-
33
-
S m ärre m e d d e l a n de n . Ind ustri u tst äl lningen i L und d en 1 5 - 2 4 j u ni 1 8 9 5 , anordnad af stadens fabriks- och handtverksföreni ng, var till sitt syfte rent lokal och beteck nades också i inledningen till u tställni ngskatalogen såsom sådan . Den visade emellertid, när den väl stod färdig, att dess dörrar vari t öppna äfven för ut ställare från andra orter. Utställningen skulle säkerligen icke förlorat på, om dessa dörrar från början gjorts ännu vidare, då den utan tvifvel, med den utm ärkta lokal och terräng den hade att förfoga öfver, kunnat blifva en verklig success. Som det nu var, undandoldes det obetingadt goda, som verkligen fanns, alltför myc ke� af den mängd u nderhaltiga eller för ändamålet skäligen främmande saker, om måste medtagas och tilldelas största möj liga pl ats, för att fylla det stora ut· ry m m e lokalerna lemnade. H vad storindustrien här åstadkom, l i gger utom tidskriftens område att be dömma. Konstslöjden och - den rena konsten, ty äfven åt den senare var plats beredd, fast vi vilja göra henne den tj ensten att icke närmare ingå på hvad hon här presterade, i ntogo emellertid åtminstone qvantitativt sett främ ·ta rummet. Det är e mellertid nog att nämna nam n som Jöns Måten ·on, bildbuo-garen, Thora K u l le , väfverskan, C. Berggren , bokbindaren o c h Sv. Bengtsson, cicelören, för att veta, att äfven q valitativt fram stående saker funnos på denna afdelning. Fru Kulles textila utställning, som sedermera till stor del öfverflyttades till dC vindernes udstilling » i Kjöbenhavn samt Jöns Mårtensons skulpturarbeten i trä och lera skulle gjort sig gällande på hvilken större utställning som helst. Sven Bengtsson verkade n ågot matt denna gång inom sin egentliga bra nsch m etallarbetet, men lyste så mycket mera som keramiker, och Berggren gladde bokvännerna med en utsökt samling läckra bokband, på hvi lka man ofta endast af d e billiga priserna kunde se, att de i cke utgått. från Pariserverkstäder. Tvenne utmärkta skärmar i gobelin af Alma E k ström , Björnstorp, o c h florentinska mosaik kifvor a f bildhuggaren Axel Nilsson, Landskrona voro också exponenter på hvad utställningen hade bäst. Den qvinliga skolslöj den visade på ett erkännan svärdt sätt dennas rationella bedrifvande vid stadens folkskolor. Främst ställa vi emellertid det af Herr Mårtensson k ompone rade d iplomet, hvilket på ett y tterst fördelaktigt sätt skiljde sig från den vanliga scbablonmessigheten på detta område. Alddg torde vid någon annan utställning så relativt mycket k lander, och vi m åste medgifva med rätta, gjorts mot prissättningen. Det mera ovanliga in träffade också i flera fall, då den bedömde icke lät sig nöja med sin dom, att ban efteråt erhöll ändring. Såväl detta som utställningskommite ns tilltag att från utställningsföremål, som redan voro sålda, aflägsna egarens å desamma anbragta nam n , vägran att utlemna referentkort etc. må, för det verkligen goda utställ ni ngen såsom sådan inneslöt, särskildt bland de saker, från hvilka egarenamnen v oro borttagna, förlåtas, under hänvisande ti ll kornitens egna ord i inledningen till katalogen : l) 1J tställnigen bär i och för sig helt naturligt förstligens alla fel och brister, men en välvillig allmänhet skall för visso mera fä sta afseende vid den goda vilj an ll . E n konstind ustri u tstäl lning i Helsingborg hade Kulturhi storiska För eningen för Södra Sverige i samband med Helsi ngborgs fabriks- och handtverks förening anordnat på Hotell Mollberg från d. 18 Aug. till d. l Sept. De flesta utställda föremål tillhörde det Sydsvenska konstslöj dlotteriet, och flera af dessa särskildt arbeten af J . Mårtensson och h an medarbetare I. Oli ri, P. Persson och E. Ellerström, samt af Alma Ekström, C . Berggren m. fl. hade redan på den ofvan nämda Lunda-utställningen framstått som det bästa. Utställningen, som omfattade arbeten af ett h undratal konsthandtverkare och slöj dare inom Södra Sverige afgaf ett gan ska fylligt prof på, hvad som inom denna landsända kan åstadkommas. Mårtensons i valnöt skulpterade spegelram med lekande amoriner, fåglar, fjärilar och andra smådjur i en m ästerligt skuren vårflora, densammes originella möbel i allmogesti l k.redensskåp, och mode llerade prydnadsfat samt möbelteckningar tillför äkrade honom afgjordt första platsen, om också S v . Bengtsson här långt bättre än förut på utställningen i Lund genom en rikbaltig samling af drifna och cicelerade ar beten särskildt goda porträttreliefer i ornamenten infattning h äfdade sitt namn som en af våra förnämste koustslöj dare. Fru Thora Kulles stora salong matta i
Kutu1·hisfo1·iska meddelanden.
4
- 34 flossa, Alma E k tröms gobeliner, Fru EskilRons och Karna Bengtssons utmärkta rödlakansväfnader samt h err M . Björkmans japanska broderier äro exponenter på den textila konstens närvarande ställning i Skåne. Herr Bloms i Karlshamn, H e dins o. Johanssons i Jönköping, Dahlbergs i Kristianstad, Piras i Karlskrona, Sandbergs i Helsingborg, Holms i Ystad, Börjesons i Varberg guldsmedsarbeten tydde på, att yrket åter börjat höja sig ur sitt förfall. Bland snickare och bild kärare må j ämte Mårtensson med heder nämnas Valedow i Kalmar, Eskil Jonsson och Lindskog i Jönköping, Bengtsson i Halmstad, Kristiansson i Ystad, Olin i Lund, Klein och Boisson i Helsi ngborg, Nyman i Landskrona, Kristell i Eksjö. A. Pettersson i H elsingborg har obetingadt höjt sitt yrke korgmakeriet till konstslöjd och detsamma gäl ler om gör delmakeriet sådant det bedrifves af h err Toren i Trelleborg, Lindstedt i Kalmar, Johansson i Halmstad och Brandt i Jönköping. Om de uteslutande för lotteriet på Kosta till verkade k ristallerna och nationalpokalerna från Sandv i k har tidskriften redan förut talat. n.fven h emslöjden med trä eller läder som underlag för en k om plicerad bränning och målni ng visade specielt genont arbeten från Hemslöjd ma gasinet i Karlskrona vackra resultat. Vi hafva här endast velat antyda, h vad en mönstri ng äfven på en mindre utställning, där redan från början grofgallringen är gjord , där man fördenskull icke hvarje ögon blick riskerar att drunkna bland massor af u nderhaltighet, be tyder för kännedomen, om hvad som verkligen kan utföra inom landet. När kola Yåra allmänna i ndustri- och slöjdutställningar kornrna därhän, att redan rätten att få exponera anses för en heder och ett erkännande af att arbetet åtmi n stone tillfreds stä l ler de billigaste praktiska och esteti ska krafven. Hvilket utrymme skulle icke härigenom från början sparas, h uru mycken förargelse för åskådarue och bvilka bittra missräkningar för utställarne, när prisdomarne afslutat sitt värf. Vill man så, i indignation öfver att ej b afva fått komma med, anordna en de refuserades utställning vid sidan, skulle en sådan visserligen icke komma att sakna sitt både för- och afskräckande intresse. Kv i n d e r n es u dstilling i Kj ö b e n havn 1 8 9 5 . Det har om denna utställning skrifvits och talats så mycket godt, superlativ t godt, att det säkerligen skulle gagna mycket litet att nu, i all synnerhet sedan den är lyckligt öfver, k o m ma meJ reduktionsförsök i den allmänna lofsången. H vad damerna visade sig i grunden för tå var reklamen ; i gallringen och den öfverskådliga uppställningen af utställningsföremålen -roro de däremot k nap past lika starka. « Man och man » emellan bviskades också dylika kätterska meningar, me(lan utställni ngen ännu pågick, men till något högt uttalande n ändes eller vågade man sig naturligtvis icke. Att emellertid utställningen, om v i nu höra till dem, som sj unga dess all männa lof i högre eller lägre toner, icke kan frånkänna ett mycket stort intresse i såväl hvad den historiskt framletat, om hvad den fraru stält af aktuelt lif och, man skulle kunna tillägga, siat om fram tiden, m å vi lifiigt erkänna. Hvad som från svensk sida obetingadt måste beklagas, är den l illa roll, med h vilken vårt land och de s qvinnor deltogo i det i ntressan ta skåde pelet. Or aken härtil l är vi ser Iigen icke att söka på dan k sida. Utan att vilja i ngå på en närmare detaljerad framställning af den mångfald utt-it ällningen företedde, skulle vi dock vilja framhäfva några särskildt tilltalande enskildh eter i densamma. Bland ä ldre alster af qvinlig textilkonst var det framför andra en samling väldiga platt- och schatersömsbroderier från 1709 med framställ ningar efter kartonger i olja af scener nr Kristi lif samt ett härligt gammalt täcke med aplikationsbroderi, blom sterkorg i rami nfattning, som tilldrog sig kännarens uppmärksamhet. Bland moderna arbe7en h äfdade profven på gravyr och cicelering sam t damastväfnader med halft naturalif:ltisk ornering från Tegneskole j01· kvinde1·, denna läroanstalts goda rykte. K . Konstantin-Hansens och I. Bindeshölls broderi affär exponerade bl. annat en m ycket originell och vacker skärm med stiliserade bockar, samt en h ärlig fris af maskrosor med frö hufvuden ; - maskrosen, den för trampade blomman, var för öfrigt det symbolismens fälttecken, under h vi lket da merna vunno sin utställnin()' seger. Andra synnerHgen framstående arbeten, väfda och sydda bonader, möbelöfverdrag och golfmattor utmärkta för träng och god stilisering hade till upphofsqvinnor Fru I. H olten f. Skovgaard samt Fru Fischer. Intresset i , hvad � verige presterade, koncentrerade sig uteslutande på Fru Kulles utställning, hvilken lyckligt häfdade våra textila traditioner. Norges runor fördes med ära af Lina Holm i Stavanger samt Kristiane Fri ak, den senare förestånda-
- 35 -
•
rinna för e n handarbets- och väfskola i Kristiania, med e n sam ling « Aaklredevrev ning» (rödlakan) efter teckningar af landskapsmålare Collet, lika textil t förträffliga i komposition som utförande. Hvad beträffar den rena kon stens alster, sådana de inom den « frie Udstil lingens , träväggar, framställ de sig för den besökande, måste de bringa äfven den mest styfbente att böja k nä. Det kön, som bland sina kon strepresentanter eger en Bertha Vegman, Elise Konstantin-Hansen, Fru Holten f. Skovgaard och Elisa beth Keyser har rätt att kräfva denna hyll ning. K u ltu r h ist o r i s k a Fö r e n i ngen för Södra Sverige afhöll d. 14 juli sitt 13:de årsmöte u nder 1:ste stadsläkaren D:r E. Söderwalls ordförandeskap. Af års berättelsen framgick att Föreningen räknade 810 ledamöter, att samlingarna, hvilka under året ökats med 368 n:r, af h vilka 134 såsom gåfvor samt 234 inköpta för en summa af kr. 3,441: 23, nu utgjorde 9,253 n:r, att biblioteket samtidigt ökadt med 33 n : r räknade 217 band, att sam lingarna besökts af 1 2,324 personer, af hvilka 1 1,420 erlagt en sam manlagd inträdesafgift af kr. 4,627: 65. Inkomsterna hade un der räkenskapsåret utgjort kr. 19,154: 74 och utgifterna kr. 14,422: 59, hvadan e n behållning af 4,732: 15 uppstått, däraf 2,400 k r . åtgått till amorteri ng af museets byggnadslån , och utgjorde Föreningens och museets beräknade tillgångar kr. 1 78,676: 24 mot kr. 56,665 i skulder. Då eme llertid tom tvärdet i tillgångarna endast var upptaget till omkr. 5,000 kr., anmodades styrel sen att före nästa revision låta noga värdera tomten, så att den med hela sitt värde kunde ingå i beräkninge n af Föreningens tillgångar för k ommande år. Sedan styrelsen erhållit af revisorerna tillstyrkt full ansvarsfrihet samt öfiiga val företagits, hvarvid samtlige i tur afgående återvaldes, afslutades mötet med ett föredrag af Intendenten Karliii i Boseho kyrka om (( Hu1·u vi skydda vå1·a ky1·kliga rninnesmä1·ken » . Sy d s v e n s k a k o n sti n d u st r i l otte r i e t i Lund vi sade för 1 :sta serien (1894) en i nkomst af kr. 65.804: 02 mot en utgift af kr. 65,628: 79, hvadan en be hållning af kr. 1 75: 23 u ppstått. S v e n s k k o n stn ä r b e d ö m d i Tys k l an d . Tysk « Kunstchronih för den 18 april d. å . uttalar sig på följande sätt om Olof Jernbergs tafior på Marsutställ ningen i Diisseldorf. « Allmän hetens bevågenhet tillfaller honom allt m er och mer, sedan nu både Miinchener- och Berlinergalleriet öppnat sig för honom. Han har något af eröfrare i sig. Med Rubenskt öfvermod och lefnadsglädje hugger han· in på naturen och rycker henne med sig, som om han vore verldens herre ; han finner henne öfverallt, i sin omedelbara omgifning, på hedar och fält, och alltid - i sommar- eller vinterskrud - lyckas han ur henne utlocka e n ny hemlighet. Lj us och luft äro hans förtrogna, han känner dem i alla nyanser. Med fulla drag upp tar han dem i sig och låter dem åter utstråla genom sin palett » . D an s kt k o n s t i n d u s t r i m u s e u m , den nyaste länken i den rika k edjan af offentliga samlingar i Danmarks hufvudstad, öppnade redan d. 20 Juli 1894 sina portar med en utställning, omfattande såväl ett urval af museets egna som e n del privata konstindustrisamlingar, bland hvilka särskildt e n förträfflig kollektion träskulpturer, sammanbragta af konstmålaren C. C. Magnussen i Slesvig, må fram hållas, så mycket mera som man torde kunna hoppas, att densamma skall komma att för framtiden stanna på museet. Den i nköptes nämligen af hertigen af Cum berland för ett pris af 40,000 kr. och deponerades. Först d. 12 Dec. d. å. öppnades museet såsom sådant för allmänheten, och redan då vid ett flyktigt besök visade det sig, hvilken betydelsefull i nsats det är icke blott i danskt museum sväsen utan än mera i danskt k onst- och industrilif. Jämte den Magnu senska samli ngen bidrager den mängd utmärkta träskulpturer från den senare me deltiden och renässansen, hvilka skänkts af etatsrådet Ruben, till att göra afdel ningen för träskulptur icke bl ott till den förnämsta i museet utan till en af de yppersta något museum i Norden eger. Ä fven den textila afdelningen intar särsk ildt genom en betydande samling gamla koptiska väfnader ett fram stående rum . Sva gare ter sig keramiken, glas- och metallarbetet, om också äfven dessa konstgrenar här företrädas af åtskilliga mycket goda saker af så väl gammal som ny tillverkning. Museet, hvilket med sin fasad vänder mot den nya boulevard, som från hörnet af Industriföreningens hus, begränsande Tivoli, dragits ned mot sjön, har
•
- 36 stått under byggnad sedan 1892. Det är uppfördt till två våningar höjd med torn o ch turel ler i holländsk (Christian IV:s) renässans på en af staden skänkt tomt och för en kostnad af omkring 500,000 kr., hvilken bestridts dels af staden, dels ur ny Carlsbergs museumslegat och dels af den behållning, den nordiska i ndustriut ställningen 1889 lem nade. Tanken på ett sär kildt konstindustrimu eum i Köpenhamn är gammal ; ja staden bar till och med redan en gång förut, under hela sju år från 1 860-67 egt ett sådant >> museet fm· skulpfu1· og kunstjlid « 1 hvilket på sin tid var i nrymdt i Prindsens Palai s. Det upplöstes emellertid åter och dess samlingar inordnades i statens andra museer. Sedan dess bar tanken dock ständigt gått igen, buren af män sådana som lVo1·saae, Adolf Baue1·, C. Nyrop, V. Klein, E. Hannover) Pietro Krolm , numera museets direktör, och andra. Worsaae inledde första häftet 1 885 . af Tidskrift for Kunstindust1·i, i hvilken frågan sedan som ett pnefe1·ea cenceo stän· digt bållits uppe, med en uppsats « Om et Industrimuseum i K}öbenhavm . Men det har icke blott varit frågan om, utan lika mycket frågorna kvad och hw�·u, om i tid kriftens spalter och äfven i dagspressen manat fram andarna, hvilka, äfven sedan museet stod färdigt, tortsatt att sammandrabba. Var man också tämligen allmänt ense om, att ett museum af detta slag borde upprättas, voro me ningarna så mycket mera delade om sä ttet. Redan vid det danska folkmu eets grundande uppdrogos bestämda tid grän ser mellan detta och de äldre mu eerna, och nu skulle en tidsgrän sä ttas äfven för kon tindustrimuseets befogenhet. 1650 och 1800 hafva kom mit att utgöra de respekti ve vallar, öfver h dlka de båda nyaste museiskapelserna icke få skåda till baka, så snart det gäller det i nhemska kulturarbetet. Fördelen af dylika gränser torde emellertid vara mer än tvifvelaktig. Det ena museet vill och kan, men tö1·s icke, det andra kan och törs, men vill icke och det tredje slutligen törs och vill, men kan icke köpa en sak, som dock borde hamnat i en inhemsk offentlig sam ling, · men nu i stället på grund af dessa begrä nsningar kanske går ti ll en privat samlare eller till utlandet ; och ej ens för gåfvor gäller undantag. Ä r striden, om kvad m an får sam la, som vi sett, redan afslutad, fortgår den, om hu1·u man inom den gifna ramen bö1· sam la och hu1·u man bö1· j1·amställa det samlade, närmast anslutande sig till frågan, om museet skall bäst kunna fylla sin uppgift genom att direkt och i samband med yrkesskolor påverka och väcka yrkes männen genom tillfället att i första rummet studera goda enskildbeter och detaljer, som tala ett i möjligaste måtto personligt språk, utan att därför k laf binda den egna skaparkraften, eller mera indirekt söka, genom att för den stora allmä nheten, inklu sive yrkesmännen, framställa mön stergilla, helst ti ll samlade tidsbilder ordnade före mål i original eller reproduktion, uppodla stilkänslan och höja smaken samt däri genom den allmänna yrke nivåen . Oaktadt väl i ngen af riktningarna ute.s lutande afser det ena el ler andra m edlet, då striden officiellt åtmin tone endast gäller prio riteten m ellan vägarna, torde de dock i alla fall vara kiljaktiga nog, i det de ganska nära sammanfalla med d� båda h ufvudströmningarna i nom den europeiska k onstindustrien ; den yngre, progressivt-experimentella, representerad af England QCb Frankrike, hiir med herr C. Lenning-Borell som speciell taleman samt den äldre, antikiserande-eklektiska, närmast representerad af Ty kland och i detta spe ciella fall företrädd af Prof. V. Klein. För främjandet af den tekniska sidan af sin verksamhet har museet redan fått anteckna en donation å 20,000 k r . från Juvelerare Bernh. Hertz. Må det vara oss tillåtet att för vår del uttrycka den förhoppningen, att mu seet m åtte blifva e n ny och kraftig häfstång för den sjelfständiga utveckling, af hvilken den dan ka konstindustrien under den sista tiden - särskildt på det ke ramiska området - visat sig vara mäktig, o c h ej blott en kopiepress på gamla, låt vara i sig sjelf och för sin tid utmärkta arkivalier. Det skall i så fall äfven få in betydelse för '- verige och speciellt för de sträfvanden i samma riktning, som utgått från det kulturhistoriska museet i Lund . -
-
Red.