Issuu

li i g. 2.

Fig. l .

T v e n n e d r y c k s k ås o r . Den u rgam la ty p fö r rl ry kesk ärl , bvaraf d båda ofvan afbil dade bägarna (s. k . kåsor 1) oaktadt i tt bri träl liga ki ·k i fl ra afseenden · äro ID) eket intressa nta repre 1 1 tanter, har redan af O lau Magnu i ban << Historia de genfilms seplen t?·ionalivus » erhål l i t sin beskrifni ng, beled sagad af n afbildni ng. . Vid ett groftimrad t bord r m a n fyra käggiga ur venskar be essa väld iga dr · keskärl b vilka byglar förena sig ti l l v äpnade med en nnderlig glori a kri ng deras b u fvude n , 1nedan e n « tappesven bål l er sig beredd att ur ett väl digt tändkar åter fyl la d snart tömda skå larne. Huruvida de fyra stal l röderna äro i nbegripna i en af de täfiingar « på ]if och död » , om h ilka gam le Ola u talar, Il er en dast i all an tändighet dricka · Marias och helgonens skålar, kan man icke af den ko nstlösa teckningen sluta l i ka litet om man får något begrepp om den säkerligen mycket i ntr santa d a n s m d de fyl ld a drycke kärlen på hufvudena, o1n brukade omv xla med kälarna. Därpå att ...,

1) 'amma

ord 80m det

laviska kasa, kärl.

d en n a

v o rkl igen k an hafva förekom n1it och d ärtill icke varit allt för svår; -· tyder kåsan s starkt urh o J k ad e för ett n1enniskohufvud ganska väl afpassade fot. 'rill hela sin karaktär nl edeltida, tyckas d essa d ryckes kärl redan bort på 1 500-talet h afva börjat gå ur bruk, o1n ock så deras ege n skap af slägttn innen till vår tid bevarat ett rätt betydl igt antal - för så vidt j ag känner 1 5 til l 20 exmn plar i o l i ka skandinaviska m useer. Rik ast försedda äro statens historiska museum tned 5 st. , n ordiska n1useet med 3 o . s. v . De tvenne ex. K u l turhistoriska n1useet nyligen fått mottaga så smn gåfva af Grefvinnan Malvina De la {iardie, son1 genom sin 1nan afi. öfverstekanunarjunk aren A xel De l a Gardie erhållit dem sås01n arf med sarnlingarna på Löberöd, äro af något olika storlek . D en störr�, som ry1n mer tvenne liter, h ål l er ännu i sitt stympade skick en höj d af 65 mn . Båd a äro skurna i al samt röd tnålade. På den m indre sak nas hela den ena bygeln ; på L>åda den rik t ornerade förbin del sen mellan byglarne . Liksom nästan alla an dra till vår ti d bevarade kärl a f samma typ, äro äfven d essa på s kålarn a prydda med vapensköl d ar ; h vartill här k o mm er å rtal och tiUkäuu agifvandet af den renovering, de under tidens lopp u n dergått. Båda kåsorn a bära årtal 1 504 ; den större i sen-götisk a sköldar Natt och Dagska sa1n t Bjelkes/ai vapenmärk ena, e tt på h vardera . sidan ; d e n mi ndre på sa m ma si da stenbockska (?) ·sau't Natt och Dagska (Stureska) vapnen under grefliga kronor från 1 600-talet. På bådas fot til lkänn agifves att kåsan är « Renoverat Ar 1 694 af Gr. Christina Catarina De la Gardie » , sedan 1 68 7 enka efter riksamira l en G ustaf Otto Sten bock och m od er til l Magnus Sten bock . Det torde vara svårt att nu u tred a, på h vilka v ägar kåsorn a k o m mit i henn es ego . D et Sten bocks k a och Stureska vapnet på den mindre (Fig. l) ty der v isserligen på att detta sk e tt genom arf på m au n ens sida ; i h vil ket fall vapuen s k u l l e a u gifv a förbi nd el sen m el lan Erik G u stafsson Sten bock och Malin Sture, den mynd ig a « kung l\1ärthas >) dotter. Vi sk u lle i sådant fall här h afva ett n1 inne. trån den romantiska enle veringen från H örning sho hn 1 5 7 3 och det bröllop, som ett och ett hal ft år senare, när Herr Erik Gustafsson återvunnit fri heten från det fängelse, til l h vilket han på grun d af sin handling d ö mdes af kon n ng Johan. III, firades på det ste nbockska stan1godset Torpa. Men årtalet 1 504 l åter, såso1n synes, icke väl förena sig rne d denna tilldragelse. Nu är det v isserligen tänk bart, att kåsan dess föri n nan haft andra öden , att således årtalet 1nöj ligeu kan sluta sig till änn u äldre nu utplån ade vap e n . Under alla förh ållanden är det Grefv i nnan Christin a Chatari na som v i d kåsans restau rering låtit n1 åla eller sj elf m ålat v apensköldarnå antagligen, då hela deras k araktär förråda hennes egen tid , fritt efter 1nycket svårtolkade äldre vapenbil der . Och det är väl icke otänkbart, att l1on därvi d tol k at dessa felaktigt , 1nedan årtalet, som därmnot varit meta tydligt, blifvit ri ktigt återgi fve t. Ser man för öfrigt noga efter, är det ingalunda höj t öfver alla tvifvel , att djurbildeu i öfre fältet är en sten bock ; den lik nar långt n 1 era en tillbakaskådande ulf 1nedan deremot nedre fäl tet tydligt visar det sten bockska schackbrädet. Skul le där för m öj ligen en ann a n tolkn in g af vapenbilderna gifvaf> , hvar igenom d e sam ma åtminstone icke kornrno i strid med årtalet, to1·de _

--- 33 --den n a böra sök as i Bengt Arendtsson Ulfs till .Ekolsun d, rik sråd 1501 samt slo tts lofwen j Stock h o l m 1 520, äktenskap l i ga förbindelse m e d Brita Eriksdotter Sture af d en ga1n l a Natt och Dag- � l ägten. Fel aktigh eten i U l fvapnet, som sk u l le visa en h e l tillbakaskådande ulf i odeladt fält, står i såd ant fal l vissorli gen qvar, men torde dock kunna förk laras på sätt ofvan antydts. Den större kåsa n s (Fig. 2) genealogi är l ika l ätt och säker, som Ed. rri u den n1 i ndres är svår. Vapensköldarna äro Johan Månsson Nlttt o. Dags Jt-tt. n� - �� ' /' a m t Anna Erikselotter B}elkes, med hvil kas giftermål årtalet 1 504 1 r:. ,.. tt dess u tom väl förenar sig. Den representerar s'åledes en för b i n d e lse, ��-N · h v ars båd a l e der i ntaga en .fram stående p l ats bland de ryktbare män och q v i n n or. som de tven ne slägterna hafva att uppvisa. Det m ö rk a t:n i n ne, som vidlåder Joha n Månssons fader Måns Bengts son N att o . Dag h ar visserl igen äfven kastat en slagskugga på sonen ; och det syne d essu tom , som om äfven hos honom det h etsiga blodet h aft lätt nog att råka i e n sval l n i ng. som k unde föra oberä k n eliga och sedan ångrad e följ der med sig. Därom talar den m ansbot af 200 un gers k a gy l len h an l 494 fick utgif v a för dråp på Jeppe Bagge til l den nes bröder. Men tiden var nu en gång sådan , samtiden räknade icke ett d råp, som son ats med ärlig mans bot, såsom någon fläck på karaktären . För öfrigt var Johan Månssons l i f l i k a utmärkt för en under u nionens si sta t ider i ngal u n d a a l l mänt förekominande trohet mot sam m a sak l a n d ets ege n , som för det framstående mod och duglighet, han l ade i d agen på d e an svarsfu l l a poster, h an bek läd de. Den mest betydande af des� a v ar befä.l hafvarep latse n på Kal m ar sl ott, sedan detta 1 5 10 blifvj t af sven skarua in taget. N är Christi an I I efter den yn gre Stu rens död, m ed si n fl otta på färd ti l l Stoc k h o l m , passerade K al m ar, fi ck h an, n är han uppfordrade J o han Månsson att uppgifva s lottet, ett svar, som hos k onungen f!'ain kallade den reflektion en : « Vi kunn e P} ann a t af de Ka lm a rske jö'rmärka,

än att de vil}a det s a m m a som de Stockhotmske och afvog sköld föra m ot menige riket och /)-in 'rätte h m ·re » . N är H err Johan kort d ärefter afle d ,

öfver"'. ')gs befälet med sam ma trohet m o t fosterlandet af hans ä d l a b orgfru A n n a Eri k sdotter Bj elke, som här den 31 Maj mottog den hemvändande Gu staf Eri ksson V asa . Var det k anske ur d enna kåsa hon k red ensade väl k omstdrycken åt den trötte, biltoge fränden l an d ets blifvande befriare och nydan are ?

G. Ka,rlin.