Issuu

KULTUREN 1983

En årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige

O mslagsbi lde r: "Supe omkring 1770", du kad i Herre husets utställnin g Inte riö r från Bosebo kyrka på Kultu re n Redaktion: Ande rs W Mårtensson, Britta Hamm ar, Astrid Söre nsso n och Claes Wahlöö Fotograf: Lars Westrup Uppl aga n ä r 28.500 exemplar T ryckt på 00 Be rl ings , A rl öv 1983 ISSN 0454-5915

Innehåll

6 Eva Nordenson Holger Crafoord in memoriam 8 Eva Nordenson Årets gång på Kulturen 17 Sten Bertil Vide Belysning i dialekternas ljus 25 Sigfrid Svensson Från talgdank till glödlampa 37 Oscar Reutersvärd Gösta Adrian-Nilssons mirakulösa solfångare 42 Lars Westrup Magnesium och fotografi 44 Cecilia Nilsson Antika oljelampor 49 Eva Kjerström-Sjölin Ljus och ljusstöpning i hemmen 61 Nils Nilsson Ljussaxen 79 Anders W. Mårtensson Gatubelysning i Lund efter 1863 94 Marianne Ekenbjörn Låt det bli ljus! 105 Britta Hammar I sitt rätta ljus 113 Gunilla Eriksson Ljus på bordet 126 Bitte Wengert Betlyktor 128 Claes Wahlöö Om elektrisk hembelysning 135 Maria Cinthio Lampor och ljus i det medeltida Lund 149 Claes Wahlöö Fyrverkeri 152 Claes Wahlöö Fotangelstakar 155 Maj Fehrman Fotogenlampan 165 Christina Lindvall-Nordin Optiska leksaker 172 Eva Kjerström-Sjölin Prima stearinljus 175 Bengt Hjelmquist Kulturkavalkaden 182 Jubileumsdonatorer 185 Redogörelse

Holger Crafoord 2517 1908- 2115 1982

Det finns ett talesätt som säger att konst föder konst. Begreppet kan vidgas till lydelsen - kultur föder kultur. Odlaren vet att för plantans växt , blomning och frukt krävs kunskap om jordmå n, klimat , näringsbehov och vidare stor uppmärksamhet och omtanke . Därtill behövs modet att använda sin fantasi, att ta risker. Holger Crafoord var en sådan odlingsman. Hans insa tser inom svenskt näringsliv , svensk forskning och inom verksamheten för Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige och Kulturhistoriska museet i Lund verkade befordrande för växten. Allt blommade och bar frukt under hans hand. När Holger Crafoord gick bort i brytningen mellan vår och försommar , två veckor före Kulturens jubileumsdag kändes förlusten av hans person obegriplig och djupt smärtsam. Holger Crafoord hade vid sidan av sitt övriga livsverk varit Kulturen till ett ovärderligt stöd under en hel mansålder. Han var medlem av styrelsen för föreningen från å r 1949, dess vice ordförande och ordförande i arbetsutskottet alltifrån år 1957. Trots sina övriga åtaganden , världsomspännande och betydelsefulla, fanns alltid i hans almanacka en ledig tid för sammanträffanden angående Kulturens verksamhet. Han brukade fixera den spörjande med sin blå blick och säga:"Det är klart att jag har tid för Kulturen , det är ju det finaste museet i världen " . Och man trodde honom . Det intresse han slösade på Kulturen bevisa r att kunskap och erfarenhet från alla områden , hur olika de än kan te sig, kan brukas i förening och verka nyskapande . Kultur föder kultur. Vi som haft förmånen att bli delaktiga av hans konstruktiva fantasi fick upplivande injektioner i vå rt arbete. Hans vitalitet och hans alltid sakliga och för oss ibland nyttiga dista ns gjorde problemen lätta att bära . På jubileumsdagen överlämnades av Holger Crafoords familj en stor penningdonation och Holger Crafoord var initiativtagaren till näringslivets jubileumsinsamling till Kulturen. Hur kunde vi tacka honom för hans outtröttliga stöd och hans generositet unde r så många år? Förtjänsttecknet Illis quorum tilldelades Holger Crafoord på jubileumsdagen - men för sent. Vi hoppas att han under sina verksamma å r kände hur mycket vi uppskattade hans person, liksom vår tillgivenhet och tacksamhet. Vi vet att han till fullo skulle förstått innebörden i orden Illis quorum meruere labores - till dem vilkas möda har gjort dem förtjänta därav. Eva Nordenson

EVA NORDENSON 0

Arets gang pa Kulturen

Till färgbilder I-V Naturligt nog var Kulturens 100-årsjubileum det nav kring vilket den största delen av verksamheten kretsade under år 1982. Som framgått av föregående årsbok var emellertid förberedelserna inför jubileet många och omfattande . Hela personalen hade sedan lång tid tillbaka i ett förenat krafttag inriktat sig på att få friluftsmuseets byggnader i bästa skick , att göra behövlig översyn av befintliga basutställningar och inte minst att förbereda nya permanenta och tillfälliga utställningar. Men verksamheten under året konce ntrerades inte bara på jubilee t utan det dagliga museiarbetet fick lov att ha sin gilla gång. Mindre , tillfälliga utställningar i egen och andras regi anordnades och dessa tillsammans med Kulturens sedvanliga evenemang gav den puls i verksamheten som vidmakthöll publikintresset under hela året. Två av dessa tillfälliga utställningar, båda med start på våren i Vita husets övervåning , visade modernt konsthantve rk i textil och keramik , material som av tradition tillhör Kulturens viktigaste samlingsområden. Bildväverskan Kirsten Hennix och keramiker Eva Sjögren , krukmakare i lergods och porslin, stod var och en för utställningar , där besökare n kunde uppleva den sköna och funktionella föreningen av traditionell teknik och modernt formspråk. Ett " nygammalt" tema diskuterades också på den i maj öppnade sommarutställningen i Östarpshallen under rubriken " Målat och ommålat" med en fyllig visning av sydsve nska a llmogemöbler och deras behandling , igår och idag . Så kom då äntligen den stora jubileumsdagen den 5 juni i mycket soligt och varmt väder och blev en festlig uppta kt både till jubileet och till den oförglömliga och vackra sommaren detta

I. H. M. Ko nun ge n öve rl ämn ar Kungl. Patri oti ska Sällskapets hedersgåva till antikva ri e Fred Allik .

år. Efte r kransnedl äggning på inte nde nte rn a Geo rg J :son Ka rlins, Sven T , Kj e llbe rgs och Be ngt Be ngtsso ns grava r inl eddes före ninge ns å rsmö tesförh a ndlinga r i Akade miska fö re ninge ns stora sal. Däreft e r vidtog jubile umsmötet i nä rvaro av före ningens högste beskyddare H . M . Ko nungen. Styre lse ns o rdföra nde landshö vding Nils Hö rj e l hä lsade de n talrik a fö rsa mlinge n vä lkomme n och e rin rade i några minneso rd o m de n stora sa kn ad a ll a Kulturens vänne r kände dett a årsmö te infö r fö rluste n av Kulture ns förre intende nt fil. dr Be ngt Be ngtsson och a rbe tsutskotte ts o rdfö rande dire ktö r Ho lge r Crafo o rd , me n uppma nade de nä rvarande att trots ve mode t fyll a dage n med tacksa mhe t och glädj e, såsom de båda sä ke rt hade ö nskat. Muse ichefe n o rie nterade därefte r, enligt gamm al sed vid å rsmö tet , fö re nin gens medle mmar o m Kulture ns pl ane rade ve rksa mhe t fram till våre n 1983.

2. Medle mm a r av Lund s stu dc ntså ngföre nin g framfö r e n mu sik alisk ku lturk ava lkad med tex t av Be ngt Hjelmq vist.

Fyra re prese ntante r för Kulturens personal med me r än 25årig tjän stgörin g vid institutione n , Fred A llik , Märta Lindström , Anders W. Må rte nsson och Astrid Sörensson mo ttog ur H. M . Ko nunge ns ha nd Kungl. Patriotiska Sä llsKapets hedersgåva såso m be lön ing för långvarig uppskattad a rbe tsinsa ts. D e t Assarssonska kulturpri se t utde lades till fil. dr Inge mar In gers och fröken Gert rud In gers för deras mångåriga och synnerli ge n förtjänstfull a arbete för skå nsk kultur. Utde lnin ge n av pri s och medalj e r avslutades med att utbildnin gs mini ste rn statsrådet Ja nErik Wikström i ett anförande betonade betydelsen av Kulturhi storiska före nin ge n för södra Sverige, tackade dess styre lse och överlämn ade förtjänsttecknet llli s quorum till fr amlidne dire ktör Holger Crafoo rd att bevaras av hans fa milj . Därefter var tide n inn e för uppva ktninga rn as långa rad med re prese ntante r för bl. a. stat , landstin g, Lunds kommun , Lunds universitet , närin gs li ve t , ce nt ra lmusee r i Norden , hembygdsrö-

Kulturen i Lund 100 år

(

,.r r r

r r r (

3. Det nyre nove rad e Bo rga rhuset so m frim ärke.

re lsen , före ningar , skånska kollegor och enskilda pe rso ne r. Gene rosite te n var öve rvä ldiga nde både i o rd och ha ndling. Många erkänn samm a o mdö me n, sto ra pe nningbe lo pp , insa mlinga r och andra gåvo r strö mm ade öve r Kulture n de nn a dag . Nä ra tre milj o ner fick före ninge n och dess muse um mottaga i samma nlagd summ a. En redogöre lse för giv are, olika insamlinga r och gåvo rnas art och ända mål fr ån he la jubile um såre t åte rfinns på ann an plats i denn a årsbo k . Efter de nn a i all a avseende giva nde programpunkt intågade medl emm ar av Lunds studentsångföre ning ikl ädda frack och shorts, dage n och väde rl e ken till ära , och framförde e n musik alisk kulturkava lkad med text av Be ngt Hj e lmq vist. Succe n va r give n , de n lundensiska bl andninge n av spexhum ö r , musik alite t , kvick poesi och fl äkten av nostalgiskt vemod fo rmade sig till de n första jubile umsakte ns fin ale grande. Från Akade misk a före ninge n vandrade he la sällskape t öve r till Kulture n , där tusenta le t medlemm a r och gäste r " ö rl ade " i parken medan Bleckho rne n , Lunds spelm ansgill e och Lunds re nässa nsensemble musicerade me ll an vita se rve ringstä lt och vä lansade gräsmattor. Programmet inleddes med att H. M . Ko nun ge n såso m förste besökare invigde jubileumsutställningen av stilh istoriska interiöre r i det nyre noverade Bo rgarhuset , som nu efte r 11

4. Monte r med fä ltm arskalke n Rutge r vo n Asche be rgs fä ltse rvis i Borga rhu se t.

fl era års möda framstod i all sin glans. Utställningen i husets bottenvåning inne bar att de n första etappen var avklarad i proj e ktet att i fr amtiden åte rställa de n gam la inredningen från Georg Karlins tid i samli ga vå ningar och därmed få e n kontinue rlig beskri vning av de n borge rli ga bostade n och dess bo hag från senmede ltiden fram till se ke lskiftet omkring 1900. De nyuppförda interiörern a väckte sto rt intresse och särs kilt uppm ä rksa mm ades de inramade tittskåpe n , inneh å ll ande ting från barocken , vilka med arkite kt Gösta Hillfon s hj älp arrangerats som tidstypi ska "stille ben". Trädgårdsfeste n fortgick unde r några soliga, molnfri a timmar med musik , så ng och dans i park och byggnader, besök i det nyrestaurerade Dekanhuset och på den mede ltidsa rkeologiska utställningen " Lund - kyrkorn as stad", ännu e n jubile umsutställning som ko mm e r att bli pe rman ent. Så var det tid för H . M . Konungen att "avsmaka e tt skå nskt nationa lmo nument ", d .v.s. en grandios spettkaka på två mete r , som rests utanför Textilhal-

5 . H. M . Ko nunge n p rovs ma ka r de n två me te r höga spe ttk a ka n.

le n . Sma kbite n utföll till be lå te nhe t och eft e r e n re pe titi o n av dagens va ndring med hj älp av de n nya mo de ll e n av Kulture ns hu s och a nl äggnin gar , uppställd i Vita huse ts e ntre hall , va r kun ga besö ke t och trädgå rdsfeste n till ä nd a. Hund raå ringe n Kultu re n hade, e nli gt sa mstä mmi ga uppgifte r , visa t sig frå n sin a ll ra bästa sida , sprudl a nde av vitalite t och ungdo mli gt festhumör. D age n d ä rpå uppre p ades progra mme t i vald a de la r fö r a llm ä nhe te n , åte rstode n av spettk a ka n sluk ades av glada ba rn och äve n om a rrangö re rna va r någo t matta va r ä ve n de nn a dag fes tlig och vä lbesö kt. Fira nde t avslutades med e n inspelning frå n Kulture n av Sve ri ges Te levisio n med A ll a n Schulm a n som p roduce nt och Lasse Holmqvi st som ko nfe re ncie r och kä nda pe rsone r ur Kulture ns hi stori a uppträdde såso m bi sko p Th o mande r , de n svenska gymn astike ns fa de r P . H . Ling, de n hedni ske hövdin ge n Bose m .fl . Unde r somm a re n förbe redd es höste ns jubile umsutställnin g som fick namn e t " Förr och fra möve r", förl agd till Vita huse ts

6. Modell av Kulture ns hus oc h a nl äggnin gar , gjo rd av Lars Sjösted t. Finns i Vita husets e ntre hall.

öve rvåning. Ett fl e rtal di skussionsmö te n med represe nta nte r från o lik a unive rsite tsinstituti o ne r hö ll s under året och utställninge n kom att utveckl as till ett sto rt sa ma rbetsproj e kt med Kulture ns antikva ri e Ba rbro Åstrand och tek n . dr Kri ster Wibe rg frå n Tekniska högsko la n i Lund so m kommissarier. Utställningstemat utgick från Georg Ka rlins motto Forntid-Framtid . Med Lund so m exe mpelgivare fokuserades åre n 1882 , 1982 och 2082. Olik a ämn en såso m a rbe tsliv , hushållnin g, hus och he m , ko mmunik atio n , idee r och ideo logier , le k och lust behandl ades. D essa te man åte rkom och åskådliggjo rdes i de tre tidsavsnitten . Utställningen öppnades de n 24 o ktobe r och tidpunkten erinrade om de n första visninge n av Kulturens sa mlinga r i Lund unde r samma månad å r 1882. Utställningen , som inn eba r ett styvt arbe te fö r alla de ltaga re ,

7. Kulturens nya vägled nin g utkom un de r hösten.

va r ett försök att ge e n tankeväckande o m än pri smatisk bild av Lund so m spege l av de sto ra förändringar sa mhä ll et ge no mgått under hund ra år med pe rspektivet vidgat mot framtiden . D e mest märkba ra förändringarna, såso m framgår av utstä llnin ge n , ha r skett ino m kommunik atio n och mathå llning: från det första ångloket till dagens fl yg , från de n första te lefo ne n till mikrodatorn , från hökeri och torgha nde l med loka la varor till snabbkö p med alla världens produkte r. Visionen av framtiden utfo rm ades med positiva förtecken av e leve r frå n Tekniska högs ko la n i Lund. Utställningen , som fått eko nomiskt bistånd frå n skilda håll , är be räk nad att fortgå unde r e n lång tid in på 1983. Under höste n utkom den i många å r efterlängtade vägledninge n över Kulture ns sa mlin ga r och anl äggninga r unde r redaktio nsskap av förste a ntikva rie Gunilla Eriksson. Bibliotekstjänst ägnade vägledningen e n mycket positi v recension med sluto rde n : " Kulture n är e tt mycket leva nde museum av rik si ntresse, vilke t även ge r denna lill a pä rl a till bok riksintresse". I Kulture ns årsbo k 1983 h.ar vi valt begreppet " Ljus" so m sa mlingsrubrik. D et är må händ a ett pre te ntiöst tema , i varje fa ll må ngfasetterat. Av de o lik a uppsatse rn a framgå r några av de

8. Eva No rde nson lä mn ade i nove mbe r må nad Kulture n fö r a tt bli che f fö r Ska nse n och he la perso nale n ö nskade he nn e lycka till med e n glad lunch . där ha tt va r ob liga to risk .

många infa ll svinkl a r ur vilk a ämne t kan be handl as. Vi ha r försö kt att besk riva både de sjä lvklara och de inte he lt näraliggande effe kte r so m ljus av o lik a kara ktär har och ha r haft unde r o lik a tide r. Som alltid i Kulture ns års bo k har ma n va lt att åskådliggöra uppsatse rn as ämne n med fö re må l och processe r hä mtade frå n Kulture ns sa mlingar och ve rksamh et. Som avslutning på de nn a sa mm a nställning vill vi på Kulturen va rmt tacka all a dem , som va rit oss be hj ä lpliga med att göra jubile um så ret till e tt sto rt och ljust å r i Kul ture ns hi sto ri a. För egen de l vill jag uttrycka min varm a tacksa mh et fö r de god a åren i Lund , då jag nu lämn ar poste n på Kulture n fö r att ve rka på Ska nsen i Stockho lm . Jag har haft fö rde le n att a rbeta tillsa mmans med e n skickl ig personal, e tt stö dj ande arbetsutsko tt och en ge ne rös styrelse me d Nil s Hö rj e l so m ha ndlin gs krafti g ordföra nde. Vida re med e tt viktigt och be tydande museum , värt all o mso rg och o mtanke. Jag ä r övertygad o m att min eft erträda re A nde rs W . Må rte nsso n med sin mångåriga kännedo m o m Kulture n och sina djupa kulturhisto ri ska och antikvari ska kunskaper ko mm e r att föra Kulturen mot ytte rliga re stabiliserin g och nya la ndvinningar . 16

ST EN-BE R T IL VID E

Belysning i dialekternas ljus

I äldre tid , när dia le kte rna ännu va r fullt levande , hade ma n i skilda tra kte r o lika be nämningar fö r samm a sa ke r och fö re tee lse r, ofta sådana som inte fö reko m i rik ssprå ke t. De tta gä llde också be lys ning och be lysningsmede l. Nä r ma n inte hade tillräckligt d agsljus, så fic k man skaffa ljusasett på ann at sä tt med hj älp av ljustänt , so m ma n fi ck av o lika lysedon . De n äldsta belysninge n var väl de n , som ko m fr ån gru van i den öppn a spi se n , d . v.s. själva e ldstade n. Me n man be hövde också be lysning i and ra delar av bostaden , i fä hus, loge och utomhus. D å to rkade man ljuseved , so m spingades, spinkades, späntades till spingestickor, lysestick or, ljusvedsstick or e ll e r fy rvedsstick or, fas t de senare användes också till att göra upp e ld i spisen med. På e n de l hå ll a nsåg man glasbjörk vara de t bästa mate ri ale t till lysesticko rna, me n ma n hade oft ast kådeved. De nna sp ra kade rätt b ra ibl a nd och kastade gnisto r. D ä rfö r hade ma n oft a e tt kar med va tte n som gni sto rn a föll ne r i, och dessutom sattes någon , so m inte hade något särskilt att gö ra , att passa stickan o ch skara av den fö rbrända stick eskaren, e n s. k. stick erykta. Lysesticko rn a bruk ade fäs tas i e n ställning, o ft a höj- och sänkbar. De n kallades stick estake, stick edalla, ljusdalta, lysekäring, pertek äring, ljusk äring, kådekäring. I Västbo i Småland hade ma n en lyseklämma för lysesti ckan på länsmansstolpen (hö rnsto lpe n) i de n ö ppna spisen . Sticko rn a - såväl lysesticko r som sticko r att göra upp e ld med - to rkades i se nare tid på e n stickehjälle, stick epall e ll e r stickerest ovanpå sättugne n. Lysesticko rn a e rsattes så småningom a lltme r av ljus. I bö rj an

I. Vaxstape lstä ll av järn fr å n 1700- oc h 1800-tale n. Fr.v. nedre rade n H 20.2 cm , Bocstad , Nott e bäc ks sn , Småland , KM 20.759 ; H 10 cm. Km 36.949 ; H 18. 1 cm , Skå ne , KM 12.043. Fr.v. öv re rade n stä ll kombin era t med e ldd o n med flintl ås , H 25.4 cm , Gärsnäs, Skåne, KM 4.662; H 22.2 cm, G lim å kra . Skå ne , KM 1.408. H 30.4 cm , Ble kin ge, KM 8.987.

var det väl huvudsa kligen i kyrk a n man hade ljus , altareljus och ky rkeljus . De se nare var bl.a . i Småland ljus so m varje familj hade med sig till julottan. Me n ma n hade give tvi s julaljus också he mm a. Ibl a nd formades de so m grenljus, tregrenaljus, tretaggaljus, klynneljus. Sedan man börjat ha julgran , so m i Blekinge också kallad es ljusgran , hade man give tvis julagransljus. Vanligen var det talgljus ma n gjorde , me n också vaxljus förekom , och det var a ntin gen stöpeljus e ll er forma ljus. Ett stöpt talgljus kallades ofta dank , talgdank, ljusdank, dangling, talgdangling. En klin edank var et t smalt ljus so m m a n kunde klet a

2. Vaxstapelstä ll av mässin g och trä fr ån 1700- och 1800-tale n. Fr .v. ned re rade n H 13.6 cm, mell ansve ri ge , KM 17.295, med vaxstape l KM 26.8 18; L 26.8 cm , Örtoft a , Skåne , KM 34.846; H 11.8 cm , Sve rige , KM 3 1.020; o m. Öve rst H 22 cm , KM 36 .562.

fas t på väggen , om så be hövdes. Ett smalt talgljus kall ades p erta , pråsa, p altaljus. En pissepråsa va r en tunn pråsa av då lig ta lg som rann mycket , men det kunde också vara e n pråsa so m inte bra nn lä ngre stund än att ma n hann kasta sitt vatte n. I Småland drygade de fa ttiga ut talgen med kåda och fi ck k ådeljus. E n so rts långa och smala vaxljus lindades på en sä rskild ljusstake och hö lls fas t med e n kl ämm a . Detta var e n vaxstap el. Liksom när det gä llde lysesti cko rn a bruk ade också ljuse n ibland ses eft e r av en s. k. ljusasitta, so m skulle snoppa, sny ta ljuset , d.v. s. klippa av den fö rkolnade dele n av veke n , ljusask aren, tånen, när den blev fö r lång. D etta gjo rdes med en ljusasax, ljusasnytare, vek asax . Det kunde också va ra någon o jämnh et i

3. Ljusprofeter , användes till små ljusstumpar som tryckt es fast på " profetens" piggar ell e r direkt i droppskålens botten. Pipförsedda "profeter" fungerade so m oljelampor. Vek e n lades i pipen och brann äve n seda n all talg smält ner. Ljuspro fete n kunde , som sy nes, sä ttas i e n lju ss take, s.k. pråsastake , e lle r hållas i hand e n vid tillfälli ga besök i förrådsrum o. dyl. Fr.v. av trä och mässing L 17. 5 cm , Ravlunda , Skåne , KM 56. 726 ; KM om profe t i ljusstake KM 47.358; av jä rnbl eck H 13.2 cm , KM 15.784 .

veken, en tjuv , som gjorde att ljuset brännde snett och rännde och som skulle rensas bort. Formaljusen stöpte man i en ljusapipa, ljwform, ljusastöpa, ljusastöpare, men när man gjorde stöpeljus hade man vekarna hängande på en ljusasticka , ljusaspeta eller på en rund skiva ljusastöpare och doppade dem ner i talgen. Vekarna var av ljusvekagarn , vekagarn, ljusgarn. I pråso r använde man ibland skättefallsveckar. Hur man behandlade vekarna beskrives från Skurup: Man tog ofta äfsingar, fältändar av väven till vekar. De snoddes mellan händerna och skulle sedan talbäras (basas i smält talg) , stryas (strykas) , reckjas (räckas) och jämnas ud (jämnas ut) med händerna för att inte lua sammen (löpa samman) ochfnurpa si (fnurra ihop sig). Man sade också i Skurup, att när talen borja tryda (talgen började ta slut) i stöpkaret och det började rångla o blyddra (bullra och bubbla) när vattnet trängde upp , så blev ljusen fnarreda och kopparreda (fnasiga och koppärriga).

4 . Tra nl ampor av järn oc h blec k fr ä n 1700- och 1800-talen. Dessa ku nde hä nga e ller sättas på en fot. se bi ld VI oc h I sid 26. Fr.v . ned re raden H 7.8 cm , Lund, KM 14.6 14; H 15.8 cm, KM 65.204; KM 50.859:89. Fr.v. övre raden H 27.5 c m inkl. krok . Brösa rp , Skåne. KM 33.816; H 13.8 cm. Sk ~111e , KM 33.429 :2.

5. Lyktor. Fr.v. prome nadlyk ta av järnbleck, tillverkad av C.P. A hl gre n , bleckslaga rm ästare i Lund , f. 1829, d. 1891 , H 57.8 cm, KM 32.864:2; hand lykta av trä , 1800- ta l, H 2 1 cm , Lund , KM 17.752; ha ndl yk ta av mäss in gsb lec k, 1800talets a nd ra hälft , H 28.7 cm, KM 40.422; ha ndl ykta av mäss in g, omkri ng 1800 , H 19.3 cm , KM 18.797.

6. Oljelampor av mässin g avsedda att hänga ell e r st å . Fr.v. 1686 , H 5.4 cm , KM 4.753 ; omkring 1850, H 53 cm, KM om ; 1800-tal , H 18.5 cm , Sve rige , KM 36.563.

Ljusen placerade man i ljusastakar. En sorts vardagsljusstake kallades i Markaryd för ljusknekt. Ljusaklämman eller ljusaprof eten var en ljusstake där ljuset klämdes fast i lagom höjd . Liksom man hade en lyseklämma för lysestickorna på spisstolpen i Småland hade man en lysekrok att hänga ljusstake eller hänglampa i. De äldsta lamporna var mycket enkla och oljan i dem var rova/ja eller tran, trana/ja, lysetran. Vekarna var av garn , men från Halland nämnes också märgen av vekagräs. Det var först med fotogenen man fick lampor som gav relativt bra ljus. Fotogenen kallades fotesje (n-et uppfattades som bestämd artikel) , förtisjen, foteskin, tända/ja, gasolja eller enbart olja. De första lamporna var mycket enkla , ofta tillverkade av bleckplåt , blecklampor , senare av glas. De hade en rund flätad veke , ungefär som en grov ljusveke, som gick upp i en lampetut, och de gav ett

7. Lykta av trä med gåspen nor. H 26 cm , Ös te rgö tl a nd , KM 10.764.

svagt ljus. En såda n la mpa kall ades glisa, glira, glora, plira, plirka, tatterlampa (tattarlampa) e ll e r glisemark (lysmask) , daggmask. De hade inget skyddande glas och slock nade därför lätt i luftd rag. I södra Småland kallades de skä mtsamt för paddelampor , för man kunde inte säga "padd a" uta n att de slocknade. När man seda n fick la mpo r med vävd veke var de antingen flatbrännare e lle r rundbrännare , och la mporna benäm ndes ofta efter vekarnas bredd so m mättes i linj er (1 linj e ca 2 mm) , 10 linj e rs, 14 linj e rs osv. Man hade a ntin ge n hängelampor, so m hängde i e n lampekrok , e ll e r stålampor. De senare placerades ofta på en svarvad träk ubb e .dyl. som kallades lampeknubb, lampefot, lampeblock, lamp ebord, lampestake, lampepåg. Den kall ades också lampedalla, me n e n såda n kunde också hänga ned frå n taket , och de nn a kall ades i Skurup också för tärna. Utomhus och i fä hus och a ndra utrymm en anvä nde man ly k-

tor. Innan man hade _lyktor med glas ersattes detta med horn , som var svagt genomskinligt , hornlyktor. Vanligare var hinnely ktor , där man i stället använde ly kteshinnor , d.v. s . mell a ngärdeshinno r från sla ktade nötkreatur . Även urinblåsor kunde tydlige n användas, ty därom vittnar ordet blärelykta. I lyktorn a anvä nde man i regel inte hela ljus utan ljusabitar, ljusastumpar, ljusasnäppar, ljusasnoppar, ändaljus. Så småningom fick ma n f årtisj enlyktor, ly ktelampor som fähuslyktor nä r ma n var i lagårde n , och ofta var det flädermusalyktor , so m hade en fl äde rmus so m fabriksmärke. När ma n tröskade otte tidigt på morgone n hade man e n e nke l lykta, laglykta, ofta e n lite n låda, som ljuset stod i. De n kallades o ckså lagskrämpa e ller ljuskista . Det hä nde att ma n stöpte sä rskilda logaljus i matstrupe n av slaktade djur , och man hade också kådljus eller beckljus. Vid fiske med ljuster hade ma n e n ljusely kta, ljuselampa e ll er ljustrelykta, och på finare åkvagna r hade man lanternor. Ibl and hade man de n e na lante rnan släckt , och den kall ades då på sina håll för blindly kta . Annars var detta ett na mn på e n ha ndlykt a, där man kunde skjuta en bleckpl åt för, så att ljuset inte syntes. Ett annat na mn på denna var tjuvalykta . När man skulle tända be lysningsmedl en hade ma n ä ldst stå l och flinta som antände fnöske, tinner, tönner e lle r kolat linne , som förvarades i e n fnuskeho, fnölask e lle r fnöltunna. Man hade också stickor doppade i svavel, svavelstickor, svavelspetor, och när sedan tä ndstickorna kom , så fick de överta dessa namn , men de kallades också tändspetor, rivstickor, rivspetor och nimmspetor (nimm =be händig). Så kom e lljuset , och man ta lade om lyseknapp (strömbrytare), lysestolpe eller ljusastolpe ( e ll edningsstolpe) och lysesnor ( e lledning inomhus). Me n då började också dialekte rn a försvinna. Uttalsformer ha r av utrymmesskä l i rege l inte kunnat a nges ut a n e n ko nstruerad rikssprå ksform ha r getts då så behövts. Materialet ä r hä mt at ur Dialekt- och o rtn a mnsa rkivets i Lund sa mlinga r fr å n södra Sverige.

SIGFRID SVENSSON

Från talgdank till glödlampa

Till färgbilder V I-V Il Min fader, född 1865, kunde i skafferiet, "spiskammaren ", i föräldragårdens boningslänga visa var på väggen man brukade trycka fast "pråsan", talgdanken, när man behövde lyse. Innan han ännu fyllt femtio år kunde han i samma utrymme vrida på kontakten till det elektriska ljuset. Jag har återkommit till detta exempel flera gånger i tidigare framställningar , helt enkelt därför, att det gjort ett så starkt intryck på mig. Det har gett ett åskådligt stöd åt uppfattningen , att folkminnen också kan vara något av fornminnen. Om talgdanken inte direkt avlöstes av glödlampan , så kan i varje fall samma generation ha mött båda . Den ort det här gäller är Löderups socken i sydöstra Skåne , idag mer bekant som Österlen . I fars hem stöpte man talgljus i en bleckform för två ljus i taget, men det fanns på andra håll formar för fyra eller fler ljus. " Till vardagsljus", har han berättat, "användes veke av blångarn , men skulle det vara litet bättre köptes ett slags mjukt bomullsgarn s.k . ljusagarn till veke " . Man hade också möjlighet att till ett " handelsställe" i byn leverera talg och mot en viss mellanavgift få ljus i utbyte. Här stöptes ljusen i stora formar för många ljus . I vissa hem höll man kvar det gamla sättet att doppa vekarna i ett kärl med flytande talg , man fick då " doppe-ljus ". På 1870-talet började man dock att mer och mer använda stearinljus (Nordiska museet , E.u. 12450). Men att ljusstöpning förekom under samma årtionde även i det i övrigt mer nyhetsinriktade motsatta hörnet av Skåne fram går av Hilma Clemenssons minnen från barndomshemmet Björka inom Hälsingborgsområdet. Också här användes då ännu " pråsor", som man fick när talgen inte räckte till längre för 25

1. Tranlampor av lergods. 1700oc h 1800-t alen . De kund e, som la mpa n i mitte n , stä ll as på e n fot. Till järnlampor a nvä nd es gä rn a e n svarvad träställnin g, s. k. lampekubb. F r.v . H 8 ,6 cm , KM 20.625; H 7.5 cm , KM 9.3 10 , fo t , KM 26.955 ; H 10 .6 cm , Fä rgaryd , Småla nd , KM 11 .750:2.

rikti ga ljus. Då doppades istä ll et de fl ätade veka rn a i de n öve rblivna massa n (" Kring kä rn a n" 13). Vår gå rd var e n vanlig bo ndgå rd , Bj ö rka dä remot e n mindre herrgå rd , me n i ingetdera fa ll et har bibeh åll ande t av ljusstöpningen orsaka ts av e kon o mi skt tvång. Det var det däremot för fa milj e n i det husma nshe m i Löde rups grannsocke n Borrby , so m Selma Frode Kristense n berättade om i sin märkli ga bok " Vid bru nn e n" . Här stö pte morm ode rn ljus och pråso r. Vekarna var av grovt skättefa ll sga rn , ta lge n kom antagli ge n från e tt får so m slaktats nä r det blivit för gam malt. Det fö re ko m alltså två slags " efte rbli ve nh et" . I de förstnämnda fa ll en var den orsa kad av de n bondetradition , so m föreskrev, att inte köpa nya tin g som självhushåll et sedan ga mm alt va r vant att skaffa sig ge no m egna produkter. I det fattiga husma nshemmet på utm arke rn a var det e n hård nödvä ndi ghet , som sträckte sig in i det nya se klet. Från gra nnhäradet Albo skrive r Ola Cappe lin , att ljusstöpninge n " var i de t närm aste bortlagd på 1870-talet, me n re dskape n funnos kvar". Det var i fiskeläget Kivik ; i de fa ttigare sockn arna in åt härade t var de i bruk se nare . Ytterliga re ett exempel på hur talgdanke n a nvändes ge r Signe Forsberg från Albo, när ho n berättar om "Ola Skeaman " , so m var så fin på att göra behändiga " fl öda-ske r" , d .v.s . skedar med runt bl ad att

2. Skomakare i arbe te . Fotoge nlampans ljus förstärk s och ko nce ntre ras på arbetsstyck et med hjälp av e n vattenfylld gla skula. Foto Moge ns Didrichse n.

skumma grädde (" flöde " ) med. Att skumningen kunde vara knepig med en vanlig sked vet ju var och en som levt före standardmjölkens tid. Signe berättar: " Det var inte lätt att utföra skumningen vid dåligt 'ljusasett', när mor smetade fast pråsan vid kanten av mjölkbunken". Samma författare ger också exempel på hur noga man var med att ett talgljus skulle utnyttjas till så att säga sista droppen. Det gäller " Celia färekvinga ", som kallades så för att hon mot betalning lagade (" färade " ) strumpor och kläder åt drängar och andra som saknade fruntimmershjälp. När Celia en kväll öppnade dörren för en gäst som visade sig vara på friarestråt, hade hon i ena handen " profeten eller ljusaknekten , en träpinne med tre nubbar i att sätta talgljusbite n på" . I Kulturens årsbok 1963 har Nils Nilsson avbildat en sådan " profet" och utrett hur den fått sin överraskande benämning . I S:t Olofs socken i Albo gjorde jag 1923 följande uppteckning: " Sämre folk (d.v .s. fattiga människor) hade inte råd att 27

skaffa någon talg. De hade en tallrik med tjära , som de lagt en veke av linne i. Ovanpå tjäran låg ett järnstycke, annars hade det glött i hela tallriken. Sedan kom tran . Då hade de lampor av lera, liksom två fat ovanför varandra. På det översta var en näbb , där veken låg. Sedan kom blecklampor som såg likadana ut. Veken gjordes av säv. Man tog märgen och torkade den vid kakelugnen . Det blev utmärkt. Hade de inte sådana vekar tillreds, gjorde de en veke av någon gammal trasa" . Sagesmannens berättelse om tjärtallriken grundar sig säkert på självsyn, men hans uppfattning om tjära som lättåtkomligare än tran är nog en missuppfattning. Vid kusterna kunde man själv koka tran av torsklever och fiskavfall. Saknades den resursen dugde en igelkott. Signe Forsberg berättar från Albo: " Riktig tran hade Nilla ej råd att köpa utan sådan fabricerade hon själv genom att en pingso , igelkott , fick släppa till livet. Den fl åddes och fettet smältes till talg , det blev tillräckligt ljusasett för den mörka stugan". Förekomsten av vekar av säv, "lampegräs", har utförligt utretts av Gösta Berg i en uppsats i Saga och sed 1980. De omtalas i 1700-talets resebeskrivningar och får " beröm" för att minska åtgången av tran. Hur hårt sparsamheten genomgående drevs i fråga om belysningsmedlen kommer också till synes, när en gammal lantarbetare i sina minnen berättar: "När det var månljust satt mor uppe om nätterna och kardade för att vi skulle spara på lyset". Men det var inte bara hos fattigman det sparades. Hilma Clemensson, ovan citerad , berättar från föräldrahemmet: "Till nattlampan i barnkammaren användes ett glas halvfullt med vatten, där ovanpå ett slags olja - troligen rovolja - och på den placerades ljusmanchetter av bleck med en veke i mitten som tändes. Sådana köptes färdiga i ovala spånkartonger. Det blev en tillräcklig belysning på natten". Detta var ingen uppfinning på Björka utan en tidigare vanlig anordning för nattbelysning; oljeförbrukningen var ringa och lampan släcktes automatiskt, då oljan var slut och veken nådde vattnet. Hilma Clemenssons skildring fortsätter:" Senare blev det ju fotogenlampor, en liten för nattbelysningen och många stora till de olika rummen ". Fotogenet hade kommit till Sverige på 1860-talet men hade 28

3. lnslagnin g av lju spake t på Lilj e ho lm e n. Träsnitt ur Svensk Familjejournal

1870.

ännu under det följande årtiondet en sparsam användning på landsbygden. Allt som i självhushållets dagar skulle betalas med kontanter betraktades som dyrt. Me n fotogenpriset a 76 öre litern var nog objektivt sett högt , vilket förklarar att pråsor och tranlampor behölls längre ä n vad man av deras ineffektivitet kunde väntat. När sedan fotogenet förbilligades - vid sekelskiftet var priset 14 öre litern - slog fotogenlampan snabbt igenom , dock med sparsamhet alltjämt som riktmärke. Ännu i min barndom i början av seklet fanns små handlampor med ett minimum av fotogenförbrukning. Vi kall ade dem för " plirkor" och tyckte i protest mot att ej få använda bättre , att de " lyste knappt sig själva" . Selma Frode Kristensen berättar: " Omkring 1904 fick vi en riktig lampa. En tiolinjers (m åttet på lampgl aset]. De t var e n e nastående hä ndelse. Bara vi hade fått lov att använda den , me n

4 . På Kilia n Zo ll s bil d " To rp e mi ll an Eksjö oc h Rödj e näs" läse r ba rne t i ske ne t fr å n brasa n meda n mo r oc h [a r [å r lju s frå n lyse kä rringe n, sti ck eda ll a n. Fle r uppspä nt ade sticko rs fi nns till ha nds lu tade mot borde t. Lave rin g. KM 8.824.

det skedde blo tt e n och anna n gång vid högtidliga tillfä lle n . E lj est stod den på d ragkistan [byrå n] och såg fin ut ''. Lampan va r e n gåva av en ung släkting, som till sitt brö llo p fått inte mindre än fe m lampo r till en blygsam bostad på två små rum . På bo ndgårda rn a va r lampo r av de tta slag i bruk åtskilliga år fö re se ke lskiftet. D e blev seda n allt ljussta rka re . E n mo tsvarighe t till vad då tioåriga Se lm a kä nde 1904 infö r fa milj e ns 10-linje rslampa upplevde jag sjä lv se na re (det måste ha va rit fö re 1914) i e n fa milj som fått e n la mpa med glödljusbränn a re d . v .s. fö rsedd med en glödstrumpa kring låga n . D e t va r i e n ha ntve rka rfa milj som även i övrigt lagt sig till med " köpstadsvano r". T ra nla mpo r har sä rskilt va rit i a nvändnin g i sydöstligaste Sverige. D et hö rde sa mm an med att dagli grumm et hä r uppvärmdes av en slute n sä ttugn , e n " järnka ke lugn", som eldades med to rv från sko rste nsrumm et , " ill are n" . Den gav bra värme me n inge n be lysning. Mats H ö rl e n låte r i sin bo k om Inge lstads härad sin sagesman be rätta : " På räckarn a över jä rnugne n li gge r " lampedalla n" . U nde r vinte rkväll arn a hänger de n på en spik i fö rsta

S. Stickeda ll or , s. k. lyse kä rrin ga r , i o lika mode ll e r av jä rn oc h trä, höj- och sä nkbara. Fr. v. KM 46.949 , KM 14 .6 14 oc h KM 4.4 IS:a.

bjälke n i närh eten av järnugne n. Den uppbär e n brinnande tran lampa av lera - det enda lyse vi har i stuga n vid de nn a tid " . Signe Forsberg ha r e n motsva rande sk ildring fr ån Albo härad av hur de t gick till när " Trued skräddare" och ha ns gesä ll er var på arbete i en gård. " Tidigt föll skymninge n på och då fö rfl yttade sig sk rädda rna o mkrin g lampeda ll an som hängde i takbjälke n . Lyset bestod av e n tranl a mpa , en le rbe hå ll are med snibb för veke n , som utgjordes av säve ns tork ade märg. För att erhåll a god be lysnin g hä ngdes unde r bj älk en e n stenkul a, som saml ade ljuset på en punkt" . De nna ovanliga refl e ktor var tydligen e tt surrogat för den vattenfyllda glaskula som är välbekant från äldre skildringar om sk räddare och skoma ka re. Vid sid an av tranl amporna fanns talgljus. D et var vid jul sådana togs fram , de var inte för vardagsbruk . Ola Ca ppe lin berättar om julaftonen : " När kvällen kom låg e n vit duk på bordet och stod två ljus i sina te nnstaka r med klippt och krusat

papper omkring. Det var högtidligt med ljus istället för den osande tranlampan . Ljusstakarna sattes sedan i fönstren under juldagarna" ("Gammal sed och tro i Kivik " ). Talgljusen kom hos allmogen att förbli en lyxvara avsedd för högtidsbruk. Ett exempel på värderingen fick jag en gång i Dalarna vid nedtagandet av en gammal stuga till Skansen. På gavelväggen i husbondefolkets inbyggda säng satt två märlor inslagna, vilkas användning syntes mystisk. En utfrågning gav vid handen , att här hade gårdens talgljus varit upphä ngda på en pinne för att ovanför mors och fars huvud vara tryggt förvarade. Liljeholmens stearinfabrik i Stockholm grundades 1839, men först under de senare årtiondena av 1800-talet nådde stearinljusen ut på landsbygden. Särskilt vid jultiden blev det då ett överdåd av ljus . Sparsamheten började vika. Det var som om man i jultid ville ta tillbaka något av vad man i ljusväg tidigare försakat. Liksom i Kivik ställdes också i min hemby ljus i fönstren . Det var mot landsvägen , kyrkvägen , och de tändes till glädje för julottefararna , men naturligtvis också för de n egna prestigen. Här snålades inte i jultid! Utanför sättugnens område har ma n i ä ldre tid haft e n öppen härd , som alltså förekommit i större delen av Sverige. Det var en eldstad som på en gång gav värme och lyse men krävde stor tillgång på skog. Med ved fick man andra flyttbara belysningsmedel än på slättbygden. För folket på Österle n började skogsbygden norrut redan i Albo . Härifrån har Signe Forsberg berättat om " Vispa-Kitta" (hon tillverkade och sålde vispar): " Den gamla gick till sängs vid sken av stickblosset , vilket lades på spisen och fick brinna tills det själv slocknat". Och om "Trued vaktepåg" säger hon , att ett viktigt arbete som anförtrotts honom i hemmet i backstugan var " att passa spåndallan" en höj- och sänkbar ställning, som istället för plats för en tranlampa hade en klyka , i vilken kunde klämmas fast en brinnande trästicka . Den flammande elden var människornas första ljuskälla när mörkret föll på. Tog man en eldbrand för att lysa sig med utanför ljusskenet från brasan var torrvedssticka n spontant uppfunnen. I det ovan omtalade husmanshemmet i Borrby hade man inte tändstickor till vardags. " Det var köpesaker och närmast lyx. Morfar späntade trästickor som han band i små knippen . Det 32

6 . Int e ri ö r fr r111 Blekin ge med e n inmurad ni sc h s. k . " lillfyr". i hu vudsa k an viind fö r be lys ninge ns skull. Fo to Sigfri d Sve nsso n .

hängde a lltid ett såda nt knippe späntsticko r vid spise ln . Man tog e n sticka , stack de n i to rvglöde n och fi ck e ld . Sticka n kunde användas fl era gå nge r" . De t kunde va rit e n av fa tti gdo m betin gad , lika spo ntan handling so m att lysa sig med ett brinn ande vedträ , me n fö rbe re de lse rn a att spänta sticko r och hä nga de m till to rk a nge r , att så gjo rdes av ga mm al traditi o n . Fö r to rrvedssti ckan hade ma n e n " spånda ll a", ofta kall ad " lyse kärrin g" . Sticko rn a kunde också sti ckas in me ll an vägga rnas stocka r e lle r kl ämm as fas t i in slagna hå ll are . Det fa nn s oc kså ett talesä tt , tvä rte mo t vad so m ova n nämndes som be rö m åt Trued , att om e n drä ng inte kunde slöjda e lle r i övri gt va r oföretagsam , så var han e n karl so m blo tt dugde till att hålla pärt an d .v.s . lysstickan . De tim rade boningshuse n var ofta dåligt isolerade med sto rt slöse ri av skog so m fö ljd . Me n för att kunn a reglera bränsleåtgången efte r be hovet av värm e e lle r lyse fa nns ofta i e ldstade n e n inmurad ni sch med egen rö kgå ng, e n s. k. lill- e ll e r ljusfyr. De n 2 - Kuhurcn 1983

,~.,

,'\

I ', I

I '

,. I

: ,

' ". ' ' '

"'.,.

' ...... ,

.:.

·-' ', /

•. '

7. Kurvo r visand e rägp ris (streckad linj e) och dagsverkspris 1865- 19 14. U r E. So mmarin , De t skå nska jordbrukets e ko nomi ska ut veck lin g 180 11914.

a nvändes i huvudsa k för be lys ninge ns skull , ibland kanske också nä r ma n ville skjuta till sko rste nss pj ä lle t.

På se nhöste n L914 kom e le ktricite te n till sydöstra Sk å ne , levererad av He msjö kraft a. b. med huvudko ntore t i Hem sjö i väst ra Blekinge. De t var ett 1906 bildat företag so m avsåg att utn yttj a vattenkraften i de västblekingska åa rn a och i He lgeå n . He msjö bo lage t ko m a tt få stor be tyde lse för ele ktrifie ringe n av öst ra Skå ne. För a tt kompl e ttera vattenkraften - 1911 var e tt besvä rligt regnfattigt å r - byggde företaget e tt å ngkraftve rk i Ka rlshamn . Och L9l3 uppfördes i To me lill a för de n e le ktrisk a in strume nte ringe n de t första uto mhusstä llve rk e t i Europa. Å r 1920 sa mm a nslogs He msjöbolage t med Sydsve nska kraft a .b. (Sydkraft) . De t var strategiskt kl o kt av företagsledningen att så tidi gt inrikt a sig på Ö ste rlen . Hä r fanns tätbebyggda bya r oc h bä rkraftiga jordbruk , so m kunde förb illi ga lednin ga rna och gara ntera sto r förbrukning. Ma n kunde hä r räkn a med att e le ktricite te n inte bara skulle tas i bruk för be lysning ut a n också för jo rdbruke ts sta tio nära maskin pa rk , alltså för tröskor , kva rnar för fodersäd , hac ke lse mas kin e r , pumpa r för vatten till kreature n e tc .

ELEKTRISK~TU I I

l . .

6 ~

b d

N:j}GO l'l.U)ll'IC.·

KR.o.9,.st>

N tr.l,'1 JAQN~ 1 Df

M• n,2. ,....;.~°:>ING

K.R2.0,so

KR.il)-

TIU..:IN'V'V\N.5- KRo 73-

N~$;.Z~ ~~NG

KR 0!l.O-

8. E le kt risk a rm a tur 19 11 . U r E A nd rc n . Bö hlmar ks.

Här fa nn s också resurse r äve n o m sa mtidigt sydöst ra Skå ne va r kä nt so m ett m ycke t ko nservativt o mråde. Om de t sa mm a nha ng som hä r ex iste rade säge r E mil Sommarin kl a rsy nt , a tt de god a förmö ge nhetsfö rh å ll a nde na på de n skå nska slä ttb ygde n frä mst to rde kunn a till skriv as "e n o msorgsfull fö rmöge nhe tsfö rvaltning so m gjo rts traditi o ne ll ge no m å rhundrade ns e rfa re nhe t o m väx lin gen av då liga tide r med go da". Me n hur kund e då e n så da n ge no mgripa nde och kos tsa m nyhe t so m e le ktrifi e rin ge n så snab bt slå ige nom 1914? Sett i sto rt hörde ge nombrottet sa mm a n med att även de n sydöstra de le n av de n skå nska slä ttbygde n vid 1800-ta le ts slut hasti gt påve rk ades av livsfö ringe n i städe r och sta ti o nssa mh äll e n. Å r 1894 hade socke rbe tsodlinge n kommit i gå ng hä r på o rte n och d ä rm ed hade de t blivit bättre tide r fö r la ntbruket. I min ege n situ at io n tog mode rnise rin ge n sig uttryck t. ex. i a tt jag uppfos trades a tt säga " pa ppa" iställ e t fö r "fa r" och a tt jag so m små po jke fotograferades med e n lös vit spe tskrage på min sa mme tsjacka. Äve n he minrednin ge n tog intryck av herrska psfo lks bostadsva no r. Me n på 35

Österlen var det dock inte belysningen som blev avgörande för hitdragandet av elektrisk ström utan det ovan antydda behovet av maskinkraft. Dagsverkspriset fördubblades gott och väl 18911914 och tjänstefolkslönerna ännu mer. Det hade börjat bli svårare att få arbetsfolk på grund av industrialiseringen , utvandringen, järnvägsbyggandet och tillströmningen till tätorterna. Tillkomsten av en organiserad lantarbetarrörelse och inträffade strejker kan också ha förskräckt: elektrifieringen var i hög grad arbetsbesparande. Den regniga hösten 1910 hade för östra Skåne betytt något av e n skördekatastrof som sitter kvar i mitt eget minne . Me n den fick dock endast tillfälliga verkningar. Det nya seklet hade i sin helhet inneburit förbättrade konjunkturer. Den försiktighet varom Sommarin talar i det ovan anförda citatet gav vika. Och genom världskriget visade sig elektrifieringen bli en god investering. Ett litet exempel inom det område som här är aktuellt är att fotogenpriset från 12 öre pr liter 1912 steg till 71 öre 1919. Som en kontrast till vad som relaterades i de inledande raderna ovan kan nämnas , att när författaren höstterminen 1914 började sin skolgång vid läroverket i Ystad fanns endast fotogenlampa i det förhyrda vindsrummet. Men efter skolans slut kom jag hem till en jul strålande i det nya elektriska ljuset.

Referenser Andren , E. , Aktiebolaget Arvid Böhlmarks lampfabrik 1872-1937. 1937. Berg, G. , Tranlampor och sävvekar. (Saga och sed 1980). Forssell, N. (utg), Liljeholme ns stearinfabrik 1839-1939. 1939. Sommarin , E., Det skånska jordbrukets e konomiska utvec kling 1811-1914. Skrifter utgivna av de skånska hushållningssä llskape n. 1917-1939. Svensson , S., Från gammalt till nytt på 1800-talets svenska landsbygd. 1977.

OSCAR REUTERSVÄRD

Gösta Adrian-Nilssons mirakulösa solfångare

På den stora utställningen över Fernand Leger och 1920-talsmodernismen i staden Paris museum för modern konst våren 1982 stannade den internationella sakkunskapen med häpnad och beundran inför ett skånskt konstverk. Det var en av dyrgriparna ur Kulturens väldiga samling av GAN-collager, " Apparat för magasinering av solljuset (marin) ", utlånat av Lundamuseet för att också vandra vidare till andra europeiska konststäder. Detta fantasiprojekt ingick i expon som exempel på epoken s maskinromantik. Det hängde vid sidan om Legers " Mekaniska element" och landsmannen Carlsunds " Röda maskinen " för att illustrera hur en riktning inom kubismen tyckte sig finna e n oupptäckt skönhetsvärld i teknikens stålglänsande rekvisita och av denna konstruerade en science-fictionmässig maskinpark på målardukarna. GAN :s representation på utställningen blev en återupptäckt för världspubliken. Som ung hade denna konstnär frå n Lund väckt uppmärksamhet på independentsalongerna i Paris men sedan glömts. Nu blev man påmind om en mästare, som stod i odiskutabel jämnbredd med de stora avantgardisterna i seklets första fjärdedel. GAN :s collage visade i blixtbelysning hans kongeniala anslutning till de radikala rörelserna inom diktningen och bildkonsten ute i Europa. Varje kännare på utställningen kunde alltså se " Apparat för magasinering av solljuset (marin) " som ett " poeme simultan " i dåtidens mening, där innovationer från fransk kubism , tysk dadaism och rysk konstruktivism smält samman till en helgjuten poetisk vision. Men vad som i ett följande ögonblick nästan slog nåck-aut på 37

publike n i Pari s va r de t fo rm a t , so m GAN tä nkte sig på solfå ngare n och a ngivit unde rst i bilde n . D ä r fi ck be tra kta rn a läsa: " Sk ala 1:1000000" . Kompositio ne ns hö jd på tre ttio ce ntim e te r multiplice rad med milj o ne n gav e tt ve rtik a lm å tt på 300 000 mete r , alltså precis tuse n gå nger höjde n hos de n jä rnko nstrukti o n , som reste sig inte lå ngt frå n utställningsbyggnade n , d . v .s. E iffelto rn e t! De tt a suve rä na bo ll a nde med no ll o r lede r associ a ti o ne rn a till futuri ste n Ma ja kovski , so m vid de nn a tid få tt sin diktsamling " 150,000 ,000" publicerad på fra nska i Pa ri s. O ch so m sä ke rt sluk ades av GAN . Nä r jag ser co ll aget ko mm e r jag oc kså att tä nka på de n ryska poete ns fö rsta tryckta poe m " Na tt ", dä r ha n besjunge r de sista so lstrålarn a och de ras spegling på e n fö nste rruta. De n frä msta in spi ra tö re n till de nn a me ta- me ka ni ska fa ntas i va r i all a fa ll G AN :s lä ra re i Pa ris, Lege r. To rk el E riksson ha r i e tt tidiga re sa mm a nh a ng prese nterat de n so lm agasin era nde appa rate n och i e n vä lfo rmul e rad sa ts på vi sat hur GA N i sitt coll age " o mva ndl a r mas kin e n till e tt poe ti skt väsen i mä nni ska ns tj änst". De tta ä r in ge nting a nn at ä n e n lydig till ä mpnin g av lä rare ns grundsatser o m måle ri e t och dess ko nfro ntati o n med de n fra msto rm a nd e te knike n . Mas kin e rn a va r e nligt Lege r skö na me n fa rli ga odjur . E n uppgift fö r ko nste n va r a tt upprä tta bala ns och ha rmo ni me ll a n de t me ka ni ska och de t mä nskliga , att vi sa de t skö na hos maskine n . So m e tt lite t tecke n på e levförhåll a nde t till Lege r se r jag G AN :s sätt a tt utfo rm a å ngutsläppe t ur a ppa rate ns solm agasin. De t ä r e n se rie av Lege rs kara kte risti ska , klo trund a rö kpuffa r. E n tredj e in spi rati o nskäll a va r Max E rnsts co ll age , so m visa des på e n utstä llning i Pari s 192 1. D ä r ställdes G A N in fö r e n öve rväldi ga nd e vä rld av fa ntasm agori e r , isce nsatta av de n tyska dadaiste n ge no m att hä nsy nslöst sa mm a nko ppl a o rga ni ska och te kn iska bildfragme nt. Av G A N själv fi ck jag ve ta varfö r ha n vid de nn a tid tillgre p co ll age t på likn a nde sä tt och unde r två å r kunde skapa e tt så e naståe nde sto rt a ntal mäste rverk i de nna applik atio nsme tod . H a n berä ttade a tt han öve rfö lls just d å av e n våldsam ström av poetiska in give lse r. Tack va re co ll agete knike n , dä r ha n snabbt klippte ut bit a r ur re klamtryck , tidskriftsillustra-

I. " Appara t fö r magasin e rin g av so lljuse t (ma rin )". co llage av Gös ta Acl ri a nNilsso n.

tioner, etiketter o.s.v . och komponerade ihop dessa, lyckades han fånga upp alla dessa bildideer. Det var i början av 1950-talet som jag fick intervjua konstnären fyra gånger. Vid två av dessa gled han flyktigt in på sina collage. Dessa besök hos honom på Bastugatan i Stockholm blev mycket speciella genom deras rigorösa precisering på minuten. Jag beviljades var gång en audiens på tre kvart och jag skulle genomgående infinna mig en kvart över tolv. "Då har jag min mottagningstid", betonade han. Under utfrågningen kastade han då och då en blick på sitt fickur, som han hade i västen. När fyrtio minuter gått, avbröt han mig: " Nu återstår fem minuter! " Och jag avrundade snabbt intervjuerna. När klockan slog ett reste konstnären sig ur stolen och jag fick tacka och gå. Jag trängde mig på GAN, som då blivit extremt människofientlig och egentligen inte tog emot besökare , för att få fakta om hans kontakter med Leger och Carlsund och om hans kreerande av kubistiska dräkter för svenska baletten och Stockholmsoperan. Och vid en av intervjuerna förklarade han alltså i förbifarten , när han var inne på åren 1922 och 1923: " Jag höll på att sprängas av ideer vid den tiden. Collagen blev min räddning . Jag arbetade dag och natt vissa perioder med att komponera mina collagearbeten." Den följande gången sköt han in som en parentes en intressant värdering, när han redogjorde för sin produktion under 1920talet: "Mina bästa saker under Parisåren var egentligen collagen ." GAN klippte gärna in rikligt med bokstavstexter i collagen. Tryckta på olika språk. Hans "Luftnavigeringens triumf" , som också lånades ut av Kulturen till Parisexpon , är helt franskspråkig . Solapparatens texter är på engelska och svenska , undantagandes de grekiska prefixen " Para " och " Iso" , som väl konstnären klistrat in för att ge visionen en vetenskaplig och esoterisk prägel. Och de båda engelska huvudrubrikerna " Specia lity" och " Universal" skall nog proklamera att detta är hans vä rldspatent. Själva beskrivningarna och instruktionerna är på svenska , beledsagade av pila r och utropstecken. " In " visar en uppåtriktad, trattformad reflektor, fylld av infångat ljus och i nedre regionen ser vi en " Behå llare", som magasinerar den svårtämjda varan.

Strax intill står uppmaningen " Tryck!" och en pil pekar på en knapp. Och nu släpps solljuset fritt vid "Ut", där det strömmar fram i ett divergerande strålknippe. Avgjort överraskade blir vi vid upptäckten att solapparaten manövreras av två gigantiska mänskohänder i metallblänkande stålmanschetter. Inför den svindlande skalan hos dessa fantomhänder kommer man att tänka på de orientaliska sagornas luftandar, som blixtsnabbt åtlyder sina herrars befallningar och flyttar palats och hela städer från ställe till ställe. Men här är det en fartygsmaskinists händer, som åtgärdar apparaten. GAN har inte förlorat fixeringen vid besättningarna på däck och bemanningen i maskinrummen. På vänsterhanden ser vi ett blått ankare tatuerat. Här fastslås nu att collaget utom att vara ett maskinrom antiskt drömmeri också är en " havsfantasi ", eller ordagrant en " marin ", som konstnären inom parantes satt in som temabeteckning i titeln hos konstverket. Man tycker sig nu fatta solmaskinens fulla mening , att alltså tydligen vara en fyranläggning, som lagrar ljuset om dagen och skickar ut det om natten . Och antagligen såg GAN i sin poetiska syn den kolossala solapparaten stationerad till havs på en plattform. För att positionen tänks långt från fastlandet och kontinenterna talar de högsjöfarande sjömännens nostalgiska sång, som konstnären textat kring uppsamlingstratten och som ackompanjerar solljusets inströmmande i den underbara ackumulatorn: "Far away from my native land , over th e trackless ocean. "

L A R S W EST R U P

Magnesium och fotografi

E tt stä ndi gt probl e m för de tidi gaste fo tografe rn a va r att få ljuset att räcka till fö r pl åta rn as svä rtnin g. E mulsio ne rn a hade ä nnu låg lju skä nsli ghe t , och de ko nstgjo rda ljuskä ll o r som fann s a tt tillgå va r inte till någon hj älp . Ma n va r i sto rt sett hä nvisad till a tt fo tografera i d agsljus. På 1860-tale t bö rj ade ma n kunn a fra mstä ll a magnes ium i re n fo rm och de t visade sig a tt de t hä r fa nns e n lös nin g på p ro bl e me t. När e n mag nes iumtråd a nt ä ndes , brann de n med e tt myc ke t ska rpt vitt ljus och nu bl e v de t möjligt a tt någorlunda be hä ndigt fo tografera på ställe n , som tidi gare krävt ka nske fl era timm a rs expo ne ring . På de tta sätt togs t. ex . fo tografi e r inuti C heopspyramide n . D e t fa nn s e me ll e rtid två nackd ela r som gjo rd e a tt magnesiumtråde n inte fick allm ä n a nvä ndnin g trots att de n ga v bra ljusutbyte. De ls va r de n myc ke t dyr a tt fra mställ a , de ls va r de n svå ra ntänd . På 1880-t ale t hade prise t på magnesium sjunkit krafti gt och nu hade ma n också ko mmit på a tt bl a nda magnesiumpulve r med e tt sy reavgiva nde ä mn e , t. ex . kaliumkl ora t , vilke t unde rl ä ttade a nt ä ndnin ge n . Efter de nn a fö rbättring kunde pulvre t fås att hasti gt bl ossa upp i e n krafti g bli xt nä r de t ko rn i ko nta kt med e n ö ppe n låga . Till sa mm a ns med ö kad lju skä nsli ghe t på plå ta rn a gav de tta i e tt slag he lt ko rta expo nerin gstider , l/30-1160 sekund. Ma n fi ck dock va ra noggrann med tillbl a ndnin gen ; o m propo rtio ne rn a bl ev fe la ktiga kunde pulvre t bli re nt ex plosivt. E n a nn a n o läge nhe t so m ma n fi ck d ras med , va r a tt e n sto r mä ngd rö k och aska spreds i rumm e t nä r bli xtpul vre t fö rbrä ndes , något so m gjo rde a tt po rträttfo tografern a va r å te rh ållsa mm a med a tt a nv ä nda de t. E tt stort a ntal bli xta pparater konstruerades nu på o lik a håll och med de mest skifta nde lösninga r på

a ntä ndningsmeka nisme n . På e nkl a re apparater bl åstes blixtpulve r in i e n spritlåga me d hj älp av e n gummibl åsa (s. k . pustlampor) , i mera avancerade kon struktio ne r kunde de t finnas magasin med tä ndsticko r so m a uto mati skt a ntä ndes och fördes till pulvret , det he la synkro nisera t med ka mera ns slutare. Vid se kelsk ifte t , då to rrb atte ri e t had e la nserats , började äve n e lektrisk a ntä ndnin g att a nvä ndas. Den e nkl aste a nord ninge n å a nd ra sid a n , var förmodligen de n so m visas på bilden. Papperspåsen med blixtpulver hä ngdes upp p å lä mpligt ställ e i rumm e t , man rev e tt lite t hå l i påse n för lufttillförsel och så tände ma n fyr på de n vita p appers re msa n , öppnade slutare n på ka mera n och inväntade blixte n . Nä r pulvret förbrännts stä ngde ma n åte r slutare n och ex po ne ringe n var kl a r. D e nn a e nkl a pulverblixt fa nn s a tt köpa ä nnu i slute t av 1950-talet och d å hade utvecklin ge n nå tt så lå ngt att pulvre t kunde påstås vara rö kfritt. Mot slutet av 1920tale t kom e n ny uppfinnin g - som byggde på e n id e framförd redan 1882 - att locka fotografernas intresse frå n magnesi umpulvre t , nä mlige n blixtl a mpa n . D ä rmed inl edd es e n ny era av blixtfotografering helt fri frå n besvärande rök moln.

CECILIA NILSSON

Antika oljelampor

När vi talar om belysning använder vi ofta ordet "lampa". Detta ord har följt belysningens historia , från fackla till elektrisk glödlampa . Det grekiska ordet "lampas" (av lampa , lysa) betydde ursprungligen "fackla", men kom redan före Kristi födelse att användas även för att beteckna "oljelampa'. Genom latinets förmedling har sedan ordet fått stor spridning i moderna språk. Under antiken begagnades alltså facklor och oljelampor, men även vax- eller talgljus som belysningsredskap. Eftersom tillgången på olivolja var god i medelhavsländerna blev oljelampor mycket vanliga. De kunde tillverkas i olika materi a l, de dyrbaraste i guld , de vanligaste i brons och keramik och det är framför allt lampor i sistnämnda material, som finns bevarade i stor mängd. En bidragande orsak till detta var bruket att skänka dem som votivgåvor till gudarna och som gravgåvor till de döda. Lampor av metall har smälts ner eftersom metallen var värdefull och kunde användas på nytt. Genom fynden i Pompei och Herculaneum vet vi att bronslampor varit vanliga i hemmen vid den tid då dessa städer förstördes. Förutom lampor har äve n ställ blivit bevarade , som visar hur man löste problemet att placera ljuskällan på lagom höjd . Några lampor ur Kulturens samlingar kan illustrera lampans historia under antiken, bild 1. De äldsta modellerades för hand och har formen av e n öppen skål, på vilken kanterna vikts in för att hå lla veken på plats , lampa 1. Sedan övergick man till att dreja skålarna i stället och göra allt större in vikningar , lampa 2. I östra medelhavsområdet tillverkades lampor som har formen av en trekantig hatt (cocked-hat lamp) , se lampa 3. Denna typ utvecklades sedan i Athen till den slutgiltiga form, som är utmär-

I. Övre rade n fr.v. lampa nr I oc h 2 fr å n Karthago. avsedd a för två vekar , 600ell e r 500- tale t f.Kr. ; nr 3 "cocked- ha t" ' la mpa fr å n Cype rn(?) , 500- tale t f.Kr. , KM 2 1.861. Mell a nrade n fr.v . gre kisk a la mpor av he ll e nisti sk typ. Lampa nr 4 drej ad , KM 27.895 a; nr 5 och 6 for mpressade med de ko r av fi ska r, fes to ng och bl ad i relie f, KM 39.574 oc h KM 25.364. Nedre rade n fr .v. rom e rska la mpo r. Nr 7 fr å n slut e t av re publik a nsk tid , KM 16. 393: nr 8 vo lutl a mpa , förs ta å rhundrad e t e. Kr. De ko r: Lejon so m öve rfall er hj o rt. KM 32 .573; nr 9 " firmalampa ", på undersida n signerad FORTIS , ca 100 e .Kr.

2. Hand tag till la mpa med tapp fö r till pass ninge n . KM 2 1. 7 14: Il . Fo rm pressad la mpa med tyd li g ska rv me ll a n över- och und e rde l. 400-t a le t e . Kr. KM 2 1. 765 .

ka nde fö r e n o lj e la mpa, nä mli ge n e n be hå ll a re so m är slute n med unda ntag för e tt påfy lln adshå l fö r o lj a n , e n pip (e ll e r fl era) med hå l fö r ve ke n och oftast e tt ha ndt ag , la mpa 4. D e nn a utvecklin g skedde ca 600-300 f. Kr. U nde r 200-ta let f.Kr. bö rj ade e n ny te knik a nvä ndas vid la mptillve rkninge n , nä ml ige n fo rmpress ning , som ö ppn ade nya möjlighe te r fö r de koratio n av la mpo rn a. Ova nsida och unde rsid a pressades då i fo rm a r var fö r sig och de båd a ha lvo rn a trycktes sed a n sa mm a n . H a ndtaget kunde eve ntue ll t göras separa t och passas till efte råt , bil d 2. G e no m fo rmpressning kunde la mpo rn a lätt fö rses med mö nste r i re lief och till e n bö rj a n bestå r de nn a utsmycknin g ofta av växtmo tiv e lle r linj ede ko r , som fö lj e r la mpa ns ytte rk a nt , la mpa 5 och 6, bild l. De t va r fö rst de ro me rska la mpo rn a , so m hade mittski va n på ova nsida n de korerad. De tta hä nger sa mm a n med a tt påfy lln adshåle t nu blivit så lite t a tt de n cirk e lrund a mittski van blev fri fö r de korati o n , la mpa 8. Fa ntas in få r nu myc ke t stö rre spe lrum , när de nn a la mptyp ko mme r i bruk vid ke jsa rtide ns bö rj a n . Mo ti ve n ka n vara av de t mest skifta nde slag , myto logiska e lle r po rnografiska , bilde r hä mtade ur dagliga live t e ller tea te rli vet och fr å n se na re tid kri stn a symbo le r . Några skä rvo r, so m uppges vara gräv nin gsfynd frå n

3. Skä rvo r av ro me rska la mpo r fr å n ke jsa rti de ns bö rjan. KM 2 1. 7 14:3. 6. 7. 10. 16.

Holste in , ge r prov på såd a na mo tiv. G re ke rn as fa ntas iskape lse r i djurvä rlde n , ke nta ure n och g ripe n , finn s på två av skä rvo rn a. Ke nta ure rn a so m var e n bl a ndning av häst och mä nniska, va r kä nda fö r sin vildh e t och sin förk ä rl e k fö r vin och ke nta ure n på la mpa n ha r just e n vin a mfo ra på axe ln . Gripa rn a va r fa be ldjur

4. E n av Kulture ns la mpor ha r fo rm ats efter ova nsidans fi gur . e n Eras , so m i ha nde n hålle r e n fack la so m se r ut a tt brinn a nä r la mpa n är tä nd . KM 32.575.

so m framställdes med ö rnhuvud , ö rn vinga r och lejo nkropp . D essa djur troddes bevaka guldet so m fa nn s någo nstans no rr o m skyte rn a bortom den d å känd a världens gränse r. Tea te rvä rlden har varit e n vanlig inspirati o nskäll a , so m de öv ri ga tre skärvorna visar. I antiken använde skådespe larn a maske r och komedins masker är ett o mtyckt motiv på olje la mpor, där ma n t.o.m. kunde utnyttja maske ns trattform ade mun som påfylln adshå l för o lj an .

Referenser Kjellbe rg, S. T. , Kulture ns å rsbok 1948. T he Athenian Agora : IV How la nd , R. H. , Greek Lampsand their Surviva ls. Princetown , New Je rsey 1958. VI Gra ndj o ua n C., Te rraco ttas a nd Plastic la mps o f the Ro ma n Pe riod. Princetown , New Jersey 196 1. VII Pe rlzwe ig, J .. La mps of the Roman Period. Prin cetown , New Je rsey 1961. Mercando , L. , Luce rn e G reche e Ro ma ne dell ' A ntiqu a ri o Co mun ale Ro m 1962.

Förlaga till affisch för utställningen "Förr och framöver". Akvarell gjord av professor Oscar Reutersvärd.

11 . 111. 1v

Bo rga rhusutställn in ge n: Inramade tittskåp , innehåll ande ting från barocken, vilka arran gera ts so m tidstypiska still eben.

G lim minge hu sinteri ö ren med fö remål fr ån tid en oc h en docka ifö rd en nysycld kopi a av en dräkt fr ån bö rjan av 1500- ta let.

Lampeda ll a med tra nl ampa av järn fo togra ferad i Skyttss tuga n , A ll moge hall e n . KM 735 oc h 20. 232 .

v11

Stickeda ll a , fot ogra fera d i Ble kin gestu ga n. KM 46.949.

Ljusstake av mäss ing frå n fö rra hälfte n av 1600-tale t med ljussax datera d 1608. KM 20.484a och KM 20.074.

v11 1

Ljussax ar av förgy ll d bron s fr å n tiden o mkrin g 1800. De n e na i form av två slingra nde o rm a r krin g e n kul a , KM 20. I0 I. , de n a nd ra med snopphus i form av ymni ghe tsho rn med fjäril , KM 20 .111. Ljussaxar av pol era t stål frå n 1800-ta lets mitt. l mi tten med deko r av blåa nlö pnin g oc h ma tte tsning, KM 19.248. De a ndra två med förgy llnin g oc h matte tsni11g , på de n nä rm as te e n bild av "S tockholms slott fr å n östra sid a n" . KM 20. 122 och KM 26.270.

" Ljusstöpa" av koppar. H 6 1.5 cm . G lim å kra , Sk å ne, KM 11.033.

EVA KJERSTRÖM-SJÖLIN

Ljus och ljusstöpning i hemmen

Till färgbild XI

Ljus var en nödvändighetsvara och en del av naturahushå llningen i allmogehemmen ännu under större delen av 1800-talet. Ljusen var ett " måste " vid de stora högtiderna , framför a llt vid julen samt vid barndop , bröllop och begravning. Me n även i va rdagslag be hövdes de som komplement till torrvedsstickor , tranlampor och ljuset frå n den öppna härden . Belysningssituationen vid 1800-talets mitt skildras så hä r av en bondkvinna från Österlen i Skåne . " Min mor född 1834 tjäna i Stiby prästgå rd 1854. Där stöpte de en mängd ljus av oxtalg ... Det är ju klart att prästen i de fina gemaken hade stearinljus ... men tröskemännen stod på logen och tröska vid skenet av en tranlampa . De fattiga hade endast tranlampor. Bönderna hade också tranlampor, men då det gällde kunde de tända talgljus ." Stöpning av talgljus ingick framför allt i julförberedelserna och de ljus so m gjordes då skulle räcka till nästa höst. Man visste av erfa renhet precis hur många ljus som be hövdes under det kommande å ret. Mängden ljus berodde dock på tillgången av talg frå n egna djur. I regel fick man vara mycket sparsam med talgljusen. Från mellansverige berättas att " man var mycket sparsam och försiktig att bränna ljus i onödan . Ljuset måste därför släckas så snart man klarat ... det nödvändigaste göromålet. Ljusen skulle räcka hela vintern och några stycken ligga kvar i ljuslådan i reserv om så skulle behövas ." Skildringar om hur talgljustillverkningen gick till i hemm en i olika delar av landet , finns bevarade i stor mängd i olika folkminnesarkiv. De flesta beskrivningarna är gjorda på 1930-talet av personer som minns ljusstöpning från sin barndom och ungdom på 1860-80-talen . Av uppteckningsmaterialet framgår att 3 - Ku lture n 1983

råvaran vid ljusstöpningen var talg från får och nötkreatur, ytterst sällan svintalg. " På hösten i medio oktober slaktades fåren och de som hade många får . . . kunde få mycket talg till ljus." Fårtalgen ansågs på de flesta håll vara den bästa. Om talgberedning på 1870-talet berättas följande från västsverige: "Talg blev vid slakt av nöt och får. När man slaktat och djuret var uppskuret plocka man av det feta som sitter på magen och tarmarna samt vid sidorna på djuret. Detta lades i en hackho och så tog man en skarp yx och hacka sönder allt det feta , så det blev en smidig deg. När det väl var genomhackat tog man det och lade det i en torr järngryta som ställdes över sakta eld att uppvärmas ... När allt i grytan var smält tog man det igenom ett durschslag och slog upp i burkar och fat, men i durschslaget blev grumset. Det fick ej vara i talgen. Nu fick det (talgen) vara i faten och bunkarna till det blev stelnat. Då togs det ur kärlen och nu var talgkakorna hårda som sten . . . Dessa talgkakor skrapades nu väl ... så bara den renaste vita talgen var kvar. D enna rengjorda talg smältes och stöptes till ljus ." Talgen fick oftast stelna i ett kopparkärl , ett lerfat eller en vid lerkruka. För att lättare få upp talgklumpen lade man ibland över kärlet " en grov träpinne vid vilken var fäst ett grovt snöre , som gick ner till botten av kärlet och i nedre änden av snöret var fästad en järnbit , en halv gammal hästsko eller dylikt. " Talgklumpen kallades ibl and talgkringla . Av denna skar man med kniv efter behov året runt flott till matlagning , till sårplåster och använde så mycket hush ållet tillät till ljusstöpning . Talgens kvalitet varierade beroende på var på djuret den var tagen . Plocktalgen som satt vid tarmarna ansågs vara sämst. " När man stöpte fina talgljus som skulle lämnas bort , så blanda man bivax i fårtalgen och det vart fina, riktigt galanta ljus ... en tredje del vax ihop med fårtalg gjorde att ljusen vart drygare , räckte längre och lämna ett klarare , vackrare sken" , berättas det. Två olika metoder användes vid ljustillverkning. Den ena var stöpning genom doppning av vekegarn i den smälta talgen , den andra var gjutning av ljus i olika typer av formar . Vekarna gjordes oftast av köpt bomullsgarn , men kunde även vara av hemspunnet fint lingarn. " Det fick aldrig vara skävor i garnet , ty då sprakade ljusen. " Inn an stöpningen snoddes garnet dubbelt

I. Ljusstöpnin gs kärl , gjo rt av e tt träs tycke. Mä rkt " 1765 PI D II D. " H 42 cm . Fö rvärva t 1895 i Sk urup , Skå ne. KM 9. 18 1.

till ö nskad längd och tj ockl e k. Ö glo rn a so m bildades träddes på lå nga träpinna r , s. k . ljusspeto r e ll er ljussti ckor. Vekarn a måste vara styva , anna rs blev inte ljusen ra ka. "En rund kaka och ett rakt ljus, det pryde r matmode rn i ett hus", hete r det i e n uppteckning. Man gned dä rfö r ve karn a med rå ta lg elle r med e n kl ädeslapp so m doppats i varm ta lg, tills ma n "styva t ve karn a. " D å kunde do ppninge n börj a. De n heta smälta talge n hälldes i ett kärl som fö rst till hälften fyllts med ko kh ett vatte n . Från Fä rs hd i Skåne be rättas att " ljuskä rna n ha r va rierat. Somli ga hade e ndast en kopparkel, and ra e n ba lj a, e n tredj e e n ga mm al rätt upps smö rk ärn a . Många hade dock i all a fa ll e n ve rkli g ljuskärn a av trä , uthugge n i en trästock , o mkring 50 cm hög , lik a bred . .. " Vanligast va r laggade smö rk ärn o r som kasserats. Särskild a ljusstö pningskärl gjo rdes ofta me d ova l ge no mskärning. Ju stö rre bredd kärle t hade , desto fl e r ljus kunde stö pas pe r speta. I Kulturens sa mlinga r finn s de fl esta typer av ljusstö po r re prese n-

2. Lju sstöpningskärl , s. k. " lju sstö por" ell er " ljuskärno r", blyglasera t lergods. Ri stade de korlinj e r på utsidan. De två bakre kärl en drejade so m cy lindrar, sam mantryckta till ova l fo rm oc h med tillskure n , oval bottenplatta påsa tt. Det främre kärlet med rund botten , dre jad vid are upptill oc h med kärlets öv re del hoppressad till oval mynning. T. v. H 35 ,5 cm , Broby , Skå ne , KM 11.034; i mitten H 40 cm , Sk åne , KM 18.786; t.h . H 36 cm , Skåne, KM 33.473.

3. S.k. "stöphjul " av trä med sju rund a träskivor med plats för ca 125 ljus. H 63 cm , Annelövs sn, Skåne , KM 42 .77 1.

4. Ljusstöpning med hj ii lp av "stö phjul " e ll e r "stö pbo rd". Sta rby sn , Skå ne. Fo to No rdi ska musee t.

terade, såväl laggade oval a träk ärl , stö por uthuggna ur ett sto rt trästycke, stöpor drivna i koppa r e lle r drejade i lera. De två se nare type rna fi ck beställ as hos tra ktens hantve rka re, medan träkärle n i regel gj o rdes i he mme n. Nä r ve ka rn a doppats i ta lgen hängdes speto rna på to rk öve r e tt par brödspett e ll e r dylikt och doppades ige n till man fi ck önskad storl e k på ljuse n . De t skull e gå fort , så inte talgen i kä rn an ste ln ade, me n änd å göras med lugna jämna rö re lse r. Det hette dä rfö r ibl and , när någo n neg djupt , att " ho n stöpte ljus" e lle r i Skå ne att hon " dippa pråsor". På många håll , särskilt där många ljus skull e stö pas, användes ett s. k. stöphjul. Från Småland be rättas o m e n ha ndl are i Mistelås socke n so m brukade göra talgljus till kyrk o rn a i tra kte n . Efte rfråga n på fä rdi gstö pta ljus va r äve n sto r frå n befo lkninge n på orten . " H andl are n ko m då på att a nvänd a vad han kall ade ett stöphjul , fö r att arbetet skulle gå lite mer maskinm äss igt till. Stöphjulet var e n cirk e lrund skiva av tunn a bräde r ... Run t 53

5. " Ljuskärn a", lagga t trakä rl med ova l ge nomskärnin g sa mt lju sspeto r. H 73 cm , Skå nes Fage rhult , Skåne , KM 46 .1 24 .

hjule t va r inskruvade 20 st kroka r. I va r och en av dessa krok ar hängde man träta llrika r. I vardera tallriken var in skruvade 8 kro kar. På varj e krok hängdes en ljusve ke . .. En pe rso n vred sa kta på hjule t och e n ann an do ppade . .. " Var eft erfråga n sto r , sattes ytte rligare ett stö phjul igång. Jämsides med stöpning av talgljus fö re ko m i he mme n också for mgjutning av ljus, ibl a nd so m e nda me tod , ibl and som e tt ko mple me nt. " Ifa ll eft e r julfö rrådets slut ljus behövde sporadiskt till ve rk as, så stöptes det i e n ljusfö rm a, ett bleck rö r. . . " Formarna va r gjo rd a av te nn , bleckplåt e lle r glas . Från Skåne be rättas att "Tattarn a ... gjo rde ljusfo rm ar av bleckpl åt , med två ljus uti som sutto bredvid vara ndra ... Tattarko no r gick omkring och så lde sådana på 1870-tale t". G jutninge n gick till så att vekega rnet drogs geno m form en , ögla n upptill träddes över 54

en liten pinne och nertill drogs veken ut genom ett bottenhål och spändes med en knut. Formen sattes i fin sand i en enkel ställning. Den heta talgen hälldes i formen och ljuset fick stelna i ett kallt rum. Formen doppades därpå i varmt vatten och ljuset lyftes upp med hjälp av träpinnen. Från Löderup socken i Skåne berättas att " hade ej kvinnfolken själva tid att stöpa ljus, så var där ett handelsställe borta i byn, som bytte med talg mot talgljus mot en viss mellanavgift ... På handelsstället stöptes ljusen i stora formar. Jag tror det var 48 st i en form .. . " De gjutna ljusen ansågs på många håll vara finare än doppljus . " Detta att använda form gick ju sakta , men det vart släta , fina ljus , som kallades stakljus och av vilka man gav till kyrkan , till s. k. bänkljus som sattes i kyrkbänken och i kyrkfönstren på julmorgonen i julottan." Från nordöstra Skåne berättas att " formljus användes till jul och andra högtidliga tillfällen" och att man lånade ljusformar mellan gårdarna . • Det fanns många regler att iaktta vid ljustillverkningen. " Ljusen stöptes helst om kvällen. Då skulle en inte få gå i dörren . För det skulle inte vara drag på något vis . Då blev ljusen dåliga. De kom att ryka . Om en hade snuva , så att det droppa ur näsan på en, så kunde en inte hålla på med ljusstöpning, för då kom ljusen att drypa. En skulle stöpa ljusen med andakt , för då blev de bäst ," berättas det från Värmland. Vid ljusstöpning i Skåne skulle de som stöpte " vara milda , så ljusen kunde bränna vackert , klart. Inte släppa någon fjärt , för då spraka ljusen. " När ljusen var klara putsades de med en träbit eller en kniv , bands ihop i knippor och hängdes i ta ket , på väggarna och även i spisen för att torka , " för var ej ljusen torra , utan det var vatten i dem , då spraka de och rök. " Ljusen skulle sen skyddas mot solljus, fukt och råttor och förvaras i jämn , sval temperatur för att ej krokna . " De lågo i ljusasken , en träl åda med skjutlock , bäst med papper mellan varje lager ljus . Ibland hade man torr fin hyvelspån som mellanlägg" (Östergötland). Från Småland berättas om ljuslådor " med två eller flera fack eller rum för de olika slags ljusen". Hade man inte någon särskild ljuslåda packades ljusen i byrålådor, kistor eller " korgar som hängdes på en spik eller pinne i taket på vinden. Då ansågs de fredade för råttor , som annars gärna höll kalas på ljusförrådet" (Blekinge). 55

6. Lj usstöpningsforma r. T.v . t räs tällnin g med 48 forma r a v te nn sa mt lös överde l med hål fö r vek a rn as upphä ngnin g. H 45 cm , Hörby, Skå ne. KM 25. 163. T.h. trä bo rd med 12 for mar av te nn sa mt lösa håll a re att fäs ta ve ke n i. H 67 cm , KM 56.85 1.

I regel tillverkades ljus i tre ell er fyra sto rle kar. Från Färs hd i Skåne berättas att " man gjo rde va nliga ljus vilk a användes till vardags, julljus sa mt pråsor. Julljuse n användes e nd ast vid he lgen på bordet samt i fö nstren , då de t va r julo tta i kyrk an. Man lyste upp vägen fö r de som var på väg till kyrkan." Julljusen gjo rdes tjockast. De skulle helst brinn a he la juln atte n. Oftast stöptes också ett par gre n ljus med tre e ller fl e r arm ar. Fö ruto m de vanliga ljusen " så stö pte man sma la ljus so m kallades peno r" (Västergötla nd) . Peno rn a, da nglin garn a e lle r po rlingarna, so m de också kall ades, doppades e nd ast ett få tal gånger i talgen och blev långa, blye rtssmala ljus. D e e nkl aste ljusen , dankarn a ell er pråsorna, gjo rdes " då det e ndast fa nns ett tunt lager av talg kva r i kärnan. Man hade en sorts vekar som var lite gröv re och dem drog man horisontellt fra m och åter tills man ·fi ck e tt tunt lager

7. Stö pning av fo rmlju s på Kulture n 1938. Ljuse n stöps i te nn for ma r uppsatta i e n träställning. KM 25. 163 .

8. Ljusstöpnings formar av bl eck frå n Sk å ne och Hall a nd , avsedda fö r gjutning av ljus i o lik a sto rl e kar. De n min sta fo rme n troli ge n avsedd fö r julgra nslju s. Fr. v. för 2 ljus , L 33 cm , KM 3 1.736; fö r 2 ljus. L 26 ,5 cm , KM 50.8 15; fö r 4 ljus , L 26 cm , KM 38.65 1; för 4 lju s, L 28 cm , KM om ; fö r I ljus, L30 cm , KM 66.230 ; för I ljus, L 34 cm , KM o m; för I lju s, L 25 cm , KM 20.876 ; fö r I ljus , L 11 ,5 cm . KM o m.

9. Ljuslådo r av trä med de nystöpta ljuse n pac kade i pa ppe r oc h hyve lspå n , T.v. L 62 cm , Kn äred , Ha ll a nd , KM 39.5 15. T. h. L 72 cm , To rup , Skå ne, KM 13.569.

ta lg runt ve ke n ." D anka rn a gjo rd es av de n sä msta magraste nöttalge n , som va r mest vattenbe mängd. "En sådan da nk hade man till vardags på bo rde t när ma n åt och de m tog ma n i lykta n ut i lagå rn ... e lle r ut på logen , när man skulle tröska o tta, och e n dank hade man råd att ge till e n fa tti g stackare till jul , ty det va r i a ll a fa ll ett ljus." D e mjuk a dankarn a och pråsorn a kl ämdes oft a fas t dire kt på väggen e ll e r bo rde t. Från Ravlund a i Skåne berättar e n sages man fö dd 1858 o m pråso r att " man kunde trycka in de m i vägge n och dä r sa tt de kva r tills de brunnit ne r. Man såg övera llt på dörre n mä rke n efte r pråsa n ." På de fl esta håll va r de t brukligt att va rj e fa milj skulle ha med sig ett ljus till kyrka n på julo ttan . Bruke t att hå ll a kyrk an med ljus va r e n kombinatio n av skatt och offergåva. Traditio ne n bj öd också att präste n , klockaren och kyrkva kta re n skulle ha ljus so m ett slags " lö n" från hushålle n i sockn en . H an skull e också ge ljus i julgåva åt de fa ttiga. Från Västm a nl a nd be rättas att "Fattigstu58

10. S.k. lju sholkar av trä för förvaring och transpo rt av ta lglju s. Överst L 23 cm , Gudbrandsdalen, Norge KM 7542. I mitt e n ho lk med upph ängnin gsanord nin g på baksidan , mä rkt " 1764 E IS,' ' fö rvä rvad 1884 frå n V. Göinge , Sk å ne, KM 2.556. Nederst ho lk av svarva t trä med fas tked jad propp , 1 35 cm , deko re rad med röda och vita målade band med tex ten : " En mo r så wäl so m Far de wid sit he mman bliwa , de har we l mer lius qwar fast de mi g et lius giwe r, det tar jag wel e mot med tacsa mh e t och går a t göra e t försök , om jag nå me r kan få." Troligen a nvä nd av Yästeråsdjäkne vid dennes sockengå ng under julhelgen. Skolgossar saml ade då in gåvo r i form av pengar , ma t oc h ljus hos allmogen för sitt unde rh åll. Västmanla nd , KM 19.278.

kärringar skulle ha åtminstone ett par-tre talgdå nkar , så det räckte över julhelgen . Och så kom spögubben , kyrkvaktare n , och han kunde göra ansprå k på ett ljus av en torpare och minst tre av en välke n bonden . Så hade man nån fattig som bodde på ägorna, och knekten .. . Så skulle tjän stefolket , dräng och piga ha ett par ljus , ty man skulle ha att lysa sig vid, när dom höll lekstuga i byn , i mellandansen , d .v .s. i dagarn a me ll an jul och nyå r. " Redan på 1860-70-talen tycks talgljusen i kyrkorna ha ersatts med fabrikstillverkade stearinljus. Från västsverige be rättar e n man : " 1870 var jag med min far till julotta första gången. D å var alla ljusen , åtminstone de vid bänkarn a hemgjord a . D et stod e n sky av rök i kyrkan och talglukten gav sig tillk än na. Något år 59

senare var jag även till julotta. D å fanns där köpta ljus. De gamla tyckte att det likna inte jul när talglukten och de rinnande ljusen på bänkarnas ryggstöd var borta. " Snart gjorde de fabriksgjorda stearinljusen sin entre även i hemmen, till en början som kuriositeter. "År 1875-76 börj ade man köpa ljus i staden Lund på stadsresorna dit. Det var verkliga klenoder sade man , då de lyste bättre ä n talgd ankar. " Från västsverige berättas att " de första köpta ljusen fick man i julklapp ·av garnhandlare i Göteborg. Det var på 1860-talet. " Från Skåne berättas att " Ryttmästare L. på Eriksdal i Sövde gav sina statare två stearinljus i julklapp på 1870-talet ... Folket fick nu skåda stearinljusen och det är klart att de som kunde , skaffade sig sådana." På 1880-talet , be rättas det " började man köpa hem stearinljus till jul och brände talgljusen när helgen var över. Det var blott i smågårdar so m ma n höll på och stöpte talgljus ända in på 1890-talet" (Västmanland). Stea rinljus och fotogenlampor tog, såvä l till fest som vardag , över talgljusens roll i he mme n. Unde r första världskrigets sista år fick dock talgljustillverkninge n en re nässans bl. a. på grund av stor brist på fotogen . I de hem dä r seden att stöpa ljus lever kvar idag, har de n kara ktär av julförberedelse, men färdig stearinm assa, paraffin och bivax ha r numera helt ersatt talge n.

Ref erenser Be rg, G . , Ljustillver kning i äldre tid. Liljeholmens stea rinfabrik 1838-1939. 1939. Kj ellbe rg, S. T. , " Vandrande scho la res efte r gåvor gå ... " Kulture ns å rsbo k 1942. Uppteckningsmaterial i Nordiska musee ts ark iv, inkomna som svar på frå ge lista NM 86. Uppteckningsmaterial i Lunds Universitets Folklivsarkiv. (Ci ta ten ur uppteck ningarn a ha r givits normalstavning nä r så be hövts)

NILS NILSSON

Ljussaxen

Till färgbilder VIII-X Ljussaxar förekommer som bekant litet varstans i hem där man har gamla saker och användes också i viss mån fortfarande , i synnerhet då man bränner hemstöpta !ju~. Men något verkligt omistligt redskap är det inte längre ; i och med att stearinljusen med sin självförbrännande veke blev vanliga frå n och med mitten av 1800-talet har ljussaxen blivit mer eller mindre överflödig. Ljussaxen hör alltså samman med bruket av vax- och talgljus. Sådana dessa ljus var beskaffade i äldre tid förbrändes nämligen inte veken i samma takt som ljuset, utan måste med jämna mellanrum knipas av. Fick den sitta kvar började den snart ryka och lukta illa, för att inte tala om att den kunde falla ner och smälta bort kanten på ljuset så att detta började rinna. Det gällde alltså att hålla efter veken och detta gjordes lätt och bekvämt med ljussaxen. Nu fanns förstås inte ljussaxar i alla hushå ll och även om man var välbärgad och ägde ljussax, var det väl inte alltid som den fanns tillhands utan i vardagslag fick man helt enkelt använda fingrarna. Man spottade väl på dem först men kunde nog ändå bränna sig ordentligt om man inte var tillräckligt snabb att nypa till om veken. Förfarandet är väl känt inte bara från folkliga miljöer utan i äldre tid även hos de högre stånden och finns belagt i åtskilliga litterära källor. Det berättas sålunda i e n komedie från 1600-talet om en dam som var så skinntorr att hennes fingrar tog fyr när hon skulle snoppa ljuset. Denna enkla metod påminner mycket om att snyta sig i fingrarna och man talade också om att snyta ljuset. Företeelsen har behandlats tidigare av Sven T. Kjellberg i denna årsbok för 1951 och behöver därför inte närmare utredas här. 61

I de fl esta kulturhi sto riska översikte r o m ljussaxa r fra mhålles med efte rtryck a tt ljussaxe n ä r e tt mycke t gamm alt redska p som finn s o mtala t reda n i Bibeln . Vad ä r de t d å so m de t talas o m i Bibeln ? Uppgifte rn a åte rfinn es i Moseböcke m a dä r de t på ett pa r ställ e n talas o m olika tillbe hö r till de he liga te mpe ll a mpo rn a. G å r vi till vå r va nliga bibe l finn e r vi be teckninge n ljustä nge r. Me n vad ä r e n ljustå ng? D e n he bre iska o ri gin altexte n ge r fö rkl aringen . H ä r ta las nä mli gen o m två o lik a slags tä nge r , de n e na med be tydelse n "snopptå ng" , de n a nd ra med be tyde lse n "griptå ng" . Fö r skö tseln av de he liga la mpo rn a i te mpl e n ha r ma n tydli ge n haft en tå ng för a tt klippa av de n fö rkoln ade ve ke n och e n a nn a n fö r att flytt a upp ve ke n efte rh a nd som de n fö rbrä ndes. Tä nger e lle r saxar som sva rar mo t bibe ltexte ns o rd finn s vete rlige n inte beva rade. N ä r Bibe ln o mkring å r 400 i sin he lhe t ö ve rsattes till la tin , de n be rö mda Vulgata , a nvä ndes i de a ktue ll a te xte rna te rme n e muncto rium i a nslutning till verbe t e munge re som be tyde r snyta, va nligen ifråga o m a tt håll a näsa n re n . Me n hur e tt e muncto rium såg ut ve t vi alltså inte. I de n spa rsamm a litte rature n o m ljussaxens hi sto ri a har ma n få tt nöja sig med a ntaga nde t att i de n må n ljussaxa r e ll e r -tä nge r bruka ts ino m vissa de la r av medelh avsvä rlde n , ha r de a ldrig blivit a llmä nn a inom de n rome rska världskulture n och efte rha nd fallit i glö mska. I väste uropa finn e r vi ljussaxa r fö rst lå ngt fra m unde r medeltide n . D e t finn s goda skäl a tt a ntaga a tt bruke t av de m utveckl a ts och spritts ge no m de n ka to lska kyrk a n , i a nslutnin g till bruke t av stöpta ljus i m ässorn a och a ndra cere mo nie r. Hur tidigt ma n skall rä kn a med att dessa redska p va rit i allm ä nt bruk ä r dock svå rt att fas tställ a . I No rde n hä rrö r de tidi gaste be lägge n frå n 1300-tale t . Till sa mm a å rhundrade dateras också de n äldsta ljussax som på träffa ts i Lund , bild 1. Fynde t gj ordes vid utgrävningar vå re n 1982 i kva rte re t Paradi s, på de t ma rko mråde intill Pa radisgata n vilke t tidiga re upptogs av "gaml a Pa to logen" . Ljussaxe n ä r mä rklig på fl e ra sätt , inte bara på grund av sin tidiga date ring uta n också som typ be tra ktad . På de sne tt avskurna skänkla rna sitte r ve rtik ala skivo r so m knipe r om ve ke n , meda n dä re mot inte någon be håll a re fö r de avklippta ve ka rn a finnes. T ype n är , såvitt vi ka n bedöma, mycke t ova nlig och visar a tt 62

1. Ljussaxar av brons , jordfynd fr1tn Lund. T.v. frå n kva rt e re t Paradis , 1300talet , KM 71. 700: 122 , t.h . fr å n hö rn e t av St. Söde rga tan -K a ttes und , 1400- ta le t? . KM 5.8 18.

ide n med e n skiva so m trycker till veken och so m se na re blir avgörande för redskapets utfor mning , förekommit redan vid denna tid . Ett par andra lundafy nd belyser fråga n ytte rli gare. Ljussaxe n t.h. på bild 1 påträffades reda n 1890 vid de s.k . kloakgrävningarna. Fyndomständigheterna gav inga möjli gheter till någon säker date ring me n Karlin har med lednin g av jämföra nde mate rial frå n kontine nte n bedömt den vara frå n 1400talet. Två fragment av nära nog exa kt likadana ljussaxar frå n andra grävningar i staden visar att redskapet förekommit i viss utsträckning i Lund. D essa ljussaxa r har ett fyrkantigt snopphus på e na skänke ln och en mo tsvarande fyrkantig skiva på den andra . H är finns alltså senare tide rs vanligaste typ fullt utbildad , låt vara med ett mycket sma lt och grunt snopphus. Om Karlins d ate ring ä r riktig, skulle type n so m sådan vara minst ett å rhundrade äldre än vad man i a llmänhet räknat med. Man har nämligen med led nin g av daterade exemplar utgått ifrån att ljussaxe n med fyrkantigt snopphus, som är föregångare n till all a se nare ljussaxa r , skulle ha 63

2 . Ljussaxa r av mäss ing . t.h . med lutspe lande kvinnorigur , t.v. med re nässa nso rn ament. 1600-talets förra hä lft. KM 29.530 och KM 12.337.

3. Ljussaxa r av mässin g med fyrkantigt resp. päro nfo rmi gt snopphus, i båda fa llen utfört i mö nsterpressad plåt. 1600- tale ts fö rra hälft. KM 20.073 oc h KM 29.534 .

4a. De talj av snopp hu s med Gustaf Il Adolfs bild , på lju ssax från mitt e n av 1600talet. KM 29.527 .

4b. Detalj av mönsterpressad dekor , på ljussax från 1600-ta lets förra hälft. KM 29 .542.

kommit till först i slutet av 1500-talet , bild 2. Det fyrkantiga snopphuset skulle då utgö ra en förbättring av e n tidiga re typ med päronformigt snopphus, bild 3. Enligt de nn a tolkning skulle den päronformiga typen i sin tur ha kommit till genom att man på e n " vanlig" sax med korta , svängd a skänkl ar sa tte en behållare för att förhindra den avklippta veken att fa ll a på bordet. Sådana små saxar ut an behållare finn s bevarade i inte så få exe mpl ar , me rparten från 1800-talet och veterligen in ga med säkra date ringa r till 1500-ta let eller tidiga re, bild 18. Att ge e n fullt rä ttvi sa nde bild av ljussaxens typutveckling enbart med utgå ngsp unkt från lund afy nden låte r sig naturligtvis inte göra. Nya fynd och forskningar kommer sä kerlige n att så smånin gom modifiera bilde n ytterligare. Så mycke t kan vi likväl slå fast att när ljussaxen unde r se nare de le n av 1500-talet börjar förekomma mera än enba rt som isolerade fynd finner vi två olika

type r so m av allt att dö ma ha r skild a ursprung: de ls e n typ med päronfo rm igt sno pphus vilke n ve rkl igen är e tt slags sax, dels e n med fyrk antigt snopphus som mera tycks gå tillbaka på någo n fo rm av tång med ve rtik ala skivo r på skänkl arn a . Båd a type rn a to rde ha utveckl ats fl era hund ra år tidiga re. Såväl de n päro nfo rmi ga som de n fy rk a ntiga type n ä r, a lltsed an de vid slutet av 1500-talet funnit sin fo rm , utrustade med e n pigg längst fram på de n e na skänke ln . D e n a nvä ndes till att peta upp ve ken med ifa ll så skulle be hövas och blir nu e n ståe nde detalj på alla ljussaxa r. Ifråga o m ko nstrukti o nen i övrigt finn s de t i huvudsa k två o lika utfö ra nde n , som är geno mgående fö r båd a type rn a . Den ena gruppe n av ljussaxa r är he lt utförda i gjutgods av b ro ns e lle r mässing med re liefde ko r på snopphuset och profil erin ga r på arm a rna . E n de l va ri a nte r fö rete r vissa gotiska stildrag t. ex . ifråga o m sno pphusets re li effi gure r , dä r Jungfru Ma ri a och and ra he li ga fi gure r fö re ko mme r o mväxl ande med re nässa nse ns o mhuld ade pe rso nifikati o ne r och myto logiska gestalte r , men i sto rt sett präglas type n av de n sistn ämnda stil en . Så lunda är a rm arn a oft a utformade so m ka ryatide r, bild 2. I de nn a grupp finn s också ljussaxa r utfö rda i öve rgå ngsforme r till re n barockstil. Bla nd de he lt gjutna exe mpl are n finn s fö r övrigt e n he l de l so m visa r sig va ra nytill verkninga r efte r ga ml a mode ller. D e har tro ligtvis ko mmit till unde r 1800-ta lets sena re de l då gamla ljussaxa r blivit e tt samlaro bj e kt. I de n and ra gruppe n ä r utföra ndet smide , antingen av jä rn med cisele rad de kor och smidda detalj e r , e ller av mässing med pressad de ko r och gj utna de talj e r , bild 3 och 4. Bland ljussaxarna av det sistnä mnda slaget är me rparte n mycket likart ade i utfö randet med sno pphus av tunn mönste rpressad plåt och arma rna skarvade till skä nkl arn a med gjutna profil erade hylsor. Det enhetli ga utfö rande t tyder på e n tillve rkning i sto r skala som med all sa nno likhet härrö r från de stora centra fö r mässings- och ann a n gulmeta llfab rik atio n som fa nns i fl era tyska städer som Niirnbe rg, Augsburg m .fl. En a na lys av fö re komm a nde signature r och märkninga r ko mme r sä ke rlige n att kunn a kla rgö ra fö rhållandet nä rm are . D e järnsmidd a ljussaxa rn a är långt mindre enhetliga , äve n o m

5. Ljussaxa r av jä rn , de n övre frå n 1600- tale ts börja n, KM 20.077 , de n me ll e rsta från 1600- tal ets fö rra hälft , KM 20 .079, de n ned re daterad 1596, KM 20.275.

6. Ljussaxar av järn från 1600-talets fö rsta hälft. KM 29.559 , KM 20. 078 oc h KM 29.558.

det äve n häribl and finn s vissa fas ta mode lle r. Snopphuse n ä r inte alltid fyrkantiga utan ibla nd rundade eller tre kantiga och skafte ns profile ringar variera r. H är möte r också många av de fo rme r som se nare ko mme r att bli vanliga , bild 5 och 6. Efter mitten av 1600-talet till ve rkas inte längre de n päronfo rmi ga type n av ljussax och de n fyrka nti ga fö rändras efte rh and . Från senare delen av å rhundrade t och bö rj a n av 1700-talet fö religger e n grupp som exemplifierar detta, bild 7. Sno pphuset är nu rundat elle r med klöve rbl adform ad profil , arm a rn a ä r tunn a med karaktäristiska slängar och he la redskapet är mycket lättare och smäckrare ä n de tidigare . T ypen finn s både i mässing och jä rn . F rån 1700-tale t i övrigt känne r vi e tt sto rt antal type r , varav de vanligaste känneteckn as just av det rundade snopphuset , i allmänhet ganska högt och smalt. Finge röglo rna är nu i rege l he lt slutn a, runda ringar e lle r något ovala. A rmarn a som fö rbinde r dem med skä nkl arn a är oftast me r e lle r mindre s-formade , me n varierar mycket ifråga o m de ta ljutföra ndet , bild 8. Nu tillko mme r också e n nyhe t som seda n blir e n självkl a r del på a ll a se na re ljussaxa r: de små fö tte rn a so m gö r att redskapet inte längre vil ar direkt på unde rlage t. Nyheten anses vara e n fö ljd av att ma n inte längre so m fö rut kunde ha ljussaxe n li ggande på ljusstake n , i och med att 1700-ta le ts ljussta kar inte lä ngre ha r de vidl yftiga d ro ppskåla r öve r fo te n som va rit vanliga tidiga re . Fö ttern a fö rhind rade då att bo rdduken fl äckades ne r av ljussaxe ns fe tt och sot. Å and ra sida n börj a r man vid de nn a tid också att a nvänd a sä rskild a bricko r att lägga ljussaxen på. Men fö tte rn a hade också e n ann an praktisk fö rde l: de t är lätta re att sticka fin grarna i öglo rn a och fa tta ljussaxen nä r de n inte ligge r platt mo t unde rl aget. Bild 8 visa r några variante r på en av 1700-tale ts va nligaste type r, som de te r sig i mässing. Dessa ljussaxa r är i e nlighet med det ovan sagda , i allm ä nhet utrustade med fö tte r , me n so m bilden visa r före ko mme r ett och ann at unda ntag från rege ln. E nkelheten i utfö rande t ä r påfall ande , vilket indire kt tyder på att ljussaxarn a unde r 1700-ta le t bl ivit betydli gt va nli ga re än fö rut och nu når utanfö r de högre stå ndens kretsa r. Dessa e nkl a ljussaxar har överensstämme lser i sina detalj e r som antyder e n viss standa rdisering, något som i ännu högre grad gä lle r deras motsvarighete r i jä rn , bild 9. R äffl o rn a på snopp-

7. Ljussaxar av mäss ing frå n slut e t av 1600-ta le t e ll e r början av 1700- talc t. De två i mindre format mö jlige n leksa ker. I o rdning fr . v. KM 20.085 , KM 20.086. KM 20 .084 och KM 20. 087.

8. Ljussaxar av mässi ng frå n 1700-t ale t. KM 17.747. KM 18.342 oc h KM 20. 095.

9. Lj ussaxa r av järn fr ån 1700-ta let. KM 23 .608 a. KM 2.513 , KM 34.087 och KM 4 1.824:2.

husets översida och detalj e rna i de s-fo rm ade armarn a åte rfinn es på o ta li ga exempl a r fr ån de nn a tid , 1700-talets senare hä lft. E n grupp av dessa är så pass enhe tli ga i utföra ndet a tt man måste fö rutsätta en inhe msk fa brikatio n i stö rre skala. I de nn a standardise rade grupp finn s också e n specie ll , extra lång vari ant , avsedd fö r ljuskro no r , bild 10. I de fl esta översikte r in o m det hä r o mråde t bruk ar det framhåll as att ljussaxa r i ro ko kostil ä r mycket sällsynta , trots att stile n i öv rigt så starkt har p räglat bo haget unde r 1700-talet. Kulture ns mate ri al unde rstryke r påståendet ytte rliga re. I he la sa mlin ge n finn s inte me r ä n tre ljussaxa r so m kan sägas vara he lt utfö rda i ro ko ko, bild 11. D e n ena är av mässing, de and ra två, som för övrigt är nära nog exakt lik a, ä r av förgy lld bro ns och tro li ge n av fra nsk tillverkning. D e n efterfö ljande e uro pe iska modestil e n Lo ui s se ize, har inte helle r haft så sto r betyde lse i samma nh anget , även o m det finn s betydli gt fl er ljussaxa r i de nn a stil än i roko ko, bild 12. Materiale t är jä rn ell e r stål med inl äggninga r av b ro ns e ll er mässing i 70

10. Ljussaxar avsedd a för ljuskro no r, 1700-talet s se na re hälft. KM 9.420 oc h KM 19 .245.

olika nyanse r , oft a i fo rm av bl o mste r och kransar so m ra ma r in meda lj o nge r med bl åa nlö pning. Vid sidan o m dessa raffine rade små redskap fann s unde r se nare de le n av 1700-tale t oc~så e n rad e nkla re type r av ljussaxa r. Ett par av dem är reda n beskri vna i det föregåe nde. En ann a n mycket va nlig typ represente ras här av bild 13 med ett exe mpl a r av mässing och ett av jä rn . Utm ärkande för dessa ljussaxar ä r de t ganska breda och låga sno pphuse t med slät öve rsida e lle r endast en fl ack hå lkä l, likso m de n påfa ll ande långa pigge n i spetsen . I slute t av 1700-tale t tillko mm er också vissa te kniska förändringar. So m redan nä mnts börj ade man nu utn yttj a stål vid tillve rkningen som alte rnativ till järne t. De tta hade väl före ko mmit tidi ga re, me n blir nu allmä nt fö re ko mmande, fö r att unde r de t följ ande århundrade t bli de t he lt do min erande mate ri a le t. Stålet mö jliggjorde ett lätta re, smäck ra re och mera e lega nt ut förande och nya form e r av ytbe handling som po le ring och fö rnickling. Dessa kombine rades ofta med o lika färgeffe kte r , va rom me ra i de t följ a nde. Nyhete rn a ko mme r vid de nn a tid från Engla nd , på de tta område lik a väl som inom många andra grena r av konstha ntve rke t , och e n mycke t stor del av ljussaxa rn a frå n denna tid ä r även tillve rkade i Engla nd. En ann an te knisk nyhe t från samma period är fj äde rn so m hålle r skänkl arna samma n . De n inne bär väl kn appast någon 71

11 . Ljussaxa r fr å n 1700- ta le ts mitt. De n övre av mässing. KM 20. 11 4, de n nedre av fö rgy lld bro ns , KM 12.336.

nämnvä rt ö kad effekt vid sjä lva sno ppn inge n, me n de n håller snopp huset slutet så att ve karn a inte kan fa ll a ur. På vissa tidiga vari ante r bestå r de n av en lång ra k utanpåliggande ske na , men det va nliga ä r a nn ars att den sitte r runt de n sa mma nh ålla nde nite n, ofta unde r e n vä lvd bricka med de korativ utsmyckning. Ti ll e n bö rj an är de t framfö r allt de enge lska ljussaxarn a so m är utrustade me d fjäde r , me n efterh and blir detta en a llmä nt fö rekomm ande finess . E n likn ande typ av fjäde rme ka nism fa nn s också på ett ann at slags ljussax so m fö re ko mme r unde r 1700-t alet , bild 14. Ege ntligen är detta inte någon sax, utan e ndast ett snopphu s med e n fjä de rbe lastad sidopl atta som öppn as geno m att man spänne r e n " hane" och som slår ige n då ma n tryc ke r på e n " va rbygel". A pparate n på minne r o m ett skjutvape n , i synn e rhe t vissa varia nte r som har en ko lv med skyddsbleck öve r varbyge ln liksom en pistol. E n de l av dessa appa rate r fö refa lle r vara tillverkade redan vid mitten av 1700-talet och i allm änhet tycks de vara av tys kt ursprung.

12. Ljussaxa r av po le rat stå l frå n 1700-ta letes se nare del. De n vä nstra med graverad de ko r, KM 20 . 104 , den högra med inl äggnin ga r av mäss in g och medalj o ng med bl åa nlö pning. KM 19.246.

13. Ljussa xar från 1700-ta le ts sena re de l, den nedre av järn , KM 24.396, de n övre av mässin g, KM 12. 176.

14. Ljussax med " meka ni sk t" snopphu s av stål med skaft av trä , 1700-ta le ts se nare hälft. KM 18 .353.

IS. Ljussax med kni vme ka ni sm av försilvrad mäss ing, 1800- ta lets börja n . KM 19 .252.

Med 1800-talet komm e r flera nya konstruktione r , i vissa fall kanske mera kuriösa än praktiska . En sofistikerad a nordnin g för att förhindra de avklippta vekarna att följa med ut när saxen öppnas, finner vi på en del engelska ljussaxar från århundrade ts början. Här finns en i snopphuset monterad kniv som med e n hävarm är kopplad till saxens a ndra skä nkel. När saxe n öppnas lyftes kniven och då skänklarna går ihop faller de n ner och stryker av veken från sidoplattan , bild 15 . Men även om det stora flertalet av 1800-talets ljussaxa r ändå tillhör de n normala grundtypen , finns hä ribland e n nästan ändlös rad av variationer i utförandet , dels ifråga om snopphuset , de ls armarna. Sålunda finn s det ljussaxa r med cylindriskt snopphus, kulformigt , äggformigt, lådformigt , hjärtformigt , i form av e n bokrygg, o.s . v. D ä rtill kommer a ll a variationer på de vanliga fyrkantiga snopphusen och de som har rundad e ller klöverbl adformig överkant, bild 16 och 17. De n dekorativa karaktäre n kommer även fram genom ytbehandlingen. Som ovan nämnts förekom det under senare delen av 1700-talet en typ av ljussaxa r med dekor av olikfärgade metallinläggningar och bl åanlöpning. Liknande färgeffekter kommer igen under 1800-ta le t , särskilt 75

16. Ljussaxar med cyl ind riskt snopp hu s, den e na av si lver till verkad av Stefa n Nöblin i Ystad 1828 , KM 65.478 , den a ndra av stål oc h målad sva rt med guldo rn a me nt , 1800-tal e ts förra hälft, KM 20.126.

17 . Ljussaxar av fö rni ck lat stå l frå n 1800-tal e ts mitt. KM 20. 12 1 oc h KM 18.359.

18. Ljussaxar utan snopphus . av järn . 170{}-1800-talet. KM 21.576, KM 37.909 och KM 23.608 b.

under årtiondena kring århundradets mitt. Genom kombinationer av förgyllning och/eller blåa nlöpning med polerade och mattetsade ytor företer dessa ljussaxar små utstuderade " färgbilder" som vanligtvis är anbrakta på snopphusets sida. Stadsvyer från exempelvis Berlin och Stockholm finns bland motiven , omväxlande med bilder av fåglar, hästar , blommor , stjärnor m.m., bild IX. Mycket mera vore att säga om 1800-talets ljussaxar , men utrymmet tillåter inte vidare granskningar i detta sammanhang. Det gäller för övrigt också Kulturens samling av ljussaxa r som helhet , där mycke t ännu återstår att undersöka och presentera. Samlingen torde vara en av de största i Norden. Grunden till Kulturens samling av ljussaxar lades , liksom ifråga om de flesta av museets föremålsgrupper , redan under de första decenniernas intensiva samlarverksamhet. De verkligt betydande förvärven gjordes sedan omkring 1910, då först en stor 77

samling inköptes från en privatperson i Lund och dä refter viktiga delar av Frohnes sam lin g i Köpe nhamn. Murmästare J. W . Frohn e, som för övrigt presenterat sina ljussaxar i en " kulturhistorisk Skitse" i Tidskrift for Industri , hade betydande samlingar antikt silver, brons, järn o.s.v. som auktionerades bort just det a ktuella året. Ett tredje större samlat förvärv av ljussaxar gjordes 1923 , då dela r av den Siljeströmska sam lingen inköptes på Bukowskis auktionsverk. Senare förvärv har väl inte medfört några väsentliga tillskott ifråga om typer och kvalite t i utförandet , men flera smärre samlingar ha r tillkommit , som är viktiga på grund av väldokumenterade härkomstuppgifte r.

Referenser Uppgifterna i Bibeln o m ljustä nge r återfinn es i 2 Mosebok , kap . 25:38 och 4 Mosebo k, kap. 4:9 . För tolkninge n av den he bre iska ordalydelsen tackar jag fil. mag. Ingma r Niklasson , Håstad. Övriga uppgifte r be trä ffande antiken har tagits fram av min ma ka fil. mag. Cecili a Nil sso n. Littera turen o m ljussaxa r ä r svåröve rsk ådlig , då den till öve rväga nde de l består av begränsade avs nitt , in sprängda i större arbeten o m äldre bel ysnings redskap. Nedan fö rteck nade titla r utgö r endast några av de viktigaste bland de fra mstä llnin ga r so m tar upp ä mn et. D ' A ll emagne , H . -R ., Histoire du lumin aire depuis l'epoqu e roma in e jusqu 'a u XIX siecl e. Pari s 1891. Benesch , L. E. von , Das Be le uchtun gswese n vom Mitt elalte r bis zur Mitt e des XIX Jahrhunderts. Wie n 1905. Berntse n, A ., Lys ag lysstell gjenno m I 000 år. Oslo 1965. E ri xo n, S., Mäss ing. 1943. Frohne, J . W. , Lysesaxe . Tidskrift for Industri . Köpen hamn 1905. Karlin, G. J: so n , Kulturhisto ri ska Museet i Lund. 191 8. Månsso n , K., och Åbe rg, G., Lyse i smide. Gislöfs smidesmuse um. 1981. Walle n , F. B ., Lys ag lysste l i norske kirk e r ag hj em . Kri stiania 1907.

ANDERS W. MÅRTENSSON

Gatubelysning i Lund efter 1863

I Kulturens årsbok 1950 behandlar William Karlson den äldsta perioden med allmän gatubelysning i Lund , 1813-1863. Under denna tid var det tranlampornas svaga och flämtande lågor som vägledde nattflanören på stadens gator. På kontinenten och i USA omsattes lysgaspionjärernas idoga experiment i praktiken. Baltimore fick gasbelysning redan 1802. I London byggdes det första gasverket i Europa för allmänt bruk 1812 och nyårskvällen 1813 brann gaslyktorna för första gången på Westminsterbron . Detta var alltså samma år , som Lund började med allmän gatubelysning dock i form av tranlampor. Göteborg var den första staden i Sverige som anlade ett gasverk. Det var 1846. Sedan följde Norrköping 1851 och i Stockholm tändes gaslyktor för första gången 1853. Norrbro och angränsande delar av Norrmalm var först, men 1860 hade samtliga församlingar blivit delaktiga i den teknologiska landvinningen. I Stockholm var det den franske ingenjören Jutes Daure som ansvarade för gasverkets uppbyggnad. Han levererade även ritningar till lykta, lyktarm av gjutjärn med S:t Eriks bild och stolpe med sidoarm . Lund och flera andra städer i södra Sverige , Ystad och Karlskrona, vände sig till Köpenhamn och anlitade föreståndaren för Gasverket där , Georg Howitz, för anläggandet av gasverk. Denne man hade för övrigt anlagt gasverket i Köpenhamn . Hösten 1861 var Howitz över i Lund "för att taga i ögonsighte förhållandena här på platsen , dervid han förklarat den för Gasverkets anläggning föreslagna plats , en del af westra lergrafven , synnerligen lämplig , enär denna plats förefinnes i nä rheten af jernbansstationen , hwarigenom transporter af effecter

för Gasverket underlättas; är belägen i det närmaste lika långt från stadens norra, östra och södra gräns, samt utom Dess numera bebyggda delar , har tillgång på vatten och i öfrigt är för staden kostnadsfritt disponibel." Dessa med flera andra uppgifter lämnade häradshövdingen A . Ripa , en av initiativtagarna i Lund , till dåvarande drätselkammaren i Lund, den 28 november 1861. En särskild kommitte utsågs och denna avlämnade ritningar och kostnadsförslag till magistraten den 15 oktober 1862. Den 31 oktober togs beslutet vid allmän rådstuga att följa gasverkskommittens förslag , som var liktydigt med Georg Howitz' kostnadsförslag på 132.000 Rdr. Arbetet med anläggningen påbörjades den 14 mars 1863 och den 15 oktober var gasverket färdigt och den nya gatubelysningen tändes för första gången. "Händelsen firades med en 'gasfest' på Knutssalen i stadshuset" , enligt Lunds Weckoblad . I det av Georg Howitz utarbetade förslaget ingick inte bara byggnader, apparaturer , mätare , behållare och rörledningar i stadens gator utan även 132 gatlyktor med ett medelavstånd mellan varje lykta av 160 alnar. Efterhand tillkom nya lyktor. År 1873 var antalet 156 och tio år senare 194. Man skilde på nattlyktor och aftonlyktor och tändnings- och släckningstiderna var reglerade i en särskild månskenstabell månad för månad alltefter tidpunkterna för mörkrets inbrott. Att månsken bidrog till att förändra antalet lystimmar framgår av såväl tabellernas innehåll som deras benämning. Från starten var uppdelningen mellan de olika lykttyperna så , att 32 lyktor brann på natten och 100 avgav sitt ljus endast ett begränsat antal timmar på aftonen. År 1873 fick 36 st. benämningen nattlyktor och 120 st. aftonlyktor och tio år senare brann 69 lyktor om natten och 127 om aftonen. Ansvaret för lyktornas skötsel åvilade fyra lykttändare, verksamma inom vardera ett distrikt. Av de 34 nattlyktorna 1871 skötte Jöns Andersson sex st. belägna i stadens sydvästra del, J. Håkansson tio st. i den sydöstra delen, Anders Svensson elva st., innefattande ytterligare en lykta som ägdes av Academien i den nordvästra delen och Lars Bengtsson hade omsorgen om åtta lyktor i den nordvästra delen. Lykttändarna hade att arbeta enligt följande instruktion:

1. Lykttä nd a rn a skol a i tillräcklig tid infinn a sig vid Stora Torget och på i T ä ndta be ll e n bes tä md tid börja tänd a e ll e r släcka sin a lykto r i d e n o rdnin g Inge ni ö re n bestä mt. All tändning och s läcknin g s kall ske så has ti gt so m mö jligt ; lyktt ä nd are få r derför e j lå ta a ndra pe rso ne r p å ga ta n gå sig förbi. 2. Sedan lykttä ndare afslutat tändningen i sitt distrikt ska ll ha n ge nast gå sa mma väg tillbaka ge nom he la distrikt e t och noga syna hvarje låga sa mt a fhj e lpa de fe l, so m hindra he nne a tt rä tt lysa. I d e nn a a ndra rond tä ndes de lågor , so m unde r första ro nde n möjlige n ej ve la t tä nd a , till sto ppade bränn a re uppre nsas med såg (hvarvid låga n bör nästa n stä ngas) illalysande lågo r hj e lpas till rä tta , lågo rna vridas i sin rätt a riktnin g, vattensäckar utbl åsas , fru sna ledningar .upptöas med sprit, lykto rn a slä nges noga (särski ld! botte nglase n i de nya lykt o rn a). U nder d e nn a rond teck na r ha n sig till minn es, hvilka lykto r fö lj a nde morgo n be hö fva re pa reras hos bleckslagare e lle r glasmästare e ll er hos In ge niö re n såso m felaktiga a nmäl as. 3. U nde r a ndra ro nde n ögna r ä fv e n lyktt ä nd a re n , hvilk a lyk to r behöfva put snin g. me n fö rst e ft er ronde ns a fslutnin g få r denna putsning fö re tagas. D e n ska ll göras så noga, att int e t so t elle r ore nhe t å något af lyk tans glas finn es. Ju bättre lyk tan hå ll es stängd , desto lä ngre hå ll e r sig lyk tan re n. Putsning få r vid nedskrufvad låga göras unde r bränntiden, på d e t lyktt ä nd a re n må få dagarna mera lediga. Lykttänd a re n bör e j gå fr å n sitt a rbe te för r , ä n ha n ve t sitt distrikt vara ut a n anm ä rknin g; ty för hva rj e gå ng , befogade a nm ä rknin ga r göras ö fve r lykt ors tillstå nd , ~ir lyktt ä nda re n förfallen a tt plikta. 4. D å rn å nske nstabell e n fö reskrifve r tändning se nare ä n Tändtabellen , infinne r sig dock lykttä nd a rne p å Tändtabellens tid å Gasverket för den hä nde lse In ge ni ö re n a nse r ex t rabelys nin g nödvändig. Likaså d å Må nske nstabell e n fö re skrifver släc kning tidiga re ä n Tändtabellen. Om In ge niö re n beordrat ex tra tä nd ning , me n unde r de n sa mm a klart må nske n inträ ffar , återvä nd a lykttä nd are ge nast till Gasverket a tt mottaga förh å llnin gso rde r. 5. För hvarj e försumm e lse af dessa fö reskrifte r e lle r fe l i a rbete t för ö fri gt äro lykttä nda rne unde rk astade de plikter, Inge niöre n bestämmer i de fa ll, d f1 ha n e j finn er a nled ning a tt för viss tid e ll er för a lltid afskeda den fe la nd e. Plikt e rn a tillfalla Gasverkets hj e lpk assa . 6. Lykttändarne äro i stad e ns tj e nst och böra särsk il d! de rför iaktt aga e tt passa nde uppförande så väl i so m ut a n sin tj e nstgörin g . Särskild! framh å ll as nyk te rhe t och höflighe t i ta l och svar (under fö rsta tä ndningsro nde n ä r dock förbjudet a tt tala med obehörige). - E ft er råd och lägen he t borde äfve n lykt.tä nd arne i a rbe te t vara snyggt kl ädd a (t. ex. i skaftstöflar utan träbo ttn a r me d invikta stroppar och e n snygg rock med skyddslappa r af lik a tyg fasthäktade å de stä lle n , som a f stegen nö tas och smutsas).

D å Georg Howitz inlämnade sin kostnadsberäkning bifogade han ett antal ritningar till anl äggning , d äribland även e n ritning på gatlykta, signerad G. Howitz och daterad 31 december 1862. Denna ritning , en akvarellerad teckning, visar en stolpe med 4 - Kulturen 1983

h ... X .

.·.

I. De n ursprungliga gas lykta n på Tegnerplatsen oc h vUgga rm för gasa rm a tur. Laverad origi na lritnin g av Georg Howit z. daterad den 3 1 dec. 1862. Kulturens arki v.

sexkantig armatur med enkel brännare , bild 1. Gasen släpptes på och stängdes av med hjälp av en hake på en stång som vred av kranen. Denna gaslykta tillverkades bevisligen enligt Howitz framlagda förslag. På äldre bilder av Tegnersplatsen från 1860talet omger fyra lyktor Tegnerstatyn och man kan med hjälp av förstoringsglas tydligt urskilja Howitz lykttyp. Själva armaturen ändrades efter några år till den fyrkantiga typ , som fortfarande kröner de ursprungliga gjutjärnstolparna på Tegnerplatsen. Enligt vad som kan urskiljas på en något oskarp bild från 1870-talet av Stortorget erhöll den äldsta trearmade kandelabern på torget armatur av den ursprungliga Howitzmodellen. Georg Howitz lämnade även ett förslag till lyktorna för väggmontage . Även denna tillverkades , men därutöver förekom en något förenklad version , framställd av Carl Holmbergs Me kaniska Verkstad i Lund. Denna firma framställde även en lyktstolpe , som kan identifieras på åtskilliga lundabilder. Om vi för ett ögonblick vänder tillbaka till den äldsta kandelabern på Stortorget , vars ena armatur för övrigt finns förtecknad 1873 såsom nattlykta , visar ett äldre bildmaterial , att de nna ersattes av en rikt utformad kandelaber med fyra sexkantiga armaturer. När detta ägde rum är ovisst, men förmodligen var det på 1880-talet. J & C. G. Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm har tillverkat densamma. Någon gång under det första decenniet på 1900-talet ersattes kandelaberns sexkantiga armaturer med runda , helt glasmantlade lyktor. Med detta nya utseende stod kandelabern på Stortorget fram till 1934 , då den togs bort i samband med att man på våren detta å r skulle lösa den allt mer växande trafiken på Stortorget genom att anlägga en trafikkarusell. Detta trafiktekniska påfund vållade omedelbara problem för trafikanterna och den snabbt växande kritike n bidrog till att man frångick arrangemanget. Det skulle emellertid dröja ända till 1972 innan kandelabern sattes upp igen. Denna gång med nytillverkade armaturer, rekonstruerade efter de ursprungliga sexkantiga. Kandelabrar har även funnits på Clemenstorget , Bantorget och Mårtenstorget. Clemenstorgets kandelaber förekommer på ett par bilder från 1900-talets början , bland annat på en bild där studenternas karnevalståg 1904 passerar Clemenstorget. Kande83

2. E n av de fyra gaslyk torn a på Tegnerplatsen med den fyrkantiga armatur so m efter några å r e rsatte de n ursp run gliga sexka nti ga .

3. Kandelabern på Stortorget med armature n rekonstruerad efte r den ursprungliga. Kandelabe rn återuppsa tte s 1972 efter att ha lega t deponerad på Kulture n sedan 1934 .

labern på detta torg liknar i sin uppbyggnad Stortorgets äldsta kandelaber. Må rtenstorget bör ha fått sin något oproportionerliga kandelaber 1912 eller å ret efter. Drätselkammaren hade under år 1910 fattat ett beslut om uppsättande av en kandelaber på Mårtenstorget, men beslutet verkställdes inte samma å r. Detta påpekades av ledamoten Waldemar Bulow vid ett sammanträde den 7 juni 1912, vilket tycks ha påskyndat ärendet. Kandelabern förekommer på bilder både 1920- och 1940-talen. De mest på-

4. Kande labe rn på Stortorget med runda, helt glasmantlade lyk tor. Lyktan på hushörnet t.h. sa ttes upp 1906.

kostade kandelabrarna placerades 1882 framför Universitetets huvudbyggnad . Arkitekten Helga Zetterwalls namn finns ingjutet i kandelabrarnas bas i likhet med gjuteriets namn , J & C. G. Bolinder , Stockholm. Akademiska föreningens södra ingå ng erhöll ett par flankerande vackert utsirade lyktor i ett tidigare skede. På bl.a. ett foto från 1870-talet avtecknar sig den ena lyktan tydligt och förmodligen är det samma lykta som ka n identifieras på J. Lundquists skiss frå n 1867 i vimlet vid lundastudenternas majfest på Tegnersplatsen samma år. För att återvända till den mera vanliga gatubelysningen ökade man antalet ljuspunkter stegvis och en påtaglig teknisk förbättring ägde rum 1898 då ett parti auerbrännare förvärvades för ca 2 000 kronor. Därmed infördes gasglödljuset i lundamörkret. Den auerska principen för ljusspridning innebar upphettning till glödning av ett cylindriskt nät , trådformig vävnad av eldfasta

5 . E n av kande la brarn a utanfö r uni ve rsite te ts hu vudin gå ng. Rit ad av arki tek te n He lgo Ze tte rva ll , 1882.

6. E n av de två ursprun gli ga gaslykto rn a ut a nför Akadem iska Fö re nin ge ns södra po rtal.

oxider (de n s. k. glödstrumpa n) , med hj ä lp av e n bunse nbrä nn are, varv id mycket starkt ljus åstadko ms. Vid de nn a tid e rsattes även flera av de äldre fyrkantiga och sex ka nti ga lyktorn a med de n runda , he lt glasma ntlade lykta n . Till sko tte t med de nya glödljusbrä nn a rn a var tyd lige n e j tillräckligt ty ga nska sna rt därefte r motio ne rade inspe ktöre n W. Hedemann-Gade i stadsfullm ä ktige om förbättring i gatubelysnin gen:

7. Två vanliga

type r av ga tu gas lykto r ut a nför domkyrkan. Båda type rn a märkli gt nog uppsatta ungefär sa mtidi gt vid slute t av 1890-ta le t. Fot o Lina Jo nn 1899.

"Fö r några år tillba ka mo tio nerade un de rt ecknad o m e n ö kad ga tube lysning, men motionen afslogs, därför att gastillgånge n vid stade ns gasve rk va r knapp vid de n tidpunkten. Nu , seda n ny gaskl ocka blifvit byggd och skä le t till mo ti o nens a fslag blifvit undanröjdt, a nh å ll er jag a tt å te r få uppt aga mot ion e n i fråga. Vi hafva i fri skt minn e , huru blodiga gat ukrava ll e r kunn a förekomma i vår stad , och jag tror e j he ll e r någo n jä fva r , a tt vi ä nnu äga e tt betydande a nt a l s.k. ligapojkar, till hvilk as upp fos tra n jämvä l ta rfvas mera uppl ys ning. At t blifva förfördelad och genom bristande belysning hind ras a tt iak tt aga , huru den a nfa lla nde ser ut , är här i stade n e n ga nska vanli g företeelse. Lik a oa nge nä mt ä r det att a f vår po li smyndi ghe t få erfara , huru besvärligt, för at t icke säga omöj li gt , de t ä r a tt på e tt tillfredsstä ll a nd e sä tt bestrida na tt beva knin ge n. Kn a ppast behöfver jag påpeka, huru mörkre t på gato rn a kan fö ra nl eda o lyckshände lser , huru det ka n unde rl ä tt a fö r vår stads un gdo m a tt obe mä rkt vandra e n förbjuden väg . E ndast ge no m ökad be lys nin g kan nödig snygghe t och o rdnin g åstadko mmas utanför vå ra restauranter och på åtski lli ga o ffe ntli ga platser. Butikernas stä ngning klockan 7 e ft e rmiddage n har oc kså i mycke t hög grad min ska t uppl ys ninge n på e n timm e , d å sta rk trafik ä r råda nde. Huru betydande den a llm ä nn a trefnaden ö kas ge no m en god belysning å ga torna , be hö fva vi sa nn erli ge n ej resa lå nga vägar fö r a tt beak ta . oc h jag vågar a nse det fö r e n nödvä ndighe t , a tt vi i någon m ån följa med ut veck linge n af gran nstäde rn as ga tube lys nin g. o m vi icke vilja . att infl yt tninge n af eko no mi sk t

f,.

8. Gaslykta med fyrk a nti g armatur på Kyrkoga ta n . Foto A. Korfitze n o mkring 1896.

väl situerade pe rso ne r skall aft aga . Då vår stad ha r så mycket godt att bjuda på för de n allm ä nn a trefn ade n , vore de t so rgligt , o m e n mindre o mt yckt ga tubelysning skulle verka ogynnsa mt för inn yttningen . Slutli ge n dristar jag mig uppre pa hvad jag yttrade , då e nsk ild person vi lle sä tt a sa mhället s innevånare i tillfälle all få ele ktri sk belysning och kraft, all jag hyser de n öfvertyge lse n , a tt he rra r stadsfullm ä ktige vid de t tillfälle t verkade hä mmande för stade ns utveck lin g, då så må nga svå ri ghe te r uppstä lldes för vederbörande , att den e lek tri ska a nl äggn in ge n omöjliggjordes. Jag a nhåll e r få föreslå, alt drä tse lk a mm aren må a nmodas inkomm a med detalj erad! förs lag till e n ökad, tidse nli g oc h för stade ns inn evå nare tillfredss tällande gatube lysning" .

Drätselkammaren inkom med två alternativ. A omfattade en ökning av antalet gaslyktor med 175 och en flyttning av 60 gam la lyktor. Alternativ B innebar ett tillskott av 44 nya lyktor och e n flyttning av 14 gamla . Att det var sistnäm nda alternativ so m drätselkammaren förordade är kanske inte så förv å nansvärt.

9. Kungsga ta n med dåva ran de a po te ke t Hj o rt e n vid mynnin ge n mo t Storto rget. På hushö rn e t till vä nste r de n å r 19 11 nytillk o mn a hä fn erljusla mpa n. Efte rso m huse t revs i bö rj a n av å r 19 13 för a tt lä mn a pl ats fö r e tt ba n khus ä r bil de n int e svå r a tt da tera. Fo to Pe r Bagge.

Hede mann-Gades irritati o n över att det dröjde med e n e tabl ering av ett ele ktricitetsve rk i Lund fick pågå ytte rliga re några år, ty de t var först de n 15 decembe r 1907 som stade ns e le ktri citetsve rk igå ngsattes för ko ntinue rlig drift. Därmed inte sagt att gaslykto rn as glödstrumpo r bö rj ade e rsättas med e lte knike ns

10. Gaslyk tsa rm atu r med inm on terad e lek tri sk be lysning. Vägga rm en till ve rkad av Ca rl Ha lmbe rgs meka ni ska ve rkstad i Lun d.

glöd la mpo r. T vä rto m va r de t så a tt gaslykto rn a fo rtsatte a tt ö ka i a nta l i ta kt med ö ka t krav på de n a llmä nn a be lysninge n . I e n bil aga till stadsfullm ä kti ges pro to ko ll 1909 e rh ålles uppgifte n att m an i 372 gaslykto r sa tt upp sjä lvtä nd a re av mä rke t Fiat Lu x på prov och funnit de m fun gera vä l. Fö rslage t o m fö rvä rv av de reda n insta ll erade jä mte ytte rli ga re 15 sjä lvtä nda re a ntogs av stadsfullm ä ktige. Med de n te kniska fö rbä ttrin ge n fö ljde e n reducering av a nt ale t lyktt ä nd a re frå n sex till två och dä rmed gjo rdes e n be tydli g bespa ring av lö ne kostn ade rn a, något so m fö r öv rigt a nvä ndes so m e tt tungt väga nde a rgume nt fö r a tt få stadsfullm ä ktiges medgiva nde till fö rvä rve t av sjä lvtä nd a rn a. I redogö re lse n fö r a nta le t sjä lvtä nd a re, so m be hövdes utöve r 90

11 . Gaslykt a rm a tur med e le ktri sk be lysning ut a n fö r Lind fo rsska huset i A de lga ta n . E n av de gaml a lyktsto lpa rn a so m fått stå kva r seda n ma n 1946 he lt öve rge tt gasen so m gat ube lys ning.

de reda n på p rov mo nte rade, redovisas e n intressa nt uppgift o m att 10 st. va r avsedda för mo tsvara nde antal fö r sjä lvtänd are lämpligt hängande lampo r , so m man avsåg sätta upp i Kl oste rgatan. Vid geno mgånge n av de n impo nera nde mängde n äldre fo tografi er i Kulture ns lund aa rkiv dö k gå ng efte r ann an upp e n lykttyp som till en bö rj an var svår att typbestämma, bl. a. d ärfö r att den inte åte rfinns i det kva rvara nde ritningsmate ri alet på Tekni ska ve rke t , trots att åtskilli ga lykto r av de nn a typ varit i användning in på 1930-tale t. D etta skull e så smånin go m visa sig vid den fo rtsatta bea rbetninge n , att det var denn a lykttyp so m man år 1909 placerade som ett proviso rium i Kl ostergatan. A tt så var fa ll et framgår i en bilaga till stadsfullm äktiges proto ko ll från den 3 april 1911. I denn a redovisas resultaten från en utredning, 91

12. Stortorget med de år 1934 uppsa tt a gatul yk torn a avsedda för e lek tri sk belysnin g. Foto Per Bagge den 24 ap ril 1934.

som drätselk amm arens 2:dra avdelning gjort på anmodan av stadsfullm äktige angående förbättrad be lysning m.m. i stadens centrala delar. Motion äre rn a önskade in stall ation av elektrisk belysning. I utredningsmaterialet redovi sas alternativa förbättringsåtgärder gä llande e le ktrisk be lysnin g med båglampor , e lektrisk glödlampsbe lysning och förstärkt gasbelysning. Vid jämförelsen förslagen eme ll a n visade det sig att den elektriska be lysningen skulle bli påtagligt dyrare än gasbelysningen, varför drätselkamm aren med eftertryck förordade e n utbyggnad av gasbelysningen . D enna utbyggnad verkställdes också under somm aren 1911. I gasbelysningsförslaget förekommer e n passus i vilken hänvisas till de hängande tvålågiga häfne rljuslamporn a, " vilka nu äro uppsatta å Klostergatan ", dvs. de år 1909 på prov uppsatta lyktorn a. D e år 1911 tillkomna gaslyktorna var 55 st. trelågiga

hängande 330 häfnerljuslampor på nya stolpar och väggarmar och de placerades inom följande område: Klosterkyrkan , Stora Kyrkogatan söder om Lilla Gråbrödersgatan ned till Kattesund , Stortorget , Lilla Fiskaregatan och Bangatan . I kandelabern på Stortorget monterades tvålågiga stående auerlampor medan gasbelysningen på Bantorget ersattes med elektrisk belysning med motivet att skona planteringen . Man hade påvisat att läcka nde gasledningar var skadliga för träd och buskar. Av samma skäl erhöll Lundagård och Tegnersplatsen år 1913 elektrisk belysning i nitton lyktor. Utbyggnaden av den elektriska gatubelysningen i den gamla stadskärnan gick ganska trögt även i fortsättningen trots e tt flertal motioner i stadsfullmäktige. Det kom t.ex. att dröja ända till 1932 innan Stora Kyrkogata n försågs med elektrisk belysning. Därefter skedde en successiv övergång till de nn a belysningsform i accelererad takt , så att man i 1940 å rs redogöre lse kunde meddela att "Gatu- och vägbelysningen har genom överförande av tidigare gasbelysta områden till elektrisk belysning utöka ts i betydande omfattning." Detta år fanns dock fortfarande 150 gasgatulyktor kvar. Vid början av år 1946 hade de minskat till 42 och vid årets slut fanns endast en kvar. Gatubelysningen genomgick därefter stora och märkbara förändringar. Gasljuset var borta och den elektriska belysningsutvecklingen fortsatte via kvicksilverlampan och natriuml ampan , den senare med lågtrycks- och högtrycksvarianter.

Referenser Cramer , M ., Stadens belysning. Sankt Eriks årsbok 1982. Drätselkammare ns och stadsfullmäktiges protokoll. Kulture ns lundaa rkiv. Lundaspege ln 1957 och 1963: I.

MARIANNE EKENBJÖRN

Låt det bli ljus!

Minns du fotogenlampan? De säger att du har den på torpet . Kanhända , men har du tänkt på hur beroende vi var förr av att ha fotogen hemma i förrådet och lamporna rena , vekarna putsade , mekaniken funktionsduglig? I lampskenet satt familjen om kvällen kring ett runt bord med lysduk och broderade kanhända , stickade, hade högläsning ur nån upplånad dyrbar bok . Tystnad rådde , bara den läsandes röst kunde höras , det prasslade när sidorna vändes , det krasade sakta i brasan, orden hängde där i luften som eldflugor. En idyllisk scen fr ån den gamla goda tiden som författaren Olle Hammarlund minns den. Själv är jag för ung för att ha varit med om fotogenoch oljelampan. Men just så här fridfullt - med familjen samlad kring husets enda ljuspunkt , som gav ifrån sig ett sövande sus i kvällsmörkret - har jag alltid föreställt mig att det var. Men var det så? Saknade människor i städerna och på landsbygden den speciella atmosfär som försvann när fotogenen ersattes med elektricitet? Nej, förmodligen inte. Bland de människor jag bett berätta om elektricitetens intåg, har inte någon tyckt annat än att det var underbart att bli av med de osande lamporna. En och annan kan förstås minnas att det var litet vemodigt med det sällsamma ljuset i glaskroppen: Det var inte så tokigt i köket. Men det var ju det att den hängde mitt i köket. Så där morsan stod där var ju inget lyse alls. Det var jädrigt skumt.

I. Stolpresnin g me d pikar oc h kratta. Ledningsdragninge n me dförd e intrå ng på å ke r och i skog. Sk adorna e rsa tt es o fta bara med några ti or. Fot o Sydkrafts a rki v.

Och någon kommer ihåg att det inte var så mycket bevänt med gemensamma sysslor runt bordet. Där satt far med tidningen och skymde ljuset för resten av familjen. Och länge fick man vänta innan veken tändes. Fotogen var dyrt. Man vilade skumme. Så nog var elektriciteten en välsignelse när den väl kom in i köket. Men alltsammans började nog lite annorlunda än vi idag föreställer oss, om vi nu alls föreställer oss något. De som först intresserade sig för att utnyttja vattenkraften i södra Sverige var industrimän , konsulerna Berg och Schmitz , från cement- och yllefabriken. Kraften skulle tas från Lagan och för det ändamålet bildades 1906 Sydsvenska Kraftaktiebolaget med August Schmitz som direktör. Denne Schmitz var en originell man , bl.a. därför att han inte tyckte om abonnenter. Nej , han ville enbart sälja till detaljister och inrikta sig på att ge städerna och storindustrierna billig kraft. Någo n landsbygdselektrifiering var det inte frågan om till en början, utom i de bördigaste delarna av sydsverige. I norra Sverige bildades Statliga Vattenfallsverket några år efter Sydkraft , men inte heller de hade för avsikt att sprida ljus på den norrländska landsbygden. De första kraftverken som byggdes i Norrland kom till för att försörja Gällivare och Kirunabygderna och för att elektrifiera järnvägen vid Porjus. De riktigt stora områdena blev inte vidgjorda förrän omkring 1945. Utnyttjandet av fallen och byggandet av kraftstationer intresserade inte till en början staten . Det var enskilda initiativ grundade på rent kommersiella intressen. Men även om motiven enbart var kommersiella blev det mycket bråk om vilken part som skulle få mest nytta av exploateringen. Staten ansåg sig ha rätt till vattenkraften i fallen och man åberopade sig på begrepp som kungsådran och beslut i de gamla landskapslagarna. Tolkningen av den rättsliga innebörden av kungsådran vållade mycket strid. Staten menade att vattnet var en statens tillhörighet , andra tolkade kungsådran som enbart en inskränkning för privata strandägare att bygga kvarnar. De rättsliga problemen var omfattande eftersom det inte bara gällde rätten till vatten utan rätten att bygga ledningar över annans mark . Protesterna kom inte från vanligt folk, inte som idag när ortsbefolkningen går samman för att gemensamt stoppa ett kraftbygge . Intresset för miljön var·nästan obefintligt. De som motsat96

2 . 50 KY-ledn in g me ll a n Kn ä red oc h Malm ö und e r byggnad 1909. Sto lpa rn a reses med resmast på hjul , re pt alj a och häs ta r. Fo to Sydkrafts a rki v.

te sig de privata företage ns framfart var godsägare och e n och anna n kva rnäga re. Bö nde rn a hade fö r länge sedan så lt. sin a fa llrättighete r till någon kvarn ägare so m i sin tur så lt de m till staten . Bö nde rna var också de som sist ko m med i bilde n , i allmä nhe t var de också ga nska likgilti ga för det hä r nya påfund et - med undantag av en och a nnan reform sinn ad sto rbo nde . Fö r e n småbo nde blev det kostsamt att d ra in ele ktricitet och än idag ka n man minnas hur kraftb o lage ts he rrar no ncha le rade att e rsätt a bo nden fö r de n mark som gick åt när e lnäte n byggdes ut : Jag ve t , min mo rfa r han hade gård . . . och de fi ck e l d ärute 1911 . H an fick nio krono r i e rsättn ing fö r ett sto rt int rå ng på skogsma rke n hans . Nio krono r! De t va r a llt. Så de gick vä l fram lite diktato ri skt. Motstånde t mot e le ktricite te n ko m äve n fr ån gas intresse nte rna. D e re prese nte rade e n vä l in a rbetad te knik , so m nu blev hotad . När de n fö rsta illumin ati o ne n , av t. ex. e n utese rve ring i Stockho lm , ko m till stånd , gjorde gasbo lage n i A me rik a och Stockho lm allt för att be kämpa detta nya te kniska syste m . Me n gasa ktie rn a rasade och de n ko nkurrera nde te knike n etablerade sig i gasens ställ e . Kanske ä r de t inte o rimli gt att tä nka sig att de t va r gasbo lage n som sta rtade ryktesfl o ran o m e le ktricite tens fa rli ghet. Det är nu , i starte n av e le ktrifie ringskampanj e n , som te kn o loge rna och inge nj ö re rn a ta lar o m vikte n av e n natio ne ll kraft- och brä nslepo litik och o m hö jande av kultur och trevnad . Med glödl ampa ns hj ä lp skall Sve rige lä mn a mö rkret och de t hårda slitet på de n o kultiverade landsbygde n. Ele ktrifie ringe n av la ndsbygde n ko m igå ng me r syste mati skt efte r and ra vä rldskriget , och oft a fö rst sedan någon lo kal refo rmato r start at e n e le ktricitetsföre ning. Fö re ninga rna va r e n förutsättnin g fö r att bygden skulle få e le ktricitet , eft ersom kra ftbo laget inte så lde till e nsk ild a abo nne nte r. Me n de t va r också en lösning och ett sätt fö r kraft bo lage n att kringgå pro ble me n med ersättning fö r utn yttj ad mark. E n av fö rutsättninga rn a, nä r man gick med i e n dylik fö re ning, va r att man uppl ät fri mark fö r utbyggnade n av e lnä te n. D et var bö nde r so m hade lite me r och på det sättet dessuto m kunde få gra tis strö m . Något tvång på att

3. Spä nnm ast med 50 KV- led nin gsbygge 1909. Foto Sydkrafts arkiv.

anteckna sig för abonnemang var det aldrig frågan om, inte annat tvång än att grannarnas påtryckningar kunde bli hårda. Inget bolag byggde nämligen ut utan att man fått de allra flesta med sig. Nya yrkeskårer

Vi har ofta hört att på 30-talet då började flykten från landet in till städerna . Människorna lockades av attraktivare arbeten , av farten och ljuset i städerna. Många är de författare som också hyllar staden i poetiska ordalag, som här Sigfrid Siewertz : Här tumla morgonens och aftonens väldiga människoströmmar rytmiskt fram och åter i en fåra , som plötsligt blir trång och forsande. Det är en eggande fart och svikt över detta skådespel av betong , hjul , elektricitet och människor

Och om kvällen kan staden erbjuda sin a invånare något helt annat än vad landsbygden , med sitt mörker , kan. Ödemarkens skumma , vilda andar fångas , tämjas och tvingas in till människovärldens centrum i form av ett vitt , stadigt lysande ljus. Det är en saga och en seger, som icke äro mindre sköna , därför att vanan förslöat vår känsla för dess poesi. Ivar Lo Johansson skildrar, i Asfalt, en statarpojkes flykt från landet in till Stockholm : Klara vinterkvällar kunde jag från toppen av ett berg och tvärs över skogarna på få mils avstånd se ljuset från Stockholm som välvde sin kupa över skyn . Dit ville jag själv för att lysa. Dit ville all landsbygdsungdom som tänkt sig framgång , en bättre utkomst, ett lättare arbete , eller som vantrivdes med landsbygdens enformiga liv. Men så stark och oemotståndlig var kanske ändå inte stadens lockelse. Många var de som valde att stanna kvar på landsbygden 100

4. Hemsjö Övre kraftve rk 1ogs i drift vid årsskift et 1907- 1908. Kraftstat ionen från avloppskanalen. Foto Sydkrafts arkiv.

framför att kasta sig ut i e n ny värld, som staden måste ha inneburit. För många var byns mörka gator - som inte behövde lysas upp , man hittade ändå - tryggare än de kaskade r av ljus som bländade i städerna. Åtminstone förefa ller det att ha varit så för de hundratals unga män som rekryte rades när eln äte n börj ade byggas . Här fanns en stor grupp arbetare som inte ville till städerna utan valde att ta ett ambu lerande jobb , ibland över stora regionala område n. Varför? E n de l var kanske trötta på drängjobben , hade ännu inte bildat fami lj och såg nu sin ch a ns när nya arbeten kom ut till landet. Me n alla var inte bondsöne r. Må nga hade en bakgrund som å kare, maskinist e lle r byggnadsarbetare. För dem var det kanske en kombination av frihet e n i ett ambulerande arbete, och möjligheten att vara kvar på landsbygden , som fällde avgörandet. Arbetet so m linj e montör var hårt. Ett grovarbete . Och så var det långt in på 50-talet. En arbetare ur den första ge neratione n montörer be rättar att han började 1911, den första maj , på Hemsjö Kraft. (På den tiden var Hemsjö och Sydkraft två kon kurrerande företag. Sydkraft befattade sig inte med enskild a

101

abonnenter utan sålde kraft en gros och huvudsakligen till städerna . Hemsjö däremot inriktade sig på landsbygdens elektrifiering och var intresserat av direkt distribution av kraften . Hemsjö svarade för de nordöstra delarna av Skåne, Blekinge och Småland.) Den gången , när de första linjerna stakades, fick man gå. Några cyklar fanns inte och allt materiel fick bäras på ryggen. Vi var ute halvårsvis och kom hem till någo n storhelg så där. Det var ju olika naturliga betingelser för att utföra ett sånt jobb. Vi byggde Karlskronalinjen 19 ... jo , den var färdig 1912, och här är ju sån bergig terräng och man fick bära allt , verktyg och allt fick man bära på ryggen. Och när vi skulle förflytta oss fick vi gå landsvägen . Arbetet bedrevs i etapper. Först skulle linjen stakas och sen skulle hon renhuggas om där var fullt med träd. Var där berg skulle betongfötter och järn sättas i berget. Sen skulle stolpar sättas. För det mesta fick man nattlogi hos någon bonde , ute i drängstugan, men det hände också att sovplatsen var obekväm och att det var skralt med maten. Då, när vi byggde Karlskronalinjen, då fick vi inget logi. Det var såna där fina statstjänstemän. D å låg vi i höstackar många nätter och var där nån som hade en kaka bröd eller ett halvt kilo margarin , då delade vi. Många var rädda och ännu fler begrep inte alls vad det handlade om när linjejobbarna kom. Vanlig var uppfattningen att linjekarlarna drog åskan med sig, men "sen man fick snackat gott med folk , att det inte var så egentligen som de hade hört , så gick det bra" . Större problem fick man de gånger bönderna satte sig till motvärns av ekonomiska skäl. Första gången linjerna hade stakats var bolagen snåla med att ersätta förbrukad mark. (Innan lagstiftade bestämmelser om markersättning togs i bruk skickade bolagen ut sina representanter för att göra upp. På ett ställe kunde bonden få tjugo kronor för en stolpe , men på nästa fick han kanske en hundralapp.) Andra gången de kom , för att reparera linjerna eller sätta nya stolpar, hade man lärt sig läxan . Lurad hade man blivit ocb här skulle inte sättas några nya stolpar! En linjemontör minns hur det kunde gå till på 40-talet: 102

Första gången var det ju så: får vi inte lov att sätta stolpar här så få r ni inge n ström. Det var må nga gånger de t blev väsen och vi, linjejobbarna , fick må nga gånger ta stöten. Och det var många gå nger vi skulle ut och re parera och säden stod mogen , och d å kom vi traskandes rätt genom å kern. Var där en bonde som vägrade att få stora markområde n förstörda av elstolparna kunde kraftbolaget hota med ex propriation . Att vreden var stor förstår man när det t.o .m . förekom att bonden hade geväret med sig ut och hotade skjuta linj ea rbe ta rn a om de inte gav sig iväg. Linjestakning var ett hå rt och tungt arbete. Ofta fick man cykla tre , fyra mil om dage n. Skyddskläde r eller gummistövl a r fanns inte . Att vara våt om fötterna och inte ha någon barack att torka klädern a i, svårighe te r att få tag på logi och e n he l del olyckstillbud slet bokstavligt tal at ut de n första generationen linjemontörer ; man förstörde ryggar och armar på dem . Och framförallt, man hade inte några skyddshjälmar och man reste stolpa r med pikar. Sen satte man de här pikarna på stolparna och sen kilade man . Kom man te de n där jäv la piken ... Vi hade mycket folk med skallskador. Elektrifieringen av landsbygden födde ytterligare e n yrkeskår, avläsarna, e ller inkassera rn a som de kallades i början på 30talet. Också de fick ta cykeln till hjälp för att ta sig fram me ll an gårdarna men de behövde oftast bara vara ute e n vecka i tage t . Inkasserarn a bodde på pe nsionat e ll e r , i und a ntagsfa ll , på sådant so m kallades för hotell. Me n i de fl esta fallen kunde de bo hos privatpersoner. Inkasse raren blev väl mottagen och betraktades nog som en tjänste man. H an gick klädd i sportkostym , skjorta och med " kragen uppknäppt ", och hade tre mål mat om dagen, logi och traktame nte. Kraftbol aget försäkrade sig om en garantiavgift på tio kronor om året. Det innebar att en abonnent skulle bränna ström för minst två kronor per ljuspunkt. 103

De t fann s ju gaml a männi sko r som snålade så in i vassen med strö m och nä r ma n kom och avl äste ble v de t ju aldrig någo n tia av de t. Me n hade de brä nt för ba ra fyra krono r så fick de be tala e n ti a i alla fa ll. H ä lle vik va r just e tt sådant samhä ll e där 95 % va r acko rdsrä kninga r. Vi hade e n a rbe tska mrat som be rä tt ade : a tt nä r jag ko mm e r till H ä lle vik så cykl a r jag ge no m sa mh ä lle t , och se n fö rstå r du , nä r jag bö rj a r gå stå r kä rin ga rna och gubbarna med e n fe mm a e lle r tia i dö rre n på va re nd a stä lle . Efte r e n tid kände a ll a a bo nne nte r ino m e tt o mråde till avläsa rna och fö rtroe nde t fö r de m va r o inskrä nkt . Nä r ha n ko mme r nästa gång så vet ha n vä l var nycke ln ligge r? De n ligge r d ä r unde r matta n . Ta nycke ln och läs hä ruppe, mä ta rn de n vet ha n va r de n sitte r. Dä r stå r e tt lite t bo rd och dä r ligge r e n duk på de t och dä r lägge r jag pe ngarna unde r de n duk e n . E fte rso m e n av läsa re kunde gå o mkring med tio, fe mto n tuse n kro nor i bö rse n - e n summ a so m mo tsvarade fe m å rslö ne r be myndigades ha n med pi sto l: Hä r i Ble kinge fi ck vi pi sto le r alliho p . De t hade nog a ldrig hä nt något och de n hä r pisto le n hade jag aldri g med mig , uta n jag skö t pri vat uppe i skogsback e n. Av de a vl äsa re so m jag tala t med kä nde inge n någo n rädsla fö r rå n e lle r öve rfa ll . Pisto le rn a ko m aldri g till a nvändning. De n e nde som fö rm ådde j aga skräck i e n tj ä nste ma n på cyke l va r någo n a rgsint hund , som likt e n gå rdva r va ktade stugan och dess e lm äta re.

Referenser Ha mm arlun d , 0., Sa mt al pågå r. 1975. Jo ha nsson , I.. Asfa lt. 1979. Siewe rtz, S., Sve nsk T uristföre nin gs å rssk rift. 1935. Åbe rg, A., Syd kraft, e tt kraft fö re tags ut vecklin g unde r fem ti o år. 1956. Inte rvjuma te ri al ( Mitt tack för tillm ö tesgåe nde oc h hj ä lpsa mh e t frå n pe rso nal på Sydkraft i Malmö och Ka rlsha mn. och e tt sä rskilt tack till C hriste r Bö kwa ll . He nri k Jo ha nsso n , Lars E ri k Lin a nder oc h Iva r Sell vin g) .

104

BRITTA HAMMAR

I sitt rätta ljus

Till färgbilder XII-XIII Sol, luft och allmän renlighet var begrepp som ofta återkom i svensk kultur- och samhällsdebatt å rtiondena kring sekelskiftet 1900. Stadsplanerarna ville , efter europeiskt mönster, släppa in ljus och luft i de överexploaterade storstäderna, där hela kvarter i rask takt bebyggdes med höga hyreskaserner som snabbt överbefolkades . Tyvärr fick deras ideer sällan något gensvar från dem som styrde och ställde i samhället. Byggherrarna ville tjäna så mycket pengar som möjligt och utnyttjade tomtytan maximalt. Engelskinspirerade villasamhällen uppfördes dock åt överklassen på lagom avstånd från staden och egnahemsrörelsen gav också arbetarfamiljer en möjlighet att skaffa sig ett eget hus. I pressen gick skribenter och konstnärer till angrepp mot tidens tunga , mörka och dammsamlande heminredningsideal. Inga gardiner borde hindra solen att lysa in i sovrummet som skulle vara så lättstädat och ligga så avskilt som möjligt. Borta var sovrummet som sällskapsrum och husmors arbetsrum - ett mycket gammalt drag i svensk boendemiljö. Också de andra rummen borde ligga så att solen sken in vid rätt tidpunkt på dagen. Lätta, ändamålsenliga möbler och ljusa tapeter och textilier skulle hjälpa till att skapa en sund och glad hemmiljö . Inte heller dessa tankar vann allmänt gehör. Budskapet "sol, ljus och ren luft åt alla" levde vidare i funktionalismen som i Sverige slog igenom först på Stockholmsutställningen 1930. Dess förespråkare ville ersätta den kompakta stenstaden med lamellhuset som med soldiagrammets hjälp radades ut över landskapet. Och de lyckades. 105

I. Å r 1896 slartade den dan ske liik ;1re n icls Ryberg Finse n e ll in stitut fii r fo rsk nin g oc h lju shehandlin g. I lett an oc h lju se t i bag l;1111porn a fil1rer;1des med e n specie ll lin s oc h det kva rva rande ultra violl'tt a lj use t anviinde s vi d behandlin g ;1v bl.a. hudtubc rkul os. Fi nsc n fi ck No be lpri s för sin uppt iickl 190:l .

Id e n o m so le n so m li vg iv a nde kraft hade sitt ursp run g i upptiickten av d e ultrav io le tt a stra la rn a i so lljuse t so m gjo rdes å r 1801 . Tidigare hade man i me di cin ska kretsa r e nda st antagit a tt so le n hade e n gy nn sa m e ffekt på m ä nni skokroppe n. Be ha ndlin gsm e to d e r mo t bl.a. ben-. led-, gå ng- oc h körteltuberk ul os ut veck lades. Man a nvä nde sig bå de av direkt so llju s och a rtifi cie llt lju s t.ex. kvarts-kv icksil ve rl a mpo r. Biigge metode rn a upp visade goda res ult at och tillämpad es sna rt också i vårt la nd . I H yg ie nisk revy n: o 11 , 19 16 prese nteras d e u r.der rubriken " So l ~ir h ~il sa " oc h i n :o 6. 191 7 ta r ma n upp me to d e rnas a n v ~i ndnin g i fö rebygga nd e syfte. Ba rn frå n a ll a soc ia la milj öe r ri skerade att vid ak ut a svag h ets till s t ~1nd angripas av tube rkelbacill er. V~irst utsa tt a va r fa tti ga ba rn fr å n st~id e rn as trå nga och mörbi bakgå rd a r. A ll a bord e de hj ~i lp as till biittre hä lsa ge no m so mm a rvi ste lse. he lst vid have t. A rtik e lfö rfattare n föres li1r a tt d e n nys tartade barnkoloiliröre lse n in för so lbe ha ndlin g p t1 pro106

2. Solbe ha ndlin g vid Åg re nsk;1 he mm et utanför Göteborg omkring 1920 ... O m bad iir hiilsa .. oc h .. so l iir hiilsa .. så kan man med skiil p<°1st<°1. att för mtmga svaga oc h klena barn .. so lbad iir dubbel hiil sa .. (Pro fessor Torste n T hunberg. Pe rso nli g hiilsov;°1rd . Stoc kh olm 1924).

g ramm e t ge nom a tt till verksamheten knyta e n sjuksköte rska. Vintertid ka n so lljuse t lä mpli ge n e rsät tas av e n e lek tri sk båg lampa so m g ill ras upp öve r barnets sä ng. E n såda n kombinerad förebyggande behandling ko m ä nnu på 1950-ta let klena sm å ttin ga r till de l. Läka rn a betonade vikte n av at t so lbada med först å nd . Fö r m yc ke t so l ge r upph ov till hudirrit a ti o n och e n skadad hud å ldras snab ba re. E n va rnin g so m 1980-ta le ts m ~inni sko r kanske sk ull e m å bra av att beg runda. Id ag ä r det mode rnt att vara brun oc h a ll a so m har rå d rese r på se meste r till so le ns lä nder. Res te n av å re t köa r de fö r e n plats på de so la ri e r so m unde r se na re å r bli vit e n lö na nd e affä r. So lbrä nn a ä r int e lä ng re e tt klassmärke so m

Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium P os t- och ji!.rnvil. gsstntion : Barkti kra

i Skåne vid Skälderviken. Ba rrsko g, havs luft och bred sandstrand . Öppet året om. fö reträdesvis för be n· och körteltuberkulos (h öftsjuka, pu cke l m. m.). Röntgenlaboratorium , bandageverkstad, ortopedisk behandling, ljusbehandling, gy mnasti k och massage. Skolmulervisning oclt Slöjcl.

Överlä kare: D:r Enul Li1ldahl1 R. T. Ba rk åkra 1 och 11.

3. A nn ons i Hyg ie ni sk Revy 192.+.

107

4. So mmark o lo nin "' Hal larna·· i Tormcstorp. Skå ne i början av 1950-ta le t. Hit s kic kades kl e na barn so m va r i be hov av so l oc h fri sk luft fd n bl. a. storstad e n Mal mö.

skilj e r de hå rt kroppsa rbe tande frå n e n syss lol ös överklass vilket var fallet unde r tidiga re se kle r , då stå ndspe rso ner undfl ydde so le ns stråla r med hjälp av ha tt a r, paraso ll e r och ha ndskar. Fö rr kä nde man förmodligen bä ttre till so le ns nega tiva inve rka n än dess positiva . Man skyddade ömtåliga texti lie r , tape ter och möble r mo t bl e kning genom överdrag och ga rdiner av olika slag. I bo nde miljö förvarade ma n sina tex tila dyrgripar i ki stor och tog e ndas t fra m de m vid högtidliga tillfäll e n. Man lä t dock so le ns stråla r hj älpa till att bl e ka de färdigvävda linne räc ko rn a ge no m a tt breda ut dem på därtill avsedd a ställ e n seda n mede ltiden , i städer och byar, kända so m s. k. ble ke platse r. Även för muse ifolk ställe r so llju se t till proble m . Musee rn as uppgift ä r a tt vårda och beva ra förem ål frå n vå r ege n och gå ngna tider till efte rvä rlde n. De skall också med dessa sakers hjälp för sa mtide n be rä tta om vå rt och vå ra förfäders sä tt att leva och tänka. Dessa st räva nde n kan vara svå ra a tt förena.

108

5 . Linriicko r utl agda till b le knin g i triidg[1rde n till e n sk[1nsk bo ndg[nd. "O till å te n flirt ". a kva re ll av Fra ns Lin dbe rg. 1940 . KM 40.682.

Må nga fa ror lura r på fö re må le n äve n seda n de ha mn a t på muse um . Fe la ktig be lys nin g ha r t. e x. o rsa kat o bo tli ga skado r sä rskilt i musee rn as ba rndo m d å dags ljuse t oft a o be hindrat strålade in i utställnin gssa la rn a. l sin ive r a tt visa och lä ra ut glö mde e ll e r bo rtsåg de n tide ns muse im ä n - so m oftast va r mä n - frå n de nega tiva effe kte rn a av e n så da n ex po ne rin g. E ll e r så tänkte de inte på a tt ba ko m de å tgä rde r , so m va r rutin i va rj e hu shåll , låg e rfa re nh e te r a nvä ndb a ra oc kså ute i världe n. I bo rge rli ga he m kritades t. ex. fö nstre n somm a rtid för a tt hindra so le n frå n a tt brä nn a sö nde r ga rdin e rn a och infö r la ntviste lse n fi ck mö ble rn a öve rd rag . Ä nnu unde r I 940 och 50-t ale n, nä r de fl esta kvinno r fo rtfa rande a rbe tade i he mm e t , va r ma n noga med att d ra ne r rull ga rdine rn a nä r so le n ske n in , tro ts a tt möb le rn a va r fö rsedda med so mm a rkl ädse l. Id ag ä r de t bara e n och a nn a n pe nsio nä r so m håll e r bruk e t vid m a kt. Fo rsknin g o m ljuse ts in ve rk a n på o lik a muse ifö re mål ha r på-

109

6. Li v till skinnkj ol so m fö rm od li ge n ut sa tts fö r direkt dagsbe lys nin g un de r längre tid. Sil ke inslage t oc h också bo mullsva rpen är på sin a ställ en helt bo rt a. Fä rs hd , KM 2. 756 .

gått unde r lä ngre tid och må nga a rtikl a r i ä mn e t ha r publicerats. Museitj ä nste m a nn e n av idag ä r i allm ä nh e t vä l in satt i ljusprobl e ma tike n . Svå righe te n ä r nu de n a tt utifrå n de nn a kunskap , i ga ml a lo kale r , med fö råld rade mo nt ra r och lite t pe nga r , o rdn a de t så b ra so m möjligt för före måle n och be trakta re n. Ljus och vä rme ä r de e ne rgik äll o r so m åstadko mme r mest skadegö re lse på muse ifö re må l och av de m ä r ljuset de n fa rligaste. Nä r de få r sa mve rk a blir de n ne rbryta nde effe kte n givetvis ä nnu stö rre . Ljus ä r de n de l av de n e le kt ro magneti ska strålnin ge ns spek trum som vi ka n se dvs. våglä ngde rn a frå n 4 000-7 600 Å ngströ m . De t osy nli ga ljuset ä r de ls infra rö tt ljus bo rto m 7 600 Å och ult rav io le tt ljus fr å n 3 000-4 000 Å. U Ystrå lninge n ä r de n fa rligaste me n också de t sy nli ga ljuse t ka n , i sin ko rtvågiga bl å de l av spe ktrum , göra skad a. D e t infra rö da ljuset be traktas so m nästa n

11 0

7. Dagsljuse t tas tillvara vid vävning i små lä ndsk stuga. Lave rin g och go uache. Kili a n Zoll. KM 8224 .

ofarligt utom genom sin värmeverkan . Dagsljuse t inne hå ll e r mest UYstrålning , lysrör något mindre och glöd lampor allra min st. D essa har dock den olägenheten a tt de avger värme. Ljus ka n skada allt organ iskt material dvs. förem ål som kommer frå n djur- e lle r växtriket samt nästan alla syntetiska färger och pl aster som till sin kemiska struktur likn ar dessa. D å de flesta förem å l är ogenomskinliga uppstå r i allmänhet endast ytskador. Ljus orsakar inte bara fotokemiska förändringar på färgämnen i form av blekning och fällning utan på verkar också föremå lens hållfasthet. Textilfibrerna försvagas och bindemedlet i färg förstörs. Belysningsstyrkan mäts i lux som ä r e tt må tt på ljusfl öde t pe r m 2 . Av vikt ä r också hur länge e tt förem ål belyses . Genom att multiplicera tiden med lu xta let få r man fram luxtimmarna. Ri ske n för skador ökar vid lå ng exponering även om luxtal e t ä r lågt. Alla förem ål är inte lik a känsliga . Textilier, a kva re ll er, papper , färgat läde r och vaxföremål bör t. ex. aldrig belysas med me r än högst 50 lux medan o lj emålningar, te mpera och na turfärga t läder tål upptill 150 lux. Me tall , ste n , glas och kera mik påverkas 111

i allmänhet inte av ljus och klarar liksom föremål av elfenben, ben och trä, vars ytfärg ej är av vikt, att exponeras i högre luxtal. Mätningar utomhus i direkt solljus kan sommartid ge värden på upptill 100 000 lux - en intressant jämförelse. Denna kortfattade och ofullständiga beskrivning av ljusets inverkan på museiföremål vill peka på att det inte är av ovilja mot betraktaren som vissa museisalar har , vad besöka rna kallar dåligt ljus , utan av omtanke om föremålen. Läsare som vill ha ytterligare information hänvisas till speciallitteratur, upptage n under referenser , i slutet av uppsatsen . Museibelysning är viktigt också ur en annan synvinkel. Varje tid och miljö har sitt speciella ljus . Rätt ljussättning får tingen att tala och hjälper betraktaren att känslomässigt uppleva stämningen i en svunnen epok. För några svindlande ögonblick befinner man sig i medeltiden och ser hur borgfrun , i ljuskronans sken, plockar fram dyrbarheter ur det väggfasta skåpet. Man kan nästan höra dunket från vävstolen som står tätt intill fönstret för att ta vara på dagsljuset som silar in i den mörka bondstugan en vårdag på 1800-talet. Eller man känne r rummet upplösas i en ständig övergång mellan ute och inne när ljuset från de stora fönstren bryts och återkastas i väggfältens speglar - en vanlig scenisk effekt i paradgemaken på 1700-talet.

Referenser Finch , K., Putnam , G. , Caring for Textiles. Oxford 1977. Hazelius Berg, G. , Gardiner. 1962. Hygienisk revy , n:o 11. 1916. Hygie nisk revy , n:o 6. 1917. Jacobi, K. , Kragelund , M. , 0stergård , E. , Bevaring af ga mle textilier. Harderslev 1978. Leene , J. E. , Textile Conservation. Norwich 1978. Singer, Ch. , Underwood, E., A short hi story of Medicine. Oxford 1962 . Stavenow Hidemark , E. , H ygienism kring sekelskiftet. Fataburen 1970. Stavenow Hide mark , E., Villabebyggelse i Sverige 1900-1925. 1971. Thomson, G. , The Museum Environment. London 1978. Åström , K. , Svensk stadsplanering. 1967.

112

XII

XIII

Å kdyna , fl a msk, tidi gt 1800-t a l. A vigs idan s fiirge r ä r be tyd li gt kla rare än fram sidans so m på ve rkats av lju se t. Syd östra Skåne . KM 70. 573 . Kjol , " stubb" av mat e lasse rat sid e n. 1700-t a le ts a ndra hä lft , som expo ne rats så a tt de n röda fä rge n ble kts bo rt helt oc h e nda st finn s kvar i vecke n. KM 8 .242 .

x 1v

Fi gurgruppe r av po rslin sy mbo li se rande ' ' Va ttn e t" och " Lufte n" i e n se ri e å te rgiva nde de fyra e le me nt e n . Po rslin e t ä r int e signe rat oc h pro ve ni e nse n var lä nge gå tfull , till s e nge lska fo rska re kl a rgjo rde a tt de till ve rk a ts i C he lsea me ll a n å re n 1749-54 vid e n fa brik so m efte r e n av sin a fi gure r ka ll a ts "G irl-in- a-sw in g" fab rik e n . H 19.5 resp. 2 1 cm . KM 25.568:9.

" Supe omk ring 1770' ', dukad i H er reh use ts ut stä llning. Tallrikar, fruktk o rg och ljusstake fr å n Mei sse n. I bakgrunden på se rva nte n e n glasskö ljare av porslin frå n Wi e n .

xv1

Ta llrik och lj ussta ke tillh öra nde bo rdsse rvis de ko rerad med ko rgfl ä tnin gs mö nste r oc h bl o,mde ko r målad i de t fri ska oc h spo nt a na ma ner so m ä r kä nn e teckn a nde fö r thUrin ge rfabrike n Yo lk ste dt -Rudo lstadt. Si gn med fa briksmä rk e t i bl å tt. Ta llrik D 23 cm , sta ke H 18 cm . KM 60 .288 :3 (ur Svea oc h Wilhe lm Sc hmidt s sa mlin g) , resp. KM 28.328.

xv 11

Ljussta ke , e n av e tt pa r , ut fo rm a d so m e lega nt herde. Sign C he lseas a nk a nn ä rk e i guld oc h inpressa t mode llnumm e r 104/8 resp. 126/C. H 25 resp. 27 cm . KM 34. 07 1:2. C he lsea , 1800- ta lskop io r av ä ldre till ve rknin g.

xv 11 1

Bo rdl a mpa , 1800-ta lets slut. G uldbronsera d gjutj ä rn sfo t. G lask up a med e tsad dekor a v fåg la r oc h blo mmo r i fä rg in o m förgy lld a båga r. H 72.7 cm. KM 42.723.

XIX

Bord lampa , 1800-ta le ts slut. Fo t och skaft , gjutna i järn oc h bro nserade. Kupa av glas , utform ad so m e n jo rd glob i färge r. H 78. 1 cm . KM 47. 772.

Interiör fr ån Bosebo kyrk a på Kulturen.

GUNILLA ERIKSSON

Om ljus på det dukade bordet

Till färgbilder XIV-XVII I medeltidens handskrifter , kyrkornas valvmålningar, i de tryckta biblarnas och postillornas träsnitt från 1500- och 1600-talen återges de bibliska måltidsmotiven , nattvarden, bröllopet i Kana, den rike mannen och Lazarus. I tideböckernas månadsbilder illustreras december med en måltid, ofta i furstlig miljö . I många av dessa bilder redovisas bordets utrustning med skålar, fat och knivar , maträtter, bägare och pokaler i tidens form. Det kan ske summariskt eller med stor naturtrohet , beroende på bildens art. Efter ljuskällor letar man däremot förgäves , också i bilder där de naturligen borde funnits. Kanske var de på sin tid av så enkelt och självklart slag att de inte var intressanta att återge. Många scener utspelas i det fria , liksom samtidens måltider i verkligheten gjorde. Och de dukade borden i 15- och 1600talens borgarhem, som redovisas bl.a. i kokböckerna, tecknar sig i nyktert dagsljus som faller in genom fönstren. Ett undantag från regeln är en måltidsscen från slutet av 1400talet, bild l. Kvälls- eller vinterstämning råder , trots att det är en viss dager utanför fönstren . Inne i rummet sprides ljuset frå n en enkel krona i form av ett träkors med ljusskålar på de fyra armarna och från två lika skålar, satta på bjälkar som från väggen skjuter in i rummet. Dessa två ljuskällor, takkronan och väggljusarmen, är också de typer som fram till 1600-talets senare del i allmänhet återfinnes i må ltidsbilden, om ljuset nu alls finns med. Att stakeljusen på bordet, både som festattribut och belysning, saknas på de äldre bilderna stämmer med den föreställning vi har att ljus för högtidens skull under medeltiden användes i kyrkan och i religiösa sammanhang men knappast för övrigt. När dagsljuset inte räckte till var den öppna härden den främsta 5 - Kuhurcn 1983

113

I. Målt id vid furstli g taffel. Bokm ålnin g i en hands krift från 1400- talets slut Ka rl den stores erövrin ga r. Bi bl. Roya l. Brysse l. Eft er Ande rse n a.a.

0 111

ljuskä ll a n , vid be ho v ko mpl e tte rad med bloss, fac klo r , lysved och lampo r , tro lige n oft a av de t e nkl a slag so m lå ngt in i vå r tid anvä nts in o m de n fo lkliga kulture n. I sin å r 1555 utgivna Histo ri a o m de no rdiska fo lk e n av bild a r Ol a us Mag nus e n må ltid dä r två " svenn e r" med stora ljus i ha nd e n lyse r upp sce ne n , bild 2. De n danske kulturhi sto rike rn Troe ls- Lund fö rm oda r att leva nde ljusbärare på de tta sä tt , e ll e r ka nske snara re med ljus satta på lå nga stavar som stö dd es i golvet , svara t fö r be lys ninge n vid de sto ra feste rn a. Så till exe mpe l nä r C hristi a n 111 1547 " på gamm alt vi s" illumin erade Ko ldin ghus med 800 sta ke ljus. Nä r C hri sti a n IV 1590 lät göra e n sil ve rse rvis på öve r 200 lo d sil ve r ingick i de nn a e ndast två ljusstaka r (och e n ljussax) , vil ke t också säge r oss a tt belys nin gen vid måltide rn a o rd nades på a nn at sä tt ä n med bordssta kar. O m ma n be tä nk e r skildringa rn a av bo rds ki ck och rusdryc ke r i äldre tid , åtminsto ne i No rde n , ä r de t ga nska självkl a rt att bri nn a nde ljus inte kunde stå in o m räckh åll fö r gästa bude ns deltaga re . Ruset hö rde till fe ste n , a nsågs nyttigt - " de t gö r kro ppe n gott och fö r själe n finn s öve r huvud taget inte något bättre". De n so m ge r sig hä n i d ryckeslaget ä r e n ma n av rä tt a

114

2. Gästabudssce n i Olaus Magnus , 1555 , med två ljus "svenn er".

ullen , utan svek , medan den som håller sig utanför är en narr för alla , e n kujon som saknar känsla för sin värdighet och är en dönick heter det kort och gott i Danmark på 1500-talet. Kappdrickning var ett uppskattat nöje. Servisens delar kunde brukas som projektiler i dramatiska lägen. I räkenskaperna talar en ständigt återkommande post om utgifter för reparation av skadade servisdelar sitt tydliga språk. Det är vä l då uppenbart , att innan ljusen kunde komma på bordet krävdes det en ändring i bordskick och dryckesvanor , och den kom också till stånd vid 1600-talets slut , delvis föra nledd av de nya modedryckerna te , kaffe och choklad . Ett vittne från 1690-talet berättar att de fyrafem timmar långa sittningarna med tappert drickande nu är slut till och med är glasen så små att man kan resa sig frå n bordet. Och Holberg påpekar i sina " Moralske Tanker" att det i gam la tider var ett ga lanteri att vara drucken medan det nu var en skam. Nu gällde det att kunna bära sitt rus. En tacksam källa för den som studerar måltidsmiljön är en bok om det dukade bordets utsmyckning under barocktiden , Tafelzier des Barock , utgiven 1974. Här återges måltider från 1500talet till 1700-talets början med anknytning till kröningar , bröllop och begravningar , fredsfördrag och andra statsange lägen heter. En rad aspekter behandlas , men märkligt nog sägs ingenting om ljusarrangemangen . På de äldre bilderna strömmar dagsljuset in ge nom höga fönster , över praktfullt uppduk ade skådeskänker och bord som dignar av rätters må ngfald. Det gä ller också två bilder av fredsm åltiden som svenskarna gav i Ni.irnberg 1649, 115

3. Karl Xl :s krö ningsmåltid , Stoc kho lm 1672. Deta lj . U r D av id Kl äc ke r, Oas grosse Carrose l und Prächti ge Ring Rä nne n . . . Na ti o na lmu se um Stoc kho lm.

116

-1. Anvisning hur ma n dukar e n konfekttaffel vid e n a ft o nm å ltid fö r 26 gäs te r. Runt den inre oval , som uppfyll s av '' konfekten ". sii tts 10 ljusstaka r, 10 me ll a nstora s kå la r. 4 mindre sk;l lar oc h 14 mindre fat. Ur A ndrea vo n Miihrc n G lo rez , Ha us- un d Land-Bibliothcc Rcge nsburg 170 1. Efte r Bursc he a.a.

bilder som ova nligt nog redovisa r både e nkla väggarmar me lla n fönstren och kronor hänga nde från take n - allt dock utan ljus. Öve rdådigt illumin erad är d äre mo t måltide n på Stockholms slott den 20 decembe r 1672 d å Karl XI mitt i vintermörkret kröntes till Sveriges ko nung, bild 3. I taket ses två rader med tätt hängda ljuskronor , a ll a med dubbl a kransar , lä ngs väggarna trearm ade spegell ampette r e lle r ljusplåta r av ett slag som vi tidigare inte mött i bild . I sale ns mitt reser sig e n " tresur" i pyramidform och vid väggarna två lik så högt uppbyggda skådeskänker , a ll a strålande i ljusmångfa lde ns ske n . Och på borden står femarmade kande labrar , belysa nde pyramider , figurer och rundte mpe l, a rrange mang som ingick i desserten med dess skådea nrättninga r , må ltidens sista uppdukning . Kanske ha r bordskande labrarna burits in just till denn a festliga avslutning . I linj e med barockens st räva n efter e n enhetli g rumsgestaltning , dä r allt sa mlas i e n form , blev må ltidens bord vid 1600talets mitt och senare hälft en de l av rummet , liksom rummet i sin tur var en del av huset och de tta e n del av parke n. Bordets huvudprydnade r blir nu acce nter i den totala rumsb ild en - te rrinen, pl at-de- me nagen e ll e r surtoute n kommer till. Och se rvi sen

117

5. Surto ut. Illustrati o n i C uisini er roya le 17 16. Efte r Bursc he a .a.

får en ny utformning, med många o lika, till form och funkti o n vä l defini erade de lar , me n sa mm anh ålle n till en ko nstnärlig he lhet. Unde r 1500-ta l och tidigt 1600-tal hade se rviserna mest bestått av tallrik ar och fa t. Ensta ka sä rskilt sinnrik a och på kostade fö remål, som bo rdsfont ä ne r och saltfa t , kunde fö re ko mm a , men de var då utform ade so m solitäre r. Bestick medförde gäste rna själva . Gl as och po kaler fö rsågs man me d frå n skä nke n. Det va r hovmästare ns och kö ksmästare ns uppgifte r att ge no m rätte rn as utseee nde och he lhe te ns ko mposition svara fö r måltide ns ko nstnärliga uttryck , och det gavs också ut e n mä ngd handböcke r i ko nsten att gå i land me d denn a sak , bild 4. Under 1600-ta lets se na re de l fi ck hovmästare n ko nkurre ns av arkite kte r , silve rsmede r och andra ko nstn ä re r som teckn ade fö rlagor fö r ha ntve rk arn a till servise r och till bo rdets festliga mittpunkt , pl at-de-me nage n . Huvudpj äsen kunde vara e n te rrin , e n fr uktkorg elle r e n konfe ktskål. Häromkring sa mlades kärl fö r o lika slags kryddo r , o lj a och vinäger , senap , sa lt och socker , allt sa mm anh ållet på e n bricka so m därtill kunde smyckas med ljusarmar och fig ure r , bild 5. All a de stora o rn amentteckna rn a från senbarock och roko ko - Be rain , Pineau , Me isso nie r - har efte rlämn at ritningar till pl at-de- me nager e lle r surto ute r , oft a försedda med ljusa rmar. Och med dessa pj äse r fi ck de leva nde lågorna en given pl ats på bordet. August den starke, kurfurste av Sachse n och kung av Po le n ,

118

6. Aftonm åltid i Holl änd ska palatse t i Dresdcn 1719. Handteckning i Drcsclcn Kupfers ti ch kabinett.

var e n man med sinn e fö r effekte r och resurser att geno mföra vad han ville. Ett strålande bröllop hö lls 1719 i Dresden nä r hans so n förmäldes med de n österriki ska prin sessa n Mari a Joseph a. D e under fl era d aga r pågåe nd e festligheterna är fö rev igade i kopparstick och teckningar. Till det so m måste gjort a ll ra störst intryck på de fr ån he la Europa fö rsa mlade bröllopsgäste rn a hörde Augusts de monstration av sina po rslinssa mlin ga r i det s. k. Hollä ndska pa latset , se nare o mgesta ltat och benämnt Japanska pa latset. Hä r visade han dels sin a stora samlinga r av kinesiskt och japanskt porslin , dels en he l vå ning med p rov på den tillverk ning so m sedan e tt knappt dece nnium ägde rum vid hans ege n fabrik i Meisse n , den första i Europa för tillverkning av "ä kta " po rslin . E n afto nm å ltid ägde också rum här, bild 6. Vi ser hur rummets vägga r är täckta 119

7. Ljusstakar, ett par, av flint gods i form av sitt a nde kinese r med vardera tre ljuspipor. Baksidorna är o msorgsfullt stoffe rade med blommor och bl ad vilke t säge r att de varit avsedda att ses frå n alla sido r och sa nnolikt använts som bordsde koration. Sign saknas. H 25.5 cm. Frankrike 1700-talets slut. KM 12 .438/2.

av porslin som på hyllor och konsoler arrangerats till en dekorativ helhet, helt i överensstämmelse med de mönster som gällde för samtidens " kinesiska kabinett" i Europas furstemiljöer. Scenen är upplyst av väggarnas ljusarmar, den lågt hängande ljuskronan och bordets fem plat-de-menager , den mittersta med sex ljusarmar , de övriga med vardera fyra. Dessa uppsatser har sannolikt varit utförda i silver - att framställa dem i porslin var man ännu inte mäktig. Men på 1730-talet skapas i Meissen de första stora bordsserviserna i porslin - däribland Johan Joachim Kändlers serviser till grevarna Sulkowsky och Briihl , till vilka båda hör flerarmade kandelabrar med figurskulptur i det mest påkostade utförande. En mycket blygsam och mera sentida släkting till dessa praktpjä120

8 . Ljusstakar av se nbaroc k typ. faj a ns och mässin g. T. v. stake må la d med fågla r oc h bl o mmor i blått. H 18.5 cm. KM 6. 169. D elft , 1700- ta le ts fö rra hä lft. I mitt e n s ta ke må lad med blomm o r oc h fågla r i ljust blått. Sekundär ljusho lk av miissing. Sign sak nas. H 22 cm. Hanau , Tyskland. ca 1700 . KM 6.961.

9. Ljussta ka r i balusterform av bl å vitt os tin d iskt porslin , te nn oc h miissi ng, 1700talets mitt. Po rslin ss ta ka rn a bör ha tillh ö rt e n bordsse rvis. H. 18 cm. KM 19.206. T vå te nn sta kar och i mitt e n e n miiss in gss tak e . Fr. v. KM 22.506 . 12.526 , 19.042.

121

10. E tt par ljuss tak a r i rlint gods fr å n 1700-t a le ts slu t. i ele n klass ise rad e fo rm so m ä r ka rakt e ri sti sk både fö r m a te rial et oc h fiir tide n . Sign sa kn as. H . 27 cm . Sa nn o li kt F ra nkrik e. KM o m .

se r ä r de n tvåa rm ade sta ke n på färgbild XV . På fo te n sitte r e n kvinn a av mera bo rge rli gt ä n m yto logiskt ursprun g oc h pe ka r på e n skö ld. De n ä r hä r to m , me n avsedd att bä ra äga re ns va pe n , li kso m de skö lda r so m pryde r de be rö md a se rvi se rn as sta ka r. Bo rdsljussta ka rn a ka n också bli e n de l av fi gurinskådespele t vi d må ltide ns slut , de lta och be lysa på sa mm a gå ng. De t gä ll e r tro lige n någ ra fi gurgruppe r me d ljushå ll a re i Kulture ns sa mlin ga r, de ls e tt pa r gruppe r so m å te rges i fä rgbild X IV , ka nske oc kså e tt exoti skt kin espa r i flint gods, bild 7. Två måltids bilde r av Mo rea u le je une, fr å n 1770-ta le ts slut , ha r inspirerat till de n lill a sce ne n i He rre hu sets me ll a nvå nin g, färg bild XV. De n e na å te rge r e n supe i ö ve rd åd - ma n ha r unda nbe tt sig be tj ä ning och ha r i stä lle t - lik so m i He rre huse ts a rra nge ma ng - e n "se rva nt ", cl. v .s. e tt se rve ringsbo rd med ne rsä nkt kylk a r fö r vine t , glasskö lj a re av po rslin och ta llrik a r till o mbyte . En lykt a ö ve r bo rde t och två väggla mpe tte r ger rikligt med ljus. På bo rde t finn s e n fi g urgrupp so m e nd a de ko rati o n. I de n a nd ra bilde n finn s be lys ninge n på bo rde t , och e nd ast d ä r ,

122

11. Per Hilleströ m, Vid kak elugnen. No rdiska mu seets bil darkiv.

men kä ll an är do ld fö r bilde ns betra kt are. Och så ä r ofta fa lle t i ko nste ns måltidsbilde r a lltsed an Caravaggio, R e mb ra ndt och George de La To ur bö rj ade a rbeta med " de n do ld a ljuskäll an" fö r att skapa e n fö rt ätad stämning i sin a må lnin ga r. Till bo rdsse rvi se r i po rslin frå n de n senare de le n av 1700-ta let hö r oft a e nkl a stakar fö r ett lju s, fä rgbild XVI. D et gä lle r både de fr ån O stindie n impo rterade, bl åvita se rviser so m i rege l o mfa ttade fl e ra hund ra de lar och de betydli gt kostb arare se rvise rn a från o lika fa brike r so m efter 1700-talets mitt väx t upp runt o m i E uro pa. D essa ljussta kar fö lj e r i a llm änhet me tall sta ka rn a i sin utfo rmning , frå n se nbaroc ke ns ba luste rfor m till nya ntik e ns pe lare och ko lo nne r, krö nta av kl assiska kap it äl e lle r med urn o r so m ljushåll are, bild 8-10 . Ljus på bo rde t so m de n e nda ljuskäll an behö ver förv isso inte , som i vår supe bild , va ra ett arrange mang fö r att skapa intimite t. H illeströ ms bild av kvinno rn a vid kake lugne n , bild 11 , illustrera r en histo risk verklighet so m gä llde till va rdags. D en e nd a lju sstaken är i mö rkre t e n mä kti g lju skä ll a . T roe ls Lund cite rar från

123

12. Afto nm å ltid hos pasto r Bocqu e t " i s ke ne t av t re ta lglju s i d e n mest ge mytli ga stä mnin g" . Teck ning av D a ni e l C hodow iec ki på ha ns resa frän Berl in till Da nzig 1773, e fte r e n utgå va fr å n 1937.

1500-talet e n uppgift att två ljussta kar a nsågs so m " en kun gli g utrustning" . Fö rrådet av ljus var en värdefull tillgång i alla hushåll , va re sig de stöpts i he mme t , kö pts hos hö kare n e lle r man få tt de m som e n de l av arre nde e ll er av lö nin g. Det fö rvarades i sä rskilda ki sto r e lle r lådor. Festli gt var det sä ke rt i präste ns hem när man , så som bild 12 illustrera r, sa ml ades krin g ett bo rd med fyra höga ljus. Dessa refl e kti o ne r o m måltide ns ljus får sluta med ett moti v frå n en prästgå rd i Sve ri ge e ll er Finl and vid 1800-tale ts bö rj an , bild 13. Det är stunde n efte r avslutad må ltid so m skild ras, det spelas upp till dans, kaffe och fö rfriskningar serveras i de t mild a ljuset av levande lågor frå n takkron a, vägglampette r och bo rdsstakar. De n stämning av glädj e och trev nad som bilden utstrålar är väl just vad vi ö nska r oss när vi id ag tände r levande ljus till e n måltid. Vi tänder inte längre fö r att lysa upp uta n fö r att skä rm a av , skapa e n stunds undantagstillstånd i en mycket uppl yst va rdag. "En måltid ska vara som e n resa" fi ck jag höra so m ba rn , och några fö rh ållningsregler so m gälle r när man reser tillsa mmans fö ljde visst också . Ka nske traderade från e n gamma l sede124

13. Kalaset hos pastorns. Oljem ålnin g av "eldske nsmålaren " Alexander Laureus 18 15. Privat ägo. Nordiska mu seets bildarki v.

lära om bordskick , vad vet jag, men det smakade inte illa . Och står man inför e tt bord so m dukats med o msorg , ljuse n tänds och familj eller vänn e r bänkar sig - visst ka n man känn a sa mm a förväntan so m inför e n resa. " Ljusen är tänd a. Var god stä ng dörrar och grindar." Referenser Andersen , E. , Bordskik. Köpen ha mn . 197 1. Bursche, S. , Ta fe lzie r des Barock. Miinchen. 1974 . E nglish Po rce lain 1745- 1850. Ed. C ha rl esto n , R. J. London. 1965. Hi sto risk kogebog: Ras mu sse n , H ., Disk og dug. Årh us. 1982. Lane, A., E nglish porcelain Figures of the 18th Ce ntu ry. London. 196 1. Riicke rt , R. , Meissener Porze ll an 17 10--1 8 10. Miinchen. 1966. Schiedlausky, G. , Esse n und Tr ink e n. Miinchen 1956. Troels-Lund , Fr., Dagligt li v i Norden i det se kstende aa rhundrede. Bd 5. Köpe nh am n. 19 14- 15. Svenska akade mi e ns ordboksreda kti o n. Lund.

125

B I TTE W ENGE RT

Betlyktor

Det fö re ko mme r fo rtfara nde på höste n, att ba rne n på de n skånska la ndsbygde n gö r betl yktor av de nyupptagna socke rbetorn a. Nä r odlin g av fode rbe to r var vanliga re , utgjo rde foderbetan ofta stomme till ba rne ns lyktor. D ess jämntj ocka fo rm och po rösa inne håll ä r bättre lämpat till lykta än de n ko ni ska och fas ta socke rbe tans. Dess uto m var socke rbetan vä rdefull fö r ba rne n. D e beto r , so m trill at av be tl asset och glö mts av kö rk arl arn a på väge n , va r fritt byte, so m kunde inl ösas mot pe nga r vid betvåge n och sedan hos handl a re n fö rva ndl as till karame llstrutar. A v mitt knappa inte rvjum ate ria l (fem pe rso ne r) fra mgå r , att två type r av be tl ykto r fö re ko mmit. De n e na va r gjo rd för att likn a e n lykta, med an de n and ra va r mera fa ntasifull och utfö rd so m ett ansikte . Efte r att ha huggit av to ppen grö ptes be tan ur , så att bara tunn a väggar åte rstod . I dessa gjorde man "fö nste r". Riktigt ava ncerade lykto r kunde barne n göra ge no m att sätta glas e ll er fä rgat silke pappe r fö r "fönstre n''. Lykto r gjo rda av röda beto r ansågs specie llt fin a , då de gav ett vackert rosa ske n . I be tans bo tten gjo rdes e n fördjupnin g för e n ljusstump . De nn a lykta skulle lysa och skapa t rivse l och stämnin g i höstmö rkret , tills den skrumpn ade bo rt. D e n kunde stå på förs tuk viste n , hänga i ett träd elle r bä ras o mkring i ett ba nd av barn e n. De n and ra lykttypen a nvä ndes att skrämm as med . Ett o ndske fullt ansikte med ögon , näsa och mun ska rs ut ur betans vägga r. E n kvinn a från Ystadt rakten har be rättat , att i he nnes barndo m på 1920-t ale t brukade barne n vid A llh e lgo nati d " sprin ga spöke n" . I skydd av mö rkre t smög barne n fram till e n gå rd och hö ll upp ett lysande betl ykta nsikte framfö r fö nstre t och den inte t o nt

126

Be tl ykt o r med lysa nde fö nste r oc h o nds kefullt a nsikt e. Lyktorna iir gjo rd a av fode rbe tor.

anande fa milj e n i rumm et inn anför. Seda n gä llde det, att snabbt smita därifrån och inte bli in få ngad av husbo nden. Om någo n läsa re har gjo rt and ra typer av betlyktor ell er har uppleve lser med ankn yt ning till betlyktor , sk ulle jag vara tacksa m fö r några rader o m den sake n. 127

CLAES WAH L ÖÖ

Om elektrisk hembelysning

Den e le ktriska bostadsbe lysninge n krävde för si tt ge no mföra nde utexpe rimenterande t av två ko nstruktio ner - glödl ampan och de n ångdrivna dyn amon (e ll e r ge nerato rn so m vi id ag kall ar maskine n). Båda hade unde r å rtio nde n va rit fö remål fö r inte nsiva ansträngninga r inn an de pra ktiska pro bl e me n kunde lösas . De fö rsta fö rsö ke n me d glödl ampsko nstruktio ne r ägde rum vid 1800-tale ts mitt. I bö rj a n prövade man med glödtrådar av metall (bl.a. av pl atin a) , me n det skull e drö ja innan e n funkti one ll ko nstrukti o n såg dagens ljus. Det bl ev e nge lsmanne n Jose ph Wilso n Swan och ame rikane n Tho mas Alva Edison som skulle nå målet , vilke t de gjo rde o beroe nde av vara ndra 1878 respe ktive 1879. Efte r ytterli gare fö rbättringa r av glödtråde n i Edisons la bo rato rie r , bestä mde ma n sig till slut fö r ko ltråda r tillve rkade av japansk bambu , och de n 4 septe mbe r 1882 kunde strö mme n fö r första gången släppas fram fö r be lysninge n av ett bostadskvarte r i New Yo rk . Dä rmed var gas ljusets och fo togenljusets e ra i städe rna ett stadium på sna bb avskrivning. De n e le ktriska be lysningen hade a ll a fö rde lar på sin sida. Människan hade i sin bostad fö r fö rsta gånge n i histo rie n e n lättskött och renli g belys ning, som inte härrö rde fr ån de n ö ppn a lågan . Att glödl ampo rna kunde massproduceras till fö rh åll a ndev is låga prise r bäddade fö r en mycket snabb e le ktrifie ring av stadshe mme n . Edi son hade fö r övrigt kl a rt insett vilka inko mster , som kunde göras på detta utnyttj ande av e le ktrici tete n . De t skall här fö r o rdningens skull inskjutas , att en vä l fungera nde e le ktrisk lampa funnit s i några årtio nde n, nämlige n bågla mpan . Reda n 1858 kunde till fö rlitliga sådana la mpor insta lleras i fy rto rn . I båglampan a lstras ljuse t av de n e le ktriska strö mme ns 128

passage mell·a n två kolspe tsar. I Sverige upplyste 1878 fyra båglampor Blanch's Cafe i Stockholm. Båglampan kom dock aldrig att spela någo n roll i hembelysninge n. Den användes mest som gatubelysning, i fabriker och till andra liknande ända må l. Nä r de första elektricitetsverken byggdes i Sverige var de främst avsedda för produktion av belysningsström . 1888 anl ades exempelvis ett privatfinansierat e lverk i Stockholm. Fyra år senare startade Stockholms stads första kommunal a verk sina å ngmaskinsdrivna generatorer. Lavine n hade satts igång. I en landsorstsstad som Lund skulle det dröja in på 1900-talet inna n det första kommunala e lverke t började producera strö m. Detta skedde 1907 med di ese lmotordrivna generatorer i an läggningen vid Winstrupsgatan. Hur påverkade och förändrade elbelysningen den borgerliga he mmiljön? Först och främst blev ma n av med en de l praktiska problem. Det ständiga fyllandet av fotogenlampor och ansandet av deras vekar försvann som syssla för tjänarna . På de ställ en där man hade gasbelysning blev man av med den läckagerisk , som alltid fanns med lysgase n , giftig so m den var. För både fotogenoch gaslamporna gällde naturligtvis också att de var potenti ell a brandorsaker. Man kunde inte lämna dem utan uppsikt för längre stunder. Hygiene n i he mmen tog också ett steg framåt , när man slapp de avgasprodukter, som spreds från lågorn a i brännarna. Fotogene n försvann alltså ur stadshemmen för gott, men lysgasen hade ännu e n roll att spela , nämligen som värmekälla i köksspisarna . Heminredningsmässigt var förändringarna nog inte av helt genomgripande art. Människor be höll ungefär de ljusp unkter som de redan var vana vid. Det stora belysningsmässiga genombrottet hade i själva verket oljelamporna och deras efterföljare fotogenlamporna samt gasljuset svarat för. Det var de som gjorde arbete och fritidsaktivit ete r efter mörkrets inbrott möjliga i en utsträckning som tidigare inte varit tä nkbar. Hemme n blev förstås ljusa re tack vare att man kunde låta e lljuset vara på utan att behöva tänka på tillsyn och brandfara . Det ele ktriska ljusets ankomst innebar framför allt väsentliga förbättringar belysningste kniskt se tt och konstruktörern a var inte se na att utnyttja de möjligheter so m glödlampan gav . Som 129

e xe mpe l på re na e la rma ture r ka n nä mn as de he lt slutn a glo be r , so m mo nterades dire kt i ta ke n . Ock så hä ngla mpo r , bo rdsla mpo r och la mpe tte r fick nya fo rme r av a rmature r . Fo toge n- och gasla mpo rn a va r jä m fö rt med glö dl a mpo rn a fö ga fl e xibl a tin gesta r brä nna rn a måste ju alltid ha e tt ve rtik a lt läge . Med glö dl a mpo rna fi ck man stor frih e t a tt rikta ljuse t å t ö nska t håll. De t ble v möjligt a tt me ra dire kt ä n tidi ga re be lysa ha nd a rbe te t , bo ke n e ll e r vad de t nu kunde va ra. De tta a vspegla r sig också i o lik a a rm a turtype r med sne tt e lle r rakt nedå t rikta t ljus. Sladdl a mpa n so m vi sse rli ge n inte va r avsedd fö r he mbruk ä r e tt bra exe mpe l på e n ny o ko mpli cerad rö rli ghe t som gjo rdes mö jlig av glö dl a mpa n. Kulture ns so rtime nt av äldre e lbe lys ninga r ä r tyvä rr inte sä rskilt rikhaltigt , me n de t gå r här so m i a ndra fall att vä nd a sig till de sa mtid a illustrerade va ruk ata loge rn a. E n såd a n ä r Ele ktriska Akti e bo lage t Magne ts pri sli sta fr å n 1903. Blo tt a na mn e t sä nde r ju lätt nosta lgiska rys nin ga r ge no m e n ro ma ntike r vid på minne lsen o m de t de o ptimi stiska vikto ri a nska inge nj ö re rn as å rhundrade , som bl a nd m ycke t a nna t såg de t e le ktriska ljuse t fö das. Bl a nd de fl esta på ma rkn ade n fö re ko mm a nde e le ktri ska a rtikla rn a , allt fr å n mo to re r och ge nera to re r till småde ta lj e r so m avgre nin gsdosor och sä ke rh e tsproppa r, finn s äve n tre sidor med a rm ature r fö r glödl a mpo r. De n fö rsta redov isa r o lika mode ll e r av vägga rm a r och bo rdssta ka r , so m bo rdsla mpo rn a ka ll as. Hos några av de se na re ka n ma n tydli gt se e n kva rdrö ja nde fo rm påve rk a n frå n fo toge nl a mpo rn a, bild I . På de n a nd ra sida n , bild 2, finn s ta kbe lys nin ga r (dire kt i ta ke t mo nterade glo be r), ta kpe ndl a r (hä ngla mpo r fö r o ft ast blo tt e n ljuspunkt) sa mt ta kkron o r. De se na re ä r a ll a av mässin g och ha r tre e lle r fe m lju spunkte r. U tbude t av . ta kk ro no r är de t so m tyd ligast rikt a r sig till e n kö pstark bo rga rkl ass . Pri se rn a ä r fö r fl e rta le t höga. De n d yras te be tin ga r e tt pri s av 80 kro no r. De tta uta n kupo r oc h ku phå ll a re. U nde r avde lnin ge n ta kkron o r ha r prislista n dess uto m till ägge t: Fö r d yrbarare a rm a ture r tillh a nd ahålles specialpri slista . Ta ka rm a ture rn a ä r a ll a re nodl a t ko nstrue rade fö r glödl a mpor. Hä r finn s inga re mini sce nse r fr ån fo toge nla mpo rn a, vilk e t stä mm e r vä l med a tt glö dl a mpa n gav he lt nya mö jlighe te r till inneslutning sa mt rikta nde av ljuse t.

130

ARMATUR FÖR GLÖDLAMPOR.

-- ~ ~· ·'' _ 'V.~

.. lv N :O ! 106

N ·o "':l!'IC.

11·0 &181

! 1 l _l

I. Illustrati o n ur El e ktri ska Akti e bo lage t Magne ts pri sli sta fr {111 1903. I a nd ra rade n ne difrå n finn s ytt e rst t.h . oc h t. v. två sladdl a mpo r oc h i mitt e n två ko nto rsbo rdsta kar. Kulture ns bibli o te k .

131

ARMATUR FÖR GLÖDLAMPOR.

"" ~ ~J \y

N"> t •G: .

2. Illustrat ion över takbe lysninga r, takpe ndlar och takkronor ur Elektriska Aktiebolaget Magn e ts prislista fr å n 1903. Kulturens bib li otek.

Den tredje sidan, bild 3, avbi ld ar sortimentet av skärmar, kupor och glober. Flertalet är tillverkade av glas men även en pappersskärm och två sidenskärmar finns med . Billigast är de lackerade plåtskärmarna (ej avbi ldade), den enk laste kostar 45 ö re. 132

ARMATUR FÖR GLÖDLAMPOR.

S:o;:uo.

't •

•

X :o i.1 1.-..

X:o 1:J l t.

.\'.u i:U I .

X:o 1:11 x . ·

S :o i.'/ .J:I.

.\':o

.\':" 1:i:u .

}:J.'/(I.

X :o 7.H J.

S :o i.Ull.

;+.':o

i.'fJ~).

.\':o 1:n o.

S :ti i.'f1'J .

.\':o ;:1.KJ.

_,.,.f} r:..-..1.

S :u i-"~

S ."1• 7357.

S :o i.'IS9

S:o 1:191 .

S :o 7:19Y.

•

,\ ';o i.1/W.

& i .\':oi:t11 .

.\'.o i.'IH t .

X:u 73111.

.\':o 1:t8:J•

3. Illustra tion öve r kupo r och skärmar ur E lekt riska Ak tie bo laget Magnets pri sli sta frå n 1903. I tredje rade n ned ifr å n finn s e n pappersskä rm (N:o 7354) och två side nskä rmar (N :o 7355 oc h N:o 7356) . Öv ri ga av glas. Kultu re ns bibli o te k.

Bland de i kataloge n avbildade armature rn a finn s ett pa r stycken som uttryck ligen sägs vara avsedda fö r ko nto r sa mt några ytte rbe lysninga r och e tt par sladdl ampo r. Kata logen från E le ktri ska A ktie bo laget Magnet ge r e n god inbli ck i hur a rm aturbestå ndet kunde te sig i en borgerlig he m133

milj ö vid 1900-tale ts bö rj a n . I sä ll ska psrumm e n hä ngde ta kkronor kanske komple tte rade med ta kglo be r elle r ba ra na kn a glödla mpor. I hus byggda i bö rj a n på 1900-tale t ä r de t inte ova nli gt att de t finn s e nkl a glödla mpshå ll a re inko mpon e rad e i ta kstuck ature rna. I e n sa lo ng e lle r matsa l frå n de n tide n ka n na kn a glödla mpor på så vis sitta i ta ke ts fyra hö rn jä mte de n o bli gatoriska a nslutninge n fö r e n ta kkron a i rumme ts mitt. H ade ma n e n mode rn och e lega nt vå ning kunde de tta tydlige n ma rkeras med ett öppe t vi sa nde a v de nya fin esse rn a. Fö r läs be lysning fa nn s det bordsla mpo r. I sä ngkamm a re n kunde ma n ha vägglampe tte r vid sä nga rn a och e n hä nglampa fö r allm ä nljuset. El ega nse n va r dock slut nä r ma n ko m ut i e ko no miutrymme na . Se rve ringsrum , kö k och pigka mma re hade de e nkla och billi ga ko niska opa lglasskä rma rn a elle r ka nske bara pl åtskä rm a r upph ä ngda i sina ledninga r . Me n ma n kö pte inte bara nya e la rma ture r. Må nga fo togenl a mpo r och kristallkrono r a pterades fö r glö dljus. De t ka n väl förm o das att de t inte bara va r spa rsa mh e t som fä llde utslage t hä rvidlag . D e n nya generatio ne n av e la rm a ture r utm ä rkte sig inte alltid ge no m stilfull skö nhe t. Bla nd takkron o rna i ka ta loge n finn s t. ex . (i mitte n på bild 2) , e tt pa r o m ho ll ä ndska malmljuskrono r påminn a nde missfoste r , dä r fo rmgivnin g och funkti o n kn a ppast ingått e n lyckad fö re ning. De n som va lde att e le ktrifiera sin ga ml a fo toge nl a mpa gick naturligtvis miste o m de n de l av poänge n med glödl a mpa n , so m låg i dess öve rl ägsna fö rm åga a tt sprid a ljuse t i vilke n ö nskad riktnin g som he lst. D e t är nu 100 å r sed a n glödl ampa n på allva r introduce rades i he mbelysninge n och trots e n uppe nba r nackde l so m re la tivt hög strömfö rbruknin g ko mme r de n nog i ko nkurre ns med effe ktiv a re type r av e lbe lysnin g a tt finn as i vå ra he m e tt bra tag till. So m industriprodukt ligge r de n he lt e nke lt nära idea le t , te kni skt fullä nd ad och billi g som de n ä r.

Referenser Ele kt riska A kti e bo lage t Magne t. Prislista. 1903. O ' Dea, W. T. , A Sho rt Hi sto ry a f Li ghtin g. Lo nd o n 1958.

134

MARIA C INTHIO

Lampor och ljus i det medeltida Lund

Under mede ltide n likso m tidiga re var hä rden de n viktigaste ljuskällan. Bostade n var mörk , e nda ljusöppnin gen va r rö kh åle t i ta ke t och dörröppnin ge n. Runt forna e ldstäde r i reste rn a av flätverks- och trähus ha r man funnit sländtrissor och andra ve rktyg avsedda för husflit och ha ntve rk i e ldske net. Be hövd e man utföra sysslor lä ngre bort frå n e lde n fordrades e n a nna n ljuskä lla. Ett ökat be hov av alternativ be lysnin g uppstod und e r tidi g mede ltid i Lund , då man i må nga hus , införde rökugn e n . De nn a va r e n överbyggnad av e lde n gjord av ste n och lera so m lä nge kunde magasinera värmen. I kulturlagre n fr å n 1000-1100-talen ha r ma n alltså funnit e n sto r mä ngd fragmentariska e lle r he la la mpor av svartgods, bild I. Samtliga bestå r av e n skål på fot försedd med e tt koni skt hå l. Skå le n ä r ofta , ut- e ll e r invä ndigt , dekorerad med ristade ko nce ntriska linj e r och kä rlk a nte n ibl a nd försedd med snedstreck e lle r intryc k. I fotens hå l kunde ma n sätta e n käpp so m stac ks ned i le rgo lve t. Man hade inga avställnin gsytor i lä mplig hö jd , bord var e j vanliga vid denna tid i flätv e rkshuse ns inredning . I lampskå le n hällde man tran , e ll e r so m de t he tte " lysc ", fram ställt ur fe t fi sk e ll e r valspäck. I No rge var torskl eve r- och valtran därför e n viktig e xportartike l. Fynd i Da nmark av sä lbe n tyde r på a tt ma n här kunnat göra säl tran . Då ma n haft gott o m sill ha r man a ntaglige n utvunnit tran också ur de nn a.

Vinjettbilden förestä lle r den he li ga Ka ta rina av Vadste na me d s in a a ttribut på e n avb ildnin g fr å n slutet av 1400-tal e t. O lj e lampan a ttribue rades till de kvinnliga he lgo n ma n vill e likn a vid e n av de kl o ka jung frurn a i eva nge li e t. vilk a med brinnande la mpo r in vän tad e brudgummen Kri stus ' a nk o mst.

135

I. O lj e la mpo r av sva rt godske ramik. 1000- 11()0-tal. Öv re raden fr .v. H 11. 3 cm . KM 16.650; H 8 cm , KM 39.273:23 ; H 10.2 cm. KM 33. 177. Nedre rade n fr. v. H 6.8 cm , KM 66. 166: 11 00; skål fr ån Garz , H 3.5 cm , KM 59 .1 26:403; fo t med hål och bo tte nm ärke , KM 66. 166: 1824: lampa med avs lage n fo t , KM 66. 166: 1235.

Som veke använde ma n ha mpa e ll e r lin me n ann at mate rial förekom sä ke rt också. I se na re uppteckningar berättas hur fjunet på kungsljusets bl ad , ängsull , fjunet fr ån ho nträdet av jolster och blade n av kave ldun snoddes och skars till vekar. Redan unde r antiken a nvä ndes mä rgen ur vissa sävarter till ve kar i o lj e lampor. I Skåne nyttjades långt fram i tiden sävvekar av e n juncusa rt till o lj elampor och ta lgljus. Svartgodslamporna hade inte någon pip e ll er tut att lägga veken i, den kunde vila på kä rlkante n , i varje fall nä r de nn a var slät och rundad . D e deko re rade och med ska rpa konturer försedda kante rn a tyder dock på att man , lik so m till yngre o lj e la mpor , hade någon typ av hå llare so m flöt på o lj a n e ll er e n tunn järnte n eller snodd koppa rtråd med hål fö r ve ke n i mitte n som , lagd di ago nalt över kärlk a nte rn a , hö ll veken ova nför o lj ans yta , bild 2.

136

2. S:t Vitus av bildad med e n brinnan de olj elampa. Diagonalt iivcr brlkantc' rna vilar e n hållare fiir w kc'll. Dc·talj a\· 111od11i11 g av H. Burgmair l)O:l. Niirnhcrg.

3. S:ta Agath a, skydds he lgo n fö r bröstsmärtor och e ldsvådo r. På å rsdage n av he nn es dödsdag had e vulkanen E tn a e tt utb rot t. Me d hjälp av he nn es sa rkofaglock stoppades mi ra kul öst lavaströmm e n och räddade stade n Ka ta ni a. H ä r avb ild ad med sin a a ttribut på e n alt a rtavl a frå n Köln frå n 1400ta le t.

Svartgodslampor av nämnd a typ var vanliga också i Väste uropa och Norge . En av lundalamporna har ett botte nm ärke under foten , typiskt för keramike n inom de t slaviska området. D ä r förekommer inga kärl av de nn a typ. Är lampan tillverk ad i Lund av e n invandrad slavisk keramike r? På nordiska kontakter tyder restern a av en liknande lampa på fot med " käpp-h ål" . Den är gjord av tälj sten , ett mate ri a l so m inte finns i Skå ne-D anmark me n exporterades från No rge . En liten skål, dock utan fot, med invändig ristad de kor plus 137

skä rvo r a v likn a nde typ finn s oc kså i lund a mate ri a le t. Såda na skå la r tillve rkades unde r 1000-1100-tale n på slaviskt område , nä rm a re bestä mt i G a rz på Ri.ige n och har sanno likt a nvänts so m o lj e la mpo r. bild 1. Lik so m ma n seda n å rtuse nde n a nv ä nt o lik a type r av o lj e la mpo r ha r ma n alltid lyst sig med bl oss och to rrvedssticko r , så också i Lund . H andfac klo r kunde göras av fl e ra ve ka r av exe mpe lvis säv do ppade i tj ä ra , beck , ta lg e ll e r vax. D e kunde oc kså tillve rkas med hjälp av e tt tygstyck e, do ppat i något brä nnba rt ä mne, som seda n virades runt e n trä pinne . D e kådiga to rrvedssticko rn a av fur e ll e r gran brann också bra. Brandriske n va r uppe nba r , sti cko rn a stacks ibl a nd dire kt i e n spricka i väggen . So m hj ä lp mot brandfara n , likso m fö r må nga a ndra gisse l, fa nns de t e tt skyddshe lgon. Unde r högme de ltide n vä nde ma n sig till de n he liga Agatha so m i sin a fö rbö ne r skulle skydda hus och he m mo t eldsvåda . Sä kra re va r a tt sätta blosset e lle r sticka n i e n håll a re. De nn a bestod av e n jä rnte n med e n kra mpa för blosse t i e na ä ndan och de n a ndra spe tsa d för a tt slå i vägge n e ll e r e n bj ä lke . D essa liksom de lite yngre hå ll a rn a med pipa so m oc kså kunde a nvä ndas till ta lglju s, före ko m i all a milj öe r. I Lund ha r å te rfunnits e tt sto rt a nta l bl oss- och ljushå ll a re, d ate rade till tide n 1200 och fra må t. H åll a rn a frå n slute t av mede ltide n va r me r va rie rade i sin utformning och kunde ha både e n och två pipor , ibla nd rikt ade å t o lika hå ll , för användning i både vägg och bo rd e lle r på e n träfot , bild 4. De nä rm a re 20 st me r e lle r mindre skadade la mpo r a v ste n (oftast sandste n ) so m ä r funn a i Lund , fun ge rade på sa mm a sä tt som ke ramikl a mpo rn a. D e ras fö re ko mst sa mm a nfalle r med de n rom a nska tide n och ste nk yrk o rn as bygga nd e . Hälfte n av de m på minn e r om do pfunta r i mini atyr med e n e nk e l a rkite kto nisk utsmyckning. D e a nd ra ä r ode ko rerade skå la r på fo t. Ste nl a mpo rn a likso m sva rtgodsla mpo rn a ha r e tt 4-5 cm djupt hål i fote n . O ckså de ha r kunn a t sättas på kä ppar nedstuckn a i le rgo lve t. De tta måste ha bli vit vin gligt fö r de stö rre och tyngre exe mplare n. T ro li gt ä r då a tt ma n i de n fas ta e ll e r lösa inredninge n gjo rt hål med motsvara nde di a me te r , va ri m a n satte e n pinne i lä ngd avpassad till de båda fö rdjupninga rn a . La mpa n sattes på pinn e n , 138

4. Bloss- eller ljush ållare av järn i olika utförande , för olika placering. Fynd från 1200- , 1300- och 1400-talen.

var flyttbar med stod ändå stadigt på sitt underlag . H ål som skulle kunna ha med ett sådant arrangemang att göra finns i pulpeterna på korstolarna från 1360-70-talen i Lunds domkyrka. De medeltida kyrkorna var mörka och i stort behov av artificiell belysning för att kunna fungera. De äldsta stenkyrkorna hade små ljusöppninga r nästan uppe vid taket. De täcktes av pergament eller hornplattor som var föga ljusgenomsläppliga. Under 1100-talet började man använda glas i de något större fönstren. På 1200-1300-talen, under gotiken, byggde man visserligen högre fönster men i gengäld använde man färgat glas som fördunklade ljuset. Må nga av de här nämnda stenlamporna har säkert använts i kyrkorna. Flera av dem har hittats vid utgrävningar av kloster eller kyrkor. Sex fragment av romanska stenlampor med kyrklig anknytning av helt andra dimensioner finns också i lundamaterialet, s.k. 139

5. O lj e la mpo r av ste n fr ån ä ld re mede lti d. Öv re rade n fr. v. la mpa av krit ste n , H 14 cm , KM 39. 027:3: la mpa av sa ndste n ; H 14 .9 cm , KM 14. 068; la mpa av sa ndste n, H 15.6 cm . KM 22.924 . Ned re rade n fr.v. la mpa av sa ndste n . H 8.4 cm , KM 16.429 ; la mpa med de n hålfö rsedda bo ttn e n sy nli g. sa ndste n . KM 49.53 1: 13; frag me nt a ri sk la m pa av sa ndste n . H 16.3 cm , KM 66. 166: 1338.

lumin ari e r , bild 6. De nn a typ av o lj e lampo r ha r påträffats i Österrike , söd ra Tyskl and , E ngland , No rge, D anm ark , Västsverige , Skåne , Sigtun a och på Gotl a nd . D e är fö rsedd a med 3-12 fö rdjupninga r fö r o lj a n , är re ktangul ära e lle r trepassfo rm ade. Deras fun kti o n fö rbryllade länge ve tenskape n . Man gissade på vigvatte nskä rl , stä ll fö r rö ke lse kar , be hå ll are fö r he liga o lj o r , ställ för vin - och va ttenka nno r , brödgrä ddningsform , munkpanna och spelpl a n . Vad som så småningo m bringade kl arhe t i probl emet va r de n vid slute t av 1800-t alet åte rupptäckta bes krivningen frå n 1593 av kated ra le n och be nediktinkl ostret i Durh am i E ngland . E n munk därifrån berättade o m hur ma n , i munkarnas sovsa l, a nvä nde e tt par ste nl ampo r av kvad ratisk fo rm med ett dussin skålar inhuggna i varj e. Dessa fylldes på från kö ke t och i dem bra nn lågorn a fö r att lysa munka r och nov ise r då de gick till midnattsbön . H an be rätt ar att de t också inn e i kyrk an , 140

-v :-"

- :

--Qfr

20cm

6. Oljelampor s .k. luminarie r av sa ndste n, nr 4 av kalktuff. 1100-1 200-t a l. Några har fortfarande so tbe lä ggnin g i fördjupnin ga rn a. La mpa nr 2 har e n rund ad utbuktnin g med e tt 3 .5 cm djupt hå l - antagligen avse tt fö r e tt lju s. Nr 5 och 6 ~i r fragment av ursprungli ge n re ktan guliira lampor. I. KM 15.47 1. 2. KM 20.310. 3. KM 36 .942:2. 4. KM o m . 5. KM 20.438. 6. KM 66.166:2668.

på en vackert huggen sockel stod en fyrkantig lampa med 12 skålar fyllda med talg. " . .. Varje kväll när d age n var gången tändes en av dem för att lysa munkarna vid midnatt , när de gick till matuti nen. " Denna beskrivning gjord nästan 350 å r efter de t att lamporna slutade tillverkas , skildrar dem inte i sin ursprungliga , eventuellt ceremoniella funktion. Var i kyrkorummet de var placerade under romansk tid vet vi inte . De stod inte på högaltaret , kanske framför en helgonbild eller i lå nghuset för att lysa upp. Stenlam-

141

porna byttes ut mot oljelampor av metall vid mitten av 1200talet och flyttades ut i vapenhuset eller användes som byggnadsmaterial då kyrkan byggdes om. I och omkring kyrkorna i Sverige har man nu återfunnit över 20 lampor , varav må nga från Skåne. De lundensiska är alla jordfynd . I luminarierna hälldes säkert tran , men om man såsom durhammunken berättar också använde talg , kunde man göra " ljus", företrädesvis i fördjupningarna med lodräta kanter , genom att i talgen sticka ned en veke. Det fanns regler för vilka material som fick användas för belysningsändamål i kyrkorna - regler som inte alltid efterlevdes i Norden. Enligt dessa skulle ljusst akar vara av metall , ljusen av vax (varför, återkommer jag till) och i lampor fick endast användas vegetabiliska oljor. Detta var lyxvaror. I vardagslag nyttj ades trästakar , talg och tran. Vaxljuset var känt i Danmark redan unde r vikingatid. Det blev vanligt först vid slutet av 1000-talet då det började användas i kyrkor och kloster. Traditioner i nyare tid tyder på att man inte heller under medeltiden stöpte vaxljusen. I stället skar man en lagom stor strimla vax, rullade den med handen mot ett hå rt underlag , skar en skåra på längden , lade in veken och förslöt skåran genom att åter rulla vaxet. I Lund har man funnit en ca 12 kg tung kaka av färdigskirat vax i kulturlager daterade till tidigt 1200-tal. Om den är ett resultat av lundensisk biodling eller importerad är inte säkert. Vad vi vet är att det måste gått åt ansenliga mängder vax i ärkebiskopsstaden med de 27 kyrkorna och klostren . Var kakan importerad kom den troligen från östbaltikum som, förutom de längre bort belägna trakterna kring Volga-Kam a och LitauenVitryssland, försåg Norden med vax. Troligast är att kak an producerats här i Danmark ; både den Skånske lov , Eriks Själlenske lov och den Jyske lov behandlar biodling. Vaxet ansågs vara lika värdefullt som ädelmetall. Det var också oersättligt vid vissa kyrkliga ceremonier. I vaxets ursprung och egenskaper lades symbolisk betydelse. Vaxet betraktades såsom fritt frå n synd, då man trodde , att bina var könlösa. De verkade också som symbol för den kristna fliten. Brännandet av ljuset var en symbolisk handling . Kristus var Guds ljus och 142

7. Altarljusstake av brons, troli ge n inh e msk t arbete. H 6.5 cm , Br 11 .9 cm , KM 6. 185.

fl a mman Kri sti kärlek. Liksom vaxet förtärdes av låga n offrade Kristus sig på korse t. D e t brinnande ljuset var också e n viktig de l av liturgin . Vid Kynde lsm ässa n e lle r Ma ri ae kyrkogå ngsdag de n 2:a februari , invigd es all a de ljus so m skull e a nvä nd as reste n av å re t vid do p , vi gse l, kyrkotagnin g , begrav ning , vid läsning av eva nge li e t i mässan och för all a kyrko å rets fester och ljusprocessio ne r. Påskljuse t var de t stö rsta ljuse t. De t skull e brinn a vid mässo rn a från pås ke n till Kri sti himm e lfärdsdag. I Norde n börjar me tallstak e ns utveckling på 1100-ta le t i och med att man placerar ljus på altarbordet. D e nna utvec klin g kan vi följa bl. a. med hj ä lp av fyra me r e lle r mindre ko mpl etta bronsstakar , funn a i Lund . D e n äld sta sta ke n , bild 7 , fa nn ma n 1891 vid gräv ninga r vid Lilla Fiskaregatan . Ljussta kar so m de nn a pl acerades parvis på höga lt a ret unde r 1100- och börj a n av 1200-tale t. Vid de nn a tid stod e tt krucifix i mitte n på alt a re t. Ljussta ke n fick inte konkur-

143

8. Komplett altarljusstake till verkad i Minden omkrin g år 1200. Na ti onalmuse um , Mi.in chen.

rera med detta i höjd och var därfö r re lati vt lite n i dime nsio nerna. Lundasta ke n ä r av e n myck et vanlig typ . Dess till ve rkningscentrum fa nns i Lothringe n , Niede rsachse n och Westfa le n. I staden Minde n i Westfa le n göt man bro nsstaka r, inspirerade av mo de ll e r frå n de runt o m ligga nde ve rkstädern a, fö r expo rt till Ska ndinav ie n. Det är sa nn o likt i Minde n som lund asta ken ha r sitt ursprun g. Ljussta karn a frå n Minde n är fö rsedd a med e n fo t med ciselerad d ra k- och växto rn ame ntik , stamm a nde från Bysans och 144

9. T re ljuss ta ka r av bro ns. Sta ke n t. v. sa kn a r lju spigg , tidi gt 1200-t al, H 6.3 cm , KM 9.440 . I mitt e n e n sta ke med skadad sta m , 1200-t al, H 4 .8 cm , KM 70 .36 1: 349. T .h. e n ko mpl e tt sta ke typisk fö r 1400-t ale t. H 7.4 cm , KM 2 1. 692.

Itali e n. Fotstycket vil a r på tre fö tte r , utfo rm ade som djurtassa r. I samtida källo r o mta las att tretalet skulle sy mbolise ra tree nighete n. Drake n i o rn ame ntike n skull e kunn a symbo lise ra de o nda makte r som ljuslåga n lät förj aga. Stamme n so m med e n pigg, pl ace rad i e n droppskål, bar upp ljuset , var de ko re rad med e n vulst. Om man jämför vår stake med de n på bild 8, se r man inte bara hur e n ko mpl ett ljusstake tedde sig, utan också likhe te r och skilln ade r me ll an fö rlaga n och de n antaglige n inhe mska ko pi an . D ekore n är exa kt de n sa mm a me n fö tte rn a är " trö tta re" på lundasta ke n , linj e rn a grövre och mindre e lega nta. D e n andra ljusstake n , bild 9, funn e n år 1895 , i samm a kvarte r som de n förra, skulle kunn a vara e tt exe mpe l på e n unde r 1200talet före komma nde före nkling av ova nn ämnda de ko r. Växtoch djurorn ame ntiken ä r försvunne n me n de tre fö tte rn a finn s kva r likso m fotstyckets trekantiga form . A v de uppstickande dra khuvude na åte rstå r tre små kulo r. På vå r sta ke sa kn as pigge n för ljuset. 6 - Kultu ren 1983

145

10. T.v . fyra ljushåll are av bly funn a i ä rke bi skope n Ja kob E rl a ndse ns grav (död 1274) i Kloste rga ta n , H o mk r. 4 cm , KM 64.589:53-55. T. h. lju spipa av brons frå n grav 839 vid S:t Stefa ns kyrka i kvart. Repslaga re n . 1200-1 300-tal. H 4.2 cm . KM 69 .023: 102.

Genom si na fyndomständigheter ä r de n lill a ljusstake n på bild 9, funnen 1980 på SE-bankstomten vid Stortorget , också daterad till 1200-talet. Med sin o mvända kre ne le rin g och de klo likn ande spretande fö tte rna för de n tank a rn a till de n gotiska form vä rlde n. Hur stam och droppsk ål sett ut är osä ke rt. Under 1200-tale t tillko mmer ljusseden , att förutom vid helgonre like r, också tända ljus vid förnäm a personers grava r. I den i Klostergatan återfunna ärkeb iskopen Jakob Erlandsens tegelvä lvda grav , stod fyra hylso r av bly , bild 10, som vid ana lys visade sig ha innehållit vax. I e n betyd li gt e nkl are grav , på S:t Stefans kyrkogård vid Stora Södergatan , hittades en ljuspipa av brons, antagli ge n avb rute n från en armstake e ller någon typ av ljushå ll are. Om ljuspipan hamnat hä r på grund av att de n använts vid begravningsceremonin e lle r av någon ann an o rsa k vet vi inte. D en låg vid höftbe net på ske lettet. Den fjärde bronsljusstaken är typi sk fö r 1400-talet. Från Pe rsien kom via Venedig , Frankrike och Flandern e n ny typ av ljusstake so m i varierande for me r var vanlig i högrestå ndshe mme n. I samtid a interiörm ålningar står den ofta på vägghyll an 146

11. Ljusstakar av kritstc n , båda funna i medeltida lage r me n svåra att nä rm a re datera. Staka r före ko m i all a ma te ri al, förutom sten oc h me tall också av trä och horn. Sta ken t. v. ä r skadad , H 9 cm, KM 38 .892: 10, staken t.h. ä r 17.2 cm hög, KM 22 .6 19.

eller bordet. Den består av en konisk fot med en ljuspipa. Pipan är försedd med ett pa r hål, antagligen för att man med hj ä lp av dem lätta re skulle kunn a peta ut ljusstumpen , bild 9. Vid mitten av 1400-talet dyke r de första goti ska ljuskron o rn a upp. Utmärkande för dem är deras S-formade, vin lövsdeko rerade armar , bild 12. Ljuskronan var inte något nytt , red an unde r romansk tid fanns runda järnkrono r med pi ggar fö r lju s e ll e r håll a re fö r lampor. D å ma n vid reform ati o ne n ville göra sig fri frå n all " papistisk" övertro och helgondyrkan, förbjöd man ljusets anvä nd ande i kyrkorna för allt utom belysningsändamå l. I de danska landskapen Skåne , Halland och Blekinge fortlevde dock , fram till den svenska tide n , sede n att ha brinn and e vax ljus på altaret. Genom en förordning 1682 avskaffa des detta bruk och de mede l so m varit avsedda för ljuse n skull e hädan efte r använd as till stipe ndier åt fattiga stude nte r vid Lunds universitet. Om andra medeltida ljusattiralj e r frå n Lund se äve n : Blomqvist , R ., H andlykta från Källby. Kulture ns årsbok 1969. Må rte nsso n , A. W. , Wa hlöö , C., Fl öjel till ljusskepp . Archaeologica Lundensia IV. 1970. 147

12 . Arm till ljuskron a e ll e r a rm sta ke av bron s, se nmede ltid e n. H 14.2 cm , Br 14.7 c m , KM 16.651 , ljuspipa n KM 2 1.68 1.

Referenser Kulturhisto ri sk t lex ik o n fö r no rdi sk mede ltid. Red. Jo hn Gra nlund. 1956- 1977. Berg, G., Ljustillve rknin g i ä ldre tid . Li lj e ho lm e ns stea rin fabr ik. D e l. I. 1939. Uta rbe tad av N . Forse ll. Berg, G. , Tranl a mpor och sävve ka r. Saga oc h sed. Kun gliga G ustav Ado lfs Akademi e ns å rsbok 1980. Ut give n av F. H edblom . Braun , J ., Traacht und Att ribute de r he ili gc n in der De utsc he n Kun st. Stuttga rt 1943. E rixo n , S. , Ga mm a l mässin g. 1965. v. Falk e, 0. , Meye r , E . , Ro ma ni sch e n Le uc ht c r un d Gefässe . Bronzegc rä tc dcs Mitte la lters Bd . I. Be rlin 1935. H ede ma nn Baagöe, J. , Mess inglysestage n i stilhi sto ri e n. Arv og Eje 1962. Ode nse. Kjell be rg, S. T. , Något o m vax. Kulture ns å rsbok 1946. Kj e ll be rg, S. T. , O ljela mpa n . Kulture ns å rsbok 1948. Må rt e nsso n , A. W . , E n mä rkli g grav i grå brö dernas klosterkyrka i Lund . Kultu re ns å rsbo k 1973. Må rt e nsso n , A . W . , S:t Ste fa n i Lund . Fö re ninge n Gam la Lund . Å rssk rift 1962. Sto lt , B. , O lj e la mpo r fr å n ä ldre medeltid . Hikuin 3 . Viborg 1977. Ye llev , J ., Ro ma ns ke o li e la mpe r fr a Danmark . Hikuin 3. Viborg 1977 . Ye ll ev, J . , Ro mans ke o li e la mpe r fr a Danmark. 2. E n Rom a nsk o lie la mpe fra Ri be. Hikuin 6. Yiborg 1980 .

148

C LA ES WAHLÖÖ

Fyrverkeri

I Kulture ns bibliotek finns e n bok med de n a nsprå ksfull a tite ln : Yollko mme ne Geschiitz-Feuerwerk und Biichse nme iste r-Kunst. Den är författad av e n po lsk officer vid na mn Casimiro Simienowicz och trycktes i sin tyska version 1676 i Frankfurt a m M ain. Skrifte n ä r e n med koppa rstick rikt illustrerad ha ndbok för fyrverkare dvs. de högt utbildade ingenj ö re r , som vid a rtille ri et i gångna tide r bl. a. hade hand o m tillve rkninge n av o lik a projektile r , brandbomber , ra ke te r och a ndra fö rstöre lseb ringa nde vape n. Vid sid a n av sysslade de tydli gen i ege nska p av sa kkunniga pyrote kniker med de mera nöjsa mma sake r so m vi numera med utesluta nde av de n ursp rungli ga krigiska tillämpningen kallar fy rve rke ri . I de n nästa n he lt på militära ting inriktade boken fö rekommer nä mli gen också några besk rivnin gar av lustfyrve rke rie r - författaren gö r so m sig bör noggra nn boskillnad me ll an Ernst- och Lustfeuerwerk . Till de beskrivna pjäserna hö r de t hä r i av- och på klätt sk ick av bildade pyrotekniska unde rve rke t. D et är e n i dubbel me ning laddad , sin tunn a gre nsla nde , juve nil Bachus. I de t beledsaga nd e tex tavsnittet finns utförli ga a nvisninga r för hu r fi gure n ska ll tillverkas av papper. Fund a me nte t ä r dock av trä och kunde vä l a nvä ndas fl era gånge r. På den avk lädda ko nstruktione n sy ns de t o mfatta nde ladd ningsa rra ngementet tyd li gt. Lägg märke till all a de små smäll a re som kl är de pl a na yto rna . Antändningen ska ll ske vid högra ha nde n och seda n sprakar det he la i väg e nli gt de n turordning so m st ub ind rag ningen anger. Seden a tt , vid vissa li vets fest liga e ller betydelsefulla tillfällen , brä nn a av fy rverke rie r ma rkerade i gå ngen tid , likso m de n ä n

149

., \

-1Ill:fe,'.' .

- 'l~ - '

idag gör, en hälsning av något nytt. I katolska länder som Italien används fyrverkerier i samband med karnevalstiden dvs. inledningen på fastan. Politiska händelser som fredsslut kan också markeras med fyrverkerier. Ett genom Händels " Royal Fireworks" väl ihågkommet sådant anordnades den 27 april 1749 i London med anledning av fredsfördraget i Aix-la-Chapelle 1748 150

l I '

(o lyckan vill e dock att det jätte lika fyrve rke riet tog e ld och infö r 12 000 häpn a åskådare gick i lufte n fö r tidigt) . Vå r ege n tids hälsningsce remoni fö r det nya året är ytte rligare e n va ri ant på te mat och de t går att fund era på o m de t inte li gge r någo t atavistiskt i glädj e n att med blixt och dunde r skin gra nattmö rkre t för att jaga unda n det o nda och det fa rli ga. 151

C LAES WA H LÖÖ

Fotangelstakar

Sitt namn har de n sä rp räglade fo ta nge lstake n eft e r e tt under mede ltide n och lå ngt fram i nya re tid sä rskilt mo t kavalleri brukat vape n . Fo tangeln var tillve rk ad av jä rnte na r med fyra åt va r sitt håll , på så sätt rikt ade udd ar att , då de n kastades på ma rke n , e n udd alltid stack ra kt upp från de n trefot so m bildades av de andra. Utströdda i mängde r som hinde r fö r anrid ande kavalle ri stä llde de till stora besvä r då hästarn a t rampade på dem . Nu är sä kert namnet fo ta nge lstake e n ko nstruktio n av museimänn en utan stö d i de n fo lkli ga traditi o nen , me n de n tetraedliknande fo rme n med de åt var sitt håll riktade fyra ljushåle n gö r o ne kligen associa tio ne n till vapnet fö rkl arlig. I Kultu re ns kata log gö r o rdet fo tangel i samband med ljussta ke n sin entre fö rst 1950. D essfö rinn an ka ll as type n rätt och slätt le rljusstake elle r likn ande . Mö jligen var det Ca rl Lage rbe rg som i e n uppsats 1910 my ntade uttrycket då han ta lade o m en ljusstake " i fo rm av en fo tangel' ' . Just den ege ndo mliga fo rme n har stundo m tagits till intä kt fö r e n hög ursprungsålde r , men type n sa kn as vad fö rfa ttare n vet helt i mede ltid a sa mm anha ng och de fyra stakarna i Kulturens sa mling, som ha r årta l inri stade , är frå n 1706, 1763 och 1764. En ann an sta ke (privat ägo) ha r årtale t 1821. De n typiska fo tange lsta ke n är tege lbränd och fo rme n ha r åstadko mmits ge no m tillskä rning av en lerklump . O fta är de fö rsedda med o lika fo rme r av stämplade e ller skurna mö nste r. Mycket va nliga är rosett- och andra stämpe lmö nster. På en av Kulture ns sta kar ha r tillverk are n anvä nt e n va nl ig hästskosöm vid press ningen av de ko re n. D et he la ligge r tämlige n långt frå n 152

Fo ta nge lsta ka r . Vii nstra rade n ne rifrå n H 12.5 cm . 1764. KM 14.289 ; H 11 cm . 1706, KM 16.562; H 9.5 cm . Pe ter Ringbc rg 1780- 1840, KM 5.047. Högra rad e n nerifrå n: 182 1.pri vatägo; H 13cm , !763. KM 60.580; H !Ocm . KM 13.589; H 12 cm . KM 4.096 . I mitte n : H 7.5 cm . KM 13.588.

7 - Ku lturen 1983

153

den produktkvalitet som bör förväntas av krukmakare och forskningen brukar därför antaga, att stakarna i likhet med en del andra småföremål av tegel producerats så att säga vid sidan av på tegelbruken. Någon egentlig bevisföring för detta gives dock ännu inte. Å andra sidan visar faktiskt de ovan angivna dateringarna på ett möjligt samband med tegelproduktionens snabba expansion från 1600-talets andra hälft då tegelsten mera allmänt börjar användas i bostadsbyggandet. En grov ramdatering för staktypen skulle kunna vara mellan gränserna 1650 och 1850. Huvuddelen av dem har nog tillverkats på 1700-talet. Att krukmakarna stundom tog upp fotangelformen visas av ett par stakar i Kulturens ägo. En av dem är sammansatt av fyra drejade ljuspipor samt blyglaserad. Den är på goda grunder tillskriven kakelugnsmästaren Peter Ringberg ( 1780-1840) i Sölvesborg . Fotangelstakarna var avsedda för talgljus , vilket också säger att de hörde hemma i en bondemiljö , där man kunde unna sig sådan lyx. I de fattigas stugor fick folk nöja sig med betydligt enklare belysningsanordningar. Någon egentligen täckande förklaring till den egendomliga tetraedformen kan inte ges. En praktisk fördel var naturligtvis att staken stod stadigt. En annan tycks ha varit att ljush ålen hade olika storlekar så att de ojämnt tjocka hemstöpta ljusen lättare kunde passas in. Men detta är å andra sidan inte giltigt för alla stakarna. Av 19 mätta stakar uppvisar endast 6 stycken signifikanta skillnader på 4-9 mm mellan det minsta och det största hålet medan 8 stycken har precis samma diameter i alla hålen. Det förefaller snarare troligt att det är själva formen, som har uppfattats som lustig och/eller tilltalande och det till den grad att en långt över hundraårig tillverkningstradition vidmakth ållits. Det förtjänar slutligen att påpekas att fotangelstaken inte är något specifikt svenskt. Den är känd fr ån Danmark, där den benämns tumling och längre söderöver som t.ex. från Frankrike.

Referenser Lage rbe rg , C., Till belysningsredskape ns historia. Göt e borgs muse um 1910. Lithbe rg , N., Till allmogekulture ns geografi. Rig Bd I, 1918.

154

MAJF E HRM AN

Fotogenlampan

Till färgbilder XVIII- XIX Fotogenla mpans tid va r ko rt me n lysa nde. Enligt e n tradition ska ll de n första riktiga fotoge nla mpa n ha konstrue rats av e n a me rikansk kemis t vid namn Be nj amin Zilliman år 1855 . Till Sve rige anses de fö rsta fotogenl ampo rna ha kommit i bö rj a n av 1860-talet. Fö rmodli ge n va r de impo rte rade från T yskla nd , dä r te knike rna infö rt e n de l fö rbättrin ga r av de n ursprungliga ko nstruktio ne n. I fl era bo uppteckninga r från 1860-talets Sve rige no teras innehav av fo togenla mpa. Fredrik a Breme r skrive r i ett brev, da terat 1864 : " Aftonstunde n ä r mig o ft a d age ns be hagli gaste stund , då jag vid de n klara fo toge nl ampa ns ljus arbetar , läser e ll e r språkar. " Sve nska fabrik e r tog hand o m tillve rkningen , och i åtminsto ne 70 år ha r här tillve rkade fo toge nl a mpo r i o lika mode ll e r så lts landet runt. Å r 19 18 utt alade e n dire ktö r vid e n sto r sve nsk lampfa brik , att ha n t rodde, att fo toge nl ampans ro ll fö r alltid var utspe lad . Anl edninge n va r , att ele ktri sk be lysnin g då hade infö rts i stora de lar av lande t. Tillgå nge n på o lj a hade bli vit a llt kn appare och pri se t på fo toge n hade stigit ; år 1912 kostade e n liter fo toge n 12 ö re , me n vid kri ge ts slut upp till 70 ö re. Eme ll e rtid åte rupptogs till verknin ge n av fo toge nla mpo r också efte r fö rsta världskri ge t. I avlägsna landsä ndar har bl. a. spo rtstugo rn a skapat ett be hov av be lysning uta nför d.e o mråde n dä r e le ktrifie ringe n ge no mfö rts. Faktum är , att i varj e fa ll fra m till år 1935 nya mo de lle r av fo togenla mpo r har ko mmit ut i de n sve nska ma rkn ade n. De nya fo toge nl ampo rn a a nslute r sig i form e n nära till de n e le ktri ska arm ature n . Att dö ma av e n anno ns i e n dagstidning, införd så se nt som i bö rj a n av dece mbe r 1982 , ä r 155

.GAMLA

·FOTOGENLAMPOR Stor sortering gamla fotogenlampor, hänglampor i _ majolika o mässing med ljushållare. Bords- och golvfotogenlampor i olika modeller, gainlatulpankuporäveri målade. . · ; Garanterat gainla lanip0t' OPPET I DAG 9-19 och den 12/12 samma tid 1 Gruvgatan 7 Mörarp ·

I. A nn o ns , Sydsve nska Dagb lade t, sö ndage n de n 5 dece mbe r 1982 .

fo toge nl a mpo r på sin a hå ll i a nvä ndnin g ä n id ag, se bild I . Me n so m allm änt nyttj a t bruksfö re mål ä r dess tid trots allt avslutad . Fotoge nl a mpa n hade fö regå nga re i o lika type r av o lj e la mpo r . Såda na ha r funnits i mede lh avslä nde rn a och på a nd ra håll a llt ifrån fö rhisto ri sk tid . Mo t slute t av l 700-ta le t hade ma n i Frankrike lyckats ko nstruera e n o lj e la mpa med e n ny typ av brä nn a re. D e n ka n betra kt as som e n dire kt pro totyp till fo toge nl a mpa n . Bränna re n hade sta rkt d rag, vilk e t gjo rde a tt ve ke n i la mpa n brann med hyggli g ljusstyrka. Vikti ga de talj e r va r vida re o lj e huset och de t cy linde rfo rm ade la mpglase t, placerat på e n hå ll a re med lufth ål runt ljuslåga n . Om la mpglase t fo rmades så, att de t snörptes sa mm a n ne da nfö r låga ns spe ts , gav de tta e n bättre ljuseffe kt. De n o lj a so m frå n ga mm al tid a nvä nd es i o lj e lampo rna , va r vegeta bilisk e ll e r a nima li sk . De n va r trögfl yta nde och tillfö rse ln till brä nn a re n blev dä rfö r gä rna o jä mn. E tt nytt stadium i la mpa ns utvec kling inträffa de , nä r mineral-

156

2. Bo rdl a mpa, 1800-t ale ts slut. Po lykro m majo lik a. Fo t av bro nse rad me tall. O lj e hus av glas , vil a nde i skålfo rm a t ytte rhus. H 83 cm. KM 68.622.

3. Bo rdl ampa , 1800-t a le ts mitt. Fo t , ska ft oc h o lj e hus a v ko ppar . Kupa av glas med de ko r av fågla r och blo mm o r i fä rg. T ill ve rkad på de n ve rk stad , so m tillh ö rde A nde rs D . E lm qvist och fa nns med på 1895 å rs H a nt verksutställning i Lund . H 100 cm , KM 7 1. 996

o lj a från USA och senare från R yssla nd ko m ut i hande ln . D å min eralolj an raffin erades , e rhöll man som slutp rodukt fo toge n . D e nn a visade sig be tydli gt bättre för be lysningsä nd amål. Ve ke n kunde nä mligen suga upp fo toge ne n av ege n kraft ; med hj älp av 157

en skruv reglerades veke ns längd . Olj ehuset anbragtes i fotoge nlampan unde r bränn are n . På så sätt slapp ma n ett o lj e hus, som kastade skugga, vilket var ett p ro bl em i de tidiga lamptype rn a . Den fort satta utvecklingen kon centre rades he lt på fo rm ande t av tre delar till lampan : bränn are n , lampglaset och lampkupan . E tt sto rt antal o lik a mode lle r fö rdes nu ut i markn ade n : ha ndlampo r av bl eckplåt , bo rdl ampo r , vägg- och hänglampo r av o lik a material och golvstakar. Bo rdl ampo rn a bruk ade från mitte n av 1870-talet vara försedd a med e tt fas t o lj e hus av slätt e lle r slipat glas. Olj ehuset var i sin tur fas t fö renat med fot och bränn are. På brännaren kunde kuporn a anbringas, antinge n klot- e ll e r tulpa nfo rm ade . Fo rmgivningen av lampfo ten kunde va ri eras på otali ga sätt liksom materi alet. Ibl and gjo rdes fo te n av gjutj ärn , ibl and av Rö rstrandsmajo lika . Ibl and fo rmades de n so m e n urn a , ibl and som e n vas med mångfärgad deko r av landskap och fi gurer , ibl and som en gestalt av myto logisk kara ktär. O ckså hängla mpo rn a har o lik a huvudtype r. D e e nkl aste hade hängare av järntråd och o lj ehus av bleckpl åt . Såda na, s .k . skomakarlampo r , a nvändes i verkstäde r , i kö k och fö rråd . A nd ra , mera påkostade type r av hä nglampor hade raka e lle r svä ngda armar av gjutjärn och kl otkupo r öve r bränn a re n . Andra åte r av än mer elegant slag hade ko rg och o lj e hus av vitt benglas och ljusa rm ar, fö rsedd a med refl e ktera nde prismo r. Bordlampo rna utveckl ades , sä rskilt unde r 1880-talet , i sto r vari ationsrikedo m . Någon gå ng fic k t .o. m . antik e ns ro me rska bronslampo r stå mode ll fö r fo rmgivninge n . U nde r 1890-talet ko m tulpan kupo rn a på modet. D e var då ofta de ko re rade i en e lle r fl era fä rge r , med blo mm o r och gre nve rk och fåg la r . Öve rhu vudtaget fö ljde både bo rdl ampo r och hänglampo r unde r dessa årtio nden de härskande stil a rn a och stil väx lin ga rn a. I ett slutstadium har fo toge nl a mpo r apterats fö r ele kt risk belys ning och på så sätt ko mmit att få e n pl ats också i nuti da be lysnin gssa mma nh ang. Historiskt fö rbinder vi gä rn a fo togenl ampa n med det slut and e 1800-tale ts bo rgerliga milj öe r. I e n ä ldre typ av sa mhä ll e va r högläsninge n e n vanli g fo rm för sä ll skapli gt um gä nge. Fa milj ekre tse n sa ml ades gä rn a efte r dagens arbete fö r att lyssna till högläs nin g vid afto nl ampan. I de popul ära fa milj etidskrifte r , 158

4. H ä ngla mpa fö r foto ge n . O mkrin g 1880. H a r tillh ö rt professo r Fred rik Wulff i Lund . H 144 c m. KM 4 1.000:495.

so m vid denna rid spreds öve r la nde t hitta r ma n åtskilli ga bild e r av e n lyss na nde familj e kre ts sa ml ad krin g e tt bord , dä r de n tända fotogenl a mpa n med si n kupa sprider e tt tri vsa mt ske n . De nä mnda publik a tion e rna hade na mn som " Svenska Fa milj e jo urna le n " e ll e r " Förr och nu , illustre rad läsnin g för he mm e t".

159

5. O lj e tryck , 1800-tale ts slut. " L' Esca rm o uche" (s kä rm ytslin ge n) . Väggla mpe tt i pala tslikn a nde milj ö . KM 42 .977.

Typi skt fö r tide n ä r , att i dessa idea lbilde r frå n sve nska he m , a ll a i e n fa milj , frå n de äldsta till de yngsta sam lats i ha rm o ni sk geme nska p . Me n de n mest kä nd a bilde n av e n lyss na nde kre ts sa ml ad krin g fo toge nl a mpa n sta mm a r frå n e n a nn a n milj ö ä n fa milj e tidskrif-

160

6. Bordlampa , omkring 1900. Fot oc h skaft av alabaster med skaftets bas och kapit äl gjutna i järn. Kupa av e tsa t glas med rose ttoch blomm ö nste r. H 8 1.2 cm. KM 47.681.

7. Bord la mpa, 1800-ta le ts slut. Av mjölk glas i ljusgrönt och terra kott afä rg. På sida n e n oval ka rtu sch med fi gure r i la ndska p. Kupa av glas med e tsad dekor. H 4 1 cm exk l. kupa. KM 43.538.

ternas . Det är Hanna Paulis oljemå lning " Vänner" frå n 1907. Där ser man E llen Key , den libera la frigjordhetens förkunnare, läsande i lampans sken, förmodligen ur något av sina nyskrivn a arbeten. Till höger om henne sitter hennes bokförläggare Karl Otto Bonnier och den från Konstnärsförbundet kände Richard Bergh. 161

8. E ll e n Key läser i la mp a ns ske n fö r vä nn e rna , bl. a. Karl O tt o Bo nni e r oc h Richard Bergh. " Vänn e r" , O lj e må lnin g 1907 av Hanna Pauli. Nationalmuse um.

D e n fr å n bi lder och verklighet ske nba rt så tri vsa mm a fo toge nla mpa n , hade dock både sin a av igsidor och sin a ri ske r . I dåtida tidnin ga r läse r ma n inte sä ll a n noti se r o m hur e ldsvådo r uppstå tt när någo n ha ndska ts ovarsa mt med fo toge nla mpo r e ll e r fo toge nkök. "A tt inte Sverige b ra nn upp! " skrive r e n se ntid a rappo rtö r i a nslutnin g till Primuskö ke ts 90-årsjubile um . - E n a nn a n o lägenhet var la mposet , so m också det kunde bid raga till e tt mo tstå nd mot nymod ighe te n fo toge nl a mp a n. I e n socke nkrö nika frå n M agla rp berättas o m de n mode rn a tidens inbrott , nä r fo toge nl a mpa n e n jul afto n 1875 gjo rde sin e nt re i e n lärarfa milj på la nde t. I st uga n hade tidi gare mode rn och he nnes halvvuxn a dö ttrar vid den mörka å rstide n suttit och a rbe tat vid spinnrocke n i ske ne t frå n to rvglöde n e ll e r frå n e n 162

o. Elmqvlsts Lampmagasin, Lund, Mårtensgatan N:o 198.

Gamla lampor grr af lllffli· orh

reparera& billigt, Mt•ssi11[1s- nrlJ/'l1' ll ,

alla

IOl't ef's

lösa

delar till lampor

/ llll'(/ (1' ,.,

S(iSO lll:

lul.1(,.111

/;.'11111 11111r·cfo.,·,·11,

1·,

fOtter, Oljehus, IJl'ti°uuare. /(upor m. m.

ly/.fl.JI',

/ 11111111

Fntn9111

111.

Rekommenderar:

l'llU !!'fora ur,rnt af J.'otog(•n .. , Hord·, 81,rlf· & 8~lo •.• g!l•hänglam1•0P.. lluflh.· .. "' 'ir~h•r.:•~· oc h KölUhlrnpor, l)·h:tor, inrii1t1Lde 1ill olj:i O<'h fotog en, 1111 uthus. 1\lla iortc rs Kutm':' '-" · C.. la.!!11 .111 1 Gas. Atnger sig Ta\(.täckwln g med J{oppar, llly , Zink, J e rn1tlBt samt Sc hlff~r~ h\ tlke t :t lh ullv r\'" ••'i" ' • "• bi lligt.

D. Elmqvist, Mårtensgatan N :o 198.

9. A nnons, Sk ånes K alende r , 1876.

lite n tranl ampa . En av sö ne rna i hu se t som hade a nstä llnin g i e n butik i stade n , köpte med sig he m ett exe mplar av fotogenlampa n , de tta de n nya tide ns unde r . Mor Ka rn a hade tidigare va rit e mot att skaffa e n såda n la mpa. Ho n hade förklarat , at t hon inte tålde oset. Me n när på själva jul aft o n de n tä nd a la mpa n ställts på bordet , bl ev ho n så bl ä nd ad av ljuset , a tt ho n slog hä nde rn a fö r ans iktet och un drade o m hon re nt av ko mmit till himm e le n. Så öve rvä ldi ga nde var möte t me ll a n de n ga ml a bo nde kulture n och de n nya, utifrå n in fö rd a te kni ska uppfinninge n . Till sist några ko nkre ta exe mpe l också fr å n e n stadsmilj ö, frå n fo toge nl a mpo rn as Lund . På a nn o nsavde lninge n i Sk å nes Ka le nde r frå n 1876 re ko mme nderas D. E lmq vists Lampmagasin so m låg på nuvara nde Västra M å rtensgatan 6. I de nn a butik fa nn s att kö pa " e tt sto rt urval av fo toge n- , bord- . sk ri fv - och köksl a mpo r, lyktor, inrä tt ade till o lj a och fo togen , till uthus." Ka nske va r de t i affä re n på Må rte nsga ta n den hä ngla mpa ink ö ptes , so m e n gå ng lyste upp e tt av rumm e n he mm a hos professor Fredrik Wulff; ha n bodde fr å n 1889 i de t Bruniuska huset vid Kili a nsgata n 5, 163

och lampan har nu ha mn at i Kulture ns sa mlingar , se bild 4 . I en se nare anno ns frå n Elmqvi st , infö rd i Lunds Veckobl ad , o mta las "stude ntla mpo r fö r hrr stude rande." Om e n stude ntl ampa ä r det fö rmo dligen tal i e n minnesuppsats av Al f Ahlbe rg, de n sena re kände Brunnsviksre kto rn. Unde r tite ln " Vindskupornas fil osofi " ger han några minn esbilde r från sin a studi eå r i Lund på 1910talet. H an påminne r sig de n lyckli ga tid , då han bo dde i e tt hu s på Grö negatari . " D å kunde man ", skrive r han , " tillbringa halva natte n med att i to baksrö ke n , so m ko m fo toge nlampan att lysa med ett bl ekt , månske nsa rtat skimme r , med likasinn ade vä nne r sitta och diskutera live ts högsta frågor ."

Ref erenser A nd ren , E., A ktie bo lage t A rvid Bö hlm arks la mp fab ri k. 1832- 1937. 1937 . Boke n o m Magla rp. E n soc ke nkrö nik a. 1954. Jo ha nnesson , E. , De n läsande fa milj e n . Fa mil jeti dsk ri fte n i Sverige 1850-- 1880. No rd iska musee ts ha nd lin ga r 96. 1980. Kjell be rg, S . T. , O lj ela mpa n . Kulture ns årsbo k 1948 . Femtio å r i Lun d. E n li!!e rä r halvse ke lkrö nik a, sa mm a nställd av Nil s Nil e hn . 1949 .

164

C HRISTIN A LINDV A LL - NORDIN

Optiska leksaker

Kalejdosko pe t bygge r på refl e kti o nen me ll an vinkelställda speglar. En skotsk fysiker, Sir David Brewste r tog år 1817 pate nt på e tt kalejdoskop. Ur o rdet kalejdosko p kan vi utl äsa ka los , e idos och sko pe in , gre ki ska för skö n , form och att se. I e tt pa pprör satte Brewste r in tre lä ngsgåe nde speglar. I de t triangelformiga rum so m bildades av speglarna lade han små glaspä rl stava r och bit:u av spe ts. Ko rt ändarn a stängdes till och i den e na gjo rdes e tt titth å l. Röret s kakades och man kunde njuta av färggranna , symmet ri ska mö nste r. Kale idosko pe n var e n o mtyckt le ksa k under 1800-talet. D e kunde köpas på markn ade r och i städe rn as pappersaffä rer e ll e r så tillve rk ade ma n dem sjä lv he mm a e lle r i sko lan , se det kilfo rmade kale jdos kope t bild I . Det burgna borgerskapet roade sig med kalejdos ko p so m såg ut som stj ä rnkikare i mini atyr. De t på bilden ä r itali e nskt och från 1890-tale t. Fortfarande kan ma n köpa ka lejdoskop i leksaksaffä re rna. Till höger på bilden syns e tt lil afärgat tittrör av pl ast från 1960-talet. Längst fram ligge r e n le ksa k med två glasplattor so m snurrar åt olika håll nä r man vevar. D å bildas mö nste r av samma sort som i de riktiga kale jdo skope n. Stereoskopen var de äldre barn e ns och de vuxn as förströelsele ksa k unde r 1800-ta let och e n bit in på 1900-ta let se bild 2. D et finn s livfull a bi ografiska skildringa r av fa milj e liv där man sa tt i finrummet e ll er sa lo ngen och tittade på ste reob ilder . Själv har författaren so m ba rn i slutet av fyrtiotalet få tt sitt a i en gamma l dams burspråk och titta på stereo bilder från främmande länder. Hon lä rde ut hur ma n sto ppade in bilderna i e n a luminiumfä rgad apparat med sa mm etsskodda kante r som skulle ligga mot kinder och pa nn a. 165

I . Kal eidoskop från 1800 och 1900-talet.

Den e ngelske fysikern , Sir C ha rl es Wheatstone, konstruerade å r 1832 det första stereoskope t me n det var , den ova n nä mnde, Sir David Brewste rs konstruktion av å r 1844 so m kom att e röv ra ma rknaden. Apparate n var avsedd fö r två bilder so m tagits av sa mm a föremå l me n med e n sidoförskjutning av de n opt iska axeln . För ögat sam ma nfa ll er de båda bilde rn a till e n tre dim e nsion e ll. Stereobilderna togs med specie ll a kameror so m var delade med en ski ljevägg och hade två stycke n objek ti v. Fotografe rn a fick två negativ av samma före må l e lle r la ndskapssce ne ri på e n e nd a glas pl å t. Den kopierade bilden kli pptes isä r och monterades på kartong med e tt avstå nd av cirk a sju millimeter. Ville ma n ha färgg lada bil der kunde man t.ex. måla de n e na bilde n bl å oc h de n andra gul - resultatet b lev e n grö n bil d. Med koboltvatten-

166

2. Stereoskop , 1800-t al, L 17 cm , Br 15 cm , KM 52.494.

färg på e n och karminrött på de n a ndra fick ma n e n rödb lå bild. Stereokameror annonserades fliti gt i bö rj an av 1870-talet och vid tiden kring se ke lskifte t kostade e n såda n ka mera åttio kronor. D et var a lltså dyrbara apparater. Zoe tro pe n e ll e r strobos kopet ä r fö regå nga re till vå ra dagars rö rli ga film. D et upp fa nn s år 1832 i Wien av en man vid nam n Stampfer oc h ko m så små nin go m att a nvä nd as äve n i pedagogiska sa mm anh a ng. A me rik anska le ksaksfa brik a nter tillve rk ade på 1860-ta let de fö rsta le ksa ksstrobos ko pe n so m också exporterades till E uropa. I Sverige blev zoetropen mest känd so m " tro lltrumm a" . De n är utform ad so m e n cylinder vi land e på e n axe l, se bild 3. I cylinderns väggar ä r det upptage t lodräta spa lte r på regelbundet avstånd fr ån vara nd ra. Inuti cy linde rn lägge r ma n ett bild167

3. Zoe trop , 1800-tal, H 32 cm, KM 56.595.

ba nd . När cy linde rn sä tts i rotation ska ma n kik a in ge no m springorna. D å gå r bild e rn a iho p och de t se r ut som o m fi gure rn a sprin ge r , ho ppar, rider , ä te r osv. E n del trolltrumm o r till ve rkades so m bo rd smode ll e r med sva rvade träfö tte r meda n a ndra sku lle hå ll as i ha nde n .

168

4. Late rna magica , 1800-tal , Tyskland , H 27 cm , KM 66.089.

"Laterna magica så heta ett mycket bekant instrume nt so m tillhör microskopernas såväl som teleskopernas eller kikarn es stora familj , och har samma uppgift som dessa, att förstora föremålen". Så beskrivs late rna magican , i Ungdomens bok I å r 1878. Laterna magica n är e n primitiv projektionsapparat för visning av bilder på en vägg eller en duk . Den är tillverkad av plåt med ett skorstensförsett hus för ljuskällan , en fotogenlampa eller ett ljus. Framtill finns ett kort pl åtrö r med en lins och en slits för de glasplåtar som skall visas . Se bild 4 som visar e n tysktillverkad laterna magica från 1800-talet. Laterna magican eller trollyktan som den också kallades , har funnits sedan 1640-talet. En tysk jesuit, Athanasius Kirche r, beskrev den i sin bok "Ars Magna Lucis et Umbrre" och demonstrerade apparaten i Rom år 1645 . Till en början var det antagligen en utpräglad vuxenleksak 8 - Kulturen 1983

169

5. H a ndm ålad glaspl å t till la te rn a magica. De talj .

som givetvis också roade barn. På 1840-talet gjo rde e n pa risisk smed , August Lapi erre , den fö rsta le ksa kslate rn an till sin a barn. Han kom att tillverka late rno r i sto r skala och hans firm a levde kva r till år 1914. Kring 1800-tale ts mitt börj ar tro llykto rn as sto rh etstid och det va r många sällskap so m såg bilder på vägge n som både roade och fö rvånade. I Sve ri ge kö pte ma n sin a late rn o r a ntin ge n i bo k- och pappe rsaffä re rn a elle r i le ksa ksbutike rn a. Å r 1910 kunde man dessuto m köpa sig e n late rn a magica på posto rde r frå n Å hle n och Ho lm . När ma n kö pte sin late rn a magica fö ljde ett visst a nt al glasplåtar med . Pl åta rna mätte me ll a n 3-8 cm gånge r 11-28 cm , beroende på late rn ans sto rle k . De n ä ldsta type n hade ha ndko lorerade bilder - antinge n he ltäckande so m gick ka nt i kant e ller fyra -fe m små bildmedalj o nger i rad se bild 5. D e skivo r som hade en e nda ob rute n bild var avsedda att dras sa kta ge no m apparate n så att bilde n såg leva nde ut. Meda lj o ngbilde rn a projicerades e n och e n. På 1850-talet börj ade ma n kli stra tryckt a överfö ringsbilde r på glasen istä lle t fö r att ha nd måla. I och med de t blev pl åtarn a billiga re. I Ungdo me ns bo k I , so m citerades tidi ga re , få r läsa ren besked på hur man tillverkar sin a egna glaspl åta r och hur " man över170

6. Till sto r glädje fö r både un ga och ga ml a visas la te rn a mag ica-b ilder på vägge n . Ur Ungdom e ns bok I, 1878.

flytt ar fotografiporträtt af vänner och be kant a och genom att fram ställa dem på väggen förstorade åstadkomm a både nöj e och förv åning" . Bildmotive n hämtades ur omtyckta sago r såso m Rödluvan , A skunge n och Törnrosa eller visade byggnadsve rk och landskap från olika världsde lar. R ef erenser Fred lund , J ., Så lek te vi. 1973. Leg och leget0j. A rv og Eje . 1978. King, 0. E. , The Encyclopedia o f Toys. Ho ngko ng 1978 . No rm a n , A. , Gossa rn es lekar. Ungdo me ns bok I. 1878. Sve nska akademiens o rdbo ksredakti o n , Lund. Wa hl öö, C., . .. ge no m dess blotta avspeglin g. Kulture n 1979.

171

EVA KJERSTRÖM-SJÖLIN

Prima stearin! j us

Stearintillverkning var en av de industrier under 1800-talet som grundats på utförliga vetenskapliga undersökningar. En ny teknisk metod att spalta fett i glycerin och fettsyror utarbetades 1815 av fransmannen E. Chevreul. Genom bearbetning av fettsyrorna erhölls fasta fettsyror, stearin, och flytande fettsyror, olein. Chevreul erhöll 1825 tillsammans med sin landsman Gay-Lussac patent på användning av stearin vid ljustillverkning. I kombination med en annan fransmans (Cambaceres) uppfinning av en treflätad impregnerad bomullsveke som förbrännes mot lågans kant allteftersom ljuset brinner, lades grunden för en ny typ av ljus . Fördelarna med stearinljus eller margarinljus , som de till en början även kallades, presenterades 1837 så här av Carl Palmsted t , som i Frankrike studerat tillverkningstekniken. " Dessa ljus ... utm ärka sig som bekant genom både ett vackert yttre , en klar och behaglig låga, fördelen att icke behöva ljussax till vekens putsning och genom den goda egenskapen att icke lämna feta fläckar, då en droppe eller större smältmassa nerfaller ... " . .1839 startade den första svenska stearinljusfabriken, Liljeholmens i Stockholm. Tillverkningsprocessen var rent industriell och krävde maski nell utrustning i form av kokkar , pressar , vekeflätningsmaskiner, rörverk , ångpannor , stöp bord med formar m.m. Ganska snart infördes även ångmaskiner. Råvaran var vid sta rten enbart talg , men snart kom även palmolja och be nfett att användas. Liljeholmens stearinfabrik blev dt:P ledande på marknaden, men jämsides växte ett flertal andra fabriker upp. Största konkurrenten var Clarafabriken i Stockholm , startad 1844 och vars produktion tidvis översteg Liljeholmens. Successivt lyckades de nya , " moderna" ljusen under 1850-70172

l. Fö rpac knin ga r med stea rinljus. Lilj e ho lme ns kronljus KM o m sa mt sve nska spi ra lvridn a , kulö rt a julljus frå n o kä nd fa brik , C l 107.

2 . R e kl a mko rt frå n Cl a ra fa brike n , Stockho lm . Fa briken öve rt ogs 1859 av La rs Mo nte n. De n avsåg fr ä mst a tt täc ka stockh o lm a rn as be hov av stea rinljus, meda n Lilj e ho lmsfabrik e n fr å n bö rj a n äve n inrikt ade sig på en kun d kre ts på la nds bygde n.

173

3. Bruksa nvi snin g o ch re kl a m fö r industrie llt tillve rk ade tregre nsljus av stea rin. D essa e rsatt e efte rhand allm oge ns he mstö pt a tre- e lle r må nggre niga talgljus, so m va r traditi o n a tt a nvä nda på julbo rde t oc h frå n va rs sä tt a tt brinn a ma n fö rsökte tyda vem i fa miljen som skulle dö fö rst. Till skilln ad fr å n de fa brikstill ve rkade ljuse n stö ptes talgljuse n med helt ge no mgåe nde ve ka r, so m fö re nades ne rtill. KM C 11 07.

ta len tränga ut ta lgljusen från markn ade n , fö rst i de stö rre städe rn as övre samh ällsskikt , där ma n redan förut varit van att kö pa sin a ljus, och sist hos landsbygde ns befolknin g där he mtillve rkningen , geno m den ö kande lanth ande ln och förb ättrade ko mmunikatione r , mot 1800-talets slut dog ut till förm ån fö r de industriellt tillve rkade ljusen .

Ref erenser Gärdin , S. , Stea rin- och ljustillve rknin g. Lilj e ho lme ns stea rinfabrik 1839-1 939 . 1939 .

174

BEN G T HJ E LM Q VI ST

Kulturkavalkaden Vid Kulturens hundraårsjubileum 1982

Me l: Dåne lik ...

KARLIN Kör Måne likso m so l oc h stj ärno r gick i Hua röd sin gå ng. Ä nnu ej te knike ns hj ärno r någo n tra kto r sa tt på sp rång. Å ke rn s ax stod tyngt av kärno r. Fridfullt drö mde fä lt och vå ng. Å ldrig bygd hos prästapåge n sa tte fa rt på fant asi n. Det var här han spände båge n , Georg Jo ha nsso n Ka rlin. De t var här han spä nd e båge n , påge n, Georg Joh ansso n Karlin. Skåne likso m Små- och H all and hono m lockade och drog . Bö rdigt slättl a nd , mage rt tall and . .. övera ll t han byte n tog. Möttes han ibl and av kall ha nd, fi ck han ändå me r än nog . Slängd i konste n att begä ra hade han o mättlig tö rst. O ch han kund e tände r skära, o m Haze lius kom fö rst. Och han kunde tände r skära , svära, om H aze lius kom fö rst.

175

MUSEET. Solo

Mel: På blomslerkliidd kulle.

En blomsterklädd julle det va r på sin höjd , som sa ttes i sjö n 82. Men vinden var för lig och skepparn var nöjd . Ha n skull e få skuta n att gå . Han sa tte till segel och börj ade tigga och böna och låna och sa mla och vigga och kri ga och bullra oc h kä mpa och slåss, till dess att ha n fi ck som han vi lle fö rstås . Han räddade mycke t med lock oc h med pock. Snart växte apti t och progra m. Han fick e n ide som var djärv (och barock): ett herrehus troll ades fra m. Och huset gav plats åt en mängd av pinaler, och tomte n var präktig och prydd med kanale r, där sägnen berättar, att Per He nrik Ling tänkt öva stude nte r att simma o mkring. Det första kapitlet snart följdes av ner. Ras kt ra ndades fr amgånge ns stund . Ha n flytt ade stugor och byggde kvarte r med hus ifrån Ystad och Lund . En kyrka frå n Bosebo socke n i Västbo och loftbod och bondpina, Östarp och prästbo slog följe med to rp och dekanresidens , fas t kassa n som o ft ast var skä lige n läns. Och åren rann und an. Nyss va r det en dröm , e n hägring, e n sy n, e n ide. Och nu : i e n ymnig och vetgirig ström ko m folk för att lära och se. Och Kj ellbe rg tog över Karlins rege me nte, Bengt Bengtssom kom se n oc h tog arv efte r Sven T. I lustgå rde n Eva nu står fö r regin e tt Eden pl antera t av Georg Karlin .

176

STADEN. Recitativ A tt gå i ljusa nä tte r, när vå re n stå r i blo m , a tt ströva runt i grä nde r, d ä r huse n ä r lege nde r , o m gå ngna tide r ge r dig rä tt mycke n kä nn edo m . De t hä nde r a tt du se r de m , nä r våre n slagit ut , so m skuggo r ur de t fo rn a de ga ml a lund abo rn a, som fa nn s på pl a ts, nä r stade n blev grundad a v kung Knut. De t hä nde r a tt d u sky mt a r , nä r vå re n strö r sitt sus, e tt kl oster so m ha r brunnit , e n kyrk a so m fö rsvunnit , e tt hus so m ma n ha r rivit fö r a tt få luft oc h ljus . De t hä nde r a tt d u mö te r i något tyst kva rt e r , nä r timm a rn a blir se na , e n ma n som gå r alle na med bli cke n fäst i fj ä rra n. De t ka nske ä r Teg ner. De t hä nde r a tt de t stige r, nä r vå re n stå r i fl o r, e n så ng mo t dunkl a skya r, som stä nd igt sig fö rn ya r , o m vinte rn so m ha r rasa t och lagra rn a so m gror . De t hä nde r a tt d u hö je r på din a ögonbryn åt nytt som unde r å re n de t ga ml a fö ljt i spå re n , me n kyrka n, tuse nå ri g, stå r ä nnu mitt i byn. De t hä nde r nä r d itt sinn e blir tyngt av å lde rdo m , a tt plö tsligt d u fö rnimme r e n to n , e n glimt , e tt skimm e r frå n stade n dä r de t hä nde, nä r vå re n stod i blo m .

177

KULTURPELAREN . Kör

Mel: Glad såsom få ...

Blad såsom få ur hi sto rie ns dagbo k mö te r studente n so m läse r i Lun d fö r att bli präst , in ge nj ö r e lle r lagklo k ö vera llt trampar han urga mm al grund. Myck et de gräva nde spadarn a små ho ppas att få , ho ppas att få : kyrko r och kloste r och kruko r och skall a r, kamm a r och urno r och mu ra r och va ll ar och mynt och fa jans då Sve rige knappt fa nn s, ja, då Uppsve ri ge ännu kn appt fa nns.

KARL XII:s GUNGHÄST. Solo Rida rid a rank a .. . Rysse n skall jag banka . Svenska färger skall han få. H an skall bank as gul oc h blå . Me n låt bli att snava , ' när du når Po ltava . Rid a rida ra nk a . . . Trist att rolös va nk a . Snart jag gripes av panik. Här skall bli kalabalik . I galopp du vände r rygge n se n åt Bende r. Rida rida ranka . . . All a är vi pank a . Bö rdan som du bär är tun g. Min är tyngre . Jag ä r kung. Båda vi be höve r klöve r, mycket klöve r.

178

Me l: Rida rida ranka .. .

Rida rida ranka ... Ryggen börjar svanka. Redan skymtar Fredrikshall. Ett museum blir ditt sta ll. Också det behöver klöver , mycket klöver. Så ägnar sig åt sjungn ing kung Karl med numre t 12. En vä rld han satt i gungn ing. Nu darrar blott ett go lv. Men kring hans gunghäst sam las ett folk av frejdad stam som minns från skolan hjälte n som stod i rök och damm.

SAMLINGARNA. Kör

Mel: Kors på Idas grav

Mossbelupna stugor fy lk as kring sin damm. Locus peccatorum tittar vänligt fram. Men därinne, sorgsna minne , hände gräse li ga ting , varom ryktet spred sig land oc h rike kring. lmbe lupn a glasen står bland skört porslin , teskål från Korea , bl å fransysk terrin. Fordomsdags en kung av Sachsen , om han fått porsline t se , skulle bums på fläcken satsat en arme. Rostbelupe n värja låg i havets sand. Flinka händer tog den upp på torra land. Väl däroppe kemisk droppe henne glanse n återgav , som därnere , miserere , ramlat av. Fotnot: Mot en enda kruka bytte som be kant en kung av Sachsen bort sitt garde , 500 man med sabel och karbin , hårpung och puder.

179

ÖSTARP . Duett

Me l: Till Öster/an d vill jag f ara

Han: Till Ö starps dal vill jag fara till sa mm ans med kä resta n min bo rt om Hardebe rga och D alby a llt unde r så grönan e n lind . Ho n: Ja, där vill jag se, hur man dreja r oc h kärn ar och färga r sitt ga rn . H an: O ch se, hur man plö je r oc h meja r och höstar och male r i kva rn . Båda : På gästgivargå rden vi äte r det bästa som huse t består Vi bö rj a r med sill och po täter (tal) och se n fortsä tte r vi med allt det dä r and ra som Hasse A lfredsson ä r så fin på: kö ltbullar - å små små ko rva r - å revbe nsspj äll - å sillsa ll at - å äggröra - å alad åb - å små små ko rva r - å sylta - å Jansso ns freste lse - å gri sfötte r - å fl äs k och brun a bö no r - å se n sitt e r vi bara oc h må r.

180

HUNDRAÅRSDAGEN. Kör

Mel: I bröllopsgården

Ut ur bondens stuga bondfolket går, hoh-la , o-hoh-la, klockaren vid kyrkan fromt i dörren står, hoh-la , o-hoh-la , knekten på sin stugbänk tar en styrketår, hoh-la la la la la , knekten på sin stugbänk tar en styrketår. Nu så skall det firas jubile um. Vem är mannen, röd i håre t, barsk i min , han som kommer mellan rosor och jasmin? Jo , minsann är det ej sjä lvaste Karlin , hej, hej, hej, hej , hej , som vandrar runt i sitt museum. Ling tycks som i dimma. se studenter simma , se studenter simma, i kanal som flyter på hans tomt. Han ryter , hör blott hur han ryter: Trampa vatten , pojkar, trampa vatten, pojkar , trampa vatten , pojkar , allt vad ni förmår . Där går Lindfors och Thomander ut ur sitt hus. gubbarna de nickar , rök e r sin kardus, ja , gubbarna de nickar , rök e r sin kardus , fryntligt pigga efter middagsluren. Alla vill de fira denn a hundraå rsdag, ställa upp omkring Kulturen , alla vill de fira de nna glada hundraå rsdag , ställa troget upp omkring Kulturen.

DC --- som va ndrar runt i sitt museum. Skall det överleva , frågar ängsligt Eva. Det blir nya hundra , hör man honom dundra , hör man honom dundra. Trampa vatten bara , trampa vatten bara, trampa vatte n bara , trampa vatte n bara och gå sedan på .

Teckningar Rie Hägerdal

181

JUBILEUMSDONATORER NÄRINGSLIVETSJUBILEUMSINSAMLING, INITIERAD AV HOLGER C RAFOORD Bidrag från sve nsk industri att a nvänd as till underh åll av Kulture ns byggnader Alfa-Laval AB Allers Förlag AB Arme rad Be to ng Vägförbättringa r AB Barsebäcks gods G & L Beijer AB Bibliotekstjänst AB Boliden Ke mi AB AB Ca rdo Holger Crafoord AB AB Draco AB Elektrok oppar Industri AB E uroc AB Felix Interna ti onal Gorthons Rederi AB Höganäs AB lnves tm e nt AB Skrinet AB Leo Länsfö rsäkrin gar i no rdvästra Skåne Län sfö rsäkrin gar i södra Skåne Länsförsäkringar i Villands , Gärds oc h Albo hä rade r Malmros Rederi AB Nymölla AB Pe rstorps AB PK-banken Salanders Fabriks AB Skandiast ift else n Skandinaviska Enskilda Banke n Skånska Brand-Hermes AB Skånska Ce me ntgjuteriet Skånska Hypote ksföreningen Wilh. Sonesson AB Sparbanken Malmöhus Supra AB , Svenska Hande lsbanke n Sydkraft AB Sydsvenska Dagbladet AB Tetra Pak lnte rn at ion al AB Trelleborg AB Wihlborg & Son AB Zoeg,as Kaffe AB AB Ake rlund & Rausing Åkermans Verkstad AB lnvest ment AB Öresund

100.000 500 10.000 200 10.000 5.000 5.000 50.000 100.000 25.000 10.000 50.000 5.000 15.000 50.000 5.000 1.000 10.000 5.000 1.000 5.000 50.000 25.000 5.000 5.000 10.000 100.000 50.000 100.000 10.000 25 .000 25 .000 25 .000 100.000 25.000 15.000 100.000 25.000 500 1.000 25.000 25.000 15.000 1.225.000

182

LANDSHÖVDINGARNA NILS HÖRJELS OCH LENNART SANDGRENS JUBILEUMSINSAMLING Bidrag till underhåll av Kulturens byggnader

133.235

Härav inkommet från följande kommuner Bjuv Burlöv Båstad Höganäs Klippan Lomma Malmö Staffanstorp Svalöv Svedala Trelleborg Vellinge Ystad Åstorp Ängelholm Östra Göinge och fr ån privatpersoner

1.500 1.000 4.000 1.000 5.000 10.000 5.000 1.000 1.000 3.000 5.000 10.000 3.000 1.300 10.000 1.500 69. 935

FÖLJANDE TIDNINGAR HAR PÅ ANMODAN AV LANDSHÖVDINGARNA NILS HÖRJEL OCH LENNART SANDGREN LÄMNAT SITT STÖD GENOM GRATISANNONSER Arbetet Helsingborgs Dagblad Kristianstadsbladet Kvällsposten Mellersta Skåne Nordvästra Skånes Tidningar Norra Skåne Skånska Dagbladet Sydsvenska Dagbladet Trelleborgs Allehanda Ystads Allehanda

183

UPPVAKTNINGAR PÅ JUBILEUMSDAGEN DEN 5 JUNI Holger Crafoords stiftelse Malmöhus lä ns landsting (till olika projekt inom Kulturen) Utbildningsdepartementet (ti ll Västra Vrams prästgård) Lunds kommun (till underhåll av byggnaderna särskilt arbetarbostaden) Hilda och H å kan Theodor Oh lssons stiftelse och Thora Ohlssons st ifte lse (till underhåll av föreningens fastigheter företrädesvis Berlingska huset , Bosebo kyrka och Locus peccatorum) Anna Maria Lundebergs fond (den textila verksamheten) Lundabygdens sparbank räntesatsen sänkes med 2% Lunds universitet Sven Hå kan Oh lsson och Birgit Bra m Ohlsson (ti ll lapidarie t) Ni ls Trolle , Crassy Kristianstads läns landsting (restaurering av Västra Vrams prästgå rd) Fabriks- och hantve rksföreningen i Lund Hara ld Jonssons Byggnads AB

1.200.000 250 .000 150.000 100.000 100.000 9 1.000 50 .000 25.000 25.000 20.000

Akademiska föreningen , Lund Arkiv för dekorativ konst , Lund Föreningen för fornminnes- och hembygdsvå rd i sydöstra Skåne , Simrishamn Föreningen Gamla Lund Gislövs smidesmuseum , Simrishamn Hallands länsmuseer , Halmstad-Varberg Helsin gborgs kommun och Helsingborgs museum Byggmästare och Fru Harry Karlsson , Lund Kristianstads länsmuseum Kulturn ä mnden , Hörby Kulturn ämnden i Ystad och Ystads fornminnesförening Livrustkammaren , Stockholm Lunds konsthall Lunds unive rsitets historiska muse um Museiverket - Finlands nationalmuseum , Helsingfors Nationalmuseet, Köpenhamn Nationa lm useum , Stockholm Nordiska museet , Stockholm Rik sa ntikvarieämbetet .och Statens histori ska museer , Stockholm Securitas , Region Skåne, Malmö Skandinavisk muse umsforbund , norsk seksjon , Oslo Skå nes hembygdsfö rbund , Lund Skansen , Stockholm Sve nska a rkeologiska samfunde t , Stockholm Sve nska turistföreningen , Stockholm Trel lebo rgs museum Un ive rsitetsbiblioteket , Lund Å bo stads historiska museum

184

10.000 5.000 5.000

Redogörelse för Kulturhistoriska föreningens för södra Sverige verksamhet 1982

LEDAMÖTER , STYRELSE OCH REVISORER Högste beskyddare: Hedersledamöter:

Hans Maj:t Konung Carl XVI Gustaf Docent Ragnar Blomqvist Fru Karin Nordenstedt Professor emer. Sigfrid Svensson

Den 31 december uppgick totala anta let medlemmar till 23.698. Antalet årsbetalande var 23.465 (varav 13.073 utanför Skåne). Årsmöte hölls den 5 juni i närvaro av ca 120 st föreningsmedlemmar under ordförandeskap av landshövding Nils Hörjel. Vid års mötet bevilj ades styrelsen ansvarsfrihe t för fö rvaltn inge n under 1981. Föreningen o mvalde intill årsmötet 1985 den i tur avgående styrelseledamoten boktryckare Per-Hå kan Ohlsson samt nyvaldes överläkare Be ngt Arner, kommunalrådet Ingegerd Göransson och professor Kj ell Åke Modeer att ingå i föreningens styrelse . Till nya supplea nter valdes bankdirektör Bengt Linander och professor Louise Vinge. Till revisorer o mvaldes bankdirektör Stig Lundeborg och aukt. revisorn Göran Bengtsson. Bankdirektör Lennart Börnfors omvaldes till revisorssuppleant samt nyvaldes bankdirektör Leif Holmqvist. Styrelsen har under åre t utgjorts av landshövding Nils Hörjel, ordförande och regeringens ombud , direktör Holger Crafoord , v. ordförande (t 21 /5) , advoka t Ande rs Winblad, v. ordföra nde (frå n 5/6) , öve rl äkare Bengt Arner (från 5/6) , prosten Per Blomquist, ombud för Lunds kommun , professor Nils-Arvid Bringeus, lagman Anders Bruzelius, utredningssekreterare Anders Ek, ombud för Lunds kommun, kommunalrådet In gegerd Göransson (från 5/6) , professor Kjell Åke Modeer (från 5/6) , intende nt Cecilia Nelson , ombud fö r Malmöhus lä ns landsti ng, chefredaktör C hri ster Olofson , omb ud för Kristianstads läns landsting, boktryckare Per-Håkan Oh lsson, greve G ustaf Trolle-Bonde (ti ll 5/6) , kyrkoherde Curt Wallin (ti ll 5/6) , fru Ingeborg Westerström och som självskriven ledamot , museichefen Eva Nordenson (till 1/11) och nye museichefen Anders W Mårtensson (från 1/11) . Suppleante r i styrelsen har va rit överläkare Bengt Arner (till 5/6), landstingsma n Sven-Erik Axelsson , o mbud för Malmöhus lä ns la ndsting, friherrinnan Caroline Gyllenkrok , bankdirektör Bengt Linander (från 5/6) ,

185

lantbrukare Le nnart Linde n , fil. mag. La rs Olsson , o mbud fö r Lunds ko mmun , universite tsdire ktör Sve rke r Oredsso n , rege ringens ombud , sko lin spektör Harry Schultz, ombud för Kristia nstads läns la ndsting, professor Lo ui se Vinge. Av rege ringe n utsedd reviso r har varit bankdirektö r Rune Jä rme n och av Lunds ko mmun kamrer Einar Ekbe rg med e le ktrike r Erik Rylande r som suppleant. Fackliga represe nt ante r i styrelse n har varit Lars A. Joh ansson (T C O) och Britta Hamm ar (SAC O ). Perso nale ns represe nta nt i arbetsutskotte t har varit Britta H ammar (till 5/6) och La rs A . Joh ansson (från 5/6) . St yre lsen har sa mm anträtt 1/3, 1015 , 316, 516, 1116, 117 , 2719 och 26/ 11 . Det av styre lsen tillsatta arbetsutskotte t , beståe nde av hrr C rafoo rd (o rdf. till 2115), Winbl ad (v . o rd f. till 5/6 o rdf. fr ån 5/6), Oredsso n (v. o rdf. fr ån 5/6), Blo mquist , Bringe us (från 5/6) , Troll e-B o nde (till 5/6), har sa mm a nträtt 22/2, 23/2 , 13/4, 515, 715, 1116, 23/6, 18/8, 1911 1 och 9/12.

VERKSAMHET Avdelning 1 I samband med vikti ga re fö rvärv ha r milj öe r och verksa mhe te r do kum ente rats från bl. a. gå rde n Frä nninge 29 i Fränninge , KåKå AB i Malmö, Billegå rdens ko ndito ri i Lund , tvättstugeinredning med maskine r frå n 19 10-talet i Lund , kyrkosmedj an i Ingelsto rp , Rubins sade lma ke ri och mö be la ffär i Lö be röd . Se rviceverksa mhete n har innefa ttat rådgivning i skilda fr ågo r röra nde före mål och samlingar till institutione r, forskare och e nskilda person e r, bedö mning av inl ämn at mate ri al m .m. Viktiga re utl ån av före mål ha r tillh andahållits fö r bl. a. Burlövs kulturnämnd , Eslö vs kulturn ämnd , Gislövs smidesmuseum , Stifte lse n Hall ands länsmusee r, Kristia nstads muse um , Medi cinhi storiska musee t i Linköping, Pil ängskolan i Lo mm a, Ystads muse um och Sveri ges Telev ision i Malmö. Basutställningar. So m e tt led i förn ye lse n av vape navdelnin ge n har samlin ge n av blankvapen geno mgåtts och nykatalogise rats och en ny perm anent uppställning påbö rj ats (med bidrag fr ån No rdenstedtska stifte lse n). G lassa mlinge n so m i sa mband med monte ringe n av larm varit nedtage n , har under våre n delvis nyo rdnats . De se naste åre ns förv ärv av sve nskt 1900-talsglas har be retts pl ats. E tt fl e rtal äldre glas har öve rfö rts till de nyo rdn ade utställninga rna i Borga rhuse t. Ide underl aget till utställningen Förr och framöve r utformades av en grupp bestående av professore rn a To rste n H äge rstrand , H ampus Lyttkens , O sca r R eute rsvä rd , doce nt Rolf Lindbo rg , fil.dr Sve n-C hriste r Swahn , te kn. dr Kriste r Wibe rg jämte represe nt anter från Kulturen. Fö r avsnittet o m stadspl ane ring svarar doce nt Lenn art Amee n och för ämneso mrådena astrono mi , fys ik och ke mi fil. mag . Le nnart Lundst rö m , fil. dr Bodil Jönsson , fil.m ag. Sve n Gö ra n Pette rsso n och fil.dr Levi Ta nsjö. Faktamate ri alet rö rande industri , bebygge lse och bostäde r sa mm anställdes av fil.dr Brita Hardenby och rörande ideströmningar och nöjesliv av fil.k and. In grid Millbo urn . Underlag fö r utblickar mot fr amtiden utarbetades av e ko no m Ingvar Nilsso n , Järna. Framtidsavsnittet grundar sig på idee r , fo rmgivn a av arkite kte rn a Amelie Boso n, Kaspar Järn efe lt , Mari a Lind-

186

stedt , Claudi a Meiram a och A ndy Ruck e mann . Framtidens ti dnin ga r och löpsedl ar har skrivits av Sydsve nska D agbladet , Skånska Dagbl adet och Arbe tet. Bildspelet har sammanställts av Ma ria U drio t och Ave lardo G onza les. U tställ ningens affi sch har ritats av O scar Reutersvärd , utställningstex terna har de lvis förfa ttats av Sven-Christe r Swa hn och textats av Eva Riesinge r. En lång rad firmo r i och utanfö r Lund ha r välvilligt stått till tj änst med utl ån av fö remål utan vilk a utställninge n int e kunn at ge nomföras. Fö rpackningsarkivet har under somma re n öve rn yttats till nya lokaler. Viktigare nyfö rvärv: E n sa mling fi ske redskap från Barse bäck , mj ölkk annor från Ystads me jeri , e n uppsä ttnin g tunnbind areve rkt yg fr ån Kå Kå A B konse rvfabrik i Malmö , en större samling husgeråd från gårde n Frä nninge 29 i Fränninge , tvättmaskin och ce ntrifu g från 19 10-tale t, radså ningsmaskin från Åbjörn Anderssons Mekani ska Verkstad (nu v. Svedala-A rbrå) .i Svedala , en stö rre samling smidesverkt yg från Inge lsto rp , e n sade lmakareve rkstad från Löbe röd , diverse äldre husge råd fr ån Västra V ram , bo nadsmålning "Je hu skådar Uchabs söne rs huvud .. ." av Ande rs Pålsso n i T rönninge 1834.

Avdelning 2 Se rviceverksa mh ete n har framfö r allt omfa tt at bedömning av fö re mål från all mänheten , medve rk an och rådgivnin g vid utställninga r och se rvice åt fo rskare och institutioner. Från avde lninge n har utl ån skett till bl. a. Natio na lmuseum (utställninge n Porslin från Sevres) , Strind be rgsm usee t , Riksut ställninga r (ut ställninge n Form och traditio n), Lunds uni ve rsitet sa mt Musee d'art mode rne de la ville de Paris (ve rk av Gösta Adri an-Nilsso n till utställnin ge n L'esprit novea u som unde r året även vi sats på Musee Royal des Bea ux A rts de Bruxe lles, Musee d' Art et d ' Histoire de Geneve , Musee d ' Art de Houston , USA oc h Ce nt re Culturel Frarn;ais, Rom) . Inom proj e ktet Sydsve nsk lera har möte hållits på Jönköpin gs länsmuse um med de ltaga re fr ån Skåne, Småland, H all and oc h Ble kin ge. Avde lnin ge n ha r medverkat vid somm are ns till fä lliga utställning Eva Sjögren-krukm akare i lergods och porslin , deltagit i arbe tet med utställningen Förr och fr amöve r och jubileumsutställninge n i Borgarhuset . Pl aneringsa rbe tet med utstä llninge n i Borgarhusets 2:a och 3:e våning ha r fo rtgått. Sane ring och renove ring av fö re målsbeståndet har fo rtsatt. Tape terna i prästgå rde n har tagits ner , rengjo rts fr ån mögelangrepp och konservera ts. Ko nse rve ringsa rbe ten in fö r Bo rgarhusets öppnande har ut fö rts av avdelnin ge n. Möge langrepp i He rrehusets käll arvåning har nödvändiggjo rt sanering och n yttning av den magasinerade de le n av si lversa mlingen och de i silversmedj an utställda fö remåle n. Viktiga re nyfö rvärv: Soffa och två karm sto la r, ri tade av A lva r Aa lto, Finl a nd , e n ko rgn ätad gåstol fö r ba rn , en teckning av C. F. Hill med motiv frå n Barbi zon , bruksgods av Eva Sjögre n. Kulturens nya vägled ning har utko mmit under reda ktionss kap av avde lningsche fen. E n enge lsk upplaga be räkn as utko mm a under 1983 . Trädgården har ko mpletterats med växte r och buskar , nya rabatter och gånga r har anlagts. Ste nröse t på gårde n vid Forsbergska fas tighete n har nyttats till trädgå rden vid S: t Annega tan 2 b .

187

Avdelning 3 De stadshisto riska unde rsökninga rn a har omfattat e n stor och några mindre a rkeologiska utgrävninga r. I nove mbe r igå ngsa ttes e n mycket betyde lsefull utgrävning i kvart. S:t Cle me ns, vilke n be räkn as pågå in på 1984. Avde lninge n har ansvarat för antikvari sk öve rvakning vid grund- och ledningsgrävningar sa mt uppm ätning och fo todo kume ntatio n av äldre bebygge lse i Lund. Fält arbe tena har be rört 28 o bje kt. Avde lningen har fä rdigställt två basutställninga r, Lund-kyrko rn as stad , so m öppn ades till jubile umsdage n sa mt en nyuppställning av ä rkeb iskop Jaco b Erl andse ns grav i De kanresidense ts nyrestaurerade bo tte nvåning. Avde lninge n har de ltagit i utstä llninge n Förr och fra möve r. Lund aarkivet har tillförts 150 fä ltritnin ga r, 160 fot ografi er och 124 di abilder i fä rg. Stadsa ntikvarie n ha r i samarbete med ko mmun ens inve nterare fort satt a rbete t med bevaringsprogrammet fö r Krafts rote , biträtt fastighetskonto ret vid restaure ringe n av Kj ede rqvistska gården och samarbetat med stadsa rkite ktko nto re t i milj ö- och pl anfrågor. Vid ko nserveringsavde lninge n har fö remål såväl från pågåe nde utgrävninga r so m från magasine t genomgå tt ko nse rve rin g elle r omko nse rve ring. Avdelninge n ha r rengjo rt musee ts silve rsa mling sa mt biträtt vid tapetko nse rve ringe n. An alyslabo rato riet har fo rtsatt bea rbe tningen av insa ml at mate ri al frå n kv . Färgare n och D rottensga tan innefa tt ande mark analys och ma krofossil analys. Marka nalyse n har delvis utförts i sa marbete med Växtekologiska institutione n. E n specialstudie av ett i kv. Färgare n fril agt svämsa ndslager med omgiva nde lage r har ut fö rts. De egna resultate n ha r komple tte rats med di atomee- och po lle na nalys , båda ut fö rda av Kva rtärgeologiska institutione n. Avde lningen har gjort unde rsökningar av inse kts- och svampangre pp på Kulturens byggnade r och inve nta ri er. Botani ska institutio nen ha r lämn at speci alisthj älp . Ett projekt , vars mål är att ge e n så full ständig bild so m möjligt av de mo rfo logiska förändringa r so m ske r i läderkollage nstrukture n vid läderkonserveringe n, pågå r. Samarbete ha r etablerats med Landesmuseum i Ziirich vid studi et av frysto rkningsskado r på arkeologiskt läde rm ate ria l. Värdefull hj älp har e rh ållits av fö lj ande: Överinge nj ö r M. Gusta fsson, inge njöre rna H . Fransson och G. Nilsson vid Sveri ges tekniska ko ntrollinstitut , laboratorie ledare F. Kriste nse n och se ktio nsledare I. Andrese n vid Danska Statens Pröveanstalt -Dantest , fil. li e. E. Bladh , fil.li e. A . Larsso n vid Te kno logiska Institute ts Garve riforskningsanstalt , Köpe nh amn , markn adsche f M. Je nsen vid A B Mata ki , Malmö, dire ktör A . A nnm o , ingenj öre rn a K. Å. Pe terso n och L. Auser vid AB Al fa Laval, Lund , ingenj ör A. Åbjö rn sso n vid Svenska fl ä ktfab rike n, p ro fesso r E. Boijsen , docent B. Erla ndsso n, te kn . dr K. Malmq vist , dip . che m. D . Anker på Römisch-Ge rm ani sches Z ent ra lmuse ums ko nserve ringsa nstalt , Mainz, chefskonservato r W . Wimmel på Schleswig-Ho lsteins Landesmuseum , Schleswig. Re ktor H . Pe te rse n, che fskonse rvatore rna S. Bj arnho f och H. Brink-Madsen vid Danska Konsta kade miens Konse rvato rskola, Köpenhamn , ko nse rvato r L. He nningsen på Ny Carl sbe rg Gl ypto te k, ko nse rvator K. Jespersen vid Träkonserve ringsanstalt en, Brede , che fskonse rvato r K. 0 . Nordstrand

188

på Kungl. Biblioteket , Köpe nhamn , profesor H. Hjelmquist , docent I. Björkquist vid Botaniska institutionen , Lund , docent I. Nilsson och lab. ass. M. Gernersson vid Växtekologiska institutionen, Lund, docent H. Göransson och lab. ass. H. Håkansson vid Kvartärbiologiska institutionen , Lund , dr B. Miihle nta hler , chefskonservator J. Elmer på Schweizerisches Landesmuseum, Ziirich , forskningsingenjör F. Larsson och lab. ass. L. Hansen vid Zoologiska institutionen , Lund.

Avdelning 4 Ett tyglager från Rubins sadelmakeri och möbelaffär i Löberöd har dokumenterats . I den systematiska genomgången av museets folkliga dräktsamling ha r särkmaterialet bearbetats inför en kommande publikation (med bidrag frå n Nordenstedtska stiftelsen). Avdelningen har deltagit i SAMDOK:s Textilpool. Serviceverksamheten har omfattat mottagning varje torsdag för folkdräktsstuderande , bedömning av textilier , dräkter, smycken och leksaker samt rådgivning i konserverings- och vårdfrågor åt forskare , musee r och allmänhet. Visningar och föreläsningar för olika studiegrupper har hållits. Till museets försäljning har avdelningen tagit fram mönster till två stickade tröjor från Skåne. Föremål har utlånats till Landskrona museum och Örkelljunga bibliotek. Avdelningen har deltagit i juryarbete tillsammans med Malmöhus läns hemslöjdsförening inför hemslöjdsutställningen på Liljevalchs i Stockholm. Till interiörerna i jubileumsutställningen i Borgarhuset syddes kopior av två 1500-talsdräkter och en sittdyna. Inför utställningen konserverades ett antal textilier. I textilhallens övre hall har de utställda föremålen rengjorts och delvis hängts om. Vandringsutställningen Skånska tröjor från Malmö museum kompletterades med stickade plagg ur musee ts samlingar. Till Kirsten Hennix utställning Bildvävar ställde avdelningen ut exempel på äldre vävteknik. Avdelningen har de ltagit i arbete t med utställninge n Förr och framöver. I samband med utställningen Bandtåg och särkkrus från Dalarnas museum utställdes museets egen bandsamling. I delar av textilmagasinet har e n klimatanläggning installerats. Textilierna på Östarps gamlegård har konserverats. Delar av inredningstext il sa mlinge n har flyttats till nya magasinslok aler . Viktigare nyförvärv: Skånska allmogetextilier , kyrklig textil , sänglinne , en samling inredningstyge r från Rubins sadelmakeri och möbelaffär i Löberöd , tygprovsamlingar , särkar, skjortor och förkläden till skånsk folkdräkt , brud- och annandagsklänning från 1870-talet , konfirmationskläder , hemsyste runiform , kransflickeklänning, diverse leksaker bl. a . mekaniska leksake r från Adolf Herrlins premiefond gm Juridiska institutionen , Lund.

Avdelning 5 Utställningar: Nya basutställlningar med anl ed ning av Kulturens 100-årsjubileum öppnades den 6/6, Borgarhuset - bostad och bohag från senmedeltid , renässans och barock , Lund - kyrkornas stad , en utställning om Lunds andliga liv unde r

189

medeltide n , kyrkor och kloster , präste r och lekm än. Tillfälliga utställninga r: Cirkusliv, e n utställnin g fr ån Malmö museum 15/2-14/3, Skånska tröjor , en utställnin g fr ån Malmö museum 18/2-1 2/4 , En lifvad påsk 113- 12/4 , Bildvävar av Kirste n He nnix 1/4-2/5 , Eva Sjögren-keramiker i lergods och porslin 15/4-15/8, Förr och fr amöver 24/ 1{}-, Särktåg och bandkrus, e n utställnin g från Dalarnas muse um 26/11-9/ 1. Yandringsutstä llnin gar: Kyrkor i Skåne (i sa marbete med Skånes he mbygdsfö rbund) har visats i Osby , Skurup, Stenestad, Dege berga och på Bo rnho lm . Klut , sä rk , strumpa ... (i samarbete med Skånes he mbygdsfö rbund) har visats i Simrishamn , Staffanstorp , Eslöv , Lomm a, Helsingborg, Vellinge , Höganäs , Sj öbo och Kristi anstad. Leksake r so m barnen gjorde fö rr har visats i Höö r, Skurup och Ystad. Undervisning: Ett giva nde sa marbete mellan musee t och o lik a utbildningsenheter i sydsve rige har ägt rum. Särskilt bö r nämnas e n rad studiedaga r för lära re , förskollärare och barnbibliotekarier. Kulture n har kunnat erbjuda besökande skolkl asse r årskurs- och årstidsa npassad unde rvisning och studiegrupper fl era a ltern ativa ämne n. Under 1982 har 985 visningar hållits fö r sko lklasse r, försko legrupper , studi egrupper och allmänhet. Musee ts verksamhet fö r Lunds kommuns försko lor har unde r 1982 ha ft 74 1 försko lebarn på besök . Studielådorna Barnungar förr och Bröd och grö t har varit utl ånade till tjugo förs kolo r i Lund. Universitetsundervisning har hållits för et no loge r med museets tj änste män so m fö reläsa re . Kulture n har i sa ma rbete med Studiefrämjandet ano rdn at o lik a kurse r. Pe rso nal frå n Kulture n har hållit föredrag och kurse r för föreningar och på institution er. Sönd agsv isninga r m.m. i sa marbe te med Studiefrämj ande t: 2411 Eric Jacob Romberg, Arne Ejwertz, 2112 De monstrati on av sticknin g och virknin g, Kirsti Emaus, Ingela Kristi ansso n , 2113 Japan på Kulture n , Mitsuyo Fredson , Annika Grauers, Britta Hammar, Eva Sjölin , Bert Axel Westerström , Birgitta Wiklund , 18/4 Bildvävar, Kirsten Hennix , 25/4 GAN-Gösta Ad ri an-Nilsso n , Jan Torsten Ahlstrand , 13/6 Målat och o mm åla t (utställningshallen i Östarp) , Nils Nilsson , 15/8 Krukm akare i le rgods och porslin , Eva Sjögren , 20/6, 118 , 22/8, 12/9 Folkdans , Sydvästra Skånes Fo lkdansk re ts , 19/9 Borgarhuset , Britta Hamm ar, 26/9 Lund-ky rkorn as stad , Claes Wahlöö , 17/10 Run ste nar och runbe n , E rik Mo ltke , 24110 Förr och fr amöve r , Barbro Åstrand , 311 10 Fö rr och fr amöve r, Brita H ardenby, 1411 1 Förr och framöve r , Krister Wiberg, 211 11 Förr och framöver , Ingrid Millbourn , 5/12 Demo nstra tio n av bandvävning, Kirst i Emaus , Inge la Krist iansso n. Evenemang: Trettondagen firades för 90:e året i följd med vespe r i Bosebo kyrka , stj ärngosse tåg och Staffanssång. Under skolorn as vårvinte rlov a rra ngerades , i sa marbe te med fritid sfö rva ltninge n i Lund , Cirkus på Kulture n: 22/2 Lill eb il Rhodin visa r utställningen Cirkusliv, 2312 H är var de t clowne r' 24/2 H ej du cl own (clownen Viveka), 25/2 C lown en Po tsos dröm (Maximus dockteater) , 26/2 Trolleri (tro llk arle n Jahn Gall o). 18/5 arrangerades Musikskolans dag med e leve nse mbl er frå n Ko mmun ala musikskolan i Lund som musicerade i museets byggnader och park . Folkmusikens dag firades de n 30/5 i sa marbete med Lunds Spelmansgille och Lunds musik- och teaternämnd. D e n 6/6 firad es Kulture ns 100-å rsj ubile um med sto r

190

trädgårdsfest för allmänhe te n med musik , visningar av nyöppn ade ut ställnin ga r och spettkaka till all a barn . 17/6 gav tea te rsä llskapet Proteus De n swe nske sprätthöken av Ca rl Gy lle nbo rg och den 21-23/6 gav Merk uriustea te rn Don Ranudo de Colibrados ell er Fatti gdo m och högfä rd av Ludvig Ho lbe rg. No rdi ska ungdomsorkeste rn gav konse rt 18/6 och 24/6. De t schweiziska folkdanslaget Sion d'autre fois dansade i parken 30/6. Lö rdagar och sö ndagar unde r somm are n hö ll s visningar av musee t på enge lska och svenska. Elever från Lunds tea te rskola läste unde r lördagar och sö ndaga r i septembe r indi ansago r i parke n. På Stora visningsdagen den 9/5 och 3110 slog musee t upp po rtarn a fö r allm änh ete n. Lundabor och musee ts tj änste män visade o lika utställningar. Kulturens julstök den 2811 1 i sa marbete med Lunds husmodersförening Hem och sa mh äll e blev e n stor publikfra mgång.

Avdelning 6 På grund av de begränsade mede l som stått till fö rfogande har e ndast vissa byggnader kunnat repareras. Borgarhusets och Be rlingska husets front fasade r har färdigställts. Arbetet på gå rdsfasaderna fortsätter. Arbetena har inneburit utbyte av rötskadat korsv irke sa mt rivnin g och ommurning av sa mtli ga väggfack. Alla pl åtarbete n har ersa tts med nytt material. Många föristerbågar ha r bytts ut. De har tillve rkats på musee ts snicke riverkstad. De n nyöppn ade utställningslokalen har totalrenoverats oc h vägga r och tak restaure rats. Nya värme- och ell edninga r har dragits in. Utställningsmontrarn a har tillverkats på museets sni ckerive rkstad . Renoveringe n av Västra Vrams prästgå rd har fo rtsatt. Nya golv har lagts in och nya foderlister och väggpanele r har tillverkats e ft e r o ri gin ale n. Det ga ml a halmtaket ha r utbytts mo t vasstak , lagt av taktäckare Ca ll e Eriksson , Skivarp. Takvärme har installerats. Deka nhusets käll arde l har fått nytt tege lgo lv och valven har kalkm ålats. Med le mssektione ns arbe tslo kaler i Tomegapsgatan 22 har renovera ts. Huse ts ytte rtak ha r delvis bytts ut och sa mtliga skorste nar murats o m. På grund av hussvampsangrepp i Weib ullska huse t har vissa golvbj älklag rivits ut och puts knackats ner. Avdelningen har stått för de n te kniska byggnatione n på årets utställnin ga r Lund-kyrkorn as stad , Jubile umsutställningen och Förr och fr amöve r. La rminstallatione n har utö kats under å re t. En 5-årsplan med åtgärdsförslag , kost nadsbe räk ninga r och prioritetsindelning av museets fas tighe tsbestånd har framtagits. Avdelningens pe rso nal har biträtt vid musee ts olika evenemang. Till snicke rive rkstade n har inköpts nya arbe tsmaskine r, vilket ha r gjort det möjligt att inom museet tillve rk a o lika slags ava ncerade produkter. På Östarp har gästgive riets vatte ntank re novera ts och fått en överbyggnad.

PUBLIKATIONER , TRYCKSAKER M.M . Årsboke n 1982 - Kulturen 100 år Bildalm anacka 1982 - Fo lkdräktsb ilder ur Kulturens arkiv Vägled ning - På Kulture n i Lund Skånska särkar - ritningar och sö mn adsbesk rivninga r. Nytryck

191

Affischer - Kulturen 100 år, Eva Sjögren-krukmakare i lergods och porslin , Förr och framöver Julkort

BESÖK Museet i Lund har under å re t haft 137.558 besö kare . Hök eriet som varit öppet maj-augusti samt lördagar och söndagar i september har haft 15.450 besökare . Östarps gamlegård och Östarpshallen har varit öppna maj-augusti samt lördagar och söndagar i september. Gamlegården har haft 13.206 besökare och Östarpshalle n 12.841 . Anläggningarna i Lund och Östarp uppvisar tillsa mmans en besö kssiffra av 179.055.

SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH ARKIV Samlingarna har ökats med 317 nummer , varav 251 genom gåvor. Accessionen omfattar nr 71 .691-72.007. Biblioteket har ökats med 1.105 numme r varav 399 genom gåvor. Accessionen omfattar nr 35.269-36.374. Arkivet har ö kats med 73 numme r. Porträtt arkivet har ökats med 150 fotografier.

ÖSTARP Underh ålls- och re noveringsarbete n vid Gamlegård har under åre t utförts av museets egen personal. Trädgården och öv riga planteringar kring Gamlegården har under hösten genomgått en välbehövlig uppröjning , varvid en del gamla träd avverkats. Dessa arbeten ha r ombesörjts av Skogsvårdsstyrelsen. I Östarpshallen visades utställninge n Målat och ommålat - en utställning om allmogemöble r. Ett urval av Kulturens stora sa mlin g av allmogemöbler bildade mate ri a let till en exp_ose över det skå nska möbe lmå lerie t. Här kund e besökaren följa utvecklinge n frå n de tidigaste formerna vid mitte n av 1700-tale t till allmogemåleri ets upplösning under se na re delen av 1800-talet , då ädelträimitationerna kom att e rsätta den gam la blomstermålningen. Östarpsdagen firades sö ndage n den 8 augusti på traditionellt sä tt. Arrendator av Östarps Möllegå rd är Ivan Andersson. Arrendator av Östarps Gästgivaregård är Bertil Vollmer.

NORDENSTEDTSKA STIFTELSEN Stiftelsen har unde r året utde lat den disponibla avkastningen för 1981 och 1982 e nligt styrelsens stadgar " för att ge nom anslag och stipendier gy nna vetenskaplig forskning och spridning av forskningsresultat inom de ämneskretsar som omfattas av Kulture ns i Lund verksamhet". Sammanlagt har till 24 sökande utde lats 614.580 kr. Stiftelsens förvaltning har ombesörjts av Kulturens kansli och Skandinaviska Enskilda Banken.

192

ORGANISATION OCH PERSONAL MUSEI CHEF E Nordenson (t.o.m. 31 /10) A W Mårtensson (fr.o.m. 1/11)

>-------------

R Palmquist kanslichef K Andersson (1 /3-tj) G-B Ljungdahl E Mårtensson G Olsson (1 /2-tj) I-L Svensson ( 1/2-tj) A Sörensson R-MTilly S Walther (1 /2-tj)

KANSLI Ekonomi, Budget Sekreteriat Kameralenhet Medlemsenhet

AVDELNING l Folkliv Krigsväsen Bibliotek Arkiv

AVDELNING 2 Konst. Konsthantv. Bostadshistoria Ide- och lärdomshistoria Kons . och vård

AVDELNING 3 Byggn.m.vård Stadsarkeologi Ark.kons. och analys

AVDELNING 4 Inredn. textil Dräkt med tbh Konservering

AVDELNING 5 Undervisning Information Foto

N C B B

G Eriksson avd. ch. J Gerber (tji. t.o.m. 84-02-29) M Fehrman (112-tj) B Holmberg E Kjerström-Sjölin (3/4-tj)

A W Mårtensson avd. ch. (t.o.m. 31 /10) C Wahlöö t f avd. ch. (fr.o .m . 1112) F Allik M Andren (112-tj) M Cinthio A Ekelund (2/3-tj) B Erlandsson (112-tj) R Kaurinkoski B Weste rström (112-tj)

M Lindström avd. ch. (t.o. m. 3117) K Dahle-Emaus ( 1/2-tj) B Hammar ( 112-tj) C Lindvall-Nordin (112-tj) I Kristiansson (1 /2-tj)

E Nordenson avd. ch. (t.o.m . 31110) A-C Bengtsson ( 112-tj) E Bergman (112-tj) M Dönell (112-tj) B Wengert L Westrup

Nilsson avd.ch . G Bryve Möller Åstrand

......

\0 (,,;)

I AVDELNING 6 Driftsenhet Tillsynsenhet C G Widell avd. ch. B Anderberg G Andersen (112-tj) A Andersson U Eliasson (1 /2-tj) H Hansson I H åkansson (3/4-tj) B Jensen (112-tj) E Johansson (1 /2-tj) L Johansson Å Johansson U Jönsson (5/8-tj) M Karlsson ( 1/2-tj) A Krok (112-tj) U Lilja M Olsson (1 /2-tj) H Persson P Persson A Pettersson (1 /2-tj) K Sörensen R Thoft S Wihlborg ( 1/2-tj)

Dessutom har följand e personer und er året ell er del därav tjän stgjo rt på museet. Avd I: A.-C. Be ngtsso n (utst.arb.) , J . Fahlen (vapenfri tj änst), J . Martinsson (vape nk at .) , A. Andersson, U. Andersson, M. Liljeroth , E. Lindh och A. Pe rsson ( Östarp). Avd 2: M. Andren, B. Erlandsson och B. Ki erkegaa rd (silver- och tapet kons.) . Avd 3: S. Je nse n (utst. arb.) , U. Alström , M. Andren , H. Assarsson, B . Bondesso n, R. Hedva ll. S. Kri eg, T. Nilsson , M. Pettersso n, E. Rajala , M. Roslund , 0. Ryd ing, M. Svensson och E. Wahlöö (ark. fält arb .) . Avd 4: M. Bergst rand (dok. av särkar), A. Olsson (ut st.a rb .). Avd 5: A. Grauers , K. L. Knutsso n, A. Jansson, C. Rose n-Jan sso n, J. Martinsso n och B. Wiklund (muse il ärare) , A. Dö ne ll och K. Grahm (höke ri et) , A. Jansson (Thomanderpro j ., e ntre kassa n). Avd 6: R. Abrahamsson och M. Enge l-Kruuse (snicke ri et), P. Turpeinen och T. Turpeinen (lo kalvård) , E. Lindberg och K. Åstra nd (trädgå rd) , 0 . Alm (vakt) . Kansli: A. Dahlberg (sekr., med l.reg.), I . Håka nsson (medl.reg.) , A .-L. Månsso n (ska ttmäst.). Jubileet: B. Hamma r, G. Pehrsso n. I samarbete med Företags hä lsa n ano rdnades unde r höste n e n kurs arbe tsmilj ö, 40 tim .

Bättre

KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE Sammandrag av 1982 års räkenskaper INTÄKTER Av föreningen genom egen verksamhet anskaffade medel Med lemsavgifte r ...... . .... . . .... 2.338.607: 15 Inträdesavgifte r . . . . . . . . . . . . . . . 308.539:Försäljningsintäkter 580.215:34 Ersättning för tjänst er 234.099:87 H yresinkomster . . .. . .................... . . . Gåvor fr ån företag och e nskilda . . ....... . . ... . Bidrag från Kulturens don atio nsfo nde r Mece nat konto . .. . . . .. . .. . . .. . . .. . .. . .. .. . . . Diverse intäkte r .......... .. . . . .......... . . . . Bidrag Lönebidrag AMS

194

3.46 1. 46 1:36 162.522:05 276.100:742.079:83 58.334:94 661.506:34

5.362.004:52 1.1 86 .01 6:-

Allmänna anslag från Staten Lunds Kommun Landsting M-län Landsting L-län Landsting K-l än Landsting N-län Kommuner

872 .000:3.393.000:500.000:70.000:8.000:2.000:7.000:-

4.852.000:11.400.020:52

KOSTNADER Samlingar, bib li otek, arkiv In ventarier Ha lvfabrikat Materiel/material Varor för åte rförsä lj nin g Löner Arvode n Kostnadse rsätt ningar Arbetsgivareavgi fte r/Pe nsion skost n. Andra Kollektiva avgift er Hyror Förbrukningsmat. , städn. Kontorsma terial Reparationer och underhå ll Diverse främmande tj ä nster Telefon, post ......... . Kostnader för egna tra nspo rtmede l Frakter och tran sporter ........ . . Representation Re kl am , PR Försäkringspremier ..... . .. . Speciella förvaltningskostn . Forsk ning, utveck ling Övriga kostnader ...... . . ... . .. . .. . . . Fastighetskostnader Avskrivning av inve ntarier Finansiell a intäkter Finansiell a kostnader Skatter .......... . Minskning av eget kapitel

11 6.534:04 62 .6 11:49 94 .1 29:90 335 .9 15:23 4 .574 .077:49 43.605:05 l. 798. 18 1:88 482.567:06

16.040 :50 .1 8 1:85

179.145 :53 430.045 : 13 406.473:20 4.6 17.682:54 71.920:98 2.280. 748:94 9 14.856:53 65 . 154: 14 33.9 15:10 30.093:52 1.549.539:49 284.11 6:79 66.22 1:85 110.042:72 143.619:51 180.788:20 10.570:50 10 .000:58.132:54 1. 609.306 :93 105.399:49 - 33.246:52 241. 720:71 2.039:-1.968.266:30 11.400.020:52

Under året har Kulturen genomfört arkeo logisk a utgrävni ngar fö r ett flertal byggherrar. Kostn aderna för dessa utgrävningar har uppgått till 660.882:05 kr , vilket har debiterats respek ti ve byggherrar.

195

BALANSRÄKNING TILLGÅNGAR

1982-12-31

1981-12-31

829.335:23 82.081 :09 152.183:09 5.430:-

98.881 :84 36.240:60 235 .393:47 7.409:85

372.928:96 2.292.500:-

260.391 :2.292.500:-

3. 734.458:37

2.930.816:76

312.963:59 65.474:23 808.085:92 2.305 .331:31

448.898 :22 77.339:27 479.569:47 365.599:59

l.537.485: 71

573.967:75

624.736:75 995.025:06

936.795:30 995.025:06

Omsättningstillgångar

Likvida medel Kundfordringar Upplupna intäkter , förutbet. kostn. Övriga kortfristiga fordringar Anläggningstillgångar

Samlingar, bibliotek, arkiv, inventarier Fastigheterna i Lund och Östarp

SKULDER OCH EGET KAPITAL Kortfristiga skulder

Leverantörskulder Reserverade gåvomedel ...... . ...... . .. . . . . . . .. .. . Upplupna kostnader Övriga kortfristiga skulder . . . .... .. ..... ... . . Långfristiga skulder

Inteckningslån Checkräkningskredit (bev. kredit 600.000:-) Avsatt till pensioner Eget kapital

-2. 914.644:20

Kapital

3.734.458:37

946 .377:90

2.930.816:76

Ställd a panter: Fastighetsinteckninga r kronor 1.622.000:Ansvarsförbindelser: Kapitalvärde av pensionsåtagande utöver vad so m upptagits bland skulderna kronor 800.974:94. Lund i Kulturen den 31 december 1982

Nils Hörjel

196

Anders Winblad

Anders W Mårtensson

Revisionsberättelse Undertecknade , utsedda att granska räke nskaper och förvaltning för 1982 avsee nde Kulturhi storiska föreningen för Södra Sverige samt därti ll hörande fo nder, får e ft er fullgjort uppdrag avgiva fö lj ande berättelse. Styrelsens protokoll samt föreningens räkenskaper och övriga handlingar beröra nde revisione n har av oss geno mgåtts utan anledn ing till erinran. Försäkringe n av föreningens byggnader och sa mlingar synes vara tillfredsstä llande. Då någo n anlednin g till anmärkning icke förefunnits ti ll styrker vi att ansvarsfr ihe t beviljas styrelsen för den tid revisionen omfa ttar. Lund den 1 mars 1983 Run e Järmen Utsedd av Riksa ntikva rieä mbete t

Ein ar Ekberg Utsedd av Kommunfullmä ktige i Lund

Göran Bengtsson Aukt. reviso r

Sti g Lundeborg Revisor

GÅVOR FRÅ N FÖRETAG OCH ENSKILDA Sydkraft . . . . . . ..... . . . . .. . . . .. . .. . . . . . .. . ..... . ... .. . . . Skånes Stadshypoteksför. , Malmö ...... . .. . .... . . . .. . . . . . . Legat efte r Emma Pihlblads dödsbo ... . . . . . .. . . .. . . . . ... . . Skånska Hypoteksfö r., Lund . . . . .. . . . . Anonym givare . . Elsa Enemark , gåva Lunds Universitet .. . . .. . . . . . ... . . .... .. ... . .. .. . . . Fabriks o. H antverksför. ... .. . .. . . . . . . . . . . . .... . . . . Utbi ldningsdepartementet .... ... . . .... . .... .. . . ... . Nils Tro ll e ...... .. . . ....... . .... . .. .. . . ... ... .. .

3.000:8.000:10.000:5.000:100:50.000:25 .000:5.000:150.000:20.000:-

Kron or

276. 100:-

KOMMUN ER Kommuner: Höör, Sjöbo

197

FONDERNAS KAPITALBEHÅLLNING PER 1982-12-31

Conrad och Tullia Assarssons kulturfond Beathe och Sven Bengtssons donation .. J. T. Berggrens fond Holger Crafoords fond . . . Albe rt Ekmans fond Ingeborg och Helene Holcks fond Albert Jakob Jönssons och ha ns föräldrars minnesfond Anna Lithströms fond . . . .. . Maj Lundgrens fond Bror W. Olofssons fond Ole Olsens ke ramiske legat Esthe r och Gustav Sjöstrands minnesfond . Skånebokens fond . . ... .. . .. . .. . . Skånska Brands fond Thom anders fond .. . ..... . Elle n Ohlssons fond Ebba och Wilhelm Jönssons fond Greta och Sven T. Kjellbergs fond Nils Nilssons fond NN:s fond ......... . . . . . . .. .. . . .

Ej disp.

Disp. inkl. avkastn. -82

Totalt disp. och ej disp. kapital

304.173

247 .525

551.698

20.000 62.775 233.737 93.287 26.292

14.434 58.426 130.721 75.459 19.568

34.434 121.201 364.458 168 .746 45.860

700.026 17.921 23.472 35.791 61.143

478.302 16.547 322.850 31.699 60.880

1.178.328 34.468 346.322 67.490 122.023

954

461.502 73.557 7.240 117.389 603.206 51.795 38.945 714.167 126.470

461.502 139.590 17.240 117.389 603.206 127.852 141.418 714.167 127.424

l.834.134

3.650.682

5.484.816

Disp. inkl. avkastn. -82

Totalt disp. och ej disp. kapital

767 1.373 72.673 62.086 4.508 52.743 31.419 8.466

234.035

65.346:40

1.225.287:54

66.033 10.000

76.057 102.473

Fonder utanför samlade donationsfonder: Ej disp.

Jubileumsfonden -32 Jubileumsfonden -57 Kulturen Runt fonden Emil & Elsa Levins fond A.-M. Lundebergs fond I . . A.-M. Lundebergs fond Il Kulturens Jubileumsf. . ... . . .. . . . Kulturfonden . . ........ . Totalt Holger Crafoords Stiftelse ..

.. 1.159.941: 14

1982 ÅRS DONATORER Förteckning över dem som skänkt förem ål till museet , biblioteket och arki ve t. Onni Ahlho lm , T rell eborg Thure Ahlm, Lund Marga re ta Almgren , Stock ho lm Frans Andersson , Lund Greta Andersson , Kävlinge H elge Andersson , Lund Knu t Andersson , Karl skro na Ann a-G reta Anshelm, Lund Arbetslivscentrum , Stockholm Lave Areschoug, Malmö Carin Ask, Lund Karin och Bengt Aurivillius , Lund Inga Bengtsson , Lund Maud Bennel , Bromma Otto Bennet , Helsingborg Ulrich Berglin , Svedala Erik Berglund , Lund Fredrik Bergqvist, Lund Gillis Björck , Lund Ragnar Blomqvist , Lund Mats Bramstå ng, Lund Malte Brandt , Lund Carl Gösta Bryve , Lund AB Ca rdo , Malm ö Lars Claesson , Alingsås Elisabet h D ahlquist , Lund Kj e ll D ahlström , Lund De t Bästa, Stockholm Deutsche Klingenmuse um , Solingen Dokumentarkiv fö r mode rn konst, Lund D omus, Lund Astrid Ekelund , Lund Bertil Elmqvist , Karlskro na Maja Elmq vist , Lund Margit E ricsson , Malmö Agneta Fjaestad, Trångsund Torbjörn Foge lberg, Åkarp Fornminnesföreningen , Ystad Gunno Fries , Lund Ingebo rg Fröberg, Kri st ia nstad G eorg Galster, Köpenh amn Py och William Gibso n , G lumslöv Ingrid Grönvall , Lund Ragnhild Gustafsson , Malmö Betty Hansson , Lund D ori s H a nsso n , Höganäs Karl-Erik H ansso n , Trelleborg H antve rksfö reningen , Malmö Gunnel H edberg, Perstorp Vivi an H eere n , Lund Adolf He rrlins Pre mi efo nd vid Lunds universitet

Yngve Ho lmgren , Kristia nstad !CA-fö rl age t AB , Västerås Gertrud Ingers, Lund Sture Johannesso n, Barse bäck Edit John sso n , Lund Anna Jönsso n , G le mmingebro Elisabet Jönsso n , Lund Elisabet och Sten Kallenbe rg , Enskede Ingalisa Karlin , Lund Linnea af Klin te berg , Lund Kävlinge hembygdsgå rd , Kävlinge Elsa Kjederqvist , Sigtuna Landsa rkive t , Lund H ara ld Langbe rg., Köpenhamn Anna Mari a och Ake Waldemar Larsso n , Malmö Johann a Le htin en , Mat ku Erik Lea nde r, Broby Märt a Lindström , Lund Ingeborg Liner , Påstorp Lunds Röda korskrets Dori s Lundsten , Malmö Malmö hus lä ns hemslöjdsförening , Malmö John Miller , Göteborg Ann Marie Månsson , Åstorp Anders W Mårtensso n , Lund Brita Möller, Staffanstorp Otto Mö rkholm , Köpenh amn Anders Nilsson , Voll sjö Astrid Nilsson , Lund Bruna Nilsson , Bjärred G ulli Nil sso n , He lsingbo rg Ingva r Nilsson , Järna Nils Nilsso n , Lund Noak Nil sso n , Lund Eva Nordenson , Lund Nordenstedtska stiftelse n , Lund C hri stina Lindvall-N ordin , Höör Mari ann e Nyströ m , Stockholm Birgitta Harsten-Olsso n , Lund Sigrid Ohlsson , Lund Ulla Olsson , Malm ö Gertrud Persson , Lund Sture Persson , Lund Press Förlag, Karlstad Else Ray ne r, Lund Agnes och Otto Regne lls dödsbo , Lund Anna Regne ll , Göteborg Gösta Regnell , Lund Emy Ri x, Lund

199

Alfhild Sandberg, Växjö Eva M Schannong, Malmö Sekretariatet för framtidsstudier , Stockholm Bo kförlaget Settern , Örkelljunga Sida , Stockholm Hilma Siegvald , Lund Gösta Sjöström , Lund John Sjöström , Enskede Sone Sonesson, Bromma Sta tens Vattenfallsverk , Stockholm Per Stjernquist , Lund Svedala Arbrå, Svedala Svenska H ande lsbanke n , Stockholm Sve nska lantm änn e ns riksfö rbund , Stoc kholm C hristin a Vide-Svensson , Lomma Hilma Svenssons dödsbo , Lund Rik ard Svensson , Rödeby Sigfrid Svensson, Lund Skå nska Brand , Lund

200

Sigrid Synnergren , Lund Astrid Sörensson , Lund Ke rstin Thilen , Filipstad Kare n Tho msen , Stockholm Margit Thomsen, Lund Gunnar Johansson-Thor AB , Eslöv Gustaf Trolle-Bonde , Svalöv Emmy Tullström, Ma lmö Tumathorps S:t Knuts gill e , Tommarp Ebba Tveiten , Eslöv Maja Upmark , Stockholm Kj e ll Wallst rö m , Lund Ma rgare ta Wangö , Ha lmstad Gunilla Weib ull , Göreborg C hri ste r Weste rd ahl , Ornsköldsvik Sten-Bertil Vide , Arl öv Anders Winblad , Lund Loui se Vinge , Lund Zoologiska musee t , Lund In gegerd Åkesso n , Lund Barbro Åstrand , Bj ärred