U ggl e h e rar n e . Från Snapphanetiden.
Att i snapphanerörel sen u n der det skånska k ri get 1 6 76- 1 6 7 9 vilja se en all m än bonderesning mot d e t svenska herraväldet torde ej vara rik tigt. D t ' ar ej m assan af de kånska bönderna, smn grep ti l l vapnen för. att föra tt gueri l lak rig m ot den sven ska härstyrkan ; d t var j ämförel evis fåtaliga ban d , till hälften frikårer, ti ll häl ften röfvarban d , om a1n man l u tit sig för att ti l lfredsställa si n k am p lystnad g nt em t d en h rre, som ä läng au sett vara arffi ende, för att taga hämnd på enskilda ovän ner och ved rsakar sam t - ej minst viktigt fö r att i denn a tid då de båd a konungarnes armeer genom fram och återm arscher ch u t re sningar gj ord ett regelbundet åkerbruk hart när omöj ligt, kaffa ig up hälle. Då tru pper logo ig ned i n by, borttogo spannmål och k reatu r, nedbröto h usen och brände upp gärdesgårdarna och då för ök att u pprätta t förstörda omöj l iggj ordes gen o m nya påhäl ningar af mi litär 1), blef naturligen frestelsen tark för bo nden att läm n a alltsam 1nan och f" lja någon snapphanekapt en . Hau fick då åtminston sitt u pehäll genom d e stän diga k ontributioner, som kräfdes af d h e m n1 aboende bönderna ; hau blef beväp n ad , och det hvarpå man å ofta i gamla rä ttegängshandlingar vål d sa m n 1 a sinn er prof, faun ej längre allt för trånga krankor för sina utbrott. 'äkert har m ången drifvits öfver t!}l sn apphanebanden af samma motiv, som ledde en ung d räng frän Osterli a i Vidtsköfle socken : han blef snap hane « för y h a n vi lle hafva födan och säger sig emellertid i ntet värr gj ort utan son 1 de andr af all n1 ogen bekon1mit penningar och underhäll » , n förklaring, so1n emellertid ej kunde rädda hono1n från att dömas til l stegel ocH. hjul. Det ligger i saken natur att napphaneban dens laglösa verk amhet koru att gå ut ö fver den fredliga befolk n ingen i vida högre ·gra d än öfver de til l den sv ensk a härstyrk a n h örande.0 Det blef ett ful lk om ligt skräck regem ent des a << k apten r » , H ar-Ak e, Tulsåkra Simon , N ils And r on, ven Orä dd och h vad de allt hette, utöfvade.
1) Odersherga och Hessiekärr i Fjelk estads socken blefvo utplundrade hvart n<la år und r kriv:-�t i l e n , än nf dan�ka, iin af yen ka tr u pp er , och dessa byars öd är långt ifrån n got ena tåtmde exempel. Ktdttu-hi8tot-iska meddelati-tda .
2
- 18 !\le n
kom m r a t t t ä n k a 1 fl . öclern. hc n ct i t t i clå m a n i rät t gångs m ,'å d n na u p p t rii d n . m d t i n�t r: t Brol '.Y k l o(' k n r( •gå rd ak t r lä. ( ' l ' ' I l d ng u n d o r o f'te rh < >s t un 1 0 7 7 , d å H< ' l l l på k v ii l l o n < l e t. p l ö t . l ig;t h n l t a r port E n . � t n ga n l'y l l s n i' l l l ä n , . ·o 1 n i n grn k än n ") r o( ' h h Y i l k a :öka p� P l' t <' l ' c l l't . t c t l l < · . chi 1 ( H ' l l n i n ga r l l a k u n t l i \ Y a ra t'ö r Ya rad d l' i n 1 1 . , . I I: I I H l ch h u H • t hl i t . · n gru n d l i gt n t p l n n d r; t d t . h l i h· n :.; l n �nn l > l å o( 'h b l od i ga att d L p å n 1 o rgo n c n s i. år sol l l en ru i n . Det ä r ej u 1 1 d r l i gt n l t t ra bön d ' l' i d al l ra H · . · ta fa l l y j ��u· i u- l i n tl i g d i l i< 1 1 • n h l a n d -, k < I l l ' . ut ot . n a p p h n n a rn o · h i d m j . r . h rt a n n a t ä n o gä r n i ng . ' l t l H n nen Dera : u ppträd e n d e 1 1 1 t . n k a t rn pp a l'd , l n i ngn r, < le ras h röh·a n l . sh uL L säga l l l i l i tära v ,) r k sa m h e l h ar b l i l'v i t t i l l god d e l u n l a n k y n u l a f a l la d Yål d :d c e l d n tf fyao m t ,·a p n l ö.__ a mä 1 1 n isk r. Redan n n l e r k r i g:t i d n trä n gde .i n < l en fr < l l i ga l w fo l k n i 1 1 g 1 1 . k l ng mål l'rn m t i l l 1 n y n lighet n m, båd t i l l d n · y . n s ka och el n d an sk a . D t ä r l J k a n t, n d o so n 1 o rdn i n g ' I l s u p pr ä Lt h ål l a r • d n · v n : k a re T r i n en h Y i l k ,t a n fö rYh r l'vacl < r non 1 · i t t k ra ft ig< i ng r i pc nrle l l l t . n . p p h a narn t nen ä f \' e n < le c l a n ka m �· n d igh t rna gj r< h und �r k ri get. l'< > r ra < 1 1 vi. sa a n . ·t rängni ngn r för att . traffa ban d r n s fra m l'n.rt. F r< n J( r i R t i an sta d lä1 O v Ra m r l i J u n i l ö 7 7 i l '" r i . 6 a u \ : l lH1 l l l l u tge l l l < t l l i ng ti l l fri . k< rorna t t a fhål l a . ig från r( ) fyeri r c ·h p l u n d ri n ga r : a l la fri·k Y t lar, . 1 1 1 be de < r , . �· r kull i n fi n n a :ig i 1\: ri. tia1 1 : t a d ch d ä r lata an t ' k nu [ter p a n as och 6 l l b örl i g n stra ffa · l'ör s i n o l y d s i o-, h ö r s a m m sk u l l n < t d 1 }. Ma n :a k na r j hel l r x e m p ' l på. a t t frå n c l a n.· k i d a . traff gåt t ö fYer n a p p b an a t ' " . å } f l l 'l r k l \ i d rJ or e h r , : m Yari t l l1 P d om at t d öd a ' l l u V n k rytta r , gri p l l a f dan · k a ryttar frän K r i . i �U l · R t a d o ,h a f d m - I H ett ba rba ri sk l Hätt - al'rättad :3) . 'öker n uu 1 göra k lart f '" r :ig l l H.P l hauarn : förh l l c l nde t i l l d n fr ed l i ga . b fa : t H bond fol k n i n g n . ·tö t r m a n m e l l rtid r å 1 n o m t da k at gori rna ej al ltid kan . tä n < l ighet n < tt g rä n n I 1 U a n l ) så l ä t t u ppd raga s. l h varj fal l i G ö i n gehäntd en a var det ,'å, att v ro t t , ·t ter t r ' " r l igt l rn n t. s n a p p b a n e b a n d n äfv n i d t t r... en d fta j för be t�· n d igt l ! r för l ä n gr ti d h ")rd e att d ra · m dl n1 mar ti l l d n k ri ng. t röfyand k a r l l u tan u n d rst u n 1 m för n tid l äm i tnde k r iga r- och röf'varl ir v t och � k ötte j o rd l ru k . D t b rä t t a t. x . om s n a p p h a n a r l' r< n Y i tt. j" ock ' 1 1 att d , dde ·h hö te l h en 1 n 1c , n1 ·k n . att han jämt tYa k a n uat e r .c tt hemn a i n f ril n Y ru n 1 ock n n en h l v i n t r och l ärunder var d n venska ö l'verh et n så l y l l i g , at t h m 1 j ä 1n t e < 1 �t öfrigu ·ock n e fo l k et n l igt sven k order d l tog rä l d . att han b d e e n d räng lin1min , m Y "'V i i ·n i 1 1g�arb t < t Y i d id : i t t kön l ar bet i .... "on·a A karl> . tken 3) . Dessu tom i n t i l l hj ä l p t rä ffa d d e t , a t t i d j ä l l'va g rän , n b o fa · t a bönd r från öm. sidor gi ugo u t att p lu n d ra på <di n l l i gt o n nå d e » : å : k dd v i d grän n mellan Hal J ary d . cb \ i ::el toft t : k n a r 1). H em m nen i 'l rup i d .n i stnäm nda väl e j k u nna r , och m a n tord af ' ll l c l än d i n ·o · k i l U l ble f y > } Jlu n hc l •.
•
·
c
•
•
·
1) Den n a k u ngörel ä r publk rad åt m i n � t _! l e i Ö t r-Göin g härad. � · Ran n t- n k ni ng i n fö r Ebb If Id Y id O ter- 'ltii n e ti n � i Fä rlöf d n l O O k t l r 1 679. R i k ark i Y ·t . 3) H a n dl i n gar från 1-1nappban ran n sak n i n en i by präst ård den 1 9 • 'eptern her 1 679 (Ri k sarkivet). 4) Proc , i n för Vä, t r G öi n g
b ä rad"rä tt d n
4 F bruari 1685. (Riksark ivet}
-
19
-
anse dessa hafva bildat ve rkliga sn app h an eb an d . I al l m än h e t torde i de al l ra n o rd l iga st e sock narna i � kån e hafva bestått vissa förbindelser m el l an s n a p ph an a r och bönderna. Unde r vi n te r n l ö 7 8- 1 ö79, då s ve n � k a parti e r voro i närbeten e l l er a f h ör des, skickade socknernännen i Vis�eltofta och Veru r u s tr ax bud, den ene ti ll den an d re , till snapp h an ar ue, så att dessa k u nde ko m 1 n a u ndan , och då vi d j u l ti d en 1 6 7 7 en sve n s k tru p p p å 1 6 rn a n öfv erfölls a f s n ap p ha n ar n ågo t söder on1 Veru1n och till större d el e n « cap uterad e s » , misstänktes folk i V i �sel tofta för att hafva varit behjälpliga vid förfö ljan d et 1). Och man k ä n n er s i g fres tad tro, att bön derna i Os by socken, sorn för öfrigt under hela k rigstiden << anställt sig olyd ige och opstinatze » , ej vari t s ärd e l e s fien t l iga 1not det snap ph a n e b and , som den 29 April 1 6 7 7 stormade in p å skatte mö tet i Osby och be mäkti gad e si g en del af uppbörden , som läns man ne n , då han räddade skatte l ä ngd er n a, m åst lärnoa i s tick e t . Ganska säkert är, att det ej kan h afva v ar i t v erkl i ga sn app hane band , som på so m ma ren lö76, red an innan d an kt k ri gs folk vise t si g i trakte n , pl u n d rade assessor Tord Bo n d e s eg en d o m p å S k e. nge ; rättegångshandlin garna från Decetn ber 1 680 i d enn a sak visa, att det är b o fa s ta bönder som h afva varit Ined om röfveriet . Bo nd es fu l h näktige y rk ad e, att de ank lag ade m åtte b e h a n dlas som vore de snapph anar . M an torde al ltså k u n na antaga, att under krigstiden åtskilliga vål ds h a n d li n ga r föröfvats äfven af folk, som ej d irekt hörde til l snapp h an ebanden m e n ti dtal s följ de m ed dessa, och väl öfve rhufvud , att åtsk il ligt ej m ed full rätt skrefs på snap ph anarn e s räkning. Som bekant u p p l öste s ej alla snapphaneskaror strax e fter kr igets slut ; det var väl omöj l igt för m å nga bland den1 att utan v�par e åte rgå t i l l f re d l i ga värf äfven om de kunnat erhålla pardon . Annu län ge efter f1·eden irrade fredlösa sn a p p hanar , äfv en sådana, som återkommit från Dan n1ark , k ri ng i skogar na . N ågr a med delanden om ett sn ap p b an e b a n ds bedrifter och öden torde ej vara utan k ultu rhistoriskt i n tre ss e s ärsk ild t då d et gäl l er m än , som i åratal efter freden höllo s i g « på skogen » . D e t ä r o m ett af tr ad it i on e n k ändt band, de s. k . Uggle h e rarne, här någ ot skall n ämnas. D essa U ggleh e ra r hafva me d säk erbet varit kända och omtalade rund t om i Göi ng eb ygd e n : sägnen m i n n es dem ännu och h ar d iktat till vid u n d erl i ga saker om d e m . E tt gam m al t sägendrag h a r lokaliserats på en af Uggl eberarn e : ban sk u l l e hafva ätit två m är . ni skobj ärt an och sörjde, då b an fa stt agi ts , öfver att ban ej hunnit skaffa sig det tre dj e, ty då skulle ingen n ågon s i n haft m ak t att gri p a honom 2) . De faktiska u p ply sni n garna om U ggl e h er eba n d e t stå att finna i rättegångshan d l in garn a från rannsakni n ge n med d em i Februari 1 684 3) . M an får af dessa handlingar i n tryck et af att d etta band ej egentlige n fått tillfälle att m e ra aktivt deltaga i strider mot svenska tr u p paf d e l ningar : det blir ej strider, som om talas, utan m arod ering och plundring, till slut flykt och un dan döl j an d e i s ko garna . Möjligen k an skild ringen d ock
1)
En bunt rättegångs h andlingar från Väster-Göinge. (Riksarkivet). 2) Sam ma sak berättas om en röfvarkvinna kallad, ( Brita Dordia :t , som a( rättades vid Ingelstad i Småland vid ] 760, men här gällde det elfva barnhjärta.n. 3) B andlinga m a fi n n a s i Öster-Göinge rättegångshandlingar för år 1684. (Rik sarkivet).
1
- 20 vara af n ågot i n tresse : den kan j n ågon m ån bel ysa. d o förh ål l an d en , u n el er ]rri l k a < l e nord skån s k a biin derna i d essn hed röfl i ga ti d e r le frl e . U ggl etorpct l igger i en l ån g och jämförel sev i s . ·n1al d a lgång i n orra < l e len af G l i måk ra sock en . Därifrån voro Uggleherarn e, torparen :Må1 1 s ' sj u . öner Tru erl , Per. Rven , N i l s , Eri k. O lof orh l{a.rl . ·Tän1l i gen sn art efter k rigsutbrottet tyck as de fyra äldre b röfl erna h afva börjat slå sig til l snapphaneri et och gå ut på p l u.n cl ri ng : N i h:; var så u n g, att h an än n u ej gått 6 11 altars, m e n n ö d d es af de äld re att gå Trued tyckes ej hafva varj t m ed så ] än ge : h a l l b l e f s k j u t en i 1 n ed . n åg011 stri d e l l er p J u n d 1 i ng v i d K ungsgården i vrkeneds sock e n . Af de En trad i tion i n ej el en a n d ra b röderna är åtm i n s ton e Hof snappha n e . säger, att Uggleherarn es ban d var m eo o rn att pl u n < i ra d en sve n s k a k ri gska. san vi d Los h u l t, me] ) härOin säga rättegångshand l i ngar n a i n tet, l i k a l i tet som om n ågra d i rek ta anfa l l på sYenska trup pafd e l n i ng�u:. D et är om p l u n d ri nga r och väl d då< l m ot e n , k i l r1a personer v i ttnes m ålen tala. Uggl eh erarn e och d eras . tall bröder i nord n a de sig i ck e , i h var j e fall ej att börj a med, u n d er uågon af <le m era fram ståe 1 1 d e s n apphanean förarne, u tan b i l dade ett eget band, fö r h v i l ket Per M åns. son fram står . åso 1n « förman » . Pl n n rlri ngarn a och pen n i ngeutp ress H i ngarna före togos på begge si d o r on1 gränsen , on1 det än vi l l )r nas , a t t Uggleh erarn e 1ned förkärl ek vän d t s i g nwt « S vensk i ngarn a » på n n < lra s i d a n Götabäc k . Uppe i Los h u l tR sor. k e n höl l sig ban d e t m e d e n Y i Rs förkärlek : i Oökön i n ä m n d a socken had e n1an ett t i l lh ål l . där . n apph an en N i l s 'f ru e d sso n s b u stru Si ssa höll e t t sl ags n1 arke Röfveri et · i d e smålän dska sock n arna d refs n1 ed ten teri för sk ara 1 1 . såd an kraft, a tt enl igt ett vittnes u tsago b a n det sk u 1 l e i Lo. h u l ts M ed de sock en h aft « 360 Nöth , som d h e tagit oppe virl gräntzen » . rö fvade k reaturen d ref n1 an ofta ha1 1 rl e l : efter freden had e de små l än d s k a bön d erna besYär m e d att sö k a få red a på och lösa ti l l sig s i u a boska p. dj u r. h vi l k n a f Snapphan a rn e sålts t.i U bön d er l ä n gre n ed Sin å l än d s k a bö n d er bortförde" om fån gar i Göi n ge och B l e k i nge. och måste gi fva d ryga l ösep n n i ngar fö r att h l i fva fri a i ge n . Uggl e Sven merl f> m an , däri b l a n d en ofta om tal ad snapph an e . som kallades Per Liten . ·g i ngo en gång i n i Vi restad s ocken och gre po hon d en Lars i Bror n äs. h vi l k e n så n 1 åste gi fva öO d aler s i l fyermynt i l öse . pen n l ng. Penni n gar u tk räfd es son1 br:;.,ndskatt : så t. ex. i Strängh u l t i ·v i 1:� tad s socken där Per Må1 1 s on sj älf och h a n s sv� rfar Per Persson · i Ost aröd, k a l lad Ej 1 e-Per, 1 n ed sitt ban d fi n go 7 d aler silfverm} n t i bran d sk att af b on den And ers Jon sso n . Detta h i n d rade e m e l l erti d ej Per · a tt 01n edel bart d ärefter gru n d l igen utplund ra A n d ers. Snapphan a r n e togo 2� n ötk reatu r, och Uggl e- v e n lyckades spana upp And ers' k läder n 1 . nL l ösören , eh u ru de voro göm da u nder en sten u te i Yångcn . Sven tog på d etta sätt go d s ti l l 60 daler si ] fvermyn ts värde . Efter ' fred e n lyckar1 es A n ders få igen större delen af boskap e n , dock l) l O t 1 5 dal ers l ösen , detta ehuru i n uebafyaren , . o m nu s k u l l e h a fva d e f e 1n ton · cla l en 1 a, sj äl f v a ri t n w< l i d e t p l u n d rand e ban det. . Jon .Jons. on j A l l m åsa i V j restar l s sock en b l ef p l u n drad på al l sin egenr lmn . Uggl e-· P e r, Ej l e-Per, Uggl e-8vo n , Per Li ten och ungefär 20 · an d ra voro 1 n �d v i d d ettn röf-veri ; . byte t i pen n ingar tyckes h afnt u ppgåt t t i l l orri-k rjng
- 21 7ör daler silfve r.myn tl· boskapen dref�. ned ti ll Je�nshögs socke n , sed.a�1 en annan s måländsk bonde, Jö n s. i On, up pträat och köpt sig ett par oxar af snap phanarne. I Fälhult i Virestads . socken uppträd de .bandet, l � man h ögt, och rö fvade boskap ; det pris man sedan fick vid för- . sälj n ingeti uppgick . til l ungefär 2 dal er sil fver1nynt för dj uret. Pen ningar och dyrbarheter fick man här ock : det heter, att « Si lfkoosan fick Grå-Bengd� » . I Gemön i Virestads sacken hade man gj ort ett oerhörd t byte : bo nden Si mon förlorade gods til l tvåtusen dalers värde ; UggJ�-Per förklarade sig emellertid själf af allt detta endast hafva_ fått 5 . daler silfvermynt. : I Höghult i Virestads socken var en gång ställd en gränsvak t : sex s tu åländska bönder hade vakten , då Snapphanarne och bland dem Trp.ed och Nils af Uggleh erarne kommo öfver de1n . D e fyra af små: . ländi ngarna sprungo strax sin kos, men två, Klem med Svensson i Pepanäs och Sven Fre n nesson i Bra�tel ia, b lefvo kvar. De afväpnades, plundrades och togos ti ll fånga sarnt m,åste sedan. i l ösen betala, den ene 30, den an dre 20 daler si l fverm ynt. Ej l e-Per bevakade Kle m m ed « och sade til l hono n1 , löp di j n Swenske Tiuff och Skieh:n och stötte honom i s ij d an n1edh Bössan månge gånger, och ij frade sigh så hård t ��oot dhem, att Swetten stodh aff honom » . Det var ej blott plund ringar af svensk egendo m , so1n U ggleherarne lä to ko1nn1a sig till last ; en gån g lågo Sven och Per i bakhåll , och då en b<;>nde från Småland , Mickel Tufvesso n , kom ri dande. s köt Sven honom af hästen, så att hatJ s trax d og : det enda byte man fic k var Mickels bössa, som var värd 6 mark . När man l äser O l ll alla dessa våldsdåd mot befolk n i ngen norr o n1 gränsen, fin ner · tnan det ej rin derligt, att smålandsbönderna i sin o rd ning k u nde söka att öfva vedergäl l n i ng och få ersättning söder om , gränsen ; . nyss . har o�nän1nts, att skaror a f s måländingar pl undrade i Vi sseltofta sockeu. D i rekta . försök mot de östligare socknarna, Loshult, Os.by och Glimåkra fi n nas ej i processhandli ngarna o mtalade : här var i? ? ck �å Uggleherar nes egentliga o m råde, so m man väl ej vågade Sig In l . . Det var ernellertid ej endast ,!.not « Svenski ngarna " , som U ggle-Per och . hans stallbröder vände sig. Afven deras skånska l andsmän fi ngo skatta åt d e ras roflystnad . Särskild t . b le f en bonde i Loshul ts sock en, Per i E kön, hård t ansatt. Efter sin egen utsago blef Per i Ekön u nder- k rigstiden icke m i ndre än elfva gånger utsatt för röfverier af Uggle-Pers b.a nd ,. i h v i l ket Ej le- Per nästan städse v�-� m e(:. En gäng satte . s na pph a na r ne skrufvar kring naglarue på F er 1 Ekön och slä pad e honon1 .därefter tned sig, hvarefter han fick betala 1 00 daler s i l fverrnyut i löse n ; nästa gång U ggle-Per och hans fol k kom mo, fingo de 20 daler sil fvermynt ; äfven togo de v iktualier. Bonden Nils i N orrary i Glin1åkra socken had e rnis tat en del råg till . Snapphanarne ; b an · gick em ellertid h elt dri stigt upp i Gök ö ns rr1ark för att söka efter den och fann den också mycket ri kt i gt i en « k ista » ute i marken ; han tä n kte n u underhan dla med marketenterskan Sissas man , s nap p hanen N i l s Truedsson i Gökön , men träffade olyckligtvi s på Ej le-Per, som med bössa i hand stod på gården ; det sa.mtal, so m nu börj ades med denne,· slöts hastigt med Ejle-Pers vresiga varning : « der som du ·
r
.
•
.
- 22 -
·
icke låter vara att vachta effter oss hvad h vij taga oss till, så skall Rågen fick så blifva där den var. i agh trårätta min bössa på digh. » Rotlystnaden och våldsamheten skonade ingen, om det än i främsta rum rnet blef folket på den andra sidan gränsen, som kom a tt Bonden Mickel Tufvesson var ej d e n ende, hvars död Uggle lida. herarne hade på sitt ..samvete. Så hade en svensk ryttare, Johan K ock , i Ragghults hage i Orke neds socken k01n mit midt upp bland det där samlade Uggleherabandet, som då var 60 man starkt. Ryttaren b1 ef strax nedskj uten och hans til1 hörigheter delade Inellan några af bandet. En dragon under öfverstelöj tnant W ei nholtz ' kommando hade deserterat till snapphanarne, som då, l O man starka, voro i Kylinge. D ragonen d räptes genom ett pistolskott af Ugg1 e- Per, eh u ru de nne sedermera Värst visade sig ban ville påstå, att skottet brunnit af geno m våda. dith öfdingens kal lblodig� _lårdhet vid mordet på en afskedad ryttare Erik Staffansson . Mot denne, som det tyckes en fredlig .han dtverkare , hade väl Uggle-Per något pri vat gr oll. De uppträden, som närmast föregingo dråpet, skildras n1ålande i vittnenas berättelser. Det var vid Allhelgonatiden 1 6 7 6 ; Uggle-Per och Per Lite n sutto och drucko öl i en �tuga i Hittarp i Glimåkra socken, då Erik visade sig utanför Då befallde Per honom komma in och sade : « j ag törs skiuta gluggen. ihiäll honorn rätt so 1n han komm er i dörren , ty han är änndå Een Skiellm » . En bonde bad för Erik och hans hustru, men Per visade sitt sinne gen o m att aflossa två skott inne i stugan , så att det blef Då han l addat om bössan, sade han : « m ed h hål i bjälkar och väggar. dhenne laddning törs jag Skiuta Een i hiälb och tvang därefter Erik att visa vägen till snapphanen Grå-Bengt, so1n skulle vara i Kyli nge vång « och haffwer Een godh Tunna öhl » . I Kylinge vång fu nnos flera personer, både snapphanar och andra : det hette, att de alla skulle g� på den af öfverheten beordrade bond evak ten. U ggle-Per befallde emellertid Eri k att visa vägen ti ll Himlinge, ehuru det var endast en sextondedels mil dit och Per för öfrigt mycket väl själf kände vägen . Ett par af de k ringstående anade hvad som kom m a skul1 e - Uggle Per och Grå-Bengt hade stått och talat för sig själfva « och giorde l öije sig emillan » - och erbj ödo sig att visa vägen , 1ne n « Uggle-Per swor om pij na och dödh, att Erick skulle gåå medh honom och ingen annan. Tå förnam Erick det wille gåå illa aff, och begynte gråta, och hölt bägge sij ne händer opp, och badh om si tt lijff, och sade till Uggle-Per och Per lij ten, Om I icke wela låta Inig niuta mitt lijff för mijn Skuldh, så låter mig niuta · det för mij ne s m å Barns Skuldh . Tå tog Uggle-Per till sij n Bösselååss, och sade till Erik, och s wor åter om pijn a och dödh, der du iche går strax medh oss , skall iagh skiuta dig igen<?m der du ståår. Och Hans Andersson stodh bred ewij dh och h örde altsammans detta. Och så to go U ggle-Per och Per Ii j ten honom om hwar sij n arm och ledde bort honotn . . Och Hans sade til l Grå Bengt, du skulle i nthet låtha så gåå till . Tå swarade Bengt, will du icke haffwa det så, tå kan du gå och taga igen honom. I det samma dhe så stodo igen, hördhe dhe ett s kått bortt åth Hiinblingewägen och stego upp på een gärdesgårdh, tå the sågo röken och twenne karlar, men den tridie sågo dhe inthet , och kort effter k o m Uggle-Per och .
- 23 -
;, ��
Per Iij ten tillbakars igen till Grå-Bengt, men Eri k fans der död h på platzen som d he woro. » . Uggle- Per fortfor ej under hela krigstiden att vara l edare för sin snapphaneskara. Om han har ansett, att det börjad e bli fva al lt för farligt, då Gyll enstj erna gj ort si n stora Inarsch in i Göinge , eller ba n <;let redan blifvit försvagadt, nog af. den 2 2 Januari 1 6 7 8 fick han i Ostra Broby pardonsbrer af .Johan Gyllenstjerna. Den nya s venska öfver heten til lgodogjorde sig Uggle-Pers förm åga : general majoren Lybecker utnä1nnde honom genorn en pås kri ft på pardonsbrefvet till p rofoss. Vid samma tid gom leda ren således tog sve nsk pardon, drog sig äfven hans medhjäl pare, svärfadern Ej le-Per, ti llbaka, dock utan s pecielt pardon sbref. Han som många an dra nedlad e vapnen i följd af konung Karl XI: s plakat o m gen eral pa rdo n; af Lj u ngby d e n 3 Decem ber !6 7 7 ; detta plakat hade d e n 20 December sarnma år kungj orts vid Oster Göi nge ting. Ej l e - Per visade sig h ädanefter lydig s venskarue och gick nitiskt m ed på den bondevakt, som Johan Gyllen stj erna anordnat vi d Hönj a rums s kans. Han var närvarande där, då snapphaneskarorna öfverföllo vakten och i n nebrände åtmi nsto ne en del af s kansens bep sättning. Uggle-Per skulle n u åter b li fva en fredlig och laglydig undersåte, rnen det blef tyvärr ej så lätt för hono m att bryta med de gamla vanorna och hålla sig ifrån våldsbragder. Särski ldt sedan katastrofe n vid Hönjarums skans i nträffat, tyckes Per hafva ansett, att man utan allt för stor risk kunde gå ut på plundri ng. Han var emel lertid ej längre förare för ett band, utan han sällade si g nu till den bekante Casper Dues skara och ansågs utpeka lämpliga föremål för dennas röfverier ; själf ville han ej gärna synas öppet deltaga. På våren 1 6 7 � utöfvad es svåra plundringar i Glimåkra socken. Bodel Trulsson 1 N orrary 1niste all sin l ösege ndon1 ; själf « slapp han u ndan i skogen » . Nils i N orrary fann, qå han om söndagen korn hern från kyrkan, sin gård besatt af Casper D ues skara, som redan gjort rent hus därstädes. S karan var 60 m an stark ; Uggle-Per j ämte tre andra hade dolt s ig bakom gärdesgården för att ej synas vara med. Nils b lef illa slagen med bössor och stakar och tilläts ej gå fra1n till Uggle-Per, hvi l ken han velat bedja träda e mellan ; han måste nu betala 60 daler silfver mynt. I samma vefva blef äfven Jön s Trulsson i Norrary plundrarl på allt sitt husgeråd af Casper Due och måste betala 60 daler silfver mynt. « För detta må du tacka Uggle-Per, som är här ute med oss >> ,
sade Due, under det att de slogo Jöns . Ej u nderligt, att Jöns , då han sedan tänkte på den nye svenske profossen, sade « wij dh sig sielff d och offentlig i sij n Stugu » : Gud giffwe j ag wore wähl aff m edh Uggle-Per, så wille j agb ännu gi ffwa 1 0 daler till » ; en from önskan, som inbragte Jöns ett besök af Uggle-Per och hotelse n : « Om iagh miste m it l i :ff, så skulle du icke gåå någon dagh effter rni gh » . E mellertid kom freden, och Per fann nu råd ligt att s å vid t möj ligt skydda sig för efterräkningar. Den 4 December 1 68� lyc�a.�es han få genera L n ajo ren Lybeckers bref på att « hv e m so m v1ll � tilltala . hon o m , s k ulle det göra lagli gen » . Då prästen herr Knsten _N OVI � m agus 1 6 8 1 nekade Uggle-Per att gå till altars, därest han ej förl i kte sig med
Erik
Staffansson s
änka, var Per bered villig härtill och lofvade henne
·
- 24 en ko eller sex d ale r silfvermynt ; skada blott, att änkan ej fick något Annu mera l ättvindigt tog Per si n förlikning med småländingen dera. Bj örn ·� 8nesson i Fälhult, från hvi lken h a n under krigsti den röfvat en hä 3 : ; han lofvade Per sex daler sil fvermynt, men hur han höll l öftet 7isar vittnesmål e t : » tå Biörn kom ti ll Uggle- Per i vsterödh, och kraffr'0 honom be mälte penningar, tå sade Uggle-Per, om du kom me� offta.rs och kräfwer mig dhen giäl d h , tå skal l iag s k iuta i hiäll digh » ; · föga underligt, att vittnesmålet s lutar : « och sedan haffwer han i n thet kraffdt hono m » . Då Per tagit p a rdon, tyckes det hafva börj at gå illa för hans O m de tolf, som en gång pl undrat boskap i bröder och föl j eslagare . Fälhult, hette det senare, att de nio äro allaredan rättade. Slutligen Qlefvo de tre Uggleberarne, Sv en, Nils och Olof fasttagna, o v i sst huru. Ar 1 680 fälldes i Kristianstad domar öfver dem. Olof Månsson döm des till tre års arbete i kronans s medjor och fördes med sex andra snapphanar ti ll Kalm ar att där aftj äna straffet. Sve n döm des ti l l döden ; han skulle halshuggas, hufvudet sättas p å en stake och kroppen hel på ett hjul . Nils blef l ikaledes dömd till död en, dock skulle krop Det fr:ungår ej klart, . . hvi l pen ti l lsam m ans m ed hufvudet begrafvas . ken 1nyndighet som fäl lt denna dom ; i h varj e fall var dock Oster Göinges häradsdomare med i domstolen. Domen blef ej denna gången exekverad , ty de båda Uggleherarne bröto sig ut ur sitt fängelse. Först rymde Nils, klättrade öfver val len och vadade öfver vallgrafven samt kom öfver Arke ls torp ti l l sin hem trakt, sedan han irrat kring i en vecka. Dagen .e fter Nils' rymn i ng lyckades äfven Sven kon1ma undan. Han hann första aftonen ti ll Bromöl la ; hela följ ande dagen låg han gömd i e n hampåker och vå gade sig först om natten fram. afven han dref o mkring i en vecka, genom byar, hvilkas nam n han ej visste, ti lls han kmn hem ti l l Uggle torpet : ute i marken påträffade han sin broder Nils . De båda snapphanarne voro nu således åtel· i den ga m la trakten , i närheten af skådeplatserna för sitt skräckregernente under krigs tiden . Men det gamla bandet var sprängdt ; somliga af dess med lemmar hade återgått till ett mer eller 1nindre fredligt lefnadssätt, an d ra, såsom marke tenterskan Sissas man , Nils Truedsson i Gökön hade lyckats komma öfver till Sj relland. Uggleh erarne kunde ej längre uppträda som öfvermodiga röfvare, de fingo i stäl l et fresta de fredl öses mödosamma lif i skogarne. I åratal lyckades de undgå de sveuska myndigh eternas efterspani ngar, under det de irrad e kri ng i sin hem trakts stora skogar. De upplysningar, som äro tillgängliga o m Uggle herarnes skogsli f, äro ej utan sitt intresse : de visa hur det var ·möjligt, att i så sen tid som denna lefva som stigman i strid m ed det lag bundna samhäl let. F0rst af allt behöfde de båda bröderna vapen, mera till uppe hälle än till försvar. Sven lyckades få tag i si n bössa, som han före til lfångatagandet gömt i en fålla, och Nils fick genom förbindelser t ned bönderna vapen till köps ; han köpte två gånger bössa, en gång för sex,. en annan gång för två och en half mark. Ammuniti o n fick man eller tilltvang man sig af bönderna. Så köpte Nil s bly af en sinåländsk bonde, kulor och krut fick han af en frände åtminsto ne en gång ; ·
·
1r·
- 25 ...--
·
.
Sven köpte en gång krut i en gård af bon d hustrun : mannen var borta f och hustrun har väl då ej torts annat än lämna honom h vad han begärde . . Bly s tnög man sig upprepade gånger till att taga ur fön stren i bondgårdarna. Hagelform. l odform och stöpsked h ade Sven och Nils själfve · och stöpte så . kulor. Penningar att köpa ammunition och annat fick man, åtm instone för en tid , då Nils i Uggletorpets mark fann de penningar brodern Trued d är förvarat i j orden : d et var tolf dal er silfvermynt . Sen are sålde m an också då och då jaktbyte ti ll bönder : för ett räfskinn k unde m an få 5 m ark. för en hare 1 2 öre. Järnkrokar att använda vid räf- och gräfli ngsfångst hade bröderna förfärdigat åt sig, då de en söndag, under det folket var i kyrkan , brutit sig in i en s medja. Kläder och skodon skaffade sig de båda fredlöse dels genom förbindelser med si na släktingar och frä11der och dels genom tillgrepp, « allestädes n är de h afva trängt der ti ll » . Om Sven säger tingsp roto kol let med kärf hutnor : « O m Rkiortor hade han inthet ondt, ty när han feeltes någon och han såg något h änga uthe wij d wäggert1 e, så giorde han eett ährli git byth e och tog sig een godh Skiorta för sijn söndriga och uthslijtne » . Hade än de båda bröd erna kläder och vapen, så var det dock ett ansträngande och mörlosatnt lif, detta, att i rra k ri n g i trakten utan någon stadig til lflyktso rt. Vid den sl utliga ran nsak ni ngen tyckes do maren hafva vi sat en viss förundran öfver att de båd a U ggleherarne hade kun nat reda sig under vinterti den , särskildt under den hårda vin tern 1 683-84. N i l s upplyste då, att de uppgj ort eldar för sig ute i marken satnt ofta hållit til l i skogslador. Det är emell ertid k l art , att hvad som ö fverhu Evud taget möj liggjorde Uggl eherarnes existens som stigmän var deras förbi ndelse med bön derna. V are sig det nu skedde af med l i d a nde eller af räd sla --- det förra tyckes vara det troligaste, enär n1 an ju lätt kunnat föra myndigheterna på spåren efter de båda _ bröderna -- bönd erna visade i all mänhet hj äl psamhet. Uggle herarne kommo gan ska ofta in i gårdarna , fingo husrum och _ mat : d e sade, att de - fått sitt uppehälle hvar de om natten k nackade på, dock hände det understund O in, att d e « togo sjg een kaka eller een Men i allmänhet fi ngo hal ff si el ffwe, n är d h e wille icke gifwa �he m » . de godvilligt al h nosor. Ett vittne sade under rannsakningen okonstladt , att då .Jön s i Fjärek ul la fick höra, att Uggle-Nils var i han s fähus, gick han strax ut med lyktan i handen och « een f:l äskaskij fwa i den andra handen och när han kom in igen hade han i u thet fläsk, och Uggle-Nils hade fått det » . Flera bönder tyckas h afva uppträdt som verkliga v än ner och medhj älpare til l de fredlösa. Så skul l e e n Olof Bagge i Loshult hafva gj ort . Han had� vi sserligen i särskildt uppd rag af k ronans befallnings man att speja efter U ggl eherarn e : dessa fö rkl arade emell ertid, att j ust Olof varnat dmn för faran och - sagt d e m , att några vi l l e skj uta den1 . Vidare skulle Uggl eherarne enligt si n egen utsago p å två års ti d öfver tjugo gånger fått underrättel se från Olof. att « profosserne » voro efter den1 och vil l e fasttaga dem . E n1el le rti d hafva väl ej bönd erna haft n ågon särgeles tillit ti ll att det skulle lyckas att så snart taga U ggle1.erarne. Åtminstone tyder Pers i Ekön och några and ra bönders
- 26 u pptr äd an d e h ärpå . Per, som j u bl i fvit pl u n rlrad el fva gå n ger u n d e r ri gstid e n och fått sina fi ngrar s a t t a i tu 1 nsk rnfven . tyckes, f ö rk l ar li g t k nog, hafva fått vis�:;u farh åg or , då Ugg l e h e r a r u e åter k o 1 nn1 i t ti l l nej d e n . Uggleh erarnes bekä n n e l ser, som i a l l mänhet före fal la t ro vä rdi ga oeh för öfrigt vi d b ö l l os inti H s l u te t . tala om ett ege n d o m l igt k o n trakt, som i ngi c k s med Per i Ekön . D e n n e sa rn rnanträffad e 1ned b rö d e rna i Los hu l ts ma rk . och här i ngit: ks en vän ska p l i g öfvere n s k 0 1n rn e l se, att Per ej skull e oroas af U gg l e he ra r ne , ej hel l er s k u l le han göra dem n ågot Sedan k öpte Per jak t b y te af d e tn , de fi n go då och då ligga i ondt. hans gård oc h fingo ö l och rn a t , då d c k o m rn o ti l l ho no1n . Pers v i s l i ga före d ö m e följ d es a f två a n d ra bö n der snn1 o c kså sl öto ett s lags i n d i v i dnel l b o n d e fre d m ed l gg l eh e nt r n e : Pe r Pe rsson i Los h u l t sa m Inanträffade m e d de tn « p å s k og en i L o sh u l t s socken >> , ga f d e n1 sex rlal e r s i l fv e r m y n t « t i l l förl i j k n i n g h , att rlc i u t h et s k u l le gi ö r a h war annan n ågo t o n dt » och lofvad e att varna rle m , om n ågon skul l e spana efte r dem . A n d e r s N i l s s o n i A l l e k u J la s k u l l e i si n ege n st u ga hafva gj or t en l i k n a n d e öfvere n s ko m n1else med bröd e r u � . Så d refvo nu de båda bröderna k r i n g i Oster-Göi nges s kogar; De sad e sig_ . h afva va rit i h vare n d a b o nd gård i Os by, L os h ul ts , Gli tn å k ra och O rk e n ed R sock nar och äfven i Jernsh ögs s ocken , mest hade det v a r i t o n 1 natte t i d . Läng re t i d tyc k es de ej hafva vari t hos någon : h o s Per i E k ö n had e d e e n gå ng v a r i t « en na tt i stuga n och tre el l er fyra i ladan » . N åg o n a l h· a rl i g fara fö r att b l i fva gri p n a t yc kas cle
på l änge ej h a f v a -l ö p t . E m e l l erti d förs t od o d e , att d e t i l ä n gd en ej torde k u n n a gå att fo rtsätta l i fvet « på s k oge n » . Rädd ningen tyck tes för dem som för så m ånga a n d ra s na p p h an a r va ra att k 01n 1n a öfver ti l l Danrnark . På h ö s t e n l ö R l gj o rd e d e ett försök i d enna ri k t ni n g och v o ro v i d K u l l e n . rn en k u n d e ej få någon lägenhet öf ver til l den sj re l l ä n d s k a � i dau . A r l (-)83 gj orcle d e et t nytt fö rs ö k , denna gå n g åt andra h ål l e t : de k o rrnno ti l l Pukav i k s fi sk l äge i Li sters härad och bj öd o e n m a n d ä r sex da l e r . ·i l fvern1yn t. on1 h a n vi l le förf.!. d e m öfver. Efter a tt h a f v a fått ett n e k a n d e s v ar återvän <i e d e så ti l l s� �1a s k ogar. Det gä l l er i Uggle h e rar n e s son1 i s å t nången a n n a n brotta tåls histo r i a . ntt 1 n a u ej förgäfve. f ra m s tä l l e r fråga n : h var ä r k vi n nan ? B erä tte l s en o m d es s a äf ve nty r i s k oga rn a får oc k s å e n k vi n n l ig h ufv u d fi gu r , men den få r ej dä ri ge n on1 eu tu i l d rad k a rak te r , d e n be h ål l er sina grofv�t o c h hå rd a d r ag . Det var Yid M år t e n sti d en l n8 2 som Ugg l e-S ven i nej den af Gökö n m ötte s i n bekanta fråu k rigsti clen , « Göke- Sissa » , sotn fö restått ban d e t s förp l äg n i n g v i d Gök ön . Het t t i es m an hade j ä m te fl e ra andra a f ba1 1 c l e t f l y t t öfver ti l l Sj re l l an d , sj ä l f hade h o n b l i fvi t k v a rlätnnad och v i �tades j ä r n te s i na barn r n e st hos en s i n brod er i vsta röd . Mel lan d en k varl äm n ad e S l l a p p h a n P k v i n l l a l l oeh den fred l öse i sk oge n u p p stod n u e tt n ä r m are förhål l a n d e . Det var ej någon skogsidyl l , som bö rj a d e ; äfvon d e ömma k ä n · l o r n a hos denne s na pp ha n e togo sig uttryc..; k i hot : « h a n haffwer a ld r i g u wlsagt hen n e at wela taga l ij ffwet aff h e n l H' , v t h a n a l l e n a st , at h a n \r i I l e s l å h e n ne något l i j tet » . För bi n d e l s e n fo rtsattes ; d et fr :u ngå r ty d l i g t., att d et ej var ogä rna, som Sissa allt sorn ofta s t ute i m a rk e n sam manträffade med sin ä l s k are . Hon följ d e hono1n e m e llertid ej regelbundet och tog alldeles ingen del ·
�
i
l
\�
27 -
några til lgrepp eller våldsamheter. Det vill synas som o m det var förbindelsen med Sissa, som til l sist bragte Uggle-Sven i fäl lan, ehuru man ej kan til l ful l o göra sig klart för, huru det egentli ge n h ä n gd e ihop 1ned de närm are o m stä ndigheter na vid hans gripande. Mot slutet af år 1 683 födde Göke-Sissa ett barn, och den 1 4 Fe �ruari 1 684 skulle hon - förmod l i gen för l önskal äge - i nställas i nför Oster-Göinge häradsrätt. Sven fick enligt sin egen utsago höra detta o m talas af e u kri ngvandrande gammal kvi n na och ville nu söka räd da Sissa från att n ödgas komma till tinget ; att hon i n gick i svaromål där kund� ju ej hell er vara så 9-yttigt för Uggleherarnes egen säker het. Sven kom om natten til l Ostaröd , till Sissas brors, Trued Jöns sons, gård ; följande dagen skulle ti nget hål las . Han k l ap pade på väggen , och Si ssa kom u t ; han bad henn e följa med sig och hon l ydde, sedan han l ofvat henne, att hon efteråt skulle få hämta barnet. Inför rätten sade han sedan, att han tagit henne rned sig i den m e ni ng, att han sedan s kulle taga henne ti ll s i n hustru : var d et så, har dock den si sta handli ng Uggl e-Sven på fri fot företog sig varit en "Qa ndling ti l l u pprättelse. De båda gingo nu i vin ternatten bort i Orkeneds socken , där Sven hade ett göm ställ e i en hölada. Där blefvo de gripna. Måh ända haf va efterspanarn e j ust på gru n d af U ggl e-Svens �9rhål lande till Si ssa blifvit ledda på rätta spåret ; vi d fl y k te n från Ostaröd hade pa ret vari t fra1nm e åtm i nstone vi d en gård , där de fått l ifsmed el . I-Iu ru det til lgi ck, då Uggl e -Nils greps, är ej kändt. Länsmannen Kristen Torkelsson i Hanavrå. - han hade sj älf haft nära förbindelse med snapp hanarne under k rigsti den och beh öft taga kungens pard on - förklarade senare, att h an betalat ti o daler sil fvennynt för Uggl e N i l s ' fasttaganrle, och härad srätten i n tygade flera å r senare, att så förhöl l sig. Ma u b ad e nu än dtl igen Uggl eh erarne, i h varj e fall de två af dem, fast. A tt stupstocken nu sku l l e bli fva deras säkra lo tt , var gifvet. Det fan n s e m el lertid en tredje, som rättvisan hade ett godt öga till, och det var Uggl e-Per. Han hade gått fri al lt hiti ntills, men nu, då processen mot Sven och Ni ls skulle börj a, ställdes äfven Per framför dorn bord et so m anklagad . Han skulle hafva tillgripit tobak från en s m åländsk dräng, m e n det framgår ej tydligt, om det var härför eller för förbindelser m ed de fredlösa bröderna, so m han nu fängslades . Deu 22 Februari 1 6 84 började förhören med Uggleh erarne vid extraordinarie ti ng i Knisl i nge och fortsattes d enna och påföljande dag. Man begynte m ed att förhöra Per, framför al lt angående hans Det var förbindelser m ed bröderna u ndel' d eras vistelse i skogarna. synbarligen honom man ville åt : m ed de andra brödern a var ju saken redan skäligen k l ar, de voro ju redan en gång dömda ti ll döden . Förhöret drefs nu n iti skt och mycket i detalj . men utan någon synnerl ig reda i ut frågandet : om h vart annat förhördes snappbanarue angående sitt lif i skogame och om si n a plund ri ngar un der krigstiden . Sven och Nils bekände, som det vil l syn as, rätt öppet si na mi ssgärningar, m eu något om Per, som kunde fälla denne, framkom ej , om ej möj li gen det, att han - om än fly ktigt - sa1nmanträffat med sina fredlösa bröder och något litet bistått d e m : för dåden i krigstidens början hade
.- 28 ban j u · få tt pardon .· . Ej hel ler k u nde man i fö r hö r€t' få. fram · något, som. k u n de styrka Si ss�s d elaktighet i rö fverie rna, ä nskönt h o n noga · utfråga des. Det ser ut, sotn o m Uggl e - Per ank l a g ats så pass sent; att bön d erna i tra k t e n ej h u n n i t få k lart för sig, att det n u gäl l d e att få hono1n oek a dl i ggj o r rL Sär d e l es fö rar gl igt för. dem det angick b l ef Svens o c h Nils' Yittnes mål angå end e · O l of Bagge , Per i Ekön · . och · de· öfri g e « kontra kteran d e » bönd erna. Per i Ekö n , so m nu i alla si n a transak: tioner m ed S n apphan a rn e h ade e n ge no m gåeiJ- de otur, . an s trän g de sig· af a l la k rafter för att ko1n 1na från b e s kyl lni ngen 01n af tal et : ban · be�-. d yrade sig ald rig hafva sett U ggl e h e rarne annat ä1r på ryggen: ' efter � e ras återk omst ur få n g e n s kap e n , och de n andre Per hade sina u ndan-· flyk te r att f ra m ställa . Den 3 Mars fortsattes . det extraordi narie ti ng et i K n isl i n ge , · och n u gick det i l l a fö r U gg l e - Pe r . En hel del bönd er från båda sid or om grä n sen had e i n fu nni t s i g , gåfvo si ua v i tt n esm å l · och frains tä l lde sin a besvär. N u el å Per va r fa s t , a ns åg 1nan · si g väl ej längre behöfva fru k ta hä'rn n d från hon om . eller. från hans bröder ; n u löstes tungo rnas band och detalj erade b e sk ri fni 1 1 gar a f Uggleband et$. bed rifter gåfvos : nu sku l l e 1 n a n en gån g för a l la göra si g af med Uggle he rarne . Per hade j u e n gång fått pard o n , s å att det egentligen ej k u n d e vara f äl la n ( le för hono m , o m än n1an nu fi nge k l a rare känne� don1 01n rö f v e r i er n a under k r i g sti den . l\1en det so m var v ä rr·e och blef olyck� b ri ngande. det var. att m e d v i ttn estnål al ld�le s oemotsägligt s tyrk teJ Pers förbi nde lser m ed Oasp e r D ues s k a ra och hans delak tighet Den 4 Mars pres tera des i pl u n d ri n gar efter d e n tid han fått pardon.
en förk rossan d e bevisföri n g : Per k u n cle ej . sto rt i nvända mot den . Do maren v isade stort n i t att ä n dt l ige n få räkni ngen f u l lständigt u p pgjord m ed U ggl eh e ra r n e : d e n ö Mars ri k tad e . han ti ll tin gs m e n ig hete n en högtid lig fö r fr åga n , 0 111 n u alla från S m åland, so1n k unde hafva o rsak til l k l a gom å l n 1 0 t ban det, ve r k l igen fran1för t dessa ; det svarad es, att så var. öak e n var uu sk äl ig e n k lar· för :9 e tre brö cl e rnas vidkon m mndo, m en det fan n s än n u två perso ner, som . tn y ndig hete nuL gärna v i l l e hah- a nw<1 _ i dol l l en ; det var Pers svärfa r .Ejle-Per och h o n , smn i ti ngsvrotokollen kä rft benäm ndes « Snapphan e horaR Göke-Sissa » . _
·
·
Genom s11 ärj au de k o rsförh ör m ed Uggl e hera rn e och m ed Ej l e-Per sj älf sök te _ man få d e nne se nare fast. men fö rgäfves : Ej l e- Per hade t yd l i ge n i n tet a tt b e k ä n na på sig. Sed an han beg agn at sig af g e n era l - · a m nes6 en af den 0 Deee tnhe :· U > 7 7 , han e · han h ål l i t sig << rol igeu och s ti l la » . Orq Sissa k u n d e ej i ri ugaste mån b e v i sas , att hon vari t m ed
Mau n1åste al ltså, eh u r u ty d ligen o rn något rö f v ande el l e r p l u n dran d e . ganska ogär n a , låta de m fara . .. Den 5 Mars afk n u n a.rlei3 td?t <10 t l l :u af Os ter-(}öinge hära d srätt :. den ena öf v e r Sven och �il s, d e n a n d r a öfver Per. Den förra d o r u en åbe ro p a(l e i p re m isse n de redan afk unnade dödsd o rn a r u a af l ö HO. för k l arad e, a tt Rven sedan dess gj o rt sig skyldig ti l l ry lll u i ng ur fängeb;e t," rö f v e r j oeh tj ufnad satnt våldtäkt, samt Nils· ti ll ry m n i ng, r öf ve ri och tj u t nad , oc:h � k ul l e det således få bero vid den förra d o m eu , så att do b ro tts l ige s k u l l e u 1n gäll a med sin k ropp . I d o m e n öfve r Per sad e s , att hau ej båll i t sitt. löfte att sig son1 ·e��
redlig och t rogen und ersåte . anställa, _bvil k�t -
löfte j.u� V9fe . . yi_l lk_oret_ t<?�.
_:....
29 -
pardon e11 s åt1�ju tan d e ;· h an h ade för n et f<-i rsta vari t i flock och följe m o( l ( �a spor Dues pnrti tin d er r<)fyeri er på y åren 1 G 7 8 , för d et n.n clra « k o n Y c r s er n t » m e( l s i n a bröder Sven oeh N i l s efter rl e r as 1·y n 1 l l i n g, rn r det tredj e vari t m ed o1n åts k i l l i ga p l u n c1ri1 1gar undm· k ri gsti (len , för d et fj är d e fört afvog skö l d m ot si n rätte k o n u n g och h erre , för
c let fem te varit m e d v i d m o n l et på M i c k e l Tufvesson samt för d e t · sj r t te och sj q,n d e v ari t m e d o m nt t rn örd a .Johan l{ock och !�rik :-;tnffa nsson . O fverträde l sen a f p a rd o l l s p l ak atet h ad e al l tså J l l e( l fC,rt, at t äfven förbrytelser, som väl s k u l l e pardonerats gen o m detta , nn åte r lades Per t i l l l ast. ·Han o ö m d es att h alshuggas : h u fvudet sk u l l e d är på sättas på e n pål e och k ro p p e n l äggas h e l på stege l . A l l a h ans ägo(l<�lar s k u l l e vara forbrutna och h em fa l l na åt k ron an . Man tycker n u , att det h e la s k u l l e \· a ra afgj o rd t i n för d o m stolen oeh att e n d ast ett hade åters tå tt, sj älfya afrättni ngen . 8å b l ef d e t e m e l lertid ej . Domsto l e n gj orde ä n n u ett försök att fånga de fö rP. gi f n a m ed b rottslingarna . Si ssa och Ej l e-Per. A n l edni ngen ti l l de n n a for t sät t n i n g a f processen b l ef följ a n d e . Dmnaren , .Johan A ncker, hacle ingått til l L u n d s d o m k a} J i te l med en skri ft, hvari han an h ö l l o m (l o m k api t lets betän k a n d e a n gåen d e G ö k e - S i ssas sak . D e n 26 Mars l HH4 svarade bis k o p Kn ut H alm å d on1 k a p i t l et s v ägnar, att n1an ej k u n d e säga n ågot bestäm dt, förr än dom fall i t vid rätten mot sn app h an arna, och att d mn k api tlet, förmod a d e att « de uthj den bekiännel ssen, so n 1 dhe på d h eras y ttersta giöra, n ågot wij d a r e u p p l yssni ngh uthj sn k en wa.rda gi öra ndes >-' . Skedde ej d ett a , skul l e d o tn k ap i tl et gifva utslag. Rätten tog sig n u , dels väl på grund af b i skope n s skri fve1 se, an l ed n i ng att d en 24 A pri l 1 684 hå l l a extraordin ari e t i ng i Hönjarum i Osby soc·k e n , och här fram stäl ldes åte r de redan dödsdö m d a sna pp h anarna i n för rätten, detta, eh uru n1an k n appast k an säga, att något n y tt uppsl ag i saken sk ett. 1\ terigen förhördes Sven angåen de sitt förh ål lan d e til l Ri ssa.. han för m a n a d e s up prepad e gånger att « b r, trachta s i j n Sal i gh eetz -vvä ll ferd h n u på d h en sij d st a Tijn1en han �kall aff l i j ff w a s » och bekän ua, h vad · h an ti l läfven tyrs k u n d e förut hafva för tegat. Men Sven för b l ef stån d aktigt vid s i n förra bekän n el se, han sade i n tet nytt af graverande art om k v i n nan : h an hade först tvingat h en n e m ed Yål d , och a l d ri g hade hon beko m m i t det ringaste af hvad han röfvat e l l e r stu l i t el l er haft n ågon del däri ; nu sist hade han tän kt taga h e n n e uti äkte n s k a p . Det Yar efter d etta klart, att Sissa var räd dad u n d an d ö dsd o m en ; Uggl e - S v e n s sista ord i n för rätteu voro. att han Yille « fri m o d elige döö der på, att al l t hwad han föregående h ar bek ä n d t, att det sig u th i san n i n g sål edes för e h ål l er , så san dt soin han w i l L att G u d b skall blij fwa h an s siähl nådigh » . Det är l i kso ·m ett si sta försonan d e skim m er öfver denne snapphanes sista dar : hans sl u tord i n för rätten rädda en ank l agad. Om m an n u än n1åste s l äppa S i ssa, så k u n d e man n1 öj ligen få E j l e l ' cr d ötnd . U ggl e- N il s i n k a l l ades, och m a n sökte n u få Ej l e-Pers d e b k t i ghet i rö fv e r i er n a efter am n esti en uppvisad . Men N i l s hade in tet att säga , han fri tog Ej l e-Per från allt sådant, ej h e l l er hade d e n ne h aft nAgon förhinrlelse m en JT ggl eh e r arn e u n der deras fre d l ösh etst i c L N i ls v i l l e l efn-t uch dö häqJå. Afven Bveu och Per fri togo helt och hållet
- 30 -
Ejle-Per. Först sed an dessa försök visat sig ej leda till resultat, före ka 1 l n. rl e n1 an , <l en 25 A pri l , Ej le-Per och hörde vittnen an gåen ile hono m . Eej l- Per l ) ( · d y rad e sin osk u lr l , han hade efter nm n e s t i e n hål l i t sig frå n sn np pJ w n eYä�e n d e t och gått t n co i ho1 t dentkte 1 1 och fred ligt l i fu ä r t si g . T i l lfrågad , h v < t rför h : 1 n oj i l i khet 1 n ed Ugg l c P e r �ökt s ä rs k i l d t par don siJ ref, s v < t rade han u k o n stlad t, « att han fö h lte inthei bättre och W n k te, att d å J{o ngen bar wari t så nåd igh och giffwit ett al lge m ec n t Pard o l L att h a n d å wah r säk er nogh , so1n mån ga andra i härao ett, h wilcka ingen annan ä n n detta General pardon togo och har begiffwi t sigh ti l l sti l l h et » . V i tt n e n a måste 1nedgi.E va, . att Ej le-Per intet o n d t gjort, sedan h an ti ck pa r d o n Domaren, som syn b'.u ligen på gru nd af v i ttn e srn ål en o1n Ej l e-Pers våld sam h eter uniler kri gsti d e n had e vän tat, att han sk u1le öfverbev i sas om d e laktigh e t i Uggle-Pers senare våldsd å d , sökte att skräm m a d e n an klagade genom att vilja in bi lla honom, at t bevisuing mot honom redan förelåge. Det var förgäfves . �jle-Per k unde ej dömas. U tslaget bl ef. att � j le-Per sk ul le lössl äppas . Angående Si ssa fäll des e n << i n terlocntorial-resolu tion » af in nehålL att p ro to kol let öfver det s ista förhöret n 1ed Uggle Sven sk ulle tillsändas d omkap it l et och sak en ti lls vidare u pp s kj u tas Domen öfver Uggleherarne stadfästes af Göta hofrätt ; de t sked de oförtöfvadt, så at t redan ett par d aga r efter rättegången i Hönjarun1 var allt slut. Straffdomen utförd es ej på häradets van liga afr� ttsplats. Det var väl för att på visst sätt gifva en större högtidligh et ät straffakten, som Uggl eherarne förnes upp t i ll den n ej d d är de u n der si n öfvnr tnak ts dagar haft sitt egentliga tillhåll och clär ile sam l a t sitt byte. Här uppe, förbi Loshults kyrka, tätt vicl landsvägen och just framför den gam la riksgrän sen föll o de tre brödernas hufvuden för bödelsyxan ; kropparna sattes h vardera på fe rn stegel . De t var den 28 April 1 684 ; Uggl eherarn e voro sä kerligen de sista sn apphanar, som i Göinge föllo för d en straffande rättvisan . Den l aglösa tiden var förbi . Göinge var ej längre landet vid riksgränsen , där f ej d e r n a rasåde so1n värst mellan fo l ken och m ellan i ndividerna : det höll nu på att blifva en f�edlig bygd inne i Sveriges rike. -
.
.
,
Arthur Stille.