Issuu

Vär lden på Ku ltur en KULTUREN 2014

Urna av fajans med kinesiskt inspirerade

motiv, ca 1700, från Dellt i Nederländerna. Den beundran man i Europa kände för Kina, liksom önskan att kunna göra porslin, resul-

terade i föremål som detta (KM 46330).

Världen på Kulturen. Kulturen 2014 ©Copyright Kulturen 2014 Ansvarig utgivare: Anki Dahl in Redaktör: Karin Schönberg Foto omslag samt inlaga: Viveca Ohlsson (om ej annat angivits) Formgi vn ing och produktion: Maria Jörgel Andersson, Mediamonstre t, Lund I redaktionen : : Anki Dahlin, Jon Helgason, Vi veca Ohlsson, Karin Schönberg Typsnitt: Avenir, Clarendon Tryck: Elanders 2014 Papper: MultiArt Silk 130 g ISSN: ISBN :

0454-5915 978-91 -87054-06-8

Rökelsekärl i form av båt, brons, troligen, 1600-tal, Ming (KM 35067).

T H:

OMSLAG: Collage av bilder ur årsboken. Kinainspirerat

blåmåleri på svensk fajans, en guldlagning från Japan och en kamel ur Niebuhrs bok. Se hela föremålen på sidorna 48, 80 och 108. Att laga med guldlack är en tradition i Japan där man gärna lyfter fram det icke perfekta och ser lagningar som något som berättar om föremålets historia.

Inn ehå ll Världen på Kulturen

ANKI DAHLIN & KARIN SCHÖNBERG

Vägar för stenar, kanel och ideer Från Kashmir till Paisley Kunskap till salu

KARIN SCHÖNBERG

KARIN HINDFELT

Resa till Egypten

CARITA MELCHERT

Låt oss börja tala om lejonet, djurens konung

56 MADELEINE LARSSON

DAVID DUNER

Visitkort från andra sidan

Japansk estetik och teceremonin

All världens dekorer Året som g ått 2013

68 80

GEOFFREY METZ

Jesuiterna, Kina och Europa

8 26

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

Herrehuset och tiden

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

MAGNUS LUNDBERG

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

ANKI DAHLIN

94 106 120 132 144

MEDVERKANDE I ÅRSBOKEN

150

SUMMARIES IN ENGLISH

151

KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE

156

DONATORER 2013

157

KÄLLOR

158

FOTOGRAFER I ÅRSBOKEN

160

ANKI DAHLIN & KARIN SCHÖNBERG

Världen på Kulturen Mitt i friluftsmuseets park höjer sig Herrehuset och "blickar ut" över omvärlden. Det är ett öppet, ljust och vackert hus som vi just nu är särskilt stolta över. Huset har genomgått en omsorgsfull restaurering för att bli öppet och tillgängligt för alla. Det kommer att rymma en ny stor basutställning, Världen på Kulturen, som invigs våren 2015, där vi berättar om möten mellan olika kulturer i världen. Vi har även valt samma namn och tema till denna årsbok. I utställningen tar vi utgångspunkt i Kulturens keramiksamling, som är en av de största och mest betydande i Norden . Samlingen innehåller föremål från stora delar av världen och kan berätta om viktiga händelser och om utbyte mellan kulturer. Föremål i andra material kommer också att visas för att förstärka upplevelsen av och kunskapen om andra kulturer. "Världskultursamlingarna" skapades i museets barndom just i syfte att visa hur Sverige hänger samman med de stora kulturerna i världen. Utställningen visar hur Sverige mottagit impulser från omvärlden långt innan dagens globalisering, hur ku lturmöten påverkat oss och gjort Sverige till en del av ett större sammanhang. Främre Orienten har tidigt via Mellanöstern och medelhavsområdet påverkat den europeiska kulturen och oss i Norden. Längs Centra lasiens sidenvägar och senare genom de ostindiska kompaniernas handel över haven färdades influenser och varor från Kina och Ostasien. Konstnärliga och vetenskapliga ideer liksom religioner har spridits genom dessa möten mellan människor. Idag, när så många kan resa och själva ta del av andra kulturer direkt, påverkas vi också snabbare. Våra kulturarv befinner sig, nu som då, i en ständigt pågående förändring. Årsbokens artiklar handlar om resor och möten, som på olika sätt utvecklat och förändrat samhällen och människors kulturer. Upptä cktsresande och handelsmän reste med samma skepp . Utan handeln hade både Herrehuset på Kulturen.

VÄRLDEN PÅ KULTUR EN 5

vetenskapsmän och missionärer haft svårare att ta sig fram. Var handeln med kryddor, te, ädla stenar, siden och porslin verkligen värd alla dessa vedermödor, kan man fråga sig. Boken berättar om drivkrafterna bakom resor till avlägsna länder, om nyfikenhet, kunskapstörst och ekonomisk förtjänst . Längtan efter ära och berömmelse har också lockat människor att ge sig ut på dessa flera år långa färder till okända områden. Överförandet av nya varor och ideer tog betydligt längre tid än idag. Ibland försvann resultatet under strapatser, trots stora uppoffringar. Många av de resande kom aldrig hem igen, andra blev rika och berömda. Förem ål som bevarats kan berätta historier om människor, om utveckling av teknik, hantve rk, och konstnärliga uttryck. Via form och design förmedlas också religiösa och filosofiska idevärldar. Tv å tidigare årsböcker med vä rldskulturtema är särskilt releva nta att påminna om, då de utgjort en del av väge n mot den nya utställningen och dessutom berättar om förem ål som ing år i den kommande utställningen. Årsboken 2004, Mellanöstern här, innehåller presentationen Islamiskt ur Kulturens samlingar samt Moriskt kulturarv i europeisk keramik. Årsboken 2008 ägnades åt Kina inför utställningen Kina - mitt i världen. Vi vill också tacka Eva Kjerström Sjölin, tidigare intendent på Kulturen, som utarbetat utställningens synopsis och inneh ål l samt anlitats som expert för arbetet med keramiksamlingarna. Kjerström Sjölin har också skrivit tre av artiklarn a i denna årsbok. Under resten av året 2014 fortsätter arbetet med att utforma det inre av Herrehuset. Inte bara husets historia bevaras utan även en bit museihi storia. De gamla montrarna med god formgivning har gjorts säkra genom en ny konstruktion och luftiga vackra rum lämnar husets arkitektur synlig. Kinautställningen kommer att tas ner för att åter införlivas i Herrehusets utställning. Under våren 2015 kommer Kulturen att slå upp portarna och hälsa vä lkommen till Världen på

Kulturen.

Tobaksflaska av porslin imi terande lackarbete, här med drakar, omkring 1800, Kina (KM 21306). Flaskorna blev populära samlarobjekt i Europa . T H: Gravfigur av glaserat lergods föreställande kamel. Tang 618- 907, Kina (KM 33217).

6 A NKI DA HLIN

KA RIN SC HÖ NBERG

Vägar för stenar, kanel och ideer

KARIN SCHÖNBERG

Vä ga r för ste na r, ka ne l oc h ide er stimu Exotiska och ovanliga föremål har från människa ns tidiga historia ku lhela lerat till handel över stora avstånd . Utbytet av varo r har påverkat om in gen utvecklin turer och hande ln s hi st o ri a kan b idra till att fö rkl ara konstföporslin, kinesiskt många områden . På våra museer bevaras mynt, remål av ovanl iga material och fragmen t av sidentyg er, som kan berätta föreom tidig handel över den eurasiska kontin enten . Hur och va rför kom eu för en drivkraft starkaste Den det? fick e betydels målen hit och vi lken efbegäret var t jordklote sidan andra till vägar hitta att strävan ropeernas a, men museern på e bevarad sällan dock finns Dessa kryddor. exotiska ter Indi en resesk il dringar kan berätta om tankar o ch frågor kring dem. Kina, perfå mycket som och Sydostasien va r för eu ropeerna det sto ra okända, geAsien och Europa mellan sone r fick tillfä ll e att besöka . Kontakte rna över rtvägar ranspo t nya å d t 1500-tale nomgick en stor förändrin g under i haven gav Europa kontro ll en över en stor del av handeln . Fo rtfarande havia kom varor vars a, Kin det om å p osäker man var t början av 1600-tale var samma land som Cathay, vi lket Marco Polo nådde via Asiens inre .

vet,

Värdefulla stenar lockad e år. UnMellan två förem ål av bergkris tall i Kult urens samlinga r är det 700 tera transpor att sättet och vägarna ra ba inte des förändra d ti der denna en varor. För Eu ropa betydde upptäck ten av nya vägar ti ll Indien och Kina ny världsbi ld p å många plan . 28790). Armring Sminkask med skru vlock av ljusgrön nefrit, troligen 1700 -ta l, Kina (KM e trana med lyckosymbo ler av svartgrön nefrit ses. 13 (KM 80634). Liten skulptur av vit nefrit föreställand med träställ av jakaranda , ur C. E. bland vattenväxter, troligen 1700-tal, Kina (KM 31833). Anka av räkkvarts a av agat. Agatens randning Gadelius kinasamling, inköpt 1925, 1800-tal, Kina (KM 31445). Tobaksflask ing . Jade it började för att skära bilden av ett körsbärsträd . Med lock av jade it i silverinfattn

FÖREGÅENDE UPPSLAG:

har utnyttjats

brytas i Burma vid 1700-talets slut. Ca 1800, Kina (KM 21299).

. Längd ca 6 cm . Små väl samlade Tv: Häst skuren ur bergkristall, i ett exakt avpassat träställ av jakaranda på förra sidan tillhört kinasam laren Klas skulptu re r i olika material var vanliga i Kina . Har liksom trana n

Fåhrc:eus, inköpta 1925. 1700-tal (KM 31446).

VÄGAR FÖR STENAR , KA NEL OCH I D~ER 11

Pärlor av karneol, schackpjäs av bergkristall samt g laspärlor, samt-

liga arkeologiska fynd från Lund. Tecken på långväga handel från 1000-talet.

Skulpturen av bergkristall på föregående sida är tillverkad i Kina. Den är en fin skildring av ett föl som är på väg att resa sig för första gången. Under 1700-talet, då den troligen är gjord, var Kina välkänt och transport via havet var det som dominerade, inte kamelkaravaner genom Asiens inland. Skulpturen kan ha kommit hit tillsammans med te, siden och porslin på ett av de ostindiska kompaniernas skepp. Superkargörer kallades de som på skeppen ansvarade för kompaniets alla affärer. De höll i inköpen i Kanton (nuvarande Guangzhou) och hade ofta långa listor med speciella önskemå l på inköp till släktingar och vänner utöver de stora partier som kompaniet skulle ha. På Kulturen finns ett annat föremål av bergkristall, en schackpjäs som på grund av sin abstrakta form avslöjar att den tillverkats inom muslimskt område, men den är funnen vid en utgrävning i Lund . Materialet kan under 1000-talet ha färdats från Persien till Egypten där sådana pjäser tillverkades och vidare till köpare i Spanien eller Italien där schackspel var populära. Bergkristall var en av de många värdefulla bergarter som bröts i Persien, Afghanistan och på Sri Lanka. Långt innan kinesiskt porslin var en viktig vara, fanns kryddor, siden och dyrbara stenar i lasten. Jade var ett av dessa mineraler som var viktiga för handeln i Asiens inre. Jade är egentligen två olika stenarter, nefrit och

1 2 KARIN SCHÖNBERG

jadeit, som båda är mycket hårda och sega men som går att skulptera . Khotan söder om Taklamakanökne n vid foten av Kunlunbergen är sedan neolitisk tid den huvudsakliga källan till Kinas traditionella nefrit. Vid Khotan hittas vit och ljusgrön nefrit i den flod som kallas Vita jadefloden, Yurungkash, och mörkgrön nästan svart nefrit finns i Svarta jadefloden eller Karakash . De rinner intill varandra från Kunlunbergen mot nordost in i Taklamakanöknen . Jade anses i Kina ge hälsa och symboliserar goda egenskaper som vishet, rättvisa, ödmjukhet och mod . Den vita stenen var under långa perioder förbehållen kejsaren och användes av hovet och högt uppsatta ämbetsmän . Stenen hade samma roll i Kina som guld hade i Europa och den sändes i princip bara österut, men hjälpte till att göra resan genom öknen lönsam. Armringen av svartgrön nefrit har ägts av Nils Ambolt, geolog och en av flera unga veten·

skapsmän som gjorde uppmä tningar under Sven Hedins sista expedition 1927-1935. Ambolt ledde egna ka ravaner i Taklamakan till olika toppar i Kun Lun och Pamir. Kinesiska jadeföremål är mycket komplicerade att tidsbestämma. Gamla former från Hantiden som dessa drakar

togs upp t.ex under Mingdynastin på 1600-talet då detta armband skulle kunna ha gjorts. Under 1700·talet skulpterades neolitiska jordfynd om med arkaiserande mönster och former. Nutida arkeologi i Kina och pågående forskning kan komma att ge säkrare kunskap även om

detta armband. Troligen insamlat av Ambolt 1933 i Khotan (KM 80634).

14 KARIN SCHÖNBERG

"Världens tak" i Pamir, där flera bergskedjor möts, följt av det heta Tarimbäckenet med Taklamakanöknen, kan verka vara ett oöverstig li gt hinder, men handelskaravaner har sedan urminnes tider passerat genom området. Värdefulla mineraler fanns på båda sidor om Pamir och locka de resande genom området. Öster om de höga passen fanns jade och västerut fanns många andra mineraltillgångar. Redan för 5500 år sedan handlade man med lapis lazuli, som transporterades från Badakhshan i norra Afghanistan ända till Egypten. I norra Persien var Khorasanregionen framföra llt känd för sina fyndigheter av turkoser, som följde samma vägar, men även röd karneol och andra stenar.

Sidenvägen över öknar, berg och hav Landvägarna genom Asien va r länge vi ktigare än den kustnä ra och riskfyllda sjöfarten mel lan öst och väst. Dessa handelsvägar, som i Europa kal las Side nvägen, var ett förgrenat nätverk av alternativa väga r och stigar i Eurasien där huvudfårorna bildar liggande åttor på kartan med staden Kashgar i mitten. Vägen går från Xian i Kina, delar sig i Dunhuang och förgrena r sig med en väg norr om Taklamakanöknen genom Turfa n och en söder om via Khotan och Yarkand . På andra sida,n öknen i Kashgar möttes vägarna åter. Vägarna delade sig igen runt Pamirs toppar till en nordlig väg över passen mot Fergana och Samarkand, i nuvarande Uzbekistan, samt en söderut genom Pamirpassen till Wakhandalen, i dagens Afghanistan, för att åter sammanst råla i den gamla oasen Merv. Marco Po lo färdades år 1273 längs den södra t raditione lla rutten genom Wakijrpasset i " Pamir på över 4000 meters höjd. Sidenvägen etablerades på 100-ta let före vår tideräkning av kejsar Wu under Handynastin i samband med att handeln me ll an Romarriket och Kina etablerades . Den viktigaste exportvaran i Kina var siden, som var extremt lätt och sam t idigt värdefullt . Kineser och romare träffades sä ll an, men skriftl iga källor berättar om sändebud från Kina som besökte Romarriket. En viktig anledning till att handeln gick längs denna rutt var också att Ferganadalen, nordväst om Pam ir, var boplats för en speciell hästras. Efterfrågan på dessa "himmelska" hästar i Kina var en av an ledningarna till att Handynastin erövrade området västerut änd a fram till Pamir. Han kejsarna var de första som tryggade de långa handelsvägarna genom öknen med soldater och vakttorn vid stationer i oaserna. Hästarna kom följaktligen att betalas med sidentyger, som genom en kedja av handelsmän blev romarnas lyxvara nummer ett. Gravfigur föreställande häst . Tang 618-907, Kina (KM 31435).

VÄGAR FÖR STEN AR, KAN EL OCH ID~ER 15

16 KARIN SCHÖNBERG

AN Sidendamast med lotusmönster, 1500-1600-tal, Kona (KM 34562).

AN T H:

Potpurrikruka, porslin, Kangxi Ming 1662-

1722. Kona (KM 29114). T H Kompass och solur av mässing. Baradelle, 1770-

1780-tal, Paris. På kompassen sitter en fällbar timskiva, 1nstallbar efter en polhöjdsskala. Polhöjden fö r olika orter finns angiven på undersidan (KM 67419). M TSlÅlNC

SIDA: Nätverket av handelsvägar visas över

en karta av G R de Vaugondy tryckt 1778. Sidenvägen var det gamla systemet av vagar genom Asiens inland och över indiska oceanen. Sjofarten var till stora delar kustnära men med större skepp gick man även ute till havs. Vägarna skiftade 011er tid beroende på krig, tullar och pirater men även på grund av årstider och klimatförändringar.

De ostindiska kompanierna seglar från

1500-talet runt Afrika och långt österut för att fånga upp sydliga vindar. Stora delar av den gamla handeln med adelstenar och siden genom Asiens inland försvinner när de Europeiska länderna på olika sätt skaffar herravcildet över handeln.

VÄGAR FÖR STENAR , KANEL OCH ID~ER 1 7

Väster om Pamir delar sig vägarna söderut mot Indien, västerut mot lstan bul och Svarta havet samt mot Bagdad och vidare till Medel havet och Egypten. Handelsvägar fortsatte även till Skandinavien och gick norr om Kaspiska havet eller över Kaukasus och Svarta havet. Handelsmännen färdades sällan hela vägen. De som kom från Kina vände i Kashgar, öster om Pamir, efter att ha sålt varorna till arabiska, persiska, turkiska eller indiska handlare . Dessa tog lasten till södra Indien eller in i Persien där de sammanstrålade med syriska och grekiska handelsmän . Sogderna, folket i och kring Samarkand, var kända som goda köpmän och hade även handelsstationer i Kina. De samarbetade med uigurerna, det östturkiska folk som fanns norr om Kina och senare i västra Kina. Handeln över Asiens inland formades genom mötet mellan två sätt att leva, mellan boskapsskötande nomader och de stora bofasta jordbrukande kulturerna . Vattenvägarna från Persiska viken över Indiska oceanen till Kina, brukar också räknas till Sidenvägen. Här fanns den tropiska regnskogens och havets produkter bestående bland annat av doftande träslag, kryddor, pärlor och elfenben. Ett vanligt mål för skeppen var Sri Lanka med sina naturliga hamnar. I äldre källor omtalas stora fyndigheter av mineraler, speciellt sa firer och rubiner men även fin bergkristall samt ett högt utvecklat hantverk kring stenarna . Arkeologiska fynd på ön visar både råmaterial och färdiga stenar med facetter samt konstgjorda glaspärlor redan från 200-talet före vår tideräkning . I Lunds medeltida kulturlager har man funnit genomborrade och slipade stenar av karneol samt glaspärlor från 1000-talet, som kommit med en östlig importström. Karneol bröts i Indien och Persien och bearbetades ofta på Sri Lanka.

Olika glaspärlor av hög teknisk kvalitet; en slipad blå och en blå bikonisk blå pärla, en i millefioriteknik med olikfärgade glas trådar inlagda, en med pålagd dekor samt en guldfolierad pärla. Samtliga är långväga pärlor som troligen kommit hit samma vägar som karneolpärlorna. Fynd från Lund i lager från 1000-talet. MOTSTÅENDE SIDA, OVERST Tv: Flisa med lysterdekor på fajans. Avbildning av man. Raghes (grekiska för Ray) utanför

Teheran i nuvarande Iran. 1100-tal (KM 26670). T H: Fat av fajans. Fajansen har sitt ursprung i Persien, den vitglaserade ytan ger möjlighet att dekorera på ett nytt sätt. Troligen 1600-tal. Persien (KM 17098). NEDERST Tv: Kruka glaserat stengods, 1600-tal, Persien (KM 26597). T H: Flisa, fajans, Syrien (KM 28012).

18 KAR IN SCHÖNB ERG

Alltsedan Alexander den stores erövringar på 300-talet före vår tideräkning fanns grekiska och egyptiska handelsmän vid de indiska kusterna. Senare etablerade romerska köpmän handelsstationer i området. Det var dock arabiska, malaysiska, indiska och kinesiska fartyg som skulle komma att behärska havsvägen till Kina fram ti ll 1600-talet. I samband med att europeerna lär känna vägen runt Afrika, den kinesiska kompassen samt bättre segel- och navigationsteknik, förändras maktförhåll andena i hande ln. Portugisiska handelsmän är de som först når sitt må l att ta sig runt den muslimska hande lsdominansen i mellanöstern, som stängt europeerna ute från direkt hande l med Kina och Indien. Det första Ostindiska kompaniet som bildades var det Portugisiska år 1587, därefter inrättades det Brittiska 1600 och det Holländska 1602, sist i raden kom det Svenska Ostindiska kompaniet, 1731 .

Konst, religion och kunskap på väg Landvägens storhetsperioder inföll under Handynastin med början p å 100talet före vår tideräkning samt under Ta ngdynastin (618-907), då Kina kontrol lerade Sidenvägen. Songdynastin, fram till 1200-ta let, var en tid då muslimska hande lsmän dom inerade om rådet runt Tak lamakan . Under Yuandynastin (1271-1368), d å mongo lerna härskade i Kina, underlättades handelsutbytet med olika kulturer och kristna fick åter lättare att ta sig in i landet. Marco Polo har berättat om Kublai Khans omfattande administration kring vägar och postväsen. Kina välkomnade under alla dessa perioder främmande kulturer och tusentals utlänningar levde i kinesiska städer. Med karavanerna kom konstnärer och hantverkare, missionärer och soldater, upp täcktsresande och vetenskapsmän. Olika hantverk, men även dans, musik och teater, sp reds och litteratur översattes. O li ka religioner följde handelsvägarna, med muslime r, hinduer, judar, manikeister och nestorianska kristna. Framföra llt buddh ismen spreds från norra Indien med vandrande munkar. Kulturutbytet mellan Indien, Persien och Kina påverkade bildkonsten på ett avgörande sätt. Khotan var ett viktigt buddistiskt centrum fram till att turkiska muslimer erövrade området ca år 1000. I Taklamakan har arkeologiska fynd gjorts av tidig r v: Tallrik emaljerad, 1600-1700-tal, Kina. Man som spelar på ett stränginstrument för tre kvinnor (KM 9171). T H: Magnetisk kompass av trä, Kina (KM 26911).

buddhistisk konst. Även bilder målade på siden har bevarats i det torra klimatet. Drivkrafterna till dessa långa resor var alltså inte bara vinningslystnad . Människans inneboende nyfikenhet och strä van efter kunskap har haft betydelse, men utan handel hade både vetenskapsmän och missionärer haft svårare att ta sig fram. Bland hande lsmän och bildade personer i Italien och Portuga l fanns en stor nyfikenhet på världen och de första resorna runt Afrika 1497 och till Amerika 1493 bevakades noga. Renässansen innebar en ny öppenhet som gjorde att nyvunnen kunskap om andra kulturer och världen kunde p åverka människorna i Europa. Tillsammans med det stora intresset för antikens beskrivningar av Asien gav det insikt om vad som format den egna kulturen och en känsl a av kontakt med det förg ångna . Långt borta var o cks å länge sedan . Filippo Sassetti var en av dessa bildade affärsmän som samtidigt var vetenskapsman och hade studerat astronomi, geografi och botanik. Sassetti seglade 1583 till Indien. I över 100 bevarade brev till fami lj en Medici i Florens, till vänner och släktingar beskriver han sina upplevelser. Sassetti, liksom flera andra under 14- och 1500-talen, reste med de an t ika författarna Aristote les, Plinius och Arrianus "i fickan". Man vi ll e kontro ll era om de antika texterna stämde. Kane l, som beskrivs redan i Gamla Testamentet, trodde man först kom från Afrika . Sassetti kom att förverkliga sin önskan att ta reda på fakta om äkta kanel som var ursprunglig på Sri Lanka och oäkta (Cassia) som kom från Burma . I sin skrift Discorso sopra il cinnamomo (1587) går han igenom vad de gamla författarna skrivit och försöker identifiera smak och utseende. Linnelärjungen Carl Peter Thunberg har nästan 200 år senare helt andra vetenskap lig a verktyg fö r att göra en sak li g beskri vning av en vä xt. Magnus Lagerström var den so m inom Ostindiska Kompaniet verkade för att forskare som Linnes lärjungar sku lle få komma med på hande lsskeppen . Thunberg mellanlandar under hemresan från Japan på Sri Lanka och studerar både kryddor och ädelstenar där. Han beskri ver fyra olika varianter av den äkta Ceylonkane len och hur man nyligen p å Sri Lanka börjat odla den, då de vilda bestånden b livit färre. Thunberg ifrågasatte den internationella handeln på grund av den girighet han sett från eu ropeiskt håll mot Japan. Sassetti verkar också han me r intresserad av fors kning än handel. Han berättar om de portugisiska övergreppen mot den hinduiska befolkn ingen och hur deras tempel förstörs. Buddhaframställning av brons, 1300-tal, Thailand. Mel lan Sri Lanka och Thaila nd fanns tä t kontakt vid den här tide n och sk ulpt uren visar på ett starkt in fl ytande från konsten på Sri Lanka (KM 21555).

VÄGAR FÖR STENAR, KANEL OCH IDto ER 23

Med skeppsfart en b lir resandet snabbare, kanske bekvämare men framförallt billigare. Det tar dock minst ett och ett halvt år innan man är hemma igen . Sassettis resa till In dien hade tagi t åtta månader, eftersom de råkat ut för stiltje med färskvattenb ri st som följd, något som gj orde att alla var kraftigt medtagna när de kom fram . Han kom att stanna i Indien i åtta år fram till sin död. Thun berg reste hem fö rst efter nio år och i den st ormiga resan gick dela r av hans samlingar förlorade. Resandet var fortfarande mycket riskabelt och långsamt. Vilken betydelse dessa möten mellan människor ska få, vet de resande naturl igtvis inte. Jesuiterna hade under 1580-talet lyckats ta sig in i Kina och vinna de ledandes förtroende. De satsade mycket på missionsverksamhet, men det blev inte så många som döptes. Däremot fick deras innehållsrika rapporter hem ett stort inflytande på Europa . Man läste om kon fu ciansk moral, anställni ngar som byggde på meriter istä ll et för rang samt stadig beskattning i ett land som lyckades bemästra fatt ig dom och behålla po litisk stabilitet. Den franske ekonomen Ouesnay menade att det inte var någon sl ump att Kina var den största och rikaste av all a stater som existerat och samtidigt den mest humana . 1700-talets upplysningsfilosofer som Voltaire samt revolut ionspolitiker som Jacques Necker och Victor Riqu eti de Mirabeau såg Kina som en modell, inte en utopi . För Europa medför den ostindiska handeln stora vinster och ökad makt, men resorna medför även annat. Den vetenskapliga litteratur som skrevs utifrån resorna var en vikt ig del av grunden för modern vetenskap och samhällsutveckli ng. Ett exempel är b iskop Johan Henrik Thomanders (1798- 1865) sto ra bibliotek i Lund, nu på Kulturen. Där finn s ova n nämnda författare represente rade liksom Linnelärjungen Thunb erg, samt Kirchers och Niebuhrs böcker som omskrivs i denna års bok. Den bi ld ade och brett intresse rade Thomander tog de l av dessa ideer och med sin reformiver va r han en av dem som påverkade det svenska samhä llet. Den beundra n Europa under 1700-talet hyste för Kin a på många p lan måste även ha avspeg lat sig i hur man t olkade och såg på det kin es iska konsthantverket. Föremål av porslin, siden och ovanliga material var säkert för vissa enbart lyx som berätt ade vil ken st äl lning man hade eller en kä ll a att ösa nya formspråk ur men för många måste dessa föremå l även ha stått för något mer - de laktighet i en upplyst tid - och ägandet av dem kunde berätta att man var kunnig om världen och livet i Kin a och Asien. Bricka av sköldpaddsska l med måleri i guldlack. Motivet är ett landskap med det hel iga berget Fu ijama i bakgrundeh samt en falk som slår ner. Inramat med schablonmönster. 1800-talets slut, Japan (KM 6488).

24 KAR IN SC HÖN BERG

VÄGAR FÖR STENAR, KANEL OCH ID~ER 25

KARIN HI N DFELT

Från Kashm ir till Paisle y Kashmir, det omtvistade området mellan Indien och Pa kistan, var under århundraden en viktig handelplats genom vi lken va ror och kunskap spreds vi dare ut i världen . En av de mer kända handelsvarorna är de berömda kashmirsjalar som från senare delen av 1700-talet och ungefär ett sekel framåt, var högsta mode i Europa . Ordet sjal anses komma från det persiska ordet säl, som kanske kan härledas till Siälkot, huvudstad i distriktet med samma namn i det historiska Kashmir, i nuvarande pakistanska Punjab. Ordet säl betecknade i första hand materialet, den fina ull föremålet vävts av och ordet kunde därför likavä l beteckna en turban, en mantel, eller ett täcke, som det vi idag menar med sjal. Kashmir var tidigt ett viktigt centrum för hinduism och buddhism . Från mitten av 1300-talet och under de kommande femhundra åren styrdes landet av muslimska regenter. 1586 blev Kashmir en del av Mogulriket och människor från andra delar av Asien, men också från Europa, kom till landet, bosatte sig, idkade handel och hantverk. På initiativ av stormogul Akbar flyttade vävare från Östturkestan till Kashmir under 1500-talets senare del. Fransmannen Fran c;ois Bernier, livmedikus till stormogul Aurangzeb åren 1656 till 1668, beskriver sjaltillverkningen i Kashmir som en omfattande hemindustri som även sysselsatte familjernas barn. Helvita sjalar av bästa kvalitet var reserverade för stormogulen, men kunde ges som gåvor till främmande dignitärer. Liknande sjalar vävdes i Patna, Agra och Lahore men de saknade kashmirsja larnas speciella mjukhet och känsla. Materialet kallades ofta för pashmina Ett vackert bottenmönster, jhäl, fyller utrymmet mellan den breda bårdens boteh. Denna typ av sjal med ljus botten var en vik tig del av brudutstyrseln bland överklassens unga kvinnor

FOREGÅENDE UPPSLAG:

under 1800-talets första del (KM 36436). rv: Salome Louise Coulmann. grevinnan Walther (1783-1822), klädd i en klänning sydd av en kashmirsjal med svar t botten och med en röd sjal att svepa omkring sig, vilket va r högsta mode då porträttet

målades 1811 . Porträttet är målat av en av Napoleons favoritkonstnärer, Robert Lefevre (1756-1830). Copyright<!:) AEG/IBL.

FRÅN KASHMIR TILL PAISLEY

(från det pers iska pashm, för getull) eller cashmere (från den äldre stavningen av Kashmir). Den senare benämningen är eme llertid missvisande då stora de lar av den ull som användes importerades från Tibet eller Cen tralasien. Den finaste ull en , as li tus, bestod av underu ll från magen på den vilda tibetanska geten . Ullen sam lades in på våren då djuren fä llt sin vinterpäls och gnuggat av sig underull mot buskar och stenar. Sjalar vävda av enbart asli tus hörde tro li gen till undantagen, ullen var både mycket säl lsynt och belagd med höga importtul lar. Största delen av importen bestod istä ll et av ull från tamget ter, det vi ll säga pashm. Under Mogulriket vävdes kashmirsjalarna med mönster av gracila blommande växter. De äldsta bevarade fragmenten dateras till 1600-talet, men den höga kvaliteten talar för att det långt tidigare funnits en etab lerad hemindustri som vävt komplicerade mönster i utsökta garner. Hur mönstret utveck lades kan förutom på bevarade sjalar och fragment även ses på äldre porträtt och min iatyrer föreställande såväl Mogu lrikets d ignitärer som europeer. I börj an av 1700-talet kom de tidigare naturtrogna blommorna att framställas allt mer stiliserat och antalet b lommor som växte ur stammen ökade. I m itten av 1700-talet fick motiven distinkta konturer och en mer symmetrisk och stel fo rm. Under första de len av 1800-ta let betonades konturen ytterligare och den kom över tid att likna en droppe med nedböjd topp. Detta va r ett steg i riktning mot en allt mer abstrakt framställning där droppformen var en del i et t slingrande mönster som täckte stora delar av sjalens yta. Sjalarnas mönster har ofta använts för att försöka datera dem, men äldre mönsterformer levde kvar sida vid sida med nya. Sjalvävningen var en långsam och mödosam process som krävde hög grad av specialisering. Upp ti ll to lv olika personer, var och en expert inom sitt eget område, var involverade i t illverkningen. Kvinno r rensade, sorterade och spann ull en . Garnet köptes av hand lare, färgades och såldes vi dare. Innan vävningen kunde börja va r ytterligare m inst sex specialister inblandade i förberedelserna. En person t vinnade de 2000 ti ll 3000 varptrådarna t ill önskad tjocklek . Sen stärktes varpen med risstärke lse innan solvningen kunde göras av ytterl igare en specialist. Att mönstertecknarna ansågs vara de viktigaste personerna i hela processen framgår av att de var de högst betalda . Ibland var det en mönstertecknare som bestämde färgerna redan på ritningen, men det va r van ligare att en

De taggiga kontu rerna hos detta mönster förekom framfö rallt under 1800· talets första del. Sjalen med de vackra, klara färgerna ha r tillhört biskopinnan Emilie Thomander (KM 36437).

KARIN HINDFELT

färgmästare avgjorde vilka kulörer som skulle användas. Denne hade mönsterritningen framför sig och ropade ut vilka färger som skulle användas och över hur många varptrådar de skulle löpa . Färgnotan nedtecknades av en mönstermästare som stenograferade instruktionerna till en mönsterguide åt vävarna som ofta arbetade två eller tre tillsammans vid varje vävstol. Vävarnas inkomster var synnerligen magra om man ser till det tidsödande arbetet. Sjalarna vävdes i kypert och mönstrade partier vävdes genom inplockning av varje enskild tr åd. Tekniken är densamma som vid vävning av rölakan, där mönstertrådarna också plockas in och slingas om va randra vid färgbyten och vä ndningar. Istället för skyttlar användes mellan 400 och 1500 träspolar som inslagsgarnet lindades upp på. Varptrådarna va r me ll an sextio och hundra per centimeter beroende på mönstrets komplexitet. För att de invecklade mönstren skulle stämma var det viktigt att vävarna var exakta i sitt arbete. Ojämnhet i vävningen som resulterade i en avvikelse om mer än en halv centimeter på en hel sjal ansågs oacceptabelt. En stor sjal med komplicerat

Porträtt föreställande Abdullah Outb Shah omkring 1670, iförd Kashmirsjal av tidig typ. Outb Shah i dynastin kom ursprungligen från Turkmenistan och härskade i sultanatet Golconda i sydöstra Indien 1626-1672. Golconda stod under Mogulrikets överhöghet från 1636. Copyright© The British Museum I Trustees of the British Museum . T H: Exempel på en tidig form av boteh utan den kontur

som mönstret senare uppvisar. Det väldig t finvävda si· denet är av den typ som vävdes i Kashmir och västerut i

Persien (KM 52402).

32 KARIN HINDFELT

FRÅN KASHMIR TILL PAISLEY 33

mönster kunde ta arton månader att tillverka. Allt eftersom efterfrågan ökade och mönstren blev mer komplicerade under 1800-talets början, frångicks de traditionella tillverkningsmetodern a . Sjalarna vävdes i min dre bitar på flera vävstolar så att den komplicerade solvningen kunde utnyttjas för flera sjalar. De olika delarna syddes ihop till en komplett sjal, ofta så skickligt att det är mycket svårt att upptäcka. En sjal som tidigare tagit arton månader att väva kunde nu tillverkas på t vå vävstolar på nio månader, på tre på sex månader och så vidare. En annan nyhet vid samma tid var att brodera mönstret på en enfärgad botten vilket innebar stora besparingar. Förutom lägre arbetskostnader så var broderade sjalar till en början även skattebefriade . "Dagshawl", en punktskatt på vävda sja lar, infördes i Kashmir under 1770-ta let och uppgick på 1820-talet till 26 procent av sjalens värde. Under 1800-talet utvecklades tillverkningen till manufakturer. Tidigare var mönstertecknare och vävstolsägare de som tjänat mest på sjal produktionen, men nu gick de stora inkomsterna till dem som bedrev mäklarverksamhet och agerade mellanhänder mellan producenter och utländska köpmän. I Kashmirs huvudstad Srinagar fanns köpmän från kinesiska Turkestan, Uzbekistan, Afghanistan, Persien, tartarer från Centralasien, handlare från Turkiet och det brittiska Indien . De europeiska handelshusens representanter gjorde Kashmir t ill en än mer kosmopolitisk plats. 1846 överlämnades Kashmir av britterna till maharadja Gulab Singh som ställt sig på britternas sida mot sikherna i det första anglo-sikhiska kriget. Vävarnas arbetsvillkor kom att ytterligare förvärras då ytterligare skatter utöver "dagshawl" infördes. För att försäkra sig om dessa intäkter infördes lagar som förbjöd vävarna att sluta sina arbeten om de inte kun de finna en ersättare - något som var så gott som omöjligt. Värdering av sjalar och indrivning av skatter sköttes av korrumperade tjänstemän som tvingade till sig mutor och bedrev utpressning. Ställda inför sådana villkor är det inte konstigt att många vävare trotsade hot om grymma straff för att fly från Kashmir. Familjemedlemmar som lämnats kvar utsattes för förföljelser och bestraffades. De vävare som lyckades fly bosatte sig på olika platser i Punjab där det i många städer tillverkades sjalar liknande dem från Kashmir. Kvaliteten på dessa sjalar va r dock sämre på grund av Kashmirs monopol på handel med ull från Tibet och Centralasien.

Sjalen fr ån omk ring 1860 är inskriven i Kulturens samlingar som persisk, men är troligen tillverkad i Paisley, Skottland. Det va r inte ovan ligt att europeiska tillverkare kopierade arabiska signaturer som

på denna sjal med en invävd signatur i det svar ta mittfältet (KM 45513).

34 KARIN HINOFELT

Kashmirsjalarna uppskatta des på den indiska kontinente n, i Persien, Mellanöst ern och i väst. Importen av kashmirsjalar via East lndia Trading Company hade börjat redan under 1600-tale t. Företaget , som i praktiken styrde stora delar av Indien under åren 1757-1858, höll sig med egen arme och flotta, vars officerare återvände till hemlande t medföran de kashmirsjalar som gåvor till fruar, döttrar, systrar och fästmör. Sjalarna bars av västerländska kvinnor bosatta i Indien, som tog med sig sjalarna hem när de återvände till Europa. I fashionab la kretsar var kashmirsja len högsta mode och vid sekelskift et 1800 var handeln med sjalar mellan Kashmir och Europa väletabler ad. Trots skyhöga priser var efterfråga n på de exklusiva sjalarna stor och exporten från Kashmir räckte inte till för att tillgodose marknade n. Den ökade efterfråga n sammanfö ll med en kraftig nedgång inom den inhemska texti lindustrin , orsakad av kriget med Frankrike. Han del med kontinent en stoppade s av Napoleon s kontinent alblockad , vilket innebar att den brittiska textilnärin gen saknade tillgång till silke och istället fick lita till material producera de inom landet. Storbritan nien hade genom den industriell a revolution en ett stort tekniskt försprång och mekaniserad e vävstolar producera de mängder av textila varo r till låga kostnader. Detta försprång ville man givetvis behålla, vi lket gav myndighe terna anledning att stödja inhemsk sjaltillverk ning. Mönster kopierade s från importera de sjalar men den inhemska ullen nådde inte upp till kvaliteten på materiale t i de äkta kashmirsjalarna. Försök att importera getter från Tibet till Storbritan nien och Frankrike gjordes vid flera tillfällen, men det fåtal djur som överlevde resorna avled kort efter ankomste n. I Frankrike hade modet med kashmirsja lar slagit igenom något senare än i Storbritan nien . Napoleon s första hustru, kejsarinna n Josephine , sägs ha ägt flera hundra sjalar, varav vissa syddes om till klänninga r, sängöverkast eller kuddar, de senare avsedda för hennes knähund. De första franska sjalkopior na tillverkade s 1804 med silkesvarp och inslag i ull. De vävdes för hand i långsam takt, under en arbetsdag om tolv timmar producera des max 1,5 cm väv vilket omöjliggj orde massprod uktion. Äve n dessa sjalar var exklusiva och betingade ett högt pris, men tack vare låga arbetskos tnader och avsaknad av transport - och tullkostna der va r privävda sjalar. Tryckstockarnas mönsÖVERST: De tryckta sjalarna har oftast mönster och färger som imiterar

stift eller remsor av metall. ter kan vara skurna eller brända i trästocken, alternativt formade av inslagna andra hälft (KM 82122). Denna sjal i ull med tryckt mönster är tillverkad i södra Tyskland under 1800-talets (1812-1846), sin tids största svenska UNDERST : Vävd sjal. tro ligen persisk, som lär ha tillhört Emilie Högqvist s Oscar, sedermera Oscar I, aktris. Kanske var den dyrbara sjalen en gå va från hennes älskare kronprin 250 kronor för sjalen på med vilken Emilie hade två söner, "prinsarna av Lappland ." Kulturen betalade

auktion 1926 (KM 31597)

3 6 KARI N HINDFELT

serna betydligt lägre än för sjalar från Kashmir. De franska kopiorna var vä lgjorda och vävda i en teknik som påminde om originalens och inte sällan såldes de på falska premisser som varande "äkta vara''. Joseph Marie Jacquard kom, genom den vävstol som bär hans namn, att revolutionera tillverkningen. Jacquardvävsto len använde hålkort för att styra mönstervävningen och innebar en stor arbetsbesparing. I takt med att tekniken slog igenom blev produktionen al lt mer industrialiserad och vävarna, som tidigare ofta va rit egenföretagare, övergick till att bli anstäl lda d å inköp av en sådan vävstol var en för dyr investering för flertalet av dem. Nya mönster ritades i Paris och sjalimportörer skickade mönsterböcker och agenter till Kashmir för att sjalarna som tillverkades där skulle anpassas till det rådande europeiska modet. Under åren 1825-1850 kom imiterade kashmirsjalar från staden Paisley i Skottland att allt mer dominera marknaden . Så vä l inhemska konkurrenter i Norwich, Norfolk och Edinburgh som franska fabrikörer anklagade till verka rna i Paisley för att piratkopiera mönster och dumpa priserna . Begreppet kashmirsjal försvann nästan helt. Istä ll et frågade hugade spekulanter efter "Pais leys''. Sja lar till verka de i Europa kunde aldrig tävla med äkta kashm irsja lar när det gällde ullkvalitet, men i köparnas ögon såg de likadana ut och eftersom de va r betydligt lägre i pris tog kopiorna en allt större del av marknaden. Under 1870-talet dalade intresset för sjalarna snabbt. Flertalet äkta kashmirsjalar höll vid denna tid lägre kvalitet än de bästa vävda i Paisley och Lyon, samtidigt var de betydligt dyrare. Modebilden hade också förändrats i slutet av 1860-talet, turnyren lanserades i Paris 1870 och krinolinen blev omodern . Kjolarna blev nu nästan ra kt skurna framtill och draperades bakåt, en siluett som inte lämpade sig att bäras med en stor sjal. Sjalar, där pais leymönstret tryckts på ylle eller bomull, var överkomliga i pris för gemene man och kvin na och innebar slutet för kas hm irsja len som statussymbo l. Sjalen blev ett inslag i äldre damers garderob - den var inte längre modern . Sjalvävningen i Kashmir, sedan länge helt inställd på att tillfredsställa den västerländska smaken, kollapsade till följd av bristande efterfrågan. Den slutliga dödsstöten för til lverkningen b lev en omfattande svältkatastrof under åren 1877- 1879, då hårt drabbade städer som Srinagar förlorade mer än hälften av sina invånare. Många av de överlevande flydde till Punjab för att försöka hitta arbete där. En månghundraårig hantverkstradition var slut. De tryckta sjalarnas genomslag hos gemene man blev sl ute t för kashm irsjalen som statussymbol. Denna sjal, där det grovt teck nade mönstret tryckts i fyra färger på vit t ha lvylle, kommer från smeden

Daniel Selanders fam ilj i Råby \J tanför Lund (KM 87606).

FRÅN KASHMIR TI LL PAISLEY 39

Kunskap till salu

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

Kunskap till salu Männen som gjorde porslin Nationalekonomiska drivkrafter låg bakom många etableringar av manufakturer och industrier i Europa under 1700-talet. Särskilt inom det keramiska området fanns en stark önskan att inom det egna landet kunna producera fajans och porslin istället för att dyrt importera från andra europeiska länder eller från Kina via de ostindiska kompanierna. Fajansen med sin vita glasyr och sin blåmålade dekor kunde i viss mån ersätta det kinesiska porslinet. Men drömmen för många av Europas furstar var att kunna till verka äkta porslin, den vara som kineserna uppfunnit och som de var ensamma om . Den som till slut lyckades tillverka "det vita guldet" var August den Starke i Sachsen . 1707 fördes Johann Friedrich Böttger till Jungfernbastionen i Dresden där han fängslades för att arbeta tillsammans med Walther von Schirnhaus. De experimenterade med olika leror och fick fram ett brunt stengods som kallades Jaspisporslin. I januari 1708 brändes det första vita, svagt genomskinliga porslinet som baserades på inhemsk kaolin. Kunskaperna bevakades hårt. 1710 grundades den första europeiska po rslinsmanufakturen, i Meissen. Trots stora ansträngningar att hemlighålla de tekniska kunskaperna lyckades två av Böttgers medhjälpare rymma, Samuel Stölzel och Christian Conrad Hunger. De bidrog ti ll att ytterligare en p o rslinsfabrik kunde starta i Wien redan nio år efter grundandet av fabriken i Meissen .

1700-talets arkanister och hemligheten De som kände till porslinets tillverkningshemlighet kallades arkanister. De blev nyckelfigurer i det spel som p ågick i Europa . De olika furstehusen försökte locka till sig personer med kunskap om hur man blandade massor, beredde glasyrer och brände keramiken. Det kemiska och det tekn iska

Fat av porslin. Rocailleformat med dekor av purpur och guldstoffering samt polykroma blommor, ca 1755, Höchst, Tyskland (KM 35194). r v: Tekanna i Böttgers bruna stengods, s.k. jaspisporslin. Målat porträtt föreställande August Il, d.v.s. Augu st den Starke samt Polens och Sachsens alliansvapen, ca 1710-15, Meissen, Tys kland (KM 30165). FÖREGÅENDE UPPSLAG:

KUNSKAP TILL SALU

kunnande t blev hårdvaluta. De kringresa nde arkanister na var yrkesmän, men samtidigt internatio nella äventyrare som ofta lovade mer än de kunde hålla. Många försök resulterad e i antingen ett mjukt porslin vars grund egentlige n var en glasmassa utan kaolin, eller fajans, det vill säga lergods med tennglasy r, som hade så fin glasyr att det för ögat kunde tas för porslin.

Från Meissen i Sachsen till Europas alla hörn Samuel Stölzel var brännmäs tare och massaber edare hos Böttger sedan 1713. När han 1719 rymde från Meissen hade han med sig Christian Conrad Hunger som arbetade som guldmålar e. Tillsamma ns lyckades de starta till verkning i Wien av äkta, så kallat hårt porslin . Det var ett bakslag för Au gust den Starke som gjort stora ansträngn ingar att bevara hemlighe ten och därmed ha ensamrät t till försäljning av europatill verkat porslin . Med ett trumfkort på hand, emaljmåla ren Johann Gregor Höroldt, vågade sig Stölzel tillbaka till Meissen 1720. Vid Meissen hade man haft betydand e problem att måla med annat än guld och silver. All polykrom emaljmålning hade man lämnat ut till så kallade "Hausmal erverkstä der". Höroldt kom att spela en stor roll för Meissen. Han organiser ade måleriver kstaden och skapade dekorer för ett emaljmåle ri i lysande färger. Den tidigare nämnde Hunger fick också komma tillbaka till Meissen, men avskedad es 1727. Han reste då vidare till nya furstehus för att sälja sin kunskap, först till Venedig 1728, sedan till Köpenham n 1728-29. Från Köpenham n flyttade han vidare till Rörstrand i Stockholm 1729 för att därefter återvända till Köpenham n 1734. Åren 1744- 48 experime nterade han med porslinstil lverkning i S:t Petersbur g. Från Meissen rymde senare en annan arkanist som kom att få stor betydelse för kunska.ps spridning en, J. J. Ringler. Tillsamma ns med Johan nes Benckgra ff startade han porslinstil lverkning 1750 i Höchst. Benckgra ff ledde fabriken under några år. Ring ler verkade också i Strasbour g, t illsam mans med Paul Hannong . Från Strasbour g drog Ringler vidare t ill Nymphenburg. Där kom porslinstil lverkning ig ång 1753 med hans hjälp. Efter några år lockade ett annat furstedöm e som gjort fruktlösa försök att skapa porslin - Ludwigsb urg. Ring ler blev direktör för fabriken i Ludwigsb urg 1759-1802 . Han gav ut två böcker om porslinssk apandets hemlighet er, som utkom 1760-65. Böckerna inneh åller beskrivnin gar av massans sammansättn ing, glasyrrece pt, färger för måleriet o ch annan kunskap som han inhämtat vid de många fabriker där han verkat.

44 EVA KJ ERSTRÖM SJÖ LI N

De som Ringler samarbetat med , Jo hannes Benckgraff och Paul Hannong, kom var för sig att bidra till grundandet av nya fabriker. Johannes Benckgraff medverkade vid starten av porslinstill verkningen 1752 i Berlin. Fredrik den Store av Preussen såg i August den Starkes fabrik i Meissen en förebild för skapandet av så väl inhemsk prakt som en ekonomiskt betydande produktion. Specialister och arbetare hämtades från porslinsfabriken i Höchst och från Meissen . Redan 1753 fortsatte Benckgraff till Fi.irstenberg, där en manufaktur sex år tidigare hade grundats av hertigen av Braunschweig . Paul Hannong var den förste i Frankrike ;itt tillverka äkta porslin, något som skedde under 1750-talets första hälft. 1755 startade han en egen porslinsfabrik i Frankenthal dit han värvade ca 200 arbetare, varav några från fajansmanu fakturen i Strasbourg och från Meissen. Trots hög kvalitet gick verksamheten, liksom vid många andra porslinsfabriker vid denna tid, med förlust. Han tillhörde en fajans- och porslinsmakarfamilj som verkade i flera generationer vid olika fa briker i Europa . Han och en annan famil jemedlem, Joseph Hannong, var ledande gestalter vid Strasbourgfabriken, vars fajansdekorer var förebild för de svenska fajanserna efter 1700-talets mitt.

Tedosa, samt nedan detalj av måleriet. Fältspatsporslin, s.k. äkta porslin, med miniatyrmåleri med hamnscen av Johann Gregor Höroldt. ca 1730, Meissen, Tyskland (KM 31303).

KUNSKAP TILL SALU 45

Stockholm 1

Arkanisternas vägar Samuel Stölze l Chr. C Hunger J.J. Ring ler Johannes Benckgraff Paul Hannong

StPeten

Porslinsdrömmar och fajans i Köpenhamn och Stock holm Några arkanister och fajansmästare kom att betyda mycket för den no rdiska fajansut vecklingen . Den förste var Johann Wolff. Han var född i Holstein i dåvarande Danmark. 1717 var han fajansm ålare vid fabriken i Nurnberg . 1722 blev han fabriksmästare vid den fabrik han startade vid Store Kongensgade i Köpenhamn, den första fajansfabriken i Nord en. 1725 lämnade Wolff Köpenhamn och kom till Stockholm. Han utgav sig för att vara "Porcellains makare" och kunna tillverka porslin . Med sig hade han också sin medarbetare Andreas Nicolaus Ferdinandt. Syftet var att starta en fabrik som skulle tillverka "Delfts Porcellaine", det vill säga fajans av samma höga kvalitet som den från Delft i Holland. Rörstrandsfabriken i Stockholm startade 1726. Tillverkningen blev uteslutande fajanser, till en början med kopierade kinesiska motiv. Men Johann Wolff fick snart avsked och reste vidare. Chr. C. Hunger, arkanisten från Meissen, som gjort mer eller mindre lyckade försök att starta porslinstillverkning i bland annat Wien och Venedig, kom till Rö rstrand och efterträdde Wolff år 1729. Hunger ledde verksamheten på Rörstrand i fyra år men blev avskedad och återvände därefter till Köpenhamn. Flera porslinsmålare från Meissen arbetade på 1750-talet i Köpenhamn. Man fick emellertid inte fram ett hårt porslin . Först vid 1770-talets början kunde man tillverka äkta porslin i Danmark. A. N. Ferdinandt, blåmålare och Wolffs medarbetare, hade fortsatt arbetet i Stockholm och fick 1734 i ansvar att leda Rörstrandsfabriken . Han hade verkat vid fajansfabriken vid Store Kongensgade i Köpenhamn . Under hans ledning stabiliserades verksamheten vid Rörstrand. 1739 lockas han dock tillbaka till Köpenhamn för att verka vid ytterligare en fajansfabrik som startat där året innan. Pierre Berthevin tog år 1766 över ledningen av Marieberg, den nya fajansfabrik som startat i Stockholm 1758 med J. E. L. Ehrenre ich som ledare. Pilarna visar de nämnda arkanisternas vä gar mellan fabrikerna , mot bakgrund av en karta ur Kulturens arkiv.

MOTSTÅENDE SIDA:

(F.W. Streit, Weimar 1811). TH: Kopp med lat av fajans . Målad med starkeldsfä rger i blått, grönt och rostrött. Store Kongensgade, Köpenhamn, Johan Pfaus tid 1727-47 (KM 2002 1).

KUNSKAP TILL SALU 47

Mariebergs polykroma emaljmåleri, som målades över glasyr, var överlägset Rörstrands. Berthevin kom från Mennecy i Frankrike, där han verkat vid porslins- och fajansfabriken. Under hans ledning lyckades man vid Marieberg få till stånd en liten porslinsprodukti on, den första i Sverige. Det tillverkades krämkoppar och små potpourrivaser som både till material och utseende liknade det som gjordes vid fabriken i Mennecy, med andra ord ett mjukt porslin . 1769 flyttade Berthevin vidare till Frankenthal och Mosbach i Tyskland. Under en kort period 1777-78, då en annan fransman, Jacob Dortu, ansvarade för tillverkningen vid Marieberg lyckades ' man göra ett äkta hårt porslin. Dortu hade tidigare varit verksam i Berl in och troligen hade han medfört kaolinlera från Tyskland, det material som var en förutsättning för att göra hårt porslin.

Terrin av fajans med blå dekor. Store Kongensgade, Köpenhamn, Johann Pfaus tid 1727-47 (KM 6398). r H: Tedosa i fajans. Dekor med kinesisk klippa med blommor, signerad ANF. Anders Nicolaus Ferdinand!, 1730-talet, Rörstrand, Stockholm (KM 58100). OVAN:

48 EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

Att m åla under eller över glasyr De tidiga svenska fajansdekorerna var målade i starke ldsfärger, olika metalloxider som målades på den torra obrända tennglasyren och som efter bränningen i höga temperaturer förenades med glasyren och smälte in i densamma. Färgskalan blev begränsad . Blått (kobolt), vio lett (mangan), grönt (koppar) och gult (antimon) tålde den höga bränntemperaturen . I Frankrike målade man ofta med vit eller ljusgrå glasyr på en svagt grå- eller blåaktig fond. Mönstren utgjorde små streck och prickar, spiraler, fjälliknande ornament eller spetsmönster. Dekoren ka ll ades "bianco sopra bianco", vitt på vitt, och blev också mycket populär i Sverige.

Fat med emaljmåleri av Joseph Hannong i en stil som var förebild för emaljmåleriet vid Marieberg, 1760-tal, Strasbourg, Frankrike (KM 641 1).

•'

Tallrik i fajans målad med emaljfä rg er i blått över glasyr. Marieberg, Stockholm (KM32076).

Under inflytande av det samtida tyska porslinets mångfärgade dekorer började man vi d 1700-talets mitt må la även fajanser med ema ljfärger på den redan brända tennglasyren. Dessa färger fick brännas i en tredje bränning i 700 °C i särskilda muffelugnar som skyddade föremålen mot fö r stark vä rme. Med denna teknik kunde man må la ett detaljrikt måleri, e ft e rsom den inte målades på ett sugande underlag som starke ldsfärgerna, utan på ett hårt, blankt underlag, den redan b rända g lasyren.

KUN SKAP TILL SALU 51

Bl åmålare och emaljm ålare - några exempe l Även bland målarna fanns det de som reste från land til l land och praktisera de sina eftertrakt ade kunskaper . De bidrog till att sprida modeller och mönster och fångade upp nya modetren de r och förde dem vidare. En av dem var Petter Akermarck vars yrkesli v o ch levnadsöd e är representati vt för många i fajansarbe tarnas yrkeskå r. 1761 skrevs han in som lärling vid Marieberg s fajansfabrik i Stockholm . Här utbildade s formare , bl åmålare och emalj ri ta re. I maj 1767 fö ljde han och 40 andra svenska fajansarbe tare Ehrenreich, som blivit uppsagd från Marieberg , ti ll fajansfabr iken i Stralsund som då låg i Svenska Pomme rn . Här blev han förest åndare för målarverk staden . De svenska arbetarna fi ck med tiden svå rt att få ut någon lön i Stra lsund och många sökte sig ti ll ba ka till Sverige. 1770 va r Petter Akermarc k tillbaka i Marieberg , därefter var han möj ligen i Ryssland . 1774 fi ck han huvudans var för hela prod uktio nen vid den nystartade fajansfabr iken i Sölvesbor g . En kraftfull penselför ing och ett flitigt användan de av växten åkervinda som deko r, blev signum för hans måleri .

Tv: Lockurna av fajans med gråblå glasyr och dekor i blått över bianco sopra bianco, en dekortyp som in fl ue rats av fransk t fajansmåleri, ca 1755, Rörstrand, Stockholm (KM 35987). T H: Potpourri eller bojan av fajans. Polykrom b lomdekor i emaljfärge"r. målad av Petter Åkermarck, Signerad PÅM, 1765, Marieberg, Stockholm (KM 36000). Därunder tedosa av faja ns. Bildscen målad med emaljfärger öve r glasyr i en stil som

ligger porslinsmåleriet nära. Troligen målad av Johan O tto Franzen, Ehrenreichs p eriod (1758-1766), M arieberg, Stockholm (KM 21184). Ovan: Detalj av Petter Åkermarcks signatur från potpourrikrukan.

KU N SKAP TI LL SA LU 53

Den danska familjen Franzen, med familjefadern Henrik Franzen, förde franska dekortraditioner från Kastrupfabriken i Danmark till Marieberg i Sverige. Sönerna Frans Henrik, Eli as och Johan Otto va r också fajansmålare. Johan Otto Franzen ve rkade på Marieberg . Han va r en av dem som följde Eh renreich från Marieberg till Stralsund och fabriken där. 1771 var han tillbaka vid Mariebergsfabriken. Det rika emaljmåleriet från Strasbourg och den tidigare nämnde Joseph Hannong förmedlades till Sverige via Danmark och olika målare i familjen Franzen. Det kom främst att blomma ut vid Marieberg i Stockholm. Mariebergs till verkning präglades av en livlig naturalism, en rik plastisk utsmyckning och ett polykromt emalj måleri som stod de franska fajanserna, särskilt de från Strasbourg, nära .

Facit Vid 1700-talets mitt uppstod en lång rad porslinsfabriker i Europa och decennierna därefter var en blomstringstid för porslinskonsten. Fajanskonsten stod vid sin höjdpunkt i Sverige och i länderna kring Östersjön. Fem arkanister från Meissen hade spelat en viktig roll vid starten av många av dessa fabriker. Ytterligare ett litet antal rörliga "äventyrare" hade gjort fajans - och porslinstillverkning i Norden möjlig genom att fö rmedl a nya kunskaper i keramiktillverkning. Det var dock långt fler porslinsarbetare än de som här nämnts som företog liknande arbetsvandringar mellan de etablerade fabrikerna. Det är därför förståeligt att utbytet inte in sk ränkte sig endast till tekn iskt kunnande. Även former, mönster och modeller spreds och kopierades mellan fabrikerna. Något mönsterskydd fanns inte vid denna tid. Lokala förutsättningar beträffande leror och kunskaper gjorde emellertid att de flesta fabrikers t illverkning fick sin egen karaktär.

v: Fat av fajans. Dekor föreställande kines si t-

tande under parasoll av Petter Åkermarck, 1783. Sölvesborgs Fajansfabrik (KM 18887). T H: Deta lj av blomma från fat av fajans målat av Petter Åkermarck 1766, Marieberg , Stockholm (KM 6920).

-...

....

CARITA MELCHERT

Her reh use t

och tid en Herrehuset, som inom kort fyller 200 å r, har sedan 2012 genomgått en större restaurerin g och ombyggna d. Fasaderna var i behov av underhåll och invändigt byggs huset om för att rymma en ny utställning, samtid igt som hiss och nytt trapphus byggs i syfte att uppfy ll a moderna krav på t il lgänglighet och brandsäker het. Restaurerin gsarbetet har gett oss möjlig het att studera husets konstruktio n i detalj, däribland ol ika lager av färg och tapeter, något som ökat vår kunskap om husets historia. Hu set har även tidigare genomgått omfattande förändringa r i samband med att Kulturen gav huset en ny barockfasa d och byggde om det förutvarand e bostadshus et för museiändam ål. Idag kan vi se spår efter dem som bodde här liksom spår av museiverks amheten . Vi kan konstatera att inspiration och tekniker har hämtats ute i världen, till sådant som betonggjut ning, terrazzogol v och ådringsm å lning, både när bostadshus et byggdes och i samband med Kulturens första restaurering ,

Herrehus et på tomt 35C i Lund Herrehuset s byggnadsh istoria börjar i och med att Per Henrik Lin g år 1807 köpte tomt 35 med tillhörande bonings- och ladugårdsh us samt trädgårds- och fäladsjord. Ling, som bosatte sig i " Lindforska huset", var fäktmästa re vid Lunds universitet, skald och medlem av Svenska Akademien och brukar kallas "den svenska gymnastike ns fader". 1813 lämnade han Lu nd i samband med att han fått uppdraget att upprätta en undervisningsans talt för gymnastik i Stockho lm, senare Gymnastisk a centra/institutet. I syfte att förbättra sin utkomst lät Ling stycka tomten i tre delar. Två av d.e larna så ld es successivt, men Ling beslöt att låta uppföra ett nytt hus på Pilaster med kannelyre r under FÖREGÅENDE UPPSLAG: Det nyrestaurerade Herrehuset på Kulturen 2014. Tv: oner kan vi varsam re staurering . Ta ck va re högt hant ve rkskunnande och vidmak th ållna hantverkstraditi ta vara på kulturhistoriskt vä rdeful la miljöer.

HERREHU SET OCH TIDEN 59

den östra tomten, den som idag är Herrehus tomten. I ett brev skrev Ling följande med tanke på bebyggel sen: "Jag beslöt nu att inrätta ett öfningsställe för mina gymnastis ka elever/. . ./ ·o ch äntl. fick jag det olyckl. rådet att bygga ett nytt stenhus af tegel från 2:ne nedrifna kapeller vid Domkyrka n, det ena 400 år, det andra 500 år gl." (W. Karlson, 1938, s. 175) I börja n av 1800-ta let genomför des en del ombyggn ader av Domkyrka n i Lund . Bland annat revs två kapell vid södra sidoskepp et och såldes på auktion 1811. Ling menar att byggnads material från de rivna kapellen använts i Herrehuset och byggnads arkeologi ska undersök ningar har konstater at att det finns medeltida lager i huset. Senare när Ling försökte sälja även denna fastighet skriver han att: "ingen enskilt vill betala det öfverdrivn a jag gjort till byggning ens styrka". 1818 såldes slutligen fastighete n med sin "grundmu rade och oinredda våningslänga" till professor Jonas Albin Engeström . Byggande t av våningslä ngan, Herrehuse t, hade troligen påbörjats 1813 eller 1816, men den var inte färdigbyg gd när den såldes. Vid den tiden var detta helt i sin ordning då man normalt räknade med tre år för att färdigstäl la ett hus. Byggsäso ngen va r på grund av det kalla klimatet begränsad till sommarha lvåret. Grunder och murar måste också sätta sig och torka innan man slog på puts, snickrade eller målade. Gällde det större byggen hann man oftast bara med grunden första året, stommen nästa, och inredning en under tredje säsongen . Vi vet inte vem som ritade Herrehuset och har inte he ller någon bevarad beskrivnin g av huset från början av 1800-ta let, men vi vet att Engeström färdigstäl lde bygget. Den rådande arkitektur stilen d å huset uppfördes var nyklassici smen med den grekiska och romerska antiken som förebild. Arkitekton iskt eftersträv ades symmetrisk monumen talitet, sparsamh et i utsmyckn ing och i färgsättni ngen dominera de ljusa färger. "Det va r till sin exteriör ett verkligt magnifikt herreman shus och bröt säkert på ett markant sätt av mot stadens allmänna profanbeb yggelse vid denna tid", beskriver William Karlsson Herrehus et 1938 i en utredning om Kulturens äldsta tomt. Huset omgärdad es också av ~n stor trädgård och lusthuset står än idag i bl ickfånget, när man ser ut genom de östra fönstren . Platsen var visse rligen något undansky md i staden, ett riktigt "herrema nshus" ville man helst placera vid en central gata eller torg. i takOVERST r v: Arkitekturelem ent, pilaster med kapitäl i gjuten betong och tandsnittsfris rd . UNDERST Tv: Blekvinkeln . ÖVERST T H: Även id ag njuter vi av att vistas i He rreh usets trädgå med rum i fil, vanlig g rön marmore ringsmål ning p å vi tkalkad vägg. UNDERST T H: Planlösningen d örröppn ingar. i borge rli ga bos täder, ha r återska pats genom att öppna två ursprungliga

Mellanväggarna är i korsvirke.

6 0 CARITA MELCHE RT

1 I

\ •

HERREHUSET OCH TIDEN 61

62 CARITA MELCHERT

Det förnäma bostadshuset Den första fami lj en som bodde i Herrehuset var professor Jonas Albin Engeström och hans hustru, Margareta Sofia Faxe. I det västra rummet, sa len, på våningsp lan 2, finns en blek grön marmoreringsmålning direkt på den ka lkputsade ko rsvi rkesväggen som kan vara en bemålning från Engeströms tid. Under 1800-ta lets början fanns tapeter ännu inte i var mans hem men under hela århu ndradet var imitationsmå leri såso m marmorering va nligt. Eng eström med familj bodde kvar i huset till hans död 1846. Påföljande år tillträdde den nya äga ren, häradshövding Nils Lili enberg. Det är troligt att han vid sitt tillträde lät renovera huset t il l ett av Lunds förnämsta hem . Genom brandförsäkringsbrev upprättade 1856 ges en beskrivning över hur huset är byggt och inrett. Bottenvån ingen är murad av gråsten och de två övre våningarna av tegel. Utvändigt var bottenvåningen marmorerad med o lj efärg och därovan var fasaderna finputsade och vitstru kna . I bottenvåningen fanns kök där delar av en spis och va lv med smideskrokar finns kvar idag. Entren till hu set var i markplan i öst er där en invändig trätrappa ledde vida re upp i huset. Att det tidigare även funnits en dörr flankerad av två runda fönster eller nischer nära det sydvästra hörnet uppdagades vid restaureringen 2013. Dörren har sedan ersatts med ett fönster. De två övre våningarna var inredda med vardera fem rum . Sängkammare, förmak, salong och kabinett ve rka r ha legat på nedre plan, medan övre p lan rymde "studerrummet, öfvre salen, mineral kammaren samt studentrum ". Fyra rum på första p lan hade "synnerligen vä l målade tak". Herrehuset var alltså av allt att döma en gång ett förnämt 1800-talshem med ti llh örande t rädgård . Om det vittnar dels ett bevarat fotog rafi med fin klädda damer utanför Herrehu set, dels de fragment och spår som påträffats under ren ove rin gen . Alla dörrkarmar, fönstrens mittposter och t vå fönstersmygar är ådringsmålade under dagens gråa färg. På första våningen finns delar av två lage r med ådringsmå lade tapeter. De är klistrade på ett tidigt maskintillverkat tidningspapper, förmodligen av lump, med det t ryckta årtalet 1867. Därtill är trapporna och en kalkputsad vägg åd ring små lade . På andra plan finns fragment av en ljust blågråmönstrad tapet på o livgrön botten. Tapeterna och ådringsmåln ingarna härrör troliÖVERST:

Familjen Lilienberg utanför sitt bos tad shu s, Herrehu set, på 1860-talet. UNDERST Tv: Tapet,

troligen från 1800-talets andra hä llt. UNDERST lag e r (på un de rl ag av tid ningspapper).

T H:

Träimite rande tapet, trol igen handm ålad , i två

HERRE HUSET OC H TIDEN 63

gen från Lilienbergs tid . Träimitatione r har funnits i alla tider för att efterlikna dyrare träslag som ek och mahogny. Träimitatione r utförda som papperstapeter blev mycket populära omkring 1850. Tapeterna i Herrehuset förefaller vara lasyrmålade med en ådringskam. Eftersom brandförsäkri ngsbreven från 1856 och anteckningar från 1940-talet nämner takmålningar hade vi inför 2013 års renovering förhoppningar om att hitta sådana i ett rum med bevarad stuckatur och takrosett. Limfärgen löstes upp på utvalda områden för att blottlägga det underliggand e lagret, men det visade sig att bemålningen hade avlägsnats vid en tidigare renovering. Endast spår kunde skönjas i form av linjer i grönt, svart och vinrött och de var för otydliga för att användas som underlag för en rekonstruktio n . Nästa ägare blev 1871 doktor friherre Johan Christopher Toll och hans maka Ebba Ramel. Det är också möjligt att tapeter och ådringsmålni ngar härstammar från Tolls tid. Det var sedermera av Tolls sterbhus som Kulturen köpte fastigheten år 1892.

Herrehuse ts omvandlin g och restaurerin g När Kulturen köpte fastigheten 1892 företogs både invändiga och utvän diga ändringar för husets blivande museala funktion . Fasaderna fick kva derstensimita tion av puts i bottenvåning en, pilastrar med kannelyrer samt bladfestonge r under fönstren och i gavelspetsarn a. Huset skulle i museimiljön till det yttre representera adeln inom det gamla svenska ståndssamhället och invändigt visa museisamling ar. Karlin skissade själv på sitt "barockpalats " som sedan renritades av arkitekten Henrik Sjöström. Ti digare hade Kulturen ratat ett förslag av Helgo Zetterwall att förvandla huset till en riddarborg med tinnar och torn. Karlin uttryckte ändå ånger i och med ombyggnade n: "I fullt samförstånd med styrelsen kom jag på den dåraktiga iden att förvandla det nyktra empirehuset till en svällande barockbyggn ad . Min omgestaltnin gsplan var emellertid icke väl utförd, förrän jag bittert ångrade densamma." Den fasaddräkt som Karlin och Sjöström gav Herrehuset har antika förebilder och var grundad på kunskap inhämtad från de vetenskapliga upptäcktsres or till tidigare oåtkomliga grekiska städer som genomfördes vid 1700-talets mitt. Förutsättningarn a för 1800-talets antikinspirera de arkitektur var emellertid industrialisme n som gav upphov till nya byggnadstek niker och byggnadskonstruktione r, något som bland annat möjliggjordes genom införandet av armerad betong.

64 CARITA M ELCHE RT

Att fasaddekorationer som Herrehusets festonger och kapitäl göts i betong var en nyhet vid 1800-talets slut, även om betongens historia sträcker sig längre tillbaka i tiden. Betong med ett kalkhaltigt bindemedel blandat med någon form av ballast som gjutits i formar har förekommit i antika kulturer som Egypten och Romarriket. Med valvbyggnadstekniken och tekniker för att göra traditionellt kalkbruk hydrauliskt så att det hårdnar under va tten och blir va ttentätt, förde romarna den dåtida betongbyggnads?ekniken vidare. Efter Romarrikets fall upphörde gradvis användandet av betong som byggnadsmaterial men återupptogs under 1600- och 1700-talen i Europa i samband med att storstilade byggnadsverk som kanalsystem och slussar krävde bruk med särskilda egenskaper. De romerska byggnadsverken var av oarme rad betong och det var först en bit in på 1800-talet som ideer om armering i gjutna konstruktioner utformades. I slutet av 1800-talet uppstod sedan i Europa en betongindustri med serietillverkning av produkter av betong. Redan under 1870-talet blev fasaddekorationer en ganska vanligt förekommande produkt . Till en början importerades det mesta från Tyskland men efterhand kom den svenska inhemska produktionen att bli omfattande. Vid den år 2012 utförda utvändiga restaureringen var den stora utmaningen att restaurera barockfasadens spruckna festonger och vittrande pilastrar från 1890-talet. Mot slutet av 1800-talet köptes ofta färdiga gjutformar från Tyskland och vi kan anta att festongerna på Herrehuset är gjutna i sådana formar vid Skånska cementgjuteriet i Malmö. Festongerna är noggrant gjutna i formar där den fint graderade ballasten, sanden, gett fina distinkta detaljer. De är gjutna i armerad betong som idag ställer till problem på grund av karbonatisering. Med det avses en naturlig kemisk förändring, en försurning, som sakta rör sig inåt i alla betongkonstruktioner. När processen nått armeringen bryts den skyddande passiva miljön som fungerat som ett rostskydd och armeringen kan rosta, vi lket i sin tur medför att järnet expanderar och spränger loss den utanförliggande betongen . Både armering och de spikar varmed festongerna är fästa i tegelfasaden hade rostat, varför det fanns risk att festongerna skulle lossna . Därtill var färgen vittrad och delar som rostsprängts sönder saknades. Redan tidigare hade festongen på söd ra gaveln avlägsnats. Vid restaureringe n rengjordes festongerna noga från lösa färgskikt. Blottade armeringsjärn och spikar rostskyddsbehandlades och komp letterades med nya rostfria fästen. Sprickor och ytor under materialbortfall ströks med kiselsyra so m härdade över natten . Därefte r fyllde stuckatören sprickorna

HERREHUSET OCH TIDEN 65

med modellera av fint sandstensmjöl. Saknade bitar modellerades för hand av sandstensmjöl och fästes sedan med sten lim. Festongerna ströks till sist med vit linoljefärg. Färganalys på festongerna visade vita och ljusgula nyanser av både plast- och kalkbaserade färger. Trots analysen va lde vi att stryka med linolj efärg för att skydda betongen och armeringen i bästa möjliga mån.

Stenläggning och terrazzo Renoveringen av golven i bottenvåningen gav ytterligare kunskap om husets historia. I det sydvästra rummet framkom kulturlager i form av en sten läggning och en ränna för rör. Rännan är sentida men under betonggolvets bärlager påträffades en del av en ännu äldre stenläggning som tolkas som ett äldre golv. Det framkom även en del av ett lergolv. Stenläggningen och lergolvet är svåra att datera då inga fynd har kunnat knytas till dem. Dokumentation gjordes endast på ytan, varför de underlig gande lagren är orörda och bevarade för framtida arkeologer. Under golvmattan i östra rummet fann vi ett golv av dekorativt mönsterlagda terrazzoplattor från 1890-ta let eller början av 1900-talet. Redan kring 1000 f.Kr. använde man i medelhavsområdet terrazzotekniker för att lägga praktiska vackra golv, något som vittnar om välstånd. Golvplattor av betong introducerades på den svenska marknaden av Skånska Cementaktiebolaget och 1887 flyttades produktionen över till AB Skånska Ce mentgjuteriet. Golvplattorna till verkades genom gjutning i stålform där betongen sammanpressas . Mönstret skapades med mässingsmatriser som separerade de olikfärgade betongmassorna under fyllningen av formen . Golvplattorna kunde också slipas så att ballasten blev synlig i ytan, ett tillverkningssätt som kal las terrazzo. Golvplattorna var, i enlighet med de stilideal som var rådande under 1800-ta lets senare hälft, ett naturligt inslag i trappuppgångar, offentliga entreer och kyrkor med mera . Herrehuset har åter blivit riktigt ståtligt med dels bevarade och dels återskapade detaljer både invändigt och utvändigt. Även om den invändiga renoveringen medfört ingrepp i huset med hiss och otaliga dragningar av kablage har det gett en möjlighet till ökad kunskap om husets hi sto ria . Inte minst det nyrestaurerade terrazzogolvet är en tillgång som ger ett fascinerande prov på den gamla tekniken från mede lh avsländerna i 1800-talets nyproduktion i Skåne . ÖVERST:

66 CARITA MELCHERT

Festong under arbetet med betonggjutning . UN DERST: Det nyrestaurerade ter razzogolvet i bottenvåningen .

HERREHUSET OCH TIDEN 67

MAD ELEINE LARSSO N

"Låt oss börja

tala om lejone t, djure ns konun g'' Med ovanstående ord inleds det fornkristna bestiariet Physio/ogus, "Naturvetaren", författat under 100-talet e Kr, och utgör därmed ett mycket ti digt belägg på lejonets idag välkända epitet, "dju rens konung". Människans speciella relation till lejon gör sig påmind i många kulturella, reli giösa, politiska och vetenskapliga sammanhang - från forntidskulturer i Egypten och Mesopotamien fram till dagens mångkulturella samhälle.

Lejon g udinnans livg ivande och förtärand e eld Lejonsymbolen förekommer i Egypten redan under det fjärde årtusendet f Kr Under 2500-talet f Kr uppfördes den välkända sfinxen med lejonkropp och människohuvud på Giza -p latån. Sfinxen tros avbilda någon av pyramidernas tre faraoner Cheops, Chefren eller Mykerinos. Faraonerna sågs som gudarnas ställföreträdare på jorden och lejonet var en av faraonernas härskarsymboler. I Egypten var lejoninnan en uppenbarelseform för krigs- och kärleksgudinnan Sekhmet, vars livgivande eld även förtärde liv. Sekhmet föddes ur solguden Res eld för att hämnas på de olydiga människorna. Endast genom vö rdnad och ritualer kunde den våldsamma lejongudinnan hållas i schack . " Livsslukerskan" var emellertid ständigt närva rande, hon var en del av livet. Lejonets kultpopularitet kan delvis förklaras av Egyptens geografi som, förutom den bördiga Nildalen, utgörs av öken . Lejonkulterna uppstod framför allt på de platser där en dalg ång möter öken, där det

FÖREGÅENDE UPPSLAG:

De gapande röda lejonen är motiv från Gamla testamentet där Simson i striden

bände upp lejonets käkar. Täcke vävt i llamskteknik av Hanna Persdotter, Everlöv 1782 (KM 31595). Tv: Del av mumiekartonnage, Saitisk tid, ca 664-525 f Kr (KM 32677).

LÅT OSS BÖRJA TALA OM LEJONET, DJURENS KONUNG

alltså fanns en av naturen given gränsmarkering. Lejongudinnan var känd under olika epitet, som "härskarinnan över dalgångens mynning", "slakterskan" och "den mäktiga". I den flexibla egyptiska mytologin uppenbarar sig lejongudinnan ibland som Bastet, en fredlig huskatt där endast epitetet "den vilda" röjer kattgudinnans ursprung. Det finns ännu en sida hos den farliga och ombytliga lejongudinnan: med blodrött vin, dans och musik, kunde hon blidkas och förvand las till en kärleksgudinna. Inom egyptisk religion fanns en treenighet, en gudomlig familjekonstellat ion ofta bestående av en make, en maka och ett barn . I det antika Grekland var det Zeus, Hera och Athena, i romarriket Jupiter, Juno och Minerva, i kristendomen - märk vä l sprungen ur en hednisk romersk kontext - Fadern , Sonen och den heliga Anden. I Egypten förekom varierande treenig heter knutna till olika religiösa centra. I Memphis består den av Ptah, Sekhmet och Nefertem. I Kulturens egyptiska samling finns en vacker framställning av Sekhmet på ett fragment från en mumiekista av kartonnage, som är papyrus (eller linne) varvat med gips i lager och ofta använt till innerkistor. Gudinnan syns i profil, sittande på knä håller hon en fjäder framför sig. Fjädern är symbolen för Maat, sanningens, rättfärdighetens och den kosmiska balansens gudinna . Maat framställs ofta tillsammans med guden Thot, kunskapens och skriftens gud vars djursymbol är ibisen. Gudinnan Wadjets symbol är kobran som symboliserar gudomlig och kunglig makt. Ofta bär Sekhmet även en soldisk på huvudet. M an kan tänka sig att denna gudomliga komposition symboliserar Sekhmets makt att döma när de dödas hjärtan vägs mot Maats fjäder i Osiris underjordiska sal. Sekhmet kan därmed avgöra vilka som får stiga in i paradiset Aaru och vilka som slukas av Ammit, en kvinnlig demon med lejonkaraktär. Sekhmet figurin av keramik, så kallad egyptisk fajans, 3:e Mellanp erioden 1069-664 f Kr (KM 33064).

MADELEINE LARSSON

Gudomlig kamp och kunglig PR I mesopotamisk kultursfär känner vi igen den egyptiska kopplingen mellan lejon och gud å ena sidan, lejon och härskare å den and ra .. Gudinnan lshtar uppenbarade sig i lej onets form och var i likhet med Sekhmet kri gets och kärlekens gudinna. I mesopotamisk konst gestaltas ofta vå ldsamma strider mellan o lika gudomliga djursymboler, vilket avslöjar en viktig del i deras förestä llnin gsvärld, nämligen att livet var en ständig kamp mellan motställda krafter. I den gudom li ga konflikten har lejonet i egenskap av gudinnan lshtar tro li gen symboliserat den destrukti va sidan hos den stora modergudinnan . Den mesopotamiska lejonsymbolen går åtminstone tillbaka till 3000-talet f Kr men det var de sista härskarna i det nyassyriska riket, sargon iderna (721-627 f Kr), som sku lle komma att briljera i den kungliga PR-användningen av lejon . I rikets nya hu vudstad Ni neve, belägen vi d floden Tigris östra strand i nuvara nde norra Irak, lät de uppföra ett kungligt palats som blev sinneb il den för imperiets och härskarens makt. Palatsets ko lonnbaser formades som stora bronslejon och enorma väggreliefer berättade om militära segrar och kunglig lejonjakt. I synnerhet kung Assurbanipals jaktscener med lejon avs löj ar sambandet mellan härskare och djur. Lejonframställningarna visar djurets råa styrka, men även den vö rdnad man kände inför det mäktiga rovdjuret. Mitt bland de vå ldsamma kampscenerna finns en stil lsam scen där en lejonhane och en lejoninna vi lar sig i skuggan av palmer och vinstockar - även vinet va r en gudomlig och kunglig symbo l över t id och rum - i den kungliga parken. Assurbanipal hjälper oss även förstå lejonets astrologiska roll. De astrologiska texter som kungen själv sam lade i sitt kungliga bibliotek i Nineve utgör en av de främsta källorna till mesopotamisk astro logi. Här är lejonet förknippat med so len s livg iva nde och destruktiva egenskaper. Planeter ansågs vara personifierade gudar, så led es påverkade deras konstellationer och rörelser mänskligheten . Det fanns ett st arkt samband me ll an gudarnas och människornas vä rld . Det ansågs att kungen kunde tyda himlavalvets gudom li ga förebud. Fyra olika solstånd, vårdagjämning, midsommar, höstdagjämning och midvinter delade in det astronomiska året och de fyra årstiderna. De fyra himmelska punkterna blev kända som "de fyra kosmiska vä rldspelarna" och de låg i stjärnbilderna Vattumannen, Oxen, Lejonet och Skorpionen. I va lvet i Lunds domkyrkas norra transept kan man se att de fyra pe larna här utgörs av evangelisternas symboler: ängel, oxe, lejon och örn. De håller upp himlava lvet och den för människan förnimbara vär lden. De utgör gränsen mellan det jordiska mikrokosmos ut till det himmelska makrokosmos.

LÅT 055 BÖRJA TA LA OM LEJ O NET, DJURENS KONUNG 73

Det nyassyriska riket räknas som en av världens första militära stormakter. Sargoniderna kontrollerade i princip hela Mellanösterns politik, handel och kultur, från Medel havet i nordväst till Persiska viken i söder - och den centråla punkten i denna stormakt var Nineve. Här korsades många handelsvägar, olika kulturer möttes och påverkade varandra i väster- och österled.

Antikens heroiska dygder Hektor, nu lär du man emot man få klarligen röna, att det finns lysande hjältar hos oss bland danaerna också, fast ej Akilles är här, som slår fienden ner som ett lejon. //iaden 7, 226-228 Så talar Ajax, kung av Salamis, till den trojanska prinsen Hektor. Två heroer som båda vet innebörden av att bli liknad vid ett lejon. Agamemnon, som i lliaden var grekernas härförare i kriget mot Troja, skal l enligt mytologin ha varit kung i Mykene under 1200-talet f Kr. Vid denna tid uppförs den så kallade Lejonporten, huvudingången till palatsanläggningen i den arkeologiska fyndorten Mykene på nordöstra Peloponnesos. Under två motställda lejon steg besökaren in i ett kungligt palatsområde, lejonen markerade gränsen. Den mykenska ku lturen bedrev handel med bronsåldersku lturerna i Egypten, Mindre Asien och Mesopotamien. Materiella handelsvaror och abstrakt tankegods möttes och influ erades av varandra via handelsutbytet. De stora hjältarna i klassisk mytologi jämfördes alla med lejonet på ett ell er annat sätt. Heroen Herakl es kamp mot det fruktade nemeiska lejonet, som ingick i hans 12 stordåd, är ett populärt motiv inom klassisk konst. Lejonskinnet var ett av hans attribut och påminner om halvgudens lejonkaraktär: en styrka som både kan förstöra och beskydda. Den romerske författaren Pl inius d.ä. noterar följande : Lejonet är det enda av vi lddjuren som visar nåd mot de bönfallande. Det skonar de besegrade och då det rasar riktar det sin ilska mot män hellre än mot kvinnor, och mot barn endast vid stor hunger. Natura/is Historia 8, 19, 48 D et astrologiska arvet från M esopotamien lever kva r i stjärntecknen än idag. Golvur, Jöns M årtensson, Lu nd, 1907 (KM 82728). UNDERST: Döende lejon, vägg relief av alabaster ca 645 f Kr från Assu rba nipals N orra pala ts i Nineve i N orra Irak.© The Trustees of th e Bri tish M useum .

ÖVERST:

74 M A DELEINE LA RSSO N

I Pl ini us beskrivning möter vi ett vilddju r som i viss bemärkelse ger prov på etik och moral. Lejonet går endast till attack mot dem som kan tänkas försvara sig, inte mot de svaga . En egenskap som av hävd tillskrivs goda och rättskaffens härskare. I Aeneidens sjunde sång uppmanar Vergilius den sanne roma ren att "skonsamt behand la slagna som söker skydd, men nedslå all a som trotsar". Här känner vi igen lejonets heroiska dygder. I denna kulturhi st o ri ska kontext föds kristendomen. Dess förestä llnin gsoch symbolvärld hämtar stoff från årtusendens ku lturarv. Lejonsymbolen kom åte rigen att inta en centra l position .

Medeltidens goda och onda lejon I kristen kontext symboliserar lejonet dels Kristus, människans beskyddare, gudomlig och mänsk lig på samma gång - inte helt olikt de attribut som tillskrevs de egyptiska faraonerna och de assyriska konungarna - de ls Djävulen, människornas förgö rare och uppviglare. Det lu gna, sfinxliknande lejonet är en symbol för balans oc h rä tt skaffenhet, en Kristus gest alt . Det aggress iva lejonet gestaltar Djävulen. Ett sådant lejon finner vi i Lunds domkyrka, i muren under predikstolen där prästen dag li gen trampar honom på hjässan och talar Guds ord. Lejonet morrar argsint, tänderna är blottade. Lejonet st år i medeltida, kristen kontext för de värde laddade extremerna god el ler ond, vilket är ett nytt inslag i lejonsymbo li kens dubbla karaktär. Tid igare hade lejonet visat på en balans mellan livgivande och destruktiva krafter utan en dömande aspekt. Det kristna lejonet ändrar på detta . I Uppenbarelseboken 5:5 möter vi Jesus som det goda lejonet: "Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot." Det onda lejonet framkommer i Första Petrusbrevet 5:5: "Var nyktra och vaksamma. Er f iende djävul en går omkring som ett rytande lejon och söke r efter någon att slu ka." Medeltidens kristna djursymbolik gjorde idevärlden lättare att förstå. Till djurens karaktärer kopplades o lika egenskaper som fungerade som moralisk väg ledning i livet. Inspiration till den kristna djursymboliken hämtades från den heliga Skrift, men även från profan litteratur som Pl inius och det inledningsvis nämnda bestiariet Physiologus, där följande berättas : Lejoninnan nedkommer med en död och blind unge. Under tre dagar li gger hon ned bredvid den, ständigt vakande . Då dessa tre I Lunds domkyrkas högkor, under sätet på en korstol, syns hur ett lejon väcker si na dödfödda

ungar till liv enligt Ph ysiologus.

76 MADELEINE LARSSON

LÅT OSS BÖRJA TALA OM LEJONET, DJURENS KONUNG 77

dagar har passerat anländer lejonhan en . Han andas på ungen som ögonblic kligen återkallas till livet och återfår ögonens ljus. S. Ephiphan ius, Ad Physiolo gum, kap. 2, s. 6 lejonhaLejonung ens död under tre dagar och sedan återuppl ivningen av högans domkyrk i finns Motivet . tåndelse återupps nen symbolis erar Kristi gnader kyrkobyg I t. 1360-tale från na korstolar av en till säte ett kor, under Jesus: påträffas lejonet ofta intill portaler. I Johanne sevange /iet 10:9 säger "Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst."

Lejonm otivet se kula riseras t När den nya tiden tar vid under 1600-tal et har det västerlän dska samhälle geohade seklet de föregåen det genomg ått stora förändrin gar. Under grafiska upptäck ter skapat nya handelsm öjlighete r och ändrat förutsätt ga enskapli naturvet det inom minst inte ier, stud ningarna fö r vetenska pliga r från fältet. Världen hade öppnat sig . Nya kulturmö ten med nya influense ns fö människa e påverkad värld rande expande ständigt en av delar olika framför reställnin gsvärld . Gamla sanninga r ställdes mot nya. Den tidigare och sfär sekulär allt sakralt brukade lejonsym bolen, tas nu upp i en alltmer lejonet blir kungens symbol.

Lejonet och dess symbolik har en dubbel natur som är både livgivand e och destruktiv, både god och ond. Över tid och rum har lejonet även symbolis erat en gräns mellan mänsklig t och gudomli gt, mellan undersåte och härskare, mellan liv och död . Lejonmotiv et är alltjämt populärt , men frågan är vilken symbolik motivet har idag . Kanske har vårt sekularis erade samhälle slutligen gett lejonet en helig status per se, såsom förkropp sligande av en natur som kämpar för överlevn ad mot en förtäran de och slu kande civilisatio n .

Lejonet s skyddande krafter framgår av de vaktande lejon (s.k. fo-hundar) som redan på 200-talet f Kr placerades vid ingången till buddhistiska palats och tempel. Under 1600 - och 1700-ta len b lev lejon av porslin mycket popu lära i Europa (KM 31649).

Det kungliga, krönta lejonet blev ett omtyckt motiv i högreståndsmiljö. Terrin, Meissen,

Tyskland . 1700-talets mitt (KM 31229).

LÅT OSS BÖRJA TALA OM LEJONET, DJURENS KONUNG 79

%._ .

.• ,

·- ~

· --''-- ·-~-~

DAVID DU N ER

Resan till Egypten En mörk nove mberkvä ll 1767 anlände en ensam man till ett råkallt Köpen hamn. Få tog notis om hans ankomst. Under flera års tid hade han rest genom Orientens heta öknar och karga bergstrakter. Mannen kallade sig Kawadja Abdallah, eller som han egentl igen hette, Carsten Niebuhr. Av fem deltagare på den danska expeditionen til l "Det lyckliga Arabien" va r han den ende överlevande. Varför reser man? Varför riskerar man sitt liv, vad är det man söker där borta? Ära och berömme lse? Onekligen har forskningsresandet sina ekonomi ska, utrikespolitiska och karriärmässiga motiv, men där finns även nyfikenheten, den där rast lösa, gnagande vetgirigheten över vad som finns bakom nästa krön på väge n, p å andra sidan havet. Resan innebär också ett möte med andra vä rldar och främmande kulturer som förändrar vårt tänkande, vå rt sätt att förstå och se på vä rlden .

Till Det lyckliga Arabi en Den danska expeditionen till Orienten under åren 1761-1767 har, trots många o lycksöden, b livi t hågkomme n som en av de stora bedrifterna inom de vetenskap liga expeditionernas historia . Expeditionens beskyddare var den danske kungen Frederik V, som såg sin chans att man ifestera Danmark som kulturnati o n och som vetenskapernas gynnare. M ålet var stä llt til l det sägenomspunna Orienten, "Det lyckliga Arabien" (som egentligen va r en feltolkning av det mer prosaiska "Sydarabien", det vil l säga nu vara nde Yemen p å den arabiska hal vö n). Den danske sjöofficeraren Frederik Ludvig Norden och Linnelärjungen Fredrik Hasselquist hade visserligen tidigare rest genom Egypten, men ännu återstod många olösta frågor. FÖREGÅENDE UPPSLAG: I det inre av södra Sinaiha lvön. Längst bort i dalgången vid foten av berget Sina i ligger

Katarina klostret . Kopparstick av Carl Defehrt, ur Carsten Niebuhr, Voyage en Arabie, tryckt 1776.

rv: lsis sittande med Osirisbarnet. Kopparstick av Georg Haas efter en teckning av Christian Carl Cramer i Carsten Niebuhrs bok fotograferad tillsammans med en bronsstatyett ur Kulturens samlingar (KM 32294).

RESAN TI LL EGYPTE N 8 3

En speciell dragnings kraft hade den forntida egyptiska kulturen med sina pyramider , mumier och hemlighe tsfulla hieroglyfe r, Alexandri a med sina svunna antika monumen t som fyrtornet på ön Faros och världens största bibliotek. Det handlade om ett sökande efter civilisation ens vagga, men också om att finna de bib liska platserna som det berättas om i Gamla och Nya testamen tet, som Moses vandring genom Röda havet och den Heliga familjens flykt undan Herodes. Ett särskilt angeläge t mål var Katarinak lostret i den bergiga Sinaiökne n där det antogs ännu förvaras okända manuskri pt som skulle kunna belysa avlägsna tidsåldrar s historia. Just samlande t hade en viktig funktion i resandet, att ta med sig hem brottstyck en av främmand e civilisation er och exotiska naturmiljö er. Skeppslas ter har i århundran den gått från Egypten och andra platser till Europa med bevis om dessa platsers existens. En del av dessa skärvor har överlevt på våra museer. Som expeditio nens ansvarige för den arabiska filologin utnämnde s dansken Frederik Christian von Haven . Till hans uppgifter hörde att samla materia l som skulle belysa Gam la testamen tet, genomför a dia lektstudie r, göra skriftuppt eckningar , kopiera orientalisk a skrifter. Som expeditio nens självklare naturalhis toriker utsågs Linnelärju ngen Peter Forsskål. Hans lärare Carl von Linnes anvisning ar och önskan om att expeditio nen sku lle insamla naturalhis toriska, både botaniska och zoologisk a uppgifter och naturalier, utgjorde en viktig utgångsp unkt. Forsskåls botaniska uppteckningar, Flora Aegyptiac o-Arabica (1775), kom senare att postumt ges ut av Niebuhr. Forsskål hade dock redan innan resan gjort sig känd som en radikal förespråk are för tryckfrihe t och yttrandef rihet i skriften Tankar om borgerliga friheten (1759), en skrift som banade vägen för den svenska tryckfrihe tsförordni ngen 1766. Märkligt nog gavs denna ut på arabiska m itt under den arabiska våren 2011. Den komprom isslöse Forsskål kom snart ihop sig med den me r mondäne von Haven, vilket nästan bokstavlig en kom att förgifta hela resan (i Konstanti nopel inköpte von Haven arsenik som Forsskål och Niebuhr be farade skul le användas mot dem). Tysken Carsten Niebuhr hade som uppgift att upprätta kartor, utföra mätninga r och astronom iska observati oner. Förutom dessa tre som lämnat efter sig resebeskr ivn ingar var ytterligare två med på färden, den danske läkaren Christian Carl Cramer och den tyske tecknaren Georg W ilhelm Baurenfei nd . Med sig på resan hade de bibelforsk aren och orienta listen Johann David Michaelis hundra frågor om arabisk kultur, språk och natur. Niebuhr försökte besvara dessa frågor så gott han kunde. Han antecknar om den

8 4 DAVID DUNtR

-. ~

............ ,......... .

N iebuhr får en skara be till skänks som han var mycket glad för och senare lät avbilda i full skala i sin resebeskrivning. Boken Voyage en Arabie av Carsten Niebuhr, tryckt 1776 i Amsterdam, ingår i Johan Henrik Thomanders (1798-1865) stora boksamling, som finns på Kulturen. Här med en skara be ur Kulturens egyptiska samling (KM 33060).

flygande fisken i det Röda havet, om samlag vid tidpunkten för den månatliga reningen, om den giftiga vinden samum, om gräshoppornas fötter, om tecken på jungfrudom, om flygande ormar och om arabiska na mn på stjärnorna . Till resenärernas instruktioner hörde även att varje med lem skulle föra sin egen resedagbok, skriven så att var och en skull e förstå den även om författaren själv skulle råka omkom ma. De skulle också hålla sams, visa största hövlighet mot de arabiska invånarna, inte kasta otillbörliga blickar på sådana gifta och ogifta personer som skulle kunna väcka orientalernas hämndbegär. Forsskåls, Niebuhrs och von Havens reseskildringar ger säl lsamma inblickar i västerlandets möte med österlandet. Resenärern a kämpar med anpassning och misstro, fördomar som omkullkastas, kulturer som möts, religiösa åskådningar och världsbilder som skär sig. Men där finns också försöket att närma sig det främmande, att försöka förstå den andre,

RESAN TILL EGYPTEN 85

Niebuhr gör uppmätningar av Pompejus kolonn i Alex· andria, enligt hans beräk· ningar är det en drygt 28 me· ter hög massiv pelare i röd granit. Kolonnen står allt· jämt kvar men omgivningar· na har förändrats. Foto Da· vid Duner och kopparstick ur Frederik Ludvig Nordens Voyage d'Egypte et de Nu-

bie (1755)

vilket kommer bäst fram i Niebuhrs skildring. Han sökte att anpassa sig till landets bruk och vanor, odlade ett vördnadsvärt arabiskt skägg, klädde sig i "morgonländska" kläder och antog arabiskt namn. Men gränsen för anpassningen gick vid att konvertera till islam och låta omskära sig. Att klä sig i arab iska kläder, vilket var ovanlig t för tidens europeiska resenärer, motiverade Niebuhr med att han därigenom kunde undvika folkets hån, därtill var det mer praktiskt och bekvämt. Men Niebuhr förstod att det inte räckte med att klä sig som en arab och tala arabiska, man måste ocks ~eva som en arab, äta den mat de äter, bo i deras hus och sova på deras halmmattor. End ast därigenom kan man verk li gen lära känna deras kultur.

Alexandrias ruiner Efter en dramatisk färd ner till Medelhavet, med kortare landstigningar i Marseille, Valletta, Smyrna och Konstantinopel gick de i land i Alexan dria den 27 september 1761, staden vid Medelhavets södra strand där den faraoniska kulturen möter den grekiska och romerska. Landets märkvärdigheter, med sina ru iner efter gamla släkters vishet och möda, får Forsskål att tänka på att även våra verk, som vi i dag är så stolta över, en dag också kommer att bli ruiner. Dock är det ovisst, tillägger han, "om de så högt skattas af våra efterkomande, som vi hafve orsakat uphöja de fordne Egyptiers åminnelse". Forsskål botaniserar i Alexa ndrias omgivningar och finner samma örter som växte där för flera tusen år sedan. En botanist som inte sett något annat än nordiska fält, säger Forsskål, möts nu, efter en lång sjöfärd, av en så olikartad natur: "Folk, jord och natur war nytt för mig; Örterna voro alla nya. Jag hant ej mer än samla och betrakta!" Niebuhrs vinke lmätning ar med sitt astrolabium drar till sig uppmärksamhet. En köpman blir nyfiken och Niebuhr låter honom titta genom kikaren som är riktad mot staden. Denne blev genast mycket orolig då han såg ett torn uppochned. Ett rykte spred sig sedan snabbt att Niebuhr hade kommit till Alexandria för att vända hela staden på huvudet. Hans janitsjar (en turkisk el itsoldat) ville inte längre följa med honom när han hade med sig sitt instrument. Inga fler uppmätningar blev därför gjorda i Alexandria . Under en astronomisk observation senare vid den sydligaste spetsen av Nildeltat lät han en bonde titta i kikaren på den kvadrant med vilken han genomförde vinkelmätningar, och riktade den mot hans by. Bonden, som blev mycket förskräckt av att se alla husen uppochned, vände sig till Niebuhrs tjänare och frågade vad orsaken till detta var. Denne svarade att regeringen var mycket otillfredsställd med invånarna i denna by och hade sänt Ni ebuhr för att öde lägga den. Den stackars bonden blev bedrövad och bad Niebuhr vänta tills han hade hunnit föra sin hustru, sina barn och en ko i säkerhet.

Kairos minareter

•

Den 31 oktober begav sig expeditionen vidare till Rosetta , nuvarande Rashid, i mynningen av västra flodarmen i Nildeltat och inkvarterade sig hos några franciskanermunkar i väntan på att ta sig vidare till Kairo. En munk följde dem till ett vakttorn i utkanten av staden varifrån det var en sto rslagen utsikt över det gröna deltat. Ännu i dag kan man skönja det som speg lades i deras ögon för två och ett halvt århundrade sedan.

RESAN TILL EGYPTEN 87

De fem expeditionsmedlemmarna lämnade Rashid den 6 november och fortsatte uppför Nilen mot Kairo. I närmare tio månader uppehöll de sig mestadelen av t iden i Kairo. Det är främst de forntida kulturernas verk som intresserar dem, inte den levande staden. De jämför det de ser med sina egna t idigare minnen och kunskaper. Ständigt mäts den österländska byggnadskonsten i förhå ll ande t ill den västerländska . De irrar omkring i g ränderna, ser en ka ravan göra sig redo för avfärd mot Mekka, besöker en koptisk kyrka där den He liga fami ljen tros ha tagit sin t illflykt. De fascineras av den främmande religionens byggnadsverk som lbn Tulun-mosken och Sultan Hassan-mosken. Tekniska byggnadsverk studeras, som Nilometern på ön Rada, vilken mäter Ni/flodens nivåförändringar, och ett paternosterverk som lyfter vatten från Nilen och sedan leder det vidare i akvedukter till kastellet . Uppifrån kastellets murkrön ser N iebuhr ut över staden med alla dess minareter och i fonden långt borta på andra sidan Ni len höjer sig pyramiderna i Giza över sandöknen. Anta let moskeer i Kairo, säger Niebuhr, är så stort att det vore tröttsamt att räkna upp all a och sätta ut dem på en karta. Många moskeer har mer än en m inaret, men inga klockor. Musl imerna i Egypten säger att ljudet av klockor hör t ill lastdjur då det vanligtvis hänger små klockor på deras kameler och mulåsnor i karavanerna . Ingen europe som kommer till Kairo, förk larar Niebuhr, reser därifrån utan att ha betraktat dess otroliga bygg nadsverk på nära håll. Och de främsta av dem alla är pyramiderna .

Pyramiderna i Giza Forsskål och r iebuhr red på var sin åsna, tillsammans med två beduiner ti ll häst, genom sanddynerna till pyramiderna i Giza. Fäst vid sadeln hade N iebuhr sitt astro labium . Tanken var att mäta höjden på pyramiderna . Men så efter en stund kom en arab ridande i full ga lopp mot dem och sade sig vara son till en shejk. Han frågade mycket hövligt varför de var ensamma i denna avsides trakt, och erbjöd sig därefter att ledsaga dem till pyramiderna och andra ställen, vart de ville. De tackade dock nej till hans erbjudande då de inte hade bruk av flera ledsagare. Men mannen höll sig kvar och sade allvarligt till dem att de inte kunde förbjuda honom att rida med dem, och han försäkrade att han inte på något sätt skulle vara dem t ill hinders. De red vidare mot pyramiderna, men plötsligt stack den unge herren ner sin lans i jorden, rakt framför Forsskål och förbjöd honom att gå vidare utan att först ge honom en gratifikation, men Forsskå l vägrade .

88 DAVID DUNtR

Vy över Nildeltat och staden Rosetta (nuvarande Rashid), som Forsskål beskriver, vars stränder och öar var gröna och fruktbärande i "en Egyptisk sommars härlighet." .

I Niebuhrs resebeskrivning finns bilden av en av

portarna in till den gamla staden, Bab al-Futuh, som i allt väsentligt är identisk med hur den ser ut i dag. Kopparstick av Georg Haas. Fotografier från samma platser tagna 2013 av David Du ner.

RESAN TI LL EGYPTEN 89

De hade hamnat i en farlig situation . De satt obeväpnade på va r sin åsna och kunde inte försvara sig . Den unge araben krävde pengar och hade nog varit tillfreds med lite, men Forsskål hade bestämt sig för att inte ge honom något över huvud taget. Han grep då tag i Forsskåls turban, men Forsskål förblev kallsinnig och sade till de två andra : "Om ni tillåter att er bekant plundrar mig kommer jag att berätta för mina landsmän att man hos er va rken möter trofasthet eller tro." Detta utmanade de två arabernas hederskänsla och de tvang så den tredje att ge tillbaka turbanen. Nu vände sig den unge mannen till Niebuhr och inte heller han ville ge honom något, varvid han därpå försökte gripa efter Niebuhrs astrolabium . Niebuhr var inte så kallsinnig som Forsskål utan grep t ag efter arabens stora halsduk som han hade svept omkring sig. Då han inte höll i tyglarna föll han av hästen ner på marken. Det va r en stor försmädelse att bli kastad av hästen av en kristen i åsynen av de många bönder som hade börjat sam la sig runt dem. Han drog därför fram en av sina pistoler och satte denna mot Niebuhrs bröst. Niebuhr trodde nu döden var nära . Antagligen var den inte laddad, men Niebuhr tvingades ge med sig och gav honom till slut en halv speciedaler. "Men hade vi bara lovat betala den tredje araben lite grann", konstaterade Niebuhr efteråt, "tror j ag bestämt att vi sku lle ha kunnat företaga denna resa till pyramiderna i full säkerhet. Araberna är inte så hemska som vi europeer va nligtvis finner dem va ra innan vi lär känna deras sätt att tänka och kan ta la deras språk ." Rid ande arab, koppar stick av I. F. Clemens.

9 0 DAVID DUN ~R

Niebuhr och Forsskål åte rvände senare till pyram iderna, men nu i ett större sällskap. Som vo n Ha ven berättar i sin beskrivning av detta besök vid pyramiderna den 26 januari 1762, måste man nämligen alltid resa i ett manstarkt fö lj e för att därigenom vara m in dre exponerad för "insulter". Det in tressanta är hur de också på olika sätt hante rade mötet, den sturske Forsskå l, den pragmatiske Nie buhr och den bek väme vo n Have n. Den sistnämndes upp levelse belyPaternos terverk fö r beva ttn ing vid ses av hans besök i CheopspyraNilen ur N iebuhrs bok . miden. Med ett påtagligt obehag kröp von Haven in i mörkret med ett vaxljus i handen, ålande i de trånga, kvävande tunnlarna, med damm i munnen, och en otäck stank som av döda kroppar i näsan . Han fick nog av pyramiderna, men Niebuhr fortsatte nyfiket klättra upp på Chefrens pyramid för att närmare undersöka spetsen vars fyra sidor tycktes vara fullständigt släta .

Suez och Katarinaklostret Med en karavan bestående av flera hundra kameler lämnade exped itionen Kairo i slutet av augusti 1762 och färdades genom öknen till Suez vid Röda havet. Medan Forsskål stannade i Suez för att studera havsnivå ns förändringar i Suezviken, begav sig von Haven t ill sammans med Niebuhr vidare mot Katarinaklostret på Sinaihalvön . Forsskål och von Haven formligen hatade varandra redan från första början . Forsskål kunde under inga omständigheter underkasta sig vo n Haven, inte heller nu då denne stod inför si n viktigaste forskningsuppgift på resan, nämligen att besöka Kata rina klostret och där köpa ell er skriva av okända manuskript. Forsskå l stannade som sagt i Suez. Han hade fått närmare upplysningar av några araber om var Israels barn tros ha gått genom Röda havet, söder om Suez. Finns det någon naturlig förklaring till detta under, frågade sig naturforskaren. Kan det vara tidvattnet som drar sig t ill baka och gör det möjli gt att gå torrskodd över viken?

RE SAN TILL EGYPTEN 91

Mussla från Suez, Ostrea Macu/osa, Forsskål, 1775, lectotype. Forsskål samlade 1762 fiskar i Röda havet, pressade och torkade dem som väx ter i ett herbarium. Han

beskrev dem och gav dem lokala namn som latiniserades. En del av det insam-

lade skickades hem medan Forsskål levde, medan vissa delar sändes av Niebuhr

och gick med handelsskepp via Bombay, Kanton och Tranquebar innan de kom till Köpenhamn. Forsskåls samlingar finns

på Statens naturhistoriska museum i Köpenhamn.© Marcus Krag / Natural History Museum of Denmark.

Efter en mödosam färd i drygt en vecka genom den ogästvänliga bergsöknen kom von Haven och Niebuhr till slut fram till Katarina klostret. Det var detta resmål som de hade förberett sig för under många år, och som den danske ministern Bernstorff hade hoppats så mycket på, det var för detta de hade tagit sig hela den långa vägen under ett och ett halv års tid . Men det blev ett antiklima x. Av alla förhoppningar blev intet - von Haven hade nämligen, medan han roade sig bland utländska sändebud i Kairo, glömt att ordna med ett rekommendationsbrev från deras ärkebiskop i Kairo. De vägrades bli insläppta, fick inte se ett enda manuskript, bara dela p å en korg vindruvor och några fikon som hissades ner från klostermuren . Det var bara att vända tillbaka. Den fortsatta färden gick över havet via Jidda till Yemen. Nu insjuknade en efter en i malaria . I slutet av maj 1763 avled först von Haven i Mocka. Senare i bergsbyn Jerim hade det inte regnat på tre månader, men nästan varje kväll hade man hört åskan i fjärran . Gräshoppor hade formerat sig i mängder och förtärde nästan allt p å marken. Niebuhr såg hur en samling människor gav sig ut från staden för att be Gud om regn i ständiga böner: "Jag förstod inget annat än 'La .illaha, illa Allah'. Allt skedde i största öd mjukhet." Processionen hade knappt kommit tillbaka förrän ett åskregn bröt ut med hagel och ett ganska rikligt regn. Två dagar senare, den 11 juli, dog Forsskål. Tecknaren Baurenfeind avled ombord p å ett skepp mellan Mocka och Bombay. Med läkaren Cramers död i Bombay den 17 februari 1764, stod Niebuhr ensam kva r. I ytterligare nära fyra år kom han att vara ute på resa, en färd som bland annat gick genom ödesdigra, historiska platser som Basra, Karbala, Bagdad, Kirkuk och Mosul.

92 DAVID DUNER

Minnen av österla ndet Det var en förändrad människa som återkom till Köpenham n den där novemberkv ällen 1767, en annan än den som sju år tidigare hade gett sig iväg. Nya kunskaper, erfarenhe ter, insikter, en ny förståelse för främmande människor, kulturer och sätt att leva hade förändrat honom. Han lever sig in, dömer inte. "Vi europeer" , förklarar Niebuhr, "döme r ofta för tidigt om främmand e nationers seder innan vi rätt har lärt känna dem." I ett stycke om Arabiens insekter skriver han att det är lika obegripli gt för europeerna att araberna äter gräshopp or, som det är otroligt för araberna att de kristna äter ostron, krabbor och kräftor. Inte alla resenärer försöker heller anpassa sig till sederna i det land dit de kommer. Sådana unga herrar, säger Niebuhr - sannolikt med en gliring till von Haven-, som älskar bekvämlig het, väldukade bord och vill tillbringa sin tid i kvinnors sällskap, bör inte resa till Ara bien . Niebuhrs son, Barthold Georg, berättar att när hans far tog fram sina gamla österländs ka kläder och iklädde sig dem, var han till förväxling lik en arab. I slutet av sitt li v blev Niebuhr blind, men levde upp i sitt väsens djup när han fick höra reseberät telser och nyheter från Orienten. Minnesbilderna från resan trädde fram för hans själ, sade han, när han låg blind i sin säng . Det var som om detta hade skett igår. Asiens djupa, stjärnbeströdda natthimm el, eller dagens blå himlavalv speglade sig inför honom i stillhetens timmar. Det var hans största nöje.

Fjärilsfisk, Chaetodon fasciatus, Forsskål, 1775. <1:> Marcus Krag/ Natura I History Museum of Denmark.

RESAN TILL EGYPTEN 93

GEOFFREY METZ

Visitkort från andra sidan Om några ushebtifigurer ur Kulturens samlingar Ushebtin, en gravstatyett från Egypten, är bland de första föremålen som nådde norra Europas museer runt 1600-talets början. Ett exempel är den som kom till Sverige 1625 som ett av över tusen föremål i det Augsburgska konstskåpet som hade getts till Gustav Il Adolf som present. Än idag är skåpet en värld fylld av underbara föremål som skulle representera tidens vetande där ushebtifiguren får representera det gamla Egypten . Resenärer och samlare har tagit hem mängder av ushebtin som souvenirer genom åren och många har hittats av arkeologer. Långt in på 1900-talet var det få som intresserade sig närmare för dessa små "ambassadörer" och de såldes för en billig peng i Egypten till turisterna, till och med i museibutiken på Egyptiska Museet i Kairo, ända fram till slutet av 1970-talet då det infördes exportförbud på antikviteter. Lite fler än 100 stycken har hamnat på Kulturen genom åren, men på museet i Kairo har man över 40 000 exemplar. Stora delar av det som har bevarats fram till våra dagar från det gamla Egypten kommer från gravar. Mycket lite har emellertid bevarats från egyptiernas vardagsliv, vilket måhända har gett oss en snedvriden bild av att fornegyptierna var besatta av döden och möjligheten att uppnå ett evigt liv efter detta. Den massiva mängden med föremål som tillägnats ändamålet är bevis nog på att det var exceptionellt viktigt för egyptierna . De gamla egyptierna levde i föreställningen om att man endast kunde uppnå ett evigt liv efter döden om ens identitet bevarades i de levandes värld . Det fanns, till exempel, en del av själen som de kallade Ba och som

Grupper av ushebtifigurer, ca 3 cm höga, egyptisk fa jans. Ptolemaisk tid (332- 30 f Kr), Egypten. r v: Tjänarfigurer, grupp av sex kvinnor, trä. M ellers ta riket . 2055-1650 f Kr (KM 32657).

FÖREGÅENDE UPPSLAG:

VISITKORT FRÅ N A ND RA SIDAN 97

ansågs vara rörl ig under dagen men som letade upp kroppen på kvällen för att vila. Om den inte kunde känna igen sin egen kropp och ansikte skulle den gå vilse och först då skulle man dö på riktigt. En annan del av själen, Ka, skulle näras och uppmärksammas av de efterlevande för att den inte skulle svälta ihjäl på andra sidan. Tanken på kroppens och identitetens eventuella förstörelse och därigenom själens död var ett skrämmande slutgiltigt scenario för egyptierna, som de med en mångfald metoder försökte avvärja. Identiteten förevigades inte bara i mumiens anletsdrag, utan även i den dödes namn som skrevs på mumiekistan, på statyetter och andra värdeladdade föremål med hjälp av hieroglyfer. Skriften var på sätt och vis ett mycket mäktigare verktyg för egyptierna än den är för oss idag. Vi använder skrift för att förmedla eller bevara tankar och ord men vi förlägger ändå skriften främst till tankevärlden. Egyptierna såg annorlunda på detta - är något skrivet med hieroglyfer så har det blivit till på riktigt i världen. Så länge namnet fanns att läsa, fanns det potential till liv och när namnet lästes upp fick den döde åter "livets andedräkt". Just små statyetter av den döde är, bortsett från krukskärvor, troligen de vanl igaste fynden från det gamla Egypten . Dessa figuriner, som oftast föreställer små mumier, tillverkades under ungefär 2000 år från Mellersta riket (2055-1650 f Kr) och fram till tiden kring Kristi födelse. Ju längre fram i tiden man kommer, desto fler skulle den döde ha med sig . Begreppet ushebti kommer från det fornegyptiska ordet usheb som betyder "att svara". Ushebti, eller "den som svarar", är det ord som vi fortfarande använder för dessa gravstatyetter. De varierar i storlek, från ett par centimeter till runt en halv meter i längd, och är tillverkade av alla möjliga material såsom trä, sten, brons och keramik men allra främst av egyptisk fajans, en föregångare till glas som består av sintrad sand som får en blå eller grön glasartad yta. Ushebtin har ett tvåfaldigt syfte. Det ena är att finnas som en ersättningskropp för den dödes själ här på jorden i fall mumien skulle bli förstörd . Det andra syftet är att agera ställföreträdare för den döde på andra sidan, ifall denne skulle bli beordrad att tjänstgöra åt någon i dödsriket. Det var nämligen inte alls säkert att man i nästa liv skulle få med sig den sociala ställning man hade haft bland de levande på jorden. De är alltså en sammansmältning av herre och tjänare i samma figur. Tidigare, under Gamla riket (2689-2125 f Kr) hade det varit vanligt med namng ivna statyetter av den döde i graven. Därutöver fanns mindre figurer föreställande tjänare såsom bagare, bryggare och slaktare för att den döde skulle få sin

98 GEOFFREY METZ

försörjning tryggad på samma sätt som i livet. De första kända ushebtifigurerna härstammar från Mellersta rikets 12:e dynasti (1985-1773 f Kr). De flesta ushebtin är i form av små mumier och föreställer den döde som guden Osiris . Osiris var kung över dödsriket där han bland annat hade som uppgift att bedöma om de som kom dit hade levt ett rättfärdigt liv eller inte. I Dödsboken (BD125) finns en noggrann beskrivning av hur den dödes hjärta vägs mot sanningens fjäder. Om hjärtat är för tyngt av skuld återstår endast själens förintelse eller evigt lidande. Vägningen beskrivs som en domstol där den döde har rätt att förklara sig. Om han utropas som "Sann i rösten" är han rättfärdig och blir insläppt i Osiris rike . Många ushebtin bär en kort inskription som lyder just "Osiris [N .N .] den rättfärdige". Ushebtin från Mellersta riket är mycket ovanliga . Vid övergången till Nya riket (1550-1069 f Kr) blir de emellertid allt mer vanliga i gravskicket. Kulturen har flera av dessa tidiga exemplar, bland annat en snabbt täljd figur med tillhörande kista samt en vackert skuren ushebti i mumieform. Den senares fina proportioner och ansiktsdrag tyder på att den har tillverkats av en mycket duktig hantverkare och beställts av någon med hög status. Båda förblir anonyma eftersom den första har otydlig påskrift och den andra är helt utan inskription.

Ushebti med kista , trä, början av 18:e dynastin (KM 32654). UNDERST : Ushebti, trä, 18:e dynastin (KM 32683).

OVERST:

VISITKORT FRÅN ANDRA SIDAN 99

21930). Hierogly fer läses Ushebti av bemålat trä från 19:e dynastin (KM - vilket innebär att man mot människ ornas och djurens rörelser iktning framifrån . (Hierogl yferna närmar sig de i tecknen avbildad e varelserna är kodade med hierogly feditorn JSesh 6.3.3.)

100 GEOFFREY METZ

Figurernas ikonografi utvecklas under Nya rikets 18:e dynasti (15501295 f Kr) med syfte att förstärka deras roll som ställföreträdande tjänare och försörjare . I händerna bär de oftast ett par jord hackor och de har en flätad korg eller säck hängande på ryggen - bondens vanligaste verktyg. Andra figurer från tiden har tappat mumiens lindor och avbildar istället den döde som en levande person i vardagskläder. Det var fortfarande ovanligt med mer än ett fåtal ushebtifigurer i varje grav. En av de finare ushebtjfigurerna i Kulturens samling är skuren i trä under den 19:e dynastin (1295- 1186 f Kr) och täckt med gesso, en vit grund och över det målad dekor. Håret är blått eftersom man ansåg att gudarna själva hade hår av lapis lazuli. Pigmentet i det här fallet är blå fritta (kal ciumkopparsilikat) som är världens äldsta syntetiska färg . Andra detaljer är målade med gul och röd ockra samt sot som alla blandats med ett bindemedel, oftast bestående av akaciaharts. Armarna är korslagda över bröstet och håller en jord hacka i vardera handen på traditionellt vis. På figurens baksida kan man se ryggsäcken som användes vid sådd och skörd . Dekoren och inskriptionen är mycket välbevarad förutom en del skador i ansiktet där den underliggande gessen sticker fram och stör den ursprungliga skönheten . En förkortad version av Dödsbokens ushebtiformel finns skriven med fyra rader hieroglyfer från höger till vänster på figurens nedre halva . Här finner vi den dödes namn och yrke:

1 wsbty ipn ir F'S. tw n tn 0 denna ushebti - om man kallar på er

r irt Bt nbt irr. t m brt-nfr iry mk. wi H tn att utföra alla arbeten som finn s att göra i Guds Land - "Här är jag " ska ni säga

/:lr Wsir wrb n Mnf nb 1wny Rr- /:ltp angående Osiris Wab -prästen tillhörande Montu, Hermonthis herre, Ra -hotep

mJr'-brw Nfr-m-/:ltp den rättfärdige. Nefer-em -hotep.

I det ögonblick du som läsare uppfattade ovanstående text, uppfyllde du formelns intentioner och har enligt egyptierna återuppväckt Ra-hotep till liv ungefär 3300 år efter hans död . På något, nästan påtagligt, sätt stämmer det .. .

VISITKO RT FRÅN ANDRA SIDAN 101

r "Ra är tillfred sVem var nu denne Ra-hot ep? Hans namn, som betyde under Gamla riket stä lld", är i sig ganska vanligt och föreko mmer redan Som Wab-p räst titel. (2686-2125 f Kr). Det som är riktigt intress ant är hans renhet en i. rituella den för ansvar ade Ra -hotep tillsam mans med andra d med krigsgu dad tjurhöv eller guden Montu s tempel . Montu var en falkungelåg empel huvudt och kultort nära kopplin gar till solgud en Ra. Hans är Det t. Arman dagens i bank västra Nilens fär 20 km söder om Tebe på nthis. Hermo i des begrav och de arbeta levde, ep mycket möjligt att Ra-hot all ra sist i inskrip En märklig detalj som är värd att nämna s är det som står e ser man att de tre tionen på Ra -hotep s ushebt i. Om man t ittar närmar gare hand. Det var sista teckne n på neders ta raden är skrivna av en klumpi närmas te släkdödes den vanligt att ushebt ifigurer na gavs som gåvor av ns "Från ha ns gravkra n moder en tingar - ibland står det ungefä r som på skrivaren hade och amn mansn känt bror [N.N.]". Nefer- em -hotep är ett son, hans var det om på reda fått kanske vi hade haft en an ing mera plats bror eller far. att alla egyptie r Ännu ett fint exemp lar från Nya riket i samlin gen visar också i mum ieform inte tog hierogl yfernas mag i på li ka stort allvar. Den är r p å samma sätt som och är tillverk ad av bränd lera med bemå lade detalje en kvinna och hon om föregå ende figur. Peruks tilen visar att det ha ndlar t med jordha ckor i bröste över da har på traditio nellt vis händer na korslag ... "Upply s Osi ris Wsir sbt} kort: mycket vardera handen . Inskrip tionen är dödes namn den med ifylld rit va aldrig har [N.N.]" . .. Den ned re delen d utan verksta en i s llverkat ti igen trol har Figuren och har lämnat s blank. ha r man fallet här det I ra". lagerva "som n trolige ning en specifi k beställ lyfer på figure ns inte brytt sig om att fylla i den dödes namn med hierog en annan sorts rtid fram sida. Om man vänder på figuren ser man emelle två tillh örande de med inskrip tion skriven snett över figuren s ryggsä ck kriven och snabbs mer en är vattenk rusen . Skriften kallas hieratis ka och nen. istratio admin inom mst frä es kursiv form av hierog lyfer, som använd inghar ännu men tta, översä att ligt möj Vidare forskn ing borde göra det namn. vid en kunnat nämna henne ushebt in i varje Under Tredje interm ediet (1069- 664 f Kr) ökar antalet ofta är hastigt utförgrav drastis kt samtid igt som d e blir mindre i storlek, sedern a skulle man da och massp roduce rade i gjutfor mar. En ligt de nya årets alla dagar. för ha med sig hela 365 stycken vanliga ushebt in - en arbeta re stycken 10 av nde Dessa ushebt in var ordnad e i arbetsl ag beståe m um iei vanligt som är rna Arbeta sa mt nya översy ningsm än för varje lag. som rollen tagit har r skläde vardag med form med jordha ckor emeda n d e

102 GEOFFREY M ETZ

••

Ushebti tillverka d av bränd lera. Med vackert bevarad e färger. Perukstilen från 19-20:e dynasti n (KM 32206).

VISITKORT FRÅN ANDRA SIDAN 103

(

..............................

jlYffi WfT\

t~ 0'

' 0-

, <= > oO (

11111111

/NNtN b\

' 1 0 4 GEOFFREY METZ

v: Ushebti av bränd lera med grönmålad yta, 22:a dynasti n (KM 66745). OvERST T H: Ushebti i ljusgrön fajans med svartmålade detaljer som blekts med tiden, från 21 :a dynastin (KM 32429). UNDERST : Ushebti av blå fajans med svarta påmåla de detaljer från 21 - 22:a dynasti n (KM 66749). ÖVERST T

ra·1·s (arabiska för översyningsman) och bär nu på en käpp eller en piska. Flertalet upphittade ushebtin från 21-22:a dynastin (1069-715 f Kr) kommer från nekropolen i Tebe där tusentals män och kvinnor tjänstgjorde vid ortens alla tempel. Huvudgudarna bestod av den så kallade Tebanska triaden: Amon, hans hustru Mut och deras son Khonsu. De flesta av namnen man hittar på te banska ushebtin från den här tiden innefattar just någon av dessa gudars namn . Texterna är oftast mycket korta och återger vid denna tid bara den dödes namn och ibland någon titel. Två ushebti i samlingen, en manlig i bränd lera med grönmålad yta som efterliknar den dyrbarare fajansen och en kvinnlig av grön fajans, har namn som hedrar guden Khonsu . Den manliga figurens inskription lyder: Wsir rnb-f-[n]-ijnsw mr-!;rw: "Osiris Ankh -ef-en-Khonsu den rättfärdige". Namnet betyder "Att han lever är åt Khonsu" eller "Hans liv tillhör Khonsu". Den kvinnliga figuren har svartmålade detaljer som har blekts med tiden och hieroglyferna är slarvigt skrivna : Wsir Tnt-diw-ijnsw mr -!Jrw: "Osiris Tjenet-d i-Khonsu den rättfärdige". En mer påkostad ushebti från Tredje intermediet i vacker blå fajans med svarta påmålade detaljer har ett namn som hedrar guden Amon . Inskriptionen löper som vanligt nerför framsidan: Wsir Mrt-1mn mr-!Jrw : "Osirisen Meret-Amon den rättfärdige". Meret-Amon är ett mycket vanligt kvinnonamn som betyder "Hon som är älskad av Amon". Ordet mer som betyder just kärlek/älska brukar stavas med en hieroglyf i form av en jordhacka - samma jordhacka som figurerna brukar hålla. I det här fallet har emellertid en annan hieroglyf, med samma ljudvärde, valts. Hieroglyfen både avbildar och betecknar ordet "kanal", men ska ändå uppfattas som "älska" i det här fallet, antagligen som en ordlek. Varför har jord hackan fått betydelsen kärlek/älska? Ingen vet med säkerhet. Min egen teori är att det är för att det beteck nar ett verktyg varmed man gör en fåra i marken för att plantera ett frö. Under Sentiden (664-332 f Kr) fortsatte bruket av ushebtin och till gången sprids neråt i samhällsklasserna så att allt fler begravdes med en uppsättning, de allra flesta små oinskriberade exe mplar. Traditionen dör så småningom ut under Ptolemeisk tid (332-30 f Kr) utan känd anledning . Idag försöker vi också göra oss ett namn som folk lägger på minnet eller lämna något konkret efter oss. Fråga n är om något av det kommer att finnas kvar om 3300 år. En ushebti var den perfekta lösningen och har förblivit, främst i våra museisamlingar och bland våra souvenirer, en röst från en förgången tid som säger "Här är jag!".

VISITKORT FRÅN ANDRA SIDAN 105

Japansk estetik och teceremonin

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

Japansk estetik och teceremonin Ett andligt uttryck I Japan finns en kategori av konsthantverk som utmärks av att det är utfört med den ytte rsta hantverksskicklighet, men utan att denna syns på ytan, den är dold . Detta är t roligen un ikt för Japan och hör samman med kul turen runt teceremonin. Yasujima Hi sashi, ordförande i Japan A rt Crafts Associatio n säger i en utstä lln ingskata log frå n Brit ish M use um 2007:

Förest äll er et t t ypiskt te rum . Det är en lite n byggnad med stråtak, och golvytan är bara ungefär tio kvadratmeter. En gammal må lni ng på ru ll e är upp hängd och en enstaka vil d b lomma är satt i en vas. Vid första anblicken kan det te sig som en enkel bondstuga . Ett ansen ligt tekniskt kunnande har använts för huset, men detta kunnande är dolt i en enkelhetens estetik, okonstlat och naturligt. I teceremon in spe lar teskålarna en viktig ro ll. En teskå l kan rymma en stor andlig kä nsla. Teskålarna i Japan är oftast handgj orda, inte massproducerade. Nä r teet är drucket vänds skå len i ha nden och beundras . Den enk la, oansenl iga fot ringe n, som i vardags lag knappast mä rks, b li r då sedd och kommenterad och b lir en viktig de l av skå lens estetik. Känslan av att håll a skå len, g lasyrens textur samt skålen i betrakta rens blick bidrar t ill en fokusering på nuet. Märkligt nog har denna estetik, trots att den har sitt ursprung b land 1500-talets samurajfamiljer och äldre tiders rikare borger-

FOREGÅENDE UPPSLAG: Skål till teceremonin, grågrön celadonglasyr samt lagningar med guld. Troligen tillverkad i Korea och guldlagad i Japan, troligen 1200-1300-tal (KM26545). Teskålar. stengods med vit glasyr av kokaratsutyp, guldlagningar, Edoperioden (1615-1868), troligen 1700-tal (KM35175 resp. KM64063). r v: Te skål, glaserat steng ods av Oribetyp. Oregelbunden form. Vit glasyrfond med grönt och brunt samt målade kö rsbärskvistar. Gu ldlagningar i alla spri cko r. Edop erioden (1615-1868), möjligen 1600-ta l (KM 26559).

JAPANSK ESTETIK OC H TECEREMONIN

109

särskap, en förankrin g hos vanligt folk i Japan idag. Det rör sig om en japanska denna I . ren ltu präglad estetik som är en del av den japanska ku det estetik finns en förkärlek för det icke symmetr iska, det ofullstän diga, ögon våra i en att i, uttryck sig tar Den oregelbu ndna och icke perfekta . sor, missform ad skål eller en glasyr som runnit ojämnt och bildat glasyrblå menkräver som det tar uppskat Man . perfekta den kan skattas högre än tal öppenhe t och ett större mått av kreativ fantasi, medan det perfekta utframstår som förhållan devis ointressa nt, eftersom det inte ger samma rymme för den egna tanken. Shintoism ens naturligh etsideal är en central bakgrun d till den japanska Shinto estetiken . Redan tidigt i Japans historia var shinto folkets re ligion. för respekt r innefatta Den estetik. och påverkar japanern as kultur, vanor en Vördnad ar. naturand av kulten kring kretsar renhet och ärlighet. Shinto överensi leva att är uppgift ans Människ central. för naturen är därför stämmel se och i harmoni med naturen. Shintore ligionen betonar renhet, s frid och eftertank e. Naturen i sin obeskriv liga makt och skönhet uppfatta som en manifest ation av den gudomli ga makten.

Te och zen är ett Tedricka ndet i Japan kan spåras tillbaka till 700-tale t, då den buddhis Tangkinesiska den från tiske munken Eichu (743-816) hämtade seden - 1215) dynastin s kultur. Vid mitten av 1100-tale t reste munken Eisai (1141 var ännu då som dhism, chanbud ra två gånger till Kina för att praktise till las omvand att om småning så kom "chan-" obekant i Japan. Förleden av gjort te a munkarn drack stren Chanklo kinesiska de I japanska "zen -''. vakna sig hålla att för vatten, hett i upp vispades som , pulverte ett grönt menunder de långa meditati onerna. Ordet zen betyder meditati on. Den påverkat starkt tala kontroll som har en central roll i zenbudd hismen har den japanska kulturen, men som trosåskå dning har zen aldrig haft särskilt många anhänga re. Zen kan alltså inte jämföras med den folkliga buddhis Med . frälsning till vägar "lättare" mycket men som har kunnat erbjuda också ökninge n av zentemp el i Japan under det sena 1100-tale t ökade sig. spred seden tedricka ndet och ll sig Under tidigt 1300-tal, genom att krigarad eln - samuraje rna - tog ti ofstora tedricka ndet, blev det också en mer profan sed. Man ordnade värdär och poesi fentliga festspel med tetävling ar, där man deklame rade ragen den också kunde visa upp kostbara ting från Kina. En mer tillbakad pahans i 90) (1436-14 sa tedrickn ingsprak tik utövade s av shogun Yoshima

110 EVA KJ ERSTRÖ M SJÖLIN

Fuji, sent 1600-tal eller omkring 1700. Skålen kom Teskål, svart Raku med vit dekor föreställa nde berget ialist och japansk temästare . Samlingen skapades japanspec Trotzig, Ida mer från en samling som tillhört från 1888-1921 (KM 29119). i japan under de dryga trettio år Ida Trotzig bodde där

;

•.

·.

, . ..

Teskål, stengods med vit porig glasyr, troligen Hagi, 1700-talet (KM 29123). Teskål, stengods med temmokuglasyr och utsparningar med emaljmåleri, Ninseityp, 1750-talet, signerad lwakurayama. De emaljmålade mönstren är symboler för de sju buddhistiska skatterna, sk shitsupo (KM 21304). Teskål, stengods med gråvit krackelerad glasyr, Ninseityp (efter krukmakaren Nonomura Ninsei, verksam ca 1646-1694). Edoperioden (1615-1868), Kyoto, troligen 1700-tal (KM 29122). Denna liksom den översta kommer från den samling som tillhörtjapanspecialisten Ida Trotzig.

lats vid Kyoto, där tedrickandet ägde rum i studiekammaren, som också var inredd med allehanda kinesiska konstobjekt. Det blev första steget mot en ny estetik och en and lighet knuten ti ll tekulturen . Temästaren Murata Jukö (1423-1502) befäste kopplingen til l zenbuddhismen, hängde sin zenmästares kalligrafi i terummet och minskade rummet i vilket teet intogs. Anta let deltagare i teceremonin begränsades t ill fem gäster, de kinesiska konstföremå len blev färre och istället infördes seden med en öppen eldplats i golvets mitt, så att teet kunde tillredas i gästernas åsyn . Murata Jukös zenbuddhistiska prägel manifesteras i de fyra krav han ställde upp för ce remonin : besinning (k in), vördnad (kei), renhet (sei) och stillhet (jaku). Istä llet för kinesiska teskålar förordade han den inhemska rustika keramiken från Shigaraki och Bizen . I Bizen hade man producerat keramik i ugnar sedan medeltiden. Den järnrika leran gav en hård rödbrunfärgad keramik som fick en natu rli g yta orsakad av den virvlande askan under bränningsprocessen. I Shigaraki fanns också sedan medeltiden ugnar som producerat vardagsvaror i form av oglaserat stengods av likartad karaktär. Grundprinciperna för teceremonin övertogs senare av temästare Sen no RikyO (1521-1591), som ersatte den första punkten , besinning, med harmon i (wa). Dessa grundprinciper gäller än idag för den japanska tecere monin. Vägen t ill terummet, ofta be läget i ett eget hus, symboliserade övergången från den världsliga tillvaron till en upphöjd, andlig sfär. Han införde det enkla materialet bambu istället för det ex klusiva elfenbenet i redskapen, till exempel för tillverkn ingen av den lilla skeden med vil ken man tog det gröna tepu lvret. Sen no RikyO fu ll ändade teceremon in i wabistil. Begreppet "wabi" uttrycker teceremonins mål : en fokusering p å det inre och en befrielse från det yttre. Han minskade rummet ytterligare och gjorde ingångsdörren så låg att gästerna måste buga djupt för att komma in, som en övning i ödmjukhet. I sina ceremonier använde Sen no RikyO enbart den enkla rustika keramiken från Japan och Korea . Samarbetet med krukmakaren Chöj irö (1516?-1589), grundaren av Rakutrad itionen, kom att få stor betydelse för upphöjandet av den inhemska keramiken och skapandet av en japansk estetik för teskålarna . Vä rdet uppstod i be traktarens blick och var personligt. Teskålen uppfattades som en andlig abstraktion och bidrog till en ökad upp levelse av nuet. Ursprung ligen kallades rakuskålar för lma-yaki, som betyder nu -gods. De betraktades som avantgardeskålar skapade i och för sin samtid . Senare fick skålarna benämningen "Raku -yaki", rakugods. Raku blev därefter fami ljenamnet på krukmakarsläkten som fortfarande producerar denna

112 EVA KJERSTRÖM SJÖ LIN

·-

,'r

·-

·. , . ..

Teskål, stengods med vit porig glasyr, troligen Hagi, 1700-talet (KM 29123). Teskål, stengods med temmokuglasyr och utsparningar med emaljmåleri, Ninseityp, 1750-talet, signerad lwakurayama. De emaljmålade mönstren är symboler för de sju buddhistiska skatterna, sk shitsupo (KM 21304). Teskål, stengods med gråvit krackelerad glasyr, Ninseityp (efter krukmakaren Nonomura Ninsei, verksam ca 1646-1694). Edoperioden (1615-1868). Kyoto, troligen 1700-tal (KM 29122). Denna liksom den översta kommer från den samling som tillhörtjapanspecialisten lda Trotzig.

keramik. Rakukeramikens monokroma svarta eller röda glasyr ·passade wabistilen. Tradition kräver emellertid också förnye lse. Som motto för skapandet står följande uttalande för släkten Rakus verksamhet: "Traditionen skall inte enbart upprätthållas . Det som är det väse ntliga i trad itionen utvecklas ständigt genom nuets blick. Viktigast är blicken som kan tolka traditionen utifrån ett samtidspersp ektiv. Det är beviset på vår existens." Sen no RikyOs efterföljare som landets främste temästare var Furuta Oribe (1544-1615). Han införde en ledigare stil, föredrog kärl med dynamiska former, kontrastrika färger och en mer personlig utformnin,g . Han eftersträvade det originella, sällsynta. Oribe gav namn till en keramiktyp, oribegods, ett stengods som helt eller delvis täckts med en grön b låaktig kopparhaltig glasyr som bränts i oxiderande ugnsmiljö. Kärlen kan också vara dekorerade med målad dekor mot ljus g lasyr. Form och glasyr skiljer sig starkt från rakukärlens estetik. Andra traditionella keramiktyper som vä rdesattes i teceremonins teskålar va r bland annat Hagi, Shino och Seto. Hagikerami ke n producerades redan under sent 1500-tal i staden Hagi. Den till ve rkades i loka l lera och fick sin yta genom naturlig askglasyr eller en vitbrännande fältspatsglasyr. Bränningen i låga temperaturer resulterar i en porös ke ramik med en tjock ofta blåsig glasyr. Shino tillverkades också från sent 1500-tal. Det är ett högbränt, ljust glaserat stengods, ib land med järnoxid dekor. Den fältspatsrika glasyren blev ofta starkt porig . Seto var alltsedan sent 1500tal mycket popu lär. Ytan är ib land lacklikn ande svart, något man åstadkom genom att ta ut kärlet när bränningstem peraturen var som högst och snabbt kyla ner det. De teceremonist i lar som praktiseras i Japan idag går al la tillbaka på Sen no Ri kyO och hans zenbu ddhistiskt influerade stil. Individuellt utformade, rustika teskålar värdesätts fortfarande mycket högt i Japan och traditionen upprätthålls av många keramiker.

De'n japanska keramikens inflytande i västvärlde n Intresset för den japanska keramiken i västvärlden uppstod redan under tidigt 1600-ta l. Det var framförallt det japanska porslinet från Arita i Sagaprovinsen där krukmakaren Sakaida Kizaemon (1596-1666) gjorde sig känd för sitt lysande överglasyrmå leri och sina sparsmakade dekorer. Han skapade en speciell röd emaljfärg och fi ck konstnärsnam net Kakiemon, efter kaki, den röda persimonfruk ten. August den Starke i Dresden skapade under tidigt 1700-t al en utsökt sam li ng japanskt och kinesiskt kakiemon -

114 EVA KJER STRÖM SJÖ LIN

porslin, nu utställd i Zwinger i Dresden. Samlingen nyttjades som förebild för den inhemska porslinsproduktion han startade i Meissen 1710. Från 1800-talets mitt ökade intresset återigen i väst för den japanska konsten, däribland även för keramiken . Öppnandet av Japan 1854 och Meiji-restaurationen 1868 gav upphov till ett stort utflöde av japanska föremål. Världsutställningarna i Paris 1867 och 1878 bidrog till ett ökat intresse för japansk konst, där japanskt konsthantverk som netsuker, lackarbeten, textilier och keramik blev åtråvärda objekt för passionerade samlare. Den japanska keramiken influerade även de europeiska krukma karna. I Frankrike kom en våg av experimentell konstkeramik i stengods att utvecklas av franska stengodsmästare . De blev inspiratörer åt en ny nordisk generation av keramiker som Patrick Nordström, med starka band till såväl Höganäs som Köpenhamn . Patrick Nordström fick stor betydelse för stengodsets utveckling i Norden.

Urna, stengods med gråbrun strimmig glasyr, lock av brons. Patrick N ordström, Den Kongelige Porcelainsfabrik, Köpen-

hamn, 1922 (KM 54209).

JAPAN SK ESTETIK OCH TEC EREMONI N

115

Tillbaka till rötterna Efter en t illbakagå ng för de traditionella hantverken i Japan under 1800ta lets slut, började ett långsamt återuppbyggand e under 1900-ta let . M ästare från de gamla krukmakarfamilje rna bidrog till ett ökat intresse för te ceremonikeramik en . Filosofen Yanagi Söetsu (1889- 1961) skapade 1925 begreppet mingei, en förkortning av det j apanska utt rycket för folkkonst. Till sammans bildade keramikerna Hamada Shöji (1894-1978), Kawai Kanjirö (1890- 1966) och Tomimoto Kenkichi (1886-1963) gruppen Mingei, va rs mål var att stödj a och återuppliva folkkonsten och det gam la keramiska kunnandet och produktionen. Femtiosex olika hantverk utnämndes till "immateriellt kulturarv". 1955 utsågs tjugoåtta konsthantverkare och grupper till bärare av om istli g kunskap. De fick titeln Ningen kökuhö, levande nationalskatt. Flera var specia li ster inom traditionella keramiska tekniker, bland dem Ham ada som fick utmärkelsen fö r sin fo lkligt inspirerade keramik . Till Mingeigrundarn a anslöt sig den engelske keramikern Bernhard Lea ch (1887-1979) som länge vistats i Japan. Leach återvände sedermera till England tillsammans med Hamada. De sta rta de en ke ramikve rk stad i S:t lves i Cornwa ll år 1920 och byggde där den första japanska ugnen . Hama das verksam het i St lves bidrog till en ny era för den j apanska estetiken och keramiken i Europa . Han blandade traditionell j apansk, koreansk och kine sisk teknik och estetik med europeisk. Lea ch Pottery fi ck många lärjungar och intresset och kunskapen från Japan p rakti serades och utvecklades i verkstäder i Europa och USA. I Sverige blev den japanska teceremonin utförligt introducerad av Ida Trotzig (1864- 1943). Hon skrev de n fö rsta svenska boken i ämnet, Cha -noyu, japanernas teceremoni, 1911 . Under de dryga trettio år hon bodde i Japan, från 1888 ti ll 1921, blev hon en stor j apanspecialist och dessutom japansk temästare.

Här och nu Stengods med japan influerad teknik och estetik bränns idag av flera keramiker. Tomas Anagrius i Kvidinge, Skåne, gör ste ngods med fä ltspatglasyrer som i bränningen rinner vitt, tjockt och po rigt. Han berätta r hur han på 1960-talet, när han gick på Konstfack, hade Bernhard Leach som inspire rande gästföreläsare. Leach stä lld e också ut på dåvarande NK: Kru ka, stengods med temmokuglasyr, signerad Bernhard Leach, S:t lves. England. Nyförvärv 2013 (KM 94061).

116

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

Trots att jag var fattig student köpte jag en kanna.Den japanska estetiken har naturligtvis påverkat mig. Jag uppskattar den medvetna spontaniteten där resultatet inte helt kan förutsägas, där processen är en slags styrd slump och allt sker i ett snabbt tempo . I en bränning blir kanske hälften av föremålen acceptabla. Något enstaka blir riktigt bra. Det är ett slags kalligrafiskt utstrycksom jag försöker para med svensk stengodstradition. Modern raku bränns numera i både Europa och USA. Tekniken fick sitt genomslag i västvärlden under 1950-talet. En av dem som i decennier

Skål, stengods med Shinoglasyr över järnoxidglasyr. Diagonalmönster skapat genom utsparningar. Tomas Anagrius, Kvidinge, 1998 (KM 82673).

11 8 EVA KJ ERST RÖM SJÖ LIN

·' f

Vas, Raku, Cecilia Krai tz,

Båstad, 2013. Nyfövärv 2013 (KM 93779).

bränt rakukeramik och gjort det till ett av sina konstnärliga huvuduttryck är keramikern Cecilia Kraitz i Båstad. Hon bränner i vedeldad ugn utomhus. Föremålen sätts in i 900 °C och plockas ut när glasyren smält. Därefter förs de glödheta kärlen ner i träspån. I den processen krakelerar glasyren och soten från spånen tränger in i godset. Glasyren putsas sedan fram och sotet sitter endast kvar i krackeleringarnas slumpartade mönsterbildning. Cec il ia Kraitz säger: Jag känner en nära tillhörighet till det råa och naturnära formspråket i dessa föremål och glädje inför det organiska, enkla och lekfulla i dessa ting. Det är en speciell sorts skönhet som uppstår i mötet med naturens fyra element.

Så har den japanska estetiken under 1900-talet funnit vägen till våra hjärtan och vår vardag och blivit del av vå rt eget kulturarv. Det globala tar plats i det loka la och något nytt skapas.

JAPANSK ESTETIK OC H TECEREMONIN 119

X<, .

---===-..

MAGNUS LUNDBERG

Jesuiterna, Kina och Europa År 1667 utgavs en stor, rik li gt illustrerad bok i Amsterdam . Den hade ti teln China monumentis, qua sacris qua profanis, nec non variis naturae et

artis spectaculis, aliarumque rerum memorabilium argumentis illustrata. Titeln var enligt barocktidens norm lång och vind lande, och skriften har därför blivit känd som China 11/ustrata. Författaren var den tyske jesuiten Athanasius Kircher (1602-1680), en av dåtidens mest lärda och produktiva författare, som kände sig kallad att skriva om de mest skilda ämnen inom medicin, geologi, fysik och språkvetenskap. Malaria, mikroorganismer, vu lkaner, fossiler, lju s, magnetism, musikteori, zoo logi, egypto logi och just sinologi, läran om Kina, var några av dessa. Han var också professor i matematik och etik och försökte utveck la ett universellt språk. Kircher betraktades som ett universa lgeni och var något av en vetenskaplig världskändis. För eftervärlden framstår han inte sällan som alltför fantasifull. Hans tolkningar av till exempel hieroglyferna saknade fullständigt grund, men fick stor spridning i vida kretsar, inte minst eftersom ve rken va r författade på dåtidens lärda lingua franca, latin. Givet Athanasius Kirchers breda intressen är China 11/ustrata en mycket eklektisk skrift. Den inleds med en beskrivning av den tidiga kristna missionen, som hade sitt ursprung i Persien . Detta följs av en del som bygger på västerländska medeltida och tidigmoderna reseskildringar och innefattar inte bara Kina utan också Indien. Kircher avhand lar indisk och kinesisk rel igion, men också jesuiternas missionsve rksamhet i dessa område n. Återstoden av boken behandlar kinesisk geologi och zoologi och där åte rfinns också etnografiska observationer och en studie av det kinesiska skriftsystemet. Kircher hade aldrig varit i Kina, fastän han tidigt känt en kallelse till att bli missionär där. Han var dock väl insatt i området, framförallt genom studier av andra jesuiters skrifter samt genom korrespondens och intervj uer FÖREGÅENDE UPPSLAG: Kinesiska muren, den tartariska porten . Kopparstick ur

China Illustra ta av Athanasius

Kircher tryckt i Amsterdam 1667, Kulturen .Tv: Tallrik tillverkad i Kina med motiv föreställande Kristi

dop. Johannes döper Jesus i fl oden Jorda n, s.k. jesuitporslin, Oianlong 1736- 95 (K M 13702).

JESUITERNA, KINA OCH EUROPA 123

med hemvändande kinamissionärer. Jesuitorden, officiellt kallad Jesu Sällskap, grundades 1540 av spanjoren lgnatius av Loyola och sam lade snabbt med lemmar från många europeiska stater. Orden arbetade framförallt med utbildning och mission och verkade i b land annat spanska, portugisiska och franska Amerika, men också i Afrika och Asien, inte minst i Indien, Kina och Japan. Jesuiterna hade naturligtvis som mål att invåna rna skulle anta den katolska tron, men de kom också att göra viktiga insatser som skildrare av dessa folks språk, historia, religio n, ku ltur, samt av flora och fauna. Texterna kom att läsas av både protestanter och katoliker och kunskapen användes av både lä rda och vanligt fo lk under lång tid. Den tyske f ilosofen Leibnitz var en av dem som använde sig av jesuiters skrifter i sina sinologiska publikationer och andra vetenskapsmän och filosofer som Brahe, Kepler, Ga lileo, Descartes och Newton hänvisar alla till naturvetenskapliga och andra skrifter av medlemmar i Jesu Sällskap. År 1674 utgavs ti ll och med den ita lienska jesu itmissionären Martina Martinis verk om Kina, en av Kirchers viktigaste källor, i svensk översättning under tit eln Historia om thet tarta-

rijske kriget uthi konungariket Sijna, sampt theras seder, tryckt hos Johann Kankel på

Boken China 11/ustrata av Athanasius Kircher tryckt i Amsterdam 1667. Detta exemplar kommer

ur Johan Henrik Thomanders (1798-1865) stora boksamling på Kulturen. Inbunden omkring 1700. Porträtt av författaren i jesuiternas ordensdräkt vid 62 års ålder tecknat av Jacobus Albanus.

124 MAG NUS LUNDB ERG

Visingsö. Jesu iternas informationsnätverk var synnerligen vidsträckt. Missionärer på skilda kontinenter beordrades att skicka rapporter om sitt arbete och om trakten där de verkade till ordensledningen i Rom. Enligt jesuiterna bidrog allt deras arbete, inkluderat dessa beskrivningar av världen, till Guds större ära .

Buddhaframställningar vördas. I kapitlet omtalas tartarernas religion och den tartariska Laman. I kapitlet om den kinesiska litteraturen och karaktären hos den antika kinesiska skriften avbildas dessa fantasifulla tecken . Båda ur China Illustra ta, Kulturen. ÖVERST:

UNDERST:

JESUITERNA, KINA OCH EUROPA 125

Kristen mission i Kina har en lång historia. Redan under Tangdynastin, på 600-talet, kom persiska nestorianska missionärer dit. Nestorianerna, som fö lj de patriarken Nestorius, hade skiljts från den kato lska kyrkan. Det var eme ll ertid först på 1200-ta let som romersk-katolska missionärer på allvar börj ade intressera sig för Kina, som då stod under mongoliskt styre . Den flamländske franciskanen Wilh elm van Ruysbroek var en av pionjärerna. Han vistades mellan 1253 och 1255 vid den mongoliske storkhanen Möngkes hov, där han debatterade trosfrågor med nesto ri anska kristna, buddhister och muslim er. Mongolerna hade en öppe n inställning ti ll ut länn in gar. Den utan tvekan mest kända Kina resenären under denna tid var den venetianska köpmannen Marco Polo som gav sig iväg till Kin a 1271 och återvände hem först efter drygt två decennier. Hans reseberättelse är m ustig och färgrik, men var ändå alltför vardaglig för att publiken i Europa riktigt sku ll e lita på den. Östern måste vara konstigare än så. När Marco Polo åte rvänt till Europa anlände den italienske franciskanen Giovanni da Montecorvino, eller Johannes av Montecorvino, til l Khan- Bali q, nuvarande Peking. Han var den första katolik som på allva r försökte missionera i Kina. Un der hans fyrtio år i stade n anser man att cirka 6000 kineser lät döpa sig och en kyrkobyggnad uppfördes där. Montecorvino kom till slut att bli ärkeb iskop av Kina. En kyrkoprovins hade grundats i Mittens rike. Början på Mingdynastin 1368 kom att innebä ra stopp för den kri stna missionen i landet för lång tid framåt och medföra en tydlig are centra lisering av riket och ett stärkande av kejsarens stä llnin g. Mingtidens syn på omvärlden kännetecknades till stor del av o intresse och fient li ghet. Kin a b lev mer isolerat mot omvärlden och uppgifterna i europe iska skrifter blev allt mer mytologiska . Mingkina var djupt präglat av konfucianisme n, som bygger på tolkning och vidareu t veckling av ett antal kanon iska skrifter som tillskrevs Konfu cius, so m levde omkring 500 år före vår tideräkning. En grun d läggande tanke i dessa skrifter är att det en gång i tide n rått harmoni i världen . Dett a tillstånd har förgått, men det är möjligt för människan att på nytt uppnå det. Idealtillståndet uppnås genom en ritualisering av livet som syftar till att människan öve rvinner sin egoism . En av dessa riter var brännoffren till himlen och jorden. Kejsaren betraktades som himlens son och skulle vördas, men även anfäderna sku ll e vördas. Utöver konfucianism, som alltså kan sägas ha varit officiell re li gion, fanns det i Kina vid denna tid åtskilliga former av buddhism, men där fanns även inslag av andra religioner, därib land islam . M ot slutet av 1500-ta let kund e j esuiterna börja verka i Kina, men inled ningsvis bara i hamnstaden Macao, där portugiser hade etab lerat sig. År

126 MAGNUS LUNDBERG

1583 trotsade dock de två italienska jesuiterna Miche l Ruggieri och Matteo Ricci förbudet och tog sig in i landet. Jesuitmissionen i Kina får inte oväntat en central roll i Kirchers bok. Ricci och Ruggieri gav sig iväg förklädda till buddhistmunkar. När de blev upptäckta och utfrågade sa de, enligt Riccis hågkomster, "att de var ordensmän som tjänade Himlens Herre och att de hade kommit från Västerlandets mest avlägsna de lar på grund av allt gott de hört om Kinas styrelseskick och de önskade endast en plats där inne, bortom köpmännens oväsen och andra världsliga ting som fanns i Macao, där de kunde bygga ett litet hus och en liten kyrka, där de skulle bli kvar och tjäna sin Gud". Under de kommande åren kom Ricci att utveckla en missionsmetod som var anpassad till kinesiska omständigheter och som också kom att användas av många medbröder under 1500- och 1600-ta len . Den brukar benämnas ackommodations modellen. I motsats t ill situationen i Amerika, som erövrats av europeerna, var missionärerna i Kina där på nåder. För att inte drivas ut eller till och med riskera att bli dödade måste de handla varsamt och anpassa sig och sitt budskap. Riccis missionsmetod hade ett antal komponenter. Först gällde det att i detalj studera det kinesiska språket och kulturen. Utan att kunna konversera på ett intelligent sätt, skulle de inte bli tagna på allvar. Den andra aspekten var vänskapliga kontakter och diskussioner med kinesiska lärda. Ricci försökte p resentera västerländsk vetenskap på ett sätt som skulle attrahera kineserna, som

ÖVERST:

Johann Adam Schall von Bell med vetenskapliga in-

strument, i vä nster hand ett astrolabium. Han är klädd som en mandarin d v s i ämbetsmannens klädsel. UNDERST: Kinesisk kvinna i sitt hem . Båda ur China Illus tra ta, Kulturen .

JESUI TE RNA , KINA OC H EUROPA 127

initialt inte trodde att främlingarna hade något att bidra med . Ricci hade själv goda kunskaper i bland annat matematik, mekanik, urmakeri och lantmäteri . Han skrev också verk p å kinesiska som byggde på europeiska tankar om vänskap och minnesteknik, vilket intresserade hans samtalspartner. De kinesiska lärda hjä lpte i sin tur Ricci att förstå konfucianska texter. Det var eliten som först skulle vinnas över till den kristna tron . Därefter hoppades man att budskapet sku ll e sipp ra ner ti ll de breda folklag ren. Framföra llt var goda kontakter med de ledande skikten nödvändiga för att m issionen överhuvudtaget skulle kunna vinna insteg. Samtida kinesiska lärda återkommer ofta till hur väl in läst Ricci var på kinesisk filosofi, re li gion och vetenskap. Han översatte dessutom Konfucius verk till latin och böckerna kom också att läsas som grundkurs i kinesiska för de jesuite r som skulle verka i Mittens rike. Ricci menade att vägen till omvändelsen av kineserna inte gick genom de buddhistiska lärda utan genom de konfucianska ämbetsmännen . När han och hans ordensbroder komm it ti ll Kina hade de varit klädda som buddhistmunkar, skägglösa, med rakat huvud och i kåpa, men likheten med buddhister skänkte ingen respekt bland kinesiska lärda i hovets närhet, så Ricci och övriga j esuiter övergick därför ti ll att använda mandarinernas dräkt. I ett brev skriver Ricci : "Vi har låtit skägget gro och håret hänga ned. Samtidigt har vi lagt oss till med den speciella dräkt som de bildade här använder när de avlägger visit." Under lång tid fick jesuiterna bara hålla till i de södra delarna av landet, men 1601 fick Ricci och några medbröder uppehållstillstånd i Peking. Som en gåva till kejsaren Wan-li tog de med sig mängder av klockor, böcker, prismor, astrolabier och till och med en cembalo. De fick inte kejserlig audiens, men denne var i alla fa ll så pass intresse rad att han lät må la ett porträtt av dem . Enligt uppgift skul le han sedan avfä rdat dem som vanliga utlänningar, som inte intresserade honom. Jesuiterna kom att spe la en roll vid hovet, som astronomer, kartografer och matematiker och de översatte Euklides och andra matematiska och astronomiska skrifter till kinesiska . Bland de jesuitiska hovastronomerna i sextonhundratalets Kina kan nämnas tysken Johann Adam Schall von Be ll och flamländaren Ferdinand Verbiest, som bidrog ti ll en kinesisk ka lenderreform. Genom att kunna förespå solförmörkelse med större precision än kineserna, trodde jesuiterna att respekten för deras religion sku ll e öka.

I boken finns båd e mer fantasifulla och helt naturalistiska avbildningar av djur och olika växter, främst fruktträd . Drake i strid med tige r samt apa med ananas. Ur China Illustra ta .

128 MAG NUS LU NDBE RG

JESUITERNA, KINA OCH EUROPA 129

Om man räknar anta let döpta kineser var den tidiga jesuitmissio nen ingen succe . När Ricci dog 1610 efter närmare trettio år i landet hade blott omkring tusen kineser låtit döpa sig . Varje konversions process förutsatte det långsamma etablerand et av vänskapsko ntakter och långa samtal om trosfrågor, fi losofi och vetenskap. Jesuiterna som verkade bland de lärda klasserna va r villiga att betrakta konfucianis men som en filosofi och inte som en religion . De menade att Konfucius kunde ses som en kines isk variant av Aristoteles, och att hans läror därför inte kom i konflikt med kato lsk lära . Konfucius skrifter va r en förberedels e för evangeliet; det fanns viss naturlig gudskunska p där, menade man. Jesuiterna gick därför med på att även döpta kineser kunde fortsätta med sin vördnad för Konfucius, kejsaren och förfäderna. De hävdade också att man i katekesund ervisningen kunde använda sig av traditionell a konfuciansk a begrepp som Him len och Him lens Herre för att benämna den kristna guden. Kristendomen presentera des som en vidareutvec kling av traditionell a kinesiska trosförestä llningar och Kristus presentera des inte minst i rollen som den största läraren. Hans ro ll som en inkarnerad Gud som korsfästs och återuppstått framhävdes inte på samma sätt som inom traditionell vä sterländsk kristendom . Dessa inställninga r var inte oproblema tiska ur konfessione ll synvinkel och de gav upphov ti ll den så kal lade rit- och namnstride n under Manchudynastin , som följde p å Ming -e ran. Under andra halva n av 1600-talet kritiserades Riccis ackommod ationsmeto d av kinamission ärer från andra katolska ordnar, som menade att kristna kineser inte kunde fortsätta med sina ceremonier . De kinesiska riterna förbjöds slutligen av påven, tillsammans med användand et av det konfuciansk a gudsnam net Hi mlen; nam net Himlens Herre kunde dock accepteras . Detta innebar i förlängning en att kejsaren Kangxi genom ett dekret 1721 förbjöd kristen mission och att den anti-kristna propagand an i landet ökade. Jesuiterna kom ändå att fortsätta sin tjänst vid det kinesiska hovet , bland annat som huvudansva riga för det kejserliga observator iet. Det va r denna ackumulera de jesuitiska kunskap om Kina som insamlats under nästan ett århundrade som Athanasius Kircher använde sig av i sin China 11/ustrata och fastän många andra publikation er i ämnet trycktes under sextonhund rata let, var få lika lästa som hans vackra och innehållsrika skrift.

Karta över Ki na. Ur China lflustrata, Kul tu ren .

JESUITERNA, KINA OCH EUROPA 1 3 1

....

",l

~~~ '

·~

.,.

EVA KJERSTRÖM SJÖ LIN

V är ld en s a ll a d ek or er Ow en Jon es och Gra mm ar of Orn am ent Owen Jones (1809-1874) var inom sitt fack som arkite kt, desig ner och teoretike r en av de mest inflyte lserik a perso nerna unde r 1800- talet. I Storb ritanni en satte hans arbet e synlig a avtryc k i värld sutstä llning en 1851 i London och den interi ör han skapa de i Cryst al Palace . Det var också där som en stor intern ation ell publi k för första g ång stifta de bekan tskap med Jones inred nings ideer . Likaså var han en nycke lfigur vid skapa ndet av South Kens ington Muse um, senare Victor ia and Alber t Muse um i Londo n. I Storbritan nien går hans inflyta nde tydlig t att avläsa i hans efterf öljare s verk, meda n han själv idag i viss utsträ cknin g fallit i glöms ka . Det gäller i än högre grad i Skand inavie n och Norde uropa . Det starka inflyta nde som de tyska arkite ktern a Gottf ried Semp er och Jacob von Falke utöva de i Norde n, gjord e att det engel ska inflyt ande t kom i skym undan . Geno m utbild ninga r, studie resor och gesäl lvand ringa r kom ofta ideer till Sverige via Tyskland. Men Owen Jones arbet e var föreb ild även för mång a tyska arkite kter och desig ners. Kultu rens exem plar av Owen Jones banb rytan de verk Gram mar of Orna ment är signif ikativ t nog den tyska versio nen, Gram matik der Ornam ente, som gavs ut 1856 i Lond on, samt idigt som den engel ska utgåv an. Den skänk tes till Kultu ren 1967 av den då nittio årige målar mästa ren, dekor ation småla ren och konse rvato rn Hans Erlandsson i Lund . Denn e hade med hjälp av ett stipe ndium från Lunds hantverks fören ing år 1900 utbild at sig i Leipz ig, Plauen och Bonn . Gram matik der Orna ment e var trolig en en källa till både kunsk ap och inspir ation i hans omfa ttand e arbet e med kyrko resta urerin gar av Skånes kyrkor, ett 130-tal, men också i hans dekor måler i, teate rdeko rer till spex och arbete med domk yrkoo rgani sten Prebe n Node rman ns privat a opera föres tällningar. FÖREGÅENDE UPPSLAG: Moriska mönste r från olika mosaike r i Alhambra i Spanien . Tv: Ti telbladet ur Owen Jones bok Gramm atik der Orname nte.

VÄR LDEN S ALLA DE KO RER 135

li•·-----·

Den kunskap många av 1800-talets och det tidiga 1900-ta lets utövare inom arkitektur, inredning och konstindustri hade om olika tiders och kulturers formspråk och mönsterskatter har i många fall sin grund i Owen Jones arbete och publikationer. Nasjonalmuseet i Oslo visade 2011 en utställning Owen Jones og den islamiske inspirationen i samarbete med Victoria and Albert Museum i London . Utställningen blev en ögonöppnare även för mig och gav intressanta nyck lar ti ll 1800-talets nyskapade dekorer. Vid 1800-talets mitt fanns ett genuint intresse att förstå världen bortom Europa. Det tog sig uttryck bland annat i dokumentationer, utgrävningar och tryckta vetenskapliga publikationer. Owen Jones hör till dem som genom sina arbeten att beskriva och avbilda andra tiders och kulturers arkitektur, formspråk, ornament och färganvändning bidrog till att skapa en ny förståelse för dessa kulturer och för de gemensamma grunderna för mönsterskapande. I boken Grammar of Ornament utveckla r han sina teorier och presenterar dekorelement från antikens, medeltidens och Egyptens konst jämsides med mellanösterns islamiska konst, den spanskmoriska konsten, ja så avlägsna kulturer som indiansk och maorisk konst. Jones grundtes var att arkitektur och ornamentik står i re lation till respe ktive kulturers tidsperioder, klimat, material resurser, kunskaper och andra förutsättningar som varierat över tid och rum. Under omfattande studieresor åren 1832-34 kom han i kontakt med andra kulturer och utvecklade då också en teori om de polykroma dekorernas användning och om färgernas betydelse för formuppfattningen . Den vita arkitektur som dominerat inom nyklassicismen tedde sig alltmer onaturlig, särski lt i ljuset av ny kunskap om att antikens sku lpturer och byggnader varit starkt polykromt målade. I Grekland mötte han Jules Goury, en medhjälpare till den store tyska arkitekten Gottfried Semper. Semper hade studerat den grekiska arkitekturen och förde fram uppfattningen att den ursprungligen varit polykrom. Goury reste med Jones ti ll Kairo i Egypten, till Konst antinope l i Turkiet och slutligen till södra Spanien och Alhambra i Granada . Deras gemensamma utforskande och dokumenterande av Alhambra, en dokumentation som Jones sedermera publicera de, blev en djupstudie i islamisk dekor och arkitektur. I ve rket Plans, Ele vations, Sections and Oetails of the Alhambra, utgiven i två vo lymer 1842 och 1845, presenterades detta islamiska byggnadsverk i kromolitografiskt tryck av en kva litet som dittills inte varit möjlig att uppnå. Detaljer av olika bi lder från Owen Jones illustrationer: Mönster från Egypten, Kina och Eg ypte n (rad 1), Po mpeji , Kina och Grekland (rad 2) sa mt Indien, Persep o lis/Persien och Sassa nidisk/Persien (rad 3).

VÄRLDE N S ALLA DEKORER

137

Jones förklarar att islamisk arkit ektur återspeg lar re li giös tro på samma sätt som gotiken återspeg lar kri stna värde ring ar. Han lät översätt a den arabiska ka lli grafin som fanns i ornamentiken och ti ll mätte den dess rätta betydelse - som en hyllning till Gud, som ett religiöst uttryck. De vanligt förekommande korancitaten symboliserade gudomlighetens gräns lösa natur i ändlösa mönsterkompositioner. Genom att fästa uppmärksamheten på skö nheten och innebörden i Alhambras ka lli g rafi visade Jo nes på potentialen i språkliga deviser och textband och lyfte därmed fram texten som ornament, vilket blev av stor betydelse för det samtida ornamentskapandet, till exempel inom nygotiken, men även sena re, bland annat för Arts & Craftsrörelsens konstnäre r. Jones upptäckte vid studiet av Alhambra att fä rg och lju s hade stor betyde lse för upp levelsen av form . "Form witho ut co lour is like a bo dy without a sou l" är ett uttryck han myntade . På håll ser ögat bara konturerna i ett mönster, men ju närmare man kommer desto mer detaljer syn s. Jones konstaterade att morerna, araberna i söd ra Spanien, använde primärfärger (blått, rött, gult elle r guld) i tak och i högt placerade ytor, medan sekundärfärger fanns på nedre partier i arkitekture n. Ögat och avståndet gjorde po lykrom in harmonisk. Genom sin analys av ornamentiken i Alhambra upptäckte Jones den arabiska tekniken för skapande av geometriska mönster och hur dessa baserades på rutsystem av verti kala och horisonta la eller diagonala linjer. Det resulterade i att en våg av geometriska, tvådimensionella mönster och abst rakta former skapades i stället för rea li stiska avbi ldn ing ar av naturen. En ge lska Reform Movement och dess systerrörelser inom design i England tog detta till sig som standard och stödda av Jones ideer kom man att revoluti onera for mgivning och ornamentskapandet med nya mönster för matt-, textil-, tapet- och ke ramikindustrin . Utifrån sina studie r av den islamiska arkitekt ure n oc h o rn amen ti ken i Alhambra, utvecklade Jones sina teorier om abstrakt ornamentik, ytmönster och färgernas betydelse - teorier som ut manade tidigare uppfattn inga r. Genom att ändra färgstä llnin gen och utnyttj a ord och meningar i ornamenten lyckades Jones skapa hundratals mönster för tapeter, mattor och tyger, mönster som ko m att användas i allt från unika inred nin gar till industrins massvaror. Den välrenommerade tryckerifirman De la Rue i London gav honom i uppdrag att skapa mönster för allehanda vardag li ga föremål. Jones mönster tryck-

Moriskt mönster fr ån Al hambra i Spanien.

138 EVA KJ ERSTRÖM SJÖLIN

tes som fä rg lit ografier av mycket hög kvalit et: almanacko r, dagböcke r, frimärken, förpackningar och en vara som ham nade i näst an va r mans hand - spelkorten . Nu blev kortlekarnas baksidor den viktiga grafiska profilen, inte bildsidan . Jones gjorde mer än 200 mönster för spelko rt och De la Rue producerade över en halv miljon kortlekar per år under 1850-talet. Den nya dekorstilen f ick dä rmed en extremt sto r spridning. Som professor vid Schoo l of Desig n i Lo ndon f ick Owen Jo nes en viktig ro ll både för va let av stud ieobjekt och för utbi ldningen av en ny generation arkitekter och formgi vare. Skolan, som ursprungligen startats 1837, grundades i syfte att höja standarden på den brittiska industrins form och design . Samma målsättn ing hade den st ora världsutstä ll ningen i London 1851. Tack vare O wen Jones införskaffade skolan föremå l från utstä llni ngen som användes som goda exempe l i undervisningen. Utb il d ningen av arkitekter i England, och tro ligen även i övriga Eu ropa, var vid denna tid b ristfä lli g . M ånga elever hade inte möjlighet at t göra omfattande stud ieresor och man behövde relevant studiematerial. För den stora allmänheten var det li kaså få förunnat att personligen ta de l av konst och formsp råk från ku lturer som låg fjärra n i tid och rum . När Owen Jones år 1856 gav ut Grammar of Ornament, blev he la den islamiska, den egyptiska och den antika världens mönster och formskatt tillgänglig . Utöver att tillhandahå ll a en handbok av dekorer och dekorelement gav han också en ingående analys av vad som var generellt vikt igt vid skapande av mönster. I t rettiosj u o lika påst åenden ell er p rin cipe r om användandet av form och färg lade Jones fram sina sam lade t eorie r om mönster- och ornamentskapande . Han slog bland annat fast att den dekorativa konsten har sitt ursprung i arkitekturen och är oskiljbar från denna . Han ansåg att det är konstruktionen som skall deko reras, ald rig d ekore n ell er utsmyckningen som skal l b il da konstruktion . Han menar vidare att alla ornament bör ha en geometrisk grundkonstruktio n. Vid skapande av ytmönster bör alla linjer komma från samma stam och att all a linjer måste kunna föras tillbaka til l den punkt dä r de började vä xa fram . Boken innehåller hundrato lv p lanscher som visar ettusen exempel på ornamentik från o li ka tider och kulturer. Den in leds med ornament från primitiva sa mh ällen och fortsätter med egypt iska, assyriska och persiska, grekiska, pompejanska , romerska och bysantinska ornament. Sedan fö ljer en rad p lanscher med is lam iska dekorer: fem med arabiska orna ment, tre med turkiska och åtta med moriska ornament från Alhambra . Därefter fö ljer persiska ornament, renässansens, den elisabetanska erans ornamentik, ita li enska o rn ame nt samt slut li ge n o rn amentik fö restä ll ande

140 EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

mer naturtroge t återgi vna blad och blommor. Boken presentera r centrala principer för design och ornamentik och kom att användas av generationer av designstud erande. Jones viktiga tes var att eleverna skulle lära av historiens exempel, att de skulle förstå och ta till sig de grundlägga nde principerna för arkitektur och mönsterska pande och därefter använda sina kunskaper för att skapa nytt som ett uttryck för den tid och kultur de själva levde i. Hans önskan var att boken skulle vara en inspiration för förnyelse och kreativitet. Genom att boken kom att ingå i praktiskt taget alla utbildninga r vid design- och arkitektsko lor över hela värden och genom att de principer Jones presentera de spreds genom föredrag , facktidskrifter och press, kom mönstersam lingen och Jones teorier att få en enorm spridning . Han fick således en oerhört stor betydelse för stil - och formutveck lingen under hela 1800-talet. Hans inflytande visar sig även långt in i modern tid . En av Owen Jones elever var den nyskapande engelske formgivare n Christoffer Dresser, som ibland framställs som den förste industri designern. Owen Jones lär ha fungerat som mentor för Dresser och gett honom ol ika former av uppdrag. Dresser presentera de i sin Studies in Design (1874-76) många av Jones teser som sina egna . Dresser ägde en stor samling av Owen Jones mönster och många av Dressers egna mönster visar nära släktskap med Jones. William Morris, den store mönsterska paren och teoretikern inom Arts & Craftsrörels en hade både Owen Jones och John Ruskins ideer som grund för sitt skapande. William Morris spred, på samma sätt som Dresser, Jones teorier genom föreläsning ar och skrifter och använde Jones ornamentp lanscher i sin undervisnin g. I sin design var han tydligt påverkad av Jones teorier. Både Jones och Morris menade att skönhet och väl formgivna föremål kunde förbättra människors livsvillkor, skapa lyckliga människor och förbättra psykisk och fysisk hälsa hos hela nationen. William Morris och Arts & Craftsskola ns konstnärer fick stor betydelse för framväxten av en ny era inom design. I takt med att Owen Jones efterföljare delvis publicerade hans ideer som sina egna har Jones insatser efterhand kommit i skymundan . Många av de mönster och dekorer som skapades av Christoffer Dresse"r, William De Morgan och William Morris har emellertid haft Owen Jones banbrytande verk som grund. Jones uppmärksa mmande av och förståelse av den islamiska konsten var också banbrytand e och har haft betydelse fram till idag. Jones analyser och presentatio ner skapade förståelse och respekt för den islamiska konsten och dess principer i en tid då islamisk

VÄR LDE NS ALLA DE KOR ER 141

konst ofta presenterades som förvirrad och kaotisk . Den islamiska kon sten är fortsatt en källa till inspiration i vå r tid och vår kultur och det finns en rad exempe l på den islamiska konstens aktua litet. Det moderna Eu ropa har fler islamiska rötter än vi vanligen föreställer oss. Islam är b åde ett gemensamt historiskt arv och ett nytt element i dagens Europa. Dess ornament och formspråk inspirerar idag formgivare och konstnärer b åde inom och utom islam. Originaliteten i Jones verk och djärvheten i hans teorier var uppseendeväckande. Han initierade debatten om en ny stil som passade samtiden och visade på principer för det moderna mönsterskapandet. Att bläddra i Grammar of Ornament, där all världens intrikata och färgstarka dekorer brer ut sig i all sin prakt, är fortfarande en njutning.

Hans Erlandssons exemplar av

boken Grammatik der Orna· men te i Kult urens samlingar. Tapetmönster ritat för firma Jackson & Graham UK,

T H, ÖVERST:

Owen Jones, ca 1860. UNDERST: Mönster för mosaikgolv, Owen Jones, 1842. Foto: Victoria and

Albert Museum, London .

142 EVA KJERSTRÖM SJÖ LIN

VÄRLDENS ALLA DEKORER 143

ANKI DAHLIN 0

Aret som gatt 2013 0

På Kulturen pågå r ständigt en spännande process för att bevara, använda och utveckla kulturarv genom hela vår ve rksamhet . Vi vi ll göra kulturarv mer tillgängligt för all a och i linje med vå r vis ion vi ll vi skapa de laktighet i processen . Det handlar om våra stora samlingar, om utställningar och p rog ramverksamhet, arkeologi, våra många kultu rhi storiska byggnader och om miljöer både in ne på museiområdet och utanför. Und er året har vi fortsatt med flera stora restaureringsarb eten på mu se iområdet i Lund, som möjliggörs genom extra bidrag från Lunds kommun under fem år. Herrehuset - som köptes av Kulturen 1890 och blev starten på vå rt friluftsmuseum - är vå rt största projekt. Efter den utvänd iga restau rering en 2012 öve rg ick vi till insidan, där ombygg naden har handlat både om tillgänglighet, säkerhet och att bevara husets karaktär. Det byggdes som bostadshus i början av 1800-talet men när Kulturen köpte fastig heten fylldes hu set i stä ll et av utställningar. Nu anpassar vi Herrehusets interiör t il l vå r nya sto ra utstä lln ing Världen på Kulturen som öppnar vå ren 2015. Man kan läsa mer om Herrehusets historia och om renove ringen i bebygge lsea ntikva rie Carita Melcherts artike l Herrehuset och tiden här i årsboken. Under året har vi också fortsatt det fl eråriga arbetet med återuppbyggnaden av Uranäsboden (även kallad Da ckestugan). Arbetet har skett in för besökarna, som va rit vä lkomna att stä ll a frågor till vå ra timmermän. Vi berätt ar också om arb et et på vår hemsida och på Facebook, och vi har haft visningar för olika grupper. Under 2014 fortsätter vi med att återst äll a golvet. Vi kommer att åte ranvä nda de gamla golvplankorna i så stor utsträckning som möjligt, men vi behöve r också komplettera med en de l

Kosläpp på Kulturens Östarp i maj 2013.

ÅRET SOM GÅTI 2013

145

ÅRET SOM GÅTT 2013

147

148 ANKI DAHLIN

egna porträtt som sedan ställdes ut. Lagom till sommaren öppnade Sinnligt och sakligt, en retrospektiv utställning med silverföremål av den skånske silversmeden Lars Håkansson och vi presenterade också en fotoutställning med modefoto av den internationellt kände fotografen Carl Bengtsson . Vi avslutade året med att presentera Guldkorn ur samlingarna. Under Sommardagarna-perioden maj till augusti-utökarvi både öppettider och antalet programaktiviteter. En nyhet för året var våra Lekfulla tidsresor, som är ett sätt att levandegöra miljöerna i Kulturens frilufts museum . Våra pedagoger hade tagit fram historiska berättelser som de iscensatte vid hus från olika tider på museiområdet. Det var mycket uppskattat och kommer att återkomma under 2014. Andra uppskattade programaktiviteter var t ex vårt traditionella midsommarfirande och Nationaldagsfirandet, liksom höstens arrangemang med en dag i folktrons tecken och Spökkväll i parken. På Kulturens Östarp, vår 1800-talsgård i Sjöbo kommun, lockade betessläppet första maj många besökare, unga såväl som äldre. Lin- och slåtterdagen och andra temadagar var också mycket uppskattade, och må nga barnfamiljer tycker att det är roligt att hälsa på gårdens olika lantrasdjur. Trädgården runt Gamlegård utvecklas och vi har planterat flera fruktträd och bärbuskar, och en del äldre träd är nedtagna . Efter saneringen av hussvamp i flera rum på Gamlegård har vi dränerat runt huset och rummen har luftats i väntan på att golv ska läggas in . Delar av halmtaket har lagts om . Vi fortsätter att arbeta för att Östarp ska bli ett kulturreservat, vilket Länsstyrelsen beslutar om. Efter ett anbudsförfarande tog vi under hösten över förvaltningen av Region Skånes medicinhistoriska samlingar samt driften av Livets museum i Lund och Medicinhistoriska museet i Helsingborg . I Helsingborg är utställningarna nedmonterade, och en ny medicinhistorisk utställning kommer att produceras.

Ett sjä lvporträtt skapas i utställningen Vem är jag? övERST T H: Pl antering förbereds i Kulturens skol trädgård . UNDERST: Modefotografi från 2008 av Carl Bengtsson . UNDERST T H: Guldfasanen, grädd-

ÖVERST:

kanna av sil versmeden Lars Håkansson . Foto: Hans Bjurling .

ÅRET SOM GÅTI 2013

149

Medv erkan de i årsbo ken Anki Dahlin är museichef för Kulturen. David Duner är professor vid avdelningen för ide- och lärdomshi storia, Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet.

Carita Melchert är bebyggelseantikvarie på Kulturen. Karin Hindfelt är intendent på Kulturen. Eva Kjerström Sjölin är tidigare intendent på Kulturen och an litad som expert avseende föremål och berättelse i den kommande basutställningen Världen på Kulturen.

Madeleine Larsson är gymnasielärare i historia och latin och före detta utställningspedagog på Kulturen.

Magnus Lundberg är docent i missionsvetenskap och universitetslektor i kyrko- och missionsstudier, Teologiska institutionen, Uppsala universitet.

Geoffrey Metz är egyptolog och antikvarie vid Museum Gustavianum, Uppsala universitet.

Viveca Ohlsson är fotograf på Kulturen . Karin Schönberg är redaktör för denna årsbok och intendent på Kulturen . ETT SÄRSKILT TACK TILL:

Jon Helgason, fil. dr i litteraturvete nskap vid Lunds universitet, för sakkunnig hjälp avseende språkfrågor och med korrekturläsning.

150 MEDVERKANDE I ÅRSBOKEN

Sum mar ies in Eng lish in the interior of Asia, for example, became an important city for silk manufacture and was also a centre for Buddhism. Extensive reports sent home from China by Jesuits were to have an in fluence on Europe. Disciples of Linnaeus such as Carl Peter Thunberg were sent along on the ships of the Swedish East lndia Company. Scien tific reports and literature also reached Sweden and libraries such as that of Bishop Thomander, preserved at Kulturen .

KARIN HINDFELT

From Kashmir to Paisley KARIN SCHÖNBERG

Roads for stones, cinnamon, and ideas Unusual and precious objects, such as porcelain, silk, tea , and spices, as well as works of art made of jade and rock crystal, have been incentives for long -distance trade over the Eurasian continent. The history of trade is of great im portance to development in many other fields. The Silk Road consists of several routes through Eurasia, from the interior of China over the pas ses in Pamir, all the way to Europe. Trade rou tes were established in the second century AD when the Han emperors secured the transports across the Taklamakan Desert . The ocean routes from the Gulf of Persia via the Indian Ocean to China are also part of the Silk Road. With the discovery of the sea route to lndia and the establishment of the East Indian companies the relations of power in trade were changed. Trade in valuable goods also helped finance endeavours to propagate science, religion and art. Khotan

For about a century Kashmir shawls were the height of European fashion. During the 17th century, shawl manufacture in Kashmir, in current Pakistani Punjab, was described as a major cottage industry. The weaving required a high degree of specialization and many experts were involved in the production . The decor evolved from naturalistic flowers to the familiar teardrop or cone shape. Kashmir shawls were early on exported throughout Asia. In Europe, the Kashmir shawl came into fashion during the later part of the 18th century. As demand increased, traditional manufacturing methods were abandoned. Despite very high prices, the shawls were in great demand and export from Kashmir could not satisfy the European market. Both England and France came to produce shawls that imitated the genuine article from Kashmir. Through the lndustrial Revolution, Britain had a major technological advantage and in 1825-1850 imitated Kashmir shawls from Paisley in Scotland came to dominate the market. The genuine Kashmir shawl almost disappeared, it was replaced by "the Paisley", but already in the 1870s shawls were going out of fashion.

SUMMARIES 151

CAR ITA MELCH ERT

The Nobleman's House over time

EVA KJERSTRÖM SJÖ LIN

Knowledg e for sale At the start of the eighteenth century the princely houses of Europe nourished an ardent desire to produce faience and other pottery within their own country. The ultimate dream was to make genuine porcelain, an invention of the Chinese, instead of having to import it from China. The man who finally succeeded in manufacturing "the white gold" was Augustus the Strong of Saxony. The first porcelain, fired in January 1708, was based on indigenous kaolin. In 1710 the first European porcelain factory was founded in Meissen . Those who knew the sec ret of porcelain ma king were called arcanists and their knowledge was highly valued. Despite great efforts to keep the technical know-how secret, two employees managed to escape. After just nine years a porcelain factory was founded in Vien na. The article describes the moves made by the most important craftsmen between different factories, and how these moves propagated the knowledge of porcelain pastes, glazes, and firing. In the mid-eighteent h century a great many porcelain factories emerged in Europe, and the art of faience was at its peak in Sweden and the countries around the Bal ti c Sea.

152 SUMMARIES

One of the buildings at Kulturen, the Nobleman's House, has undergone major restoration andrebuilding. The facades were in need of maintenance and accessibility required a liftanda new stairwell. This work has made it possible to study both the construction of the house and the different layers of paint, thus increasing our knowledge of the history of the building . We can see traces of the people who once lived here, as well as traces of the museum activities. Inspiration and techniques such as concrete casting, terrazzo flooring, and graining, have come from different pa rts of the world. The building was a stately house where three families lived in succession before Kulturen purchased it in 1892. Extensive changes were made at that time and the house was given a new baroque fac;ade when Kulturen rebuilt it for museum purposes.

MADELEINE LARSSON

"Let us begin to talk about the lion, king of the beasts" The lion symbol occurred in Egypt as early as the fourth millennium BC. In the middle of the twenty-sixth century BC the lioness was a manifestation of the goddess of war and love, Sekhmet, whose life-giving fire also consumed life. She could only be kept in check through worship

and rituals. In Mesopotamian culture the goddess lshtar appears in the form of a lion and also holds astrological significance. The great heroes in classical mythology were all compared to the lion. In a Christian context the lion symbolizes, on the one hand, Christ and on the other hand the devil. In the early modern era the lion symbol was secularized and often used as the king's symbol . The lion and its symbolism hasa dual nature which is both life-giving and destructive, both good and evil. Over time and place the lion has also symbolized a boundary between human and divine, between subject and ruler, between life and death.

travelled by himself for four years . He returned in 1767, a changed man, with new knowledge anda new understanding of foreign people and their way of life.

DAVID DUNER

Voyage to Egypt The Danish expedition to the Orient in the years 1761-1767 has, despite its many misfortunes, been remembered as one of the great achievements in the history of scientific expeditions. The destination was Yemen, but on the way there, a visit to Egypt was made in order to study hieroglyphs and buildings and to answer various questions. This was a search for the cradle of civilization and for biblical sites. The person responsible for the expedition and of linguistic issues was the Dane Frederik Christian von Haven. A disciple of Linnaeus, Peter Forsskål, was appointed as the naturalhistoria n. The German Carsten Niebuhr was to draw maps, perform measurements and astronomical observations. The travelogues of Forsskål, Niebuhr, and von Haven give rare insight into the encounter of the West with the Orient. They struggled with adaptation, suspicion, and prejudice, but also tried to approach the extraneous and endeavoured to understand the other, which is best depicted in Niebuhr's account. Niebuhr's measurements using the astrolabe always attracted attention and caused unrest, but he tried to adapt to the customs and practices of the country, wearing Arabian clothes . As the members of the expedition died of malaria one by one, Niebuhr the physician was on his own and

GEOFFREY METZ

Visiting cards from the other side Ushabti are funerary figurines from Egypt which were made from the Middle Kingdom (20551650 BC) until the start of the common era. The ancient Egyptians believed that they could attain eternal life after death if their identity was preserved in the world of the living. The identity was immortalized in the facial features of the mummy and in the name of the deceased. Writing was a powerful tool, and when the name was read aloud, the dead person came to life again. Ushabti means "answer", and one function of the us habti was to act as a representative of the dead person on the other side, if he or she were ordered to serve in the realm of the dead. The article describes some of the museum's ushabti and interprets the inscriptions. One example is an ushabti of wood with well-preserved painting and inscription, whose owner Ra-hotep was an Uab priest in the temple of the god Montu, whose main temple was in Thebes on the west bank of the Nile. Ra -hotep lived, worked, and was probably also buried in Hermonthis. The figurine was a gift from a male relative, Nefer-em-hote p.

SUMMARIES 153

MAGNUS LUNDBERG

Jesuits, China and Europe

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

The Japanese aesthetic and the tea ceremony Th e Japanese aesthetic has a fondness for irregularity and imperfection . Th e Shinto reverence for nature and its emphasis of purity and reflection is a crucial background to this. Tea drinking in Japan can be traced back t o the eighth centu ry, when the Buddhist monk Ei chu brought the custom from China. The aim of the Japanese te a ce remony is a focus on the inner and the present. Th e architecture and decor of the tea room, together with the design of the tea bowls, contributes to that aim. Different types of tea bowls were valued differently at different times, starting with the indigenous rusti c pottery from Shigaraki and Bizen in the fifteenth century. Th e monochrome b lack or red g laze of raku ceramics suited the wabi style of the sixteenth century. Oribe ware is a form of stoneware with more dynamic forms and colours. Other traditional types of pottery were Hagi and Seto from the late sixteenth century. Th e styles of tea ceremony practised today go back to the Zen Buddhist style. From the mid-nineteenth century Japanese stoneware exerted an influence on Eu ropean and Nordic potters. Th e article gives examples of how the Japanese aesthetic in the twentieth century found its way into our everyday life t o become a part of o ur own cu ltural heritage.

154 SUMMARIES

For almost a century Jesu its did mission work in China. They also contributed in the description of the language, history, religion, and culture of the people th ere, as well as the flora and fauna. Thi s would be of great significance because European scholars and philosophers used these writings and refe rred to them in their works. One of the best-know n books is the large and beautifully illustrated China //lustrata, by Athanasius Kircher (1602-1680), publi shed in Amsterdam in 1667 and in Kulturen's co ll ections. Th e Jesuit mission to China plays a central part in Kircher's book. Ming China was under profound Confu cian influence and was closed to Europeans, but in 1583 two ltalian Jesuits, Michel Ruggieri and Matteo Ricci, defied the ban and entered the country. Ri cci developed a missionary method the accommodation model - which involved studying Chinese language and cu lture, engaging in discussions with Chinese scholars, and presenting Western science. Ricci himself had a good knowledge of several subjects including mathematics, mechani cs, and astrology. He translated the works of Confucius into Latin. Th e Jesuits who worked among the learned we re also willing to regard Confucianism as a philosophy, but this was not approved by the Catholic Church .

ANKI DAH LI N

The year of 2013

EVA KJERSTRÖM SJÖLIN

All the world's decorat ions Owen Jones (1809-1874) was highly influential as an architect, partly as a result of the Great Exhibition in London in 1851 and the interior he created for the exhibition at Crystal Palace. In the mid-ninete enth century there was a genuine interest in understan ding the world outside Europe. Du ring extensive study trips to Egypt, to Turkey, and to southern Spain with the Alhambra in Granada, Owen Jones developed a theory of the use of polychrom e decoration . Through his analysis of the ornamenta tion at the Alhambra, Jones discovered the Arabian technique for creating geometric patterns, and also the use of text as ornamenta tion. In addition, he laid the common foundation of pattern making, which was to be of great significanc e, not least for artists of the Arts & Crafts movement. In the book The Grammar ofOrname ntOwen Jones presents decorative elements from classical, medieval, and Egyptian art alongside the lslamic art of the Middle East, the art of Moorish Spain, and distant cultures such as Indian and Maori art. His book came to be utilised at virtually every school of design and architecture in the world. He was thus immensely significant for the developm ent of style and form throughou t the nineteenth century and we ll into modern days .

At Kulturen there is a never-end ing process to preserve, use, and develop our cultural heritage in al l our activities. During 2013 we continued several major restoration jobs in the museum grounds in Lund, made possible thanks to extra grants from Lund Municipali ty for five years. The Nobleman 's House is our biggest project. After the externa! restoration in 2012 we have now moved to the interior, where the work concerns accessibility, security, and preserving the character of the building. Now we are adapting the interior of the Nobleman 's House to our major new exhibition The World at Kulturen, which will open in spring 2015. Du ring the year we have also continued the work on restoration the Uranäs Loft House (also called the Dacke House), a task that will take many years . The work has been done in the presence of the visiters, who have been welcome to put questions to our carpenters . In addition, we have documented the Måketorp Loft House and drawn up an action plan for the renovation of the building. We presented nine temporary exhibitions in 2013, including a retrospect ive exhibition of the Scanian silversmith Lars Håka nsson and the exhibition The Cu/tura/ History of the Roma in Swe den, where visiters had the opportuni ty to meet Roma people in an authentic Roma caravan in our open-air museum. A new feature during the year was our P/ayfu/ Time Travets, which is a way to bring the settings in our open-air museum to life du ring four weeks in July. Our museum teachers had produced his torical narratives which they staged at houses from different periods in the museum grounds. At Östarp, our nineteenth -century farm in Sjöbo Municipali ty, we also continued this year with different theme days, and the work of turning Östarp into a cultu re reserve co ntinues. During 2013 we also took over the running of the Museum of Life in Lund and the Museum of Medical History in Helsingbo rg . A new exhibition of medical history will be produced in Helsingbo rg.

SUMMARIES

155

Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige Hedersledamöter och styre lse HÖGSTE BESKYDDARE

Hans Maj:t Konung Carl XVI Gustaf HEDERSLEDAMÖTER

Ek dr Margareta Nilsson Dir Lennart Nilsson Prof Hans Rausing Dir Bertil Hagman Civilek Martin Wiklund Dir Stefan Wiklund Dir Thomas Wiklund. STYRELSE ÅR 2013

Bengt L Andersson, ordf, vald av föreningen Annika Annerby Jansson, vice ordförande och au-ordförande, vald av föreningen Heidi Vassi, regeringens repr tom 130630, därefter Hans Bergfa st med suppleant Michael Matz Charlotte Wachtmeister, Region Skåne, suppleant Henning Schale Ingrid Jägerhed, Region Skåne, suppleant Lisbeth Lindell . Lars V Andersson, Lunds kommun, suppleant Zoltan G-Wagner Joakim Friberg, Lun ds kommun , suppleant Jon Helgason

Kjell-Arne Olsson tom 130612, därefter Lars Wetterberg, museichef Anki Dahl in, Gertie Eri cson, DIK, Lars Tedenbrant, Vision Suppleanter: Eric Hamilton, Gustaf Lorentz, Svante Lundqui st t o m 130612, därefter Lena Leufstedt, Lars Wetterberg t o m 130612, därefter Anne-Christine Kul lgren Arbetsutskott: Annika Annerby Jansson, ordförande, Bengt L Andersson, Lennart Prytz, Hanne Mannheimer, Anki Dahl in. Adjungerad till styrelsen: Agneta Dahlberg, se kr Revisorer: Bertil Göransson med suppleant Guilem da Silva Rodrigues fö r Lunds kommun, Uldis Skuja med suppleant Karin Björkman för föreningen , Göran Bengtsson med suppleant Anders Thul in t o m 130612, därefter Anders Thulin med suppleant Lisa Albertsson . VALBEREDNING

Gertrud E Bohlin, sammankallande, Lars-Erik Skjutare och Lennart Nilsson .

VALDA AV FÖRENINGEN: Lynn Åkesson,

Lennart Prytz, Karl-Axel Axelsson, Hanne Mannheimer, Gustaf Lorentz, Ca rl Piper,

2013 hölls, förutom årsmöte, 6 styrel semöten och 6 arbetsutskottsmöten.

156 KULTURHI STO RI SKA FÖ REN INGEN FÖ R SÖ DRA SVERIGE

Donatorer 2013 Gåvor till samlingar, arkiv och bibl iotek Ahlden, Marie-Louise, LUND Andersson, Siv Britt, YSTAD Arvidson, Jan, KALMAR Bauer, Margareta ENLIGT TESTAMENTE Bernstrup Nilsson, Sara, LUND Blixt, Marianne, HELSINGBORG Brumark, Eva, LUND Cederstå hl, Birgitta, MALMÖ Davidsson, Marianne, SIMRISHAMN Hallands Konstmuseum, HALMSTAD Hermelin Ullner, Elisabeth, LUND Hindfelt, Margareta, LUND Karlsson, Göte, SKURUP Lagercrantz, Michaele, LUND Lewenhaupt, Tonie, RYDEBÄCK Lindh, Roland, UPPSALA Moberg, Richard, HÖÖR Persson, Jane, LUND Queckfeldt, Hans, DUNSBOROUGH, AU STRALIEN Röda korset, LUND Schar ffenberg, Görgen, LUND Sparbanken Öresund, LUND Stegma r , Sanna, LUND Svenninger, Karin, LUND Söderber g , Bo ENLIGT TESTAMENTE Thulin, Anna, STOCKHOLM Öhman, Richard, TRELLEBORG Sm inkask av ljsug rö n ne fr it, 1700-tal, Kina (KM 28790).

DO NATO RER

2013

157

K ä ll o r Herre huset och tiden

Väga r för stena r, k a nel och ideer o f lndia through Alessan drini, Nunziat ella . 2007. " Images Human ist the Eyes of Filippo Sassetti, a Florent ine N . (red.) Mercha nt in the 16th Century ". I Harris, Mary Europe and Sights and lns ights: lnteract ive Images of

the Wider World. Pisa världen . Bernste in, William J. 2009. Hur handeln formade Stockho lm . 1972. I Asiatic Bodde, Derk, Chinese ldeas in The West. är även Studies in Americ an Educati on, nr. 3. !artikeln inawh tillgäng lig via: http://afe.easia .columb ia .edu/ch web/slO /ideas.p dfJ The Europe an Curtin, Philip D. 2000. The World and West: the Age of Chalfen ge and the Oversea s Respon se in Empire . Cambri dge. Västeur opeers Harrison, D ick. 1999. I skugga n av Cathay. möte med Asien 1400-16 00. Lund . Yu Huan: The Peoples of the West from the Wei/Ue by n A Third Century Chinese Accoun t Compo sed betwee rad [i 239 and 265 CE. 2004. Övers. och ko mmente till· arbetsv ersion I av John E. Hill. (Arbets ve rsionen lkroad/t ex ts/ gänglig via:http://depts .washin gton.ed u /si

weilue/ weilue. html I Ts e. 2007. Kn ight, M ichael, He, Li & Barthol ome w, Terese Twentie th Late r Chinese Jades , Ming Dynas ty to Early

Century. San Francisc o.

itet och

Nyberg , Kenneth . Bilder av Mittens rike: kontinu 1749förändr ing av svenska resenärers Kinaski ldringar 1912. 2001 . Götebo rg. medelt ida Salmine n, Lars. 1996. Att tappa tråden: om pärlor och kulturel la mönste r. Lund Tra cks. Brief Stein, Aurel. 1933. On Ancien t Central ·Asian os t Asia and Narrative of Three Expedit ions in lnnerm North ·Wester n China. London .

Frå n K a shmi r till Paisle y

its lndo-Fren ch Arnes , Frank. 1986. The Kashmi r Shawl and lnfluenc e. Woodb ridge. w. Blair, Matthe w. 2004. The Paisley Shawl. Glasgo -Europe an lrwin, John . 1955. 5hawls. A Study in lndo lnfluenc es. London . in the M oorcrof t, W. & Trebeck, G ., 2003. Travels Punjab. In Himalay an Provinces of Hindust an and the , and Ladakh and Kashmir, in Peshaw ar, Kabul, Kunduz Bokhara . 1819-1825. New Dehli. Official Reilly, Valerie. 1987. The Pa isley Pattern . The Illustra ted History. Glasgo w.

158

KÄLLO R

Stockho lm . Ahlberg , Sven Olof. 2012. Bevara betong en. darna. I Guldåke r, Aja. 2012. De efterlän gtade trädgår . Platsers historia . Kulturen s årsbok 2012. Lund dess ägare och Karlson , William . 1938. Kulturen s äldsta tomt, bebygg else från 1690-talet. Lund.

"Låt oss börja ta la om lejone t, djure ns konu ng." cture of the Frankfo rt, Henri . 1970. The Art and Archite Ancien t Orient. Harmon dsworth . f, bearbe tn ing Homero s. 1997. lliaden, övers. Erland Lagerlö lm. och inlednin g av Gerhard Bendz. Stockho Culture of Ancient Knapp, Bernard A . 1988. The History and Western As ia and Egypt . Chicag o. The British Ouirk, Stephen & Spencer, Steven . 1996. Museum Book of Ancient Egypt. London . egenart . 2. uppi. Säve-Sö derberg h, Torgny. 1970. Egyptis k Stockho lm . Boston Spa . Whitfie ld, Peter. 2001 . Astrolo gy: A History. OTRYCKTA KÄLLOR etruskis ka Larsson, Madele ine. 2003. Assyriska och iets ideolog i. bankett scener - visuella uttryck för sympos Klassiska C· uppsats i Antiken s kultur och samhällsliv, instituti onen, Lunds univers itet, Lund. INTERNETKÄLLOR original text, Plinius d .ä. Natura/ is Historia. Digitalis erad Digital komme ntar och översät tning utgiven av Perseus ity, Library, Gregor y R. Crane (ed.),Tu ft Univers http://w ww.per seus.tu fts.edu (2014 -02-07). Nostri Epiphanii, Sanctus Eph iphanius . 1588. Sancti Patris . Eiusdem in Ep iscopi Consta ntiae Cypri, ad Physiol ogum italisera d die festo Palmarum sermo. Antwer pen. Dig Badke, faksimil och komme ntar utgiven 2004 av David c.ca/Dig it / Univers ity o f Victoria , http://s pcoll.lib rary.uvi physiol ogum / index.h tml (2014 -02-07).

Resan till Egyp ten . Petrus Forsskål, Peter. 1950. Resa till lycklige Arabien Forsskåls dagbok 1761-1763. Uppsala . . En Hansen , Thorkild . 1964. Det lyckliga Arabien forsknin gsfärd 1761-1767. Stockho lm. sundhe ds forfiis . Haven, Frederik Christia n von. 2005. Min fra Den Frederi k Christia n von Havens rejsejou rnal arabisk e rejse 1760-1763. Köpenh amn.

Niebuhr, Barthold Georg . 2004. Carsten Niebuhrs liv. Köpenhamn.

Niebuhr, Carsten . 2003-2004. Carsten Niebuhrs Rejsebeskrivelse fra Arabien og andre omkringliggende /ande 1-11. Köpenhamn. Niebuhr, Carsten. 2009. Beskrivelse af Arabien, ud fra egne iagttage/ser og i landet selv samlede efterretninger. Köpenhamn.

Ricci, Matteo. 1942-1949. Storia dell'introduzione del cristianesimo in Cina. 3 volymer. Rom . Ruysbroeck, Wilhelm van. 2006. Resa genom Asien: från Konstantinopel till Karakorum, 1253-1255. Stockholm . Spence, Jonathan D. 1989. Matteo Riccis minnespafats. Stockholm . Stoltzenberg, Daniel. 2013. Egyptian Oedipus. Athanasius Kircher and the Secrets of Antiquity. Chicago.

Japansk estetik och teceremonin

INT ERNETKÄL LOR

von Ac henbach, N ora. 2011. Tee und len sind Eins .

Kirche r, Athanasius. China Illustra ta. Engelsk översättning av Cha rl es D. Van Tuy1. http://hotgates.

Hamburg. Crueger, Anneliese & Wulf. 2004. Wege zur Japanis chen Keramik . Berlin .

Holmberg, Pet ra & Myrdal, Eva (red .) 2011. J apan . Föremål och bilder berättar. Stockholm. Nyström, Bengt. 2003. Svensk Jugendkeram ik. Lund . Rousmaniere , Nicole (red.). 2007. Crafting Beauty in Modern Japan. London

Stenberg, Gaby. 2009. Ida Trotzig - min mormor, Japanpionjären . Lund. Trotzig, Ida . 1911. Cha -no-yu. Japanernas teceremoni.

Stockholm. Walter, Merle, m.fl. 2011. Keramik Cosmos Japan - Die Sammlung Crueger. Berlin.

stanford.edu/Eyes/library/kirch er.pdf (2013 -11 -0SJ

Världens alla mönster Hrvol Flores, Carol A. 2006. Owen Jones, Design, Ornament, Architecture and Theory in an Age in Trans ition. New York. Jones, Owen. 1856. Grammatik der Ornamente. London . Owen Jones og den islamske inspirasjonen. 2011. Uts tällningskatalog. Nasjonalmuseet, Oslo. Thomas, Abraham. 2010. Owen Jones IV&A Pattern). London.

INTERNE TKÄ LLOR Raku museum, Kyoto, http://www.raku-yaki.or.jp/e/ museum/i ndex.html

OTRYCKTA KÄ LLOR Samtal med Tomas Anagrius Samtal med Cecilia Kra itz

Jesuiterna, Kina och Europa Brockey, Li am Matthew. 2007. Journey to the f ast: The Jesuit Mission to China, 1579-1724. Cambridge, Mass. Edsman, Carl-Martin. 1970. Modern religionsdialog i 7600ta/ets Sydostasien. Uppsala . Findlen, Paula (red.). 2004. Athanasius Kircher: The Last Man Who Knew Everything. New York. Fletcher, J oh n Edward. 2011. A Study of the Life and Works o( Athanasius Kircher, "Germanus incredibilis ". Leiden. Glassie , Joh n. 2012. A Man of Misconceptions: The Life of an Eccentric in an Age o( Change. New York. Kircher, Athanasi us. 1667. China monumentis, qua sacris

qua pro(anis, nec non variis naturae and artis spectaculis, aliarumque rerum memorabifium argumentis illustrata. Amsterdam .

O'Mally, John W. et al. (red.). 1999. The Jesuits: Cu/tures, Sciences, and the Arts, 1540- 1773. To ron to. Po-Chia Hsia, Ronn ie . 2010. A Jesuit in the Forbidden City: Matteo Ricci, 1552-1610. Oxford .

Halsband med pärlor föres t ällande lo tusblommor,

egyptisk fajans, Egypten, Kulturen .

KÄLLOR 159

Fo to gr af er i år sb ok en Vivec a Ohlss on

OMSLAG, S 1-27, 30, 33- 61, 62 UNDERST-74 ÖVERST 77-85, S 89 TV , S 90-91, S 94-142, 144-148 ÖVERST, 150-157

Davi dDun er Marc us Ande rs Krag Carl Beng tsson Hans Bjurl ing

86 T V,

89 T H

s 92, s 93 S

148 N V

148 N H

BILDRÄTTIGHETER : s 28: AEG/IB L s 32: Briti sh Museu m Copyri ght © Th e Briti sh Museu m I Trustees of the British Museu m s 75: Copyr ight© The British Museu m I Trustees of the British Museu m s 86, 89: Fotogr afen s 92, 93: Copyri ght © Statens Naturh istorisk e Museu m Zoolog isk Museu m Köpen hamn Danma rk I Natura / history Museu m of Denma rk s 143 Victoria and Albert Museu m, London s 148 N v: Fotogr afen s 148 N H: Fotogr afen Övriga bildkäl lor: Kulture ns arkiv Övriga bildrät tighete r: Kulturen, Lund

1 60 FOTOGRAFER I ÅR SBOKEN

M umiemask, kartonnage, saitisk tid 664-525 f Kr (KM 32636).

Världen på Kulturen . Kulturen 2014. En årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige.