Fig. 3.
Portierbård efter motiv af Thomas Hansen.
K u l t u r h i s to r i s k a Fö re n i nge n s S y d s v e n s k a k o n sts l öj d utstä l l n i n g i L u n d 1 8 9 7 . Denna utställn ing, h vars tillkon1st och historia redan tecknats föregåe n d e h äfte af denna tidskrift, utgör den senaste länkert i d en �edja af företag ti ll konstin d ustriens höjande, som u n d er en fö lj da år af Kul turhi stori Hka Föreninge n igångsatts . Ehuru tillk o rr1 m e n und e ogynnsam m a auspicier lyckades den dock med sig fören a större dele:u af Syd sveri ges tn est fram stående k o n stslöj dare och slöj derskor, hvilkas alster, representeran de alla våra vigtigare kon styrken, fordrade ett expositionsutry m m e af ej min dre än 23 rum . Utställningen i sin h el h et var ordnad efter de oHka yrk ena, men inneslöt dessutom några helinteriörer, en expositionsm etod , so m, då det gäller bohagsartiklar, ensaln tnöj liggö r en rätt uppskattning af förem ålens samverkan till denna bostadens vigtiga m en. ötntåliga totalkaraktär, som vi kalla h em trefnad . Då här ej är plats för en speci algra ns kning af de olika kollek tionern a, vill jag u n d er vand ringen genom den rym liga lokalen endast dröja vi d de 1n era betydande förem ålen eller vid sådana, som på grund af si n nyhet ärG heaktansvärda om också icke så mycket i och för sig som fastm era för de utvecklings1n öj ligh eter de i sig i nn esluta . Vid inträdet i utställningens keramiska afdelning stanna vi då först inför Rörstran ds och Kosta Glasbruks ri khaltiga kollektioner. Men erinrande oss vår ofvan angifna slagruta :fortsätta vi genast, sedan vi konstaterat som det bästa bos det förra några visserligen goda men dock sina danska förebilder ännu ej uppvägande prydnads porsliner och hos det senare snarare ett upprepande och förfinan d e af de · konstskickliga slipningar, som vi beundrat vid föregåen de utställ ningar, än ett vi dgan d� af det konstnärliga gebitet, ehuru de sista årens företeelser inom den utländska glastillverkningen för denna industri öppnat kanske vidare fält än för någon annan. ·
.A·ulturh istm·isku meddelanden.
-
40
-
H öganä bo l aget hvars g la era d e lergo d s redan förut i tek ni kt hän e n cle lem n ad e föga öfrigt att ön kc , u ppt rä er m d en saml ing origin Il a och til l s tö rre delen lyc kligt tunna kärl forrner. En kruka, hvars öfre kant är ornerad m d örnhufvuden f ra m s ky m ta nd e mel lan genom rutna furu to pp c r ; en Ve , kring h v i l k e n l i p p r i ga • lar l i ng ra ig i mjuka bugtningar ; ett_ bl omfat bildad t af til i erad kalla våg r
FiO'. 4.
Buffet i
k efter
kizz fr. K u l turbi t�t. M useet.
öfver h vi l k a en svan seglar fram på utbr l da vingar : se här p rof på den u rs p r u ngl iga dekora ti Ya kon t . om u nde r det i ta året fu nnit in . teg vid I l öga nä . Förtj n�ten härom ti l l k o m m e r h u fvud sak l i geon bola gets tyv ä rr end ast t i l l fäl l i ge artistiske medhjol pare, l-Iorr Hel mer As l u u d ,
41 k o rt a tid han af ola t , n vänd utförd ett s j u tti t, l ä rligt k n stnär l i gt träfva n d e pr;· glade mod l ler. Man m ot. r e m e l l e r ti d me . n v i ss än c:: l an f rt ätt n i ng n å d n u a kon tnärliga p u rt p n ingen n tt d t i e ko n m i k t h�· n. . dock m d d n berättiga e förh nde vnl si tu r d e boh get ej m å förl d att med stö af sin k n k urren. fri a ställning l å sig til l ro vid n mo ll amlin g om d en n a , t i l l . tor del er ä k na att vara n experim e ntel " rj a n t i l l en fort c tt kon t n är l i g · verk. amh t. nara r har m� n käl , tt hära vän�'l n egg l e ti ll ) tt rl i ga re äflan att r ka U I p i led t i jem r dd med 1 n öfriga m odern k e ram i k n . Den re d a n från f " ' regåe n ut td l n i n gar kände krukmakar n Lun < l h l m fr. H i n by ' i . ar ig f"' r hvarj gång a l l t äk r are i beh n d ·
otn und r d n
af
tt
·
·
l• i
.
5.
YH
bonad i
bel i n
O'
ft r :\Tärt
l i nge n af färg och gl asy r Bä t lyckas han när ha n orn erar si nn k ru k or och vaser m ed « r sor och violer» eller m n ågra nkla vild l lomm r i gra fi tt o u li f vad e a den tro l l s k a mang ki ft nde, oH. i den uppmärk l u te ra rtc d e gla yr n, och man för tår det berättiga am het ha ns liksom i l � n d tl ig söndagsstass k lädda alster väcka. För n yh e ter i n om möbeltill erkningen, öp p nar man numera i n dörr m d en v i dan m a n en en e ängen efter d n för i t i het, a nd ra u p ptäckt, �l t det en ast varit gengc ngare frnn redan öda sti l peri oder, som u n der en el ler a n n a n oäkta godtk öpsförkläd nad skafTat n t u rlio- vi. fu nn y1ika ä fven p denna ut·ig in träd i hem m n. .
,
'
- 42 ställ ning, ehuru erk ännas måste a.tt förklädnad en i många fal l var k ost bar nog. Men h vad ännu bättre var, fullt originella och efter moderna kraf lämpade möbler saknades i cke. Främst må här näm nas den efter skizz från Kulturhist. �Iuseet til lverkade buffeten (fig. 2), som geno m sin ändam ålsenliga fördel ning af utry m m e t och sin enkla men k r aft iga ornering bi l dar p å nästan alla punkter den skarpaste 1notsats till dessa efter ty sk a « möbelark i tekters » schablonartad e mönste rplanscher upp byggda renai ssans- och barockbuffeter, som mera l ikna små byggnader än +: mobilier » icke blott genom sina frå n byggnadskonsten lånR.de de taljer (arkader, balustrader, altaner o. d . ) utan · til l och med genom si n a
Fig. 6.
Väggbonad i go b eli n af Alma Ekström efter ritn . af Märta Fjetterström.
ofta kolossala dimensioner, hvilka dock för det afsedda ända1nålet ej l emna stort utrymme öfrigt, upptaget som det är af arkitektoniskt krimskrams. En verkligt s m ak full och framför allt p rak tis k herrumsmöbe l i mörkbonad e k m ed öfverdrag af brunt buffelläder expon erades af snickare Ny rn an f�. Landskrona : soffa, bord) dokumentsk åp och stolar . huggna 1. r e n a hn1er och dekorerade med enk la röda blom mor i karf sni tt ; en förmälning af den gamla god a trätekniken m ed sitt an vän .
.
·
-- 43 -
dande af heJa reela trästycken och den moderna fordran på komfort. Denna i all sin enkelhet synnerligen tilltalande möbel, äfven den ut förd efter skizz från museet, utpekade med slående tydlighet en väg, på hvilken rnan kan finna en efter våra borgerl iga förhållanden fullt lämpad möbelstil, son1, utan att behöfva upprepa gångna tiders redan tillräckligt utslitna former, bör kunna på rent nationel grund och utan fara · för stereotypering finna rikliga motiv för en liffull och 1nångsidig utveckling. Bland öfriga möbler af i ntresse vi ll jag endast o mnämna snickare Körners från Lu nd efter allmogeförebilder ko mponerade stolar med sitsar i bastflätning sa1nt bröderna Paulssons el eganta sängkam Inarmöbel i hvitt och guld, utförd i direktorialstil efter ritning af bild huggare J. Mårtensson i Lund . Denne konstnär, hvars verksamhet omfattar snart sagdt alla gre nar af konstindustrien, hade för sina alster fått ett eget rum upplåtet, l J Yarför de äfven lämpligen böra omnämnas i sammanhang. Tydligast
Fig.
7.
Väggbonad i delad dukagång efter ritning af M ärta Fjetterström.
framträder den egendomliga karaktären i Mårtenssons konstnärskap i det storartadt anlagda illuminationsverket « De fyra evangelierna i bilder och prent » med sina färgvarma och originelt komponerade bibelscener omgifna af randteckningar, som, nära anslutande sig till den prentade texten, vittna om en sällspord fantasirikedom. Ett godt prof på Mår tenssons snidarkonst är ett närmast i gammalnordisk stil skuret ur fodral, b.�kom hvi lkets minsta detalj er man spårar en sammanhållande tanke. Ofverst på klockans krön helsar en tupp den uppgående solen, en bild af tidens morgon. Midtstycket prydes af verldsträdet, asken Y gg-drasil, hvars grenskott sk öfias af hjorten medan ekorren Ratatosk gnager stammens bark och ormen Nidhugg snärjer sig tärande kring roten. Nederst på fotstycket leder en bautasten tanken hän på den hvila, som väntar när tid är ute. _På postamentets öfre kant läses
- 44
�
Havarnaals ord : « 'ridigt skall uppstå, den I i f och gods mycket vill · vinna ; liggande ulf får sällan ett ben, ej slumrande tn annen seger » . Intressanta voro äfve n Mårtenssons p rydnads fat och öfriga. pjeser i 1najolika s a mt hans stora karto n till go be lin med ämnet häm tadt ur sägnen om jätten Finn och Lunds Domkyrka. Den mindre hemslöj den var rikt representerad med goda arbeten i trä, läder o. s. v. So1n en rask och fyndig träsnidare är A . �raledow i Kalmar värd allt erkännande, särskildt för sin o tn Schwartsvalder snideriet erinrande säkra handteri ng af verktygen . Fröken Anna Wåhlins tned skicklig och vand hand utförda arbeten i läd erplastik torde vara l ik a s v åra att öfverträffa son1 den var ma, tnetallglän sande kolorite n ä 01n en s u n d s mak vittnade äfven hennes träs n i heunes gyl l enläder. derier, bland hvilka e n m ed kolorerade solrosor i lågrelief ornerad flam sk.väf i ntog frärn sta rtun n1 et. Glödritningen har geno1n de nun1m·a ti ll bud s stående fullän dade och lätthandterliga apparaterna vuxit ut till en sl öj dart, 1n ed hvi lken n1an n1åste räk na, nwn har, kan ske just p å gru�1d af den tekniska virtuositet dessa apparater 1nöjliggöra, råkat in på afväga1:. I stället för att hålla sig til l den ursprungliga bränningstek niken rn ed sina kraftiga konturGr och ned brända eller färglagda fält, söka träbrännin gsk onstens utöfvare 1ned svett och n1öda och tned användande af al la möj liga finter efte rapa intarsian, utan att härför förtj ena an n an uppmuntran än den som kon1 den gro dan till del, smn blåste upp sig i den sj elfbelåtna Dylika oegentligheter äro så mycket 1n era tron att hon var en tj ur . beklagansvärda so1n glödritningen, om den begrän sas inom den ur dess förutsättnin gar gifna tekniken , är och kan blifva e n gren af hemslöjden , son1 på grund a f sina alsters håll barhet och sin n1 ångsid iga använd barhet tilltvingar sig allt för stor upp1närksam het, för att tillåtas från början öfverskrida omfånget för sin befoge nhet. Om den här re presen terade glödritningen bör dock sägas, att den i det hela taget höll sig inom den af m aterial oc]:l uttryckstuedel angifua begränsningen. V ester viks , Karl skrona och O nnestads slöj dskolor visad e sig härvid utöfva ett välbehöfli gt ledande inflytande. Icke b lott f9r. deras ovanlighets skull, utan äfven _ för det verkligt beaktan svärda, so1n hos dem kan finnas, förtjena här att nämnas kapten Berg von Lindes bord och skåp n1ed fyll ningar af kake�plattor, n1ålade och brända af honom sjelf med 1nön ster erinrand e o tn de gamla delf terfaj anse rna. Det kon stnärliga hearbetan det af 1netaller står i vårt mahnrika Sverige påfallande lågt i förhållande till den öfri g a svenska n1etalli n du�trien. Konstsmidet ä r mer ä n lofligt försummadt, och det är tned synnerlig tillfredsställelse ma n n1öter sådana verkligt go da arbeten son1 smeden Petterssons i Lan dskrona elegant smidda, o1n det bästa renai s sancesn1idet erinrande skärm. Inom koppar- och messingsdrifningen står ciselören Sven Bengts son fr. Lund ännu oupphunn en , ehuruväl flere af Södra Sveriges gör delmakare t. ex. Isaksson i Jönköping och Torell i Trelleborg lem na, särskildt hvad det fackmässiga utföran det beträffar, ut1närkta enk lare arbeten, 1nestadels utförda efter äldre före bilder. J. A . Kastman s i Lund vinkylare o Jh visitkortsskålar efter rnodeller fr . Museet vittnade ·
·
- 45 - om stor säkerhet i h a n d teri ngen a.f punsen, och J . G . Lj unggren fr. Jönköping vi sad e prof på en ovanligt god c i s ele ri ng i ytb e ha n d l i n ge n af b e sl aget och det af en väl model lerad vikingagestalt bi l d ade s tati vet ti ll ett dryckeshorn . u tför d t efter n1ode l l af C. Boberg i Jön kö p ing . Ten ngj utare Fr W erren rath i Lu nd, h vars här utstälda vi nkannor med ti llhörande bricka och bägare voro mycket tilltaland e, är fort-
Fig. ö.
Skärm i goLelin
a t A1ma 1\ m·lin .
Hamcn u t f af J . M årte n sson, Lund .
fa r:: u d e i Södra s \'eri ge e ns am Oll l sina försök att åter i n föra te n n a rb e t e t i kon styrk e n as krets, n1 en, sedan Kulttu·hist. Museet på sista ti d e n an sk a ffa t en vacke r mönstersa1nling af utländska te n � arbet en , kan n1an
- 46 hoppas, att vid en kommande utställning e n gryende dag skall äfven hos oss ha uppgått för detta sedan länge slu mrande yrke . Mera märkbart än vid arbeten i . oädla metaller är dock, att så godt som all drift till konstnärlig sj elfständighet tyckes saknas vid arbeten i guld och , silfver, der ju dock materialets dyrbarhet borde mana till en omsorgsfull bearbetning af detsamma, så att guldsrneds arbetena kunde värdesättas äfven efter en annan tnåttstock än, såsom Likgi ltigheten för en nu oftast är fallet, e ndast efter vigt och karat. mera gedigen smakfullhet hos dessa arbeten är så stor, att samma ro cocoartade typ å gafflar och skedar kunnat bibehålla sig uuder loppet af flera årti o n den, ja så länge a.tt de gamla stansarue ofta blifvit ut-_ nötta ti ll den grad , att modelleringens skärpa fullständigt försvun nit och fonn erna barbariserats . Ett lyckligt afbrott rnot den na slentrian bildade Juvelerare A. V. Anderssons (Hel singborg) kuvertsilfver, äfven d et i rococo, men i al la fall med e n från den vanliga afvikaude sj elf stän dig karaktär. På de till servisen höran de ruetal lkärl en tyckas af de senast rå dande formerna de empiriserand e för ti l l fäll et fått öfverhan den , hvilket får sin naturliga förklaring deri, att de mn piren utmärkande släta ytorna funnits synn erligen l äm pliga a tt dölj a den bristande förm åga n af pla stisk formdrifning och ciseleri ng samt den häraf följ ande bristen på rikare kon stnärlig utsmyckning. Att e mellertid äfven dessa kärlfor1ner kunna adlas af ett kon stskickligt arbete, derorn vittnade J. A. Johans sons (Jönköping) silfverservi s rned sina i vackra bugtningar drifna ytor och sina fint genomförda detaljer. J oh anssons öfriga arbeten ådrogo sig upprr1 ärk sambet för en skarp och säker gravyr. Juvelerare .J. Blohm s (Karlskrona) öfver hela Sverige spridda filigranarbeten äro redan förut så välkända att de h är endast behöfva nämnas . Den textila afdelningen, so tn fylde utställningens af ej 1ni ndre än 9 rum bestående öfre våning, var både i qvantitativt och qvalitativt hänseen de den rnest betydande. Att den skånska textila konstslöj d e n n ått detta omfång och denna höga grad af konstnärlighet, b eror i syn nerligen stor mån på den energiska och insigtsfulla ledning, sotn under en lång årsfölj d egnats d ensamma af Kulturhistoriska Föreningen , hvars skötebarn den varit, al lt sedan Föreuingen sti ftades. Då d en nyligen aflidne artisten .Jakob Kulle först - börj ade intres sera sig för de qvarvarande resterna af den skånska alhnogen s gamla goda väfnad skonst var denna i stark tillbakagång. Kulles verksamhet bl ef etnellertid af stor väckande betydelse, och såsom ett uttryck för den tacksam h et den skånska textilslöjden är honom skyl dig, fick han kort före sin död rnottaga Kulturhistoriska Föreningens hedersdiplo m . Det mera intensiva arbetet föll e mellertid p å Föreningens lott, och re sultaten ha vid flere föregående utställningar framlagts och för hvarj e gång visat sig allt löftesrikare . _ Till en börj an gäld e det n aturligtvis endast att hos . allmänheten väcka intresse för d et värdefulla hos våra · textila traditioner, hvilket i första hand tog sig uttryck i kopieraodet af de bättre bland de gamla m önstren. På senaste tiden har emeller tid Föreningen n1e d framgång börjat lämpa den gamla tekniska och koloristiska dugligheten för rent nutida kraf, - och d et är härvid glädjande att kunna konstatera, att de ur denna verksamhet framsprungna vår-
- 47 -
telningarue pä intet sätt visa nägon frändskap med dessa konstslöj dens alltför vanliga, drifhusfostrade vatte nskott, utan verkligen spi ra upp so m. härd iga, föräd lade plantor ur en sedan århundraden acclima� tiserad brodd. Men ehuru de flesta nu utstälda väfnadsalstren till kom mit direkt under Föreningens öfverinsigt och i många fall på beställ ning derifrån, bär utställningen dock ej i någon män prägeln af en artificielt uppdrifven slöjdverksamhet, utan framträder som en lagbun den utveckling ur de historiskt gifna förutsättningarne, ett resultat, för hvars vinnande fra1nför allt ford rats 'en vaken och på det intimaste •
.,
Fi g. 9.
Finn väfnad efte r mö nster fr. K ultu r h i · t . Museet.
förstående grundad ledning, utan att man under senare tid behöft elda på under sj elfva driften til l textil t he1narbete. Ty denna har i Skåne så gamla och djupa rötter, att den, sedan väl en gång nytt l i f blifvit inblåst, a f sig sj elf växer och utbreder sig, och långt torde ej den tid vara afiägsen, då man åter börjar betrakta väfstolen so m en nödvändighetsartikel i hemmen. Som vällyckade kors ningsprodukter mellan den gam la arbetsskicK l igheten och färgningskon sten å ena sidan och den moderna konstens
- 48 formgifning och i n n ehåll å den an dra tnåste i främsta rum met fram hållas de efter Fröken Märta Fjette rströ ms ritningar ut fö rda väfn aderna. He nnes väggobelin framställande pri nsessan · och de e1 fva svanorna (fig. 5) är uttnärkt kompon erad och l i ksotn öfvergj uten med ett ski m me r af s.aga , hvilket se naTe i ännu högre gra d kan sägas om en an nan af he n ne s gobeliner m ed äm ne ur sagan o n1 Lj ungby horn (fig. 6) . I utkastet til l e n väggbonad i delad dukagång med fabeln om räfven och rö nnbären som motiv (fig. 7) har hon på ett särdeles fyn d i g t sätt löst en svår uppgift. Mönstren till trenne blå portierer n1ed bärder i d u k agång af sti l i serade anmnoner och k o nvolvler (fig. 3 c h 1 0) voro fi n t och käns ligt gen o t n förda i o l i ka skiftn i n gar - a f sann na moti v . Til l an d l i g fad er had e de den danske dekoratio n s m ålaren Th. H a 1 1 se n . k o m po i t i o n c r ti l l af h e n n e sj ei r u t förd a Fröken · Ma r i a Hal l ' n väfn ader och b roderier voro väl n r rangerad e för d e ol i k a arb lssätte n och de djor fva färgbrytn i n garnc å Lnd kon1 mo e n eff k t a f f r i s k h et och hurtighet. En sk ä rt n i go ue l i n ( fig. ) efter ga m m alt m oti v u tfö rd af fru Anna Karl i n blef af särd le god v rkan d ri ge no m , a tt fä rg rna voro lagda i h la ytor u ta n schatte r i ng e ndast s k i ld a af k raftiga k o n tuter . Ma rtin Bj örkman hade å första stycket t i l l eu brod erad afd c l n i ngs skänn på ett h u n 1oristiskt ä t t i l l ustrerad t v i sa u o tn « bonden so1n k ö r d e till fu ru skog » . En nyhet i tek n iskt afseende u tgj orde d e efter gan 1 l a n orsk a åklädeu i s. k . norskt röd lakai1 u tförd a Inattorna och väggtäc kena, h vi l ka genom såväl varpens sotn islagets g roftråd i ghet k u nu a tä fl a tned fl ossan i värme på sam tna. gån g de öfverträffa denua i hål l barhet. De bästa af de sa v ä f nader v oro utförda å « K.ultu rhist. Föreninge n s J{onst · slöj d anstal t » , som ä fvon har förtj e n te n af att här ha låti t den så god t son 1 utdöda .finnväfnaden åter k o m m a ti ll hed ors och detta rncd rä tta , d å i n tet annat af våra vä fnad ssätt torde k u nna fra m b ri nga e n . ådau stoffets s tn i di ghet och t n j uk he t , åstad kotn tnen deri geno tn, att fi u n vä f narlen väfves i t ve n u e ful l k01n ligt l i k a s k i k t sam tnan väfda på e n dast få sLäll e u . T i l l de här utstälda fi n nväfnaderna ( tig. 9) äro mö nstren hämta d e från i K u l lurhi st. Mu seet be varade g a m l a or igi n al från Bohus län, den trakt der denna vftfart' all t nä n nast före kom mit . Än nu vore 1nycket att säga on1 fl ere gru pper i no m d e n n a afdel De tnest n i ng , hvi l ket dock af u t ry t n tnessk ä l måste lemnas åsido. fra1n stående slöjderskornas namn ha så ofta nämts i sam baud med Föreni ngens föregåe n d e u tstäl l n ingar, att deras nam n ej här beh öfva u p p repas . A xel J.h7s o n .
li'i g. 10.
Portier bård utf. efte r motiv af 'l'homas llansen.