Tve n n e k a m fe r k i sto r j Lu nd
k ulturb i tori k a mu e u m .
I 1nånget gam 1nalt hus har n1an ända fra1n ti l l den sista tiden, generation efter generation, . å mn det säkraste eller enda verkliga skyds tnedlet m ot 1nal ärat och bevarat en gammal af ti d och ålder svart nad jernbeslagen kista af « kmnferträ >> . Med smn1na starka ka1nferlukt fylld e hon ännu efter tre hu ndra år den handkammare, i hvilken hon fått sin plats och k)'ddade därmed icke blott de dyrbarare r l l - och sidenväfnader, hon jelf inne. l öt, utan alla de väfnad er, som hade sitt förvari ngsrutn i kmn1naren . Det för ta, som vid en närmare un der sök ning af dessa kamferträds kistor visar sig, är, att de icke äro af karnferträ utan af någon balsmnisk i Norden icke förekmnmande Pi nus art, trolige n den i södra Europa särskildt Spaniens bergstrakter alln1änt växande Pinus centra, son1 ännu i detta land samt södra Frankrike på grun d af sin starka hartzhalt all mänt användes til l lådor, skrin och andra förvaringsrum för väfnader. I båda fallen är emeller tid deras för oss exotiska u rsprung oomtvistligt, om också det förhål landet att de tillverkats af en i södra Europa allmänt förekommande Pi nus art, gör deras engång så allmänna förekomst i norra .E uropa lät tare förklarlig, än om det 1naterial, som ingår i dem kommit från det aflägsna Formosa, kamferträdets hemland . Ett annat n mnn, so1n förbundit sig med dessa k i stor� och som äfven det tyder på deras långväga, frä1nmande ursprund, är ambasadå'r kistor. Det är för öfrigt icke blott na1nnet, utan en i flera fal l Yid sidan däraf bevarad tradition, sorn ,-i sar att flera af de1n konnnit til l norden såson1 omhölje för d e dyrbara gala-drägter, som utgjord e e n väsentlig del a f det stora bagage e n anständig och sitt land värdig ambasad medförde. Men d t hä nde icke så ällan . att en ambasad entFe var ståtligare än dess sortie att icke blott I grund af d e gåfvor som af:lemnats, utan p å grund a f en ren mi sere til l följ d a f ute bHfna remi ser från hemlandet. det bagage, med hvilket man vände åter, så betydligt k ry mp t samman , att man ej längre hade något bruk för de tom ma kistorna - ambasad örkistorna. Var det också i ngal unda alla eller ens de flesta, torde man ku nna antaga, att det i · allmänhet var de bästa, so1n på detta sätt vunno henlOrtsrätt i norden . Det har lyckat Inig att i ett par fall k unna följa ödena hos kistor hvilka på andra vägar k om mit til l oss och i båda fallen visa spåren ti ll N e derländerna ; så är t. ex. förhållandet n1ed en kista på Snogehohn . Tanken ligger j u härvid nära till hands, att de också skulle vara utförda i H ol land af från den iberiska halfön importeradt ·
c
- 30 trä. Den rika utveckling konsten och industrien under 1 5- och 1600talet vunno i den rika handelsstaten och det do1ninerande inflvtande denna härigenom vann på det norra Europa, hvilket särskildt tog sig ett uttryck på arkitekturens och m öbeltillverkningens områden, skulle göra detta mycket antagligt, om den fantasifulla ornering, s01n dessa kistor ofta Yisa, öfver hufvud taget hade n ågot närmare släkttycke med den holländ ska renässausornamentiken, el ler om 1na n på några an dra ovedersägligen i Hollan d utförda möbler af annat träslag funne spår af det egendomliga sätt, på hvilket denna ornering åstadkom1nits och som gifver densam m a en så typisk pregeL Underligt nog - är det först och, så vida j ag känner, endast i Sverige och här inom ett 1nycket begränsad t områd e, n1an skall finna något mot svarande, en motsvarighet, som vid e n närm are undersökning framstår så sorn en direkt utveckling ur den ornamentik och teknik kamferkistorna vi sa. Det är de i Marks och Kinds härad er af V estergötland all m änt förekom mande s. k. fästmöskrinen från senare hälften af 16- samt J 700-talet, ut märkta af en genom plattskärning åstadko m 1nen , strängt stiliserad, gotise rande växtornam entik med infogade realisti skt frarnställda människor och djur, ett grotesk1naner, med hvilket vi lika litet i våra egna magra konsttraditionen, sorn i den tyska och holländska konst, som förmed lade våra Europeiska konstförbindelser under 1600-talet, skola söka några närmare beröringspunkter. Man kan kanske tycka un derligt, att ett konstskott, som kunde slå rot och fram kalla en ny rik om också skäligen rustik och oansad Yäxtlighet i den magra knallebygden , icke också i Holland, som . mottog det i första hand, fick samma verkan. Men orsaken är lätt fun nen ; här rnötte det ett modernt konstrafi nemen t, jämförd t 1ned hvilket dess egen något föråldrade och bizarra fonngifning icke kunde ega något tilldragande, medan rnan däremot i den svenska afkroken, där man hi ttills nöjt sig 1ned det gamla skäligen fantasifattiga seg nlentsnitet, i de plattsku rna kontu rmålade kistor, en tillfällighet bragt en i händerna, såg en uppenbarelse af en ny öfverlägsen kultur, hYil ken m an, så godt m an 1ned sitt outyecklade forn1sinne och sina klu mpiga fingrar förmådde, sökte tillegna sig. Parallella fal l i mängd skulle kunna uppvisas. Sådana äro den land.� liga rnarketterikon st, som und er 1600talet utbildade sig i V estbo och Ostbo härader af Sn1åland rned rötter, so1n direkt tyckas . led'i ned i italiensk och fransk elfenbensi ntarsia ; det holländska marketteriarbetets d egenererade barn på den blekingska landsbygden, hvilkas härko m st verkligen kan direkt påvisas genom en omkring 1 650 inträffad stran dning i skärgården af ett skepp lastadt med holländska 1narketteri1nöbler. De tvenne kamferkistor n1useet eger, af hYilka den ena, här af bildad: leder sin närmaste härkomst från norra Skåne, den and ra från Jutland, äro hvar för sig typiska rep resentanter för slägtet. Inom en rik ornam enten omfattn ing, som visar starkt framträdande 1noriskt göti tiska nwrnent ej 1ninst gen01n arkadfrisen med sin svit af lejon, har den sydeuropeiska renässansens kärlek för den klassiska mytologien, i 1notsats till den nordiska dekorativa konstens genom reformationen skapade förkärleken för de bibliska berättelserna. gifvit sig ett starkt uttryck . Den j utländska kistan visar i tvåune gen01n ett liffullt gro-
•
- 31 teskparti , i hvilket 1nan ser Di ana roa sig m ed jagt på Centaurer och satyrer, skilda fäl t Phaetons o lyckliga färd m e d sin fader Helios' sol vagn . I d et första fältet ser man hon01n , j ust uppstigen i den två hjuliga charen , fatta tö1nm arna t i l l den ystert frus tan de fålen mer än en sådan har kou s tnären icke bestått honom -, u n d er det att en mängd vi o unders d j u r m ed uppspä rrade gap hota hon0111 från alla sidor ; -
-·
Fig. 3. i det and ra h ar redan olyckan hän d t, j ord och himmel hafva råkat i bran d, och sj elf ned störtar han träffad af Zeus' blixt i Erid anus vågor. Locket ti l l kistan saknas, och på d ess sidostycken är en dast att iakt taga en fortlöpande vextornmnentel l ran dsl inga. D en skånska k istan , hvilken l iksom så m ånga andra sven ska k ul tu r Illin nen kom mit till museet på en o m v äg öfver Köpenhamn, h varest hon u n dergått en ingal unda lyck lig restaurering, erbj uder en rikedom af bildframstä ll n i n ga r i n om d en karaktäri stiska Ornam entella i n fatt-
·
- 32 -
n1ngen, hvilken dock dessvärre genmn restaureringen förlorat något af sin ursprunglighet. Det hela tyckes sammansluta sig till en lejonets apoteos. I arkadfrisen och i det kringlöpan de löfverket tillsammans med sirener och amoriner, lika väl so1n i de mytologiska bildfälten , firar det sina triu1nfer. På lockets första fält sitter det, n1ed de 1nordiska instikterna vaggade till ro, so1n en spak och intresserad åhörare af Orfeus' bedårand e strängaspel, för att på nästa fält med bloddrypande gap uppträda som fördärfbringaren öfver den unga lycka , son1 förenade Pyramus et Thisbe j uveneum pulcherri m us alter altera qvas oriens habuit prrelata puellis - -
Mellan d e båda fälten, kri ng hvilka riddare i 1 500-talets spanska drägt under gotiserande baldakiner hålla vakt, spelar en af växtslingor och an1oriner mngifven vattenkonst. På fratnsidans första fält, där lej on et efter restaureringen i cke mer är att upptäcka, upptages 1nidt en af en vin gad qvinhg genius (Aurora ?), son1 på hin1len fäster en stjernbild (Orion?) under det att en fogel Fcenix vid hennes sida skådar uppåt. I rnidtfältet kommer Cybele åkande i sin af lejon dragna chat:, och i det tredje fältet står en ung man -- eller qvinna i 1nurkrona 1ned en besvär jelsegest vändande sig 1not en i en ruin sittande falk; vid sidan har han el ler - hon ett lejon. Det torde vara svårt att afgöra hvad denna bild afser att återgifva; möj l e1 är det äfven här Cybele, so1n framställes, möjligen kan här föreligga en cen ur Ivan Lejonriddarens saga. Fälten begrän sas af beväpnade n1än i de romerska krigarnas drägt. I den brokiga värld af sagodj ur, som ger lif åt sidostyckenas grotesk ornering, inta ges hedersplatsen af tvenne heinska basi lisker. Bildfrainställning och ornering hafva såsmn redan anmärkts, huf vudsak ligen åstadkonunits genmn plattskärning, hvartill särskildt vid den senare sluter sig en detalj utfyllning genmn bränning och sepia mål ning. Bottenpartierna hafva genom pressning 1n ed glödgade stansar erhåWt en fortlö pande rntornering, som ' äsentligt bidrar att åt det hela gifva dess egendomliga karaktär. Denna plana orDalnentik samt från varon af någon nä1nnvärd profilering stämn1er för öfrigt väl tillsam mans med kistornas am bulatoriska uppgift. 01n jag till slut, såsom ett resultat af undersäkningen, hänvisar till Spanien som hmnlandet för dessa för den nordiska 1nöbehndustrien och orna1nentiken frä1n1nande ka1nferkistor, har också deras speciella spridning öfver och genom Holland eller närmare bestämdt, spanska Nederländerna vunnit sin förklaring. Sin till komst angifva de sjelfva genom stil och ornering till tiden 1525- 1 650.
G.
J : s o n Kar l i n .