R i s badst u ga n . E n stockholmsskandal på 1 750-talet.
tockhol n1 skandalhungriga värld Vid j u ltiden år 1 754 ur prörde af e n säll a m hä n d lse. En hustru , åsom man sade, till en spann målshandlande hade i ett äl lskap andra kvin nor beklagat sig öfver << otidigh t » : han hade t. o. m . gifvit henn en örfil . Vän in man innorna upptände af vrede. Att man nen n1öj l igen haft sina skäl för handlings ättet, kunde de naturhgtvi icke antaga. Han borde straffas och detta exemplari skt. De lofvade h u strun att vara hen ne bebj älplige a t << med ri » förmå honom till en fogligare framfart : En utaf dem, som Kaxen war, Blef strax därtil red bogen. Hon sarle : Man min war en tKar, om förr gick ut på krogen ; M n sen jag wände ut och i n n På mig, too- R i s och börja Til lägga u p på Gubben skinn Och honom ducktigt , mörj a ; å blef han lydig om en hund, Som blifwit wäl dres era, Han wågar ej mer öpna mund, Nu får j ag ielf regera ;
Han nögder är med Lax och Si Il Blott han får magen fuller, pi öhl till, En up om dagen, Då giör han intet buller ; Jag dricker Caffe, äter Stek, Däraf får han k napt luckten, Han min af Riset mina stre k ; Och jag rönt däraf Fruckten. Därföre Syster, ska I få Er Man at Eder lyda, å kaffen ti l Er ännu twå, Då sku wi honom pryda Med Ris på tä llen, dem han kan För i ngen främm ad ' wisa ; å ka I tu kta Eder Man Och oss därföre pri a.
Kutw·his t01·iska meddelanden.
l
- 2 En hop tilböd sig traxt at gå Och Ex utionen föra , Men en ntaf de m ad ': wi tw, Kan m r än tjo giöra ; e k rö po in och Mannen lo å blod t ännu rin ner, D s ed a n alli hopa l Sad': w i Qwi nnor wi nn r. ·Mannen, om yne hafva k lat a att sofya när han öfy r k å någon tid ft r den n a raskades af de modiga kvinnorna, lär « xekuti n » h afva l gat j u k . H an hämnad . l ikväl p å hu tl·uns vän · innor g n m att täru rna lein för <l m tol ; o h kall lutli 'll n h var af dem för detta « hemfri rott » få t pli k ta 7 dal r i l fy rn1 ·n t �· k erligen ganska k ä n nbara böter. å erättacle händel en i t den ; och äfven landsorten fick d l af skand len, m än i k genon1 tryckta, å gen I n hand krifna t i d ni ngar (j.fr O . lwan veriges p ri di ka litt ratur . 2 f.) H vilk t ämne för d l itteratör r, s o m u r dag ns krönika hämtad itt stoff l De era nade i ock å af denna ikanta hän d l i sådan rad att m an t ·eker pu li ken b nle led nat därvid flera g nger om . Den tiden k erad e man i k blott i l n p ri d i ka pr en on1 ännu icke nått någon stö rre u tv ck l i ng ; utan h el t i roligh ts s k r if te r , på pro " l ler v r , i form af fiycrblad i : o Uer 4:o, hvilka åldes på rrbro . crcttor ch torg, i tockh lm allrmn t på En af den ti en allra fiiti te Stock holm litt ratörer h e t t e Andreas Hes elius, m d till n mn n et Americanus åsom fö d (år 1 7 14) i An1 rika der hans fa 1 r var I räst vid v n ka .för aml i n n i P n n rlvanien , . d. N ·a verig . H liu , o m t i l l h örde en vitter familj och gde en vi s form ll 1nen planlös talang, h ade först då han var sp rå] rnästare i U pp sala , väckt u pmärk c m het g n 1n nåcrra tidning . .företa edan hade hau ofta un l r p u 1 nyn1 n Ancrantyr H e i d ri ks ou 'rinland farare , i tock h lm u tgi fvit några p at ri o t i. k a och l itiska 1 i k ter o h agor förutom ft r h u ndra e t ill fä l l ighe t . p 1n, på hvilka ban också < l elvis för tjänad itt up1 hälle. u i början af år 1 7 - 5 u pt g han 1ned i fy •r den ny. ti1na le skand al n med panrnn " l handlan en till ä1nne fö r n roligh etssk rift Denna lef på v r o h hade till titel « B nde Marjos IG ago- kri ft til udin n n Rättwi a an " n l e Grnn inta \d nno r » . r den ·am ma äro ofvan anförda tro fer hätntade.' Bond f E kan � Iarj för täl l kla < i n f9 r nämnda gud inna ö.fver att henn fästman Herrg rd -Jön n u icke v i l l e .full r d a g i f te nn ål e t, när han hört tala · o 1n hvad i ' tock holm händt o h fruktade att ock å �larj , när hon blef crift. . kull c f o n ds i n ta k vinn r öfYertala t i l l han dgri pli heter. larjo er udi n n n « hägn a k önets h eder » och straffa <le gry m . inta kvin norna, ·o1n « könet ·.
k iämdt » .
kämt k ri ft n fram kallad n hel rad af and ra liknan l . << Gudin nan Rättv i as ' w r » b ari uågon i gudinnan förebrådde Marjo, att hon visat sig alldeles för snart tillmötes mot Jö n s .
D n l illa
F ör t
namn gående
ko n1
if
Fig . l .
(Reprod uktion i au totypi efter Gillb ergs originalstick i Kulturhist. Museum.)
�
- 4 -. -
Därpå följ de <'Bonde Marjos Andra Inlaga » , som tämligen svagt, med utspädningar och omsägningar, bernötte Swaret. Så utsän des « Madam e Slägtkjärs FörestälJning til l Bonde Marjo »-, hvari den förra delvis ger den senare rätt i hennes klagan Och sant är det en ne(lrig sak , Det Qwinnor icke skämmas At wilja piska Mannen För sådant bör de klä111 m as ;
rnen för öfrigt hänvisas Marj o _ här icke till Gudinnan Rättvisa, utan til l Fru Venus. Men e1not Madant Slägtkjärs råd anropade Bonde Marj o åter Rättvisan i en « Tredie Intaga » . Då tog gudinnan ordet för att i några korta « Föreställningar» b ringa Marj o till förnuft. Marjo borde vara öfvertygad om att « Det brott, orn Ryktet nu kringförer Och al drig förr är wordet spordt>> skulle straffas af lagen . I äktenskapet bör all tvedräkt. undvikas ; an nars blir det olyckligt. Men När Enighet är Mor och Fader Som binda hop ett kjärligt band, Alt är då sält i Stad, på Land, Och Himlen Sjelf är däråt glader ; Den wisligt styr sin ystra Fot, Och wet sig rätt regera Sjelfwer Han kan, ehuru det ock hwälfwer, Ej snafwa uti Med ell' Mot.
Ytterligare utkommo i detta verskrig tvenne skrifter « H err Gårds Jöns Utlåtelse om W ers-Makarne, som skrifwit om honom och Bond Marj o » sarrit « Jön s Släggas Förswars Skrift emot . Bond-Marjo » . Det berättas, att Hesselius skulle författat alla eller åtm in stone de flesta af dessa versskrifter från och om Bon de-Marjo; och osanno likt är det icke. Han märkte, att publiken tyckte om ämnet ; och skämtdikterna hade nog, åtminston e i början, afgång. Hessel ii skrifter voro emellertid icke de enda, som framkallades af spannmålshandlandens afbasning. På prosa utkom ett « Samtal o1n det oinskränkta Qwinno-Wäldet » , hvari framställes, huru en Sincerus tager fyra gifta rnä n, Sanguineus, Ch olericus, Melancholicus och Pplegmaticus, till råds om man kund e « utan fara nu för tiden taga sig hustru, när man har exempel på dem , som alt för sent ångrat detta steg, och blifwit et åtlöje i hela landet » . De fyra 1nännen kunna icke nöjaktigt besvara hans frågor, t. ex. huru de ville bära sig åt, om « n i låg i Ehr säng; och en hop wilsinta kommo in ; några fick om hän derne, några om fötterne. andra hufwu det, någre slogo , någre vände Eder on1, c ch så widare » . Slutligen får Sincerus af en Owäldig lugnande försäk ringar ; och den förre besluter sig för att gifta sig : « Jag begär ingen oin skränkt magt öfwer henne, ej bel l er fruktar j ag något oinskränkt Qwinno-\Välde » . Författaren til l den na skrift lär varit en ung magister från Lund, son1 då nppeböll sig i Stockholm för en kondition, nämligen Petrus JJ[unck, sedermera en berömmelig biskop.
-
5
-
Ämnet : en stackars tnan, som upptuktas af sin h u stru, hade· ända från medeltiden varit omtyckt i dramat. Den ga1nla commoedien o m « Doctor i m on » t . ex. up ptager detta motiv, som i Holberg Jeppe paa Bj erget, hvilken tidigt b l ef bekant o ch o fta uppförd hos oss, fick en mästerlig behand ling. En af frihetstidens l ustspelsförfattare, som mer än andra hämtade sitt stoff u r l ifvet och verkligheten, nämlige n Johan Stagnel äfven han magi ter från Lund, sedan lektor i l{al mar - grep nu den nyss timade skandalen , som j u upprepade nämnda motiv ytterligare pikan t modifieradt, til l ämne för en liten komedi « Risbad.stugan » , li ksom alla här nämnda skrifter tryckt år 1 755 . Un der en särdeles drasti sk dialog, på1ninnande o m de gamla fol kkome diernas, fran1föres här handl ingen i sin u rsp rungliga enkelhet ; och det lilla stycket, som icke synes varit ämnadt att up pföras, afslutas af ett samtal på landsmål mellan Pär och Botil om den stackars Ger sten rnehl olycka, h varom « hela staden talade » . Härvid fram ställer Pär kort och kärnfullt, såsom styckets sens moral, ma nnens och qvin nans Qlika ställning och pli kter i äktenskapet. Afven i and ra litteraturalster som denna tid sågo dage n , omtalas den upp eendeväckande händelsen och skrifterna däro m . E n mängd « \Visor o m bara Ris-Qwistar » hade utko1nmit, berättar d e n u nge C. L. Ennes - sedermera präst i Skåne - i en dikt « Tan kar o m W ecko-Skri fter» ; och han tillägger att « knap t något förklarats å ymnigt wäl som denna dedröfliga texten » . « D e ringaste omständ igheter derwid äro 1ned så mycken sorg fäl lighet uptecknade och beskrifne, at näppeligen widare nytt i samma ämne lär kunna meddelas » . Så vttrar en L. GumfElius i en l ikaledes år l 7 55 utgifven « Berättelse o � ett Nytt sätt at förbättra onda och warrartiga H ustr ur » . Denna skrift utgöres för öfrigt af �n längre, täm l igen tråkig beskrifning på hu ru en äkta man genom fem sinnebildliga taflor hvil kas betydel e han förklarar för sin katiga fru får henne att taga reso n och blifva beskedlig. Här och där i nför Gu mreliu , för att ytterl igare bestyrka sin mening, n ågra svenska och äfven ett par danska ve rser af andra författare, slutande med « en af en skickelig han d författad afbi ld af en dygdig Stockhol ms Fru_» , också på vers . En annan , li knande bro chyr, . otn anonymt utko m 1 755 : » Han - - -s Collation eller Det l ustiga Gästabudet » , en satnling berät tel er och anekdote r lagda i munnen på medlemm arne i ett gladt säll kap , börjar 1ned att kl andra icke blott dem, som til lställt » Risbad tugan » , utan ä n n u m era dem, som öfve rs väm m at litteratu ren med skrifter därOin . Författaren lär vari t den i frihetstidens prosalittertur fram tåe nde Anders Sefström. Men icke nog med att den « bedröfiiga texten » förkl arades på vers och prosa ; man fick också se den i bild . U n der d e n drastiska titeln « Fröj d eämne för helwetesfurierna » utk01n nämlige n på våren 1 755 ett kopparstick som här är reproduceradt (fig. 1), 1ned under skrift -
Den qwinna har ei k i ärligt h ierta Som giör i n man så bakwänd smärta.
- 6 T ckningen är j u t icke sä särdele väl gj ord ; ej hel ler stick et Men bilden är intressant både så om illustration til l den m r så fint. omskrifn a hän delsen och för tids kostymen. D n intet o n d t anande mannen har tydli en lagt ig att oh a iken tagi t af ig tni ddag sedan han u p h ängt rock och hatt på . Han hade kanske haft en tttnössan na eller röksig på och tofflorna riktigt trefiig och l ugn i e ta ; då dörren p löt ligt ryckes upp och nå O' ra eväpnade kvinnor med hu trun i pet en, i n ru a : n tora ris med griper 1ned ett kraftigt tag i b n n , en � n n an i hu fvud t, orn hon i l l a marterar ; byxorna nedtagas och en tredj e kvi nna - k anske hu strun själf - ba ar med all m akt « på täll n , d m han kap för i n gen tln i n tone främmad' wisa » ; en fj ärd håller n . a kva tar i be red kap . ett ris är redan förbrukadt. I dörren står en i ntr erad å kådarin na. Kvinnornas miner äro del vis förträffiiga. Mann en ansikte er däre mot an kapligt ut ; det kall väl vara förvridet a f kam o h m ärta. ren t T idsko tyme n , med mannens hatt och kvinnorna bindmö s r är omi s kännelig. Bilden väckte säkerligen stor m unterh et och gj orde s i n upphofs D nnes n a m n var Jacob Gillberg. man bekant. Född i Vä rmland 1 7 24, hade G i l l l ero· stud r a i U p ala 1 11 n n tid i ngått vid forti fikationen, där han nu var konduktör och efter senan blef löj tnant. Vid de nna ti d var Gi l l berg ä n n u ny börjare i sin konst ; ch mån O'a märkli are kop ar tick hade han icke u t fört, innan han på somm ar n sam ma år 1 7 - - fick företaO'a n utländ k tnd i e resa. Den här afbildade karrikatyren ä r i sitt u r ·prungl iga tryck ganska sällsynt. Gillberg b l e f sedan en af landet förnän1 t koppar ickare, täf Från år 1 7 6 å han lef lan de m e d Floding o tn pub lik n gunst. ildh uggar medletn af den af Adelcrantz återuppl ifvade �1ålar - och akadem ien, skötte han i mer än två d cennier en profe. sur i teck n i ng vid den sam ma. H a n me t bekanta arbeten ä ro, j ätnte n ågra fi na land kap och porträtt t ckni ngarna och gravyr rna i K ro n prin n A BC- uok ( 1 7 80) samt de m ånga gravyrer han, till. amtnans med sin elev H eland , utförde för det to ra national verket « Skåd penni ngar öfver d förnäm ta händel er som ti l l höra k n u ng Gu taf I I I : hi tori a » af h Yi l k t ald riO' afslutad arbete först långt sen r (l f><. ) n l i ten upp l aga utga f . Gillberg dog i Stockholm år 1 7 9 3 . E . Wrgl .
Plåte n till Gi llberg karri katy r har af Kulturhi tori ka :\f u seet I nte nd nt i n i nnehar nu i 1\l u!';eet i nv n tatockholm öfverk o m mits för n obetyd lighet. ri u m n: o 6, 149. N ya aftryck tillhandahållas . I « Bilder från Gamla tock h o l m , valda och bes kri fna af Chr . Ei h honP ä r det gamla koppar tic ket afbildadt j ä m te e n kort text.
---- -···- ----