskt sysselsatt sig samt under denna tid betjänta fat­ tiga och värnlösa barn därmed kostnadsfritt och tillika lämnat fria husrum, en skådepenning med graverad påskrift, hederstecken att i silverkedja bäras om halsen ( 1 8 1 3) . Distributionen av rubricerade typ av utmärkelser upptog det mesta av Pa­ triotiska Sällskapets tid, åtminstone gällde det för Sällskapets beredande utskott, med tiden kallat förvaltningsutskottet, och fick allteftersom en mycket stor omfattning. Verksamheten förtjänar därför ett eget kapitel. U tdelningen av hedersbelöningar var inte en nyhet som infördes av Pa­ triotiska Sällskapet. U nder frihetstiden delades det ut belöningsmedaljer till bland andra skickliga hantverkare och spinnerskor, och i början av 1760-talet tillkom en medalj för nyodlingar och förbättringar inom jord­ bruket. Från 1750-talet delade flera verk ut belöningar, bland andra Bergs­ kollegium och Ständernas manufakturkontor. Inspiration till ett belöningssystem kunde också hämtas från utlandet och då särskilt England. I januari 1771 redogj orde presidenten CarlJohan Gyllenborg för Society of arts i London verksamhet för att uppmuntra näringarna genom tävlingar och olika slags premier, och han föreslog Säll­ skapet att följa exemplet och dela ut medaljer åt dem som visat särskild flit vid deras jordbruk. Detta ledde till att Sällskapet lät den framstående gra­ vören Gustaf Ljungberger prägla Sällskapets första medalj , färdig 1772, avsedd för "idoga näringsidkare". U nder några år på 1 780-talet delades även den s.k. Emmery-medaljen ut. Den var avsedd för arbeten inom teknik, handel och sjöfart och tillkom genom en donation av svenske konsuln i Dunkerque Frederic Frarn;:ois Joseph Emmery. Bakgrunden till donationen var att Anders Gustaf Bar­ cha:us, övertygad anhängare av den optimistiska befolkningspolitiken med dess stora intresse för jordbruket och dess krav på friare jordstyck­ ning och lättnader i tjänstehjonsstadgans tvångsbestämmelser, på sin ut­ ländska resa åren 1777-78 sammanstrålat med Emmery och uppenbar­ ligen stött på en själsfrände. Han föreslog att Emmery skulle väljas in i

HEDERSBELÖNIN GARNA

Kungens bild på jetong kom snabbt att bli eftertraktad. Gustav III och Gustav N Adolf på jetonger, dvs. belöningsmedaijer utan hängen. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Patriotiska Sällskapet, vilket också skedde år 1779. Denne blev så tacksam att han utfäste sig att årligen lämna en summa på 300 livres till Sällskapet under förutsättning att en medalj präglades som belöning "till utvidgande av konster, handel och sjöfart m.m.". Medaljen blev klar år 1781, präglad av Ljungberger, och några pristävlingar i Emmerys anda utlystes, men när han avled år 1786 var det slut med dessa. Dock kom Emmery-medaljen, försedd med nautiska emblem och inskription, att användas vid några se­ nare tillfällen och i slutet av 1800-talet aktualiserades bruket av denna be­ löning och har sedan dess använts som belöning för långvarig uppskattad tjänst till sjöss. U nder Patriotiska Sällskapets första år medaljerades en rad konstruktörer av främst jordbruksredskap, men mera udda år 1776 en urmakare som uppfunnit ett perpetuum mobile. Under de första åren är det svårt att urskilj a en klar linje i utdelandet av hedersbelöningar, men det var i första hand ändå nyodling , trädplante­ ring, dikning och annat som hörde till lantbruket som premierades. Hedersbelöningarna utgjordes vanligtvis av Sällskapets jetonger. Den större av dessa var den år 1776 präglade medaljen över Carl Fredrik Schef­ fer, och den mindre, präglad år 1772, som på framsidan visade Gustav 111:s bröstbild och på frånsidan ett landskap med symboler för handeln och näringarna. Symbolerna kunde även användas till framsidan och då grave62

H EDERSBELÖN I N GARNA

Hattband i silver utdelades under 1700-talet. Idag återfinns formen i ett armband med miniatyrmedaij för uppskattad arbetsinsats eller betydande gärning. T

KPS. Foto Jonas Ekströmer, T .

rades den belönades namn på frånsidan. Även Gustav IV Adolfs bröstbild förekom på Sällskapets skådepenningar, men från år 1 809 till 1 824 utdela­ des endast medaljer med Sällskapets sinnebilder och med blank frånsida. Därefter och ända fram till år 1 923 förekom dessa jämsides med medaljer med den regerande kungens bröstbild. Även andra belöningar förekom som bägare, skedar, halskedj or och hattband av silver. Hattbanden var egentligen inte några band utan silver­ kedjor med en vidhängande plakett med innehavarens namn. De finaste utmärkelserna utgjordes av de större silverjetongerna och de förgyllda sil-

HEDERSBELÖNINGARNA

verbägarna. Drängars långvariga och trogna tjänst belönades från år 1 779 med hattband. Motsvarande för pigor var silverhalskedjorna. Under perioden 1 776-1 780 utdelades i premier 20 bägare, 24 hatt­ band, 80 skedar, 1 2 1 halskedjor, 2 1 3 vanliga skådepenningar, 1 1 större skådepenningar, 284 dukatguldmynt och 1 33 specie riksdaler. Premierna hade utdelats för uppodling av 4 1 7 tunnland åker, 1 82 tunn­ land äng och 23 tunnland betesmark, plantering av 3 1 1 32 fruktträd och 2 1 4 1 5 lövträd, uppförandet av 1 2 263 famnar stengärdsgårdar och gräv­ ning av 3 1 350 famnar diken jämte insatser för biodling och humleodling m.m. Från början var medaljerna inte avsedda att bäras offentligt, men detta ändrades i början av 1 800-talet då det beslutades att medaljerna skulle bäras i band till hälften halmgula och till hälften gräsgröna. Fortfarande delades dock medaljer utan band ut och några försågs med kedja för att bäras runt halsen eller i knapphål. År 1 777 tillsatte Patriotiska Sällskapet ett särskilt utskott för att söka uppnå enhetlighet vid utdelandet av belöningarna. Detta skulle sammanträda tre gånger om året för att granska inkomna ansökningshandlingar. Två år senare bestämde man sig också för att fastställa grunderna för belöning­ arna, och dessa publicerades i februari 1 78 1 i Hushållningsjournalen. Där framhölls att Sällskapet belönat inte endast lantbruket utan även spånad och vävnad, koppympning och ett flertal andra vackra gärningar. Man underströk att detta visserligen hedrade ett patriotiskt sällskap, men att resurserna inte tillät en så vid spridning av utmärkelserna, och att ansök­ ningarna om belöningar kunde väntas stiga allteftersom kunskapen om Sällskapets belöningsnit ökade. Det förhöll sig också så att belöningarna blev allmänt kända, inte minst genom notiser i pressen. I fortsättningen skulle följande områden prioriteras och belönas: 1 För uppodling av obrukad mark till åker och äng. 2 För plantering av fruktträd och ädlare lövträd. 3 För hägnader av sten. 4 För biskötsel. 5 För stenhusbyggnader på landet. 6 För sådana påfund i lanthushållningen, som utan mycken kostnad och av menige man med lätthet och förmån kan antagas och nyttjas. 7 För nyttiga påfund till förmån för fabriker och hantverkerier ( till detta skulle den s.k. Emmerys donation användas) . 8 För långvarig tjänst.

HEDERSBELÖNINGARNA

Kungens bild är den vanligast förekommande. Motivet med de olika näringarna har förekommit både på åt- och frånsidan. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Alla dessa områden hade varit föremål för Sällskapets uppmuntran under 1770-talet, men det var den åttonde punkten som fick det största genom­ slaget, belöningarna till ladugårdspigor och "oxdrängar". Flera faktorer låg bakom detta, bland annat debatten i tj änstehjonsfrågan som fördes under senare delen av 1770-talet, exempelvis i Hushållningsjournalen. De

HEDERSBELÖNINGARNA

Kyrkvärd avporträtterad med medalj från Kungliga Patriotiska Sällskapet. Kyrkans män fick medalj och kyrkan användes ofta för högtidliga utdelning­ ar av medaljer. Emma Sparre 1903, "Kyrkstöten", del av gruppbild, privat ägo, foto Johan Dalman.

jordbruksarbetare som under 1 700-talet hade det lägsta anseendet var de som skötte boskapen, drängar och ladugårdspigor. Det kan inskjutas att i 1739 års tjänstehj onsstadga fanns bestämmelser om böter för dem som h ånade ladugårdspigor. Det var på grund av deras låga status som Patrio­ tiska Sällskapet särskilt månade om dessa människor, och belöningarna för långvarig tjänst reserverades för dem. Till att börja med var belöningarna till tj änstehjonen avsedda som en uppmuntran att bättre sköta boskapen, men snart nog kom tjänstetidens längd att bli u tslagsgivande. H os landsbygdens ståndspersoner blev belö­ ningarna till tjänstel-tjonen mycket populära, och sådana kom att utdelas i större mängd än belöningar för de självägande böndernas odlingsflit. Staffan Högberg antar att detta till stor del berodde på att landsbygdens ståndspersoner, som var i direkt kontakt med Sällskapet, h ade ett större intresse av att uppmuntra sina egna arbetare. Till och med en så allmänt känt hård husbonde som general Carl Fredrik Pechlin på Ålhult ville på detta sätt uppmuntra sitt tjänstefolk. Överlämnandet av hederstecknen skedde vanligen under högtidliga former i sockenstugan eller i kyrkan. I Hushållningsjournalen kungj ordes belöningarna och motiverades be­ sluten. För att exemplifiera: I Journalen från juni 1778 erfars att pigan Brita Göransdotter belönats för att h on i elva år mot ringa lön tjänat på

66

H EDERS BELÖNINGA RNA

ett medellöst ställe och förutom ladugården med åtta kor, skött sex barn, varit barnmorska vid matmoderns barnsängar och anlitats i bygden vid svårare barnsängar. Pigan Maria Johansdotter i Styra socken i Östergöt­ land fick sin utmärkelse för att ha skött stall och ladugård i 18 år. Pigan Kirstin Andersdotter vid Duveholms sätesgård belönades för att i 17 år ha skött djuren med ringa h almfoder, nässlor, grönsaksblast, 40 boskapskrea­ tur och 13 spanska får. Brukssmedsdrängarna Sven Qwarnström och Anders Jansson vid Niska­ fors bruk fick sina utmärkelser på grund av att de med fara för sina liv räddat änkan Elin Olofsdotter som fallit i Niskaströmmen. Antalet utdelade belöningar vari erade över tid. Före 178 1 års bestämmel­ ser hade antalet utdelade utmärkelser lett till ebb i kassan. De nya bestäm­ melserna ledde till minskade utdelningar fram till 1790-talet då en ökning kom till stånd för att år 1 797 sjunka mycket påtagligt, vilket berodde på då antagna nya bestämmelser, som under några år kom att förändra belö­ ningspolitiken. H edersbelöningarna hade redan under 1770-talet utsatts för viss kritik inom Sällskapet, men det var i och med två memorial av biträdande sekre­ teraren Johan Fischerström, publicerade i Hushållningsjournalen år 1784, som diskussionen kom igång på allvar. Sekreteraren menade att ett pa­ triotiskt sällskap borde ägna sin uppmärksamhet åt rikets grundläggande strukturella problem och inte utanverk. Det var kapitalbrist och brist på arbetare som utgjorde de f rämsta hindren för nyodlingar, hävdade Fisch­ erström, som pekade på att man inom Kronobergs län genom att inrätta sockensällskap åstadkommit goda ting utan att bönderna där erhållit var­ ken skedar, bägare eller skådepenningar. Vidare kritiserade han bland annat belöningen av pigor och drängar för att de inte gift sig och bildat familj utan arbetat på en h errgård i tio år. Anders Gustaf Barchc:eus var inne på samma linje som Fischerström. "Ostadigheten" h os tjänstefolket kunde, menade h an, "inte avhjälpas med en hop belöningar. Det ankom mest på husbondfolkets goda uppförande att tj änstefolket finna sig nöjda i dess tjänst, liksom det mest alltid ankommer på föräldrarna att h ava ly­ diga barn" (Högberg, s. 191) . Följden blev att Fischerström föreslog att de gamla h edersbelöningar­ na skulle upphöra och ersättas med några få men mera verksamma upp­ muntringar. Det han i första h and tänkte på var boskapsskötseln som han ansåg ytterst väsentlig för folkhushållet. Fischerström önskade få Sällskapets reaktion på sina synpunkter. Ett tämligen direkt verkande resultat blev att hedersbelöningarna tills vida-

HEDERSBELÖNINGARNA

re inställdes. En summa motsvarande kostnaderna för ett års belöningar lämnades i stället till de nödlidande i det av missväxten värst drabbade landskapet, Dalarna. Fischerströms åsikter ledde till flera diskussioner i Sällskapet under år 1 784, och flera skrifter inkom i anledning av sekreterarens kritik. Även om flera av dem som framförde sina åsikter i vissa stycken delade sekre­ terarens synpunkter ansåg de att det var orealistiskt att tro att Sällskapets resurser skulle räcka till grundläggande förändringar av lanthushållning­ en. Men debatten ledde till att Sällskapet år 1 785 antog nya grundregler för utdelningen av hedersbelöningar, men det blev bara en lätt modifiering av 1 78 1 års principer, även om man hörsammade Fischerströms förslag att uppmuntra foderväxtodling och boskapsskötsel. Men diskussionerna om belöningarna avklingade inte. Fischerströms synpunkter aktualiserades på nytt år 1 794 då ett utskott tillsattes med ho­ nom själv som sekreterare och som leddes av Magnus Fredrik Brahe. Be­ löningsprinciperna diskuterades livligt under påföljande vår, och en av de skarpaste kritikerna var konduktören vid fortifikationen Erik Carl Dewall som vände sig emot belöningarna till tjänstehjon med ungefär samma mo­ tiveringar som tidigare framförts. Det var inte så lyckat, hävdade han, att, om än indirekt, uppmuntra drängar och pigor att förbli ogifta eftersom det inte gynnade den önskade befolkningsökningen. Dewall ansåg det bäst att Sällskapet slopade alla hedersbelöningar och i stället helt satsade resurserna på upplysning i lantbruksfrågor och till belöningar till förfat­ tare av hushållsskrifter. Även förslag att efter engelskt mönster anordna odlingstävlingar fördes fram, men det fanns också återhållande krafter. Bengt Ferrner varnade för en radikal omläggning av Sällskapets verksam­ het, och Dewall var den ende som förordade ett avskaffande av heders­ belöningarna. Däremot fann man att de offentligt burna hederstecknen endast framkallade högfärd och därför inte var passande för allmogens ställning, och i utskottets betänkande föreslogs att utdelandet av hattband, halskedjor och skådepenningar skulle upphöra och ersättas av silverbäga­ re och silverkedjor. Sådana belöningar hade delats ut förr men nu skulle dessa, enligt förslaget, delas ut som pris till dem som i förhållande till sin åkerareal odlade mest hampa, foderväxter eller rotfrukter. Belöningarna för byggande av stenhus bibehölls och för uppfinningar och förbättringar av jordbruksredskap, och för att underlätta skiftesverksamheten borde de bönder som frivilligt och på egen bekostnad flyttade ut ur byarna belönas med silverbägare. I Hushållningsjournalen årgångarna 1 797-1 800 finns ett tiotal notiser om utdelning av sådana bägare.

68

HEDERSBELÖNINGARNA

Denna vackra silverpokal med förgylld insida fick Peter Samuelsson för sällsynt trohet under 30 år. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

69

HEDERSBELÖNINGARNA

Sekreteraren Carl Birger Rutströms åsikt att offentligt burna heders­ tecken ledde till högmod h os dem som belönats och avund hos dem som blivit utan är intressant. Han exemplifierade med att då en dräng erhål­ lit ett hattband av silver hade andra drängar i samma socken skaffat sig först urband men senare till och med klockor. Det var ett mode, fortsatte Rutström, som tilltagit och som föga passade till den gamla ärliga bonde­ dräkten. Vid Patriotiska Sällskapets sammanträde den 30 juni 1 810 upplästes ett brev från biskopen i Göteborg Carl Fredrik af Wingård i vilket han berät­ tade att han anmodats av Sällskapet att överlämna en h edersbelöning till jungfrun Anna Britta Svensson men inte kunnat utföra uppdraget efter­ som hon vägrade "bära något offentligt hederstecken". När Carl Gustaf Tessin på 1760-talet skapade den berömda Åkerödräkten som belöning för flickor som varit särskilt duktiga vid katekesförhör stack dräkten av från bondflickornas vanliga h elgdagsutstyrsel, och Tessin blev illa berörd när han fick vetskap om att en del pigor i socknen tyckte att det var ge­ nant att bära dräkten. De ville väl inte sticka ut och verka skrytsamma. Det gällde nog att inte avvika från normen i ett samhälle med hård social kon­ troll. Något liknande kunde nog stundom gälla för Patriotiska Sällskapets hederstecken. I sin analys av utskottets förslag menar Högberg att det kanske mest re­ volutionerande inslaget var att nyodling inte längre skulle uppmuntras. Grunden till detta var farhågor om att betet för kreaturen skulle minska. Man tog inte helt bort möjligheten att belöna lång och trogen tjänst och odlingsflit men då var det förslagsställarna som fick stå för fiolerna, vilket skulle visa sig bli mycket inkomstbringande för Sällskapet. Förslaget antogs, men först i september 1 796 publicerades de nya be­ stämmelserna, och de började tillämpas året därpå. Men snart nog skedde en viss återgång till det gamla. Principerna diskuterades på nytt år 1 802 då sekreteraren Carl Birger Rutström hävdade att trots att upplysningsverk­ samheten var den mest angelägna uppgiften, det var ett allmänt önskemål att Sällskapet på nytt borde dela ut hederstecken avsedda att bäras. Rut­ ström föreslog att de tidigare bestämmelserna om vilka prestationer som skulle belönas ströks, vilket bifölls, så att belöningar kunde ges till större företag till lantbrukets främjande, som exempelvis större uppodlingar, un­ derlättande av enskifte, främjande av boskapsskötsel och tekniska uppfin­ mngar. Så godkändes t.ex. i Sällskapet den 28 februari 1807 utdelandet av he­ dersbelöningar till bönderna på H eden i Bollnäs socken i Gävleborgs län

H E D E R S B E J .Ö N I NGARNA

Redan på 1 700-talet kom tjänstetidens längd att bli utslagsgivande för hedersgåva. Detta hänge i guld och emaij med texten "Länge ock wäl * Warit på sitt ställe". KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Anders Jonsson, Anders Olsson och Hans O lsson som flyttat ut och fär­ digställt sina gårdar i anledning av storskiftet tre fj ärdedels mil från den gamla bosättningen och kommit igång med "ett försvarligt åkerbruk". De belönades med silverskedar av sex lods vikt med "tj änlig" graverad inskrift. Belöningar för lång och trogen tjänst fortfor. Samma dag som ovan er­ höll mjölnaren vid Landsnora kvarn under Edsbergs säteri i Sollentuna socken Eric Dalberg för 21-årig trogen tj änst en silverjetong med graverad inskrift att bäras på bröstet. Vidare belönades pigan Brita Cajsa Ericsdot­ ter med en silverhalskedja med vidhäftad medalj för trogen ladugårds­ tj änst påj äders gästgiveri i Nyköpings län. Det var således fråga om ganska vida ramar, och utdelningsverksamheten i form av hedersbelöningar fortgick i stort sett som förr, även sedan hushåll­ ningssällskapen kommit igång med sitt arbete. Dessa sällskap kom snart att instifta egna belöningsmedalj er som konkurrerade med Patriotiska Sällskapets. I n på 1800-talet hade mycket av det Sällskapet belönat fallit under andra organisationers intressesfär. J ordbruksskrifter ochjordbruks­ redskap belönades av den år 1811 grundade Lantbruksakademien. Pro Patria hade från 1700-talets sista decennier utdelat belöningar parallellt med Sällskapet och skillnaden mellan belöningarna blev allt mindre i takt med hushållningssällskapens övertagande av belöningarna f ör odlingsflit.

HEDERSBELÖNINGARNA

Det är ganska uppseendeväckande att Patriotiska Sällskapet under sin mer än tvåhundraåriga h istoria bevarat sina traditioner i fråga om be­ löningar för odlingsfl it, långvarig trogen tjänst och långvarig gagnande verksamhet. Ursprungligen var utmärkelserna avsedda för jordbruket, men under 1800-talet fick Sällskapet, som framgått, konkurrens när det gällde att belöna odlingsflit av hushållningssällskapen och till en del även av Lantbruksakademien. Detta har dock inte h indrat Sällskapet från att fortsätta med verksamheten, och under perioden 1829-1848 gällde 328 av de allt som allt 837 utdelade belöningarna odlingsflit. Ända fram till första världskriget var utdelningen av denna form av utmärkelser täm­ ligen stor. Därefter minskade hushållningssällskapens ansökningar om medaljer eller kontanta belöningar för odlingsflit, och under årtiondena kring sekelskiftet delade Sällskapet ut 30 till 40 sådana belöningar per år. Under femårsperioden 1 938-1942 premierades endast 22 personer för odlingsflit, och då är att märka att tolv av dessa utföll under krigsåret 1942. Kamrer Hans Adolf Brander skänkte år 1871 en donation till Sällskapet avsedd att finansiera medalj er till dem som visat framstående förtjänster inom trädgårdskonsten, men donationen var även avsedd för industriid­ kare, som mästare, gesäller eller arbetare, som visat skicklighet i sitt arbete under lång och trogen tjänst. Genom samråd med Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har Sällskapet fullföljt vad som stipulerats i gåvo­ brevet. Här speglas industrialismens samhälle i Sällskapets utdelningar av utmärkelser för lång och trogen tjänst. Sådana hade under 1 700-talet en­ dast kommit jordbrukets arbetare till del. Under senare delen av 1800-ta­ let steg efterfrågan på Sällskapets medaljer på grund av att belöningarna i ökad grad tilldelades industriarbetare vilket blev särskilt påtagligt under den stora industrialiseringsperioden under decennierna kring sekelskif­ tet. Det första företag som på en gång utdelade ett större antal av Sällska­ pets medalj er var Rosenlunds spinneriaktiebolag i Göteborg som år 1877 önskade belöna 69 av sina arbetare på detta sätt. Några exempel: I slutet av januari 1880 belönades 22 arbetare vid Sock­ erbruksbolaget i Stockholm, i mars året därpå 41 arbetare vid Höganäs stenkolsbolag och i slutet av året sju mässingsarbetare vid Skultuna AB och 105 anställda vid AB D. Carnegie i Göteborg. Ett tecken i tiden var också att flera enskilda järnvägsaktiebolag önskade medaljera sin trogna medarbetare. Några år senare fullkomligt exploderade medaljutgivningen. Hundra och åter h undratals medaljer delades ut till arbetare och andra anställda

HEDERSBELÖNINGARNA

vid bland annat Husqvarna vapenfabrik och Göteborgs mekaniska verk­ stadsföretag AB. I maj 1917 ansökte Carl Kempe i Mo och Domsjö AB via förmedling av landshövdingen i Västernorrland Carl Mathias Ström om belöningar för 180 anställda. Mer än ettusen medalj er delades ut år 1897 och sekelskiftet 1900 fira­ des med att en rad stora företag delade ut mer än fj ortonhundra heders­ tecken. Det var nu inte endast arbetare som medaljerades utan även företags­ ledare och andra, men man kan under de här åren iaktta hur en ny med­ elklass gradvis växer fram i form av verkmästare, kontorschefer med fle­ ra, men antalet arbetare är ojämförligt störst. Antalet drängar och pigor minskar undan för undan men finns fortfarande kvar under 1920- och 1930-talen liksom statare. De stora utdelningarna fortsatte år efter år, med en högsta topp år 1918 då 7 000 medaljer utdelades, och genomgången av medaljansökningar upptog det mesta av Sällskapets förvaltningsutskotts tid. Nedan några siff­ ror som belyser utvecklingen. Det är att märka att det gäller alla utmärkel­ ser, alltså inte endast för lång och trogen tj änst, utan även för bland annat gagnade verksamhet och odlingsflit men den absoluta merparten gällde lång och trogen tj änst. U nder femårsperioden 1923-1927 delades det exempelvis ut 168 med­ alj er för gagnade verksamhet, 30 för odlingsflit och 7 289 för långvarig trogen tj änst, för trädgårdsodling 18, för förtjänster om yrkenas förkovran 14 och för utmärkt yrkesskicklighet 6. Perioden 1948-1952, för gagnande verksamhet 569, för odlingsflit 19, för långvarig trogen tj änst 25 289, för trädgårdsodling 10, för förtj änster om yrkens förkovran 34, för utmärkt yrkesskicklighet 40 och för biodling 3. Perioden 1958-1962, för gagnande verksamhet 440, för odlingsflit 15, för långvarig trogen tj änst 7 577, för trädgårdsodling 7, för förtjänster om yrkenas förkovran 26, för utmärkt yrkesskicklighet 7 och för biodling 2. Perioden 1973-1977, för gagnande verksamhet 111, för odlingsflit 1, för långvarig trogen tjänst/ uppskattad arbetsinsats 858, för trädgårdsodling 14, för förtjänster om yrkenas förkovran 41, för yrkesskicklighet 14, för biodling 1, Emmery-medaljen 63, Rudbeckska stipendiet till en skicklig jordbrukare inom Skaraborgs län 1 och för trogen tjänst vid förtroende uppdrag 84. Perioden 1986-1990, för långvarig uppskattad tj änst inom företag 3 447, för långvarig betydelsefull verksamhet i förtroendeuppdrag 135, Emmery­ medaljen 26, för trädgårdsodling 26, för biodling 4, för yrkesskicklighet 8, för framstående insatser inom folklivsforskning 5, för gagnerik gärning 73

HEDERSBELÖ INGARNA

bar denna dag ·,illdela1

medalj i guld med konungens bröstbild - andra storleken all i gult och gr6nl band ,1 bröstet b4r11s såsom belöning för

LÅNGVARIG TROGEN TJANST Stockholm den 25

m.aJ· t.9 4:,-.

Pd Kungl Patriotiska S41/skapets vdgnar

Alla medaljer och hedersgåvor åtföljs av diplom. Gerhard Brodins diplom för guld­ medalj - tilldelad för mångårigt ledarskap i nom Åhlen och Holm. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TI.

74

H ED ERSBELÖNINGARNA

inom svenskt näringsliv 65, för odlingsflit 1 och 2 silverkors för betydelse­ full fostrargärning. Perioden 2008-20 1 2, för uppskattad arbetsinsats 1 501 , för förtroende­ uppdrag 39, E mmery-medaljen 12, för trädgårdsodling 16, för yrkesskick­ lighe t 2, för framstående insatser inom folklivsforsknin g 4, för gagnerik gärning inom svenskt närin gsliv 56, biodlarmedalj 1 och 4 silverkors för be tydelsefull fostrargärning. För att ta några mer eller mindre slumpvis utvalda år, utdelades år 1923: 1 143 medal jer. Siffr orna inom parentes avser hedersgåvor. 1927: 1 583 1 938: 2 026 1 942: 3 653 1947: 7 722 1 953: 4 896 1 955: 3 568 1 957: 1 900 1 959: 2 081 1 961: 1 422 1964: 839 1966: 681 1968: 563 1969: 4 1 5

1 970: 4 1 9 (439) 1 978: 219 (24 1 ) 1983: 1 94 (38 1 ) 1 989: 187 (563) 1994: 152 (546) 2000: 111 (456) 2005: 81 (315) 2009: 1 00 (239) 2010: 108 (325) 201 1 : 103 (202) 2012: 91 (152) 2013: 110 (208)

En klart vikande trend mot slutet av 1950-talet och i stort sett under hela 1960-talet är tydlig. Från år 1 970 utdelades som framgått ovan klockor och armband som altern ativ till medaljerna och antalet av dessa redovisas inom paren teserna. Redan i Sällskapets budgetförslag för år 1 952 uttryckte kamrer H ans Bohman vissa farhågor för minskade inkomster av medaljutdelningen . Det var, kon staterade han, in te endast minskad guldtilldelning som nöd­ vändiggjorde återhållsamhet när det gällde medalj utdelning, utan även det faktum att under de senaste åren ofta före- och återkommande medalj­ sökanden helt eller delvis bortfallit som t.ex. de enskildajärnvägarna, vilka ansökt om stora mängder medaljer till sina trotjänare. Men i och med att dessa j ärnvägar förstatligades, vilket genomfördes successivt unde r åren 1939- 1950, upphörde denna inte obetydliga inkomstkälla för Sällskapet. Vidare hade en del större städer och industriföretag skaffat sig egn a be­ löningstecken och därmed upphört att ansöka om Sällskapets medaljer. 75

HEDERSBELÖNINGARNA

Med Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj på bröstet är den 82 årige kyrk­ värden Erik johansson avporträtterad. Carl Theodor Löwstädt 1 827, Erik Jo­ hansson, oija, foto Johan Dalman, Helgarö kyrka, Strängnäs.

Föregående år, 1 95 1 , hade Sällskapet fått ovanligt många medalj ansök­ ningar, men det berodde på att ett stort antal av dessa gick till avgående kommun ala förtroendemän i samband med kommunsammanslagningar. Större generella kommun sammanläggningar genomfördes just 1 952 och senare åren 1 962-1 974. På grund av dessa orsaker beräknade Bohman att 1 952 års medalj utdel­ ning skulle bli betydligt färre än 1 95 1 . Två å r senare underrättades Sällskapet om att inte endast ASEA utan även Uddeholms AB, som förut brukat dela ut medaljer till sina anställda, övergått till att i stället dela ut aktier och silvertallrikar till sin a anställda. På Uddeholm h ade man genomfört en enkät bland sina anställda och fun­ nit att intresset för medalj er var ganska svalt. Detta kan ses som tidstypiskt. Det skrevs n ämligen i pressen en del om det otidsenliga med medaljer. Dagens N yh eter genomförde i februari 1 954 en enkät bland arbetare, tjänstemän och personalchefer på företag runt om i landet. Av denna framgick enligt tidningen tämligen enstämmigt att man framför medalj er föredrog aktier, obligationer, klockor, böcker eller annat. Tidsandan bekymrade H an s Bohman, som i sitt budgetförslag för år 1 955 framhöll att de möjliga verkningarna av de senaste årens allt ivri­ gare diskussioner om värdet av medalj väsendet som sådant kunde visa sig

H EDERSBELÖNINGARNA

negativt för medalj inkomsterna. Han hänvisade till vad tidningarna skrev om att medalj er ersattes av aktier, kontanta gratifikationer, broscher och andra minnessaker. Bohman var rädd för att denna tendens skulle fortgå och inte avta, och här kan man erinra sig de farhågor för utvecklingen som han gav uttryck för redan 1952. Rimligtvis bör detta ha varit bekym­ mersamt eftersom inkomsterna av medaljutgivningen var betydelsefulla för Sällskapet. U nder femårsperioden 1973-1977 tillkom andra former av belöningar. Från ungefär mitten av 1960-talet och fram till år 1970 minskade med­ aljutdelningen med cirka 60 procent, vilket även sifferuppgifter ger vid handen. Ytterligare ett tecken på tidsandan var när sekreteraren i februari 1972 berättade att en arbetsgivare vänt sig emot att Sällskapet graderade arbets­ insatser på det viset att det fordrades chefsställning för att erhålla första storleken av medaljen för långvarig uppskattad arbetsinsats, något som

Medaij för Uppskattad arbetsinsats, Betydande gärning samt Emmery ansöker arbetsgivare el.dyl. om och betalar lösenavgift för. Övriga medaijer står normalt Sällskapet för. Det är t.ex. Näringslivsmedaij, Trädgårdsmedalj, Hantverksmedaij , Biodlarmedaij m.fl. samt Silverkorset, som Dorothea Rosenblad fått 2009. Här med Johan Dalman från Sällskapet. Foto: Fan ny Rosenblad.

77

HEDERSBELÖNINGARNA

Sällskapets medaljaskar från några århundraden. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TI.

han ansåg knappast kunde anses förenligt med dagens samhällsutveckling och jämlikhetskrav. En arbetsgrupp tillsattes för att granska tillämpningen av medalj bestämmelserna, men man stannade vid att det skulle bli vid det gamla. Dock anmodades sekreteraren att "följ a utvecklingen". Men också andra arbetsgivare hade invändningar mot graderingsför­ farandet, och bestämmelserna ändrades så att första storleken av med­ aljen för långvarig uppskattad arbetsinsats kunde tilldelas den som varit anställd i minst 25 år. Kravet på chefsställning upphävdes. Arbetsgivarnas reaktioner är belysande för tidsläget och den vänster­ vind som tog riktig fart år 1968 med kårhusockupationen i Stockholm, demonstrationer mot inbördeskriget i Vietnam, Båstadskravallerna och majrevolten i Paris. Det var ju under den här tiden beställningarna på Sällskapets medaljer kraftigt minskade och invalet av ledamöter likaså. Vid sammanträdet den 22 oktober 1968 berättade sekreteraren att till dags dato hade 458 medal­ jer bevilj ats vilket pekade mot ett resultat avsevärt sämre än året dessförin­ nan, och utvecklingen under återstoden av året blev inte bättre. Konkur­ rensen med klockor och andra hederstecken hade blivit alltmer kännbar.

HEDERSBELÖNINGARNA

På grund av den sjunkande medaljförsäljningen beslöt Sällskapet den 6 december att annonsera i Veckans affärer. I början av februari året därpå hade för året endast 24 medaljer be­ viljats, och sekreteraren erinrade om att en liknande utveckling förelåg inom statsförvaltningen där klockor efterfrågades som hederstecken. På Sällskapets möte i september 1969 diskuterades möjligheten att också Säll­ skapet skulle införa alternativa hedersbelöningar, men för denna gång bordlades frågan och en kommitte tillsattes. Sagda år utdelades endast 415 medaljer. Det var en utveckling som oroade sekreteraren Harald Qvistgaard, som trots visst motstånd propagerade för att andra sorters hedersbelö­ ningar skulle införas. Patriotiska Sällskapet hade också under några år i slutet av 1960-talet fått förfrågningar om detta. Ett bra tillfälle att aktuali­ sera frågan fick Qvistgaard när man i statsförvaltningen, där hade också, som framgått, efterfrågan på medaljer minskat, diskuterade möjligheten att även välja klockor "för nit och redlighet i rikets tjänst". En kommitte tillsattes i oktober 1969 fö r att utreda frågan, och den kom fram till att det vore bra om Sällskapet kunde erbjuda alternativa hedersbelöningar. Beslut fattades om att dessa skulle bestå av klockor och armband. Det var också i detta sammanhang det bestämdes att inskriptionen "För långva­ rig trogen tjänst" skulle ersättas med "För långvarig uppskattad arbetsin­ sats". I den med att ha armband för damer, vilket blev mycket uppskattat, var dåvarande biträdande sekreteraren Elisabeth Indebetous. Som underlag för utformningen användes det hattband av silver som Sällskapet år 1779 delade ut till drängar för lång och trogen tjänst, och det blev silversmeden Lars Fleming som formgav armbandet. Den 11 maj 1970 beslöts, efter in­ gående diskussioner på grundval av nämnda kommittes betänkande, att i princip skulle Sällskapets gällande regler för utdelandet av medaljer och diplom bibehållas, men att det minskande intresset för medaljer gjorde det angeläget att också Sällskapet införde hederstecken i form av klockor och armband. Vidare beslöts att för Sällskapets övriga utmärkelser, som t.ex. för trädgårdsodling, endast medaljer skulle förekomma. Sällskapets ordförande Harald Nordenson framhöll i samband med de alternativa hederstecknens införande att "trots att vi alla önskade bi­ behålla Sällskapets verksamhet enligt traditionella linjer voro vi nu på grund av tidsläget och ekonomiska synpunkter nödsakade söka oss fram till en vidgad verksamhet i nu beslutad omfattning", vilket ledde till att Sällskapet införde bland annat armbandsklockor för herrar och armband för damer. 79

HEDERS BELÖNINGARNA

Sällskapets anpassning till tidsläget uppmärksammades. Svenska Dag­ bladet skrev den 1 7 juni 1 970 att Medalj- och Ordensverige på tisdagskväl­ len skakades i sina grundvalar. Kungliga Patriotiska Sällskapet, fortsatte tidningen, som alltsedan 1 772 efter tillstånd av Gustav III delat ut medal­ jer för långvarig trogen tjänst, odlingsflit och mycket annat förtjänstfullt frångick nu sina djupt rotade traditioner. Utdelningen av Sällskapets guldmedaljer minskade under perioden 1 964-1970 med närmare 60 procent. Oron fortsatte. På ett sammanträde den 6 september 1 978 diskuterades principer för inval av nya ledamöter. Sekreteraren pekade på önskvärdheten av att öka antalet verkställande direktörer för handels- och industriföretag, eftersom ansökningar om tilldelning av belöningar främst kom från sådana företag. Även om de flesta företag av denna art redan skaffat sig fasta rutiner för utdelning av belöningar till sina anställda och därmed knappast var benäg­ na att anlita Sällskapet i dessa avseenden, ansåg sekreteraren att det nog kunde finnas andra företag som ännu inte hunnit skaffa sig sådana rutiner och dessa borde man försöka fånga upp. Vidare var det viktigt att hålla kvar de företag som fortfarande använde sig av Sällskapets belöningar. Andra för Sällskapet viktiga aktörer var enligt sekreteraren kommuner och landsting, och endast ett fåtal av dessa utnyttjade Sällskapet och av dessa endast ett litet antal mera regelbundet. Det var därför viktigt att representanter för kommuner och landsting valdes in som ledamöter. Till inval föreslogs bland andra Tom Wachtmeister, VD i Atlas Copco, Sven Ågrup, VD i AGA, Bengt Berg, VD i Svenska Fläktfabriken, Sven Järdler, VD i Svenska Kommunförbundet och Rune Carlsson, förbundsdi­ rektör i Landstingsförbundet. Ett bakslag var att Rune Carlsson och Sven Järdler i februari året därpå avsade sig medlemskap med motiveringen att kommuner och landsting endast i begränsad utsträckning utnyttjade Sällskapet för utdelning av hedersgåvor. Här kan inskjutas att det var, och är, mycket ovanligt att personer som tillfrågats om inval i Sällskapet tackar nej . Mängder av tackbrev till Säll­ skapet vittnar om detta. Ett av de få exemplen på avböjande kom i april 1 992 från dåvarande Skansenchefen Hans Alfredsson, som framhöll att han på grund av sin stora arbetsbörda kände sig tvingad att avböja den hedersamma kallelsen. Vidare berättade han att han den senaste tiden fått så många erbjudanden som han "till en början friskt accepterade", att han nu var tvungen att dra i bromsen. Å andra sidan slutade året 1 978 bra med att 460 hedersbelöningar ut­ delats, mest klockor och armband. En hel del större företag ansökte regel­ bundet om belöningar för sina anställda, som Gunnebo bruk, Alfa Laval So

HEDERSBELÖNINGARNA

och Åhlens för att nämna några av de vanligast återkommande. Men även många landsting figurerar. Å andra sidan kunde det ett år räcka med att en stor intressent fallerade för att det genast skulle märkas. Det gjorde det t.ex. år 1980 då NK-Åhlens inte inkom med sedvanlig anhållan om tilldelning av armband till den kvinnliga personalen. Men år 1985 kom en beställning på 31 armband från Åhlens, mot endast sex året innan. I stort får ändå sägas att Åhlens under åren var en trogen kund. För att återvända till medaljansökningarna är det ägnat att förvåna med vilken noggrannhet ledamöterna i Sällskapets förvaltningsutskott gran­ skade dessa. I oktober 1944 observerade utskottet att en ansökan som gällde en direktör Carl Åkerberg inte kunde bifallas eftersom han inne­ hade en dominerande aktiemajoritet i bolaget, och därför inte kunde sägas ha innehaft egentlig tj änst av den art som Patriotiska Sällskapet stadgeenligt hade att belöna. Vidare saknade man tillräckligt underlag f ör att kunna bedöma om hembiträdet Greta Bengtsson var förtj änt av medalj. Sekreteraren anmodades införskaffa kompletterande upplys­ ningar. I maj året därpå, f ör att ytterligare exemplifiera, avslogs medalj till gårdskarlen Lars Persson eftersom han inte fi ck räkna de tjänsteår han verkat som entreprenör. Vidare drabbades direktör Gunnar Lyden av utskottsledamöternas hökögon. Någon medalj blev det inte för ho­ nom, eftersom utskottet funnit att Lyden var stor delägare i den firma som ansökt om medalj för honom. D et var således långt ifrån alla ansök­ ningar som bevilj ades. Stundom tycks dock utskottets granskning ha brustit i noggrannhet. I september 1817 erhöll Sällskapets sekreterare en skrivelse från t.f. lands­ hövdingen i Älvsborgs län Carl Georg Flach i vilken han uttryckte betänk­ ligheter mot att verkställa uppdraget att till gästgivaren Nils Olofsson över­ lämna en av Sällskapet honom tilldelad hedersbelöning. Flach menade att Sällskapet i fråga om denna gästgivare blivit förd bakom lj uset eftersom dennes f örtj änster inte var stora och mannen själv "av tvetydig frejd". Säll­ skapet fann gott att tacka vice landshövdingen för hans uppmärksamhet och tillika sammankalla en sockenstämma i berörd f örsamling för att ut­ röna hur det verkligen låg till med denna sak. Sällskapet förväntade sig ett protokollsutdrag från stämman där ärendet utretts. D e noggranna övervägandena upphörde inte med åren. D en 22 febru­ ari 1978 diskuterades i förvaltningsutskottet ansökningar om belöning för långvarig uppskattad arbetsinsats för styrelseordföranden i Västra Göta­ lands fastighetsägarförening Gunnar Gavel och för vice verkställande di­ rektören i U nion Carbid AB SvenTrued. Sekreteraren hävdade att medalj

HEDERSBELÖ N I N GARNA

för uppskattad arbetsinsats inte borde komma i fråga för Gavel utan i stäl­ let medalj en för långvarig gagnande verksamhet, eftersom Gavel inte varit anställd utan varit styrelseordförande i fastighetsägarföreningen. Sekrete­ raren ifrågasatte även om ordförandeskapet i föreningen var att betrakta som ett förtroendeuppdrag av sådan betydelse att belöning för långvarig gagnande verksamhet borde utgå. När det gällde Trued hade h an varit VD i Union Carbid i 17 år. Enligt Sällskapets regler fattades det åtta år för den begärda belöningen, guldmedalj av första storleken för långvarig uppskattad arbetsinsats. Styrelsen för Union Carbid ansåg emellertid att denna brist kunde uppvägas av att Trued hade varit ledamot av styrelsen i trettioett år. Saken diskuterades och man kom fram till att Gavel skulle få guldme­ dalj en av första storleken f ör långvarig gagnande verksamhet och Trued guldmedalj av första storleken för långvarig uppskattad arbetsinsats. Medalj en för långvarig gagnande verksamhet utdelas på ansökan från kommunal förvaltningsmyndighet huvudsakligen som belöning för lång­ varigt och berömvärt h andhavande av mera betydande kommunala och andra medborgerliga förtroendeuppdrag. Av namnen och titlarna i de insända förslagen till belöningar för lång och trogen tj änst kan man få en åtminstone ytlig föreställning av olika företags struktur. År 1906, i slutet av februari, delades 27 utmärkelser ut till blylödare, etikettpåsättare, eldare och dynamitblandare vid Nitroglycerin AB i Vin­ terviken, och i april 1909 önskade Carl De Geer på Leufsta bruk h edra 70 av sina anställda, och man får en bild av bruket som snudd på ett sj älvförsörj ande samh älle. Det rörde sig om smältmästare, mästersven, klensmed, bruksarbetare, skogvaktare, rostugnskarl, sågare, rättare, väl­ lare, mj ölnare, slaktare, mjölkbud, folkskollärare, befallningsman och brevbärare. I maj 1912 belönades 154 anställda vid Munksj ö AB och flera av dem h ade intressanta och stundom, åtminstone för en lekman, svårgenom­ trängliga yrkesbenämningar som valsare, virkesmätare, pappinslagare, krassare, kubbskalare, pappskärare, pappdränkare, kraftkokare, glättare, kalkbrännare, sortös, utarbetare, rullare, papperskokare, filttvättare och lumpklippare. Oroligheterna på arbetsmarknaden och Sällskapets belöningssystem kom­ menterades 1902 av Sällskapets sekreterare Severinjolin: "I vad mån detta så betydligt ökade intresse hos h usbönder och arbetsgivare ... att genom

HEDERSBELÖNINGARNA

utdelande av hederstecken giva ett synligt uttryck åt sin tacksamhet för ett ärligt och träget arbete, kan bidraga till att mildra de i vår tid så ofta fram­ trädande slitningarna mellan arbetsgivare och arbetstagare är naturligtvis svårt att säga, men utan betydelse är K. Patriotiska Sällskapets verksamhet i detta hänseende för visso icke" (Högberg s. 234) . Men belöningarna var, som nämnts, inte enbart avsedda för arbetare. Redan under 1 800-talet hade medaljerna i allt större utsträckning delats ut till tjänstemän och förtroendemän i den kommunala förvaltningen, och det blev även allt vanligare att tjänstemän i privata företag fick del av belöningarna. Såväl arbetare som företagsledare belönades, och belö­ nas. Det får räcka med ett exempel. I januari 1933 tillstyrkte magistraten i Västerås en ansökan från ASEA: s styrelse att Patriotiska Sällskapet ville medaljera direktören Sigfrid Edström och hundratals andra uppräknade anställda. Men det räckte inte med att så att säga bara kasta in e n ansökan om att den eller den borde medaljeras. Ansökningen skulle förutom att gran­ skas även bestyrkas. Ett typiskt exempel hämtat ur de tusentals ansök­ ningar som bevarats i Sällskapets arkiv är Hjalmar Jönssons önskemål om att hans torpare Karl Gustaf Karlsson i Baggetorp i Misterhults socken i Småland skulle belönas. Jönsson anför att Karlsson varit i hans tj änst i 53 år och under hela denna tid levt i små omständigheter men aldrig anlitat hjälp vare sig från enskilda eller det allmänna. Sitt torp hade han skött klanderfritt ochJönsson ville därför belöna honom med Patriotiska Sällskapets guldmedalj av första storleken, och han var beredd att betala vad det kostade. Till ansökan bifogades åldersbetyg för Karlsson och ett protokollsutdrag från Misterhults kommunalnämnd med tillstyrkan av Jönssons önskemål. Skrivelsen var undertecknad av HjalmarJönsson den 29 december 1 939 och han meddelade också att han kunde nås på telefon Baggetorps by 7. Mot slutet av 1 800-talet blev det allt vanligare att Patriotiska Sällskapets medalj för långvarig trogen tjänst delades ut till trotj änarinnor. År 1 867 e rhöll Sällskapet 3 000 riksdaler som en donation som testamenterats av kammarfru Elisabeth Charlotta Collander. Den var avsedd som en fond som, till minne av Collanders vän, skulle benämnas BrigittaT hurgrens pen­ sionsfond till åldriga och Jattiga tjenares understödjande. Belöningarna var av olika slag. Medaljer av silver, någon gång av guld, var de vanligaste. Silverskedarna och hattbanden ersattes redan vid 1 800-ta­ lets början av medaljerna för lång och trogen tj änst. Medaljer burna i kedj a eller ett grönt och gult band blev det vanliga hederstecknet för män

HEDERSBELÖNINGARNA

medan det för kvinnor blev en silverkedja med medaljong. Länge bibe­ hölls också belöningar i form bägare, skålar, muggar och skedar. Postbä­ raren Anders Månsson på Forsnäs ägor erhöll exempelvis på initiativ av ägaren till godset, lagmannen Lars Jacob Grapengiesser en silverbägare, troligen förfärdigad av guldsmeden Johan Petter Grönvall i Stockholm år 1 820, av Sällskapet för sina vandringar till Eksjö. Bägaren som finns i Sällskapets samlingar bär inskriptionen: "Genom Kungl. Patriotiska Sällskapet till Anders Månsson i Forsnäs­ lund. Gåfva för efterdöme af nit i mödosamt kall eller vandring till fots med Forsnäs post till och från Eksjö i 32 år rjugu ettusen sex­ hundra mil nära 6 gånger Jordens omkrets." Anders Månsson avled 74 år gammal 1 825. Vid ett sammanträde den 30 december 1 859 beslöts att endast medaljer skulle utdelas, vilka alla skulle bäras i sidenband. Kedjorna avskaffades. Medaljerna skulle vara av tre storlekar. En större och en mindre medalj med kungens bröstbild och en mindre medalj , ofta kallad j etong, med Sällskapets emblem. Under femårsperioden 1 849 till 1 853 belönade Sällskapet 38 1 personer. Belöningarna utgjordes av två guldmedaljer att bäras i kedja, en förgylld större silvermedalj med kungens bröstbild att bäras i grönt och gult band, en likadan att bäras i kedja, två likadana, men oförgyllda, att bäras i grönt och gult band, en likadan oförgylld att bäras i kedja, 9 1 vanliga silverme­ daljer att bäras i grönt och gult band, 1 30 likadana att bäras i kedja, ett guldkors att bäras i grönt och gult band, två förgyllda silverkors att bäras i grönt och gult band, 83 likadana, men oförgyllda, att bäras i grönt och gult band, två silverbägare, en gräddskål av silver jämte ett silverkors, en matsked av silver och 63 penninggåvor. Lejonparten av dessa belöningar gällde som vanligt för lång och tro­ gen rjänst och odlingsflit, men även insatser som rörde skogsplantering, allmänt nyttig verksamhet, skicklighet i åtskilliga yrken och handaslöjder, medborgerliga förrjänster, barnavård och uppfostran , barns undervisning och räddandet av människoliv premierades. Hundra år senare hade utmärkelserna renodlats till medaljer och pen­ ningbelöningar. Under perioden 1 953- 1 957 utdelades 1 8 792 medaljer i guld och silver varav 1 6 648 för långvarig trogen rjänst och 1 700 för od­ lingsflit. De övriga 444 utmärkelserna fördelade sig på långvarig gagnade verksamhet ( 402 ) , trädgårdsodling ( 7 ) , yrkenas förkovran ( 22 ) , yrkes­ skicklighet (9) och biodling ( 4) .

I-I EDERSBELÖNIN GARNA

Silverskedar och pokaler gavs till välförrjänta, som brevbäraren som gått motsva­ rande 6 gånger runt jorden. De tidiga hedersgåvorna har ofta en omfattande gra­ vyr. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

85

I-IEDERSBELÖNINGARNA

Vidare utdelades stipendier och penningunder­ stöd ur fonder och donationer: 200 kronor till en skicklig jordbrukare i Skaraborgs län, 500 kronor till "tvenne dygdiga flickor av den kroppsarbetande klas­ sen", brandstodsbidrag på 2 1 00 kronor, 780 kronor till "åldriga fattiga tjänares understödjande", till träd­ gårdsodlare 1 900 kronor, 1 73 1 34 kronor till ålder­ stigna tjänarinnor i Stockholm och sist men inte minst utdelades 1 32 950 kronor till allmännyttiga och välgö­ rande ändamål. Under perioden 1 973- 1977 delades sammanlagt ut 1 1 88 medaljer, 838 klockor och 629 armband. En medalj för förtjänster inom biodling, 1 4 för förtjänster inom trädgårdsodling och 1 4 för utmärkt yrkesskick­ lighet. Under perioden 1 9 7 1 - 1 976 inkom ansökni ng­ ar om belöningar från: Större bolag Kyrkoråd Mindre företag Kommuner och landsting Privatpersoner Privata sammanslutningar

1 464 594 705 349 1 47 1 56

Nu för tiden delar Sällskapet ut mellan 400 och 800 hederstecken per år vilket är en blygsam siffra jämfört med tidigare år då antalet kunde uppgå till flera tu­ sen, vilket framgått ovan. Till en del återspeglar tillba­ kagången den sociala omstruktureringen, inte minst i fråga om tjänstefolket i hemmen. Men också det faktum att många företag och institutioner skaffat sig egna belöningssystem ligger bakom den nedåtgående spiralen. Medalj för långvarig betydande gärning för herre. Bild av Carl XV I Gustaf, Sveriges konung. Det gula i bandet symbo­ liserar sädesåker och det gröna vall. Det går tillbaka på att Sällskapet introducerade växtföljdsordning, istället för att låta jorden ligga i träda. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

86

HEDERSBELÖNINGARNA

År 2012 utdelades sammanlagt 243 medaljer och andra hedersbevis, därav 137 till kvinnor och 106 till män. Följande medaljer delas ut av Patriotiska Sällskapet, och trots nytillskotten är kontinuiteten bakåt i tiden uppenbar: För betydande gärning. H uvudsakligen som belöning för långvarigt beröm­ värt genomförande av mera betydande kommunala och andra medbor­ gerliga förtroendeuppdrag. Förslag kan inges av kommunal, kyrklig eller statlig förvaltning inom vars ansvarsområde uppdraget utförts. Medaljen kan också utdelas på förslag av enskild sammanslutning till person som på ideell grund gjort långvariga och betydande administrativa, kulturella eller sociala insatser. Första storleken bärs av herrar i gul-grönt band om halsen och av damer i rosett på vänstra sidan invid axeln. Andra storleken bärs i gul-grönt band respektive rosett till vänster på bröstet. Uppskattad arbetsinsats (tidigare långvarig trogen tjänst) . Ansökan om att erhålla denna medalj kan inges av företag, e nskild person eller myndig­ het, hos vilken den föreslagna mottagaren är eller har varit anställd. Med­ aljerna som är präglade i guld utdelas i tre storlekar. För att komma ifråga till denna medalj erfordras 20 respektive 25 års tjänst som anställd. U ndantag kan dock göras om särskilda skäl föreligger. Tid som anställd i statlig tj änst kan inte åberopas. Medalj e n av första stor­ leken bärs av herrar i gul-grönt band om halsen och av damer i rosett på vänstra sidan invid axeln. Andra storleken bärs i gul-grönt band om halsen respektive rosett till vänster på bröstet. Emmery-medaijen delas ut för långvarig uppskattad tj änst till sjöss. Den är försedd med nautiska emblem och inskription. För att erhålla medaljen fordras en tjänstetid av minst 15 år i befälsställning till sjöss inom samma företag. Medaljen präglas endast i första storleken i guld, och bärs av her­ rar i gul-grönt band om halsen och av damer i rosett på vänstra sidan invid axeln. För gagnerik gärning inom svenskt näringsliv. Det var i februari 1975 som vice ordföranden Wilhelm Odelberg väckte frågan om instiftande av en ny medalj för framstående gärning. Det dröjde ända till i november 1980 då Johan Nordenfalk tog upp frågan om instiftande av en ny medalj avsedd för företrädare för industri och näringsliv och år 1982 beslutades att med-

HEDERS BELÖNINGARNA

Emmery-medaljen för långvarig uppskattad ar­ betsinsats till sjöss har ett eget utseende, som går långt tillbaka. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Medalj för lång och trogen tjänst för dam samt miniatyr. Bild av Oscar den Il, Sveriges, Götes och Vendes konung. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

aljer skulle utdelas för att berömvärda insatser inom svenskt näringsliv. De första utdelades 1983. Följande gäller: Patriotiska Sällskapet belönar berömvärda, individuella insatser inom svenskt näringsliv. Belöningarna ges för ledarinsatser, i första hand inom ramen för mindre och medelstora företag. Belöningen skall ses som en erkänsla för gjorda insatser, men är också tänkt att stimulera till fortsatt engagerad verksamhet inom fö­ retagets ledning - som VD eller möjligen som styrelsens ordförande. 88

HEDERSBELÖNINGARNA

Kung Carl XVI Gustaf överlämnar och gratulerar bokförläggare Dorotea Brom­ berg till Näringslivsmedaljen år 2009. Foto Boo Jonsson.

Belöningen skall ges till företagsledare, vilka på ägarbasis utvecklat sitt företag på ett för land och bygd gagnerikt sätt. Anställd ledare, som saknar ett påtagligt ägarinflytande, kan inte komma ifråga för denna utmärkelse. Någon begränsning till vissa områden av näringslivet skall inte ske. Belöningen utgörs av Sällskapets medalj i guld av första storleken med inskription "För gagnerik gärning inom svenskt näringsliv" samt den be­ lönades namn och årtal för utdelandet. Belönad person tilldelas, utöver belöningsmedaljen, ett gröngult band, avsett att vardagsvis bäras på vän­ ster kavajslag genom knapphålet. Kvinnliga medaljörer bär, på lämpligt sätt, bandet på dräktj ackor e ller liknande. Medaljen utdelas i anslutning till Sällskapets årsmöte till ungefär 10 personer efter förslag från landshöv­ dingar e ller andra ledamöter av Sällskapet. Utdelade medaljer bekostas av Sällskapet.

89

HEDERSBELÖNINGARNA

Det är nog ingen överdrift att hävda att landshövdingarna sedan gammalt utgjort det kanske viktigaste inslaget bland Sällskapets leda­ möter. Det var de som kände till vad som hände i sina respektive höv­ dingadömen och hade u nder hela Sällskapets historia fungerat som ett slags remissinstanser. Men även biskopar och domprostar fyllde liknan­ de funktioner och har alltid varit väl representerade bland Sällskapets ledamöter. Det var nog därför ingen slump att Sällskapet i februari 1 982 beslöt att tillskriva 1 4 landshövdingar och höra sig för om de öns­ kade bli medlemmar i Sällskapet. Vid ett möte med landshövdingarna redogjorde vice sekreteraren Wilhelm Odelberg för Sällskapets be­ slut att instifta näringslivsmedaljen . Detta hade upptagits positivt med undantag av landshövding H ans Hagnell, som menade att eftersom riksdagen funnit lämpligt att avskaffa ordensväsendet borde inte detta ersättas med ett nytt ymnigt medaljutdelande, och att i så fall Sällska­ pet borde inhäm ta riksdagens tillstånd. Sekreteraren Ebbe Gyllen­ stierna hade tänkt replikera att medaljen skulle delas ut med kungligt tillstånd, och att det därför i nte var nödvändigt att tillfråga riksdagen, men han förekoms av mötesordföranden, landshövding Gunnar Helen , som ignorerade Hagnells inlägg och lämnade ordet till landshövding Bengt Gustavsson som inte hade något emot Sällskapets nya belönings­ medalj . Därefter berättade sekreteraren att Patriotiska Sällskapet hoppades på att förslag till medaljörer skulle komma in från samtliga län, och att med­ aljutdelningen planerades äga rum under årsmötet våren 1 983. Vidare önskade han att de landshövdingar från vilkas län det fanns medaljörer ville närvara vid utdelningen. Landshövdingarna kom också att bli viktiga förslagsställare. Första utdelningen av näringslivsmedaljen ägde rum den 8 juni 1 983 då 1 3 personer medaljerades. Näringslivsmedaljen uppmärksammades, bland annat i Månadsjour­ nalen 1 985 då Matti Viio från Sollentuna belönades på Riddarhuset vid Sällskapets högtidliga årsmöte. Viio hade uppmärksammat bristen på än­ damålsenliga arbetskläder och beslöt sig att göra något åt det. Han ritade praktiska sådana, och hans enmansföretag, Snickers Original AB, växte med 500 anställda och större delen av hans produktion går på export. På mötet harangerade Sällskapets ordförande Gösta Berg honom för hans "funktionsriktiga yrkeskläder för hantverk och industri". Sällskapets bi­ trädande sekreterare fäste det gulgröna bandet med guldmedaljen kring Matti Viios hals. Månadsjournalens utsände konstaterade att det ärevör­ diga Sällskapet följde med sin tid. go

HEDERSBELÖNINGARNA

Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj 2013 delades ut på en ceremoni på Riddarhuset i Stockholm på årsmötet i april. Från vänster Peter Hägg, Thomas B äck, Thomas Karlsson, Gudrun Sjöden, Max Hansson, Margareta Malmsten, Alf Tönnesson, utdelare Prinsessan Desiree, ordförandenJohan Nordenfalk, Martin Gren, Fernando Di Luca, Lisa Lindström och Tommy Malmsten. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Det är många framgångsrika företagare som erhållit denna medalj. Följande företagsledare belönades år 2013: Torbjörn Bäck och Thomas Karlsson, Gekås U llared AB, U llared Fernando Di Luca, Gruppo Di Luca AB, Stockholm Lisa Lindström, Doberman AB, Stockholm Martin Gren, Ax.is AB, Lund Max Hansson, PayEx AB, Visby Peter Hägg, Somas Instrument AB, Säffle Margareta och Tommy Malmsten, M Malmsten AB, Århus, Gudrun Sjöden, Gudrun Sjöden AB, Stockholm Alf Tönnesson, International Masters Publishers AB, Malmö Gösta Berg-medaljen. Med anledning av Sällskapets ordförande Gösta Bergs åttioårsdag den 31 juli 1983 beslöt Sällskapet att låta prägla en medalj till 91

HEDERSBELÖNINGARNA

2010 års Gösta Berg-medalj tilldelades professor Staffan Helmfrid. Hans forskning har främst inriktats på svenskt agrarlandskap och samhällsgeografi. Ordförande Johan Nordenfalk till vänster. Foto Henrik Montgomery, Scanpix.

åminnelse av dennes insatser på kulturhistoriens område. Medaljen ut­ delas till person som gj ort en framstående insats inom folklivsforskning, kulturminnesvård och nordeuropeisk arkeologi. Medaljen utdelades första gången år 1984. Några exempel på mottagare: Museidirektör Ulf Erik Hag­ berg, professor Staffan Helmfrid, professor Nils-Arvid Bringeus, professor Orvar Löfgren, professor Herman Schuck och docent Elisabet Hidemark. Kulturarvsmedaljen. Kungl. Patriotiska Sällskapet har skapat en ny medalj

för bevarandet av svenskt kulturarv. Den första av denna nyinstiftade med­ alj tilldelades Carl Gustaf von Ehrenheim, för hans sätt att bevara och säkra kulturmiljön vid Grönsöö slott för framtida generationer. De övriga medaljerna för särskild verksamhet utgörs av medaljen för för ­ tjänster om trädgårdsodling. Alltifrån sin första början har Sällskapet som framgått uppmuntrat trädgårdsodling, bland annat genom artiklar i Säll­ skapets skriftserier. 92

HEDERSBELÖNINGARNA

År 2012 - Den första kulturarvsmedaijören Carl Gustaf von Ehrenheim på Grönsöö, vilket bevaras för kommande generationer. Foto Jonas Ekströmer, TT.

2013 års Kulturarvsmedaij överlämnas av kulturminister Lena Adelsohn Liijeroth till Antonia och Viveca Ax:son Johnson för bevarandet av Engelsbergs bruk och arkiv. Flankerade av Henrik Edelstam, Erik Norberg, Marianne Reuterskiöld samt Johan Nordenfalk. Foto Erik Mårtensson, TT.

93

HEDERSBELÖNINGARNA

Svenska trädgårdsföreningen var en organisation bestående av både yr­ kes- och amatörodlare som upplöstes år 1905. Då överlämnades en pen­ ningsumma till Patriotiska Sällskapet med en önskan om att detta skulle fortsätta med den belöningsverksamhet som trädgårdsföreningen utövat, och som bestod i att medalj era och understödja skickliga trädgårdsodlare. Detta låg väl i linje med Sällskapets inriktning och tidigare verksamhet på området. Sällskapet har fokuserat på att belöna yrkesodlare som på grund av bo­ taniska eller kulturella intressen odlar mera ovanliga växter även om det inte är så lönsamt. Amatörodlare belönas om deras trädgård är vacker, väl planlagd, består av intressanta växter och inte minst är öppen för besök och visningar för allmänheten. Vidare kan de som utövar forskning, förfat­ tarskap, föreläsnings- eller föreningsverksamhet som gagnar trädgårdsod­ ling belönas. Medaljen för förtj änster om trädgårdsodling delas vanligtvis ut på förslag av Riksförbundet svensk trädgård eller hushållningssällskap. År 2013 belönades intendent Björn Alden, verksamhetsledare Elisabet Nilsson och kulturvetare Lena Nygårds. Medaljen för förtjänster om biodling. Intresset för biodling spreds i Europa under 1 700-talet. Patriotiska sällskap i Norge, Tyskland och Schweiz var flitiga som bin i sina ansträngningar att uppmuntra odlingen. De flesta av de idag verksamma biodlarna, cirka 20 000 stycken, är ama­ törodlare, eftersom det inte är en särskilt lönsam sysselsättning. Medaljen för förtjänster om biodling tilldelas biodlare som uppnått sär­ skilt goda resultat eller till personer som genom forskning, författarskap, föreläsnings- och föreningsverksamhet gagnat verksamheten. Exempelvis belönades Gustaf Hagsjö i Kumla i december 1968. Lantbruksnämnden i Örebro verifierade inför Sällskapet att Hagsjö av nämnden utsetts till sakkunnig i "bifrågor", bland annat vid tillsättningen av bitillsyningsmän, och att han sedan år 1945 varit ordförande i Örebro läns biodlarförbund. T ill yttermera visso hade Hagsjö verkat som kursledare och lärare vid bi­ odlingskurser och som domare vid honungsbedömningar. Medaljen för odlingsjlit. Patriotiska Sällskapet delade under 1800- och bör­ jan av 1900-talet ut ganska många medaljer för odlingsjlit. I allmänhet till­ delades de lantbrukare i skogslänen i Norrland och mellersta delarna av Sverige som brutit och uppodlat ny åkermark. Utvecklingen gick emeller­ tid åt motsatt håll och medaljer för odlingsflit upphörde i det närmaste. Ett undantag är att enligt ett testamente från år 1802 av översten Pehr Alexander Rudbeck utdelas vart tredje år en medalj för odlingsflit till en

94

HEDERS BELÖNINGARNA

Silverkorset delas ut för berömvärd fostrargärning. Det har bl.a. gått till Dorothea Rosenblad för hennes arbete med Abrahams barn i tre religioner. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

framgångsrik lantbrukare i Skaraborgs län. Detta på förslag av länets hus­ hållningssällskap. Så sent som år 1 993 belönades för odlingsflit Ingemar och Helena Lundborg på Skofteby säteri, Lidköping. För att stödja svenskt hantverk delar Sällskapet ut två medaljer, en för för­ tjänster om hantverksyrkenas förkovran och en för utmärkt yrkesskicklighet/ upp­ skattad yrkesverksamhet. Den första går till någon som utfört ett långvarigt och gagnande ar­ bete inom någon organisation eller förening som har till uppgift att stödja hantverket. Den andra går till skickliga hantverkare, som t.ex. guld- och silversmeder, tenn- och mässingsgjutare, möbelsnickare, träsnidare och bokbindare. Sällskapet har klart för sig att det är vanskligt att bland alla landets skick­ liga hantverkare välj a ut dem som särskilt bör belönas och har därför i detta avseende fört en restriktiv utdelningspolitik. När utdelning av med­ alj för yrkesskicklighet delats ut har det vanligtvis skett på förslag av en landshövding som i sitt län funnit en synnerligen skicklig hantverkare. År 2009 belönades exempelvis Jesper och Åsa Jobs, Jobs Handtryck i Leksand.

95

HEDERSBELÖNJNGARNA

Silverkors utdelas nu som belöning för berömvärd fostrargärning. Som framgått hade silverkors delats ut förr men utgjorde då inte utmärkelse för några speciella förtjänster utan endast den kvinnliga motsvarigheten till männens medaljer. Dessa var emellertid dyrare att tillverka än med­ aljer och år 1 859 upphörde Sällskapet att dela ut kors. Hedersgåvorna skulle för både män och kvinnor enbart utgöras av medaljer. Det dröjde ända till år 1 949 innan Sällskapet på nytt delade ut ett belöningskors och det gick till Alvina Ahlström som vårdat fyra fosterbarn. Även efter detta delades medaljen ut sporadiskt. I början av år 1 965 delades ett silverkors ut till Ragnhild Paulsson i Karlskrona, och det var endast det femte efter andra världskrigets slut. Korset delades ut i sam­ band med hennes 75-årsdag och motiveringen till utmärkelsen var att hon fostrat 1 1 barn. Hennes make hade dött innan det sista barnet föddes, men trots svåra ekonomiska omständigheter hade hon fostrat alla barnen till samhällsdugliga medborgare. Inte oväntat med tanke på orten blev av de åtta pojkarna fyra sjöingenjörer, en underofficer vid örlogsflottan och tre befäl i handelsflottan. Om de tre flickorna förmäles ingenting. Ragn-

En ny medalj för Betydande Fostrargärning tilldelas Anders Carl berg och Börje Ehrstrand våren 2011 på Tessinska Palatset. De flankeras av landshövding Per Unckel och ordförande Johan Nordenfalk. Foto Claudio Bresciani, Scanpix.

96

HEDERSBELÖNINGARNA

hild erhöll sin medaij vid en ceremoni av stadsfullmäktiges ordförande, köpman Göte Peterson. Elva år senare var Ragnhild på tapeten igen. Vid ett sammanträde i fe­ bruari 1 976 berättade sekreteraren Ebbe Gyllenstierna att ett program i Sveriges Radio handlat om Märta Aspehult i Kiruna som på ett berömvärt sätt fostrat 20 barn, 1 0 flickor och 1 0 pojkar. Han erinrade då om att Säll­ skapet förr i tiden brukat dela ut silverkors och penningbelöningar till personer som under svåra förhållanden utfört någon berömvärd fostrar­ gärning, och att senaste gång det skett var år 1 965 då Ragnhild Paulsson i Karlskrona erhållit ett sådant. I samband härmed påpekade Gyllenstierna att vår tid med socialvård, barnbidrag och daghem hade gjort silverkorsen för berömvärd fostrargärning obehövliga, men han fann ändå Märta As­ pehults gärning så unik att det kanske var värt att återuppliva Sällskapets gamla sed och tilldela henne ett silverkors, vilket också blev Sällskapets beslut. Det var landshövdingen i Norrbottens län Ragnar Lassinantii som vid en högtidlig ceremoni överlämnade utmärkelsen. I e tt brev från honom til l Sällskapet den 9 september samma år skrev han att fru Aspehult blivit omåttligt stolt över utmärkelsen och att hon såg ung och fräsch ut. Enligt de närvarandes mening, fortsatte landshövdingen, kunde hon ha gett sig ut för att vara såväl ogift som barnlös. Nu har silverkorset ersatts av ett guldemblem, brosch kombinerad med hänge, avsett att fungera för både damer och herrar. De sex ovan nämnda utmärkelserna bekostas i regel av sällskapet. På senare år har en förnyad medalj för betydande Jostrargärning tillkom­ mit.

Fredrik Bj örns donationsfond Patriotiska Sällskapets verksamhet väckte uppmärksamh e t och ledde till att Sällskapet år 1 920 fick motta sin genom tiderna största donation. Fastighetsägaren Karl Fredrik Bj örn hade nämligen då h an avled år 1 9 1 5 testamenterat sin kvarlåtenskap till olika välgörande institutioner, Uppsala universitets botaniska trädgård 200 000 kronor, Diakonissan­ stalten på Ersta i Stockholm likaså 200 000 kronor, Sophiahemmet 1 50 000 kronor, Svenska föreningen Röda korset 1 00 000 kronor, Tekniska högskolan till resestipendier likaså 1 00 000 kronor och andra välgören­ hetsinrättningar tillsammans 265 000 kronor, men det var Patriotiska Sällskapet och Kungliga Teatern som fick merparten av kakan , 1 265 000 kronor att dela på. 97

HEDERSBELÖNINCARNA

Karl Fredrik Björn donerade medel. De går idag till äldre kvinnor som arbetat i vården i minst 15 år samt har låg in­ komst. Han donerade även Bj örns Trädgård på Söder­ malm för Stockholms barn att leka i. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Ursprungligen gick medlen till årliga pensioner till äldre trotjänarinnor, här sam­ lade till nyårskaffe i januari 1977. Sekreteraren Ebbe Gyllenstierna i bakgrunden. 36 av 72 pensionärer hade infunnit sig. Pensionsbeloppet var då 2 000 kr per år. KPS.

98

HEDERSBELÖNINGARNA

Karl Fredrik Björn föddes i Stockholm år 1 855, avlade medicinsk filoso­ fisk examen vid Uppsala universitet 1 875 och bedrev därefter fortsatta stu­ dier i farmakologi och fysiologi vid Karolinska institutet, där han dock inte avlade någon examen, och hans verksamhet vid institutet får snarast ses som ett uttryck hans stora intresse för läkeväxter. Den botanikintresserade fastighetsägaren "Rike Björn", han bodde i sin fäderneärvda fastighet på Götgatan, lät anlägga en botanisk mönsteranläggning på Södermalm i Stockholm, Bj örns trädgård. Fonden benämns Fredrik Björns donationsfond och var avsedd för ålderstigna tjänarinnor, som under minst 20 år innehaft tjänst i huvud­ staden och därav minst fem år i en och samma familj. Detta var kanske särskilt betydelsefull t under tiden före den allmänna folkpensioneringens genomförande.

99

Lantbruksakademien och Patriotiska Sällskapet Angående grundreglernas överseende berättade sekreteraren att kommittens arbete hindrats av Lantbruksakademiens tillkomst ( U R PROTOKOLLET DEN 2 7 NOVEM­ BER 1 8 1 3 ) .

Såväl Patriotiska Sällskapet som Vetenskapsakademien kan ses som central­ organ för 1 700-talets agrara reformsträvanden, och Sällskapet närde stora förhoppningar om att kunna bli ett för hela riket gemensamt skogs- och lantbrukssällskap med ambitionen att reformera jordbruket och skogs­ hushållet, men så blev det inte . Både Patriotiska Sällskapet och Veten­ skapsakademien saknade i stor utsträckning reglerad regional täckning och lokal förankring. De var dessutom enskilda sammanslutningar och därmed inte organ för statsmakten . Förslag om en övergripande organisa­ tion för jordbruksfrågorna och lokala och regionala sammanslutningar var på tapeten under hela frihetstiden och den efterföijande gustavianska, men det blev inte så mycket bevänt med dessa. Det var Patriotiska Sällska­ pet som kanaliserade skogs- och jordbruksintresset, men flera förslag om att inrätta lokala eller regionala sällskap ventilerades, och det är i dessa projekt man sett upphovet till de hushållningssällskap som såg dagens ijus kring sekelskiftet 1 800. Sådana kom att inrättas i praktiskt taget samtliga län. Till att börja med agerade hushållningssällskapen i stort sett i samma former som det mönsterbildande Patriotiska Sällskapet. Det först bildade hushållningsSällskapet var Gotlands år 1 79 1 , stadgar­ na sanktionerades av kungen år 1 800, föij t av det i Åbo år 1 797 grunda­ de Finska hushållningsSällskapet. Organisatoriskt liknade dessa sällskap Patriotiska Sällskapet liksom de år 1 803 bildade hushållningssällskapen i Värmlands och Örebro län och de år 1 805 instiftade sällskapen i Ska­ raborgs och Västernorrlands län. En fördel med hushållningssällskapens regionala förankring var naturligtvis de närmare kontakter som kunde tas med jordbrukarna. Landshövdingen intog i regel en framskjuten po­ sition, men sällskapen var inte inordnade i den statliga förvaltningen. I hushållningssällskapen såg man också mera praktiskt på problemen . Pa­ triotiska Sällskapet tyngdes i någon mån av sin mera akademiska inrikt­ ning som formats efter de vetenskapliga akademierna. Nya vetenskapliga 1 00

LANTBRUKSAKADEMIEN OCH PATRIOTISKA SÄLLSKAPET

och tekniska landvinningar skulle spridas från överheten till allmogen, från upplysta lantbrukande ståndspersoner till den oupplystajordbrukan­ de massan. En inställning som nog inte alltid uppskattades på lokal och regional nivå. Naturligtvis påverkades Patriotiska Sällskapet av hushållningssällska­ pens i vissa stycken konkurrerande verksamhet. Vid sammanträdet den 26 maj 1 809 upplästes ett av friherre Pehr Alexander Rudbeck ingivit me­ morial i vilket han förordade att det av honom inrättade stipendiet för fli­ tiga åkerbrukare i Skaraborgs län förvaltades av det där nyligen inrättade kungliga lanthushållningssällskapet. Rudbeck menade att detta skulle vara praktiskt eftersom hushållningssällskapet med sin lokalkännedom var bäst skickat att bedöma de sökandes kvalifikationer. Om stipendiefonden för­ des över på hushållningssällskapet skulle Patriotiska Sällskapet dessutom slippa en årlig administrativ börda. Rudbecks förslag vann inte odelad uppskattning hos ledamöterna. Landshövdingen Eric af Wetterstedt menade att det var säkrare att Patrio­ tiska Sällskapet som ägare av stipendiefonden också förvaltade den. I all synnerhet som Sällskapet, fortfor Wetterstedt, genom sin ålder och vunna stadga kunde förväntas bestå längre än något av de nyligen inrättade "Pro­ vince-Sällskapen", som man ännu inte visste så mycket om. Ärendet upp­ sköts och avgjordes först i slutet av september samma år då det beslutades att hushållningssällskapet skulle tillåtas föreslå stipendiekandidater som skulle godkännas av Patriotiska Sällskapet och därefter årligen rekvirera stipendiemedlen. Under senare delen av 1 800-talet nådde hushållningssällskapen en be­ tydligt bredare publik än vad Patriotiska Sällskapet någonsin gjort genom att anordna lantbruksmöten, plöj ningstävlingar och utställningar. Som framgått var intresset i Sverige stort för det engelska jordbruket, och där hade år 1 793 bildats ett centralt organ för j ordbruket, The Board of agriculture. Det är mycket troligt att det var denna organisation , som, i varje fall till en del, var mönsterbildande för Lantbruksakademiens bil­ dande år 1 8 1 1 , även om akademien och hushållningssällskapen kunde knyta an till äldre inhemska strävanden och förebilder som Patriotiska Sällskapet och Vetenskapsakademien. Vilka av dessa impulser som vägt tyngst för Lantbruksakademiens tillkomst har diskuterats av flera forskare, men det kan här räcka med att konstatera att inte endast utländska influ­ enser låg bakom bildandet. Det har framhållits att kronprins Karl johan säkerligen hade den franska lantbruksakademien som förebild när han år 1 8 1 1 stiftade den svenska organisationen. 101

LANTBRUKSAKA OEMIEN OCH PATRIOTISKA SÄLLSKA PET

Den direkta anledningen till instiftandet var dock en motion vid riks­ dagen 1 809- 1 8 1 0 framlagd av häradshövdingen , sedermera justitierådet, Johan Mann erstam. Denne, som var en uttalad fysiokrat och invald i Pa­ triotiska Sällskapet år 1 8 1 0 , slog i sitt memorial fast att det var en ostridig sanning att jordbruket i vårt, liksom i de flesta länder, "är och bör vara huvudkällan för n ational välmåga". Memorialet innehöll förslag till infö­ rande av lokalt självstyre genom bildandet av hushållnin gssällskap. Nyod­ lingar skulle stödjas, handelsfriheten ökas och manufakturer och fabriker inte främjas på jordbrukets bekostnad. Alla band som fjättrade den en skil­ da fliten borde enligt förslagsställaren lossas och medborgarna undervisas och inte tvingas till handlin g genom befallningar. I sitt förslag förutsatte Mannerstam att Patriotiska Sällskapet skulle spela en viktig roll i den tilltänkta centrala organisationen där Sällskapet skulle verka som en sambandscentral m ellan hushållnin gssällskapen. I motio­ nen hette det: "Genom sina uti alla tandsorter spridda m edlemmar och genom brefväxling och sam band m ed hushålls-sällskaperna öfver hela ri­ ket skulle detta sällskap lätt komma i tillfälle att samla upplysningar och underrättelser samt i anledning däraf sträcka sin omtanke till ett allmänt befordrande af de ändamål, till hvilka länssällskapen inom en mindre krets skulle medverka" ( Almqvist s. 36) . Vidare framhöll M annerstam att det var nödvändigt att Sällskapet knöts närmare till regeringen hos vilken det genom årliga berättelser och infor­ drade utlåtanden skulle anm äla n ödvändiga förbättringar och ändringar i ekonomiska författningar och allmänna hushållsanstalter och de nya åt­ gärder som genom regeringens försorg borde genomföras. Mannerstam ansåg också att ett arbetande utskott måste utses inom Patriotiska Säll­ skapet som hade att ombesörja den löpan de förvaltningen och som även skulle handha utgivningen av en tidskrift i hushållsämnen. Mannerstams motionen togs väl upp i riksdagen och en skrivelse avgick till regeringen. Naturligtvis var m an i Patriotiska Sällskapet medveten om vad som ut­ spelade sig i riksdagen. Diskussioner om en förändring av stadgarna, som inte förändrats sedan 1 772, hade förts tidigare, men fick nu förnyad aktua­ litet. Mannerstams förslag f örutsatte nämligen förändringar i Sällskapets organisation. Det var friherre Pehr Alexander Rudbeck som vid samman­ trädet den 30 december 1 809 hade lyft blicken och påpekat att händel­ seutvecklingen efter det händelserika året ( Gustav IV Adolfs avsättning, freden med Ryssland i Fredrikshamn den 1 7 september m.m.) nu tagit en vändning till det bättre med bland annat en efterlängtad ny regerings­ form. Reformsträvanden inom andra delar av hushålln ingen gj orde det också an geläget att Patriotiska Sällskapet närmare granskade sin grund1 02

LANTBRUKSAKADEMIEN OCH PATRIOTISKA SÄLLSKAPET

författning för att göra den mera tidsenlig. Rudbeck föreslog därför att ett särskilt utskott eller lwmmitte skulle tillsättas för att revidera stadgarna. Han ansåg också att det borde ske snarast med tanke på att det i riksdagen lär ha väckts en fråga om inrättande av en publik stiftelse eller verk för lantbrukets och den allmänna idoghetens uppmuntran. Sällskapet beslu­ tade i enlighet med Rudbecks förslag. Nu följ de inte regeringen Mannerstams förslag. I stället för att Patrio­ tiska Sällskapet fick ställningen som ett Sveriges allmänna hushållnings­ sällskap beslutades att inrätta ett nytt centralorgan för lantbruket, och den 28 december 1 811 utfärdades en kunglig kungörelse om inrättandet av en akademi för lantbruket med motiveringen att Sveriges välstånd måste utvecklas efter det förödande kriget i vilket den östra rikshalvan gått för­ lorad genom "utvecklingen af de tvänne stora krafterne: jordens fruktbar­ het och menniskans flit" (Edling s. 1 5). Lantbruksakademien, som skulle bestå av ledamöter med både veten­ skapliga och praktiska insikter, var tänkt att leda arbetet med att förbättra modernäringens tillstånd. I ändamålsparagrafen anges att uppgiften var "att tända och sprida upplysning, för att befrämja undervisningen, upp­ muntra idogheten, stadga erfarenheten, lätta utöfn ingen och afhj elpa hindren i alla delar af Landthushållningen i Fäderneslandet". Vidare skul­ le akademien tjänstgöra som ett förmedlande organ mellan rikets ledning och alla jordbrukare. Kort sagt kom akademiens verksamhet att omfatta snart sagt alla delar av lantbruk, skogsskötsel, trädgårdsskötsel, hantverk, slöj d och huslig ekonomi, allt sådant som varit föremål för Patriotiska Säll­ skapets huvudintresse. I januari 1813 inledde akademien sin verksamhet. Därmed förlorade Patriotiska Sällskapet ställningen som rikets främsta institution på områ­ det som det innehaft under den gustavianska tiden. Akademien var re­ sursstark i jämförelse med Sällskapet, och flera av dess första ledamöter hämtades från Sällskapet. Som första direktör för akademien valdes skal­ den, uppfinnaren och presidenten i Kommerskollegiet Abraham Niclas Edelcrantz. Det var denne mångsidige man som bland annat införde den första optiska telegrafen i Sverige. H an var också själv lanthushållare på egendomen Skuggan på Norra Djurgården i Stockholm och en auktoritet när det gällde lantbruksfrågor. Han hade år 1799 valts in i Patriotiska Säll­ skapet där han var ordförande åren 1800 och 1812 och dessutom ledamot av förvaltningsutskottet. Det viktigaste för akademien ansåg han vara att upprätthålla ett experimentalfält och en centralverkstad för jordbruksred­ skap. Så mycket skilde sig inte detta från Sällskapets ambitioner. Där hade man tidigare diskuterat anläggandet av en försöksgård och en verkstad

LANTBRUKSA KADEMIEN OCH PATRIOTISKA SÄLLSKAPET

för plogtillverkning, men ekonomin hade inte medgivet att planerna ge­ nomfördes. Som sekreterare i akademien utsågs Sällskapets sekreterare Carl Birger Rutström . Han hade efter Fischerströms död år 1 796 blivit vald till andre sekreterare i Patriotiska Sällskapet, och efter Modeers död år 1 799 blev han Sällskapets förste sekreterare. Han upprätthöll befattningen i 26 år och skötte sina åligganden plikttroget och med gott omdöme men utan den energi som kännetecknat hans föregångare. Rutström hade starka litterära intressen och tillhörde kretsen kring Anna Maria och Carl Peter Lenngren. Han medverkade i Carl Peters tidning Stockholms Posten men hade i övrigt en mager litterär produktion bakom sig, och det kan förvåna att han valdes in i Svenska Akademien år 1 8 1 2 där han gjorde sig bemärkt genom en högstämd retorik som redan samtiden fann föråldrad. Vida var de intressen Rutström famnade: klassisk och orientalisk arkeo­ logi, egyptologi och runologi. Ett område han verkligen behärskade var numismatiken. År 1 820 utsågs han till riksantikvarie men sjukdom och svårmod bidrog till att hans insatser inte blev mycket att skryta om. Esaias Tegner skrev år 1 826 om Rutström att hans "enda fel var det sällsynta att veta för mycket och verka åt för många håll". Rutström blev också Lantbruksakademiens förste sekreterare och var till sin död 1 826 verksam i båda sammanslutningarna. Till akademien tog han med sig 1 7 av de 25 arbetande ledamöterna i Patriotiska Sällskapet. I akademien verkade han för att införa Sällskapets arbetsmetoder med pris­ frågor, utdelande av medaljer och jetonger och publiceringsverksamhet. Beträffande den ovannämnda kommittens arbete berättade sekretera­ ren den 27 november 1 8 1 3 att arbetet legat nere på grund av Lantbruks­ akademiens tillkomst. Kommitten hade ansett det bäst att awakta till dess man fått veta hur akademiens stadga och reglemente utformats innan man började arbeta med en revidering av Sällskapets grundregler. Det gällde att se till att dessa inte alltför mycket skar sig mot akademiens vilket kunde leda till stridigheter. Det skulle inte heller vara bra om Sällskapets och akademiens verksamheter alltför mycket gick i samma hjulspår. Men nu kunde det, ansåg sekreteraren, vara dags att sätta igång med att avsluta arbetet. Detta blev också Patriotiska Sällskapets beslut, men kommitten borde även ge förslag på om, och i så fall i vilken form, Sällskapet borde ge ut någon periodisk skrift i lanthushållningen. Särskilt som allmänhe­ tens behov i detta avseende täckts genom akademiens nu utgivna Annaler. Sällskapets Ny journal uti Hushållningen, som allt sedan år 1 790 utkommit varannan månad, såldes nu så dåligt att det var fråga om huruvida det var lönt att fortsätta med den kostsamma utgivningen. 1 04

LANTBRUKSAKADEMIEN OCH PATRIOTISKA SÄLLSKA PET

Följden blev att Sällskapet efter Lantbruksakademiens stiftande avveck­ lade en hel del av den tidigare verksamheten. Ny Journal uti Hushållningen lades ner. Det ansågs inte lämpligt att den skulle konkurrera med akade­ miens Annaler. Nya grundregler för Sällskapet antogs den 30 april 1 8 1 4, fastställda av Kungl. Maj : t 22 juni samma år, av vilka kan utläsas att dess uppgift skulle vara att sprida kunskaper i den allmänna hushållningen och befordra nyttiga näringsgrenar genom att framställa prisfrågor, ge ut undervisande skrifter och utdelning av premier. Påfallande är att ordet lantbruk inte förekom i de nya stadgarna, och verksamheten kom alltmer att reduceras till utdelande av medaljer, men den allmänna målsättningen avvek föga från den i 1 772 års stadgar. Det samarbete som existerade mellan akademien och Sällskapet var under alla år gott. Vid Patriotiska Sällskapets 200-årsjubileum år 1 966 skänkte Sällskapet 50 000 kronor till Lantbruksakademien för inredandet av ett läsrum med hög standard inför akademiens kommande flyttning till gamla Tekniska högskolans lokaler på Drottninggatan.

Oppet sällskap En omständighet som jag avslutningsvis tycker är värd att framhålla är att Patriotiska Sällskapet, liksom Lantbruksakademien och Vetenskaps­ akademien, trots det stora inslaget av adelsmän, visserligen minskande un­ der 1 800-talets gång, var öppna sammanslutningar. Det var i första hand förtjänsten och inte börden som skulle avgöra invalen. Sällskapet hade en liberal invalspolicy med en omfattande rekrytering med i medeltal 44 nya medlemmar per år perioden 1 776-1 785 och över 20 om året under hela perioden 1 801 - 1 8 1 5 . lnvalen skedde kontinuerligt under året och rekryteringen hade den agrara anknytning som togs upp av Lantbruks­ akademien. Akademien hade också anammat Sällskapets intagningssys­ tem och var liksom Sällskapet öppen för personer med dokumenterat intresse för hushållningen i alla dess aspekter. Visserligen satt aristokratin stark i Sällskapet men det är värt att notera att ofrälse ståndspersoner och då främst företrädare för vetenskap, teknologi och förvaltning ofta fann plats i det beredande utskottet. Påfallande under 1 800-talets första decennier är överlappningen av ledamöter i Vetenskapsakademien, Lantbruksakademien och Patriotiska Sällskapet. Att Lantbruksakademien drog till sig medlemmar ur de två an­ dra organisationerna är inte så märkligt. Dessa hade före akademiens till­ komst dammsugit landet på de ledande företrädarna för viktiga samhälls­ områden och hade länge arbetat med lantbrukets problem. Detta bör ha 105

LANTBRUKSAKA OEMIEN OC H PATRIOTISKA SÄLLSKAPET

varit positivt för alla tre sammanslutningar genom den överblick detta gav ledamöterna om de olika verksamheternas behov och inte minst bör de personliga kontaktytorna ha haft betydelse för respektive verksamheter.

1 06

Nya tider, inskränkt verksamhet

Därför rnåste v i uppvaknas utur vårt närvaran de skick och reorgan iseras för än­ damål sorn svara rnol vår bestärnrnelses ( E R I C GAD E LI U S D EN 29 APRIL 1 826). Den mer eller mindre nödtvungna begränsningen av Patriotiska Sällska­ pets uppgifter ledde till en avmattning i verksamheten. Visserligen utlys­ tes fortfarande prisfrågor, men dels var de inkomna svaren inte alltid av god kvalitet, dels förlo rade de i intresse då de inte längre trycktes. Flera ledamöter beklagade utvecklingen och önskade att Sällskapet aktivera­ des. Beslutet om att upphöra med utgivningsverksamheten var inte okontro­ versiellt och kom upp på dagordningen tid efter annan. Redan i januari 1817 föreslog kammarrättsrådet Gustaf Johan Billberg att Patriotiska Säll­ skapet borde överväga att ge ut någon skrift liknande dem som Sällskapet tidigare gett ut med en titel som Journal eller H andlingar. Frågan skicka­ des vidare till Sällskapets beredande utskott. Ett år senare bad utskottet Billberg att närmare precisera hur han tänkt sig att tidskriften skulle utformas. I maj året därpå hade Billberg precise­ rat sig, men utskottet hävdade att Sällskapet saknade resurser, och att ett sådant företag borde vila till dess en hugad och skicklig utgivare anmälde sitt intresse. Under den debatt som föl j de vid Sällskapets sammanträde den 30 maj visade det sig att Billberg inte var ensam om sin åsikt, och först efter votering godkändes utskottets mening. Tre år senare, den 16 december 1820, var det dags igen. Den energis­ ke Pehr Alexander Rudbeck väckte frågan om inte Patriotiska Sällskapet borde ge ut en tidskrift som ersättning för den år 1813 avsomnade Ny journal uti Hushållningen. Rutström förklarade att Journalen upphört dels på grund av bristande avsättning och dels på grund av brist på personal till dess redigering. Vidare att tidskriften ersatts av Lantbruksakademiens skrifter. Sekreteraren påminde också om att Billbergs liknande förslag år 1817 genom votering förkastats. U ppenbarligen var det flera ledamöter som ansåg att en viktig del av Patriotiska Sällskapets mission gått förlorat när publiceringsverksamheten upphörde. I slutet av januari 1821 hänvisades åter frågan till utskottet,

NYA TIDER, INSKRÄNKT VERKSAMHET

men denna gång begärde Rudbeck, Billberg och Eric Gadelius att få när­ vara när utskottet behandlade ärendet, vilket beviljades. Tidskriftsfrågan diskuterades livligt och man beslutade till att bö1ja med att Sällskapet skulle ge honorar för insända skrifter som skulle bedömas av ett redaktionsutskott. Sällskapet beslutade i januari 1 822 att kungörelse om honorar för skrifter i hushållningsämnen skulle införas i tidningarna. Tillräckligt goda bidrag skulle kunna tryckas genom Sällskapets försorg. I januari 1 824 hade tio bidrag kommit in och bedömts av ett redak­ tionsutskott. Endast en skrift ansåg utskottet vara värd att honoreras, och det var Försök att från Landtskötselns sida anvisa de mest bidragande medel till Grundvalens befästande för Samhällets välmåga. Den var enligt utskottet värd ett pris eller hedersgåva på 20 riksdaler banco. Några av de insända al­ stren hade inte tävlat om något honorar, och av dessa var det två korta skrifter, den ena redogjorde för några huskurer, den andra för beredning av ciderättika, som var av den kvalitet att de kunde komma ifråga för pu­ blicering i den tilltänkta Skrifter i Hushållning och Slögd inlwmne till Kongl. Patriotiska Sällskapet och genom dess försorg af trycket utgifne. Sekreteraren Rutström skrev den 24 april 1 824 kontrakt med notarie Carl Erik Deleen om tryckning av ovannämnda skrift, men i november samma år sade notarien upp kontraktet skyllande på tidsbrist. Den tänkta publiceringsverksamheten gick i stå, men frågan om en skriftserie gav upphov till upprörda känslor och till och med till ett ifrågasättande av Patriotiska Sällskapets existensberättigande. Vid ett ovanligt välbesökt sammanträde den 29 april 1 826 ( 49 närva­ rande) framhöll excellensen och en av rikets herrar Jacob De la Gardie att han sedan lång tid tillbaka saknat Sällskapets tryckta handlingar, och att han dessutom fann att Sällskapet numera inte uppfyllde sitt ändamål utan befann sig i ett tillstånd av overksamhet. Detta hade, ansåg han, lett till att det anseende som utmärkt Sällskapet naggats i kanten. Kommer­ serådet Samuel Niklas Casström opponerade sig och framhöll att D e la Gardie alltsedan sin ungdom varit van att se Sällskapets handlingar i tryck, men att han sedan länge saknat dem berodde på yttre orsaker som inte hade med bristfällig organisation inom Sällskapet eller med overksamhet att göra. Beträffande innehållet i Hushållningsjournalen fann Casström att det i många stycken var så undermåligt att j ust Patriotiska Sällskapets vär­ dighet led skada. Därför var det naturligt att upphöra med utgivningen. Tillkomsten av Lantbruksakademien var även det ett viktigt skäl. Allt detta var orsaken till att grundreglerna ändrades 1 8 1 4. Därefter, hävdade Cas­ ström, hade Sällskapets viktiga insatser snarare ökat än minskat dels ge­ nom att flera prisfrågor utlysts och goda inkomna bidrag belönats, dels 108

NYA TIDER, INSKRÄNKT VERKSAMHET

genom uppmuntran och hedersteckens utdelande för odlingar, långvarig trogen tjänst vid lantbruket och andra berömliga gärningar. Till sist un­ derströk Casström att han inte önskade någon revolution inom Sällskapet eftersom dess syfte var att i stillhet gagna och upplysa. Detta gillade inte Gadelius som hävdade att Sällskapet måste vakna ur sin slummer och att därför en reorganisering var nödvändig. Han påpe­ kade att Patriotiska Sällskapet frigjort sig från sin stammar Pro Patria för att ägna sina krafter åt lantbrukets upphjälpande och landets odling. En­ ligt Gadelius hade Sällskapets insatser varit så lyckosamma att de troli­ gen bidragit till att hushållningssällskap bildats i län efter län. Dessa och grundandet av Lantbruksakademien ledde till att Sällskapets verksamhet undan för undan avtog, och nu hade det gått så långt att det enda Sällska­ pet ägnade sig åt var att genom ett utskott föreslå medaljer för odlingsflit och därefter i plenum godkänna utskottets förslag. Gadelius frågade av­ slutningsvis om Patriotiska Sällskapet skulle fortsätta på denna mera in­ skränkta linje eller leva ett annat liv, eller ock dö. Ett förslag om att tillsätta ett utskott med uppgift att utforma nya riktlin­ jer för Sällskapet godkändes av en majoritet av ledamöterna, men några reserverade sig kraftfullt mot beslutet. I början av maj 1 826 valdes tolv ledamöter att tillsammans med ord­ föranden och sekreteraren ingå i "förändringsutskottet". Utskottets be­ tänkande presenterades för Sällskapet vid ett livligt besökt sammanträde den 1 8 april 1 827, och det fastslogs att Sällskapet fortfarande hade viktiga samhällsfunktioner att fylla även efter det att dess äldre traditionella upp­ gifter fördelats på institutioner som Lantbruksakademien, hushållnings­ sällskapen och det år 1 826 grundade Teknologiska institutet. I betänkan­ det underströks att Sällskapet hade sitt ursprung i en frivillig förening och inte fick uppfattas som en del av statsförvaltningen eller en forsknings­ institution. Vidare att Sällskapet borde "betraktas såsom ett gemensamt uttryck av den medborgerliga andan inom fäderneslandet . . . som livar fosterlandsvännen för framstegen av bildning, redbarhet, välmåga och nyttig verksamhet bland folket". Föijden blev att nya grundregler fastställ­ des av Kungl. Maj : t den 25 maj 1 827. Den nya stadgans allmänna del var nära nog identisk med motsvarande parti i 1 8 1 4 års stadga men nytt var Särskilda reglementet som behandlade arbetsordning, ekonomi m.m. Efter Rutströms frånfälle år 1 826 valdes professorn i kemi Gustaf Erik Pasch till Sällskapets sekreterare. Under de första åren av hans sekreterar­ tid var hans lärare, den framstående vetenskapsmannen Jöns Jacob Berze­ lius, en av Sällskapets mest aktiva ledamöter. Invald år 1 803 var han från 1 827 medlem av Sällskapets utskott och preses åren 1 829 till 1 830. Ett 109

NYA TIDER, INSKRÄNKT VERKSAMHET

När Karl johan delade Sällskapet i två delar blev belöningsmedaljer och bidrag kvar. Lantbruksakademien tog hand om lantbruksdelen. Det innebar nya grund­ regler för Sällskapet 18 1 4 samt 1 827. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT. 1 10

NYA T I D E R , I N S K R Ä N KT V ERKSA M H ET

av Berzelius många intressen var folknykterheten, och Pasch engagerade Sällskapet på olika sätt i arbetet. Så t. ex. framställdes en prisfråga om bästa sättet att producera öl och svagdricka av sådan kvalitet att det kunde konkurrera med brännvinet. Vid ett sammanträde den 29 oktober 1829 menade Berzelius att de ären­ den som avhandlades vid Sällskapets möten var ganska enformiga och snabbt avklarade eftersom de tidigare beretts inom utskottet. För att göra sammanträdena mera intressanta föreslog han att sekreteraren, när alla punkter på dagordningen avklarats, kunde avge en muntlig berättelse om vikti gare uppfinningar och andra nyheter som rörde näringarna och hus­ hållningen, vilket ledde till att Pasch under de närmaste åren då och då lämnade rapporter om nya uppfi nningar på det kemisk-tekniska området. D etta gj orde sekreteraren för första gången en månad senare, då han bland annat redogjorde för Giovanni Aldini's uppfinning av ett klädes­ plagg av asbets och metallväv som skyddade personer som bekämpade eldsvådor. Vidare berättade Pasch om nyare metoder att smälta och raf­ finera talg till ljus. I slutet av februari året därpå redogjorde sekreteraren för resultatet av de tävlingar som anställts i England med "ångvagnar", och en gravyr av de vagnar som lyckats bäst förevisades. Andra rön som kom Sällskapets leda­ möter till del var beredning av oija ur bokollon och hur oijan användes på flera ställen i Frankrike och Tyskland. En aning apart får man väl säga att redogörelsen för hur man grävt upp gamla stridsvapen för att utvinna stål var. En pennkniv förfärdigad av sådant återvunnit material förevisades. Hur mycket dessa redogörelser livade upp sammanträdena är svårt att yttra sig om. De blev inte långlivade, och början av 1830-talet präglades av låg aktivitet. Ett fåtal ledamöter mötte upp till sammanträdena. Den 30 januari 1833 var de till och med så få att mötet enligt stadgarna inte kunde fatta beslut, och under sammanträdet den sista november samma år berät­ tade sekreteraren att det under de senaste två åren hänt så lite att det inte var någon ide att författa en verksamhetsberättelse, och han önskade få uppskov med denna, vilket bevilj ades med motiveringen att det var svårt att varje år "finna något nytt verksamhetsfält för Patriotiska Sällskapets verksamhet". Men sammankomsterna under andra hälften av 1830-talet blev livligt besökta. Ledamöterna hade tidigare till största delen representerats av högre ämbetsmän och framgångsrika företagare, och endast ett fåtal bön­ der hade valts in. Men under 1830-talets riksdagar kom ämbetsmännen och företagarna i skuggan av riksdagsmän från bondeståndet. Så var till 1 1 1

NYA TIDER, INSKRÄNKT VERKSAMH ET

exempel vid mötet den 31 januari 1835 av 36 närvarande ledamöter 23 riksdagsmän, och vid mötet en månad senare var av 23 närvarande 20 riksdagsmän, men när riksdagen väl avslutats sjönk deltagarantalet så att vid sammankomsten den 30 juni 1835 hade endast 8 ledamöter mött upp och av dem var ingen riksdagsman. Det var den år 1814 invalde riksdagsmannen Johan Olsson Longberg, som regelbundet deltog i Sällskapets sammanträden, som var synnerligen flitig när det gällde att föreslå nya ledamöter, vilket ledde till att under åren 1818-1 836 närmare ett hundratal bonderiksdagsmän valdes in i Pa­ triotiska Sällskapet. Deras insatser i Sällskapet inskränkte sig i stort sett till förmedlandet av medaljansökningar, och förvaltningsutskottet kom som förr att bestå huvudsakligen av ämbetsmän och företagare boende i Stock­ holm med omnejd. Den ende av bondeståndets ledamöter, förutom Longberg, som tillhör­ de förvaltningsutskottet var den år 1818 invalde skånske riksdagsmannen Nils Månsson i Skumparp, mest känd för sitt arbete med folkundervis­ ningen. År 1834 föreslog han att Patriotiska Sällskapet skulle söka fr ämja ett allmänt användande av träskor av den sort som användes i landets söd­ ra delar för att ersätta de dyra läderskorna och därmed även motverka im­ porten av hudar och skinn. Förslaget togs väl upp av Sällskapet som köpte in ett parti träskor från Skåne vilket genom landshövdingarnas försorg fördelades i länen. D et här var det sista exemplet under Pasch tid som sekreterare på denna typ av verksamhet, och under 1840- och 1850-talen kom Sällskapet att helt inrikta sig på medaljutdelning och andra former av belöningar. Beträffande träskorna kan inskjutas att det i Sällskapets modellkam­ mare redan runt år 1800 fanns "provskor med trädbottnar", skänkta av löjtnanten Carl Gustaf Creutz. Den alltmer inskränkta verksamheten ledde år 1848 på nytt till en diskus­ sion om Sällskapets vara eller icke vara. Få ledamöter deltog i Sällskapets sammanträden och många underlät att betala sina årsavgifter. (I dag 2014 har Sällskapet inga årsavgifter.) Förslag om att lägga ner verksamheten av­ visades emellertid av de ledande som uppenbarligen funnit sig i sakernas tillstånd och accepterat att inriktningen inskränkt sig till att i huvudsak dela ut belöningar för odlingsflit och för långvarig trogen tjänst. Visserli­ gen hette det i de grundregler som utfärdades den 8 juni 1849 (se Bilaga 2) att Sällskapet fortfarande skulle sprida nyttiga upplysningar i den all­ männa hushållningen och främja för riket nyttiga näringars uppkomst, men samma år överlämnade Sällskapet, genom beslut den 4 januari, sin 1 12

NYA TIDER, INSKRÄNKT VERKSAMHET

På 1800-talet betalade ledamöterna årsavgifter, något som så småningom avskaf­ fades. KPS. Foto Jonas Ekströmer, IT. 1 13

NYA TIDER, INSKRÄNKT VERKSAMHET

modellsamling och sitt bibliotek till Lantbruksakademien, vilket väl får tydas som i praktiken ett övergivande av den traditionella verksamhetsin­ riktningen. Det blev också så att en stor del av de h ederstecken som dela­ des ut gällde odlingsflit, men flera gällde långvarig trogen tj änst. U nder perioden 1830-1848 delades 328 belöningar ut för odlingsflit och 390 för lång och trogen tj änst. I mindre utsträckning delades belöningar ut för skogsplantering, för yrkesskicklighet, för medborgerliga förtj änster, för rovdjurs utrotande, för biträde vid eldsvådor, för människolivs räddande, för barns vård och uppfostran m. m. Några fastlagda ramar för belönings­ systemet tycks inte h a varit för h anden. När det gäller Patriotiska Sällskapets modellsamling bör den h a varit ganska stor, och kanske besvärlig att sköta och underhålla. En förteckning från cirka år 1800 över redskap och modeller som förvarades i Sällskapets modellkammare i hörnhuset nr. 59 vid Norra Smedjegatan i Stockholm tyder på att kammaren bör h a varit p ackad med föremål, även om inte alla uppräknade föremål var i naturlig storlek utan modeller. Där fanns plogar av alla de sorter, både i full storlek och i modell, bland annat en "besyn­ nerlig plog, som mera liknar ett slipverk. Skickades till Patriotiska Sällska­ pet från Tyskland", mullplogar, dikesplogar, snöplogar m. fl. Vidare fanns h arvar, såningsredskap, vältar, räfsor, tröskredskap, modeller av kvarnar, liar, redskap för tuvors borttagande, modeller av stenbrytningsverktyg, sel­ tyg, mullvadsfällor, fiskeredskap, spinnrockar m.m. Intressant är, med tanke på den senare utvecklingen, att Sällskapet även ansåg sig böra stödja och uppmuntra kulturella insatser. Genom Jacob Berzelius förmedling lyckades geologen och arkeologen Sven Nilsson år 1841 utverka en medalj till en bonde som i sin h emtrakt h jälpt till med insamling av fornfynd. Av verksamhetsberättelsen för åren 1849-1853 framgår att av de brand­ stodsmedel som stod till Sällskapets förfogande h ade 320 riksdaler banco delats ut till elva fattiga på landsbygden som drabbats av vådeld. Av den förra verksamhetsberättelsen som omfattade nästan 20 år, alltså perioden före 1849, framgår att Sällskapet bevilj at 837 belöningar, vilket ger ett årligt medeltal på 43. Verksamhetsberättelsen 1849-1853 ger ett medeltal på 76, alltså en klar ökning.

1 14

Patriotiska Sällskapet under 1 800-talets andra hälft Gratis avsmakning av svampsoppa på hotell Continental i Stockholm.

En stagnation inträffade under de sista åren av Gustaf Erik Pasch sekre­ terarskap. H an var sjuklig och initiativkraften tröt, och h an avled den 6 september 1862. Verksamheten under 1850-talet kom att i stort sett inskränka sig till ut­ delning av utmärkelser för odlingsflit och långvarig trogen tjänst. I en skrivelse från Pro Patria till Patriotiska Sällskapet den 30 september 1862 föreslogs en sammanslagning eftersom de båda sällskapen arbetade ef­ ter delvis samma linjer. Den sista oktober utsågs en kommitte med re­ presentanter för båda sällskapen för att utreda frågan. När frågan om en eventuell sammanslagning behandlades i december hade ovanligt många ledamöter, 21 stycken, infunnit sig, mot vanligtvis cirka tio. Patriotiska Sällskapet awisade förslaget och i stället uppdrogs åt tillför­ ordnade sekreteraren, ordinarie den 28 januari 1864, den unge botanis­ ten och nyutnämnda intendenten vid Naturhistoriska riksmuseet, profes­ sor Nils J ohan Andersson, att föreslå riktlinjer för det fortsatta arbetet. Mer än hundra år senare, år 1976, väckte Pro Patria liv i frågan om en sammanslagning av de två sällskapen, och förvaltningsutskottet förklarade sig berett att diskutera frågan, men ingenting h ände förrän tio år senare då Pro Patrias ordförande tog kontakt i syfte att få en utredning till stånd. Patriotiska Sällskapet fann dock att alltför mycket talade emot en sam­ manslagning, men att ett samarbete i frågor som kunde vara till ömsesidig nytta var önskvärt. Drygt tio år senare väcktes frågan på nytt till liv av Pro Patrias ordföran­ de, regeringsrådet Lars Simonsson. Från Sällskapets sida anfördes att även om vissa fördelar kunde uppnås genom en sammanslagning, den ständiga förväxlingen mellan de två sällskapen skulle upphöra, och en starkare ekonomisk bas uppnås, talade mycket emot ett samgående. Pro Patria h ade en ensidig mot Sällskapet skiljaktig inriktning mot social hjälpverk­ samhet och namnfrågan skulle bli svår att lösa. Även denna gång avböjde således Sällskapet en sammanslagning men betonade som förr att det var angeläget att söka samarbete i frågor som kunde bli till ömsesidig nytta. 1 15

PATRIOTISKA SÄ LLSKAPET UNDER 1 800-TALETS AN DRA HÄLFT

Tillbaka till Nils Johan Andersson och hans uppdrag. Andersson var uppslagsrik, utåtriktad och mångsidigt begåvad. Som lektor vid Nya ele­ mentarläroverket fick han utlopp för sina pedagogiska talanger. Han författade läroböcker i botanik som han själv skickligt illustrerade. Den konstnärliga ådran gick i arv till hans söner, av vilka den mest kände var Johan QAG) Acke. I november 1 863 presenterades Anderssons utredning, och den kom, som framgått tidigare, att ligga till grund för verksamheten under de föl­ jande decennierna, och i många stycken fortgår arbetet även i dag efter de riktlinjer han drog upp. I sin utredning, undertecknad av honom den 8 november, pekade han på att Patriotiska Sällskapets verksamhet rörde tre områden: 1 . Utgivandet eller framställandet av skrifter som befordrar allmän upplysning, företrädesvis i allmän ekonomi. 2. Uppmuntran av skickliga yrkesidkare. 3. Belöning för allmänt medborgerliga dygder. När det gällde vad han kallade "det litterära arbetet" ansåg han inte att Sällskapet nu mäktade med att ägna sig åt en sådan publikationsverksam­ het som bedrivits av Sällskapet före Lantbruksakademiens tillkomst, både tid, krafter och ekonomi för e tt sådant åtagande saknades. Det fanns an­ dra som med större kompetens och resurser kunde ägna sig åt detta. Han pekade också på det förhållandet att det nu för tiden fanns många som gav ut skrifter inom teknologi, byggnadskonst, biskötsel och trädgårdsodling, vilket ledde till att marknaden på många sätt var mättad. Men inte helt och hållet, enligt Andersson, och med snudd på poetiska ordvändningar underströk han att då "det emellertid kan bestridas att detta kunskapens vida fält väl lämnar utrymme för många såningsmän, och att många här­ liga skördar därav ännu kunna framkallas genom det ädla nitet och det befordrande understödet av ett med tillräckliga medel utrustat sällskap som vårt, så har j ag föreställt mig, att detta sällskap ännu kunde finna tillfälle att återupptaga en art av denna verksamhet igenom vilken det för­ värvat sig så mycket anseende och utövat ett så välgörande inflytande på vårt lands välstånd". Andersson föreslog därför att Sällskapet skulle inrätta pris i form av en årligen bestämd summa pengar, eller som hederstecken, och på det viset stimulera utgivandet av förtjänstfulla skrifter som låg i linje med Sällskapets syften. Prisämnena kunde publiceras i de allmänna tidningarna och insända bidrag bedömas av Sällskapet och ges ut i något lämpligt forum. Skulle det något år inträffa att det inte flöt in några bi-

1 16

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 800-TA LETS ANDRA HÄLFT

drag av tillräckligt god kvalitet kunde pengarna innehållas till påföljande år, eller ännu längre om det skulle hampa sig så. Med denna större summa pengar ansåg Andersson att Sällskapet mera verksamt skulle kunna under­ stödja någon av landets "förtjänstfulla" tidskrifter. I sammanhang med frågan 'om nyttiga kunskapers spridande' får man av Anderssons utredning intrycket att bland de viktigaste insatser Sällskapet kunde göra var att stödja sockenbiblioteken. Han talar sig varm för saken. "Kunskapens makt leder till ett folks förädling och välmåga." Här fanns en viktig uppgift för Sällskapet. Andersson fann det i och för sig glädjande att sockenbiblioteken tillväxte, men det fanns alltför många socknar som saknade sådana. Därför föreslog han att Sällskapet årligen skulle anslå medel till att köpa upp mindre boksamlingar, efter ett urval ur särskilt uppgjorda kataloger, och skänka dessa till någon eller några av de socknar som saknade bibliotek. Andersson förmodade att en sådan verksamhet, visserligen efter åtskilliga års förlopp, skulle leda till att de flesta försam­ l ingar i landet inrättat bibliotek.

Industriell utveckling Därefter vände Andersson blicken mot ett annat, som han ansåg tillhör­ de Sällskapets traditionella intresseområden vid sidan av satsningarna på lantbruket, och det rörde den industriella utvecklingen, som visserligen gått framåt, men där det ändå fanns mycket att göra. Det var visserligen inte fel att sätta ut tävlingspriser för uppsatser som vidgade insikterna i olika yrkens uppgifter och metoder, men Sällskapet skulle kunna bidra mer direkt genom att utdela årliga stipendier åt skickliga arbetare eller unga förmågor. Trots att staten gjort en del menade Andersson att det var för få som kunde beredas möj lighet att förkovra sig genom utrikes resor eller för den delen till fabriker i Sverige. Det fanns vid de tekniska läroverken, slöj dskolorna och teknologiska instituten åtskilliga medellösa ynglingar i behov av stöd. "Ock troligt är att Sällskapet skulle åt vårt land rädda månget snilleanlag genom att i tid räcka dessa studerande ynglingar en hjälpande hand, och dymedelst kraftigt befordra den praktiska bild­ ningens intressen." När det gällde Sällskapets uppgift att belöna medborgerlig förtjänst menade Andersson att det inte behövdes någon större förändring av Säll­ skapets inriktning, men han pekade på det faktum att det inom Sällska­ pet tid efter annan hävdats att denna verksamhet skulle kunna ökas om hederstecknen till åldriga och trogna tjänare inte ekonomiskt belastade

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 8 00-TALETS AN DRA HÄ LFT

förslagsställarna. Mot detta invände Andersson att många av dessa för­ slagsställare önskade betala för utmärkelserna till sina trogna tjänare. Han föreslog att Sällskapet kunde tillåta men inte alltid fordra sådan ersättning. Beträffande belöningarna för annan gagnande verksamhet som t.ex. åt åldriga folkskolelärare, vaccinatörer, barnmorskor, nitiska och fattiga od­ lare och vådeldsoffer borde Sällskapet lämna all möjlig uppmuntran och belöning på egen bekostnad. Med tanke på att Sällskapets ekonomi förbättrats vore det synd om Sällskapet gick i de gamla hjulspåren och inte utvidgade sin verksamhet, summerade Andersson, och han ansåg att de förslag han framlagt skulle kunna bidra till att åt Sällskapet "hävda dess ganska välförtjänta anseende av en sant Patriotisk stiftelse som kraftigt medverkar till nationens andliga och materiella framsteg". Vidare underströk han att hans förslag var grun­ dade i Sällskapets traditioner, som de utövats ända från dess tillblivelse, och han avslutade sin utredning med en fråga: "Kan Patriotiska Sällskapet uppträda som understödjande nyttiga kunskapers spridande bland folket, som stiftare av sockenbibliotek, som understödjande skickliga arbetare eller begåvade studeranden vid de praktiska läroverken , som belönande medborgerliga dygder och uppmuntran åt nitet, idogheten och förtjänsten var den än må stå att finna?" Svaret på Anderssons fråga är att det uppenbarligen gått. Vid Patriotiska Sällskapets sammanträdde den 29 mars 1 864 antogs Nils Johan Anderssons förslag till ny verksamhetsinriktning, vilket ledde till att Sällskapet under perioden 1 864- 1 8 7 1 årligen delade ut mindre belopp till flitiga och begåvade ungdomar vid Svenska slöjdföreningens skola i Stockholm, Tekniska elementarskolan i Norrköping, Tekniska söndags­ och aftonskolan i Eskilstuna och Tekniska elementarskolan i Borås. Som ett resultat av Anderssons nyordning kan vidare nämnas att i maj 1 865 gick resestipendierna för understöd i industriellt eller tekniskt ämne till teknologen Hjalmar Hugo Lilijehöök för en resa till en mekanisk verk­ stad i England. Han fick samma år en anställning hos Mausley Sons & Field sjömaskinsverkstad i London. Även fabrikören Jacob Thornblad stipendierades för att i Norge studera tjär- och träoijeberedning. Ett år senare beviljades direktionen för Tekniska Söndags- och Aftonskolan i Eskilstuna anslag till premier för medellösa lovande elever som önskade söka till Teknologiska institutet i Stockholm. 118

PATRIOTISKA SÄLLSKA PET UNDER 1 800- TALETS ANDRA HÄLFT

Under åren 1872-1 878, belönades, i samarbete med Lantbruksakade­ mien, elever vid lantbruksskolorna. Resestipendier delades också ut från år 1865 fr am till sekelskiftet av­ sedda att ge arbetare eller industriidkare inspiration och nya erfarenheter inom sina respektive yrkesområden. Möjligen kan bakgrunden till inrättandet av resestipendierna sökas i det s.k. Byzantinska stipendiet (3 000 riksdaler) som instiftats av nationaleko­ nomen Pehr Olof von Asp och som var avsett för dem som visat "färdighet i särskilda hushållsföremål" och som ville göra "manufakturern a till sitt h uvudyrke och däribland förnämligast de manufakturer, som grunda sig på inhemsk rudimateria" (råvaror) . Detta stipendium utdelas fortfarande växelvis av Vetenskapsakademien och Uppsala universitet. För akademien gäller att förslag på stipendiater skall inhämtas från Patriotiska Sällskapet och vissa hushållningssällskap. De stipendier Sällskapet på egen hand de­ lade ut var betydligt mindre och kom att i första hand rikta sig mot hant­ verkare, och resorn a gick främst till Tyskland och Frankrike, men även till de nordi ska grannländerna och England. Det fanns påfallande många instrumentmakare bland stipendiaterna. Charles O skar Werner och R. 0. E. Grave, grundare av två viktiga företag för tillverkning av vetenskap­ liga instrument, gjorde studieresor som Sällskapets stipendiater, och år 1876 kunde uppfinnaren och kartografen Jonas Patrik Ljungström bevista världsutställningen i Philadelphia tack vare ett resebidrag på 500 kronor från Sällskapet. En summa av 750 riksdaler anslogs av Sällskapet år 1864 som premie för viktiga skrifter rörande h andel, näringar, industri eller jordbruk. Ef­ tersom bidragen var avsedda att spridas till en större allmänhet skulle de vara författade på ett lättbegripligt språk. Det var alltså inte som förr fråga om pristävlingar över ett bestämt ämne. Skrifterna utgavs fram till 1874 och behandlade i populär form vitt skilda ämnen, som en folkskrift om bränntorv, en beskrivning över Sveriges allmännaste berg- och jordarter, om de vanligaste skadeinsekterna, en allmän h älso- och sjukvårdslära och om Östersjöfiskets rätta vård och bedrivande. Patri otiska Sällskapet månade också om folknykterheten. I oktober 1874 anhöll folkskolläraren P. G. Johansson om bidrag till spridning av h ans föregående år utkomna skrift Om Sveriges farligaste fiende. Brännvi­ net och clryckenslwpslasten. Syftet ansåg Sällskapet behjärtansvärt och 225 kronor anslogs för att köpa in 600 exemplar av boken. Dessa skulle dist­ ribueras till folkskoleinspektörerna för att sedan delas ut till lämpliga läroanstal ter.

1 19

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 800-TALETS ANDRA HÄLFT

Stöd till folkbibliotek Patriotiska Sällskapet hade redan på 1 830-talet kommit i kontakt med tan­ karna på att inrätta folkbibliotek. Dessa var nära förknippade med dis­ kussionerna om att införa en obligatorisk folkskola, och så tidigt som år 1 829 föreslogs i riksdagen att ekonomiskt stöd skulle utgå till de socknar som inrättade bibliotek. Förslaget föll visserligen denna gång, men frågan avfördes inte från dagordningen, och biblioteksfrågan fick allt större ut­ rymme i folkbildningsdebatten. Det fanns riksdagsmän som inte släppte frågan, och bland andra bondeståndets talman Johan Olsson Longberg, Nils Månsson i Skumparp och flera andra lämnade in en skrivelse till Säll­ skapet angående stöd till sockenbibliotek. De önskade att Sällskapet och andra stiftelser, som de också tillskrivit, gratis skulle dela med sig av sina publikationer. Riksdagsmännen skulle då se till att överlämna dessa i sina respektive socknar. Det blev nu kanske inte så mycket av detta, men ett resultat blev i alla fall att Sällskapet utfärdade en kungörelse i vilken landshövdingarna och hushållningssällskapen erbjöds att gratis erhålla dess publikationer under förutsättning att dessa överlämnades till sockenbiblioteken. Men det var först efter århundradets mitt som biblioteksrörelsen kom i gång på allvar, och för Sällskapets del betydde säkert Anderssons ovan nämnda plädering för saken år 1 863 åtskilligt. Under de följande tio åren lämnade Sällskapet bidrag på vardera 1 00 riksdaler till sammanlagt 2 1 socknar. Sällskapets utgivning och bidrag till välgörande ändamål speglar tidens starka intresse för folkbildningsfrågor, och stor betydelse för folkbildning­ en i slutet av 1 800-talet fick det ekonomiska stöd Sällskapet lämnade folk­ biblioteken. Den viktigaste insatsen kom under 1 880-talet och då var det i samarbete med Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande. I detta sällskaps tidskrift infördes år 1 878 en lista på böcker lämpade för sockenbibliotek. Förteckningen innefattade inte enbart religiös och praktisk-ekonomisk lit­ teratur utan även skönlitteratur, något som inte var alldeles självklart för tiden. År 1 880 bestämde Patriotiska Sällskapet, i syfte att ge landsbygdens be­ folkning tillgång till god litteratur, att lämna 1 5 bidrag på vardera 50 kro­ nor åt kommuner som själva med minst samma summa inrättade eller ut­ vidgade sina sockenbibliotek. Ur den lista över böcker som Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande sammanställt förväntades urvalet av böcker ske. Kommunerna fick välja ur listan och därefter inköptes böckerna av Patriotiska Sällskapet som förbehöll sig rätten att granska urvalet. Detta var, ansåg Sällskapet, viktigt eftersom det fanns litteratur som ur moralisk och samhällssynpunkt var skadlig, och det var därför av synnerlig vikt att 12 0

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 800-TALETS ANDRA HÄLFT

En av 1 800-talets största botanister Elias Fries utgav ett vackert illustrerat planschverk över ätliga och giftiga svampar. Han bär tecknen som Kom­ mendör av Nordstjärneorden. Hulda Schenson, Elias Fries, 1 794-1 878, olja på duk (UU 596) , foto© Uppsala universitets konstsamlingar.

underlätta allmänhetens tillgång till den goda litteraturen. Det var där­ för Patriotiska Sällskapet, Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande och Svenska Sällskapet för nykterhet tillsammans bekostat en förteckning över böcker lämpliga för folkbiblioteken. Bestämmelsen om att kommunerna skulle bidra med minst hälften av inköpskostnaderna var betydelsefull. Den visade sig inte vara avskräckande utan tvärtom. Att kommunerna överhuvudtaget erhöll finansieringshjälp var det som var det väsentliga. Sällskapet överhopades av ansökningar och fram till år 1 906 lämnade Sällskapet bidrag till närmare 1 50 kommuner för inrättande av folkbibliotek. Under den pågående industrialiseringen av det svenska samhället var det inte endast socknar och kommuner som sökte biblioteksbidrag. I sep­ tember 1 884 inkom maskindirektören vid Bergslagernas jernvägar med en skrivelse med anhållan om Patriotiska Sällskapets understöd för anord­ nandet av ett bibliotek för j ärnvägens personal. Sällskapet fann det rimligt att bevilja önskemålet på samma villkor som gällde sockenbiblioteken. År 1 905 anslog riksdagen medel för statsbidrag till biblioteken och även om dessa inte var mycket större än de bidrag Sällskapet lämnat var de årliga och kunde lämnas till långt fler kommuner än vad Sällskapet mäk­ tade med. Men också det statliga bidraget lämnades under förbehöll av att kommunerna stod för en minst lika stor summa. Influensen från Patrio­ tiska Sällskapet, som år 1 903 fått ärendet på remiss, är tydlig. 121

Våra bästa

, Mat-svamp ar.

Pri1 : 25 öre.

Vid reqvisition af 100 exemplar hos Förläggaren, Lithografen C. G. Höglind, Stockholm, Herkules gata.N:o 5, lemnas 15 procent rabatt mot kontru'.it betalning.

Sällskapets sekreterare hade studerat för Elias Fries. Det bidrog till att Våra bästa Mat-svampar gavs ut av Sällskapet, spreds i stora upplagor och delades ut till folk­ skollärare m . fl. Därmed lärde sig svenska folket äta svamp efter de svåra missväxt­ åren 1 866 och 1 868 . KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT 122

..

W Å R A B A S T A M A T S V A M P A R.

S KALA

1 12 3

T

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 800- TALETS ANDRA HÄLF

Matsvampar och matlavar För att återgå till de populära skrifter som berörts ovan kan nämnas att Nils Johan Andersson studerat för en av 1800-talets största svenska bo­ tanister, nämligen Elias Fries. Denne utgav under åren 1 860 till 1 866 ett mycket vackert illustrerat planschverk, Sveriges ätliga och giftiga svampar. Det förhållandet att Andersson varit Fries elev bör ha betytt mycket för att Sällskapet med iver medverkade i den propaganda för svampplockning som växte sig stark under 1 800-talets senare del. Patriotiska Sällskapet gav år 1 867 ut en broschyr, Våra bästa Mat-svampar, författad avjust Andersson, och den trycktes i 1 0 000 exemplar och utdelades grati s till alla folkskolor och lantbruksskolor i landet. Det förefaller som Sällskapets intresse för de matnyttiga svamparna initierades av missväxten år 1 866. Det var först under senare delen av 1 800-talet som landets invånare, främst stadsbefolk­ ningen, i större utsträckning accepterade svamp som föda. I Sverige tve­ kade man länge. I första numret av Hushållningsjournalen varnade man till och med för att äta svamp, men bristen på föda under nödåren ledde till att man så småningom ändrade uppfattning, men misstänksamheten mot svampen var svår att övervinna. De första offentliga svampexkursionerna anordnades i huvudstaden år 1873 och finansierades av Sällskapet, som under flera år engagerade sig i spridandet av svampkännedom. Det var mykologen M atts Adolf Lindblad som under en följd av år ledde exkursionerna. Sällskapet gav honom också bidrag för att under svamp­ säsongen under tre dagar varje vecka anordna utställningar av ätliga och giftiga svampar i L antbruksakademiens museum i huvudstaden, och stod även för gratis avsmakning av svampsoppa på hotell Continental på Kungs­ gatan i Stockholm. Fram till år 1 887 understödde Patrioti ska Sällskapet verksamheten och bidrog även ekonomiskt till föreläsningsturneer ledda av svampspeciali s­ ter. Under nödåret 1 868 gav Sällskapet ut en broschyr, Våra bästa Mat-lafvar, som trycktes i 4 000 exemplar, vilka även dessa distribuerades till landets folk- och lantbruksskolor. När Nils Johan Andersson avled år 1 880 valdes hans nära vän skådespe­ laren och dramatikernJohanJolin (signatur Jo-Jo) till hans efterträdare. Han grep sig verket an med stort intresse och verksamheten tycks inte ha blivit lidande av att man frångick traditionen med att välj a en veten­ skapsman till sekreterare. I stort sett fortsatte verksamheten på den tidi­ gare inslagna vägen, men mer och mer inriktade man sig på att stödja folkbildningen som sådan. Upplysningsverksamheten i "den allmänna 1 24

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 800-TA LETS ANDRA HÄLFT

År 1868 kom Mat-lavar ut med pressade lavar inklistrade. Lavarna kunde kokas till grötliknande konsistens. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

h ushållningen" sköts i bakgrunden. Intensifieringen av understödet till folkbiblioteken kan ha haft samband med den nye sekreterarens litterära intressen. Johan Jolin avled år 1884 och efterträddes året därpå, den 29 januari, av sin son professorn i kemi och farmaci vid Karolinska institutet Severin Jolin. Han verkade som sekreterare i närmare 35 år. År 1886 valdes till Sällskapets ordförande chefen för Statskontoret, generaldirektör Frans Albert Andersson som stannade kvar i denna befattning i drygt 30 år. Verk­ samheten kom att bedrivas efter de riktlinj er de två föregående sekrete­ rarna dragit upp.

Engagemang i kvinnligt arbete Som förr utlystes under 1880-talets andra hälft pristävlingar i olika ämnen vilka bland annat resulterade i utgivning av skrifter om trädgårdsskötsel, fruktodling och fiskevård. Vid mitten av 1890-talet engagerade sig Säll­ skapet i djurskyddet och stödde publiceringen av engelskan Anne Sewells djurskyddsskrift Vackra Svarten, ett arbete som i läroverksadj unkten Hen­ ning Wendells bearbetning vann stor popularitet. Även Svenska allmänna 12 5

PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UNDER 1 8 00- TALETS ANDRA HÄLFT

kvinnoföreningen till dj urens skydd erhöll år 1893 bidrag från Sällskapet. Även andra ideella sammanslutningar gynnades av Sällskapet. Tydligen inriktade man sig i första hand mot sådana som var tämligen nya och med en inte alltför god ekonomi. Exempelvis tilldelade Sällskapet i september 1898 ett igångsättningsbidrag på 1 000 kronor till tidningen Hemtrefnad, som hade som målgrupp kvinnor av den arbetande klassen. Det var nu som kvinnor i allt högre utsträckning började engagera sig i socialt och ideellt arbete vilket avspeglar sig i Sällskapets bidragspolicy. År 1 875, året efter dess bildande, erhöll Föreningen Handarbetets vänner ett anslag avsett för undervisningen i kvinnligt handarbete i folkskolor­ na. Föreni ngens grundare Sophie Adlersparre erhöll även åren 1877 och 1878 reseunderstöd för föreningens instruktörer. Även Fredrika Bremer­ förbundet stöddes ekonomiskt av Patriotiska Sällskapet under 1890-talets första år i syfte att möjliggöra en upplysningskampanj riktad mot det för­ hållandet att svenska tj änsteflickor flyttade till Danmark och Tyskland. De framträdande kvinnosakskvinnorna Kerstin H esselgren och Anna Kruse fick år 1899 respektive 1904 resestipendier för att studera hushållsunder­ visning, ett ämne som under de följ ande åren understöddes av Sällskapet.

Pensioner Patriotiska Sällskapet delade även ut smärre pensioner i särskilt ömmande fall. I en skrivelse till Sällskapet i maj 1 823 anförde "den gamla pigan" Annika Nilsdotter, som tidigare erhållit en hedersbelöning för 15 års fli­ tig ladugårdstjänst, om något litet understöd för sin tilltagande kraftlösa ålderdom. För att få i väg sin skrivelse med bilagda betyg över sin vandel hade hon tvingats gå cirka sex mil från sin hembygd. Men andra hade fått gå längre för en utmärkelse. I Sällskapet konstaterades att de pensioner som tidigare bestämts till 3 till 4 riksdaler om året inte tagits ut på flera år och att de som uppburit dem troligtvis var avlidna. Av dessa skäl beslöt Sällskapet att Annika skulle tilläggas en pension på sex riksdaler banco som vid denna tid va1je år kunde lyftas mot uppvisande av vederbörligt prästbetyg. I anledning av denna ansökan och myntets i senare tid minskade värde ansåg Sällskapet det bäst att de smärre pensionerna ökades från tre till sex riksdaler men att antalet pensioner reducerades från tolv till sex. I oktober samma år kunde skomakaränkan Brita Sundgren på Drott­ ningholm dra nytta av anslagshöjningen. Även hon hade tidigare erhållit en utmärkelse av Sällskapet. Sällskapets beredande utskott tillstyrkte att hon beviljades sex riksdaler banco om året som ett ytterligare bevis på

PATRIOTI SKA SÄLLSKAPET UNDER 1 800- TALETS ANDRA HÄLFT

Sällskapets uppskattning av hennes nit att vårda sig om värnlösa och fat­ tiga barns uppfostran. Men nu stannade det inte med detta. Flera av Säll­ skapets ledamöter kände till hennes bemödanden för fattiga barn, men även hennes insatser för att vårda och sköta sjuka. Under sammanträdet bestämdes att öka den av utskottet föreslagna summan till 1 6 riksdaler i stället för sex.

1 27

1 900-talet och några år till

Nog var Västerbottens jjälltrakter dåligt rustade för att kunna hålla sina barn med nödtorftiga kläder, och uruselt klädda är barnen för att kunna klara 30 grader vinter. Under 1 900-talets första decennier vändes Patriotiska Sällskapets intresse i första hand norrut. "Norrlandsfrågan" stod vid denna tid på dagordningen och spelade stor roll i den offentliga debatten. På initiativ av den dåvarande liberalen Carl Lindhagen tillsattes Norrlandskommitten ( 1 90 1-1904) , som framförallt skulle försöka lösa frågan om skogsbolagens uppköp av skog som bön­ derna tilldelats vid 1 800-talets mitt, men överhuvudtaget var intresset för Norrlands sociala och kulturella problem stort i många kretsar. Patriotiska Sällskapets stöd till "försvenskningen" av den finskspråkiga befolkningen är en tidstypisk företeelse som kan kopplas ihop med sekelskiftets natio­ nella strömningar. Givetvis var Sällskapet inte opåverkat av dessa, och år 1 893 uppvaktades den kanske främste företrädaren för sekelskiftets natio­ nalromantik och skaparen av Skansen Artur Hazelius på sin sextioårsdag av en delegation från Sällskapet som överlämnade dess stora guldmedalj med inskriften " . . . den nitiske vårdaren af fosterlandets minnen". Under 1 900-talets första decennier gick vanligtvis mer än hälften av Pa­ triotiska Sällskapets understöd för allmännyttiga och välgörande ändamål till Norrland. Landsdelens kulturella och sociala problem hade belysts sär­ skilt av landshövdingen i Norrbottens län Karl Bergström och biskopen i Luleå Olof Bergqvist. Det Patriotiska Sällskapet främst inriktade sig på var arbetet på att assimilera den finskspråkiga befolkningen. År 1 896 hade anslag lämnats för inrättandet av skolbibliotek i Tornedalen med syftet att befordra "utvecklingen av svensk kultur i dessa trakter, där svenska och finska språken kämpa om herraväldet" ( Högberg s. 228 ) .

Tidnin gar

Året därpå prenumererade Sällskapet på 300 exemplar av Folkskolans barntidning, avsedda att gratis delas ut i gränskommunernas skolor för att

1 9OO-TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

eleverna skulle få tillgång till god och underhållande läsning på svenska. År 1900 utökades prenumerationen till 500 exemplar att delas ut bland folkskolebarn i Tornedalens socknar. I slutet av mars året därpå upplästes på Sällskapets sammanträde en skrivelse från kontraktsprosten Per Olof Grape i Haparanda i vilken han underströk betydelsen av gratisutdel­ ningen av Folkskolans barntidning. Med anledning av denna skrivelse beslöt Sällskapet att inte endast som vanligt fortsätta med att anslå 500 kronor till fortsatt prenumeration utan även att bevilj a 550 kronor till prenume­ ration av tidningen Hemtrefnad. Praktisk tidning för Hemmet, som även den skulle gratis delas ut till folkskolorna i Tornedalen. Ända fram till 1932 fortsatte Sällskapet att stödja spridningen av Folksko­ lans barntidning i Norrbottens och Västerbottens län. På samma sätt utde­ lades kvinnotidskriften Hemtrefnad från år 1901 till 1917. T idskriften hade grundats av Julia Jolin och Amanda Kerfstedt och därefter övertagits av Fredrika Bremer-förbundet. Den var avsedd för elevernas föräldrar och tanken var naturligtvis att utdelandet skulle bidra till vidmakthållandet och spridandet av kunskaper i svenska språket.

Vandringsbibliotek och arbetsstugor I april 1904 beviljade Patriotiska Sällskapet medel till inrättandet av sex vandringsbibliotek avsedda för Norrbottens övervägande fi nskspråkiga trakter till ett belopp av högst 1 75 kronor per bibliotek, och i november samma år lämnades ett engångsbidrag på 1 000 kronor till Tornedalens Landtmanna och Folkhögskola i Matarengi. Bibliotekssatsningarna var inte obetydliga. I april 1924 tilldelades Julia Svedelius 1 500 kronor för an­ ordnandet av svenska sockenbibliotek i Norr- och Västerbottens ödebyg­ der. Det var sjunde året hon tilldelats bidrag, och Sällskapet hade då och då under åren erhållit skriftliga vittnesbörd från präster och lärare om att biblioteken var mycket uppskattade och att behovet var stort. Vidare understöddes under flera år Centralstyrelsen för Norrbottens läns arbetsstugor, och från år 1907 Stiftelsen Norrbottens läns arbetsstu­ gor med 2 000 a 2 500 kronor årligen, vilket utökades till 3 000 kronor i april 1924. I samband med Patriotiska Sällskapets 150-årsjubileum anslogs 10 000 kronor till en ny arbetsstuga inom Pajala socken. Arbetsstugorna var avsedda för barn som hade så långt till närmaste skola att de tidigare undervisats i hemmen. Detta var inte helt okontrover­ siellt. Barnen separerades långa tider från sina föräldrar. Det var under de svåra nödåren 1 902-1 903 som de första arbetsstugor­ na inrättades i norra Sverige. Grundare sägs vara Carl Svedelius och hans 129

1 9OO- TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

h ustru Julia i samverkan med landshövdingen Karl Bergström. Stugorna fungerade som internat med fri kost och logi. De inrättades h elt på fri­ villig väg med insamlade medel och sammanlagt inrättades i Norr- och Västerbotten 27 arbetsstugor. År 1947 övertogs kostnaderna för verksam­ heten av stat och kommun. Stugorna drevs i 52 år fram till år 1954, men så sent som i november 1 964 bevilj ade Understödsfonden 3 000 kronor till Föreningen Vilohem för Arbetsstugelärarinnor.

Huslig ekonomi och matlagning Intresset för och stödet till N orrland kan inte sägas ligga i linje med Säll­ skapets äldre traditioner, men under tioårsperioden före första världskri­ get slog man in på en kurs mera i samklang med tidigare verksamh et. Nu inriktade man sig på det arbete som på många h åll, och särskilt i Stock­ holm, lades ner på att hos unga kvinnor, särskilt inom arbetarklassen, öka kunskaperna i bland annat huslig ekonomi och matlagning. Föregånga­ ren var Anna H ierta-Retzius som i slutet av 1800-talet dragit i gång den första matlagningsskolan för unga flickor, och i februari 1899 tilldelades lärarinnan Kerstin H esselgren, som 192 1 blev Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot, ett understöd av 500 kronor för att utomlands studera h uslig ekonomi. Från februari 1902 anslog Sällskapet årligen medel till lärarinnorna vid H ögre lärarinneseminariets h ushållsskola i Stockholm, Inge borg Schager och Ingeborg Walin, för att anordna avgiftsfria matlagningskur­ ser för fabriksarbeterskor. Liknande kurser anordnade av bland annat KFUK, Sällskapet för folkundervisningens befrämjande, H vita bandet och Svenska skolkökslärarinnornas förening och stöddes ekonomiskt av Sällskapet. Insatserna ökade i omfattning under de första åren av första världskriget. Generaldirektör Frans Nbert Andersson efterträddes den 29 maj 19 1 8 av justitierådet Hugo Bohman som Sällskapets ordförande. Andersson hade då varit ordförande i 32 år. Den 11 november 1919 avled Severin J olin, och till sekreterare efter honom valdes överstelöjtnanten Sten Draken­ berg som kvarstod i befattningen ända till år 1945. Jo lin hade varit Sällska­ pets sekreterare i 35 år. Efter Bohmans död 1930 utsågs den 27 maj samma år chefen för Statskontoret generaldirektör Per Södermark till Sällskapets ordförande. H an blev kvar som ordförande till sin död 1952, då han i sin tur efterträddes av före detta landshövdingen Karl Tiselius, som dock av­ led två år senare. År 1954 valdes professor Sven Tunberg till ordförande

1 9OO-TALET OCH N Å G RA Å R TI LL

hjälp"

.I.

OTTIIIU .1.1'1 l(Ul'IO t10a.ll• ......,,. 1903-1933

E N A L I N D S KO G

Exempel på verk som erhållit tryckbidrag från Sällskapet. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

efter T iselius , men även han fick en kort verksamhetstid då han avled i december samma år. Tunberg efterträddes 1955 av direktören Harald Nordenson. Efter att i 27 år ha verkat som sekreterare lämnade Drakenberg pos­ ten som övertogs av översten Olof Örtenblad, som kom att upprätthålla befattningen till år 1956. Sekreterarskapet övertogs då av direktör Einar Sjögren som stannade i befattningen till i september 1963 då han ersattes av generaldirektör H arald Qvistgaard. (Se vidare kapitlet De arbetande ledamöterna.)

1 9OO-TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

Bondetåget och Finlandshj älpen

1

Naturligtvis påverkades Patriotiska Sällskapet av världshändelserna. År 1 9 1 4 anslog Sällskapet 500 kronor till insamlingen för bondetåget. Det var den kände upptäcktsresanden Sven Hedin, även bekant för den vitt spridda broschyren Ett varningsord, och Carl Bennedich som utformade det tal kungen höll för bönderna på borggården den 6 februari samma år. I talet ingick politiska uttalanden som ledde till ministären Staaffs avgång. Den 29 mars 1 9 1 5 valdes Sven Hedin in i Patriotiska Sällskapet. I slutet av januari 1 9 1 5 tilldelades Stockholms kvinnors landstormsför­ ening 300 kronor för beredning och tillverkning av skinnvaror till land­ stormens vinterutrustning. Även Kronprinsessans centralråd för land­ stormsmäns beklädnad erhöll bidrag. Under andra världskriget fick understödsverksamheten större omfatt­ ning, df Sällskapet bidrog till de stora insamlingarna till Finlands hjälp unde�vinterkriget 1 939-1 940 och till norska flyktinghjälpen 1 944. I början av år 1 940 skänkte några innehavare av Sällskapets guldme­ daljer dessa till Finlandshj älpen. Axel Hirsch, då ledamot av förvalt­ ningsutskottet, föreslog på sammanträdet den 25 januari 1 940 att de · som skänkte sina medaljer skulle erhålla liknande medaljer av förgylld brons med inskriften "Guldet till Finland 1 940" instämplat i kanten . Denna insamling gav enligt revisionsberättelsen den 28 mars 1 94 1 så mycket som 1 70 000 kronor. Summan överlämnades till Finlands lega­ tion i Stockholm. Det var inte endast samhällets välsituerade kretsar som engagerade sig för Finlands sak. I en skrivelse den 1 6 februari 1 940 från landshövdingen i Gävleborgs län till Patriotiska Sällskapet meddelade Sven Lubeck att han önskade ge sin kokerska och hushållerska Johanna Dahlqvist, som varit i hans tjänst i 25 år, Sällskapets guldmedalj i den större storleken. Men han skrev också att han trodde sig veta att hon hade för avsikt att omedelbart byta ut guldmedaljen mot den av Sällskapet instiftade förgyllda bronsme­ daljen och tillföra Finland skillnaden i värdet. Liibeck ville också tillför­ säkra henne ett utbyte till den i guld sedan lugnare tider inträtt, vilket Sällskapet accepterade.

Badstugor I övrigt präglades Patriotiska Sällskapets verksamhet liksom tidigare av stort engagemang på det sociala området. Norrland var till exempel inte glömt. Redan innan Lubbe Nordströms uppmärksammade radiorepor­ tage om lortsverige år 1 938, vilka framkallade en sanitär väckelse, satsade

1 9 00-TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

Patriotiska Sällskapet ganska mycket pengar på badstugor. Under åren 1 926- 1 928 beviljades bidrag med i regel 500 kronor per badstuga på olika platser i mellersta och norra Norrland, och i april året därpå understöd­ des badstugor i Trehörningsjö och Gottne i Ångermanland. Satsningen på badstugor fortsatte under lång tid. År 1 950 bidrog exempelvis Sällskapet med 750 kronor till en badstuga i Skivsj östrand i Västerbotten efter kon­ staterandet att bygdens cirka 1 000 invånare saknade badmöj ligheter och att av de 85 folkskolebarnen kunde endast en simma. På detta område hade Sällskapet stolta traditioner. Redan år 1 787 hade den inom Sällskapet aktive generallöj tnanten Gustaf Adolf von Siegroth föreslagit en prisfråga om hur sim konsten kunde främj as, "Hwilken är den bästa, lättaste och på egen erfarenhet grundade Methode, til Simnings­ konstens lärande för Rikets Ungdom?". Priset gick till bergshauptmannen i Finland August Nordenskiöld och hans bidrag publicerades i Hushåll­ ningsjournalen i augusti året därpå. I bidraget får man veta att man skall ta sig i akt för hajar när man simmar i Nordsjön !

Stöd till allmännyttiga och sociala ändamål Av övriga humanitära insatser i de nordliga länen kan särskilt nämnas de fleråriga bidragen till Svartlå barnhem vid Luleälven i Norrbotten. Den 7 februari 1 937 erhöll Sällskapets kamrer Hans Bohman ett rörande tack­ brev från barnhemmets föreståndarinna, som framförde ett norrbottniskt tack för penninggåvan till skolbarnen som inte hade kläder för att klara 30-gradig kyla. Vid dagliga bekymmer, fortsatte hon, om strumpor, skor och yllesaker i allmänhet kommer dessa 1 50 kronor som en räddning. Hon hade glatt sig varje år de kommit och framförde sitt varmaste tack från sig själv, föräldrarna och barnen. Sällskapet beslöt höja bidraget till 200 kronor för år 1 938. När det gäller sociala och kulturella insatser i övrigt var Sällskapets överskottsmedel , och det lej onparten, under en lång följd av år riktade till i stort sett samma mottagare under anslagsposten allmännyttiga än­ damål: Svenska socialvårdsförbundet till elevstipendier Sunderby folkhögskola för kurser i textilslöj d Svartlå skolhem Stocksunds Röda korskrets till förmån för barnhem och nybyggare i övre Norrland Sommarkurser i Stockholm för arbetsstugeföreståndarinnor 1 33

1 9OO-TALET OCH N Å G RA Å R TILL

Bad- och tvättstugeanläggningar i "obygden" Stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor K.F.U.K:s riksförbund för omkostnader och iordningställande och drift av ett av förbundet i Eskilstuna grundat hem för självförsör­ jande unga flickor Jordbrukarungdomens förbund j. U.F. i Norrbotten Arbetarkvinnornas semester- och konvalecenthem i Skum Stiftelsen Birkagården Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet Stockholms arbetarkvinnors semesterförening Denna tämligen ensidiga inriktning av Patriotiska Sällskapets understöds­ verksamhet gjorde att kamrer Hans Bohman i sitt förslag till stat för all­ männyttiga ändamål 1 939 ifrågasatte om in te Sällskapet framdeles genom årlig kungörelse om förestående anslagsfördelning borde göra det möjligt för en bredare krets av välgörenhetsinrättn ingar och andra institutioner att inkomma med ansökningar. Bohman ansåg att detta kunde leda till en jämnare fördelning av Sällskapets överskottsmedel mellan de skilda lands­ delarna. Möjligen tänkte Boh man här på de stora satsningar som gjorts i Norrland. Han var också inne på tanken att tidsbegränsa anslagen för att komma till rätta med den mera slen trianmässiga utdelningen till samma organisationer som ibland förekom årtionden i följd. Så småningom kom också bidragen att väsentligt breddas. Men det dröjde innan exempelvis Svenska Socialvårdsförbundet och Sunderby folkhögskola gick miste om sina anslag. I Understödsfondens protokoll den 2 maj 1 957 antecknades att förbundet och folkhögskolan endast kunde påräkna anslag för år 1 957, 2 500 kronor respektive 1 250 kronor, och ej för kommande år. Detta år överfördes en större del av Sällskapets tillgångar till Stiftelsen Kungl. Patriolisha SällshajJets understödsfond. Dess ändamål är att bidra till vård och uppfostran av barn, lämna understöd för beredande av undervisning och utbildning, utöva 1-tjälpverksamhet bland behövande och främja veten­ skaplig forskning. Stifte lsen tog i allt väsentligt över Sällskapets understöds­ verksamhet som tidigare kallats Anslag till allmännyttiga och välgörande ändamål. Årtiondens praxis har också lett till att Sällskapet disponerat någon del av överskottsmedlen till kulturellt stöd, som till Personhistoriska sam­ fundet, Lärdomshistoriska Sällskapet och Svenska LinneSällskapet. Detta hade kodifierats på ett sammanträde den 1 5 december 1 942 då man kon­ staterade att Sällskapets penningmedel huvudsakligen skulle, som förr, 1 34

1 9OO-TALET OCH NÅGRA ÅR TI LL

användas till understöd för beredande av undervisning och utbildning, för hj älpverksamhet för behövande "samt för fräntjande av vetenskaplig forskning och publikationsverksamhet. Vid en diskussion i U nderstödsfonden i januari 1964 om bedömnings­ principerna gällande ansökningarna om understöd, konstaterades att stadgarna angav som målsättning att främj a vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva 1-tj älpverksamhet bland behövande eller främj a vetenskaplig forskning. Tydligen blev det en livlig diskussion bland ledamöterna. Å ena sidan fann man att det skulle vara värdefullt om vissa riktlinj er kunde anges, men å andra sidan att det inte vore särskilt klokt att fastna i definitiva bindningar. Dittills hade lämnats dels periodvis återkommande understöd och dels engångsunderstöd till kulturella ändamål eller till ungdomsinsti­ tutioner. T ill sist enades man om att detta kunde fortgå men att i princip mångåriga engagemang borde undvikas. Rent konkret tog sig detta uttryck i att i mars samma år Kungliga biblio­ teket erhöll 6 000 kronor för inköp av missionsbiblar, Birgittastiftelsen fick 10 000 kronor för att inreda ett rum i klostret i Vadstena, Lidingö-Breviks sj öscoutkår 6 000 kronor till en Stj ärnbåt, Svenska Scoutförbundets stiftel­ se för � esäter Folkhögskola och ledarutbildningsinstitut i Vingåker 5 000 kronor för att inreda ett rum och Nordiska museet 5 000 kronor för inköp av den Grillska servisen. Alltmer riktades bidragen mot kulturella och vetenskapliga områden. I maj 1966 erhöll t.ex. Magnus von Platen 2 500 kronor för litteraturhis­ toriska bibliografier, Kommitten för inventering av enskilda arkiv 5 000 kronor och Kungliga Biblioteket samma summa för uppbyggande av ett Nationalfonotek medan Birkagården erhöll 5 000 kronor. I styrelsen för understödsfonden kom man den 17 november 1 975 fram till att huvud­ delen av bidragen, cirka 70 procent, skulle öronmärkas för vetenskaplig forskning och cirka 30 procent till sociala/pedagogiska ändamål.

Anslagens storlek En uppfattning om anslagens storlek ger följ ande redogörelse för några utvalda femårsperioder. Åren 1 903-1907 anslog Patriotiska Sällskapet 14 797 kronor till allmännyttiga ändamål 1908- 1912: 1 923- 1927:

1 7 1 20 kronor 45 850 kronor 1

35

I goo-TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

1 933-1 93 7: 65 910 kronor 1 938-1 942: 90 453 kronor 1 948 - 1 952: 104 750 kronor 1 953-1 95 7: 132 950 kronor 1 958-1 962: 234 606 kronor 1 968-1 972: 427 174 kronor Särskilt markant är höjning mellan femårsperioderna 1933-1937 och 19381 942 och som därefter pågått. De utökade satsningarna hade kunnat ske framför allt genom lyckade placeringar av Sällskapets medel. Från mitten av 1980-talet översteg beviljade anslag ur understödsfon­ den årligen vad som redovisats under femårsperioderna. År 1 985 var sum­ man 238 450 kronor

1 990: I 278 500 kronor 1 995: 2 096 150 kronor 2000: 2 571 006 kronor 2005: 3 182 900 kronor 2010: 3 723 000 kronor 201 1: 4 305 000 kronor 2012: 5 601 855 kronor 2013: 5 839 600 kronor Även med h änsyn till penningvärdets förändring är det frågan om rejält ökade satsningar av understödsverksamheten. U tmärkande för understödsverksamheten under senare tid är att bidra­ gen i allt större utsträckning kommit kulturella och vetenskapliga ända­ mål till del liksom att beloppen kraftigt ökat. Jämfört med de stora kulturella och vetenskapliga fonder som bildats under 1900-talet är det naturligtvis inte fråga om stora summor, men Sällskapets verksamhet inom området h ar kraftigt ökat och är nu en av Sällskapets viktigaste uppgifter och utgör ett uppskattat stöd för dem som inte h ar någon möjlighet att erhålla stöd från de stora fondernas medel. Beloppen h ar varierat mellan ungefär 2 000 till 30 000 kronor per bidrag och ett snitt kan väl sägas ligga på mellan 8 000 och I O 000 kronor. År 1980 delades ur understödsfonden ut bidrag till 23 vitt skilda kultu­ rella och sociala ändamål. Exempelvis till universitetsbiblioteket i Upp­ sala för tryckning av J. G. Sparwenfelds slavisk-latinska lexikon, till överste Göran Persson för tryckning av det svenska luftvärnets historia, till Skara

1 9OO- TALET OCH N Å GRA ÅR TILL

Stöd har givits till utgivningen av The Linnaeus Apostels, Global Science & Adven­ ture. Den samlade internationella publiceringen av Sveriges första vetenskapliga resenärers texter, 4 500 sidor och innehållande tvärvetenskapliga kultur- och na­ turhistoriska beskrivningar från 50 länder i alla världsdelar. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

stifts folkhögskola för en studieresa till Italien f ör rörelsehindrade elever, till Sve nska LinneSällskapet (som Sällskapet stött under en lång följd av år) , till Riksförbundet för ett narkotikafritt samhälle, till Kungliga Biblio­ teket för tryckning av en katalog över A. E. Nordenskiölds samling av äldre japansk litteratur, till Jönköpings läns hemslöjdsförening för inventering

1 37

1 9OO- TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

och katalogisering av småländsk hantverksproduktion och till finska hög­ skolan i Rovaniemi för inköp av svenskspråkig vetenskaplig litteratur. Av de medel som utdelades ur understödsfonden år 1990 kan nämnas bidrag till en faksimiledition av Johan Nordlanders norrländska samlingar och till en undersökning av skogsfinnarnas val av boplatser inom ramen för Nordiska finnskogsprojektet (som synes kvarstår Sällskapets intresse för Norrland), till tryckning av Svensk arkivguide 1990, till renovering av instrument vid det s.k. Fysiska Kabinettet i Uppsala, till utgivande av års­ skriften Idrott, historia och samhälle, till Svenska skolan i Bujumbura, Burun­ di för upprustning av skolbiblioteket, till Föreningen för kammarmusik i Östergötland, till Stiftelsen Skansen för översättning till engelska av bok om Skansen, till Örebro Dövas Ungdomsklubb för fj ällresa, till Guldhed­ skolan i Göteborg för lägerskola i Holland för hörselskadade elever och till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Umeå för fj ällresa för ung­ domar som vistas på kliniken. År 2000 lämnades bland annat understöd till Jämtlands Fältjägarrege­ mente för militärhistorisk forskning, till tryckning av ett antal avhandlingar, årsböcker och hembygdsskrifter, till studieresor för särskoleelever och hör­ selskadade ungdomar, till BRIS, till Halliwick-klubben Doppingen för sim­ träningsresa, till Frälsningsarmen Vasakåren, Stockholm, för härbärge, till tryckning av biografi över Sigvard Bernadotte som silverdesigner, till Unga Örnar för storstadsprojekt för flickor i åldern 13-17 år, Malmö Tigers Wrest­ ling Team för ungdomsprojektet Rosengård och Stiftelsen S:t Mikaels i Tal­ lin för restaurering av äldre dammbyggnad i gammal svenskbygd. Tio år senare utdelades 1 09 bidrag ur understödsfonden till olika mot­ tagare, bland annat till Abrahams Barns julkrubba på Sturebiblioteket i Östermalmstorgs tunnelbanestation, till Fryshuset för entreprenörproj ekt 2011, till Föreningen Furuboda för handikapprehabilitering, till Riksför­ bundet svensk Trädgård för pristävling om bästa balkongträdgård, till Sti f ­ telsen Capellagården för iordningställande av utställningslokal, till Sär­ skolan på Prästängsskolan, Eksjö, för klassresa för utvecklingsstörda och till ett antal års- och hembygdsböcker.

Brandstodsfonden Av social betydelse var Sällskapets brandstodsfond som instiftades av kans­ lirådet Carl Reinhold von Berch år 1778 och vars avkastning enligt dona­ tionsbestämmelserna skulle användas till understöd åt "fattigt bondfolk, som genom vådeld blivit husville" och åt "torpare och andre fattiga perso­ ner å landsbygden, vilka undergå olyckan av eldsvåda och icke äga rättig-

1 9OO-TA I .ET OCH N Å GRA ÅR TILL

Kanslirådet Carl Reinhold Berch instif­ tade Sällskapets brandstodsfond som gav medel till fattiga personer på lands­ bygden vars liv slagits i spillror då huset brunnit. Gustaf Lundberg, Carl R Berch, 17061777, pastell, foto© Göran Pettersson, Kungliga Akademien för de fria kon­ sterna.

het av brandstodsunderstöd". Åtskilliga fattiga personer på landsbygden som drabbats av vådeld hade alltsedan 1700-talet fått ekonomisk hjälp tack vare denna fond. Men in på 1930-talet hade ansökningar ur brandstodsfonden under en tid varit få, vilket föranledde Sällskapet att år 1934 skicka ut en cir­ kulärskrivelse till länsstyrelser och hushållningssällskap med en påmin­ nelse om att det här fanns pengar att h ämta, år 1933 så mycket som 24 000 kronor. Som ett brev på posten kom i september 1 934 en begäran om understöd för åbon Magnus Nilsson i J okkmokks församling som genom eldsvåda hade fått se resultatet av flera års arbete gå upp i rök. Nilsson hade övertagit och renoverat ett krononybygge i Soutaure och byggnaderna var nu nedbrunna. Någon försäkring hade han inte hunnit ta. Sällskapet beviljade honom 250 kronor. Å ret därpå fi ck sex personer bidrag på sammanlagt 800 kronor ur brandstodsfonden, och mindre utbetalningar ur denna gjordes då och då under åren som följde. Ex­ empelvis utanordnades åren 1 940- 1 942, 1 950 kronor som brandstods­ hjäl p, men det kunde också gå många år utan några utanordningar, t.ex. under femårsperioden 1923-1 92 7. Däremot utbetalades under åren 1958- 1962, 5 400 kronor i brandstodshjälp, och fonden hade en behåll-

1 39

1 9OO- TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

ning på över 56 000 kronor. Så sent som i februari 1967 utdelades 3 000 kronor i brandstodshjälp. År 1974 bevilj ades Patrioti ska Sällskapet perm utation av brandstods­ fonden liksom för Ebersteinska, Schotteska och Kuh lmanska donatio­ nerna samt jungfru Birgitta Thurgrens fond, och de tre fonderna lades samman till en samfond med samma ändamål som gäller för understöds­ fonden.

Bidrag till insamlingar och annat Då och då lämnades bidrag till tillfälliga insamlingar eller till andra än­ damål som Finlands försvar och Röda kors, 1938 års nationalinsamling, Fältj ulklappen under beredskapstiden, Prins Gustaf Adolfs minnesfond, Bungemuseet på Gotland, Röda Korsveckan i maj 1950 och Skogs- och Lantbruksakademien i anledning av Sällskapets 200-årsjubileum år 1966. I maj 1983 ordnade Sällskapet i samarbete med Föreningen för konsth ant­ verk i Stockholm en utställning av modernt svenskt konsth antverk i det tyska patriotiska Sällskapets hus i Hamburg. Den andra av de två fonder Sällskapet i skrivande stund förvaltar är den berörda Stiftelsen Fredrik Björns donationsfon d. I Fredrik Björns testamente den 23 april 1914 tillföll en stor summa pengar Sällskapet till en fond vars avkastning skulle gå till ålderstigna trotj änarinnor, som under minst 20 år haft tj änst i Stockholm, varav minst fem år i samma familj. De skulle årligen erhålla 800 kronor. År 1952 fick vardera av 26 personer 800 kronor i pension, 1963 erhöll 64 pensionärer 1 000 kronor vardera, 1973 var antalet pensionärer 71 som fick 1 200 kronor och 1984 erhöll 49 pensionärer 4 600 kronor. År 1994 fick 33 pensionärer 10 000 kronor var, 2001 var antalet pensionsberätti­ gade 20 och var och en av dem erhöll 10 000 kronor och år 2013 h ade antalet pensionärer minskat till 5, som var och en erhöll 18 000 kronor. Med åren minskade naturligt nog antalet mottagare (yrkeskategorin h emtj änarinnor nära nog upphörde) som passade in på beskrivningen vilket ledde till en stadgeändring år 1986, vilken innebär att understö­ den även kan utgå till kvinnor som under lång tid vårdat människor i hushåll eller på sociala och medicinska i nstitutioner i Stockholm. Åren 1970-1985 minskade antalet pensionärer av kategorin h emtj änarinnor från 75 till 48. Detta ledde till att Sällskapet året därpå ur donationsfonden kunde ut­ dela ett engångsbelopp på 6 000 kronor till var och en av 69 äldre "tj äna­ rinnor" som under lång tid i huvudstaden tjänat i hushåll eller i sociala

1 900-TALET OCH NÅGRA ÅR TILL

eller medicinska institutioner, vars verksamhet är att vårda människor. Liknande utbetalningar blev vanliga under åren som följde. År 1997 belö­ nades 197 vårdande kvinnor, år 2007 belönades 42 kvinnor och 2012 var antalet lågavlönade kvinnor 1 04.

Inominstitutionella medalj er

Patriotiska Sällskapet har låtit slå ett antal medaljer över särskilt förtjänta eller kanske snarare ibland förmögna ledamöter.

Carl Fredrik Scheffer Det är inte ägnat att förvåna att den första föreställer och tilldelades Carl Fredrik Scheffer, som framgått tidigare ytterst betydelsefull för Sällskapet. Medalj en slogs år 1777 och graverades av Gustaf Ljungberger, en av den svenska medalj konstens främsta företrädare för en konstgren som då spe­ lade en väsentligt större roll i kulturdebatten än vad den gör idag. Som anhängare till h attpartiet, riksråd och lysande kulturpersonlighet h ade Scheffer alla möjligheter att främja Sällskapets intentioner, vilket han ock­ så gjorde. Scheffer invaldes i Sällskapet år 1772 och i september året därpå blev han dess ordförande, men fick enligt Sällskapets grundregler denna tid lämna ordförandeskapet efter ett halvår, i februari 1774. Då hedrades han genom att utses till ständig "preses illustris". Den medalj som Sällskapet den 30 augusti 1777 överlämnade till Schef­ fer på h ans egendom Tyresö visar på åtsidan Scheffer iförd rådsmantel

Carl Fredrik Scheffer av Gustaf Ljung­ berger. KPS. Foto Jonas Ekströrner, TT

I N O M I NSTITUTIONELLA M E DA LJ E R

med serafimerkedj a och på frånsidan gudinnan Pallas hållande en lager­ krans ovanför föremål som plog, städ, jordglob, ullsax, skyttel, vävsked, pergamentsblad, bok och ett på havet seglande skepp.

Christoffer Faxell Även nästa medalj var graverad av Lj ungberger och slogs år 1773 över Christoffer Faxell. Denne anställdes vid Generallantmäterikontoret där han blev överinspektör med tjänstgöring närmast underJ acob Faggot och arbetade huvudsakligen med frågor angående justering och kontroll av mått och vikt. Det har framgått att Patriotiska Sällskapet efter att ha brutit sig ut ur Pro Patria var i behov av pengar för att kunna driva verksamheten, och därför utfäste sig Sällskapet att låta slå en medaij över dem som done­ rade minst 6 000 riksdaler. Den förste som nappade på detta var Faxell, som under ett år, 1 773, var Sällskapets skattmästare. (Enligt en uppskatt­ ning av Myntverket motsvarar 6 000 riksdaler silvermynt 1 775, ca 400 000 kr 2014.) När det gällde frånsidan av Faxells medaij bestämdes att denna skulle ha samma utseende som på den medaij som året f öre slagits över Säll ­ skapets beskyddare Gustav I I I där olika redskap symboliserar intressein­ riktningen, packbal, vävsked, skyttel, städ, stångj ärnshammare, plog och merkuriestav. Ett berg med den uppåtgående solen bakom symboliserar bergsbruket och ett litet skepp sj öfarten. Denna något överlastade sinne­ bild, som också är beskriven ovan, har Sällskapet använt sig av på alla sina medaij er med undantag för Emmery-medaijen.

Christoffer Faxell av Gustaf Ljungber­ ger. KPS. Foto Jonas Ekström er, TT.

INOMINSTJTUTIONELLA MEDALJER

Niclas Sahlgren av Gustaf Ljungberger. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

Niclas Sahlgren Den flitige Ljungberger graverade även medaljen över den för tiden oer­ hört förmögne direktören vid Ostindiska kompaniet Niclas Sahlgren år 1 775, året före Sahlgrens död. På medalj en syns Sahlgren skrudad i Vasa­ ordens kommendörs band. Frånsidan har samma utseende som på Faxells medalj . I Göteborg hade Sahlgren grundat Sveriges första sockerraffinaderi som växte till stadens största i ndustriföretag, och tillsammans med Jonas Alströmer bildade han ett Västindiskt handelskompani för att driva han­ del på Sydamerika. År 1 775 valdes Sahlgren in i Sällskapet och efter att ha donerat 9 000 riksdaler til l Sällskapet beslöts att en medalj skulle slås över honom. Det var inte enbart pengarna som låg bakom beslutet utan Sällskapet pekade även på att sedan Sahlgren förvärvat egendomen Östad utanför Alingsås hade han livligt intresserat sig förj ordbruksfrågor och ordnat utbildnings­ kurser i olika agrara ämnen.

Johan Hisinger Nästa medalj visar Johan Hisinger klädd i den svenska nationella dräkten, slagen år 1 79 1 och graverad av Carl Gustaf Fehrman. Hisinger var en av de driftigaste bruksägarna i Finland men också in­ tresserad av botanik och dendrologi. Vid sin herrgård på Fagervik ord­ nade han en stor trädgårdsanläggning med omfattande frukt- och bärod­ lingar. När det gäller trädgårdsskötsel räknas han som en av de främsta

INOMINSTITUTIONELLA MEDALJER

Johan Hisinger av Carl Gustaf Ferman. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

pioaj ärerna i Finland. I Säl lskapets program passade också hans intresse för biodling in. På Fagervik inrättade han ett stort antal bikupor. Från sina anläggningar lät han skicka ut ympkvistar och unga fruktträd för plante­ ring över hela södra Finland, och under hungersnöden år 1771 lät han dela ut gratis spannmål i skilda delar av landet. Hisinger var mycket intresserad av Sällskapets verksamhet och korre­ sponderade flitigt med detta. Även åt lantbrukets utveckling ägnade Hi­ singer i fysiokraternas anda sitt intresse. Kärrodling och ängsröjningar företogs. I Hushållningsjournalen publicerade han i oktober år 1786 en värdefull redogörelse för dessa försök i den korta men innehållsrika upp­ satsen Rön och Försök vid Mossars och Kärrs upodling. I denna beskrivs det tekniska förfarandet vid utdikning och den följ ande odlingen samt analy­ seras det ekonomiska resultatet. Vid invalet i Sällskapet år 1774 donerade han en större summa pengar utan att ställa några villkor på hur de skulle användas. Det var som ett tack för gåvan som Sällskapet beslöt låta slå medalj en, men beslutet motivera­ des även av att Hisinger arbetat för att utveckla jordbruket och trädgårds­ och biskötseln i Finland.

Nils Dalberg År 1808 slogs en medalj över den egensinnige Nils Dalberg, graverad av Carl Enhörning. Dalberg valdes i maj 1786 in som medlem av Patriotiska Sällskapet. Det var på Axel von Fersens förord medicine doktor Dalberg år 1768 antogs

JNOMINSTITUTIONELLA MEDALJER

Nils Dalberg av Carl Enhörning. KPS . Foto Jonas Ekströrner, TI.

som dåvarande kronprinsens (Gustav III) livläkare. Han lyckades vinna dennes förtroende och använde det, enligt egen utsago, till "det nästan all­ deles försummade medicinalverkets upphjälpande". Dalberg var inte den som stack under stol med sin förträfflighet, och i Collegium Medicum, hade han ständiga trätor med sin kollega Carl Fredrik von Schulzenheim. Alltnog, han följde sedan Gustav III på dennes resor och skötte honom under sj ukdomsperioder och utnämndes år 1 773 till kungen förste livme­ dikus. Till sin natur var Dalberg lättretlig och hade svårt att finna sig till rätta vid hovet och stötte sig med än den ena och än den andra. Han beslöt att lämna läkarbanan och i stället ägna sig åt bergsbruk och begärde sitt ent­ ledigande år 1 78 1 . En motvillig monark gick så småningom med på detta och gav honom stora förmåner. Dalberg utsågs till tjänstgörande bergsråd med bibehållande av sin lön som livmedikus och en förut erhållen pen­ sion samt fick Rådmansö kungsgård i U ppland mot ett obetydligt arrende. Det var ansenliga förmåner kungen strött över honom men det mildra­ de inte Dalbergs aversion mot regenten , som han i memoarutkast målade i de mörkaste färger. Icke desto mindre kallades Dalberg till konungens dödsbädd där han kritiserade hur konungens skottskador hade behand­ lats. Ett tecken på den förbittrade fiendskap han kände gentemot sin gyn­ nare är det brutalt uppriktiga sätt på vilket han påminde monarken om hans annalkande död. Dalberg hade under sin livstid betydande inkomster och levde enkelt, och vid sin död år 1 820 hade han skänkt bort allt vad han ägde. Boupp­ teckningen visade en behållning på endast 409 riksdaler.

1 46

INOM INSTITUTIONELLA MED A L J ER

Dalberg var under tiden september 1808 till januari 1809 Patriotiska Sällskapets ordförande. I samband med valet till ordförandeposten skänk­ te han 1 000 riksdaler till Sällskapet. Det var mot den bakgrunden Sällska­ pet beslutade att låta slå en medalj över honom.

Lars Christian Tingstadius En annan läkare som förärades Patriotiska Sällskapets medalj var profes­ sorn i anatomi och kirurgi i Stockholm Lars Christian Tingstadius. M edal­ jen slogs år 1 809 och även denna var graverad av Carl Enhörning och visar Tingstadius med Vasaordens band. Tingstadius föddes i Lunda i Södermanland år 1 750, avlade sina medi­ cinska examina i Lund 1774 men förordades samma år till prosektor i Stockholm. H an verkade sommartid som läkare vid societetens mötes­ plats Medevi brunn. År 1 779 utnämndes han till professor och blev en av huvudstadens mest anlitade läkare. Sjuklighet ledde dock till att han år 1810 tvingades lämna sin medicinska verksamhet. Tingstadius förvärvade då egendomen Vik i sin födelseort där han ägnade stort intresse åt jord­ bruksfrågor. För Sällskapets Handlingar år 1 818 författade han Anvisning� att rned minsta åtgång af halrn, framföda Boskap och Hästar; jernte ujJgijt afjlere Bespa­ ringsrnedel uti Kreturens utfodring. I nvald i Patriotiska Sällskapet år 1796 var han år 1 809 ledamot av det ut­ skott som utgj orde Sällskapets styrelse, och åren 1806 till 1807 fungerade han som Sällskapets ordförande.

Lars Christian Tingstadius av Carl En­ hörning. T

KPS. Foto Jonas Ekst rörner, T .

1 47

INOMINSTITUTIONELLA MEDALJER

Som Hisinger skänkte Tingstadius Sällskapet en summa pengar utan förbehåll för h ur de skulle användas. Det var en av orsakerna till Säll­ skapets beslut att låta slå en medalj över honom, men hans intresse för jordbruksfrågor och de förslag till förbättringar av jordbruket som han framförde, dels i Sällskapet och dels i Södermanlands läns hushållnings­ sällskap, spelade också in. T ingstadius avled 81 år gammal på Vik år 1832.

Gösta Berg Över styresmannen för Nordiska museet och Skansen professor Gösta Berg slogs år 1983 en medalj graverad av Leo H olmgren. Det var då 175 år sedan Patriotiska Sällskapet låtit slå en medalj över en icke kunglig per­ son. Det var inte endast för insatserna som ordförande som Sällskapet beslu­ tade om medaljen utan även för att hedra en kulturpersonlighet av rang med en omfattande forsknings- och författarverksamhet bakom sig. T ill skillnad från ovan nämnda medaljer, som hade karaktären av min­ nespenningar och inte avsedda för Sällskapets belöningsverksamhet, de­ las medaljen över Gösta Berg, vilket framgått ovan, ut till personer som gjort framstående insatser inom folklivsforskning, kulturminnesvård eller nordeuropeisk arkeologi. (Utförligare om Gösta Berg i kapitlet De arbe­

tande ledamötern a.)

Gösta Berg av Leo Holmgren. KPS. Foto Jonas Ekströmer, TT.

De första kvinnorna

Ett sällskap en tid före sin tid Tidigt publicerade sig kvinnor i Sällskapets tidskrifter. År 1 792 lämnade Fredrika Lovisa Haartman en beskrivning på konsten att tillreda gott mjöd. År 1 8 1 0 och 1 8 1 1 redogjorde Vilhelmina Hiilphers för odling av rosenkål (brysselkål) , och år 1 8 1 3 beskrev Elsa Beata Wrede några försök med tidiga engelska potatissorter, som hon utfört på Sällskapets uppdrag. Grevinnan Wrede valdes in som ledamot år 1 8 1 2 men redan den 29 mars 1 800 hade Sällskapet fått sin första kvinnliga medlem, och det var indu­ striidkerskan i Halmstad mamsell Christina Charlotta Richardy som är ett exempel på de driftiga kvinnliga företagarna vid denna tid. Hon föddes år 1 75 1 i Halmstad som dotter till rådmannen och post­ mästaren Albrecht Friedrich Richardson. Myndigförklarad år 1 766 slog hon sig på laxrökning, vilket inte gillades av stadens handlare som protes­ terade mot att hon köpte upp färsk lax. De såg det som ett intrång i de­ ras näringsidkande, men Richardy försvarade sig framgångsrikt och drev handel med rökt lax i tämligen stor omfattning. Efter att ha vunnit bur­ skap blev hon förläggare till textilmanufakturer och åtog sig att förfärdiga stövlar och strumpor för armen. År 1 805 erhö11 hon tillstånd att anlägga en klädesfabrik i Tolarp utanför Halmstad. Verksamheten grundade sig på att hon till sin fabrik införskaffade hemvävda tyger från allmogen i södra Ha11and. Under kriget 1 808-1 809 försåg hon armen med buldanskor och uniformstyger, men efter kriget minskade avsättningen och produktio­ nen upphörde nästan helt. Men Richardy lyckades med landshövdingens benägna bistånd erhålla ett lån ur allmänna arbetsfonden, och redan år 1 8 1 1 var fabriken igång igen med en tämligen stor produktion. Landshöv­ dingen Gustaf Wilhelm Conradi hade intygat h ur viktig hennes verksam­ het var för bönderna i södra Halland. Men för så många andra textilmanufakturister dröjde det inte länge för­ rän det började gå utför. År 1 822 rapporterade landshövdingen att endast en klädesstol var igång, och därefter sänker sig tystnaden över företaget. Enligt Staffan Högberg var den direkta anledningen till att Richardy blev ledamot av Sällskapet den att hon år 1 799 ansökt om belöning till ett par

1 49

DE FÖRSTA KVINNORNA

År 1800 invaldes den första kvinnliga ledamoten, textil­ manufakturisten Christina Charlotta Richardy i Halm­ stad. Teckning av okänd konstnär. Christina Charlotta Richardy, 1 75 1- 1 8 3 1 , foto© Jan Svens­ son, Länsmuseet Hallands Konstmuseum.

av sina anställda, trädgårdsmästaren Jöns Peter Hallin och postbondehus­ trun Anna Åkesdotter som hjälpt henne med att förfärdiga stövletter och strumpor. För att styrka sin sak bifogade hon bland annat ett intyg från landshövdingen och ett utdrag ur ett protokoll från Krigskollegium år 1 798 av vilket framgår att hon på ett föredömligt sätt skött leveranserna av i synnerhet stövletter och ullstrumpor till armen och det till ett skäligt pns. Patriotiska Sällskapet beviljade belöningarna till Hallin och Anna Åkes­ dotter. Hall in fick den vanliga skådepengen i silver och Anna en balskedja. I december 1 799 inlämnade Patriotiska Sällskapets sekreterare Carl Bir­ ger Rutström ett memorial i vilket han föreslog att mademoiselle Richardy kallades till ledamot av Sällskapet. Som skäl anförde han att hon i sin gärning fäst "den Halländska Allmogen vid en för orten vida gagneligare binäring än det hittills idkade sillfisket och genom förenande af många enskildas vinst med det Allmännas förmån". Hon valdes med 'Jakande pluralitet". I februari 1 802 skrev Richardy till Sällskapet med önskemål om belö­ ningar för torparänkan Benedicta Åhgren och pigan Sissla Pehrsdotter. Snabbt biföll Sällskapet, den 27 i samma månad, hennes ansökan med motiveringen att belöning "måtte för flerårig pröfvad sällsynt trohet i tjenst tilldelas Torpare Enkan Benedicta Åhgren och Pigan Sissla Pehrs­ dotter, nyttjade den förra vid transporter, från Halland till Stockholm, af

DE FÖRSTA KVINNORNA

de betydliga leveranser af Strumpor m.m. som Mamsell Richardy sig för Kronans räkning åtagit; den senare vid Ladugården hos Herr Kontrollö­ ren Pyhlsson i Halmstad". Carl Christoffer Gjörwell beskrev Richardy 1809 som en "Manhaftig Dame af reslig växt och starka krafter, till åtbörd som en Karl. Hon är et Fruntimmer omkring 50 år, bor i Halmstad, drifer Handel, reser ofta up, äfven för att bevaka sina fordringar hos Kg!. M: t och Kronan. Jag har icke sett h ennes Like, förgäter icke vårt första samtal, den modiga upsynen, den sträckta armen. . . " Christina Charlotta Richardy avled 1831. Nio år efter Richardy invaldes den förmögna änkefrun Anna Maria von Balthasar Knigge på grund av stora insatser för det allmännas väl. Förutom att hon delade ut allmosor till behövande tog h on sig an och uppfostrade fattiga flickor, ett par i sänder, som hon sedan "hederligt bortgifte och rikt begåfvade". Hon och h ennes make testamenterade även pengar till Sällskapets brandstodsfond och till flera andra välgörenhetsinrättningar. År 1812 valdes Brita Maria Rutensparre (f. Hierta) till medlem på för­ slag av hennes make översten Johan Lorentz Rutensparre. Motiveringen var h ennes stora intresse för lanthushållning och trädplantering. Som tack för ledamotskapet skänkte hon pengar att användas som belöning för plantering av pilträd. År 1817 belönades h on dessutom av Lantbruksa­ kademien med dess stora silvermedalj för sina utfodringsförsök. Hon var den andra kvinnan som satte spår i akademiens historia. Samma år som Brita Maria Rutensparre invaldes också Elsa Beata Bunge, gift med riksrådet greve Sven Bunge. Hon var amatörbotaniker och h ade växthus på sitt gods Beateberg, h ade kontakter med Svenska Vetenskapsakademien och brevväxlade bl.a. med Carl von Linne. Efter dessa skulle det dröja till år 1974 innan några nya kvinnor valdes in i Sällskapet.

De arbetande ledamöterna

Valet bordefalla på någon som kände hushållningskunshapen i alla dess delar, som redan förskaffat sig allmänhetens förtroende, som var villig att besörja Sällskapets angelägenheter och som inte hindrades av någon annan tjänst (ADOLF M O DEER 1 7 83 ) . I framställningen har h ittills flera av Patriotiska Sällskapets nyckelperso­ ner nämnts mer eller mindre utförligt, men i huvudsak med anknytning till deras insatser i Sällskapet. Nedan följer något utförligare uppgifter om ett urval ledamöter och deras bakgrund. I bilaga 6 ges fullständiga upp­ gifter med angivande av datum och år om vilka som varit ordföranden, sekreterare, kamrerare och ledamöter av förvaltningsutskottet. På många sätt ger urvalet en inblick över tid på vilka personer och vil­ ken kompetens Sällskapet önskat knyta till sig. Som framgår av ovan nämnda bilaga hade Patriotiska Sällskapet under 1 700- och 1 800-talen på grund av stadgebestämmelserna ett mycket stort antal ordföranden beroende på de korta mandatperioderna, och det är därför inte underligt att många av dem inte hunnit med att sätta några större avtryck i Sällskapets historia, även om några av dem innehade ord­ förandeposten i några omgångar. Enligt stadgarna skulle Sällskapet byta ordförande tre gånger om året och bestämmelserna följ des till år 1 8 1 4 då nya grundregler trädde i kraft och ämbetstiden förlängdes från fyra till sex månader, och ännu under 1 830-talets första år bytte Sällskapet ordförande varje år. Det var först i och med att j ustitierådet Johan Henrik Peterson valdes till preses år 1 833 som den årliga trenden bröts. Han kvarblev som ordförande till år 1 840. Men naturligtvis var det av betydelse att ordföranden ledde arbetet i det utskott som tillsattes år 1 784 för att bereda ärenden innan de lämnades till Sällskapets avgörande in pleno. Det är detta utskott som så småningom kom att kallas förvaltningsutskottet. Trots allt är de riktigt intressanta personerna i många fall verkställarna av Sällskapets beslut, nämligen sekreterarna. Det var de som skulle stå för kontinuiteten, men först några ordförandeporträtt.

DE ARBETA N D E LEDAMÖTERNA

Edvard Carleson grundar Sällskapet Som ordförande, eller som det till att börja med kallades preses, är, för att använda mig av en truism, Patriotiska Sällskapets grundare, Edvard Carle­ son, den mest betydelsefulla personen i Sällskapets historia. Han föddes år 1704 i Stockholm, fängslades redan under studentåren av de ekonomiska frågor som fick stor betydelse i frihetstiden politik och offentliga diskus­ sion och kom att representera mycket av det som var typiskt för hattarna, särskilt deras ekonomiska politik. Han var således en övertygad anhängare av de merkantilistiska åskådningar som syftade till att göra Sverige rikt och mäktigt genom att snabbt få fart på industrin , handeln och sjöfarten. Efter avslutade ekon omiska studier i Uppsala inträdde han år 1725 i Kommerskollegiets tjänst där han avancerade i graderna till dess han, på grund av sina förtjänster som handelspolitisk förhandlare, befordrades till statssekreterare vid utrikesexpeditionen, hovkansler och slutligen, i novem­ ber 1762, president i det ämbetsverk han 37 år tidigare börjat sin statstjänst. Redan under Karl XII:s tid hade Sverige riktat sin uppmärksamhet mot de handelspolitiska förbindelserna med Främre Orienten. Dit sändes Car­ leson som lyckades sluta ett handelsavtal med Turkiet, och ett Levantkom­ pani bildades med ledande hattpolitiker i spetsen. U tmärkande för Carleson var att han inte endast var en skicklig dip­ lomat och förhandlare utan att han också hade ett levande intresse för andra samhällsfrågor, vilket bland annat ledde till att han år 1756 utsågs till ordföran de i tabellkommissionen, där den första officiella befolknings-

Edvard Carleson var Sällskapets förste ordförande. Han var ekonom, merkan­ tilist och Kommendör av Nordstjärne­ orden. Carl Fredrich Brander, Edvard Carle­ son, 1704-1767, olja, foto© National­ museum, Stockholm.

1 53

DE ARBETAN DE LEDAMÖTERNA

statistiken utarbetades. H ans fosterländska sinnelag tog sig uttryck i bil­ dandet av Patriotiska Sällskapet vars preses han var från Sällskapets början till sin död den 26 februari 1767.

Niclas von Oelreich förvaltar Sällskapets intressen T ill Carlesons efterträdare som preses utsågs den i samtiden föga popu­ läre censor librorum, Niclas von Oelreich. Han hade valts in i Sällskapet på förslag av Carleson. Oelreich föddes i Örsjö i Skåne år 1699 och hade intressen som gick i lirtj e med Sällskapets. Redan under sin professorstid i Lund skapade h an en ekonomisk societet. År 1 746 erhöll han kungligt privilegium för denna societet, som bl.a. försökte finna nya vägar att utnyttja landets naturtill­ gångar. Proj ektet avstannade dock i och med Oelreichs utnämning till censor samma år. 1 755 utkom Sveriges första politiska tidskrift En ärlig svensk med Oel­ reich som h uvudförfattare. H är h yllas bl.a. "all lagligt och rättmätig fri­ het". 1 767 utnämndes Oelreich till Carlesons efterträdare som president i Kommerskollegium - ett tecken på Sällskapets fortfarande nära anknyt­ ning till detta kollegium. Detta kan vara förklaringen till att h an efter­ trädde Carleson som preses i Patriotiska Sällskapet. I h uvudsak var Oelreich h attpolitiker, men kom i en del frågor att h ålla på mösspartiets åsikter. Detta förskaffade h onom motståndare i

Niclas von Oelreich klädd som en ty­ pisk civil högreståndsperson från tiden före franska revolutionen. Käppen är Kommerskollegiets presidentstav. Karikatyr av okänd konstnär. Niclas von Oelreich , 1699-1 770, Kungliga Biblio­ teket, KoB PH2.

1 54

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

bägge lägren och hans häftiga humör skall också ha förorsakat kontro­ verser. Satiriska bilder och texter skapades. Som censor medverkade Oelreich på ett förmodligen avgörande sätt till den snabba utveckling­ en av 1 766 års Tryckfrihetsförordning, som även internationellt var be­ tydelsefull. Niclas von Oelreich var Sällskapets preses från slutet av februari 1767 till i början av juni året därpå.

Bengt Ferrner kontaktrik inspiratör Bengt Fermer föddes i Nyeds prästgård i Värmland år 1 724 men förlade sina studier till universitetet i Uppsala, där han blev elev till den berömde matematikern Samuel Klingenstierna och studerade astronomi för Mår­ ten Strömer. Ferrner blev professor i matematik år 1756, samma år som han valdes in i Vetenskapsakademien, men det blev astronomin som blev hans egentliga område. Säkerligen betydelsefullt för Patriotiska Sällskapet var det faktum att Ferrner år 1764 efterträdde Klingenstierna som kronprins Gustavs lärare, i vilken befattning han stannade till år 1771. Av intresse i sammanhanget är även att Ferrner under en lång utrikessejour som sträckte sig mellan åren 1758 och 1 763 även besökte London och Paris. Han blev ledamot av Royal society i London år 1760 och korresponderande ledamot av Acade­ mie des sciences i Paris året därpå.

Den bereste matematik- och astronomi­ professorn Bengt Ferrner var Gustav III:s lärare 1764-1771 och Sällskapets ordförande 1 769. Jean Hugues Taraval, Bengt Ferrner, 1724-1802, olja, foto© Nationalmu­ seum, Stockholm.

1 55

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Ferrner som anses ha varit en av stiftarna av det musikaliska ordenssäll­ skapet Utile dulci, var tidigt verksam i Patriotiska Sällskapet, preses fr ån februari 1769 till slutet av november 1770 och slutet av maj 1772 till bö1jan av september samma år. År 1784 blev han ledamot av Vetenskapssociete­ ten i Uppsala. Av Gustav III insattes han som en av de första ledamöterna i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Sammanslutningarna drog nytta av Ferrners viktiga roll som förmedlare av lärda kontakter. Ferrner avled år 1 802 i Stockholm.

Carl Fredrik Scheffer stärker och finansierar Den för Sällskapet betydelsefulle Carl Fredrik Scheffer föddes år 17 1 5 i Nyköping och tillhörde den karolinska ämbetsadel med namn som von Höpken, Gyllenborg och Tessin, som i väsentliga avseenden formade 1700-talets politiska och kulturella liv. Åren 1734 till 1737 bedrev Scheffer studier i utlandet. Mot slutet av år 1736 kom han till London och Oxford för att året därpå bege sig till Paris. Där delade han sin tid mellan tjänst­ göring på legationen, studier och ett mondänt sällskapsliv. Åren 1743 till 1751 var Scheffer minister i Paris och trivdes väl i den intellektuella och kulturella milj ön, men utsågs år 1751 till riksråd och lämnade något mot­ villigt den franska huvudstaden. I mars 1756 hade Scheffer av ständerna utsetts till guvernör för prin­ sarna. Efter initiala svårigheter med Lovisa Ulrika och kronprinsen vann han undan för undan deras förtroende. Scheffers inflytande över den blivande monarkens mognadsprocess och bildningsgång var betydande. Hans erfarenheter av personliga motgångar under partistriderna ledde till en gradvis framvuxen sympati för en utvidgning av kungamakten. Vå­ ren 1762 upphörde Scheffers guvernörskap för kronprinsen men en vän­ skap hade då växt fram dem emellan, och Scheffer kom att tillhöra kret­ sen av Gustavs IIl:s närmaste rådgivare och vänner. Scheffer förblev livet ut kungens lojale rådgivare. Scheffer var något av en särling bland de ledande hattpolitikerna. Från ivrig försvarare av den frihetstida författningen gled han så småningom över till att bli en anhängare av en starkt ökad kungamakt. Bland tidens politiker var Scheffer vid sidan av Carl Gustaf Tessin en av de stora kulturpersonligheterna. Hans kanske största intresse var läsning. Han slukade såväl skönlitteratur som vetenskapliga verk med samma aptit. Han var en varm beundrare av fransk bildni ng, hade goda förbindelser med den franska kulturvärlden och upprätthöll en vidlyftig korrespon­ dens med flera franska fysiokrater, särskilt markis de Mirabeau.

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Den energiske och iderike Carl Fredrik Scheffer iförd Serafimer­ orden hängande i sin kedja samt Serafimerordens stora kraschan. Kedj an är lagd över hans mantel som riksråd. Alexander Roslin, Carl Fredrik Scheffer, 171 5-1786, olja, foto© Nationalmuseum, Stockholm.

I sann upplysningsanda var Scheffers intressen vittomfattande, alltifrån mullbärsträdsodling till luftballongprojekt. Genom sin sociala och kultu­ rella position, och inte minst genom sin generositet, var h an eftersökt av tidens akademier och lärda sällskap. I dessa var h an e n synnerligen aktiv ledamot och idespruta. Under hela sin livstid visade Scheffer stor öppenhet för vetenskapens framsteg. Allt som kunde lända till Sveriges nytta var h an beredd att stöd­ ja, såväl verbalt som pekuni ärt. Carl Fredrik Scheffer var Sällskapets ordförande från mitten av septem­ ber 1773 tilljanuari 1774 och från mitten av september 1777 till mitten av januari året därpå. Han avled år 1786 iTorrlösa i Skåne.

Erik af Wetterstedt expert på kartografi och topografi Bland dem som under en längre tid var medlemmar av ovannämnda ut­ skott under dess första år var Erik af Wetterstedt. Född i Hjo år 1736 blev han 1757 inskriven som auskultant vid Lantmäterikontoret och avance­ rade till direktör för finska lantmäterikontoret 1771. Fyra år senare åt­ följ de Wetterstedt i denna egenskap Gustav 111 på h ans första fi nska resa med uppgift att förse kungen med upplysningar, kartor och beskrivningar 1 57

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Kart- och topografiexperten Eric af Wetterstedt blev Sällskapets ordförande i två omgångar, precis som Ferrner, Scheffer, Rosenblad, Poppius m .fl. Han bär kommendörstecknet av Nord­ stjärneorden. Lorens Pasch d.y., Eric af Wetterstedt, 1 736-1822, olja, foto© Hans T horwid, Nationalmuseum, Stockholm .

över de orter man genomkorsade. Med detta tycks det som hans lycka var gjord. Han utnämndes år 1777 till överdirektör för Lantmäterikontoret och år 1794 till landshövding i U ppsala län. Han var ledamot av Vetenskapsakademien och Lantbruksakademien. I beaktande av att kartografi och topografi , både geodetiska mätningar och ekonomiska beskrivningar, i hög grad var patriotiska proj ekt är det inte svårt att f örstå Wetterstedts inval i Sällskapet. Om man därtill lägger att han var med om att utarbeta storskiftesstadgan år 1775 och enskiftes­ förordningen år 1803 blir invalet än mer begripligt. Wetterstedt var Patriotiska Sällskapets ordförande från slutet av septem­ ber 1 790 till sl utet av januari året därpå och slutet av september 1809 till slutet av januari året därpå.

Abraham Niclas Edelcrantz besöker systerorganisationer Även Abraham Niclas Edelcrantz tillhörde under en följd av år det bere­ dande utskottet. Han föddes i Åbo år 1754 och studerade vid universitet där. Viktigt i detta sammanhang är att Edel cran tz åren 1801 till 1804 fö­ retog en studieresa med besök hos utländska hushållningsorganisationer. Skalden, teaterdirektören, ämbetsmannen och uppfi nnaren Edelcrantz tillhörde sedan år 1 797 Vetenskapsakademien och underströk där att lantbruket var den viktigaste näringen. År 1800 invaldes han i Patriotiska Sällskapet och tillhörde även där de tongivande. Han var även lanthus-

DE A R BETANDE LEDAMÖTERNA

hållare på egendomen Skuggan på Norra Dj urgården och en auktoritet på lantbruksfrågor. Under den ovan omtalade utländska resan träffade han hösten 1 802 ångmaskinens förbättrare James Watt och inbjöds til l fabrikerna i Bir­ mingham. Edelcrantz köpte böcker och maskiner som skickades till Sve­ rige. En stor samling ekonomisk och teknologisk l itteratur tillföll år 1 806 Vetenskapsakademien. Från England medförde han bland annat fyra ång­ maskiner, två av dem avsedda för kronobrännerier. Med på hemresan följ­ de även James Watts elev Samuel Owen, senare bekant som ångmaskins-, fartygs- och redskapskonstruktör vid Kungsholmens mekaniska verkstad. Under resorna studerade Edelcrantz lantbrukets tillstånd i de olika län­ derna, berömde skogsvården i Tyskland, beklagade det franska jordbru­ kets släta tillstånd men hyllade den brittiska lanthushållningen. Edelcrantz valdes in i det franska Societe d'Agriculture och de brittiska Board of Agriculture och Royal Society of Arts samt flera tyska sällskap. Med sina erfarenheter från Vetenskapsakademien och Patriotiska Sällska­ pet kunde han jämföra organisations- och verksamhetsformer. Det har förmodats att det var Edelcrantz som författade Lantbruks­ akademiens stadgar och han var ända till sin död år 1 82 1 den drivande kraften inom akademien. Han ansåg att dess väsentligaste uppgift var att upprätthålla ett experimentalfält och en centralverkstad förj ordbruksred­ skap. Det var denna inriktning på redskaps- och odlingsteknikens utveck­ ling och praktiska tillämpning som enligt honom skilde akademien från de äldre ekonomiska sammanslutningarna. Edelcrantz var ordförande från slutet av september 1 800 till sl utet av januari året därpå och från januari 1 8 1 2 till slutet av maj samma år.

Mathias Rosenblad positiv till hushållningssällskapen Även den skicklige ämbetsmannen och politikern Mathias Rosenblad hade två perioder som ordförande i Patriotiska Sällskapet. Han föddes år 1 758 i Lund, där både hans far och morfar var professorer. Men vad kvalificerade honom till ett ledamotskap? Natu rligtvis var det inte oväsentligt att bland ledamöterna ha ett statsråd, sedermera j us­ titiestatsminister, bland ledamöterna, som kunde ta vara på Sällskapets intressen. Men han var intresserad av jordbruksfrågorna. Under sin tid som statssekreterare i Inrikes civil-expeditionen ( 1 792-1 809) betraktas 1 803 års enskiftesreform som hans främsta insats under den perioden. Han hade också ( 1 807) uttalat sig positivt om hushållningssällskapen som organ för ekonomiskt framåtskridande, och blev som statsråd självskriven 1 59

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Justitieministern och ämbetsmannen Mathias Rosenblad låg bl.a. bakom enskiftesreformen. Per Krafft d.y., Mathias Rosenblad, 1758-1 847, oija, foto© National­ museum, Stockholm .

hedersledamot i Lantbruksakademien där han verkade aktivt, inte minst i dess förvaltningskommitte , under många år. I Vitterhetsakademien talade han år 1807 om "de i senare tider vidtagne allmänna författningar till jordbrukets uphjelpande uti fäderneslandet", och i Lantbruksakademiens annaler publicerade han 1816 en berättelse om Gårdsby institut för linkultur och linförädling. Mathias Rosenblad var Sällskapets ordförande från slutet av september 1802 till slutet av januari året därpå och slutet av maj 1 826 till slutet av september året därpå. Han avled år 1847 på Ekerö.

Pehr Alexander Rudbeck donerade redan 1 802 Till de mellansvenska högadliga storgodsägarna med nära anknytning till hov och kungamakt hörde friherren och översten Pehr Alexander Rud­ beck. Född år 1762 i Uppsala blev han år 1808 chef för Skaraborgs lant­ värn, hovmarskalk 181 4 , ägde från 1790 säteriet Sollentunaholm, arren­ derade från 1 806 och ägde från 1809 säteriet Edsberg, båda i Sollentuna socken, och från 1786 säteriet Tidaholm i Ångarps socken, Skaraborgs län. Han var en av stiftarna av Skaraborgs läns hushållningssällskap år 1807. Han blev ledamot av Patriotiska Sällskapet år 1 797. År 1802 gjorde Rudbeck en donation till Sällskapet på 333 riksdaler riksgälds där räntan skulle användas som belöning för den jordbrukare i nom Skaraborgs län som antingen brutit ut sitt hemman från ett bya160

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

lag, inrättat ett ordentligt cirkulationsjordbruk på sin gård eller uppodlat minst tio tunnland till åker och äng, eller genom dikning förbättrat sina åkrar. Rudbeck var också socialt verksam. I Sollentuna lät han bygga en skola, Klasroskolan, där han även bekostade undervisningen. Rudbeck var en aktiv ledamot av Sällskapet, skänkte bland annat pengar till belöning för prisfrågor och var ordförande från slutet av januari 1 804 till slutet av maj samma år samt från slutet avjanuari 1 8 1 4 till slutet av maj samma år. Rudbeck avled i Ångarp 1 832.

David von Schulzenheim entusiastisk talesman för lantbruk David von Schulzenheim föddes år 1 732 i Amsberg i Dalarna. Han utbil­ dade sig till läkare, blev år 1 76 1 professor i förlossningskonst, assessor i Collegium medicum 1 766 och år 1 773 intendent vid Allmänna barnbörds­ huset i Stockholm. På höjden av sin karriär lämnade Schulzenheim vid endast 46 års ålder sina offentliga uppdrag. Det var dock inte ett liv i stillhet han sökte. Andra intressen tog över. Han var politiskt aktiv och en intresserad ledamot i Ve­ tenskapsakademien, där han valts in redan år 1 760. Två år tidigare hade han sålt sitt hus på Riddarholmen och inköpte i stället Grönsö vid Mälaren i Uppland. I samma trakt ägde han sedan år 1 767 H useby i Svinnegarn. Schulzenheim delade många av sin tids fysiokratiska värderingar och ägnade sig med liv och lust åt j ordbruket och inte minst fårskötseln. Om den senare skrev han 1 792 i Sällskapets Ny journal uti Hushållningen en kortare uppsats med den slående titeln Om får, i vilken de nationalekono­ miska och praktiska aspekterna av ämnet behandlades. Schulzenheim var också lyckosam när det gällde fåraveln. En del av hans finulliga merino­ hjord gick på export till England. Schulzenheim hade imponerats av den engelska Board of agriculture som han beskrev i entusiastiska ordalag i Sällskapets j ournal år 1 797, inte minst för dess insatser att främja nyodling och dess propaganda för pota­ tisen. Det var på Grönsö Schulzenheim skrev några av sina viktigaste verk, bland dem Bref om rikets penninge- verk och allmänna hushållning, och det var han som var den förste i Sverige att uppmärksamma Adam Smith. Som politiker på Riddarhuset propagerade han för h ushållningsnämnder i hä­ rader och socknar och år 1 799 i Vetenskapsakademien för inrättande av en särskild lantbruksakademi.

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Efter statsvälvningen år 1809 återkom Schulzenheim i offentlig tjänst och blev preses i Collegium medicum. Från de cember 1812 hörde han i Lantbruksakademien till de utnämnda ursprungliga ledamöterna. Schulzenheim var Patriotiska Sällskapets ordförande från slutet av maj 1809 till slutet av september samma år. Han dog i Stockholm år 1823.

Gabriel Poppius för fåraveln framåt Gabriel Poppius föddes år 1769 ijockas (Juva) i S:t Michels län, studerade juridik vid Åbo akademi och tjänstgjorde sedan vid hovrätten där och fi ck flera uppdrag som ordförande i ägodelningsrätter på landsbygden. Dessa hade införts för att underlätta storskiftet. Med erfarenheter från dessa i bagaget kallades Poppius i januari 1801 till Stockholm som föredragande i ägodelnings och storskiftesmål i Högsta domstolen. Tre år senare var han ledamot av en lagkommitte som hade till uppgift att samla och skriva samman alla författningar rörande storskifte, skattläggning och nybyggen i Finland. År 1809 utsågs Poppius till justitieråd, 1826 till president i Kom­ merskollegium och år 1833 till statsråd. På egen begäran avgick Poppius från statsrådsposten i juli 1836 och kun­ de därefter ägna sig åt sitt speciella intresse, ullkulturen. Han hade redan år 1829 åtagit sig uppsikten över statens stamschäferier och ha överinse­ ende över institutionerna för ullproduktionens främjande. Senare tillkom

Den initiativrike Gabriel Poppius ut­ vecklade ullkulturen. Hans svärfar var kemisten Jöns Jacob Berzelius. Gipsbyst av okänd konstnär, Gabriel Poppius, 1 769-1 856, foto© National­ museum, Stockholm.

DE ARBETA NDE LEDAMÖTERNA

liknande uppdrag gällandeJ ohan Nathorsts herdeskola. År 1835 hade han dessutom utsetts till inspektor vid lantbruksinstitutet på Edward Nonnens Degeberg. Till följd av Poppius insatser gj orde fåraveln på 1830-talet stora framsteg. Det gällde både den inhemska fårrasen och merinofåren. Poppius blev ledamot av både Patriotiska Sällskapet och Lantbruksaka­ demien år 1 817 och av Vetenskapsakademien 1827. Inte oväsentligt för dessa verksamheter var att dessa i honom fick en kraftfull politiskt inflytel­ serik ledare. Han var Lantbruksakademiens direktör under åren 1838 till 185 6 där han gj orde en uppmärksammad insats för sammanslutningens uppryckning och effektivisering. Poppius var Sällskapets ordförande från slutet av maj 1 821 till slutet av november samma år och från slutet av september 1827 till i bö1jan av juni året därpå. Han avled 1856 i Danderyd.

Jöns Jacob Berzelius driver frågor om folknykterhet Gabriel Poppius svärsonJönsJacob Berzelius föddes år 1 779 i Väversunda i Östergötland. Poppius och Berzelius var mycket nära vänner. Som be­ kant är Berzelius en av Sveriges internationellt mest berömda naturfors-

Jöns Jacob Berzelius noggrann­ hetsiver har bidragit till det liv vi lever idag. På bilden finns hans precisionsinstrument vågen som gör det möjligt att väga exakt även mycket små volymer, av stort värde för modern medicin, kemi och fysik. Han bär ordenstecken för Kommendör med stora korset av Vasaorden samt Riddare av Nordstjärneorden. Jean Haagen kopia efter Johan Gustaf Sandberg, Jakob Berze­ lius, 1 779-1848, oija, foto© Lars Falck, Kungl. Vetenskapsakade­ mien.

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

kare. Det var han som översatte hela kemin till atomteorins språk. Om ke­ misten Berzelius har spaltkilometer skrivits, men han hade också många andra intressen utöver kemin. Berzelius utsågs till Vetenskapsakademiens sekreterare år 1 818, och blev där den ledande kraften vid akademiens omorganisation , vilket visar sig i stadgarna från år 1820. Det var under Berzelius ledning som den blev en naturforskarakademi av modernt slag. Redan år 1803 hade han valts in i Patriotiska Sällskapet och från 1827 satt han i det beredande utskottet. Såväl Sällskapets dåvarande sekrete­ rare Gustaf Erik Pasch som Berzelius tillhörde stiftarna av Sällskapet för inhemsk silkesodling och följde med iver utvecklingen av dess mullbärs­ plantage på Drottingholm och vid Bellevue i Stockh olm. Ett försök att få Patriotiska Sällskapet att ekonomiskt stödja silkesodling­ en gick om intet, men däremot kom Sällskapet att aktivt ta del av ett an­ nat av Berzelius intresseområden, nämligen folknykterheten. Hans båda lärjungar Pasch och Carl Palmstedt kom under nykterhetsrörelsens första år att på olika sätt engagera Sällskapet i detta värv. På förslag av professor Palmstedt framställde Sällskapet år 1832 en prisfråga om bästa sättet att framställa öl och svagdricka för att få fram ett alternativ till brännvinet. Ovan har också redogjorts för att Berzelius fann Sällskapets ärenden ganska enformiga, och att han ville liva upp mötena genom att sekretera­ ren redogjorde för viktigare nyheter inom näringarna och hushållningen. Berzelius var Sällskapets ordförande från slutet av maj 1829 till slutet av maj året därpå. Han avled år 1 848 i Stockholm.

Axel Adlersp arre organiserar lokalt Axel Adlersparre föddes år 1 763, och efter studier vid Uppsala universitet inträdde han på den militära banan , men lämnade år 1796 krigstjänsten för att ägna sig åt olika grenar av lanthushållningen. Efter krigstjänsten slog sig Adlersparre ned på Öland där han arrenderade först Borgholms och sedan även , år 1812, Ottenby kungsgård. l Läsning i blan dade ämnen, ett ledande organ för oppositionen mot Gus­ tav IV Adolf, publicerade Adlersparre år 1800 uppsatsen Om Hushållnings­ Nämn der, i vilken han starkt förordade inrättandet av lokala nämnder. Han ansåg inte att förskrifter och styrning från centralt håll var nog, "Äm­ betsmanna-förmynderskapet", eftersom förhållandena varierade kraftigt i olika delar av landet. Upplysta bönder och ståndspersoner på lokal nivå utsedda genom val på plats var en bättre lösning på jordbrukets problem. Adlersparre hämtade sina ideer från 1793 års hushållningskommission

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

År 1831 blev Axel Adlersparre Sällskapets ordförande. Han var en mångsidig person och landshövding på Öland. Xylografi av Evald Hansen. Axel Adler­ sparre, 1763-1838. Ingår i: Ny illustre­ rad tidning, bd 15 ( 1879) :26, Kungliga biblioteket, KoB Sn 4.

..LXEL ADLE.llSPA.ll.RE.

och från den där aldrig förverkligade planen till byordningar som fram­ förts av von Schulzenheim. På Öland blev Adlersparre år 1 8 1 2 ordförande i kommitten för utmar­ kernas fördelning, och han var landshövding där åren 1 8 1 9- 1 82 1 . På ön åstadkom Adlersparre väsentliga och uppmärksammade förbättringar i landskapets jordbruk. Både han och brodern Georg blev ledamöter av Kal­ mar läns h ushållningssällskap. Axel blev ledamot av Patriotiska Sällskapet år 1 80 1 , av Lantbruksakademien 1 8 1 2 och av Vetenskapsakademien 1 82 1 . Han var Sällskapets ordförande från slutet av maj 1 83 1 till slutet av maj året därpå. Adlersparre avled 1 838 på Nåldö i Jämtland.

Gustaf Fredrik Åkerhielm humaniserar fån gvården

Ett exempel på ordförande i Sällskapet som inte hade direkt anknytning till lanthushållningen är Gustaf Fredrik Åkerhielm. Han tillhör i stället den inte ovanliga kategorin högre ämbetsman och politiker med kultu­ rella intressen. Han föddes på Lindevad i Östergötland år 1 776, gjorde en militär karriär, deltog år 1 808 i finska kriget och lämnade 1 8 1 1 armen med titel av överste. Åren 1 8 1 8 till 1 823 var han direktör för Kungl. Maj t:s hovkapell och spektakler. Hans tid som chef för Kungliga teatern har be­ tecknats som en av de mest lysande perioder i dess historia. Några av pjä­ serna som sattes upp hade han själv författat som tragedin Engelbrekt. Han introducerade även Shakespeare och Weber på svensk scen.

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

År 1826 blev Åkerhielm chef f ör styrelsen över fängelser och arbetsinrätt­ ningar och ansträngde sig för att humanisera fångvården. Samtidigt upp­ rätthöll han generaltullämbetet till dess han år 1831 kallades till statsråd. Han tillhörde Karl XIV Johans mera moderata rådgivare, men när den libe­ rala oppositionen tvingade fram förändringar i statsrådet avgick Åkerhielm. Åkerhielm var Sällskapets ordförande från slutet av maj 1 832 till slutet av maj året därpå och från slutet av november 1843 ända till september 1853. Han avled år 1853.

Beskattningsfrågan intresserar Frans Albert Andersson En annan ämbetsman och politiker som under lång tid var Sällskapets ordförande var chefen för statskontoret generaldirektör Frans Albert An­ derson. Anderson föddes år 1831 på egendomen Silvik i Askeryds socken i Jönköpings län. Han gjorde karriär inom Kammarkollegium innan han år 1885 utsågs till chef för Statskontoret. Åren 1893-1904 var han ordfö­ rande i riksgäldskontoret. Anderson var ledamot av riksdagens första kam­ mare åren 1 878-1911 och av ett flertal utskott och kommitteer. U tom för beskattningsfrågor ägnade Anderson i riksdagsarbetet sitt in­ tresse åt försvarsfrågan, till vars lösning han bidragit genom arbete i sär­ skilda utskott. Anderson var ordförande i Sällskapet från slutet av maj 1 886 ända till slutet av maj 191 8. Han avled i Stockholm år 1923.

Hugo Bohman ordförande under lång tid I stort kan sägas att ordförandeskapen i tid med några un dantag blivit längre och längre. Hugo Bohman presiderade i Sällskapet i tolv år. Hugo Bohman föddes år 1 852, gj orde en juristkarriär, fiskal i Svea hovrätt år 1883, assessor 1 886, j ustitieom budsman 1 897 och krönte sin karriär som justitieråd åren 1897-1922. Bohman var Sällskapets ordförande från slutet av maj 1918 till slutet av april 1 930. Han avled sistnämnda år.

Harald Nordenson lyfter fram näringslivet Född i Göttingen år 1886 avlade Harald Nordenson studentexamen i Stockholm år 1 905. Efter studier vid U ppsala universitet disputerade han år 19 1 4 för The Svedberg på en avhandling om ijusets inverkan på kol­ loida lösningar, ett arbete som renderade honom en docentur i fysikalisk kemi. Vid sidan av forskning och undervisning på kemins område ägnade han sig åt ett intresse som föijde honom livet ut, nämligen den teore-

1 66

DE A RBETA N DE LEDAMÖTERNA

Harald Nordenson var ordförande 1955-1973 och hade posten längre än någon annan. MasOlle (Helmer Olsson) , Harald Nordenson, 1 886-1980, olja, privat ägo, foto Per Nordenson.

tiska filosofin, och här blev hans kontakter med den s.k. Uppsalaskolan och Adolf Phalen avgörande. Denne såg begreppsanalysen som filosofins främsta mål, och Nordenson delade Phalens kritiska syn på Albert Ein­ steins relativitetsteori. Ett resultat av Nordensons arbete blev skriften Ein­ steins relativitetsteori och den jysihalisha verhligheten ( 1 922 ) , vilket ledde till att han även blev filosofie licentiat i ämnet teoretisk filosofi. Över 80 år gam­ mal avslutade Nordenson sin Einsteinkritik i ett arbete år 1 969 i vilket han hävdade att relativitetsteorin endast var en fiktiv matematisk konstruktion, vars symboler saknade fysisk mening. Nordenson lämnade U ppsala och blev år 1917 teknisk chef för Liljehol­ mens stearinfabrik. Med sin tekniska bakgrund och familj eintressen i stea­ rinfabriken, grundad av hans mors morfar Lars Johan Hierta, var steget kanske inte så långt som man kanske annars skulle kunna tro. I närmare ett halvsekel innehade han ledande funktioner inom företaget. Företaget var lyckosamt under hans ledning, och inte minst bidrog hans intresse för marknadsföring till framgångarna, uppmärksammade reklamkampanjer för levande ljus m.m. Nordenson hade även många styrelseuppdrag, inte bara i närbesläktade företag utan även inom bank- och försäkringsväsendet. Nordenson förenade praktisk verksamhet med hög akademisk utbild­ ning, vilket gav honom en central roll inom den kemisk-tekniska bran­ schen, och som ledamot av Ingertj örsvetenskapsakademien och Veten­ skapsakademien följde han den aktuella forskningen. Åt det praktiska hållet lutade hans verksamhet inom Stockholms handelskammare, där han var ordförande i närmare två decennier.

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Kungliga Patriotiska Sällskapets förvaltningsutskott i december 1987. Från vänster Karin Bratt, Dag Widman, Magnus Toll, Claes Wirsen, Kerstin Sönnerlind, Inge­ mar Glemme, Sven Gerentz skymd, vice ordförande Wilhelm Odelberg, Reinhold Gustafsson, ordförande Gösta Berg skymd av Johan Nordenfalk, kamrerare Nils­ Axel Frisk och sekreterare Ebbe Gyllenstierna. Foto© Ulf Blumenberg, Sv Reportagerjänst.

För att föra fram näringslivets åsikter engagerade sig Nordenson även po­ litiskt och inträdde år 1938 i riksdagens första kammare på ett av h ögerns Stockholmsmandat. I mars 1938 pläderade han för en förstärkt ekonomisk försvarsberedskap. I Myrdalskommissionen var h an en av de främsta mot­ ståndarna till den socialdemokratiska tanken på fortsatt planhushållning. Nordensons kulturella intressen visade sig bland annat i ett femårigt ordförandeskap i Dramatiska teaterns styrelse åren 1933-1 938. Han var även ordförande i Svenska Dagbladets styrelse åren 1940-1962. I Patriotiska Sällskapets förvaltningsutskott invaldes han år 1948 och var under tiden 1955-1973 Sällskapets ordförande, längre än någon annan varit det. I sitt h em, malmgården vid Liljeholmens fabrik vid Danvikstull, byggde han upp en förnämlig konst- och litteratursamling med inriktning bland annat på material om C. J. L. Almqvist. Harald Nordenson avled år 1980 i Nykvarn, Turinge i Stockholms län. 1 68

DE A RBETANDE LEDAMÖTERNA

Gösta Berg värnar om kulturminnesvården Gösta Berg föddes år 1903 i Örebro. Han avlade sin kandidatexamen vid Uppsala universitet år 1924 och disputerade 1936 vid Stockholms högsko­ la på avhandlingen Sledges and Wheeled Vehicles. Från år 1924 tjänstgjorde han vid Nordiska museet och Skansen där han var l :e intendent och fö­ reståndare för etnologiska undersökningarna åren 1935-1955. Berg ut­ sågs till styresman för Nordiska museet och Skansen, en befattning han upprätthöll åren 1956-1963. Sedan Skansen avskiljts från museet blev han år 1964 verkställande direktör för Stiftelsen Skansen. Som sådan verkade han till år 1969. T io år tidigare hade han tilldelades professors namn. Berg skrev monografi n Artur Hazelius (1933) och tillsammans med Sig­ frid Svensson den inom universitetsundervisningen länge använda hand­ boken Svensk bondekultur (1934) . Vidare ett mycket stort antal uppsatser i etnologiska och kulturhistoriska ämnen, rörande bland annat kosthåll, jakt, samfärdsel och skidhistoria. Gösta Berg var ledamot av många samfund, akademier och föreningar, men intresserade sig kanske särskilt för Vitterhetsakademien, invald där år 1959, och Gustaf Adolf Akademien för svensk folkkultur vars preses han var från år 1968 och under många år framåt. I föreningar för kulturmin­ nesvård, bokkunskap, genealogi och sjöhistoria gjorde han stora insatser. Wilhelm Odelberg har vittnat om att Gösta Berg som ordförande ledde Sällskapets sammanträden med målmedvetenhet och kraft, och att han, även om han hade intresse för de sociala frågorna, var särskilt mån om

I 15 år var Gösta Berg Sällskapets ordfö­ rande. Han uppvaktades på sin SO-års­ dag med den nyinrättade Gösta Berg­ medaijen. David Tägtström 1 972, Gösta Berg, 1 903-1 993, oija, Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, foto© Nordiska Museet.

1 69

DE ARBETANDE LEDAMÖTER N A

välmotiverade vetenskapliga ansökningar till Patriotiska Sällskapets un­ derstödsfond. Gösta Berg var Sällskapets ordförande under många år, från år 1 973 till 1 988. Han avled 1 993, 90 år gammal.

Wilhelm Odelberg främj ar svenskt kulturarv Wilhelm Odelberg föddes år 1 9 1 8 i Gustavsbergs församling. Han växte upp på Gustavbergs bruk där hans far var chef. Sina universitetsstudier bedrev Odelberg i Uppsala där han blev en del av den krets som finns avporträtterad i Gösta Knutssons Pelle Svanslös-böcker. Där var han Ville med sillen och fann sin fru Gullan från Arkadien, Maj Gullbring. Som ung deltog han som frivillig i det finska vin terkriget, förblev Fin­ landsvän och fick många vänner bland landets historiker och biblioteksfolk. Valet av avhandlingsämne, en biografi över Carl Olof Cronstedt ( 1 954) , den ansvarige för Sveaborgs kapitulation, skall troligtvis sökas i hans in­ tresse för Finland. Det var dock som biblioteksman Odelberg gjorde sina främsta insatser, först under 20 år som chef för Vetenskapsakademiens bibliotek, sedan åren 1 979 till 1 983 då han ledde det gamla akademibibliotekets flyttning till Stockholms nya universitetsbibliotek i Frescati, vars första chef han blev. Sina utåt mest uppmärksammade insatser gjorde han som officiant vid Nobelprisutdelningarna. Med sitt vida kontaktnät gjorde han som ordförande i Patriotiska Säll­ skapet och föredragande i Kung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur

1988 blev Wilhelm Odelberg ordföran­ de. Han var historiker och biblioteks­ man med breda kulturhistoriska intres­ sen. Harald Kraft 1 976, Wilhelm Odelberg, 1 9 18-2002, olja, privat ägo, foto©.

DE ARBETA N DE LEDAM ÖTERNA

viktiga insatser för att främja det svenska kulturarvet. Odelberg blev år 1 974 ledamot av Vetenskapsakademien och 1 982 av Krigsvetenskapsakademien. Odelberg har sj älv berättat att det var Axel H irsch som, när han år 1 963 drog sig tillbaka från arbetet i Sällskapets förvaltningsutskott, föreslog att Odelberg skulle efterträda honom. Naturligtvis kände O delberg redan fle­ ra av utskottets ledamöter, b land annat ordföranden Harald Nordenson ocl\_ ledamöterna Sigurd Curman och Gustaf Petri. Flera Odelbergare hade tidigare varit ledamöter av Sällskapet. När Wilhelm Odelberg fyllde 75 år uppvaktade Sällskapet honom med en skrift kallad En kammarfärds äventyrligheter, som innehöll en förteckning över hans tryckta skrifter under åren 1 940 till 1 993. O delberg var Sällskapets ordförande åren 1 988 till 2002. Han avled i Lovö församling sistnämnda år.

Johan Nordenfalk vidareutvecklar verksamheten och gör Sällskapet mer känt Ambassadören och f. d. statssekreterarenJohan Nordenfalk, född i Stock­ holm 1934, utsågs år 2002 till Sällskapets ordförande. H an har gjort Säll­ skapet mera känt i vidare kretsar i Sverige och har i detta assisterats av sekreteraren M arianne Reuterskiöld med stor sakkunskap i marknadsfö­ ring. H an har bl.a. sedan han tog initiativ till Näringslivsmedaijen fram­ gångsrikt ökat intresset för den och den nya Kulturarvsmedaij en.

Nuvarande ordförande Johan Norden­ falk på Sällskapets kansli. Foto Jonas Ekströmer, TT.

DE ARBETANDE LEDAMÖTERN A

SEKRETERARE

Adolf Modeer utgav Sällskapets Handlingar De första sekreterarna, Erik Sefström och Pehr Stenbeck, stannade inte länge på sina poster, men det gjorde däremot Adolf M odeer, som under 29 år starkt präglade Sällskapet. Den något knepige lantmätaren och h ans insatser h ar tämligen utförligt behandlats ovan, varför här endast ges någ­ ra kompletterande uppgifter, mera av faktakaraktär. Adolf M odeer föddes år 1739 i Karlskrona, studerade i Lund under några år i mitten av seklet, inträdde i lantmäteristaten och tjänstgjorde en längre tid i Kalmar län. Det var under sin tid som lantmätare som han kom i närmare kontakt med tidensjordbruksfrågor i form av storskiftesförrätt­ ningar. I Vetenskapsakademiens h andlingar publicerade h an år 1 767 en ekonomisk beskrivning över Halltorps och Voxtorps socknar. På sin fritid författade M odeer den ovan nämnda handelshistorien över Svea rike som mottogs mycket väl, men som också uppvisar en viss brist på kritiskt sinnelag. Han ville göra troligt att vikingarna inte endast h andlade på Fenicien, Tyrus och Kartago utan även på I ndien. Vid sidan om sitt ar­ bete som Sällskapets sekreterare deltog h an i flera av dettas pristävlingar och kammade vid flera tillfällen h em de utsatta belöningarna. Modeer betraktade sig själv som expert påjordbruksfrågor, men som praktiskjord­ brukare h ade h an ringa framgång.

Tanken var att sekreteraren skulle stå för kontinuiteten. I 29 år var Adolf Modeer Sällskapets sekreterare. Konstnär okänd, Adolf Modeer, 1739-1799, Kungliga biblioteket, KoB PH 1.

DE AR BETA NDE LEDAMÖTERN A

Modeer påverkades starkt av strömningarna under det slutande 1700-ta­ let och utvecklades till en allt större rabulist vilket negativt påverkade sam­ arbetet i Sällskapet. Modeer var Sällskapets sekreterare från slutet av maj 1 770 till mitten av mars 1799. H an avled sistnämnda år i Stockholm.

Adolf Fredrik Ristell, litteratör och Gustav III:s bibliotekarie En något främmande fågel bland sekreterarna är litteratören och översät­ taren Adolf Fredrik Ristell, som var renons på kunskaper i lanthushåll­ ningen, h elt inriktad på lyrik och dramatik som han var. Ristell föddes år 1744 i U ppsala, blev lektör hos drottning Lovisa U l­ rika omkring 1765 och fick på 1770-talet Vitterhetsakademiens pris för två skrifter. Från år 1 777 och tio år f ramåt var han Gustav 1 1 1 : s bibliotekarie vid Drottningholms slott respektive Stockholms slott. Karriären avslutades med att han utsågs till ledare för Svenska Dramatiska teatern år 1787. Modeer som länge varit missnöjd med sin arbetssituation och lönesätt­ ning fick ingen förbättring av lönen men däremot en andre sekreterare till hjälp, och det var Riste!!. Förklaringen till att han fick befattningen var att han tillhörde Carl Fredrik Scheffers skyddslingar. Ristell hörde inte till Sällskapet och Modeer fick skriva ett kallelsebrev till honom. I detta underströk Modeer att lönen bestod i den angenäma vissheten att gagna ett älskat fosterland. Så mycket skäl för en lön kom nu inte Ristell att göra. H an skötte brevväxlingen och förde protokollen åren 1775-1777, uppen­ barligen inte till den ordningsamme Modeers fulla belåtenhet och från år 1778 var förste sekreteraren åter ensam h erre på täppan. Ristell gjorde en insats vid Svenska Dramatiska teatern som invigdes i juni 1787. H an hade då värvat en stor trupp skådespelare för vilka han betalat ett h elt års ersättning. Detta och andra utgifter ledde året därpå till konkurs och utmätning. Ristell övergav sin familj och gick i landsflykt. Det visade sig senare att han även tagit och pantsatt rariteter ur kungens myntsamling på Drottningholm. Ristells vidare öden är i stort sett okända. Enligt uppgift död år 1 829 utomlands. Ristell var Sällskapets andre sekreterare från slutet av november 1774 till mitten av januari 1778.

Johan Fischerström förde fram ekonomiska teorier Modeer fick nu ensam sköta sekreterarsysslan, men en tilltagande sjuklig­ h et tvingade honom att be om hjälp i sitt arbete. Den h är gången krävde 1 73

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

han att Sällskapet skulle skaffa en kompetent kraft, någon som kände h us­ hållningskunskapen i alla dess delar. En sådan fann han i ekonomiinten­ denten Johan Fischerström, som, invald i Sällskapet år 1781, också två år senare utsågs till andre sekreterare. Fischerström föddes år 1735 i Ystad, studerade humanioria och natur­ vetenskap i Lund och intresserade sig särskilt för de ekonomiska teorierna och deras praktiska tillämpning. Fischerström debuterade som författare år 1761 med Pc°tminnelser vid Sveriges allmänna och enskylta hushc°tllning, som gick i Vetenskapsakademiens anda med dess tilltro att Sverige skulle kunna bli sj älvförsörj ande. Att det svenska jordbruket inte kunde producera tillräckligt med spannmål för landets behov berodde enligt Fischerström helt på att j ordbrukarna ännu inte lärt sig utnyttja de rätta odlingsmetoderna. För Fischerström var j ordbruket källan till ett lands rikedom, och h ans krav på bättre förhållanden för jordbrukarna grundade sig på h umani­ tära, ofta sentimentalt färgade skäl. Han invaldes in i Vetenskapsakademien år 1786 och var Sällskapets an­ dre sekreterare från mitten av december 1783 till den 28 november 1 796. Johan Fischerström avled i Stockholm sistnämnda dag, månad och år.

Carl Birger Rutström från Åbo Akademi till Sällskapet Fischerströms efterträdare blev Carl Birger Rutström som även efterträdde Modeer som förste sekreterare efter dennes död år 1799. Rutström föddes i Stockholm år 1 758, studerade språk och naturvetenskapliga ämnen vid universitetet i Uppsala där h an år 1785 blev magister och medicine doktor vid universitetet i H arderwij k i Holland år 1793. Åren 1 794-1797 var h an botanices demonstrator och medicine adj unkt vid Åbo akademi och se­ kreterare i Lantbruksakademien år 1811. Sedan 1 809 var han sekreterare i Vetenskapsakademien, där h an främst kom att syssla med botaniska och ekonomiska frågor. Carl Birger Rutström var Sällskapets andre sekreterare från slutet av mars 1797 till slutet av september 1 799 och förste sekreterare från slutet av september 1799 till mitten av april 1 826. Rutström dog i Stockholm 1 826.

Gustaf Erik Pasch reorganiserade verksamheten Efter Rutström kom kemisten professor Gustaf Erik Pasch . Han föddes i Norrköping år 1 788, studerade i U ppsala där han disputerade år 1 821 och blev underläkare vid Lantvärnssjukh uset i Örebro. Vid ett besök i Stock1 74

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Kemiprofessorn Gustaf Erik Pasch reor­ ganiserade Sällskapet och var dess se­ kreterare i hela 35 år. Gravyr, Gustaf Erik Pasch, 1788- 1 862, Foto© Kungliga biblioteket.

G US TAF E R I K PASCH

f. I788 ,. r86:,.

holm blev han bekant med Berzelius och gick över till att studera kemi. Å r 1821 blev Pasch adjunkt i kemi vid Karolinska institutet och dessutom anställd som lärare vid Vetenskapsakademien. Tre år senare fick han pro­ fessors namn, heder och värdighet. Pasch ägnade sig åt kemins praktiska tilläm pning. Han konstruerade sedelpapper för riksbankens pappersbruk i Tumba, murbruk och cement till byggandet av Göta kanal och säkerhetständstickor. I Stockholm anlade han år 1 832 en ättiksfabrik, som följande år gick omkull och delägarska­ pet i den kemiska fabrik som tillverkade säkerhetständstickorna gav inte mycket i utbyte. Men han kan räknas till en av dem som företrädde det tekniska nydaningsarbete som föregick den snabba industriella utveck­ lingen under 1 800-talets senare hälft. Som sekreterare i Sällskapet hade han uppgiften att reorganisera dess verksamhet, framför allt frågan om vad Sällskapet borde ägna sig åt. Han hävdade att stödet till j ordbruket fortfarande borde vara huvud uppgiften men att detta arbete borde ske i samarbete med hushållningssällskapen . Den kemiska forskningens rön borde också spridas. Även hans intresse för nykterhetsfrågorna har berörts ovan. Det var han som i Sällskapet i april 1 830 förmedlade några av de tidigaste upplysningarna om de amerikan­ ska måttlighetssällskapen. 1 75

DE A R BETANDE LEDAMÖTERNA

Berzelius har karaktäriserat Pasch som behäftad med en modesti som övergick till blyghet. Under koleraepidemin i Stockholm år 1 834 f örlora­ de han nästan h ela sin famiij , och under de sista åren av hans liv medförde tilltagande sjuklighet att hans arbetsförmåga nedsattes. Delvis på grund härav mattades Sällskapets verksamhet under 1850-talet och inskränktes i stort sett till endast utdelningar av belöningar f ör odlings flit och långvarig trogen tj änst. Pasch var Sällskapets sekreterare under många år, från slutet av septem­ ber 1 827 till början av september 1 862. Han avled i Stockholm sistnämnda år.

Nils Johan Andersson p resenterade verksamhetsutredning Efter Pasch kom botanisten professor Nils Johan Andersson. Ovan har omtalats att den till att börja med tillförordnade sekreteraren utarbetade ett förslag till hur verksamheten fortsättningsvis skulle bedrivas, och att det förslag han presenterade år 1 863 ännu i mycket har sin giltighet. Nils Johan Andersson f öddes år 1 82 1 i Gärdserum i Kalmar län, stude­ rade naturvetenskapliga ämnen i Uppsala, blev år 1 846 docent i botanik där och medfölj de som botanist f regatten Eugenie på dess j ordenruntresa åren 1851 -1853. Ett resultat f rån resan blev det värdefulla arbetet Om Ga­ lapagosöarnas vegetation.

Botanisten, professor Nils Johan An­ dersson blev sekreterare 1 864. Hans insats för att lära svenska folket äta svamp var betydande.

Xylografi av Evald Hansen. N. J. Ander­ son , 1 82 1-1 880. Ingår i: I llustrerad tid­ ning, bd 1 6 ( 1 880) :2 1 , Kungliga biblio­ teket, KoB Sn 1 .

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Av vetenskapsakademien utsågs han år 1 856 till intendent över Natur­ historiska riksmuseets botaniska avdelning samt vid den Bergianska stif­ telsen. Åren 1 858 till 1874 var han en mycket uppskattad lektor vid Nya elementarskolan i Stockholm. Andersson valdes in Vetenskapsakademien år 1 859 och i Lantbruks­ akademien fyra år senare. Sekreterare i Sällskapet var han från slutet av januari 1 864 till slutet av mars 1880. Han avled i Stockholm i mars sist­ nämnda år.

Johan J olin skådespelare på sekreterarposten Till Anderssons efterträdare utsågs hans nära vän, skådespelaren och dra­ matikern Johan J olin. H an föddes år 181 8 i Stockholm och skrevs in vid U ppsala universitet år 1 840 där han ägnade sig mindre åt studier än åt ett glatt sällskapsliv, men också åt ett begynnande författarskap. Jolin de­ buterade som skådespelare på Kungl. Teatern år 1845 och verkade som skådespelare där från år 1846 till 1 868 och förestod elevskolan åren 1 857 till 1 868. Jolin var Sällskapets sekreterare från slutet av april 1 880 till mitten av november 1 884. H an avled sistnämnda år på Lidingö.

Dramatikern Johan . J olin var Sällskapets sekreterare i fyra år. Fotograf okänd, Johan.Jolin, 1 8 1 81884, Kungliga biblioteket, KoB Alb. 24: 73.

1 77

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Severin jolin samarbetade med Fredrik Björn Efter Johan Jolin stannade sekreterarskapet inom familj en. J ohans son Severin Jolin tog upp den fallna manteln, och han stannade på posten i närmare 35 år. Severin J olin föddes år 1852 i Stockholm, studerade i U ppsala där han blev docent i kemi år 1875 och tre år senare professor i kemi och farmaci vid Karolinska institutet. H an utsågs år 1894 till ledamot i farmakopekom­ mitten och utgav åren 1896-1 900 Medicinsk månadsrevy, tidskriji för referat från de olika praktiskt-medicinska disciplinernas områden. Vid Karolinska institutet ordnade den ovan nämnde Fredrik Björn i samarbete med J olin den farmakologiska avdelningens dragsamling. Staffan H ögberg har förmodat att det var Björns samarbete med Säll­ skapets sekreterare som bidrog till att denne kom ihåg Sällskapet i sitt testamente. Severin J olin var Sällskapets sekreterare från slutet av januari 1885 till i november 1 9 1 9. H an avled i Stockholm samma månad och samma år.

Farmaci- och kemiprofessorn Severin Jolin var Sällskapets sekreterare i 34 år. Han samarbetade med Sällskapets blivande donator Karl Fredrik Björn med att ordna Karolinska Institutets drog­ samling, dvs. läkeväxter. Fotograf: Alfredjson Dahlöf, Severin Jolin, 1 852- 1 919. Kungliga biblioteket, KoB Fa 1.

1 78

DE A R B ETA NDE LEDAMÖTERNA

Sten Drakenberg sekreterare under lång tid Jolin efterträddes av Sten Drakenberg som upprätthöll sekreterarbefatt­ ningen ända till år 1945. Han föddes år 1 861, blev officer 188 1 och utexa­ minerades från Gymnastiska centralinstitutet år 1886. År 1909 blev Dra­ kenberg överlärare och var föreståndare för institutet åren 1924-1927. Han utsågs år 1918 till överstelöjtnant i armen , redigerade Kungliga Gym­ nastislw centralinstitutes historia 1 813- 1 913 och gav tillsammans med Carl Hj ort u t Handledning i florettfäktning (19 1 0 ) . Han var ombud vid kongres­ sen i Paris år 1894 för olympiska spelens återupplivande, och han blev en av grundarna av Riksidrottsförbundet. Sten Drakenberg var Sällskapets sekreterare från mitten av december 1 9 1 9 till sista mars 1945 , året innan han dog.

Harald Qvistgaard beredde anslagsfrågor I tio år var Harald Qvistgaard Sällskapets sekreterare. Han f öddes år 1895 i Göteborg, utexaminerades från fackavdelningen för skeppsbyggnad vid Kungliga tekniska högskolan år 1 918 , anställdes samma år i mariningen­ jörkåren och blev mariningenjör av första graden år 1 931. År 1942 ut­ sågs Qvistgaard till marinöverdirektör och chef för mariningertjörkåren och Marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning och tre år senare fick han konteramirals tjänsteklass. H an blev ledamot av Statens industrikom­ mission år 1 946 och var under ett par år chef där. H an var ordförande i Sveriges allmänna exportförening (Rysslandssektionen) åren 1947-1965. Åren 1954-1 961 var han generaldirektör f ör Riksnämnden f ör ekonomisk försvarsberedskap. Detta är endast ett litet urval av alla de befattningar och uppdrag Qvist­ gaard innehade. H ans viktigaste insats under andra världskriget var byg­ gandet av de båda kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon, färdiga att tjänst­ göra först 1947. Qvistgaard hade ett starkt politiskt stöd i försvarsminister Per Edvin Sköld. I Sveriges allmänna exportförening medverkade han vid genomföran­ det av kreditavtalet med Ryssland år 1946. Tidigt hade Qvistgaard blivit aktiv frimurare. Efter pensioneringen en­ gagerade han sig i ledningen av Svenska Frimurare Ordens ekonomiska förvaltning. Han lade också ned ett stort arbete som ordförande i Stiftel­ sen Frimurare Barnhuset i Stockholm. Arbetet som sekreterare i Patrio­ tiska Sällskapet koncentrerades till beredning av anslagsfrågor och Säll­ skapets 200-årsj ubileum. Qvistgaard intresserade sig särskilt för de sociala verksamheter Sällskapet bedriver. 1 79

DE ARBETANDE LEDAMÖTERNA

Qvistgaard var Sällskapets sekreterare åren 1963 till 1973. Han avled år 1984 i Lidingö.

Ebbe Gyllenstierna intresserad av Sällskapets historia Efter Qvistgaard tog Ebbe Gyllenstierna över sekreterarbefattningen. Han var född i Stockholm år 1911, var chef för den svenska FN-bataij onen i Gaza år 1959, blev överste år 1960, var militärattache i Paris och Bern åren 1960-1965 och sekundchef på I 3 åren 1966-1972. I Sällskapet intresserade han sig särskilt för Sällskapets filantropiska verksamhet. Det var under hans tid som Sällskapets traditionella arbets­ former med utdelning av belöningar och utmärkelsetecken utökades meq medaij er för berömvärda individuella insatser inom svenskt näringsliv, särskilt inom ramen för små och medelstora företag. Ebbe Gyllenstierna intresserade sig för Sällskapets historia och bibringade ledamöterna sina kunskaper i flera uppsatser i Sällskapets årsberättelser (se Referenser) . Ebbe Gyllenstierna var Sällskapets sekreterare åren 1973-1988. Han av­ led år 2003.

Kvinnligt och manligt på sekreterarposten i vår tid Efter Gyllenstierna var det dags för den första kvinnliga sekreteraren, Ker­ stin Sönnerlind, som tidigare under många år varit kanslichef i humanistisk­ samhällsvetenskapliga forskningsrådet, och därmed i besittning av en god överblick över den i Sverige pågående forskningen. Hon upprätthöll se­ kreterarbefattningen i tio år, 1988-1998. Därefter tillträdde f.d. länsrådet Gunnar Tysk, tidigare administrativ chef på Länsstyrelsen i Stockholm från 1999 till 2005. Från år 2005 har Sällskapet haft kvinnliga sekreterare. Förläggare Eva Ortmark Norlin åren 2005-2007 och från år 2008 Marianne R.euterskiöld, ti­ digare under tjugo år vd för Sveriges Marknadsförbund med flera statliga uppdrag, bl.a. ledamot av Marknadsdomstolen i tolv år och statens repre­ sentant i Turistrådets styrelse under femton år.

180

Några avslutande reflexioner

Givetvis verkade inte Patriotiska Sällskapet i ett tomrum. Samhällets om­ vandling satte tydliga spår i verksamhe ten, exempelvis den inskränkta verksamheten efter Lantbruksakademiens tillkomst, folkbildningen och sockenbiblioteken, belöningsverksamhetens explosionsartade ökning un­ der industrialiseringsprocessen, medaljdiskussionerna under 1950- och 1960-talen och så vidare. Detta är ju inte så märkligt, men det är slående hur lite av tidens dagspolitiska frågor som avspeglas i protokollens diskus­ sionsreferat. Det finns nedslag, men de är inte särskilt många och det är långa tidsperioder mellan dem.

Att i stillhet gagna och upplysa Det har diskuterats om Sällskapets upprinnelse är att finna i något av de politiska partierna under frihetstiden eftersom det sagts att h attpartiet företrädde en mera utrerad näringspolitik än motpartiet, men av proto­ kollen att döma är det vanskligt att h ävda att partipolitiska meningsbryt­ ningar förekom, alla syntes gripna av patriotisk h ushållningsiver på mer­ kantilismens grund. 1800- och 1900-talens stora stridsfrågor berörs knappast alls under Säll­ skapets sammanträden, exempelvis förlusten av Finland, 1809 års stats­ kupp, författningsfrågan, unionsfrågan, tullstride n, försvarsfrågan, röst­ rättsfrågan och arbetarrörelsens framväxt. Den första tydliga referens jag funnit till ett omnämnande av dagspo­ litiska spörsmål gällde 1 809 års författning. Den 30 de cember detta år lämnade hovmarskalken Rudbe ck "till Patriotiska Sällskapets prövan­ de" om inte grundreglerna borde se s öve r för att komma i samklang med tiden, och h an pekade explicit på den nya författningen: "då ri­ kets grundlag undergått en så stor och betydlig förbättring, med lika iver åsyftad och påtänkt i andra grenar av allmänna hush ållningen, det vore även Patriotiska Sällskapets plikt att genom en företagen närmare granskning av sin egen grundförfattning tillse om den till alla delar svarade mot sitt åsyftade ändamål, idoghe tens uppmuntran och befräm­ jande i fäderneslandet, e ller om icke möjligen ändrade förhållanden

N ÅGRA AVSLUTA N D E REFLEXION E R

kunde göra någon sådan förändring även i Patri otiska Sällskapets in­ rättning nödig . . . ". Nästa nedslag härrör från år 1902 då sekreteraren Severin Jolin, med anledning av de ökade oroligheterna på arbetsmarknaden, antecknade att om det ökade intresset hos husbönder och arbetsgivare att dela ut be­ löningar till sina anställda i någon mån kunde bidra till att minska mot­ sättningarna mellan arbetsgivare och arbetstagare gjorde Sällskapet en viktig insats. Staffan H ögberg konstaterar att förhoppningen om att medaljerna skul­ le kunna bidra till att minska klyftorna mellan arbetare och arbetsgivare naturligtvis var ett utslag av den oro man på många håll under den här tiden kände inför de sociala omvälvningar den framväxande arbetarrörel­ sen kunde komma att innebära. Annars dröjer det efter vad jag kan se fram till första världskriget till nästa politiska yttring, då Sällskapet anslog 500 kronor till insamlingen för bondetåget. Också Sällskapets understödsverksamhet under andra världs­ kriget har behandlats ovan, t.ex. insamlingarna till Finlands hjälp under vinterkriget 1940. I övrigt är det tunnsått med referat av meningsbrytningar eller ens om­ nämnande rörande Sällskapets verksamhet vis a vis samhällets politiska utveckling i stort. När det gäller sociala frågor ställer det sig annorlunda vilket inledningsvis antytts, t.ex. engagemanget i Norrlandsfrågan. Men några principiella diskussioner om stödet till arbetsstugorna och satsning­ arna på att sprida kunskaperna i svenska språket i Tornedalen har jag inte kunnat finna. Ett ämne som skulle ha kunnat föranleda diskussioner. Med tanke på uppsättningen av ledamöter i Sällskapet borde det inte ha varit orimligt att tänka sig att motsatta åsikter, grundade på politiska ståndpunktstaganden, stundom bröts. Särskilt 1800-talet uppvisar en stor mängd adelsmän som ledamöter, och många av dem var riksdagsmän och inte så få tillhörde statsledningen. Kategorin höga ämbetsmän var även den väl representerad. Man skulle till och med kunna säga att en stor del av den statsbärande eliten tillhörde Sällskapets krets. Det fanns således gott om personer som kunde tänkas ha åsikter om både det ena och det andra som rörde politiken och Sällskapets verksamhet. Det fanns frihand­ lare och protektionister och det fanns liberaler och konservativa. För att ta ett exempel. Ledamöterna, statsrådet Gabriel Poppius och justitiestatsministern Mathias Rosenblad, kom inte särskilt väl överens. Detta försvårade samarbetet i statsrådet mellan den konservative Rosen­ blad och den mer liberalt sinnade Poppius. Särski lt skar sig åsikterna när det gällde lagkommissions förslag till allmän kriminallag år 1832 som Ro-

N Å G R A AVSLUTAN D E REFLEXIONER

senblad gjorde sitt bästa för att förhala. Bägge var samtidigt ledamöter av Sällskapet och Poppius efterträdde år 1827 Rosenblad som ordförande för Sällskapet. M en det finns, efter vad j ag kan se, inga spår av diskussioner rörande Sällskapets verksamhetsinriktning grundade på politiskt motsatta stånd­ punkter. Kanske kan Sven H edin tjäna som exempel. När han år 1909 återvände från sin tredj e expedition i Centralasien hyllades han som en hjälte, men vid tiden för hans inval i Sällskapet var hans namn omstritt beroende på hans ingripande i försvarsdebatten åren 1911 till 1914. När ministären Staaff sköt upp byggandet av F b - åten författade H edin strids­ skriften Ett varningsord som fick en enorm publicitet och kom att betyda mycket bland annat för den pågående pansarbåtsinsamlingen. H edin fick mothugg i den våldsamma pressdebatt som följ de, men stod på sig och var, som ovan nämnts en av författarna till kungens tal på borggården den 6 februari 1914. För H edin var Rysslands strävan mot världsherravälde ett dödligt hot mot Sverige, och vid världskrigets utbrott stod han på tysk sida, vilket han skulle göra en längre tid. H edin s världsbild vilade på Gud, Konung och Fosterland, och han var en stor beundrare av Karl XII. Enligt protokollet förekom ingen diskussion i Sällskapet när han den 29 mars 1915 valdes in i Sällskapet. Invalet var kanske självklart. Med tanke på Sällskapets redan från bö1jan tämligen homogena ledamotssammansättning är det kan ske inte förvå­ nande att den politiska diskussionen inte stod i centrum . Man kan tänka sig att det fanns/finns en strävan efter att betrakta Sällskapets verksamhet som patriotiskt opolitisk, eller med Samuel Niklas Casströms ord vid ett sammanträde i april 1826 då han underströk att han inte ön skade någon "revolution inom Patriotiska Sällskapet eftersom dess syfte är att i stillhet gagna och upplysa".

Betydelsefull pionjärinsats Vid en överblick av Patriotiska Sällskapets på många sätt märkligt kon­ sekventa historia framstår verksamheten under 1700-talet och fram till 1800-talets första decennium som den kanske mest betydelsefulla. Sällska­ pet visade då stor kulturell och ekonomisk livaktighet när det gällde att främja näringslivet och då speciellt jordbruket. H är var Patriotiska Säll­ skapet en föregångare och gjorde en betydelsefull pionjärinsats. Däremot kan man säga att verksamheten styrdes av en övertro på m öjligheterna av en modernisering ovanifrån. Lantbrukarens ekonomiska resurser, in vest­ eringarnas dyrbarhet eller osäkra skördar bortsåg man gärna ifrån. Det

NÅGRA AVSLUTANDE REFLEXIONER

var hans bristande bildning som ansågs utgöra huvudskälet till lantbru­ kets dåliga u tveckling. Nya brukningsmetoder, redskap och grödor kunde endast enligt tidens sätt att se införas ovanifrån. Genom skrifterna och genom dugliga och på orten respekterade lanthushållare skulle nya rön och metoder spridas till den okunniga allmogen. In på 1 800-talet övertog andra sammanslutningar, närmare knutna till den statliga förvaltningen och med större resurser, mycket av det Säll­ skapet sysslade med. Under 1 800-talets första hälft sökte Sällskapet nya former för sin verksamhet, vilket inte visade sig alldeles lätt, men så små­ ningom fann man vägen fram, och det visade sig finnas utrymme för en frivillig sammanslutning "för framstegen av bildning, redbarhet, välmåga och nyttig verksamhet bland folket". Patriotiska Sällskapet fyller en upp­ gift på det sociala, vetenskapliga och kulturella området.

Bilagor

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS GRUND-REGLOR 1 77 2

Gustav III skrev under stadgarna 1 772. De ger riktlinjer för val av ledamöter och ämbetsmän, Sällskapets roll i samhället och dess verksamhet. Niclas Lafrensen d.y. 1 792, Gustav III, 1 746-1 792, Gouache på papper, foto©, Nationalmuseum, Stockholm, NM B 77.

1 86

PATRIOTISKA SÄLLSKA PETS G R U N D- REGLOR 1 7 7 2

Bilaga 1. Kongl. Maj : ts nådige stadfästelse uppå Svenska Patriotiska Sällskapets Grund-reglor; Gifven Stockholm, i Rådkammaren den 1 2 februari 1 772 VI GUSTAF med Guds Nåde, Sveriges, Göthes o ch Vendes Konung &c. &c. &c. Arfvinge til Norrige samt Hertig til Schlesvig-Holstein &c. &c. Göre veterligt, det hos Oss har et här i Staden, under Namn af det Svenska Patriotiska Sällskapet, inrättadt Samfund, genom des Secrete­ rare, Vår Tro-Tjenare, Ordinarie Landtmätaren i Gefleborgs - Län, Oss älskelig, Adolph Modeer, uti ingifven ansökning i underdånighet andra­ git, huru som samma Sällskap, intagit af nit för Medborgares gemen­ samma uplysning o ch bästa, hyser et ospardt bemödande, at efter sin förmåga bidraga til Fäderneslandets sanskyldiga gagn och nytta; hvarvid det dock, för at så mycket mindre synas, och för at dess mera oskyldigt kunna visa sin åtrå för Rikets och Medbo rgares tj enst, ännu och tils vi­ dare velat, til de Person er, hvaraf det består vara o bekant o ch doldt; och som detta Sällskap allt för väl kändt de mogna kunnskaper, hvilka et an­ nat Samhälle, Vår här i staden inr ättade Svenska Vetenskaps Academie, lyckeligen utsprider; Så har Patriotiska Sällskapet trodt sig böra föija en annan väg, och til den ändan föresatt sig, dels at igenom Pra=mier directe upmuntra Jordbrukets och Näringarnes Idkare, at utvidga och genom nyttiga upfinn ingar förbättra hvad af dem skulle kunna värk­ ställas, dels ock at utsprida en så kallad Historisk-Politisk-Oeconomisk kunnskap igenom erhållne Svar på Sällskapets i detta ämne utgifvande Frågor, och emottagande af således utarbetade Skrifter, samt at befordra allt det som i större eller mindre mon kan vara gagnande för allmänna hushållningen i sit sammanhang och som icke hörer til de practiska Hushålls- Vetenskaper, uppå hvilket sednare vidlöftiga fäldt, tillika med de Mathematiska, Physiska och Medicinska Vetenskaper samt Naturens kännedom, vår Svenska Vetenskaps Academie hitintils med så mycken heder och nytta arbetadt, och än vidare fortfar; hvarjemte Patriotiska Sällskapet, til närmare å daga läggande samt bestyrkande af dess i of­ vanberörde måtto fattade föremål, i underdånighet insändt så väl de Grund-Reglar, hvarom Sällskapet sig förenadt, som dess redan utgifne Handlingar och åtskillige Utdrag af de derstädes i förenämnde ämnen hållne Protocoller: Anhållandes det Oss i nåder täcktes, at å berörde Grund-Reglar bevilj a Vår n ådiga Stadfästelse och Auctorisation, hvari­ gen om Sällskapet förvissades om så mycket mera lif och styrka i före­ nämnde dess nyttige och angelägne göromål.

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS GRUND- REGLOR 1 7 7 2

Detta hafve V i uti nådigt öfvervägande hos Oss komma låtit, vid hvilket tillfälle Vi äfven åhördt de föreslagne Grund-Reglar, så lydan de ord ifrån ord som följer: Det är en god Medborgares skyldighet, at i det möjeligaste bidraga til Samhällets bästa, och en Patriot igenkännes deraf, at han anser för en värkelig glädj e och ära, då han, i nyttigt bemödande för Fäderneslandet, kan bevisa sig nitisk och otröttelig. Åtskillige vältänkande Svenske Män, upeldade af en så ädel håg, hafva derföre förenat sig, at under namn af det Svenska Patriotiska Sällskapet, ej allena i allmänhet bidraga til Svea Rikes Han dels, Maufacturers och öfriga Näringars bästa, utan ock, som flere lycklige Snillen och idoge Ar­ betare, hvar för sig fallne för särskildte Vetenskapers öfningar och Näring­ ars utvidgande, torde i vårt kära Fädernesland vara dolde, söka at sådane upmuntra, på det de, kände och arbetande, måtte med framgång under­ stödja och upbringa Lärdom, fria Konster och Näringar. Och på det allt, hvad inn om Sällskapet kan tjena til et så gagnande ändamål, jemväl måtte ske med behörig ordning och redighet, har detta förenade Sällskap kommit öfverens om följ ande Grun d-Reglar, dem Det för sig och Efterkommande, til obrottslig efterlefnad antagit och härme­ delst antager.

FÖRSTA CAPITEL Om Val af Ledamöter, deras intagn ing och skyldigheter.

1 .§

När någon til Ledamot af detta Sällskap blifver anmält, bör Sällskapet innom sig öfverlägga och bepröfva, om han har de egenskaper, som en rättskaffens Ledamot af detta Sällskap i allmänhet ägnar: Såsom vördnad för den Store Guden och Hans alfvarliga dyrkan, kärlek till Konungen och Fäderneslandet, lydnad för Lagarne, ömhet för Medborgare och insigt i Vetenskaper samt fria Konster och Näringar.

2. § Dernäst bör en sådan til Ledamot anmäld, komma under pröfning på någon af följande trenne Grunder: O m Sällskapet skall äga bestånd och kunna bestrida sina utgifter, så behöfves det, som uti alt annat är oumbär­ ligit, nemligen Penningar. Förmögne Personer gagna förden skull Sällska­ pet, och böra, då de på sådan grund väljas, gifva til Sällskapets Fond, en Summa penningar, som minst bör vara 600 daler Kopp: mt.

1 88

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS GRUND- REGLOR 1 7 7 2

3.§ U tfäster sig någon at gifva 6 000 daler, försäkrar Sällskapet, at samma Summa uti Säker allmän Cassa för ränta skall genast insättas och samma Capital aldrig annorlunda nyttjas, än at en Guld-Medaille årligen, för sam­ ma löpande ränta, blifver slagen och utdelt ibland Sällskapets Prcemier; hvarjemte Sällskapet ock lofvar, såsom en anständig och billig tacksam­ het, så för sig som det Allmänna, at, til bevarande af en så ädelmodig Gif­ vares beständiga Minne , låta förfärdiga Prägelen dertil sådan, at den på ena sidan utvisar Gifvarens Bröstbild, uti hvilken Prägel äfven någon del af de Silfver-:Jettoner skola blifva slagne, som Sällskapet årligen utdelar; Och, om på vidrig händelse , detta Sällskap någonsin skulle uphöra, skall Gifvaren e ller dess Arfvingar, då genast hafva rättighet i den Cassa, som berörde Summa blifvit insatt, at genast ovägerligen den uttaga, såsom dess eller dess Arfvingars då egenteligen tilhörande Ägendom. 4.§

Anseende bidrager likaledes til et Samhälles upkomst och bestånd, ty det lockar äfven Folk af förmögenhet och Vetenskaper at söka det; Veten­ skaper blomstra der Mcecenater äro. Fördenskull och när Frågan blifver, på hvad sätt detta anseende bör mätas? Så kunna i et Svenskt Samhälle , Svenska omständigheter härutinnan visa vägen, och då finner man snart, at Män af anseende ej kunna kallas andre än Konungens Tro-Män, Högt­ och Högst-Betrodde Män, som äro kände af dygd och nit för Fäderneslan­ det. 5 .§

Sällskapets Hufvud-göromål är, at granska och utgifva nyttiga Skrifter uti allmänna Hushållningen samt at upmuntra Näringar och Slöj der; härtil fordras insigt. Då fördenskull Ledamöter väljas på denna grund, böra de genom af trycket utgifne nyttige Skrifter, för allmänheten hafva visat, at de äga kunskap uti det, hvarmed detta Sällskap är sysselsatt, eller ock all­ mänt äro kände för sådane kunskaper, förvärfvade genom erfarenhet vid In- och Utrikes Resor. 6. §

Anmälningen bör af Ordföranden, Secreteraren e ller af någon Leda­ mot ske skrifteligen, och tillika gifvas tillkänna uppå hvilken af ofvan­ berörde trenne Grunder, e n eller flere , samma anmälning sker; hvar­ efter Skriften kommer at hvila på Bordet til nästa Sammankomst. Om de n, som anmälningen gjordt, den samma då ej återtager, skride s til 1 89

PATR I OTI S KA SÄLLSKA PETS G R O N O- REGLOR 1 772

omröstning, o ch blifver utslaget deraf uti Protocollet anteknadt. Vid Sällskapets nästa Sammanträde kommer bemälte omröstade åter under omröstning, h vilken jemväl uti Protocollet blifver införd; och ändteli­ gen sker på lika sätt för tredj e gången omröstning näst derpå följande Sammankomst.

7.§ Har då den omröstade alla desse gånger erhållit de mäste röster h varje gång: är han Sällskapets Ledamot förklarad; men skulle han, antingen vid en eller flere af desse omröstningar, icke h afva ernått de mäste röster, och således fått afslag: komme icke under vidare omröstning, med mindre han, efter Fyra Månaders förlopp, å nyo skrifteligen blifver anmäld, tillika med de skäl som nyligen kunna vara tilkomne, då vid nästa Sammanträde genom omröstning först afgöres, o m de nya skälen äro sådane, at den anmälte Personen kan komma under ny omröstning eller icke; i den förra händelsen röstes på sätt som i 6§. stadgadt är, i den senare vare ingen till­ låtit, at vidare til Ledamot anmäla samma Person. 8. § Har Sällskapet, på sätt som stadgadt är, beslutit at antaga någon til Leda­ mot, kungöres det honom af Secreteraren på Sällskapets vägnar, och näm­ nes för honom tillika dagen, när han sig infinna bör, h vartil den h äldst bör väljas då ombyte af O rdförande sker, eller annat vigtigt förehafves; är den utvalde då förhindrad, blifve til annan Sammankomst kallad.

9 .§ Har det blifvit anmält, at den utvalde sig til emottagning instäldt; då gå tvänne Ledamöter ut och til genomläsande och bifall öfverlemna honom följande Förbindelse: Jag N. N. lofvar och försäkrar på H edersmanna Tro, at efter yttersta förmåga bidraga til det Svenska Patriotiska Sällskapets framgång och be­ stånd, samt det dermed påsyftade Fäderneslandets gagn och bästa; o ch fördenskull hvarken på et eller annat sätt, befordra någon til inträde så­ som Ledamot, hvilken icke är känd för dygd, och som icke, antingen ge­ nom kunskap uti någon del af de til Sällskapet hörande Vetenskaper och göromål, hvaraf han i det Allmänna visat prof, eller igenom dess anseende eller förmögenhet skulle kunna Sällskapet och dess gagneliga förehafvan­ de styrka och befrämja. Jag lofvar ock, at alltid visa aktning för detta Säll­ skaps Ordförande, såväl som för dess Ledamöter samt och synnerligen; Jemväl ock vid alla tilfällen bidraga til inbördes uplysning unde r enighet

PATRIOTI SKA SÄLLSKA PETS G RUND-REGLOR 1 7 7 2

och vänskap, samt altid hålla ouptäkt, för vän eller ovän, känd eller okänd, högre ansedd eller ringa, hvad som icke igenom Sällskapets Beslut kun­ nigt blifva bör: Och detta allt, så sannt jag vill at mitt Namn och Minne , ibland Dygdige och Redlige , under min lefnad skall blifva aktadt och hos Efterverlden förvaradt! Hvarefter ofvanberörde Ledamöter försäkra honom at vara väl kom­ men, samt föra honom in i Samlings-Rummet; och när han inkommit samt til Ordförandens högra sida blifvit förd: håller O rdförande til honom et korrt Tal om nyttan och fördelen af Sällskapets förehafvande , samt om de ordsaker, som föranlåtit Sällskapet, at kalla honom til M e d A - rbetare uti så ädla göromål, och ändteligen anmodar honom at intaga sit Säte , då han egenhändigt inskrifver sit Namn uti Sällskapets dertil inrättade Minnes­ Bok. 10. § Antalet på Ledamöter, så närvarande som frånvarande , bör tils vidare , e j vara inskränkt; utan äger Sällskapet rättighet , dock sparsamt, at dertil utse och antaga så många, som efter ofvanskrifvne Grunder pröfvas skickelige och värdige , samt Sällskapet fi nner sig behöfva. 1 1. § Hva1je Ledamot ingifver til Sällskapets Archivum sit Lefvernes-lopp för­ segladt, som der förvaras; och skall, då någon Ledamot med döden afgår, en Ledamot af Sällskapet utses at bevara den aflidnas Minne och viste nit til Fäderneslandets bästa, med et anständigt Tal , hvilket så bör vara beskaf­ fadt och författadt, at det tilTrycket lemnas. 1 2.§ Ledamöterne , samt och synnerligen, skall i öfr igt åligga , at efter yttersta möjelighet fullgöra deras förbindelse , tillika med hvad så väl ofvan är som nedanföre blifver stadgadt, med et ord, på det nogaste söka at up­ fylla Sällskapets ändamål, samt til den ändan , och på det håg och nit för Sällskapets ädla Arbeten och bestånd småningom icke måtte förloras , böra Ledamöterne också, äfven som dem å ena sidan tilkommer at lemna Sällskapets Ämbetsmän alt det dem tilhöriga förtroende , jemväl å andra sidan , utan all afsigt, vara vakande och upmärksamme , at allt behörigen tilgår.

PATRIOTISKA SÄLLSKA PETS GRUN D-REGLOR 1 7 7 2

ANDRA CAPITEL Om Val af Ordförande och dess göromål.

1 .§ Ordförande ombytes trenne gånger om året, nemligen hva1je Fje rde Månad, räknad ifrån börj an af året, då närvarande Ledamöter, medelst de fläste röste r, honom utvälj a; detta Val anställes den sista Samman­ komsten af utgående Te rtial, hvarefter då varande O rdförande , det för­ sta Sammanträdet af påföljande Tertialet, öfve rlemnar Ämbe te t til den Valde. Med ordet ombyta, förstås alltid så väl nytt Val, som ombyte af Person. 2.§ Blifver Ordförande hindrad at bivista någon Sammankomst, sjuknar, eller bortreser på korrt tid: företrädes dess ställe af den, som näst förut varit Ordförande, och så vidare vid slike tilfällen den, som näst f ör honom varit Ordförande. Är resan l ångvarig eller Ordförande dör: skrides genast til nytt Val. 3 .§ Ordförande bevakar vid alla tilfällen, Sällskapets bästa och angelägenhe­ ter, kallar Sällskapets Ledamöter, när göromålen deras sammanträde for­ dra, allt i samråd med Secreteraren, och talar i Sällskapets namn; Men ej må han taga någon f örfattning, utan med de mäste närvarande Ledamö­ ters samtycke. 4. § När Ordförande sit Ämbete nedlägger, gifver han Sällskapet fullständig underrättelse, om hvad under dess Förvaltnings-tid, til Sällskapets och det Allmännas förmon och bästa sig tildragit; hvilketjemväl af honom skrifte­ ligen och i korrthet blifver författadt och aflemnadt.

TREDJE CAPITEL Om Val af Secreterare och dess skyldigheter.

1 .§ Secreterare väljes på det sätt: at alla närvarande Ledamöter genom tilslu­ ten Sedel utnämna hvar sine Tre dertil skickelige Personer innom Säll­ skapet, dem de til berörde Sysla finna tjenligast; hvarefter åter trenne af

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS GRUND-REGLOR 1 7 7 2

dem som erhållit de mäste röster upföras på Förslag, öfver hvilka voteras trenne särskildte Sammankomster, då den blifver utnämnd, som undfått de mäste röster tillsammantagne, men bibehåller likväl altid sin Stämma såsom Ledamot.

2.§

Secreteraren rättar sig i den delen efter hvad uti 2 Cap. 3§. är stadgadt som honom kan angå, håller Protocollet och författar Expeditionerne, hvilka i rättan tid och utan dröjsmål nästa Sammankomst efter skolajuste­ ras, samt til bevis deraf med Ordförandens och dess egit namn då genast underskrifvas. 3.§ Som den för Sällskapet nödige Bref-växlingen kommer, under Ordföran­ dens inseende och påskrift å utkastet, at föras af Secreteraren, som vid Kongl. Post-Contoiret bör vara känd, at der emottaga hvad til Sällskapet blifver ställdt; så åligger jemväl Secreteraren at hos Ordföranden tidigt an­ mäla och aflemna alt hvad som bör afgå eller til Sällskapet kan ankomma, på det ej något, som torde fordra Sällskapets skyndesamma åtgärd, må försummas.

4.§

Af sist anförde grund och på det O rdföranden må veta, hvilka angelägen­ heter fordra Sällskapets sammankallande, samt til undvikande af flere an­ dre följder: böra jemväl alla Skrifter, Bref och Memorialer, af hvad namn och af hvilken de författade vara må, som ära til Sällskapet ämnade, förut til Ordföranden eller Secreteraren öfverlemnas, at af dem blifva igenom­ läste, innan de i Sällskapet få föredragas.

5 .§ Secreteraren skall i det möjeligaste göra sig underrättad om alt, hvad så väl innom Riket, som Utrikes, af Trycket utkommer och med Sällskapets göromål kan hafva gemenskap, eller tjena til en gin utöfning af Sällskapets ömhet emot Fädernesland och Medborgare: hvilket allt han uti Sällska­ pets Sammankomster har at anmäla.

6. §

Alla H andlingar, af hvad namn de vara må, böra af Secreteraren hållas i redig ordning, samt vid hvarje års slut blifva, efter sina ämnen, uti vissa Samlingar lagde och med Förtekning å hvarje mål bilagde. 1 93

PATRIOT ISKA SÄLLSKAPETS GRUND-REG LOR I 772

7.§ Secreteraren hafver j emväl vård om Sällskapets Bok-Förråd och Manus­ cripter, hvilka han äfven håller i god ordning; och må ej något deraf ut­ lemnas til någon utom Sällskapet, ej eller til dess Ledamöter, utan emot Sedel.

8.§

Vid slutet af hva1je år, bör Secreteraren hafva författadt och uti Minnes­ Boken infördt et Sammandrag af Protocollerne, som viser hvilka Ord­ förande Syslan förestått, huru många Sällskapets Sammankomster varit, samt huru många gånger hvar och en Ledamot det året sig vid Samman­ komsterne infunnit; hvilket Sammandrag, den första Sammankomsten af det påfölj ande året, för Sällskapet bör upläsas. 9. § Så snart någon Ledamot med döden afgår, och Åminnelse-Talet öfver ho­ nom blifvit hållit, bör Secreteraren deraf, eller ock af den insände Lefver­ nes-Beskrifningen, genast i Minnes-Boken, under den aflidne Ledamo­ tens Namn, införa dess Lefnads H istoria i korrthet sammandragen. 1 0.§ I nfalla sådane hinder eller omständigheter för Secreteraren, som uti 2 Cap 2§. ära nämnde, förestår Vice-Secreteraren dess Sysla. Vice-Secrete­ raren bör väl j as på lika sätt, som uti 1§. af detta Capitel är stadgadt; och bör Secreteraren, då han får lagliga förhinder, genast derom underrätta Vice-Secreteraren, samt til den ändan lemna honom tilgång til hvad som til Syslans bestridande erfordras: men blifver Secreterare-Syslan ledig, skrides til nytt Val, utan annat afseende på Vice-Secreteraren, än det som genom et sådant Val på honom då kan göras.

FJARDE CAPITEL Om Sällskapets Medel, och om Val af Skattmästare med hvad honom ålig­ ger. 1.§ Alla de Medel som Sällskapet tillhöra eller kunna inflyta, och som, efter deras beskaffenhet, antingen i Protocollet eller Sällskapets Gåfvo-Bok all­ tid genast skola antecknas: böra förvaras uti en med trenne Lås försedd Skattkista, til hvilken O rdföranden har den ena, Secreteraren den andra

1 94

PATR I OTISKA S Ä LLS KAPETS G R U ND- REGLOR 1 77 2

och en Ledamot, under Namn af Skattmästare, den tredje Nyckelen. Dock böra Medlen altid göras fruktbare, och alldrig annorlunda användas, än på det sätt och i den mening Gifvaren dem öfverlemnat.

2.§ Alla utgifter, som icke stiga til Ethundra daler k: mt, anordnas, efter de mästa närvarande Ledamöters Beslut, af Ordföranden och Secreteraren, hvi lken anordning tj enar Skattmästaren til Verification. Men är Summan större , omröstas deröfver på lika sätt som uti 1. Cap. 6. Och 7§§ . är stad­ gadt.

3.§ Emedan inga anordningar på Sällskapets Fond kunna eller böra ske emot detta Cap. 1 §. utan endast på frukten deraf, så skola, när tilgång på Rän­ torne icke gifves, alla utgifter som ske af Ledamöternes sammanskotter eller gåfvor, uptagas i Debet och crediteras Fonden af dess inflytande Rän­ tor, hvilka til så stor Summa som Debet utviser blifva Fonden ti llagde: På det Fonden och den deraf löpande fruktbarheten måtte snarare ökas än minskas, och Sällskapet så mycket mer sättas i tilstånd, at kunna bestän­ digt upmuntra de allmänna rörelserne, samt derjämte Gifvarens minne beständigt och tacksamt förvaras.

4 .§

Skattmästare väljes på samma sätt, som uti 3 Cap. 1 §. om Secreterare förordnadt är, men bör årligen ombytas. Öfver alla Sällskapets M edel, Inkomster och U tgifter bör han föra ri ktiga Räkenskaper, vi d hva1j e h alft års förl opp, om Cassans tilstånd gifva Sällskapet behö rig under­ rättelse, samt Räkni ngarne afslutade u ti Sällskapets Sammankomst vid årets slut upvisa, at der genomses och godkännas; och då H an på of­ vannämnde sätt afgår och gj ordt reda f ör sig, b ekommer H an b ehörig frisägelse.

FEMTE CAPITEL Om Sällskapets göromål i synnerhet.

1 .§ Sällskapets Sammankomster ära Tolf ordenteliga hvarje år, en gång uti hva1j e Månad. Dock äger den Ordförande rättigh et, at oftare samman­ kalla Sällskapet, enär göromålen sådant fordra.

1 95

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS GRUND-REGLOR 1 7 7 2

2.§ Som Sällskapet funnit för godt, at medelst större och mindre Belöningar upmuntra Vetenskapers Idkare, Konstnärer och idoge Närings-Idkare; så bör på samma sätt, som uti 1 Cap. 6. Och 7§§. samt 4 Cap 2§. stadgadt är, öfverenskommas, hvilken eller hvilka för sine Arbeten, Insigter, För­ tj enster eller Idoghet, bör, til upmuntran eller Belöning, hos Sällskapet komma i åtanka, samt huru stor Belöningen vara bör och hvaruti den skall bestå, som jemte en tj enlig adresse kommer at öfverlemnas til den, som en sådan Belöning bör undfå; H vilket sedermera i de AllmännaTidningar kundgöres.

3.§

Sällskapet låter jemväl kundgöra, at det af Allmänheten emottager ut­ arbetade och insände Skrifter, som innehålla antingen Historien eller Anmärkningar och Uplysningar angående J ordbruk och Näringar i All­ mänh et, M ynt och B eskattningsvärk, H andel, H andaslöjder och Sjöfart, Folkh opens befrämjande och sysselsättande, B eskrifn ingar, som inne­ fatta en eller flere af desse Ämnen, rörande Svea Rikes Landskaper, eller mindre O rter och Städer i synnerh et, med et ord, alt det som i större eller mindre mon angår befo rdran af Allmänna eller Riks-h us­ hållningen. Vill någon af Sällskapets Ledamöter ingifva någon sådan utarbetad Skrift, göre det utan at blifva känd innan pröfningen före­ gått, til h vilken ända ock dess Namn uti en förseglad Sedel samma skrift bör åtfölja.

4. §

Sällskapet utsätter äfven fö r Allmänheten En, Två, eller efter omstän­ digheterne flere U pgifter för h varje År, bestående dels i Frågor til be­ svarande och dels til upmuntring af Jordbrukets eller Näringarnes ut­ vidgande och större drift, eller nyttige U pfinningar; allt emot en efter Ämnets vigt och arbetets möda lämpad belöning för den, som endera af samma U pgifter bäst besvarar eller fullgör. Och komma de inlupne Svaren eller Bevisen öfver fullgörandet af hvad som blifvit äskat, först af någre dertil af Ledamöterne utsedde och deruti mäst kunnige, och sedan vid Sällskapets Sammankomst, tillika med deras deröfver afgifne tankar, at granskas. Den som då vinner de fläste Ledamöters bifall, h o­ nom tilerkännes priset; dock at samma Beslut uti nästa Sammankomst anmäles, då de Ledamöter som icke vid Beslutet när varit, kunna h afva tilfälle at sig infinna och sine påminnelser afgifva, tillika med sine rös­ ter.

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS GRUND-REGLOR 1 7 7 2

5. §

Vid hva1je Års slut, uti -Sammankomsten näst den sista, böra Sällskapets Ledamöter skrifteligen, dock utan sine Namns undersättjande, upgifva Förslager så väl til Frågor som Upgifter til Belöningar för det nästföljan­ de året. Uti sista Sam mankomsten af Året böra samma Förslager upläsas, deröf\,er öfv erläggas och sedan omröstas, då de Förslager blifva för All­ mänheten upgifne, som vunnit bifall genom de mäste röster. 6.§ Vi! någon således, som ofvan förmält är, svara på de Frågor som Sällskapet utsatt: Han bör dölj a sit Namn uti en förseglad Sedel, som fästad vid Arbe­ tet insändes under utanskrift til det Svenska Patriotiska Sällskapet. 7.§

Alla sådane belönte Skrifter, äfven som de hvilka uti 3§. af detta Cap. äro nämnde, och som pröfvas vara så författade at de böra Allmänheten med­ delas, skola under Namn af Sv. Patr. Sällskapets H andlingar blifva tryckte, hvaraf hvarje Stycke blifver ungefärligen af den vidd som Sällskapets re­ dan tryckte Handlingars Första Stycke eller Svea Rikes Handels-Historia äger, dock intet deröfver; och kommer hva1j e sådant Stycke hädanefter, vid utgifvandet, uti Trenne Delar eller Tertialer at fördelas, hvardera til den storlek som Handlingarne och förenämnde hela Styckes vidd med­ gifver. 8.§

Finnes något af de öfrige uti ofvanskrifne 4§. omförmälte Svar, vara så be­ skaffade at de kunna tryckas, böra Auctorerne dertil undfå En eller Tvän­ ne Silfver-:Jettoner, äfven som Auctorerne til de uti 3 och 6§§. nämnde Skrifter, och de som efter 4§. visat, näst den Belönte, den mästa idoghet, på lika sätt blifva belönte;Jemväl skall ock Auctorerne tildelas et Exemplar af det Tertial hvaruti deras Arbeten blifvit införde, med hvad mera som efter 2§. uti detta Cap. bör i akt tagas. 9.§

Vid alla uti desse Grund-Reglar nämnde omröstningar, då lika många ne­ kande och jakande röster upkomma, bör lottning gifva utslag öfver det omröstade Ämnet, så vida icke Sällskapet får anledning och finner skäligt at låta den delen af rösterne gälla, för hvilken en sådan Ledamot sig för­ klarar, som uti det förevarande Ämnet äger pålitelig i nsigt och med goda skäl styrker sin tanke. 1 97

PATRIOTISKA SÄ LLSKA PETS G R U N D- REGLOR 1 7 7 2

10. § Uti alla Sällskapets Sammankomster, böra åtmin ston e, utom Ordföran­ den , jemväl Fyra Ledamöter vara närvarande, under hvilkas antal äfven Secreteraren är inbegripen , så vida han är tilstädes. 11. § H vad Sällskapets Arbets-sätt i öfvrigt angå kan: förbehålles Sällskapet, at efter tid och omständigheter derom öfverlägga och stadga, dock så, at ingen rubbn ing uti de här anförde Reglar derigen om blifver förordsakad. Nu aldenstund Vi gärna se, at den Allmänna H ushålln ingen och hvad dermed gem enskap äger, må i Vårt kära Fädernesland varda til den högd upbragt, hvartil den i åtskillige Utrikes Orter redan upstigit; Och den nu i underdånighet anmälte Inrättning har sådant för ändamål, til hvars be­ fordran j emväl de Reglor och Författningar, i ofvanberörde måtto blifvit föreslagn e, som dertil finnas kunna bidraga, särdeles om de vin na den myn dighet, at såsom en bindande Lag varda n oga i akttagne och värk­ ställde; Fördenskull och til betygande af det Nådiga välbehag, hvarmed Vi detta berömliga företagande anse, samt dess upmuntran och framgång gärna befr ämje, vele Vi härmed och i kraft af detta Vårt öpne Brev, i Nå­ der icke allenast tillåta ofvan nämnde Samhälle, at få deras redan bö1j ade I nrättning under Namn af det Svenska Patriotiska Sällskapet i fullbordan ställa, utan ock stadsfästa och auctorisera de dertil upgifne Grund-Reglor, såsom de i sj älfva Bokstafven lyda och här förut finnas in förde: Kunn an­ des detta Sällskap i öfrigt hugna sig deraf, at Vi äro det samma med Vårt Kongl. hägn samt Nåd och Ynnest altid väl bevågne. Det alle som vederbör hafva sig hörsammeligen at efterrätta. T il yttermera visso hafve Vi detta med Egen H and underskrifvit och med Vårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Rådkammaren den Tolfte Februarii, År EtTusende Sjuhund­ rade Sj utioTvå. GUSTAF

1 98

PATRIOTISKA SÄLLSKA PETS GRU ND- REGLOR 1 8 2 7

Ett stort ingrepp gjorde Karl X JVJohan som kronprins 1813 genom att dela Säll­ skapet i två delar: Sällskapet och Lantbruksakademien. Nya grundregler skapades 1827. Se bild på sidan 110. Fredrik Westin, Karl XJV Johan, 1763-1844, oija, foto©, Nationalmuseum, Stock­ holm.

1 99

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS FÖRN YADE GRUND-REGLOR 1 849

Oscar I fastställde nya grundregler 1849, bl.a. tillkom regler för förvaltningsutskot­ tet. Fredrik Westin, Oscar I, 1799-1859, oija, foto©, Nationalmuseum, Stockholm.

2 00

PATRIOTISKA SÄLLSKA PETS FÖRNYADE GRUND-REGLOR 1 849

Bilaga 2. Förnyade Grund-Reglor för Svenska Patriotiska Sällskapet Af Kongl. Maj : t i Nåder gillade och fastställde den 8 j uni 1 849 Kongl. Maj : t Nådiga Resolution uppå den af Patriotiska Sällskapet, genom dess nu­ varande Pra:ses, i underdånighet gjo rda ansökning, att som Sällskapet ansett åtskilliga tillägg och förändringar uti de af Kongl. Maj: t den 25 M aj 1827 för bemälde Sällskap i nåder fastställa Grund-Reglar vara af behofvet påkallade och af sådan anledning åt dess U tskott uppdragit att med förslag tillförnyade Grund-Reglar inkomma, samt det af U tskottet, i föijd häraf uppgjorda förslag blifvit af Sällskapet vid allmän samman­ komst den 19 sistlidne Maj antaget, Kongl. M aj:t måtte täckas å berörde förslag Dess nådiga stadfästelse meddela: Gifven Stockholms Slott den 8 juni 1849. Kongl. M aj:t h ar i Nåder låtit Sig denna ansökning föredragas, och fi n­ ner, efter granskning af det afgifna underdåliga förslaget, godt härmed i nåder fastställa följande förnyade

Grund-Reglor för Patriotiska Sällskapet § 1.

Patriotiska Sällskapets föremål är att, medelst spridande af nyttiga upp­ lysningar uti allmänna h ushållningen, befrämja för Riket gagneliga nä­ ringars uppkomst och förkovran, och att, i mån af Sällskapets tillgångar, genom utdelande af belöningar för berömliga gerningar och företag samt för nyttig verksamhet och flit hos de arbetande folkklasserna på landet och i städerna, uppmuntra och befräntja nationalidoghetens tillväxt och en sann medborgerlighets utöfvande.

§ 2.

Antalet af Sällskapets Ledamöter är oinskränkt. Dem åligger, att med nit och omtanke medverka till befordrande af Stiftelsens ändamål.

§ 3.

Hvarje Ledamot äger rätt att till inträde i Sällskapet föreslå h vilken Svensk eller i Sverige bosatt man, som han anser för Sällskapets ändamål kunna gagna, och som önskar i Sällskapet inträda. Öfver den föreslagnes inta­ gande i Sällskapet röstas i dess nästföljande sammanträde. 201

PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS FÖRNYADE GRUNO-REGLOR 1 849

§ 4. Sällskapets verksamhet ledes af en Ordförande, och i h ans frånvaro af en Vice Ordförande, hvilka innehafva sina befattningar under ett år, med åliggande att vaka öfver ärendernas gång samt tillse att de med nödig skyndsamhet handläggas. § 5. Sällskapets Embetsmän äro en Sekreterare och en Kamererare. § 6. Sällskapet väijer, för sina angelägenheters närmare vård, ett Utskott, be­ stående, jemte Ordförande, Vice Ordförande, Sekreteraren och Kame­ reraren, af åtta i hufvudstaden eller dess grannskap boende Ledamöter, kände för kunskaper i de till Sällskapets föremål hörande ämnen, och för nit, viija och förmåga att dem behandla. § 7. Utskottet åligger att bereda och med sitt utlåtande beledsaga alla de i vanlig ordning inkomna ärenden, som skola till Sällskapets pröfning och afgörande öfverlemnas; äfvensom att sålunda behandla de särskilda äm­ nen, som till utskottet remitteras, innan de till afgörande hos Sällskapet förekomma. U tskottet åligger derjemte, att förvalta Sällskapets penning­ angelägenheter; att tillse det Sällskapets beslut och föreskrifter blifva be­ hörigen iakttagne och verkställde, att föreslå regleringen af Sällskapets stat och öfriga utgifter, instruktioner för dess embetsmän, inrättande af dess arbetsordning, samt de förändringar eller tillägg i afseende på Säll­ skapets verksamhet och föremål, som efter tid och omständigheter kunna pröfvas nödige. § 8. U tskottet äger fatta beslut, då minst fyra af dess medlemmar, oräknande Sekreteraren och Kamereraren, äro närvarande. § 9. Sällskapet sammanträder hvarje månad, om göromålens mängd och be­ skaffenhet så kräfver. Ordföranden bestämmer dagarna, så väl för dessa sammanträden, som för U tskottets. Sällskapet äger fatta beslut, då minst sex af dess medlemmar, utom Sekreteraren och Kamereraren, äro närva­ rande.

202

PAT R I OT I S KA S Ä LLSKA PETS FÖRNYADE G R U N D- REGLOR 1 849

§ 10. Sällskapets omröstningar ske med slutna sedlar, och gälle dervid de flesta rösterna. Före voteringssedlarnas uppläsning aflägges en sedel, hvilken i h ändelse af liktaligh et i röster, öppnas för att ingå i röstberäkningen. Öp­ pen omröstning må äga rum, när Sällskapets närvarande ledamöter det enh älligt besluta, och blifver då Ordförandens röst afgörande, om lika röstetal inträffat. § 11. Val af Ordförande förrättas i Maj månad och af Vice Ordförande i No­ vember. Vid samman kom ster, der bägge ära frånvarande, föres ordet af den vid sammankomstens början närvarande äldste ledamoten i Utskot­ tet, räknadt efter åldern från h ans inträde i Sällskapet. Både Ordföran de och Vice Ordförande kunn a ånyo inväijas. § 12. Utskottets Ledamöter väijas en gång om året i December, och kunna vid nästa val till hälften om bytas, sålunda, att fyra ledamöter utlottas vid Säll­ skapets sammankomst i November, hvilka likväl vid valet i december kunna på nytt inväljas. Skulle någon eller flere af nämnde ledamöter förut önska från Utskottet afgå, bör före utlottningen anmälas, så att den i sådant fall må inskränkas till ett motsvarande f ärre antal. Enahanda inskränkningar skall äga rum, om antalet af Utskottets ledamöter f örmin skas gen om döds­ fall. § 13. Till Sekreterare och Kamererare uppförer Utskottet vid inträffad ledig­ h et, högst trenne person er för h vardera befattningen på förslag. Dessa förslag föreläggas Sällskapet, som i nästföijande sammankomst nämner den af de förslagne, som anses tj enligast. Bemälde embetsmän bibehållas vid sina befattningar, så länge Sällskapet finner dem uppfylla hvad dessas rätta h andh afvande kräfver, dock böra vid beslut om deras entledigande, minst två tredjedelar af Sällskapets närvarande derom vara enige. Till Se­ kreterare må ingen föreslås, som ej äger för Sällskapets syfte erforderlig bildning, allmännare kunskaper och praktisk skicklighet i deras använ­ dande; Och till Kamererare ingen, som inte är känd för att äga kunskaper och skicklighet i räkenskapers förande. Innehafvarne af dessa befattning­ ar anses alltid vara ledamöter af Sällskapet.

203

REGLEMENTE FÖR FREDRIK BJ ÖRNS DONATIONSFOND

§ 1 4. Från Sällskapet utgående skrifvelser till Embetsverk och offentliga myndig­ heter, likasom kallelsebref till nya ledamöter af Sällskapet, undertecknas å dess vägnar af Ordföranden och kontrasigneras af Sekreteraren. Bref­ vexling i öfrigt, i och för Sällskapets angelägenheter föres af Sekreteraren. § 15. Sällskapet äger att, fö r dess räkenskapers årliga granskning, välja Reviso­ rer, och att, efter Utskottets hörande; bestämma de årliga tillskott, som till förefallande utgifters bestridande anses erforderlige, äfvensom att vidtaga och föreskrifva de åtgärder, som för Sällskapets verksamhet, arbetsme t ­ hod, förvaltningskontroller och öfriga Sällskapets hushållning rörande angelägenheter äro nödige och med Sällskapets syfte öfverensstämman­ de; dock detta allt utan rubbning af dessa Grundreglor. Hvilket vederbö­ rande till underdånig efterrättelse länder. Datum ut supra. Oscar (L. S.)

J. F. Fåhrceus. Bilaga 3. REGLEMENTE För Fredrik Björns donationsfond. Förvaltad av Kungl. Patriotiska Sällskapet § 1. Fonden har tillkommit genom medico-filosofie kandidaten Carl Fredrik Björns testam en te av den 23 april 1 9 1 4, varigenom förordats, att av årsrän­ tan å donationsbeloppet en fjärdedel ska läggas till kapitalet, samt att åter­ stoden av räntan skall utdelas såsom pensioner, var och en å 800 kronor till åldersstigna tjänarinrwr; sorn under rninst 20 år innehaft, tjänst i Stockholm, därav minst 5 år hos samma familj . § 2. Fonden förvaltas av Kungl. Patriotiska Sällskapet och dess förvaltningsut­ skott samt bokföres och redovisas skild från Sällskapets övriga tillgångar. Angående förvaring av fondens värdehandlingar, uttag å dess bankräk­ ning, avgivande av kassarapport samt revision av räkenskaperna gäller vad i avseende å Sällskapets övriga tillgångar är föreskrivet.

REGLEMENTE FÖR FREDRIK BJ ÖRNS OONATIONSFONO

Kostnaderna för fondens förvaltning och övriga för testamentets be­ stämmelsernas fullgörande nödiga uppgifter bestridas från fonden. § 3. Mottagandet av pensionsansökningar, desammas föredragning hos för­ valtnin gsutskottet och Sällskapet jämte protokollföringen , fondens bokfö­ ring, pen sionernas utbetalning samt övriga löpande göromål för fondens förvaltning åligga, med tillämpning av 5 och 7 §§ i Sällskapets reglemente samt Sällskapets beslut den 25 november 1920 Sällskapets kamrerare. § 4. Formulär till pensionsan sökningar in samlande erforderliga uppgifter an­ gående de sökandes personliga och ekonomiska förhållanden , fastställes av de i § 6 mom. 2 omförmälde delegerade. De i ansökning lämnade uppgifter skola vara bestyrkta av två trovärdiga personer. Ansökning skall vara åtföljd av åldersbevis. § 5. Pen sion srummen till det antal tre fj ärdedelar av behållna ränteavkast­ n in gen medgiver berättas så snart ske kan efter det donationskapitalet blivit till Sällskapet överlämnat. Antagandet av de första pensionärerna samt besättande av nytillkom­ mande eller genom avgång ledigblivna pension srum sker i den ordning under § 6 sägs. § 6. 1. Kungörelse, inn efattande de huvudsakliga villkoren för pensions erhål­ lande samt angivande den tid inom vilken ansökan bör vara ingiven, infö­ res av de i nästföljande moment omförmälda delegerade i bö1jan av va1je år, då något pensionsrum fi nnes ledigt, i de i huvudstadens utkommande dagliga tidningar som bestämmas av förvaltningsutskottet. Vid besättande av pensionsrum skola till pröfning upptagasjämväl såda­ n a under de närmast föregående två kalenderåren ingivna ansökningar, som ännu inte bifallits. 2. Inkomna ansöknin gar skola sedan eventuellt ytterligare erforderliga upplysningar angående sökandena införskaffats samt kamreraren upprät­ tat en promemoria över desamma, under förberedan de gran skning ge­ nom en delegation av förvaltningsutskottet bestående av ordföranden, två skärskilt utsedda ledamöter samt kamreraren. 205

STADGAR FÖR STIFTELSEN KU NGL. PAT R I OT I S KA SÄLLSKA PETS U N DERSTÖDFOND

3. För pensions beviljande och åtnjutande gälla utöver vad donator fö­ reskrivit, följande grunder: a) Pension må i regel icke tilldelas någon, som är yngre än 56 år. b) För erhållande av pension erfordras, att den sökande för sin skäliga bärgning är i behov därav, och böra sålunda i första hand ihågkommas personer, som icke genom egna tillgångar, av husbönder bevilj ade pensio­ ner eller på annat sätt ära tillförsäkrade varaktig försörj ni ng. c) Beviljad pension åtnjutes för livstid dock att densamma må kunna indragas därest tillförlitligen utrönes antingen att pensionärens ekono­ miska förhållanden undergått sådan varaktig och väsentlig förbättring, att ett fortsatt uppbärande av densamma icke skäligen kan anses förenligt med donationens syfte eller att pensionstagaren icke längre för en heder­ liga och oförvitlig vandel . d) Pensionen utdelas kvartalsvis i början av kvartalets tredje månad, och bör därvid åldersbevis företas minst en gång varje år samt i övrigt när så påfordras. Antaget och gilladt å Sällskapets sammanträde den 26 november 1 920. ( Detta har sedermera ändrats till förmån även för kvinnor i vården då trotjänarinnorna blivit allt färre. )

Bilaga 4. Stadgar fö r Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets understödsfond. Av Sällskapet antagna den 1 0 december 1 956. § 1. Stiftelsen har til lkommit genom överförande från K. Patriotiska Sällska­ pet, den 3 1 december 1 956, av tillgångar i aktier och obligationer, vilka vid 1 955 års utgång hade ett bokfört värde av kr 9 1 7.567. Stiftelsens ändamål är att genom penningbidrag främja vård och upp­ fostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning el­ ler utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. Stiftelsens tillgångar skola, helt åtskilda från K. Patriotiska Sällskapets övriga tillgångar, vara överlämnade till förvaring i banks notariatavdelning samt bokföras och redovisas skilda från de sistnämnda. Stiftelsens tillgång­ ar ökas genom överförande av ytterligare medel från Sällskapet.

2 06

STA D GA R FÖR STIFTELSEN KUNGL. PATRIOT I S K A SÄ LLS K A PETS UNDE RSTÖDFOND

Av Stiftelsens årliga behållna avkastning s kall minst en tiondel läggas till kapitalet. Vad därefter återstår disponeras f ör tillgodoseende av Stiftelsens ändamål. § 2. Stiftelsens angelägenheter skola handhavas av en styrelse, med säte i Stockholm, om sju ledamöter jämte fem suppleanter för dem. Styrelseledamöter och suppleanter utses årligen av K. Patriotiska Säll­ skapet under maj månad f ör en tid av ett år. Till sammanträde med styrelsen skola samtliga ledamöter och supple­ anter kallas. Styrelsen, som inom sig utser ordförande, är beslutsf ör när minst fem ledamöter eller suppleanter äro tillstädes. Styrelsen skall ombesö1j a att för Stiftelsen föras fullständiga räkenskaper. Som den 31 december varje år sammanföras i fullständiga bokslut. Bokslut och årsberättelse skall f öre den 1 5 mars va1je år överlämnas till i § 3 omförmälda revisorer. § 3. För granskning av Stiftelsens räkenskaper och f örvaltning utser K. Patrio­ tiska Sällskapet årligen två revisorer, av vilka en ska vara auktoriserad av Stockholms handelskammare, jämte en suppleant f ör dem. Revisorerna skola till Stiftelsens styrelse senast den 30 april varje år avlämna berättelse över granskningen. Styrelse- och revisionsberättelse för nästföregående räkenskapsår fram­ läggs å K. Patriotiska Sällskapets sammankomst i maj månad, varvid be­ handlas frågor om beviljande av ansvarsfrihet för Stiftelsens styrelse och för dess förvaltning under det årsberättelserna avse. § 4. I händelse att hinder skulle uppstå för fullföljande av Stiftelsens verksam­ het och Stiftelsen därför finner böra upplösas, beslutar K. Patriotiska Säll­ skapet, efter styrelsens hörande, om de allmännyttiga eller välgörande ändamål, för vilka Stiftelsens tillgångar i fortsättningen böra disponeras. Övergångsbestämmelse: Så snart Stiftelsen trätt i verksamhet utser K.. Pa­ triotiska Sällskapet ledamöter av styrelsen och suppleanter för tiden till dess sådana val skett i maj 1957.

REGLEMENTE

Bilaga 5. Reglemente Med tillämpning av §§ 7 och 15 i de utav Kungl. Maj: t den 8 juni 1849 gillade och fastställda grundregler för Kungl. Patriotiska Säll skapet och med upphävande av det av Sällskapet den 29 maj 1906 antagna särskilda reglementet i avseende å Sällskapets arbetsordning m. m. Även som av däri gjorda ändringar den 24 februari 1923 och den 30 januari 1931, har Sällskapet antagit följande.

REGLEMENTE § 1. Kallelse till sammanträde med Sällskapet skall minst en vecka före sam­ manträdet införas i den eller de av huvudstadens dagliga tidningar, som Sällskapets förvaltningsutskott bestämmer. Skriftliga underrättelser om sammanträdet skall dessutom tillsändas u tskottets ledamöter. När val av ordförande, vice ordförande, ledamot i u tskottet, ämbetsmän i Sällskapet och revisorer förekommer eller revisionsberättelse skall föredragas, skall sådant anges i kallelsen. § 2. Kallelse till sammanträde med u tskottet tillsändes dess ledamöter. § 3. Vid Sällskapets och utskottets sammanträden skall föras protokoll upp­ tagande de vid sammanträdet närvarande, alla förekommande ärenden och de beslut, som därvid fattas, ävensom yttrande skiljaktiga meningar, då detta begäres. Vid sammanträde fört protokoll justeras vid nästa sammanträde, därest icke Sällskapet eller utskottet för särskilda fall annorlunda bestämmer. § 4. Sekreteraren har, u tom vad grundreglerna därom innehålla, följande ålig­ ganden: a) att föra diarium över inkomna ärenden, upptagande dag när de in­ kommit, blivit avgj orda och expedierade; b) att sedan dag för sammanträde med Sällskapet eller utskottet blivit bestämd, därtill i vederbörlig ordning utfärda kallelse;

208

REGLEMENTE

c) att bereda och föredraga ärendena, så vitt icke desamma jämlikt § 5 tillhöra kamrerarens föredragning, samt föra protokoll vid Sällskapets och utskottets samman träden; d) att bringa Sällskapets beslut till verkställighet; e) att föra förteckning över hederstecken, som av Sällskapet utdelas; f) att föra matrikel över Sällskapets ledamöter g) att förvara och vårda Sällskapets arkiv och övriga handlingar h) att va1je år uppgöra och till utskottet inkomma med förslag till berät­ telse över Sällskapets verksamhet under det gångna året.

§ 5. Kamreraren åligger: a) att handhava Sällskapets ekonomiska angelägenheter och för utskot­ tet bereda och föredraga hithörande ärenden; b) att låta föra Sällskapets räkenskaper samt till utskottet före februari månads slut avlämna nästföregående års räkenskaper. § 6. Sällskapets fi rma tecknas av den eller de personer som förvaltningsutskot­ tet beslutar.

§7 Sällskapets värdehandlingar deponeras i öppet förvar hos banks notariat­ avdelning. §8

Sekreteraren och kamreraren böra i övrigt besörja de särskilda, här ovan icke omförmälda åligganden i tj änsten, som Sällskapet eller utskottet må av förekomna anledningar föreskriva. §9

Vid Sällskapets sammanträde i november utses två revisorer och två supp­ leanter för dem för granskning av kommande årets räkenskaper och för­ valtning. Revision bör vara avslutad och revisionsberättelse för det gångna årets förvaltning avlämnad till utskottet före den 20 april. Förekommer anledning till anmärkning, skall utskottet efter vederbörande tj änstemans hörande däröver avgivna utlåtande. Sällskapet har därefter att besluta om ansvarsfrihet eller om den åtgärd, som, därest ansvarsfrihet icke beviljas, skall vidtagas.

209

REGLEMENTE

§ 1 0. Sällskapet utdelar, efter därom gjorda ansökningar, två medalj er, den ena for lång och trogen tjänst, den andra for långvarig gagnande verksamhet. Medalj erna äro försedda med kunglig krona och bära på åtsidan Kungens bröstbild, på frånsidan en inskription samt medaljörens namn. Båda med­ alj erna präglas i första, andra eller tredj e storleken. Verksamhets- eller tj änstetid som erfordras for sådan medaljs erhållan­ de, är för medalj av tredj e storleken minst 1 5 år, för medalj av andra stor­ leken minst 20 år och for medalj av första storleken minst 25 år; Sällskapet dock obetaget att i fråga om nämnda tidsbestämmelser i särskilda fall göra undantag. Såsom belöning för långvarig trogen tj änst å fartyg eller eljest i sjöfarts­ näring utdelar Sällskapet den s.k. Emmery-medaljen, for vars erhållande fordras en tjänstetid av minst 1 5 år. Medalj tilldelas i guld eller silver beroende på sökandens härutinnan tillkännagivna önskan och Sällskapets prövning i varj e fall. Samtliga medalj er bäras i gult och grönt band, efter Sällskapets pröv­ ning om halsen eller å bröstet. § 1 1. På ansökan utdelar Sällskapet belöningar genom medalj eller i penningar for odlingsflit, för förtjänster inom trädgårdsodlingen och inom biodling­ en, för yrkesskicklighet såsom hantverkare samt för förtjänster om hant­ verksyrkenas förkovran. För särskild berömvärd fostrargärning kan Sällskapets silverkors utde­ las. § 1 2. Närmare bestämmelser angående ansökningar om medaljers och pen­ ningbelöningars u tdelande, handlingar till ansökningarnas bestyrkande och gäldande av kostnad for medaljer ävensom övriga i avseende å belö­ ningars utdelande erforderliga föreskrifter meddelas av Sällskapet. § 1 3. Till Sällskapet äro överlämnade följ ande fonder: 1 ) Brandstodsfonden (testamente 1 777 och 1 795) 2) Hemgiftsfonden (Ebersteinska, Schotteska och Kuhlmanska dona­ tionerna 1 778, 1 779, 1 807 och 1 8 17) 3) Sundbergska donationsfonden (testamente 1781) 4) Rudbeckska fonden (testamente 1 802) 2 10

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRA N DE, SEKRETERARE M . FL.

5) Thurgrenska fonden (testamente 1 867) 6) Branderska fonden (testamente 1869) 7) Svenska Trädgårdsföreningens fond (donation 19 1 2) 8) Fredrik Björns donationsfond (testamente 1914) . Dessa fonder förvaltas och deras avkastning används i enlighet med dona­ tionsbrevens bestämmelser och de särskilda föreskrifter Säl lskapet med­ delar. Till Sällskapet äro knutna tvenne stiftelser, näml igen stiftelsen Kungl. Pa­ triotiska Säll skapets understödsfond (stadgar 1957) och Kungl . Patriotiska Sällskapets pensionsstiftelse (stadgar 1957) . Understödsfondens ändamål är att fr ämja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. Pensionsstiftelsens ändamål är att bereda pension åt personer, som äro ell er varit anställda hos Sällskapet. Stockholm den 30 januari 1 960.

Bilaga 6. Förteckning över ordförande, sekreterare, ledamöter av förvaltningsutskottet m . fl. ORDFÖRANDE 1766-26/2 1 767 26/2 1767-2/6 1 768 2/6 1768- 1 /2 1769 1/2 1 769-28/11 1770 28/ 1 1 1770-1 5/5 1 771 15/5 1771-21/9 1 771 21/9 1 77 1 - 1 7/2 1772 17 /2 1 772-26/5 1 772 26/5 1 772-3/9 1772 3/9 1 772-9/ 1 1 1 772 9/ 1 1 1772-3/5 1773 3/5 1 773- 1 3/9 1 773 13/9 1773-22/1 1774 22/ 1 1 774-9/6 1774

Edvard Carleson Niclas von Oelreich Olof Celsius Bengt Ferrner Axel Magnus von Arbin Johan Stenbeck Johan af Bjerken Johan Jacob Westberg Bengt Ferrner Patrik Alströmer Carl Rudenschöld Erik von Stockenström Carl Fredrik Scheffer Nils Adam Bielke

211

FÖRTECKNI N G ÖVER ORDFÖRA NDE, SEKRETERARE M.FL.

9/6 1 774-2 1 /9 1 774 2 1 /9 1 774-14/ 1 1 775 1 4/ 1 1 775-6/5 1 775 6/5 1 775-26/8 1 775 26/8 1 775-22/ 1 1 776 22/ 1 1 776-1 8/5 1 776 1 8/5 1 776-9/ 1 1 1 776 9/ 1 1 1 776-25/ 1 1 777 25/ 1 1 777-10/5 1 777 10/5 1 777- 1 3/9 1 777 13/9 1 777-1 7 /1 1 778 17 /1 1 778-1 6/5 1 778 1 6/5 1 778- 1 9/9 1 778 1 9/9 1 778- 1 6/ 1 1 779 1 6/ 1 1 779- 1 5/5 1 779 1 5/5 1 779-1 2/9 1 779 1 2/9 1 7 79-1 5/ 1 1 780 1 5/ 1 1 780-20/5 1 780 20/5 1 780-7/ 1 0 1 780 7 / 1 0 1 780-27 / 1 1 78 1 27 / 1 1 78 1 -1 2/5 1 78 1 1 2/5 1 781-29/9 1 78 1 29/9 1 78 1 -26/ 1 1 782 26/ 1 1 782-1 1 /5 1 782 1 1 /5 1 782-23/ 1 1 1 782 23/ 1 1 1 782-25/ 1 1 783 25/ 1 1 783-1 7 /5 1 783 1 7/5 1 783-1 3/9 1 783 1 3/9 1 783-1 7/ 1 1 784 17 /1 1 784-22/5 1 784 22/5 1 784-23 / 1 0 1 784 23/ 1 0 1 784-22/1 1 785 22/ 1 1 785-28/5 1 785 28/5 1 785-2 1 /9 1 785 2 1 /9 1 785-28/ 1 1 786 28/ 1 1 786-20/5 1 786 20/5 1 786-23/9 1 786 23/9 1 786-27/ 1 1 787 27 /1 1 787- 1 9/5 1 787 1 9/5 1 787-29/9 1 787 212

Johan Georg Wallencreutz Melker Falken berg Johan Nordenankar Hans Henrik Boije Carl Sparre Samuel Schröderstierna Christoffer Falkengreen Sven Bunge Fredrik Wilhelm Hessenstein Johan Liljencrantz Carl Fredrik Scheffer Fredrik Horn Johan Aron Adelborg Johan von Heland Claes Alströmer Fredrik Mozelius Fredrik von Stenhagen Fredrik Sparre Erik Schroder Zacharias Johan Strandberg Carl Johan Ridderstolpe Carl Johan Gyllenborg Johan Georg Lillienberg Gustaf Celsing Carl Johan Stierngranat Abraham Bäck Johan Arndt von Post Peter Jonas Bergius Samuel Sandels Charles De Geer Adam Fredenstierna Johan Rosir Jöran Gyllenstierna Gustaf Philip Creutz Carl Sparre Fredrik Cronstedt Jacob von Engeström Carl Christoffer Arfwedson Gustaf Adolf von Siegroth Olof Lidiin

FÖRTEC K N I N G ÖVER O RDFÖRANDE, S E K RETERARE M . FL.

29/9 1 787-1 9/ 1 1 788 1 9/ 1 1 788-1 7 /5 1 788 1 7 /5 1 788-27 /9 1 788 27 /9 1 788-3 1 / 1 1 789 3 1 / 1 1 789-23/5 1 789 23/5 1 789-26/9 1 789 26/9 1 789-30/ 1 1 790 30/ 1 1 790-29/5 1 790 29/5 1 790-25/9 1 790 25/9 1 790-29/ 1 1 79 1 29/ 1 1 79 1 -28/5 1 79 1 28/5 1 79 1 -24/9 1 79 1 24/9 1 79 1 -28/ 1 1 792 28/ 1 1 792- 1 9/5 1 792 1 9/5 1 792-29/9 1 792 29/9 1 792-30/ 1 1 793 30/ 1 1 793-29/5 1 793 29/5 1 793-28/9 1 793 28/9 1 793-25/ 1 1 794 25/ 1 1 794-3 1 /5 1 794 3 1 / 5 1 794-27 /9 1 794 27 /9 1 794-3 1 / 1 1 795 3 1 / 1 1 795-30/5 1 795 30/5 1 795-26/9 1 795 26/9 1 795-30/ 1 1 796 30/ 1 1 796-28/5 1 796 28/5 1 796-24/9 1 796 24/9 1 796-2 1 / 1 1 797 2 1 / 1 1 797-27/5 1 797 27 /5 1 797-30/9 1 797 30/9 1 797-27 /1 1 798 27 / 1 1 798- 1 9/5 1 798 1 9/5 1 798-22/9 1 798 22/9 1 798-26/ 1 1 799 26/ 1 1 799-25/5 1 799 25/5 1 799-28/9 1 799 28/9 1 799- 1 8/ 1 1 800 1 8/ 1 1 800-24/5 1 800 24/5 1 800-27 /9 1 800 27 /9 1 800-3 1 / 1 1 80 1

Johan H isinger Carl Falker Samuel Gustaf H ermelin Samuel af Ugglas Magnus Fredrik Brahe Bengt Magnus Björkman Olof Wetterqvist AndersJohan H agströmer Johan Gustaf von Carlsson Erik af Wetterstedt Schering Rosenhane Albrecht von Lantingshausen Daniel Lithander Gustaf Adolf Leijonmarck Carl Mannerskantz (Råbergh) Johan Björnstjerna Gustaf Silfverstråle Samue! Johan Chierlin Jean De Bedoire Carl Gustaf Adlermarck Fredrik Silverstolpe Anders Pettersson Reimers Magnus Fredrik Brahe Daniel Asplund Ulrik Celsing Fredrik von Stenhagen Carl Olsson Carl Wilhelm Stråle Bengt Reinhold Geijer Gustaf Starck Claes Gartz Samuel Gustaf H ermelin Johan Westin d. y. Knut Knutsson Posse Carl Peter Lenngren Nils Almroth Georg Fredrik Diedrichson Olof Elias Lagerheim Olof Peter Swartz Abraham Niclas Edelcrantz 213

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRA NDE, SEKRETERARE M . FL.

3 1 / 1 1 80 1-30/5 1 80 1 30/5 1 801-26/9 1 80 1 26/9 1 80 1 -30/ 1 1 802 30/ 1 1 802-29/5 1 802 29/5 1 802-25/9 1 802 25/9 1802-29 / 1 1 803 29/ 1 1 803-2 1 / 5 1 803 2 1 /5 1 803-24/9 1 803 24/9 1 803-2 1 / 1 1 804 2 1 / 1 1 804-26/5 1 804 26/5 1 804-29/9 1 804 29/9 1 804-26/ 1 1 805 26/ 1 1 805-25/5 1 805 25/5 1 805-28/9 1 805 28/9 1 805-25/ 1 1 806 25/ 1 1 806-3 1 / 5 1 806 3 1 /5 1 806-27/9 1 806 27/9 1 806-3 1 / 1 1 807 3 1 / 1 1 807-30/5 1 807 30/5 1 807-26/9 1 807 26/9 1 807-30/ 1 1 808 30/ 1 1 808-28/5 1 808 28/5 1 808-24/9 1 808 24/9 1 808-28/ 1 1 809 28/ 1 1 809-27 /5 1 809 27 /5 1 809-30/9 1 809 30/9 1 809-27 / 1 1 8 1 0 2 7/ 1 1 8 1 0-26/5 1 8 1 0 26/5 1 8 1 0-29/9 1 8 1 0 29/9 1 8 1 0-26/ 1 1 8 1 1 26/ 1 1 8 1 1-25/5 1 8 1 1 25/5 1 8 1 1-28/9 1 8 1 1 28/9 1 8 1 1- 1 / 1 1 8 1 2 1 / 1 1 8 1 2-30/5 1 8 1 2 30/5 1 8 1 2-26/9 1 8 1 2 26/9 1 8 1 2-30/ 1 1 8 1 3 30/ 1 1 8 1 3-29/5 1 8 1 3 29/5 1 8 1 3-25/9 1 8 1 3 25/9 1 8 1 3-29/ 1 1 8 1 4 29/ 1 1 8 1 4-2 1 /5 1 8 1 4

Jan Erik Gerss Mårten Ekman Carl Fredrik Fredenheim Albrecht von Lantingshausen Olof Widegren Mathias Rosenblad Fredrik Wilhelm von Ehrenheim Pehr Eberhard Georgii Carl August Grewesmöhlen Pehr Alexander Rudbeck H enrik Nicander Nils von Rosenstein Isak af Darelli Carl Wilhelm Salonius Lars af Segerström Claes Adolf Fleming H ermanJulin Lars Christian Tingstadius T hure Leonhard Klinkowström Johan Erik Edman Lars von Engeström Feodor Mauritz Aminoff H enrikJohan Nauckhoff Nils Dalberg Gudmund J öran Adlerbeth David von Schulzenheim Erik af Wetterstedt Erik Thomas Svedenstierna Lars von Engeström Carl Nathanael af Klercker J ohan Erik Palmsvärd (Nibelius) Daniel Edelcreutz Hans Jacob Chierlin Abraham Niclas Edelcrantz Israel Ström Samuel Niclas Casström Carl Adam Ehrengranat Gustaf Johan Billberg J ohan Liijencrantz Pehr Alexander Rudbeck

FÖRTEC K N I N G ÖVER ORDFÖ R A N D E , SEK RETERA R E M . FL.

2 1 /5 1 8 1 4-20/5 1 8 1 5 20/5 1 8 1 5-25/ 1 1 1 8 1 5 25/ 1 1 1 8 1 5-25/5 1 8 1 6 25/5 1 8 1 6-30/ 1 1 1 8 1 6 30/ 1 1 1 8 1 6-3 1 /5 1 8 1 7 3 1 /5 1 8 1 7-29/ 1 1 1 8 1 7 29/ 1 1 1 8 1 7-30/5 1 8 1 8 30/5 1 8 1 8-28/ 1 1 1 8 1 8 28/ 1 1 1 8 1 8-22/5 1 8 1 9 22/5 1 8 1 9-27 / 1 1 1 8 1 9 27 / 1 1 1 8 1 9-27 /5 1 820 27 /5 1 820-25/ 1 1 1 820 25/ 1 1 1 820-26/5 1 82 1 26/5 1 82 1 -24/ 1 1 1 82 1 24/ 1 1 1 82 1 - 1 8/5 1 822 1 8/5 1 822-30/ 1 1 1 822 30/ 1 1 1 822-3 1 /5 1 823 3 1 /5 1 823-29/ 1 1 1 823 29/ 1 1 1 823-22/5 1 824 22/5 1 824-27 / 1 1 1 824 27/ 1 1 1 824-28/5 1 825 28/5 1 825-26/ 1 1 1 825 26/ 1 1 1 825-27 /5 1 826 27/5 1 826-29/9 1 827 29/9 1 827-3/6 1 828 3/6 1 828-30/5 1 829 30/5 1 829-22/5 1 830 22/5 1 830-28/5 1 83 1 28/5 1 83 1-26/5 1 832 26/5 1 832-30/5 1 833 30/5 1 833-3 1 /5 1 839 3 1 /5 1 839-3 1 /5 1 842 3 1 /5 1 842-6/9 1 843 30/ 1 1 1 843-23/9 1 853 30/5 1 854-23/ 1 0 1 85 7 29/5 1 858- 1 7/3 1 877 25/9 1 877-24/5 1 878 24/5 1 878-28/5 1 883 28/5 1 883-22/5 1 885 22/5 1 885-27/5 1 886

Nils von Rosenstein Carl Peter Lenngren Johan Henrik Peterson Lars von Engeström GudmundJöran Adlerbeth I sak Reinhold Blom J ustus Christoffer Lind Samuel Gustaf Hermelin Peh r Adolf Ekorn Carl Peter Klintberg Gustaf Fredrik Wirsen Daniel Edelcreutz Fredric Philip Klingspor Gabriel Poppius JohanJacob Hedren Carl Peter af Klintberg HermanJ ulin Gustaf Broling Peh r Alexander Rudbeck Johan Peter Billberg Nils Frödelius Carl Fredrik Landberg Anders Söderholm Mathias Rosenblad Gabriel Poppius HermanJ ulin Jöns J acob Berzelius Carl Eric Tunelius Axel Adlersparre Gustaf Fredrik Åkerh ielm Johan Henrik Peterson Lars Gabriel af Sillen Carl Anton Kock Gustaf Fredrik Åkerh ielm Peh r Westerstrand I srael Tauvon Thomas Henrik Bergstedt Carl Jonas Oscar Alströmer Johan Peter Arrhenius Carl Petter Dah lgren 2 15

FÖRTECKNING ÖVER ORD FÖRANDE, SEKRETERARE M . FL.

27/5 1 886-29/5 1 9 1 8 29/5 1 9 1 8-28/4 1 930 27/5 1 930-27/9 1 952 1 952- 1 954 1 954 1 955-1973 1 973- 1 988 1 988-2002 2002-

Frans Albert Anderson Hugo Erik Mauritz Bohman Per Gustaf Södermark Carl Edvard Tiselius Sven August Daniel Tunberg Harald Nordenson Gösta Berg Carl Viktor Wilhelm Odelberg Sigfrid Rålamb Erik Joh an Nordenfalk

VICE ORDFÖRANDE 25/ 1 1 1 8 1 5-25/5 1 8 1 6 25/5 1 8 1 6-30/ 1 1 1 8 1 6 30/ 1 1 1 8 1 6-3 1 /5 1 8 1 7 3 1 /5 1 8 1 7-29/ 1 1 1 8 1 7 29/ 1 1 1 8 1 7-30/5 1 8 1 8 30/5 1 8 1 8-28/ 1 1 1 8 1 8 28/ 1 1 1 8 1 8-22/5 1 8 1 9 22/5 1 8 1 9-27/ 1 1 1 8 1 9 2 7/ 1 1 1 8 1 9-27/ 5 1 820 27 /5 1 820-25/ 1 1 1 820 25/ 1 1 1 820-26/5 1 82 1 26/5 1 82 1 -24/ 1 1 1 82 1 24/ 1 1 1 82 1-1 8/5 1 822 1 8/5 1 822-30/ 1 1 1 822 30/ 1 1 1 822-3 1 /5 1 823 3 1 /5 1 823-29/ 1 1 1 823 29/ 1 1 1 823-22/5 1 824 22/5 1 824-27 / 1 1 1 824 27/ 1 1 1 824-28/5 1 825 28/5 1 825-26/ 1 1 1 825 26/ 1 1 1 825-27 /5 1 826 27/5 1 826-24/ 1 1 1 827 24/ 1 1 1 827-28/6 1 828 29/ 1 1 1 828-28/ 1 1 1 829 28/ 1 1 1 829-27 / 1 1 1 830 27 / 1 1 1 830-26/ 1 1 1 83 1 26/ 1 1 1 83 1 -24/ 1 1 1 832 24/ 1 1 1 832-30/ 1 1 1 833 30/ 1 1 1 833-29/ 1 1 1 834

Samuel Niclas Casström Carl Peter Klintberg Ambrosius Magnus Berghman Carl Cassel Lars Halmblad Christoffer Humble Carl Peter Hällström Gustaf Broling Johan Adolf Hertzman Nils Frödelius Johan Fredrik Dufwa Anton Fredrik Kock Samuel Fredrik Ziervogel Magnus Gabriel Wimmerstedt Gustaf Lorentz Sivertsson Lars Olsson Erik Gadelius Elias Wilhelm Brandel Lorens Munter Philipson Gustaf Alten AndersJohansson Hyckert Jöns Jacob Berzelius Hermanjulin Carl Eric Tunelius Carl Peter Hällström Johan Peter Olsson Longberg Elias Wilhelm Brandel Johan Magnus Härstedt Carl Anton Kock

216

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE, SEKRETERARE M.FL.

29/11 1834-30/11 1838 30/ 11 1838-22/11 1845 22/11 1845-30/11 1854 30/ 1 1 1854-28/11 1856 28/11 1856-24/4 1858 29/11 1858-5/5 1866 31/5 1866-23/4 1873 28/4 1873-25/9 1877 25/9 1877-28/5 1883 29/9 1883-22/5 1885 29/9 1885-8/2 1887 28/3 1887-28/11 1898 28/11 1898-29/5 1 918 21/11 1918-27/ 1 1 1929 27/11 1929-27/5 1930 16/9 1930-25/11 1943 25/ 11 1943-1/7 1944 23/11 1944-20/11 1952 1952-1954 1954-1955 1955-1956 1956-1973 1973-1988 1988-2002 2002-

Lars Gabriel af Sillen Tobias Fogelström Israel Tauvon Carl Gustaf Cassel Elias Wilhelm Brandel Johan Niklas Borelius Sven Wilhelm Gynther T homas Henrik Bergstedt Johan Peter Arrhenius Carl Petter Dahlgren CarlJohan Lillj ebjörn StenJohan Drakenberg Hugo Erik Mauritz Bohman Hans Daniel Gustaf Rhodin Per Gustaf Södermark Karl Lennart Adam Emanuel Reuterskiöld Otto Harald Almström Karl Edvard Tiselius Sven August Daniel Tunberg Harald Nordenson Carl Einar Sj ögren Tage Gustaf Wärn Carl Viktor Wilhelm Odelberg Sigfrid Rålamb ErikJohan Nordenfalk Erik Ragnar Norberg

SEKRETERARE OCH AMANUENSER 1 766-181 5 Erik Sefström, sekreterare 1766-16/ 3 1769 Pehr Stenbeck, sekreterare 16/ 3 1769-29/3 1770 Adolf Modeer, förste sekreterare 25/5 1770-16/ 7 1799 Nils Jacob Nymansson, andre sekreterare 29/6 1772-12/10 1774 Adolf Fredrik Riste1 1 , andre sekreterare 26/ 11 1774-17/ 1 1778 Carl Lidmark, tredje sekreterare 22/ 4 1780 Johan Fischerström, andre sekreterare 13/12 1783-28/11 1796 Carl Birger Rutström, andre sekreterare 29/ 3 1797-28/9 1799, sekreterare 28/9 1799-13/4 1826 Olof Altin, amanuens 28/9 1799-1/9 1811 Christian Lengblom, amanuens 28/9 1811-21/5 1814 Carl Christian Limnell, amanuens 21/5 1814-23/3 1830

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRAN D E, SEKRETERARE M.FL.

SEKRETERARE 29/9 1 827-6/9 1 862 28/ 1 1 864-27 /3 1 880 27 / 4 1 880-1 3/ 1 1 1 884 29/ 1 1 885-1 1 / 1 1 1 9 1 9 1 8/ 1 2 1 9 1 9-3 1 /3 1 945 1 /4 1 945-1/4 1 956 1 956-1 963 1 963- 1 973 1 973-1 988 1 988- 1 998 1 999-2005 2005-2007 2008-

Gustaf Eric Pasch Nils Johan Andersson Johan Christoffer Jolin Severi n Jolin Sten Adalrik Drakenberg Johan Olof Örtenblad Carl Einar Sjögren Jens Harald Qvistgaard Ebbe Gyllenstierna Kerstin Ingrid Sönnerlind Gunnar Ingemar Tysk Eva Marie Elisabeth Ortmark Norlin Astrid Marianne Reuterskiöld

SKATTMÄSTARE 1 77 1 - 1 8 1 5 1 77 1 Pehr Stenbeck 1 772 Johan Stenbeck 1 773 Christoffer Faxel l Sven GustafJerlin 1 774 1 775 Jacob Norin 1 776 Johan Stenbeck 1 777 Fredrik von Stenhagen 1 778 Erik Schröder 1 779 Bengt Bergius 1 780 Samuel af Ugglas 1 78 1 Pehr Kl int Peter Widman 1 782 1 783 Fredrik Cronstedt 1 784 Johan Ruther 1 785 Peter Suther 1 786 Olof Wetterqvist Lars Melin 1 787 1 788 Samuel Johan Chierlin 1 789 Daniel Lithander 1 790 Carl Mannerskantz ( Råbergh) 1 79 1 Thomas Gustaf Bjurling 1 792 Anders Geringius 1 793 Claes Gartz 1 794 Lars Collin 2 18

FÖRTEC K N I N G ÖVER O R DFÖRAN DI':, S E KRETERARE M. FL.

1 795 1 796 1 797 1 798 1 799 1 800 1 80 1 1 802 1 803 1 804 1 805 1 806 1 807 1 808 1 809 1810 1811 1812 1813 1814 1815

Carl Wilhelm Stråle Anton Reinhold Carstens Carl Wilhelm Stråle Carl Peter Lenngren Bernhard Ludvig Grubb Pehr Ahlström Olof Widegren Bernhard Ludvig Grubb Hans Brandel Herman julin Bernhard Ludvig Grubb Carl Gustaf Geijer Bernhard Ludvig Grubb Johan Erik Edman Bernhard Ludvig Grubb Magnus Lagervall Herman Julin Magnus Lagervall Magnus Lagervall Herman Julin Magnus Lagervall

KAMRERARE 1 8 1 5- 1 8 1 9 1 8 1 9- 1 8 4 1 1 84 1 - 1 844 1 844-1 858 1 858- 1 883 1 883- 1 9 1 4 1 9 1 4- 1 958 1 958-1 972 1 972-2005 2005-

Magnus Lagervall Erland Fredrik Ström Carl Gustaf Kusel Carl johan Hjorth Samuel Agrell Carl Herman von Stapelmohr Hans Hugo Bohman Gunnar Augustjosephson Nils Axel Vilhelm Frisk Hans Otto Ahlin

ÖVRIGA LEDAMÖTER AV KU NGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS UTSKOTT

Carl Fredrik Scheffer 1 784- 1 786 Carl Johan Ridderstolpe 1 784-1 785 Bengt Ferrner 1 784-1 787 Johan Jacob Westberg 1 784

219

FÖRTECKN ING ÖVER OR DFÖRAN DE, SEKRETERARE M . FL.

Axel Magnus von Arbin 1 784 Johan Nordenankar 1 784 Johan Christiernin 1 784 Bengt Qvist 1 784 Johan Aron Adelborg 1 784 Carl Bernhard Wadstrom 1 784 Charles De Geer 1 784 Jöran Gyllenstierna 1 785 Nils af Zellen 1 785 Samuel af Ugglas 1 785-1 788 Erik af Wetterstedt 1 785-1 786, 1 788-1 794 Samuel af Söderling 1 785 Mårten Ekman 1 785 Carl Erik Wadenstierna 1 786 Fredrik von Post 1 786 Samuel Gustaf Hermelin 1 786, 1 789-1 790 Gustaf Adolf Leij onmarck 1 786- 1 787 Arvid Faxe 1 786 Erik Schröder 1 786 Anders Johan Hagströmer 1 786, 1 790 Gustaf Adolf von Siegroth 1 787 Jacob von Engestrom 1 787 Carl Johan Gyllenborg 1 787, 1 799-1 805 Lars Melin 1 787 Johan Björnstjerna 1 787- 1 788 Erik Bredberg 1 787 Schering Rosenhane 1 789, 1 794 Gustaf Silf:verstråle 1 789 Olof Wetterqvist 1 789, 1 79 1 - 1 793 Anders Pettersson Reimers 1 789 Olof Wallquist 1 790 Claes Horn 1 790 Claes Gartz 1 790-93, 1 795, 1 798-1 804 Albrecht von Lantingshausen 1 79 1 , 1 801-1 8 1 4 Carl Mannerskantz ( Råbergh ) 1 79 1-1 793 Gustaf Fredrik Linnerhielm 1 792-1 793 Samue! Johan Chierlin 1 794 Jan Erik Gerss 1 794-1 795, 1 80 1 - 1 804 Johan Westin d. y. 1 794, 1 798-1 800, 1 806-1 807 Fredrik von Stenhagen 1 795 2 20

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE, SEKRETERARE M.FL.

Olof Erik Kumblin 1795 Carl Peter H agström 1795, 1798 Johan Niclas Dan ckwardt-Lillieström 1 798-1800 Knut K: son Posse 1799-1802 Carl Wilhelm Stråle 1799-1 800, 1806-181 5 Abraham Niclas Edelcrantz 180 1 , 1805 Johan Erik Noreen 1801-1802 Lars af Segerström 1 801 -1802 Carl Olsson 180 1 - 1 802 Olof Peter Swartz 1 801-1802 Johan Liijen crantz 1803-1 807 Fredrik Wilhelm von Ehrenheim 1 803-1805 Mathias Rosenblad 1803-1 805 Pehr Eberhard Georgh 1803-1 805 Pehr Alexander Rudbeck 1 803-1808 Carl Peter Lenn gren 1 803-1805, 181 5-1826 Carl August Grewesmöhlen 1803-1805 Isak af Darelli 1803-1 805 Henrik Nicander 1 806-181 4 Lars Christian Tingstadius 1 808 Carl Wilhelm Salonius 1 808-1814 Hans Jacob Chierlin 1809-1 825 Herman Julin 1809-1 827, 1 828-1834 Christoffer H umble 1 815- 1 8 1 7 Erik T homas Svedenstierna 181 5- 1 820 Sven Brisman 1815

ÖVRIGA LEDAMÖTER AV FÖRVALTNINGSUTSKOTTET

Isak Ouchterlony 1 815-1817 Magnus Lagervall 18 1 5-1 819 Isak Reinhold Blom 1 8 1 7-1822 Johan Jacob Hedren 1 817-1821, adjungerad 1 822 Carl Wilhelm Salonius 1 808-1814, 1817-1 822 Erland Fredrik Ström 18 1 9- 1 831, 1 832-1 842 Ambrosius Magnus Berghman 1820-1 821 Axel Adlersparre 1821 -1822 Johan Olof Berg 1821- 1 826 Magnus Gabriel Wimmerstedt 1822-1 824, 1827-1 829 Samuel Niclas Casström 1822-1 827 Johan Peter af Billbergh 1 824-1827

22 1

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE, SEKRETERARE M . FL.

Carl Eric af Tuneld 1 825-1 828, 1 829- 1 830, 1 8 3 1 - 1 859 Johan Arosenius 1 826-1 829 Johan Olof Wennberg 1 826-1 83 1 Fredric Bogislaus von Schwerin 1 827-1 830 Jöns Jacob Berzelius 1 827-1 829, 1 830-1 848 Christian Ehrenfried von Weigel 1 827- 1 828 Lorens Munter Philipson 1 828- 1 832, 1 833-1 840 Adolf Peter von Sydow 1 828-1 829 Johan Magnus Härstedt 1 829- 1 832 Leonhard Erland Cassel 1 829- 1 835 Carl Peter Hällström 1 830- 1 836 Carl Anton Kock 1 83 1 -1 833, 1 835- 1 842 Elias Wilhelm Brandel 1 832-1 856 Nils Månsson 1 834-1 835 Jöran Cronius 1 835-1 838 Olof Brogren 1 836- 1 84 1 Lars Gabriel af Sillen 1 838- 1 839, 1 842- 1 863 Johan Henrik Peterson 1 839-1 840 Carl Göransson 1 840-1 843 Carl Gustaf Kusel 1 840- 1 844 Carl Johan Hjorth 1 84 1 - 1 858 Israel Tauvon 1 842- 1 845, 1 854- 1 858 Pehr Johan Högfeldt 1 843-1 845 Gustaf Bernhard Appelqvist 1 844-1 845 Tobias Fogelström 1 845-1 846 Johan Fredric Seippel 1 845- 1 853 Johan Fredrik Aminoff 1 846- 1 858 Samuel Agrell 1 849-1 885 Johan Niclas Danielsson Hoffman 1 845- 1 860 Fredrik Blom 1 849-1 853 Erik Adolf Zethelius 1 849-1 860 Lars Magnus Wester 1 853- 1 870 Carl Palmstedt 1 853-1 854, 1 861-1 863 Carl Gustaf Cassel 1 856- 1 858 GustafJacob af Dalström 1 859-1 863 Fredrik Wilhelm Brodin 1 859-1 864 Carl Norstedt 1 859 Gustaf Adolph Montgomery 1 859- 1 86 1 Evald Gustaf Leijonmarck 1 859-1 872 Carl Christian Schmidt 1 860- 1 866 222

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE, SEKRETERARE M.FL.

Hans Adolf Bränder 1860-1870 Lars Peter Åkerberg 1863-1867 Carl Ferdinand af Ström 1863-1872 Carl Emanuel Wallander 1863-1865 Sven Wilhelm Gynther 1864-1866 Thomas Henrik Bergstedt 1865-1873 Johan Peter Arrhenius 1866-1877, 1885 CarlJohan Lilljebjörn 1 866-1885 Victor Leonard von Beetzen 1867-1906 Bengt Wilhelm Thornander 1870- 1 877 Alfred Hilarion Wistrand 1870-1874 Carl Petter Dahlgren 1872-1883, 1886-1889 Johan Christoffer Jolin 1 872-1880 Fredrik Adolf R.inman 1873-1882 Knut Fredrik Thedenius 1874-1894 Pontus Fredrik Theodor Winroth 1877-1891 John William Löfgren 1877-1890 Bror Fredrik Seippel 1880-1890 StenJohan Drakenberg 1882-1887 Frans Albert Anderson 1 884-1886 Lars Wilhelm Samuel Lothigius 1885-1 886 Frans Friberg 1886- 1 902 Sven Victor Almgren 1887-1902 Knut Mauritz Lindeberg 1889-1910 Gustaf Leonard Brissman 1890-1897 Carl Gustaf Hugo Thedenius 1890- 1 891 Hugo Erik M auritz Bohman 1891-1 898 Salomon Oscar Hirsch 1891-1931 Ludvig Ferdinand af KJintberg 1894-1 908 O scar Wilhelm Odelberg 1897-1924 Axel Vincent Tauvon 1 898-1904 Carl Abraham Hellström 1902-1905 Carl Harald Bernhard Zetterberg 1902-1915 Hans Daniel Gustaf Rhodin 1904-1918, 1929-1930 Karl I sak Sidenbladh 1 905-1911 Magnus Elliot 1906-1925 Sven Ludvig Herman Rydin 1908- 1 9 1 4 Bernhard Herman Rohtlieb 1910-1 927 Carl Fredrik Michael Fant 1911-1920 Johan Fredrik N yström 1 914-1918 223

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE, SEKRETERARE M.FL.

Thure Gustaf Hellström 1915-1930 Per Gustaf Södermark 1918-1929 Sten Adalrik Drakenberg 1918-1919 Otto Harald Almström 1920-1943 Carl Daniel Govert Indebetou 1921-1955 Ernst Lars Isac Silfverswärd 1924-1948 Victor James Vilhelm Odelberg 1925-1948 Karl Lennart Adam Emanuel Reuterskiöld 1927-1930 Olof Torgny Hult 1930-1957 Sven August DanielTunberg 1930-1952 Carl Bernhard Reuterskiöld 1930-1945 Axel Morris Hirsch 1931-1963 Karl EdvardT iselius 1943-1944 Sten Edouard William Gordon Stiernstedt 1945-1974 Jon Sigurd Curman 1947-1966 Gunnar AugustJosephson 1948-1958 Harald Nordenson 1948-1955 Carl Einar Sjögren 1952-1955, 1963-1965 Gustaf Vilhelm Petri 1954-1964 Simon Artur Gabriel Skoglund 1955-1965 Tage Gustaf Wärn 1955-1956, 1973-1 979 Karl Gunnar Nils Gustav Rosen 1956-1961 Birger Herman Erik Strandell 1957-1985 Henrik Öfvergård 1959-1984 Erik Vilhelm Ekman 1962-1978 Carl Viktor Wilhelm Odelberg 1963-1973 Johan LudvigJönsson 1965-1985 Gösta Berg 1966-1973, 1988-1993 SvenThure Gerentz 1974-1997 Sigfrid Rålamb ErikJohan Nordenfalk 1978-1988 Kerstin Ingrid Sönnerlind 1978-1988, 1999-2005 Bo Jonas Sjönander 1980-1981 Sven Hampus Salen 1981-1983 Johan MagnusTall 1984-1997 Reinhold Emil Hjalmar Gustafsson 1985-2005 Nils Harry Ingemar Glemme 1986-2004 Dag Herbert Rudolf Widman 1986-2003 Knut Claes Otto Wirsen 1987-2013 Karl Sture Ramström 1988-2009 Erik Ragnar Norberg 1993-2002

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE, SEKRETERARE M. FL.

Gunnar Ingemar Tysk 1998-1999 Hans Otto Ahlin 1999-2005 Märta Susann Charlotte Silfverstolpe 2004Nils-Axel Vilhelm Frisk 2005-2009 Johan Fredrik Dalman 2005Christina Henningsdotter von Arbin 2006Hans Eric Nils Brodin 2006Eva Birgitta Swartz Grimaldi 2009Anna Margaretajosephson 2014-

Ledamöter på årsmöte 2009 i närvaro av kung Carl XVI Gustaf. Foto© Boo Jonsson .

2 25

Referenser

Denna framställning gör inte anspråk på att vara en veten skaplig avhand­ ling. Jag har därför valt att inte tynga den löpande texten med fotnoter. Av sammanhanget torde ändå framgå ganska klart varifr ån informationen hämtats. Skildringen vilar tungt på de uppgifter h andlingarna i Patriotis­ ka Sällskapets arkiv, främst protokollen , ger och Staffan H ögbergs nedan angivna arbete. En h uvudkälla är som nämnts Patriotiska Sällskapets arkiv som för tiden 1767 till 1 967 förvaras i Riksarkivets filial i Arn inge, Täby. Omfånget är på drygt 34 hyllmeter och bara protokollsviten upptar ett 60-tal volymer. Efter 1967 förvaras arkivet i Sällskapets lokaler på Eri ksbergsgatan 1 2 A i Stockholm. I Riksarkivet förvaras också de flesta handlingar rörande Fredrik Bj örns donationsfond, bland annat h uvudböckerna för åren 1 953- 1 957 och pro­ tokoll och verifikationer för år 1 945, medan den 1 957 grundade s. k. Un­ derstödsfondens h an dlin gar förvaras i Patriotiska Sällskapets lokaler. Även Sällskapets års- och verksamhetsberättelser har gett mycket för framställningen. Det kan i sammanh anget n ämnas att Riksarkivet låtit upprätta ett di­ gitalt register över ansökningarna om utdelning av Sällskapets medalj er under tiden oktober 1 900 till maj 1 941. Registret innehåller 52 705 poster. Vid sidan av arkivet har Staffan Högbergs inträngande arbete Kungl. Patri­ otiska Sällskapets historia med särskild hänsyn till den gustavianska tidens agrara reformsträvanden ( 1 96 1 ) utgjort en oundgänglig h uvudkälla för min fr am­ ställnin g. I sammanhanget kan även n ämnas Nils Edlings viktiga arbete För modernäringens modernisering. Två studier av Kungl. Skogs- och Lantbruksa­ kademiens historia (2003) . Ett utmärkt hjälpmedel för en ingång och överblick av innehållet i Säll­ skapets skriftserier h ar Gudrun Sanden stått för. I mars 1 992 fann hon i klockstapeln i Håbo-Tibble en låda innehållande 1 42 små blå-grå h äften av Journal/Nyjournal uti Hushållningen. H on blev så intresserad av innehållet att hon tillsammans med sin make Börj e kompletterat och registrerat allt inn ehåll från h ela utgivningstiden 1 776-1 8 1 3, sammantaget 2 228 artiklar 226

REFERENSER

och sammanfattat innehållet artikel för artikel. Resultatet av makarnas an­ strängningar föreligger i tryckt form: Gudrun Sande n, Journal/Ny Journal uti HushcUlningen 1 776- 1 8 1 3, del 1-3 (2001) . Utgåvorna är försedda med sakords-, orts- och författarregister. Svenskt biografiskt lexikon har utgjort en ovärderlig tillgång när det gäller personuppgifter. Den bilagda förteckningen över Sällskapets ordförande, sekreterare, kamrerare och ledamöter av förvaltningsutskottet har jag att tacka fil. lie. Lars-Olof Skoglund för.

Litteratur i övrigt Johan Axel Almquist, Södermanlands läns Kungl. HushållningssällslwjJ 18141914 (1914) Gösta Berg, Hattkedjan. Ett bidrag till belöningssilvrets historia (Rig 1971) Eva Bergman, Nationella Dräkten. Gustaf III:s dräktreform 1778 (1 938) Carl-:J ohan Gadd, J ordbruket och livet på landet. I Signums svenska kulturhistoria, Frihetstiden (2006) - Agrar revolution under två sekel (2009) Sven Gerentz, Kommerslwllegium och nä·ringslivet 165 1 - 1 951 (195 1 ) - Patriotiska Sällskapet och Kommerskollegium - två väktare av 1 700-ta­ lets patriotiska hushållning (Patriotiska Sällslwpets verksamhetsberättelse 1992) Ebbe Gyllenstierna, Kungl. Patriotiska Sällskapet och den nationella dräk­ ten (Patriotiska Sällskapets verksamhetsberättelse (198 1 ) - Kungl. Patriotiska Sällskapets belöningsverksamhet u nder 1700-talet och början av 1800-talet ( Patriotiska Sällskapets verksamhetsberättelse 1982) - Kungl. Patriotiska Sällskapets medalj er över icke kungliga personer (Pa­ triotiska Sällskapets verksamhetsberättelse 1983) - Kungl. Patriotiska Sällskapets belöningsmedaljer för särskild verksam­ h et (Patriotiska Sällskapets verksamhetsberättelse 1987) Sven-Erik Liedman, Den synliga handen. Anders Berch och ekonomiämnena vid 1700-talets svenska universitet (1986) Sten Lindroth , Kungl. Vetenskapsakademiens historia 1 739-1818 (1967) - Svensk lärdomshistoria, 3, Frihetstiden (1978) Fredrik Charpentier Ljungqvist, Befolkning, Jordbruk och landskapsbild i Sve­ riges historia 1721-1830 (2011) Wilhelm Odelberg, Lärdom för livet (1999) Jan Stattin, Hushållningssällskapen och agrarsamhällets förändring. Utveckling och verksamhet under 180 0 -talets första hälft (1980)

REFERENSER

Kerstin Sönnerlind, Mademoiselle Christina Charlotta Richardy - den för­ sta kvinnliga ledamoten av Patriotiska Sällskapet ( Patriotiska Sällskapets verksamhetsberättelse, 1989) Gunnar Tysk, Kungl. Patriotiska Sällskapets hushållningsjournaler 17661813 ( Patriotiska Sällskapets verksamhetsberättelse 1 999) Ulf Wickbom , Iden som slog rot. HushållningsSällskapet 200 år: Kalmar-Krono­ berg-Blekinge (2011) Claes Wirsen , Patriotism , ekonomi och huskurer om Sällskapets "Hushåll­ nings Journal" och den samtida läkekonsten ( Patriotiska Sällskapets verk­ sarnhetsberättelse 2002)

Personre gister

Acke, Johan (JAG) 116 Ackerman, Johan Christian 53, 165 Adelsohn Liljeroth, Lena 93 Adlersparre, Axel 164-165 Adlersparre, Georg 165 Adlersparre, Sophie 126 Ahlin, Hans Otto 39 Ahlström, Alvina 96 Alden, Björn 94 Aldini, Giovanni 111 Allard, Henry 37 Almqvist, C. J. L. 168 Alströmer, Claes 35 Alströmer, Jonas 11, 144 Anckarström, Jacob Johan 43 Andersdotter, Greta 61 Andersdotter, Kirstin 67 Andersson, Frans Albert 125, 130, 166 Andersson, Nilsjohan 115-116, 118, 124, 176 Arbin, Axel Magnus von 27-28 Arbin, Christina Henningsdotter von 39 Arfwedson, Carl Christoffer 35 Asp, Pehr Olof von 119 Aspehult, Märta 97 Balthasar Knigge, Anna Maria von 151 Barchceus, Anders Gustaf 61, 67 Beck-Friis, Joachim 31

Bengtsson, Greta 81 Bennedich, Carl 132 Berch, Anders 9, 17 Berch, Carl Reinhold von 138-139 Berg, Bengt 80, 218 Berg, Gösta 90-91, 148, 169-170, 177 Bergqvist, Olof 128 Bergström, Karl 128, 130 Bernadotte, Sigvard 138 Berzelius, Jönsjacob 109, 111, 114, 162-164, 175 Bielke, Nils Adam 35 Billberg, Gustafjohan 107-108 Biörk, Gunnar 37 Björn, Karl Fredrik 97-99, 140, 178, 204 Bohman, Hans 75-76, 133-134 Bohman, Hugo 130, 166 Bosson-Nordbö, M aj 37 Brahe, Magnus Fredrik 68 Brander, Hans Adolf 72 Bratt, Karin 168 Bringeus, Nils-Arvid 92 Brodin, Gerh ard 74 Brodin, Hans Eric Nils 39 Bromberg, Dorotea 89 Bunge, Elsa Beata 38, 151 Bunge, Sven 151 Bäck, Torbjörn 91 Carl XVI Gustaf 86, 89, 225 Carlberg, Anders 96 2 29

PERSON REG I STER

Carleson, Carl 1 7 Carleson, Edvard 22-23, 25, 27, 1 53-1 54 Carlsson, Rune 80 Casström, Samuel Niklas 1 08- 1 09, 1 83 Celsius, Anders 1 2- 1 3 Celcius, Olof d.y. 25, 27 Chapman, Fredrik af 53 Collander, Elisabeth Charlotta 83 Conradi, Gustaf Wilhelm 1 49 Creutz, Carl Gustaf 11 2 Cronstedt, Carl Olof 1 70 Curman,Sigurd 1 71 Dahlqvist,.Johanna 1 32 Dalberg, Eric 7 1 Dalberg, ils 1 45-1 46 Dalman, .Johan Fredrik 39, 77 De Geer, Carl 82 De la Gardie, .Jacob 1 08 Deleen, Carl Erik 1 08 Desiree, prinsessa 9 1 Dewall, Erik 68 Diös, Anders 37 Drakenberg, Sten 1 30- 1 3 1 , 1 79 Edelcrantz, Abraham Niclas 1 03, 1 58-1 59 Edelstam, Henrik 93 Edström, Sigfrid 83 Ehrenheim, Carl Gustaf von 92-93 Ehrstrand, Börj e 96 Emmery, Frederic Franc,;ois .Joseph 6 1 -62, 64, 73, 75, 77, 87-88, 1 43 Enhörning, Carl 1 45-1 47 Ericsdotter, Brita Caj sa 7 1 Faggot, .Jacob 1 43 Faxell, Ch ristoffer 40, 1 43- 1 44

Fehrman, Carl Gustaf 1 44 Ferrner, Bengt 27, 68, 1 55- 1 56, 1 58 Fersen, Axel von 1 45 Fischerström, J ohan 1 6, 27, 40, 54, 67-68, 1 04, 1 73- 1 74 Flach, Carl Georg 8 1 Fleming, Lars 79 Fries, Elias 1 2 1-122, 1 24 Frisk, Nils-Axel Vilhelm 1 68 Gadelius, Eric 1 07- 1 09 Gavel, Gunnar 8 1 -82 Gerentz, Sven 25, 1 68 Gerss, .Jan Eric 58 Gezelius, Georg 25 Gj örwell, Carl Christoffer 1 5 1 Glemme, Nils H arry I ngemar 1 68 Grape, Per Olof 1 29 Grapengiesser, Lars.Jacob 84 Grave, Rudolph Otto Eugen 1 1 9 Gren, Martin 9 1 Grewesmöhlen, Carl August 49-50 Grill, .Johan Abraham 35, 1 35 Grönvall, johan Petter 84 Gullbring, Maj 1 70 Gustav I I I 9, 1 3, 1 8, 23, 28, 31 , 33, 45, 47, 62, 80, 1 43, 1 46, 1 551 57, 1 73, 1 86 Gustav IV Adolf 1 3, 62-63, 1 02, 1 64 Gustav VI Adolf 1 70 Gustafsson, Reinhold Emil Hj al­ mar 1 68 Gustavsson, Bengt 90 Gyllenborg, Carl.Johan 2, 34, 6 1 , 1 56 Gyllenstierna, Ebbe 90, 97-98, 1 68, 1 80 Göransdotter, Brita 66

PERSONREG ISTER

Haartman, Fredrika Lovisa 149 Hagberg, Ulf Erik 92 Hagnell, Hans 90 Hagsjö, Gustaf 94 Hallenberg, Jonas 35 Hallin, Jöns Peter 150 H ansson, Max 94 Hazelius, Artur 128, 169 Hedin, Sven 132, 168 H elen, Gunnar 90 Helmfrid, Staffan 92 Hesselgren, Kerstin 1 26, 1 30 Hidemark, Elisabet 92 Hierta, Brita Maria, se Rutensparre Hierta, LarsJohan 20, 167 Hierta-Retzius, Anna 130 Hirsch, Axel 132, 171 1-ljort, Carl 179 Holm, Trygve 37 Hulphers, Vilhelmina 149 Hårleman, Carl 12 Hägg, Peter 91 Högberg, Staffan 7, 17, 22, 30, 35, 45, 55, 66, 70, 83, 1 49, 1 78, 182 lndebetou, Elisabeth 79 Jansson, Anders 67 Jobs, Jesper 95 Jobs, Åsa 95 Johansdotter, Maria 67 Johansson, Erik 76 Johansson, P. G. 119 Johnson, Antonia Ax:son 93 Johnson, Viveca Ax: son 93 Jolin, Johan Qojo) 1 24-125, 177-178 Jolin, Julia 129 Jolin, Severin 82, 125, 130, 1781 79, 182

Jonsson, Anders 71 Jonsson, Erik 37 Juringius, Paul 48 Järdler, Sven 80 Jörlin, Engelbert 45 Jönsson, H jalmar 83 Karl XIV Johan 13, 110, 166, 199 Karlsson, Karl Gustaf 83 Karlsson, Thomas 91 Kempe, Carl 73 Kerfstedt, Amanda 129 Klingenstierna, Samuel 12-13, 2 1 , 155, 163 Knutsson, Gösta 170 Kromnow, Åke 37 Kruse, Anna 126 Lagerbring, Sven 35 Lassinantii, Ragnar 97 Leijonhufvud, Axel Gabriel 22 Lenngren, Anna Maria 104 Lenngren, Carl Peter 104 Lindblad, Matts Adolf 124 Lindhagen, Carl 1 28 Lindroth, Sten 16 Lindström, Lisa 90 Linne, Carl von 1 1-12, 19, 26, 35, 37, 151 Ljungberger, Gustaf 61-62, 142143 Ljungström, Jonas Patrik 1 1 9 Longberg, Johan O lsson 112, 120 Lovisa Ulrika 25, 156, 173 Luca, Fernando Di 91 Lundborg, H elena 95 Lundborg, Ingemar 95 Lubeck, Sven 132 Lyden, Gunnar 81 Löfgren, O rvar 92

PERSONREGISTER

Malmsten, Margareta 90 Malmsten, Tommy 90 Mannerstam, Johan 102-103 Martin, Johan Fredrik 51 Meurman, Johan Anders 27 Mirabeau, Victor Riquetti de 156 Modeer, Adolf 16, 26-29, 31, 40, 43, 45-46, 49, 54, 1 04, 152, 172-1 74, 1 87 Mouradega D'Ohson, Ignatius 47 Mozelius, Fredrik 45 Månsson, Anders 84-85 Månsson, Nils 112, 120

-·

Nathorst, Johan 1 63 Nilsdotter, Annika 126 Nilsson, Elisabet 94 Nilsson, Magnus 139 Nilsson, Sven 1 1 4 Nonnen, Edward 163 Norberg, Erik Ragnar 7, 39, 93 Nordenfalk, Sigfrid Rålamb Erik Johan 7, 39, 87, 91-93, 96, 168-1 71 Nordenskiöld, A. E. 1 37 Nordenskiöld, August 133 Nordenson, Harald 79, 131, 1 66168, 1 71, 175 Nordlander, Johan 138 Nordström, Lubbe 1 32 Nygårds, Lena 94 Odelberg, Vilhelm 87, 90, 1 68171, 1 78-1 79 Odhnoff, Camilla 37 Oelreich, Niclas von 25, 154-155 Olofsdotter, Elin 67 Olofsson, Nils 81 Olsson, Anders 71 Olsson, Hans 71

Ortmark Norlin, Eva 180 Oscar I 200, 204 Oscar Il 88 Owen, Samuel 1 59 Oxenstierna, Axel 25-26 Oxenstierna, Johan Gabriel 1 7 Palmstedt, Carl 1 64 Pasch, Gustaf Erik 1 09, 1 15, 164, 1 74, 1 83 Paulsson, Ragnhild 96-97 Pechlin, Carl Fredrik 66 Pehrsdotter, Sissla 1 50 Pehrsson, Knut 36 Persson, Göran 136 Persson, Lars 81 Peterson, Göte 97 Peterson, Johan Henrik 152 Petren, Sture 37 Petri, Gustaf 171 Phalen, Adolf 1 67 Polhem, Christopher 12, 14 Poppius, Gabriel 1 58, 1 62-163, 170, 182-183 Pålson, Roland 37 Qwarnström, Sven 67 Qvistgaard, Harald 79, 131, 179180 Raab, Adam Johan 35 Reuterholm, Esbjörn Christian 31 Reuterskiöld, Marianne 4, 1 5, 39, 93, 171 , 180 Richardy, Christina Charlotta 38, 149-151 Ristell, Adolf Fredrik 48, 173 Rosenblad, Dorothea 77, 95 Rosenblad, Mathias 1 58-160, 182-183

PERSONREGISTER

Rudbeck, Pehr Alexander 73, 94, 1 0 1 - 1 03, 1 07-1 08, 1 60- 1 6 1 , 1 8 1 Rudenschöld, Carl 3 1 Rudholm, Sten 37 Rutensparre, Brita Maria 38, 1 5 1 Rutensparre, Johan Lorentz 1 5 1 Rutström, Carl Birger 40, 54, 70, 1 04, 1 07-1 09, 1 50, 1 74 Rörström, Sven 53-54 Sahlgren, Niclas 35-36, 1 44 Samuelsson, Peter 69 Schager, Ingeborg 1 30 Scheffer, Carl Fredrik 1 6, 35, 42, 45-46, 48, 62, 1 42 , 1 56-1 58, 1 73 Schulzenheim, Carl Fredrik von 1 46, 1 61 - 1 62 , 1 65 Schuck, Herman 92 Sefström , Erik 23, 25, 40, 1 72 Segerstedt, Torgny 37 Sewell, Anne 1 25 Siegroth, Gustaf Adolf von 1 33 Silfverstolpe, Märta Susann Charlotte 39 Simonsson, Lars 1 1 5 Sjöden, Gudrun 9 1 Sjögren, Einar 1 3 1 Sköld, Per Edvin 1 79 Smith, Adam 1 61 Snack, Johan 1 5 1 Sparwenfeld , J . G. 1 36 Staaff, Karl 1 32, 1 83 Stenbeck, Johan 40 Stenbeck, Pehr 25, 40, 1 72 Ström, Carl Mathias 73 Strömer, Mårten 1 55 Sundby, Olof 37 Sundgren, Brita 1 26 Swab, Anton von 1 2 Swartz Grimaldi , Eva 39

Svedelius, Julia 1 29 Svedelius, Carl 1 29 Svensson, Anna Britta 70 Svensson, Sigfrid 1 69 Södermark, Per 1 30 Sönnerlind, Kerstin 1 68, 1 80 Tegner, Esaias 1 04 Tessin, Carl Gustaf 1 0- 1 2, 1 7, 70, 1 56 Thornblad, Jacob 1 1 8 Thunholm, Lars Erik 37 Thurgren, Brigitta 83, 1 40, 2 1 1 Tingstadius, Lars Christian 49, 1 47-1 48 Tiselius, Karl 1 30- 1 3 1 Toll, Johan Magnus 1 68 Tottie, Anders 35 Trued, Sven 8 1 -82 Tull, Jethro 1 6- 1 7 Tunberg, Sven 1 30-1 3 1 Tysk, Gunnar Ingemar 1 80 Tönnesson, Alf 9 1 Unckel, Per 96 Utfall, Jacob von 35 Wach tmeister, Tom 80 Wahrensdorff, Joachim Daniel von 35 Walin, Ingeborg 1 30 Waller, Erik 48 Wallerius, Johan Gottschalk 1 2 Watt, James 1 59 Wegener, Johan Fredrik 23, 25 Wendell, Henning 1 25 Werner, Charles Oskar 1 19 Wetterstedt, Eric af 1 0 1 , 1 57-1 58 Widman, Dag Herbert Rudolf 1 68 Viio, Matti 90

233

PERSONREGISTER

Wingård, Carl Fredrik af 70 Wirsen, Knut Claes Otto 58, 1 68 Wrede, Elsa Beata 1 49 Vult von Steijern, Gustaf 25

Åkerberg, Carl 8 1 Åkerhielm, Gustaf Fredrik 1 651 66 Åkesdotter, Anna 1 50

Ågrup, Sven 80 Åhgren, Benedicta 1 50

Örnskiöld, Pehr Abraham 35 Örtenblad, Olof 1 3 1

2 34

Kungliga Patriotiska Sällskapets traditionella emblem visar 1700-talets entusiasm inför den samhällsnytta och ekonomiska blomstring som skulle bli resultatet av medborgliga ansträngningar inom handel, hantverk och andra näringar. I mitten syns Sällskapets krönta sköld med anden som blåser på glöden och håller näring­ arnas eld brinnande. Ovan lyser den femuddiga nordstjärnan omgiven av sitt strål­ knippe, en symbol för kunskap och vetenskap. Skölden omges av merkuriestav, packbal, ankare och svenskflaggat handelsfartyg till vänster. Framför dessa nyttiga redskap som spade, slaga, vävsked och skyttel. T ill höger bergsmassiv, städ, kubbe och hammare samt sädesfält, plog, skära, frukt och grönsaker. I fonden en uppsla­ gen bok.

-