Issuu

Fig.

22.

M o de r n k e ram i k . Det lifliga intresse, för att icke säga en 1nani för gan1mal ke ram ik, , 0111 utn1ärkt de trenne sista årtiondena, har, förutmn den direkta följden af en våldsaln pri.. stegring å ting, so1n kort förut värderades nä tan mindre än intet, äfven haft en del andra indirekta följ der. on1 en ådan, n första lifsyttring af den n} a smaken rned någon b tydels för utvecklingen , framträder efterbildandet af gamm alt porslin och fajans 1ned eller u tan antiqvitetsförfalskn ingen som syfte och som. en andra upptagandet af en del exotiska form er och deras först imiterande och sedan delvisa 01nbildande i vesterländsk anda. Konstnärerna, som å länge gått och vuxit sig in i den föreställningen, att lerans enda upp gift var att afgifva modellen, hvilken, i och med att densam ma gifvit .upphofvet till, bvad som sedan på grund af det nya mai erialets· adel finge räknas som konst, . j elf förlorade sitt berättigande, började få blicken upp för sj elfva modellen, det ursprungliga, det son1 dock var och blir den direkta produkten af konstnärs-individualiteten. Lerans oändliga bildbarhet, dess förmåga att tillegna sig färg och glacyr blef åter erkänd , j blott om ett arkeologiskt faktum , utan son1 en lefvande verk lighet för dagen. Och för öfrigt --, hvad som ., en gång hade gj ort <le goda krukomaka.rna Luca della Robbia och Palissy till berömda män, kunde j u egentligen icke innebära något nedsättande för vår egen tids riddare af mejseln el ler pen eln , blott prisen - ; och det var nu egentligen <lärpå allt till sist berodde. Dess bättre var den kon stförståndiga all mänbeten redan så pass gen01nkeramicerad , att den utan att blinka accepterade priser, . om kulle kom mit gam le Pali sy och Robbia att blekna. Vi behöfva härvid alldeles icke tänka på, hvad alsterna från en verldsfaLrik som Sevres 1 ned dess stora konstnärsstab betinga. Det är alldeles nog att besöka t. ex. den kungliga porslinsfabrikens i Kö penham n utställn i ng eller de alhnänna kon tutställningarna i samma .

KultU?·histo,-iska rne(ldelanden.

- 1 10

__.

tad på h Yi l k " de n1 ra frit t . ·ka paw l n k i l < l a k u t när rna uti j w la i na b rända ·h glac rade rö 1 1 ror för att fe k lart r· r . i g. at t d t åtm i n ·t ne i k är på gru n d a f si n pri b i l l i g h t, som d n mod ' r n a keram i k n al t .r sku l l k u n na fråi1< löm n1a · att räk na · ti l l k n .t n ari t k rati . 111 någon för 30 ar e< l d l :ku l l ' pått, at t gl aceradt k rukn w k ar god :n art nog �kul l k mnm a att på de a k ac lenl i fl k a kon tu k t äll ningar na 1 1 1 den k H:t täfi a m d <1 gu l l i n re m a de h k :koga rn a ch n dj u re n för t n c l i ga a l l mänhet n � yn n .-t. :ku l l l w n :ä k r l igen h l i fYit an: d t l . on1 1 n i n d r ti l l räkn l i <r ch l ·k h a r d t ga t t diirhäu . .htg tr r fö r öfrigt att de äro gan skt Jnån o·a, l'ör l n· i ] k a k ru k m a keriet på u tstä l l n i n gar n a rent af l l i fv i t d t centrala ; det tord kan. k e ock :e k u n n a ä t t a: i fråga 0 1 1 1 t . <-'. ick n Phil i p. n röd r k i ga ok ·kap m d all r :pPkt för < l n :n m 1n a , ·ådan d ' n fram t räder ä l'Y n i olja pa l ä r ft, dock �t r att föred raga i p l a Lisk f n t m Atäl l n i Hg. ·

· •

DA den k rami: k a oTyn i ng el l er l l ,Y d n ni no-

I l e r, h Ya d Y i n u . k o l a k al l a l n. a m m a ådan d e n u n d r i t a t iden örj a t yj · a :io· ä fn · n i Yårt l a n d . ti l l n Yi grn d k a n 't rakta � : m n t'ö ljd a f d n < l a n s k n m l igo· r tord d t. vara ._k ä l at t , i n n a n vi ö l\· rgå t i l l l n-ad fö rhål l a n d n , u n d r h v i l ka den na n u n ärm a : t , ka:ta n hlicl på d : å frodio-t Yä.·and gr n pc d n d a n ka k n.: t in< l u h·ien t rä l i nympad på <l tta. D t var j u . t i ck nc: gon :. nnerlig n gl ädj an d bild a l' konstnitr i nfli v i < l n a. l itet d e n dan k a k ra m i k ' n al i a : por l i n :h terre k ttat i l l v r k 11 öfy r} fvad c: l l t i k n ing l l vi.ad iinda fi·a n t på . j u t t i t a}et · l t Yal' :om t rött tra m pa< l e i r l r Y a l d: n Ab i l < lgaa rd. · h I et ch: n ötta . pa r. 'å k m a ntiq Y i t tsvurm ri ts ·t ra sva l l v ag ru l l and ut ö fv r Dannutrl · ch < len fö r e åtm i n :tone el t rroda 1 1 1 d l ikson1 öfve r Y å rt eg t l and i g. att llltUl b l f Yar e ·in n a k n h t: h u ru utbl t ta d och a n n len gn._ tiden :to 1 l ä r jäm förd m ed d n för re ngn a ; ch len fö r ta följ l 1 1 blef d c: d n , at t 1n an i . törsta b ast ban d ti l lsam m an en fi kongörd e l a f i mi tat i n e r fråu d e n gam la g d ti d u . F lora (h n ica pr ade 111. rococou . och \\ rth rti ens i r liga h ffol k 1näktand ch örj a n d herd a r o h h rd i n nor, c: < la n a e l n gång i rik }Jr crre i u framgått u r d e n gamle kongtige jaln·ique, l tades 1 1 p p da1 Inades af o ·h gj ord .s om ; l l l n att i n gj u ta n vtt lif i d t gam l a h ärsk a l 't b a d .·ig här l i k a ·vårt . · m an u r.:täde · . � ' å kom d t n ny våg, d ' I l ·tora v ägen från < len fjärran ö 't r n , . ·o1n på ·in rygg bar k örsbär. ·- och th e b lomn1or h ägra r h fjä r i l a r och h l a Japa n. öfriga glada, fri : k a Yår. n gen. täd tord en y n m nnark . I K a rl -;\lad n fick d n . tän k t . i tt k m n högre än j u . t i i n hänfö rde l i tt räre t l k , o h d t Yar :p cielt g • non1 d. n samtidigt Tidskr�(t joY ku.n. tindu tri l l er från m i dten af 1 80-ta l t u tgif n a 1ad n ho si n a land n1än iny m pa d sin n k ä r l k t i l l l n japan. k a. kon t n . H Ya l < 1 nna haft att l t da för < l n a l l m ä n na k n tutye k l i n gen i anm ark under det si ta d n n i t, är här j p lat en att utr d a ; p å ett on1rft( l h ar e l I l t 1nin. to no bli f\' i t banh rvtande 1 1ä m l igeu p[t .

- lll den k u n gl i ga por l i n sfab ri k en un er Arnold K roghs (tig. 2 3 ) som Bing & Griindah l fab ri k hafva u n- . der dessa tio år med Japa n som utgångspunkt och väckande kraft ti l l k ä m pa t den d an k a keramiken en af rangplatserna inom den euroiska__ k onstsl öj d n . Annu en sa mtida impuls erhöll den danska kerami ken ös teri f rån o m ock å icke d i rekt u tan fönnedlad geno m Englan d , där den· k rami ken. .

k o ns t n är l i ga

Så vä l

l ed n i ng

·-

FiO'.

23.

M dernt fat från den k n gl . porc lin fabri ke n.

t ki l l iga m og n a frukter. Det var j por l i net utan fajan en, det gl a c e ra d e eller em alj era d e l er o dse t , so1n, gen o n1 sin på d tia sätt förm e lad beröri n o· m ed P rsien nch A rabi e n o h i vi m ä n ock å Italien form katt r och ga1 n la t i l l Y erk n i ng ätt, äck tes till nytt lif. Man ha 1 viss r l i gen icke behöft å så l ångt, för att finna en brukbar utgång punkt för en ny utveck li ng, och man såg också snart att len » o-rafi tto « m a n omplanterade i dan k jord trängt taget icke var annat än den egna o-am l a krukornakar kon t n . hvilken under 1 600- och 1 700-ta l t p å båda sidor undet bad höj t i till e n v e r kligt b e ty dan d e fol kind u tri, i h v i l ken naivitet fantasi och färg samt en gans k a äker tek n i k fullt u p p vägde bri terna i for n 1g i fn i nge n . r

flan

at t

majolikan,

- 1 12 -

Det är specielt försöken på detta område till hvilka vårt intresse här knyter sig. Första häftet af Tidskr1jt for konstindustri ( 1 885) innehåller en liten uppsats af Th. Bindesböll med titel » keramiske forsög » . Den omtalar, att under den sista tiden några försök blifvit gj orda n1ed, in ristade · ornament på vanliga begj utna lervaror, Italiens » grafitto » , samt ger en kort beskrifning på det härvid brukade m ycket enkla tillväga gångssättet. Som upphofsman till dessa försök nämnes arkitekten A . Clen1n1ensen, son1 kort förut hemkommit från en längre studieresa. En af denne tecknad kaminfris samt fat och krukor komponerade af O. Haslund, A . Jerndorff samt 1"'h . Bindesböll illustrera uppsatsen , soin slutar med det försigtiga uttalan det : » huruvida clessa arbeten k01nma att göra sig mer eller mindre gällan de, kan naturligtvis icke afgöras här, där det blott är afsigten att fästa uppmärksamheten på en gren af lervaruind ustrien , som tyckes kunna bh fva en god tu m1nelplats för en rad nyttiga försök » ; och det var en spådom, so1n slog in. Det sk ulle icke dröja l änge, förr än Dan1narks yngre konstnärer litet hvar börj ade friskt tumla 0111 med lera, färger och glacyr i intim fö re n i n g . Ej utan si tt inflytande härpå och på d en välvilja, Ined h vi l ke n all I llänbeten tog det nya konstskottet om han d, torde den närmare be kantskap hafva varit, tid skriften genom en längre uppsats af 11 . J. Mej er . sam ti d igt förmed lade In ed den gamle själsfränden från renäs sansens dagar 1näster Bernhard Pali ssy. Den enkla grafitton var emellertid sna r t e u öfvergifvcn eller åt mi nstone öfvcrskri den ståndpunk t ; den plasti ska fram ställ ni n gen blef h u fv udsaken . Frågan torde d ock i san1bnnd häni1ed kunna upp ställas, om ej den sto ra praktiska betydelse. d e n nya riktningen k un nat få för ett allmän t höj ande af det ga1nla på dj upt förfall stadda kruk Inakeriet, härigenom väsentligen gick förlorad. Hänned m.å n u vara - ; nog af, det nya kera m i ce ra n d et - keramogrc�fiken, soin det fina namnet lydde, under hvi lket det gj ord e sitt inträc1e på vårutstäl l ni ngarna - grep allt k raftigare on1kring sig. Utorn redan närnda kostnärer fi nna vi Niels, J oachin1 och l{atharine Skovgaard , Elise Konstantin Hansen, Th. Ph ilipsen , Paul Fiseher och andra k01npon erande, 1n o d el lerand e glacerande och bränna:qd e vid Utterslev och V al by. V ar det också mycket som förstördes i bränningen , var det ej obetydliga ting både qvalitativt och qvantitativt sedt, som i en glänsande, förklarad gestalt gingo ut ur ungnarna, likso m de sibyliJ?.ska böckerna stegrade i värde på grund af kamraternas undergång. Afven i denna verksamhet gör sig det j apanska elementet starkt gällande i synnerhet i de allmänna dekorativa grunddragen. Sam ma hänförda penn a, so1n en gång lagt Danmark för Japans fötter, blef också en tolk för denna nya konst verksamhet. Nästan hela 3:dje häftet af Tidskrift for kunstindustri ( 1 887) egnas de nya keramiska försöken , och den anda, tned hvilken förf. talar · till och underlägger land och folk - det vill säga finsina karna - den nya konstens Inärkesrnän och -qvinnor, fraingår ur följande pas's us : »Niels Skovgaard är ett rent dekorativt geni, ett af de stora sällsynta, som vanligen endast födas med långa tiders mellan runl. Jag när en så lefvande beundran , för hvad jag af dekorativa stnåting sett af hon mn, att jag skulle anse det ren t af oärligt att be,

1 13 -

gagna mindre starka uttryck » . Och. det vore verkligen oärligt att bestrida, den d ekorativa kraft och de många gånger verkligt geniala grepp · på fantasiens strängar som återljuda i denna krukomakaredikt ning. Ting sådana so1n Niels Skovgaards fat med Medusahufvud, Oeqipus och Sphinxen, groda bland kallor (fig. 24) , Joachiln Skovgaards Michael och draken, Philipsens grupp af kalfvar, andra att .. förtiga, skol a alltid bevara si n rang som äkta konstverk.

Fig.-

24.

Vid den stora nordiska utställningen 1 888 slog 1nan sitt stora slag i d ekorationsföreningens specialutställning. 01ndö1nena voro vis serligen ganska olika, och för konstens filisteer var det hela n aturligtvis en styggelse. Ett afgjordt resultat var mnellertid vunnet, så väl genom denna kollektion som genom de utställ ningar, 1ned hvilka de två stora danska ·porslin sfabrikerna, Valby l erkärsfabrik, Kähler i N restved och an dra visade på hvad punkt keramiken stod i Danmark, det, att alla 1ned någon förmåga att se n'låste erkänna Dan1narks kermniska hege moni i Skandinavien . Då det var denna utställ ning, son'l gaf upp slaget till de svenska kerarniska försök , till hvilka vi nu vilja öfvergå, lemr1a vi härn'led den redan till mognad kon1na keramiska konsten i

-- 1 1 4 -

åväl hvad porslin t o n1 d n d e ko rat i v a Danmark h v i l ken sedan de lergod. ti l lverk n ingen b t räffar , fu llt . hål l i t hvad den l ofva le, om också en vis med n ö d vändigh t åte r v rkande af lapp n i n g i all mänheten i n besse kanske l åti t ig förmärka under d n a l l ra ista tiden. ynL· t i n1 n oc h ym oli n1 n. öfver.förand t i l l staff i bi l rna från en plats där den egde ·ett större att i c k e säga fu l lt b e rättiga n de , har kan k ic k e varit utan s i n on;ak härtil l . Den d e l af k on tens vän ner, för h v i l ka nyheten är al lt h a r i dessa ka ·kader af färgglödande målade fråge tecken fått en ny källa, att däri bada ina känsliga nerver.

nya i n 1pulser, d n danska k eramiken erhöl l från den japan ·ka k on och h Y i l k a el e n Yisat sig n thktig att på ett Ju l l t sj l f. ' tän d i g t ätt göra .-i ti llgodo l mna le i ck e h Il r v e ri oberön l t . \ åra t ra por l i n fabrilr r kyn<lad äfy n d e att m ed i n a från a l l v rld ns ö fr iga kon stperiod er och länder hem ta(ro förebi l ( lcr införl i fva ock.·c de japa n . ka. D i g stion n var e1n Uertid h o - o. . betydl igt t r öga r och stan na< l e länge vid ett bl t t i di. ·lancle a r < len läck ra spi.·cn 1ned d t resultat att vi än nu i kc k u n n at , tcrdna < 1 ot för:-: prf1 ng < len dan ka keram i k n tag i t ouh för hvi lkot u t.·Lä l l n i ngarna i K j uh nhavn l ( ö8 och Paris 1 8 . H ä ro märkosstenarna. D t är därför ick h l ler var p rof .:_i nol la k nuni k, · 1 11 i 1 tta sam1nan hang kan göra nn. pråk pa vårt i n tre. , . H vad vi b är vi lja · vsselsätta o med är nåo-ot, . · o m , l i k . om fal l t var m n <le dan .:ka �;�uatörkcram i k rna Y rk. ti l l k o m t ll i t för .-i n eg n s ku l L u n i ka t i n o· .·on1 j hafya r l ro d u k t i o ne n ti ll , .\·fte , o m d e n na O"k.� ft n n h ål l e r på att b mtiktiga · i g n d l af de popu l ti ra. t .. k ap e l .-c r n a H '< lan fö r 1 8 8< år · u tstä l l ning hade d nya kenuniska träf ntndena i Da n m ark fu n n i t intr . ,rn d e iak tagare äfven på d n n a idan und t , och u af dom , en af kon. ten. mångfr tare cicelören v. Bengt on i Lu t H L d röj < 1 ej läng att 1n d i n redan förut ri k a kon. t repertoar fö re n a äfven k ra m i ke n . Det var u nder u t täl l n i n g somm ar n B e n gt . · o n sände ina föl\ ta glac: rad e l rgu bbar ut i v r l d n. D n 1ny ti n k ati on i h vilken d ras fa ler Yi t inhölja ( 1 111 gick t i l l att börja med förträffligt. Alla t go vi d 111 för alster från Val by, · N ffistved e l l er til l ouh n ed dekoration fö re n i ng n, tills de j elfva icke l än gr förmådd hålla k ont nan n, u t a n bru to ut i detta u p luppna a tyrgri n . on1 förrådde e ras ur ru ng o ·h vi a d e , att d v oro äkta . yskon til l det muntra följe, Benots. on fö r u t fråinr;tä l l t i trä o<·h koppar. I länned var i en b ru te n , ch i ra k följ d tåO'ade nu h a ka nt e r fauner och ni ka fi l o of r o b k o l ortörer, O'ri l ljannar ch fi k n1c damn1 r, atyer r d ra k ar o h ha i l i k er, al la burna af amma goda lynne, ut ur d en väl kända vcrksta<len vid Svan gatan. B ng t so n fö r s t a a r b ete n u t oj o r de af n k l a gr a fi tt rade fat amt lom te r k r u k or m d k r a f t i ·a vä ur ma kar ner till handtag, l j u bärand d rakar, ro enkål tä n gl a r , hvilka. bufvucl o v a u h gt nog vi ad 1nen k l iga drag, ti l l k rus och kannor omformarl.e 1n u n k ar och n un n or in första törro u p pg i ft en bord fontän m < l b l o m s tc- r täll något påmi nnand 0111 D t n O'

�

- 115 -

rle holländska fingervaserna från 1 700-talet, löste Bengtsson under sy1n bolen af en qvi nnotjusare, en galant k avalj er från rococons dagar omgifven af en smäktande san1ling älskogskranka äldre och yngre pudrade och moucherade damer. Såväl fontänen som en något senare utförd grupp, äfven den i rococo, St Göran och draken under bilden af en grenadier, son1, trot. ·ande en gam mal hålögd i lsket grinande väk tarinnas Yrede, söker bana sig väg t i ll en fager ungmö, visa en säker och individuell k01nposition sam t hvad de110 förra beträffar en ynner ligen lycka verka n af färg och glacyr. At sin drake, icke d n son1 bevakade stolts jungfrun utan den m indre sy1nbolistiskt uppfattade lj usbäraren skaffade Bengtsson snart en drak naturen 1nora passande sysselsättning - kri tikerns. I en af sina så väl til l kon1position och n1odell ering so1n färg och glacyr bästa grupper låter han draken störta sig med k rökt ry ·g, på hvi lken ka1nmen re. er sig af ilska, utslagna vingar, gnistrande ögon och uppspärrad t� etterdry pande gap mot ett konst yerk, en drifven sköld , från hvi lken en maskaron ler ett sj el f1nedvetet, l) ästa n hån ful lt leend e . K.o ntrasten är 1nästerUgt funnen. Det blir också kon trasten , Inotsatts förhållan det frmnställdt i mer eller mindre harm oniska duetter, so1n efter detta kom mer att spela hnfvudrollen Fig. 25 · Fig. 2G. i Bengtssons keramiska kompositioner ; så i de här afbildade « Hin i båten » (fig. 22), Diogenes sökande 1nenni skor » (fig. 2:1) smnt i en serie dekoratiousfat, « bagaren och sotaren » , « den skandinaviska unionen » (fig. 27), « p restkragen » , «nytändning» (fig. 28), 111. fl . « Prestkragen » fram ställer en vördig pro tfar i hvars anlete konnäsören.. belåtna leende röj er sig vid åsynen af en fager ungm ö, som m ed en min, i hvilken längtan efter prost innetiteln tydligt talar, öfverlemnar en chrysanthemum. « Nytändnin gen » ett af Bengtssons bäs ta· arbeten, visar i kraftig modellering och färgbehandling under en präktig glacyr månens första qvartal, ur hvilket en icke alltför skön Rebecka l er mot en gam mal hvitskäggig Moses, hvilkens kärligt plirande ögon och brerlt leende mun låta ana, att en nytändning också försiggått in01n bans gamla förstockade hj erta. « Hin i båten » är som rent dekorationsstycke det kanske förnä1nsta af B:s keran1iska verk . Det gör med sin genomgående på sa1nma gång friska och eleganta fonngifni.ng, sin präktiga glacyr och färg och de öfvermåttan kom iska per onagen1a i båten, den af fasa nästan förstenande presten och den åt hans rädsla af skratt kiknande satyren på båtkanten, en nt1närkt verkan. Den rent konst n ärligt sedt, kanske bästa af de Bengtsson ka duetterna är Diogenes sökan d e , eller rättare sagd t - efter en mer än tvåtusenårig van dring >>

- 1 16 - finnand en n1 enniska. Man kan j ust icke å myck t undra ö.fver den oförstäl l da fröj d , so1n ly er ur d on gam l cynikern ögon och fram kallar det på fotpl attan inristade j ubelsk ri t : ändtligen, då b a n ändtlig n fu n n it, hvad han 'å länge förgäfye efterspanat. D t är också 1ned ett k raftigt tag on1 li.fyet, liks n1 fruktade han , att d t säl isanuna bytet kulle un ] slippa honom , Diogen s griper detta, på hYnrs något förlägna ansi.gte h an l åter ·kenet från sin lykta falla. vandrand visdo1n tolk, d n skrangl iae, svartk lädd B�·t t, vår tid k olportör n , son1 i lugnt 1nak och utan att ana oråd vandrat i n

Fi g. 27 . o

väg m ed broschyrpackan un der ann n nj utande en d oftan d hushavan a , bildar en ko1ni.sk kontrast ti l l den senfulle gu bben , h v ars af väder och vind rö lbarkade kropp ondast nö dtorftigt skyle: af den korta, hvita filosofn1anteln . Ett an nat originellt grepp har Bengtsson gjort vid ko1npon rand et af den ofvan under fig. 26 afbi ldade potpouri k rukan << Ju piter pluvius » , son1 visar hur en gmnen a1n :fara fö renar ch försonar motsat ern a. Faran är vi serlig n icke h är en af d allra vårast ; den i n . kränker sig till ett geno1n n pyt b väfna l j öm an sy1nboli radt regn, son1 em ellertid är k raftigt nog att under det stora paraplytaket, so1n bi ldar k rukans lock sammanföra d 1näst skilda element i smnhäll t, 1nång.

- 117 -

l erskan och den fina damen med mopsen på armen prättar och tras hankar, gatpojkar fulla af skälm stycken och alvarliga moralister . Den kraftiga relief, sorn ej säl lan går öfver til l ett rent fristående, Bengtsson älskar, gör d e figurala och plastiskt Ornamentella framställ ningarna ti ll hufvu dsaken för bonmn . 1\ f d t käns l i ga j apanska natur sinne, so1n så ofta fra mträder äfven i de danska glacerade l e rorna, se v i ej många spär i Bengts ons burleskt k o m i s k a genrebi lder med sitt k �aftigt d ramati ska lif, som ej lemnar plats fö r några Y eka lyriska stäm ningar.

Fig. 28.

Det är gifvet att, bland de tretio eller fyrtio keramiska arbeten B engtsson utfört, icke alla skola vara lika goda. Detta gäller särskildt behandlingen af färg och glacyr, h--ri lka ej säl lan visa, att. båda d�Jarna äro funn a eller fortfaran d e sökas genom eget experi m entera nde. Afven sj elfva b ränningen , so1n bittills skett i vanlig kruk m akareugn til lsam· 1nans med vanligt för torghandeln afsedt dussingod s, har mer än en gång i nverkat förstörande genom svarign eteri att moderera värmen samt den tid d e olika färgerna tåla för att smälta utan att förbrännas. Bengtsson kan för öfrigt glädja sig åt att hafva bildat skola inom facket. Lund eger redan flera andra kerami ker, som med 1ner eller mindre lycka föl j t mästaren i spåren ; frä1nst bland dem står bildhug· Kultu1·hist01·iska meddelanden.

� �•

118

årtensson, som åstadkmnmit flera ganska lyckade arbeten kelt grafitto som i plastisk framställning. De tvenne här (fig. 29 och 30) afbildade af Mårtenson komponerade faten i grafitto och låg relief tala om sarr1ma ide rikedom och sjelfständig het, som vi förut lärt känna i en serie träskulp turer, hvilka förskaffat sin upphofsn1an ett väl förtj ent namn som en af våra bästa dekorativa för mågor. Ilustrationen till den gamla skånska lefnads regeln , « go mad, möen mad, madaro och mad i rättan tid » , är lika nykter och reel, son1 den gamla skånska allmoge var, för Fi g. 29 . hvilken den utgjorde höjden af lefnadsvisdom och en ingalunda dålig förutsättning för en icke blott fysisk utan äfven andlig styrka. De sex eller sj u dagliga m ålti dern å sattes om i ett arbete för två, berätti gan de . till den gamla upp delningen i hel- och ha1f karlar, hvarpå en odal man en gång gaf mig r den förklaringen, att till de senare räknades sexton- och sjuttonårs pojkar, skräddare och - små ländingar -- det senare 111ed all reservation för taldt . D en af välmåga skinande midtelfiguren tyckes också verkligen vara en helkarl, det vill säga -- god för två. I sitt andra fat lern nar lVIårtenson en i 1nöj li gast måtto korrekt bild af brännvinets tillkomst enligt den Braunska teorien : Fig. 30. garen såväl 1

1 l

när satan fåfängt fresta t He1 ·1·an, flög han hämdfull b01·t i m örkrets fjärran o ch han b1·ännvin grä t.

- 1 19 Det hvilar en verkligt god sagostätnning öfver kotnpositionen n1ed sin sorgsne bränvindistillator i förgrunden, sitt vida perspektiv och de i det aflägsna fjärran förtonande tornen och tinnarna af den heliga staden . P å d e reproduktionsförsök, som äro afsedda att snarast göras vid en af våra största keramiska anstalter, komtner att hero, om de fan tasien s barn , med hvilka vi här gjort bekantskap skola kunna vinn a den demokratisering, till hvi1ken all god konst ytterst bör syfta. Under alla förhållanden borde den keramiska konsten i denn a form, hafva att påräkna ett lifligt intresse i hemmen, där den utan saknad skulle kunna afvinna en del af den för så m ånga qvasi-konster onyttigt brukade tiden. I förhoppning att så må ske, vill jag afsluta denna lilla introduk tion med anförande af några allmänna råd, hvilka Bengtson skri ftligen fogade tHl den lilla kollektion keramiska arbeten, med hvilka han på den skånska utställningen i Helsingborg 1 890 för första gången mera offentligt uppträdde som kerami ker. Han säger : « Under sysslandet n1ed keramiken har jag funnit att svårighe terna ej äro så synnerligen stora. För den, so1n har någon fallenhet för m odellering, förfogar öfver tid och n1edel, kan det erbjuda ett stort nöje att i hem met söka odla en konst, som på samtna gång den skänker tillfredsställelse, också kan lända till gagn . Otn resultaten till en början ej utfalla synnerligen tillfredsställande, kan dock genmn fortsatt arbete med tiden något vinnas. » « Sättet för frainställande af dylika saker är i korthet följande : man låter en krukmakare på drej skifvan forma det önskade föremålet t. ex. ett fat. en kruka eller något liknande. Sedan föremålet hunnit torka så rnycket, att n1an kan handtera det, börj ar man modellera · de ornament och figurer, man önskar anbragta därpå. Hinner man ej på en gång färdigmodellera arbetet, bör man lägga en i vatten fuktad duk öfver detsamma, för att hindra det från att torka. » « Vill n1an framställa masker och dylikt, hvilka fordra en ljusare färgton, kan m an uppblanda den vanliga röda leran tne d piplera. Vill m an ytterligare dekorera föremålet kan man måla vissa partier med vanliga metalloxid er, som erhållas på apotek . Så t. ex. at'lvänder 1nan 1nangan för att erhålla brunt, antimon för gult, koboltoxid för b lått satn t kopparoxid för grönt. » » När föremålet är tillräckligt tort låter man krukm akaren glacera och bränna detsamma. » Härtil l kunna ytterligare läggas råden att vid plan ornering geno1n ritning, grafittering i det med piplera begjutna föremålet väl skilja olikfärgade fält, att inarbeta occiderna i lerans yttersta lager samt att låta föremålen före bränni ng och glacering torka jämt och sakta. G.

. J.·son Karlin