Kulturens årsbok 1956 by Kulturen

~&JicT OPPELAD UGÅRD 00

DD -- - -- 00000 ..... .......... ..... ..... uu 0 o. 00 00010 00 00 00000 00 00 0 0 0 0 0 0 ono 0 0 0 0 D D 0 0

DAGCANS STUCA 1923

BISKOP THOMANDERS BOSEBO1894°1954 HUS 1924

K U LT UHEN 19 56

LUND 1057

ÄR DENNA Å RSBOK utkommer , h ar sjulliofem å r förflutit sedan Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige bildades. De gån gna å ren tillsammanta gna utgör ick e n ågon lån g tidsperiod, - möjligen i en människas liv. 1882 var m ed ellivslängden för en svensk m a n 33 å r. Inom en institution av vårt slag är det annorlunda. Här är århundraden b egrepp som vi ständigt sysslar m ed vid b edömning av föremåls å lder . Sjuttiofem å r syn es d å vara en kort tidsperiod. Och ändå! När man ser tillbaka förefaller tid en vara avsevärd. Det är d en snabba och omätbara förskjutningen i kulturp ersp ektivet, som gö r d et. Arhundraden för efall er alt li gga m ellan d e förhållanden, som

rå dd e vid vårt födelseår och nulid en. De stora uppfinnin ga rn a har fö rä ndrat tillva ro11 , och del hasliga skeendet får oss att fe lbedöma tiden . Men har m änni skan förändrats på annat sä tl ä n a tt medellivslängden fördubb la ts ? Ick e i det väsentliga. Hon är fortfarande en ba rba ri sk , kri gförand e varelse, slavarbetar e under grymma härskare eller lyngd av den allhärskande p enningmaktens ok. H ennes a ndli ga förmåga har en gräns . Under de gångna å ren har Kullurens egen historia skifta t. Vi firar ick e vårt jubileum genom att skriva d en . Därför har vi icke glömt d en och icke förgät it d e m ån ga, som under åren hjälpt till att uppbygga musee t och institutionen. De r ä knas i tusenden och å ter tusenden. Bläddra r man i vårt kartotek över donatorer, passerar elt tideva rvs människor förbi. Denna sida i institutionen s histori a är vår stoltas te. Inför den k ä nner vi en djup tacksamhet. Den inger oss också förv issningen att ha valt rätt väg vid firandet av jubilee t. Ty d etta år skall bli ett arbetsår vänt mot framlid en . Redan är förarbetena igång för d en b yggnad, som skall hy sa musee ts m ed eltida samlingar. Till det y ttre väntas d en stå färd ig den 12 juni, då jubilee t skall firas. Allmänna och enskilda gåvor har möjli ggjort d etta . Likväl fattas ännu m edel för a tt h elt täcka kostnad erna. I tanke att våra m edlemmar skulle önska lämna ett bidrag härtill h ar vi i årsboken lag t en k ar ta av d e ordspråksmärken, som Kulturen utgivit till jubilee t. Den är en gåva, m en d en som vill lämna ett bidrag till jubileumsbyggnaden kan insä tta en krona på vå rt postgiro. Märkena är utgivna i fyra färger och kan r ekvireras hos oss p å det bilagda korlet. Årsboken innehåller i å r sjuttiofem sm å uppsatser m ed b ilder r epresenterande ett förvärv till musee t från vart och ett av d e gångna åren. Sven T. Kj ellb erg

Kiirl ek sg rupp , dan skt porslin m ed Andrea s Hald s m iir ke, omk r. 17ll5. Förvärv 1956 genom anslag ur Ole Ol se ns k era mi sk e Lega t. KM: 50.214.

NUMMER 1

1882

uru många föremål, som i skrivande stund döljer sig bakom förvärvskatalogens 50.700 nummer, är icke lätt att angiva. Omkring 500.000 har tidigare uppgivits. Bland d essa intar den avbildade silverbägaren platsen som nummer 1. Den utgör Kulturens första förvärv och inköptes midsommardagen 1882 hos PER NILSSONS barn i Kilhult, Svensköps socken och Frosta härad varom Karlin skriver följande rader i d en 1932 utgivna minnesskriften. »Midsommardagen var det först mässa i Svensköp, och OLSEN!, NYRUP och jag gjorde pastor loci sällskap dit. Efter bevistad gudstjänst i den löv- och blomstersmyckade kyrkan började vi, sedan min fader rest h em till Huaröd , vårt fälltåg i Svensköp. Av OLA LUNDBERGS samling inskränkte vi oss denna gång att köpa för 40 kronor, däremot länsad e BENGT KRÄMARE vår k assa på kr. 71: 50. Ett par silverbägare uppköpte vi dessutom i Kilhult för 5 kr., en drättaduk av ORED SPELE~AN för 4: 50, och de första gåvorna, n ågra silverstycken erhöllo vi likaledes i Svensköp. 1idsommarnatten tillbragte vi under lek och gamman tillsammans m ed församlingsborna , som enligt gammal hävd höllo midsommarvaka i Kilhults skog. De fl es ta av de ovan nämnda köp en gjorde vi för övrigt andra dagen , inn an vi i prästgårdens charabang, lastad m ed vårt rov, å tervände till h erdatjället i Huaröd, dock för att efter midd agen i en av grannbyarna göra ett nytt strandhugg, som lämnade oss en b ehållning av 18 nummer, d els gåvor, dels inköp för 10 kr. Härmed hade alltså d e Kul turh is toris ka samlingarna för södra Sverige stigit till 97 nummer, av vilka 12 voro skänkta och de övriga 85 numren inköpta för 131 kr. » Detta vå rt första föremål var d å jämnt hundra år gammalt, förfärdigat av guldsmeden i Växjö AXEL JOHAN LIMNELL 1782. Det k allades av b ygd en s folk för söllstobb (silvers top) och brukades som brännvinsglas . S. T. K.

Silve rbiigare ink öp t i Kilhull , Sve nsk ö ps s n, Fros ta h el , mid so mm a rd age n 1882 sa mt fö rs ta s id a n i Kulturhi s to ri s ka fö reninge ns pro to ko ll sbo k . Ki\'l: 1.

ÅLDERMANSLÅDA

1883

en centrala och ledande ges talten i byorganisationen är åldermannen. Han valdes av bymenigheten att handhava sysslan under ett år i sänder , m en vanligtvis gick förtroend et »rätt om från nabo till n abo » eller »från hus till hus », som det står i byordningen. Hos å ldermannen skulle lå dan eller kistan m ed tillhörande handlingar och p enningar förvaras, väl tillsluten m ed lås för tvenne nycklar, varav den ena alltid skulle lämnas till bisittaren. Häri förvarades även bötesredskap en, de s. k. knävlingarna, små trästickor, en för varje åbo, i vilka ett hak sk.ars in vid förseelse mot byordningen ell er bystämmans beslut, och stundom även byahornet, som kunde vara antin gen ett krumböjt oxhorn eller en rak kopparlur. I Kulturens samlingar finns lå dor från följande byar: Lunds östra vångelag 1722, Östra Torn 1856, Löddeköpinge 1859 och kyrkbyn i Hallaröds sn. Dessa r epresentera såväl en äldre 1700-talsform, en kort, omå lad furulå da med skjutlock, som den efter enskiftet allmänt antagna lå ngsmala lådan m ed fälllock, i vilken även byns karta skulle ligga. De fles ta bygdesnickare signerade ej sina lådor, m en i den här avbildade har tillverkaren p å lockets insida i övre lå dan kli strat en lapp med tex ten: »Denna Papers Låda Tillhör åboarne I Löddeköpinge. Åboar och Aldermän Lars Knutsson och Ake Bengtsson I-Ivar de Förste som tog emot denna Låda 1859 Att för wara Byets Handlingar ut.i Till et minne För de Yngre och tilväxande ungdom som ock kan blifva Åldermän. Delta arbete är förfärdigat af före detta Lantvärn isten namnkunnige Kn ekten Nykter-Dåhn med det vedernamnet Björn Kolibradis, som tj en t Tre Koningar för Fosterlandets väl, m en svurit F em Konungars Hyllande och Trohet så sant mig Gud Hjelpe til lif och själ. » Mästaren är P å l Daun, född 1790 i Borgeby, infly tt ad 1800 till Löddeköpinge och död därstädes 1866. Han h ar även förfärd igat g rannelagels låda i Borgeby 1855 samt en del konstrikt utförda möbler i bygden. B. A. P.

Ald erm a nsl å cl a fr å n Löddc köpin gc till ve rk a d av la nlviirni s le n Pål Daun 1859 . KM : 1.216.

PROSTLÅDA

•• A

1884

nda till mitten av förra å rhundrade t var d et brukligt a tt kommunicerandet av ecklesiastiska skrivelser inom e tt prosteri ägde rum m ed elst s. k . prostlådor. I d essa nedlades skrivelserna och sändes omkring m ed bud. Äldsta belägget för bruk e t av prostlådor är frå n 1736. Prostlådan var utförd i trä och jä rnbeslagen eller arbetad i koppar eller bleck , i sena re falle t ofta målad i någon färg. Lådan h ad e på framsidan en luck a, som kunde låsas, och varje k yrkoh erde hade sin egen nyckel a lt öppna och låsa m ed. Postiljoner var prost- och präs tgårdsdrä n garna . Ibl a nd h ä nde d e t, att n ågon välb e trodd prostgårdspiga fick fö rtroende t a tt vara löpa r e till k on traktets alla h erdar. Hade någon k y rkoh erde e tt privat m eddelande till sin nästgranne, kunde h an fortskaffa även d e t med prostlådan. Den tid, som å tgick , inn an lådan å ter kom till prostgården, berodde givetvis på kontraktets storl ek och kommunikationsmöj li gh eterna i orten. E n sm ålandspräs t skriver 1795 : »In gen gån g h a r drögt öfwer wanliga tid en med Prostlådans å terkomst, som gemenl igen inträffar 8:e eller 9: e dygne t ifrå n de t d en afgå r. » Om till gån gen till prostlådan får vi n ågra uppl ysnin gar i samband m ed en kontrovers m ell an prosten Chr. Ödman i S. Villie och k yrkoh erden Sven Krok i Balkåkra 1818. Den för re h ade föreslagit , a tt s tad skomministern Carl Fr. Adri a n i Ystad skulle få omedelbar till gån g till prostlådan . Delta ville ej Krok gå m ed på och angav som skäl följande: »a) a tt k ommini stra rn a i Lunds stift icke förr h a ft ifrågasa tta tillgån g; b) bruket ä r ej såd a nt , mi g veterligen, i andra rikets stift ; c) k yrk oh erdar och vice p as torer , som hittills lemna t kommini s trarna del af hvad låd a n inneh ållit, såvidt sådant angått d em , lära ick e underlå ta att även h ä danefter iakttaga d etsa mma; d) exp editionen skall h ärigenom fördröjas ; e) alla a ndra komm in istrar h afva d å rätt a tt fordra m ed elba r till gån g till låda n, hvilken jag ock f) i elen h änd else d en blifver Adrian tillerkänd, y rka r för kommini stern vid Balkå kra. » W. K. 10

>Torna Konlrakls Prosllåda 1802 >, k oppa r m ed slå llrådsga ller över adressplallan, deponera d 1884 genom biskop Gollfrid Billing. KM: 2. 172.

ANTEPENDIUM I FLAMSK

1885

är intend ent Karlin på en av sina inventeringsfärder kom till Gustaf Adolfs kyrka fann han i en ni sch en hoprullad vävnad som visade sig va ra ett gammalt a ntependium i flamsk. Det hade å ret innan ersatts av ett n y tt och lämnad es nu plus en gapestock och andra gamla saker som d eposition till Kulturen. Antepend iet är hopsytt av två lä ngder , som ursprungli gen varit en h el räcka, och mönstret är hopfoga t a v å tta mönsterrapporter m ed var sin vit enhöring mot blombolten i gult, gulgrönt, blå tt, vitt och blekt rosa p å svartbrun bakgrund, ylletofsa r i hörn en och vid mittsömmen. Det är möjligt a tt antep endiet från början inte vävts för sitt nuvarande ändamål utan va rit avse tt som ett »riicklak en » ovanför en b änk. Någon exakt ålder är inte lätt att ange, m en ett antagande att det skulle kunna vara sent 1500-tal får stöd av en anteckning i kyrkor ä kenskapsböckerna från Gustaf Adolf där d et p å träffas första gången 1752. I slu tet av inventa rieförteckningen står: »Tillkommer som varit Förr m en ej blifwit upptagit: E t rutigt altarkläde. Et flämskt dito - gamla ». . F ab eldjuren möter oss överallt i m ed eltidens symboli sk-allego ri ska fra m s tällnin gar - i k yrkli ga och världsli ga sammanhang, representerande dygder och laster eller som h eraldiska djur. Lejonet t . ex. symboliserad e s tyrka - hjorten , längtan till Gud - r ådjuret, vankelmod o. s. v. E nhörnin gen var symbolen för d en r ena kärleken, ky skheten, d en höviska världsli ga k ärlek en. Den var så skygg och så sn abb att ingen se tt d ea där d en trodd es leva »ut.hi th en a ld ra fördoldaste öknen och i the obrukade fiell», och den kunde ej upphinnas av jägaren förrän d en fångats av en jungfru. - P å en grupp sydtyska antependier i flamsk från 14-1500-talcn föreställande Marie b ebådelse ses Maria och enhörningen i en inhägn ad trädgå rd och p å kuddar och bänk.längder ~ned sitt h elgon Justina eller vildmän och fob eldjur. Från samma tid har vi d e fran ska la pelsv il ern a »Dam en m ed enh örnin gen », "Jakl en på enhörnin gen » och »Pelra rcas triumfen m ed »Kyskh eten s seger över kärlek en ». M. L-m.

De talj av a nt ependium i fl a m sk viiv na d fr å n Gus ta f Ado lfs k y r ka, Skå ne, omkrin g 1600. Depo nerad av f ö r sa mlin ge n 1885. 228 X 128 cm . KM: 2.993.

SO V EL FAT

1886

usee ts saml ingar frå n Ka rlin s fö rs ta verksamhetsår upptar i huvudsak fö rem ål, som tillh ör vår allmogekultur. Den sva r vade träsk.å len m ed h ög fot , sovel- eller k ö ttfa tet, sa ttes fram på bordet i bonds tu gan vid fes tliga tillfällen . Dekor en på d etta exemplar fr ån Vemmenhögs härad ä r enkel m ed ta ndmönster i r elief och inbrända cirkelmönster , m en i sydös tra Skå ne kunde fa ten s tundom var a vack ert m åla de i blå tt och r ött. Hur länge sådan a fa t va rit i bruk k an ej m ed vissh et sägas, m en m ed kä nned om om fö rkä rlek en för sva r vad e tr äk ärl h os allmogen änd a fra m i vår a d agar k a n m an säk erli gen fö rutsä tta en m edeltida tradition. Fotsk ålen h ar dock fö rhi storiska anor i skån sk kulturhistori a . Den an vändes a v d e fö rs ta åk erbruk arn a fö r 4000 å r sed an . Dylika vack er t ornerad e prak tsk ålar av ler gods h a r m an funnit i ett flertal m egalitgra va r. Benä mn ingen sulfat (dansk a sul, fl äsk) är allmän i h ela Skån e. Bruzelius ger 1860 en situationsbild från Österlen : »P å bordet stod sulfa tet, varpå låg kokt fl äsk , rökt lammalår ell er salt och kokt gåsak yd , av 'v ilka sovelvaror var och en tog efter s itt beh ag. » I Vemmenhögs hd, d ä r d et avbilda de fa tet h ör h emma, sades allmänt »sömmelsfal» eller »Söm ad sfa t », ibla nd »Saltma tsfa t » efter d et saltad e sovlet som alltid var en stående rätt. Stavelsen sö- k an h ärled as ur ett äldre verb sya, som betyd er kok a . Ordet sovel och den av sta dsbor uppfunna variati on en sogel, som benämning p å köttvaror, användes numera sällan i gängse språ kbruk. I Frosta säger m a n »Salomon sfa t» ej a tt samm anbinda m ed kun g Salomo. Det iir en di alektal fö r ä ndrin g av d et gaml a »Saltma tsfat ». F a tet s tod fra mme under h ela julhög tiden och var det syd svensk a julbord ets huvudprydn ad . Underst låg d en k ok ta skink a n m ed sitt fint krusad e pa p per , d ä r ovanpå ett r evbenss tyck e, en få rbog, en lammrullek or v samt n ågra and ra kor vso rter , m en stundom kund e även ett halv t k okt sv inhu vud pryda denn a pla ts. B.A.P.

Sovclfat sva rva t av bok , på c lt julbo rd uppdukat på Kullurcn HJ3D. Gåva av lantbrukaren P. Han sso n, Vcmm cnh ög, 188G. KM: 4. 14G.

SKH ÅLÅDA N

1887

en avbild ade skrålå da n , so m av slilen alt döma torde h ärs tamma från tiden omkring 1700, har tillhört sm edlage l i Malmö, för vilket stadens r åd fastställde arliklarna å r 1433. Skrålådorna tillhör den n ya re tiden. Så vitt jag kunna t finna omtalas en skrålå da första gången i något svenskt skrå hos guldsmederna i Stockholm 1594, där det säges a tt vad som k an falla i bö ter fö r falskt a rb ete, det m å Ämbets S krin e t varda delaktigt utav. Frå n gry t- och kann gjutarna i samma stad finn es ett järnskrin från 1500-talet b evara t. Att m an ick e tidigare haft skrålådor, sammanh änger väl m ed a tt m an icke äg t så myck et handlingar , böcker och anna t att förvara. Böter utdömdes under m edeltiden i huvudsak i vax; blott sällan i pen· ningar. Till förvarande av de sen ar e bruka des en bössa. Med nyare tiden blev p enningrörelsen s tarka re. 1602 h eter det i mu rarnas skrå, a tt em edan vax varit uti den papistiska tiden till deras avguderi bruka t, så skulle man h ädanef ter betala böterna i penningar . I den förs ta allmänna skråordningen för h an tverkarna av 1 mars 1669 h andlar tredje a rtikeln om ämbetslådan. Här stadgas att varje ämbete skall ha sin låda till förvaring av sigill, skrå och privilegier . Därtill skulle vara tre n ycklar , varav å lderm a nnen hade den ena och de två bisittarna de andra om h ä nder. L ådan blev m ed tiden en symbol för h anl verksämbetenas rä ttigh eter . Vad som förhandlades inför »Öppen låda » fick k araktär av någo t okränkbart, och förseelser , som då sk edde, betraktades såsom särskilt svåra. S. T . K.

ETT FOllTEPIANO FH.ÅN AKADEMISKA KAPELLET I LUND

1888

akadem iens stat för 1673 upptages »2 Direc lores musices >>, vilka emell er tid efter krigshandlingarna i Sk å n e omkrin g 1680 ej vidare omtalas. Även om e tt k ap ell troligen funnits är del först från 1746 man kontinuerli gt k an föl ja d et akadem iska kap elle ts utvecklin g och verksa mh et. Till a kademiens förste k apellmäs tare antogs 1748 s tudenten Friedi·ich Kraus, en en ergisk och drifti g man, som torde få anses som d en egentlige grundaren av d et akad emiska k ap ell, som alltjämt exi sterar. På akademikanslerns förslag förenades akademiens kap ellmästarsyssla m ed organisttjänsten i domkyrka n , vi lka Kraus skölle till sin död 1780. Kraus sa lle omedelbart igå ng m ed alt anskaffa d e »oum gän geligaste » instrumenten och fick m ed kanslern s tillstå nd inköp a »1. Basson, e tt par Tromp eller, e tt par vVa llhorn , 1. par Haut bois d'amour och ett pa r pukor». Vad som tidigare fanns var gammalt och till större d elen obrukba rt. Den gamla odugli ga clavicymbalen försökte man sälja, m en ingen ville köpa den. Man h ade tänkt att för försäljningssumman inköpa en »ordinair Haut-bois jemte n ågra viol er , af hwilka samma Capellet ännu ej är m ed n ågon enda försedd », skriver Kraus. Efter hand fylldes luckorna i instrumentb estånde t. I ett inventari um från 1780 omtalas "1 stort Stockholms Claver» , inköpt 1771, »4 ord in a ire violer m ed stråkar» , »1 altviol , »1 ordinair H a utboi t», »2:ne Hautboits d'Amour», basuner, basflöjter , trumpeter m. m . Vidare omtalas ett »Forte Piano », inköpt 1780. Kapellets utrus tnin g tycks alltså ha varit i ga nska god ordnin g, när Chri s tian vVenster 1781 eft erträdde Kraus. Han förökade bestånde t m ed e tt »Cla ver a f 5 1 / 0 octaver>>, utfört i Stockh olm av instrum en tma karna Lindholm och Söderström, och en »Davidsharpa ". 1810 tillkom det h ä r avbilda de forlepianot, som akademien 1888 d eponerade i Kulluren. Det tillby lles mol elt

• Forlepiano ifrå n och m ed co ntra F till och m ed fyrstrukil C, m ed elfenben s Claviatu r>, så b eskrives in strum entet i Lund s akad emi s protokoll 8/ 12 18 10. Priset var 80 rdr bco. Deposition 1888 a v Akad emisk a kapell et. KM: 4.-118.

1772 inköpt »Forte Piano » jämte 50 Hdr b:cos m ellanavg ift fr ån instrumentma karen Söderbe rg i Stockholm. v\Tenster ägde själv en d el mu sikinstrument, som han kostnadsfritt ställde till kap elle ts förfogande. När hans son, Emanuel vVenster , 1814 efterträdde honom, sålde han faderns samling till akademien för 100 rdr b:co . Själv donera d e han 1842 en clavicymbal, signerad av Joh. Huckers i Amsterdam 1618 och r epar erad 1724 av Joh. Chr. Fleischer i Hamburg. »Delta på sin tid kanske mycket eleganta instrument har tillhört Högts: g Droltning Louisa Ulrica och köptes p å d ess auclion i Stockholm 1785 a f min framlidn e fader», skriver donatorn. Även d enna clavi cymbal ingå r numera i Kulluren s samlin gar som deposition frå n akademien ; se närmare härom i Kulturens å rsbok 1938 sid. 64. W.K.

KALKUG NA H FR ÅN ÖSTHA TOHP

1889

ntill den gaml a byn vid havet, en mil ös ler om Trelleborg, l igger en ra d av vita kupor m ed skorstenar, som av teckn ar sig mot den ljusblå himlen och d et blån ande h ave t. Anders Österling, som s trövad e omki·ing i bygden som b a rn, har tolka t sina intryck i dikten Häraderna: Och n edå t Vemmenhög, dä r k alken bränns, s tår u gnen altarlik mot h avsblå gräns . En annan k on s tn är , Anders Mon ta n , h ar fö rev iga t bilden på en oljeduk, sign. Ai\1 - 81, som finns i Kulturens ägo. Den överlämn a des av honom sj älv 1889 j ämte en stö rre samling studi er och ski sser. Under å rens lopp emo llog Kon stslöjdlotteri et m ån ga arbeten av »d en sis te di_i sseldorfaren s » h and till b efrämj ande av verksamheten på Kulluren. Sven Nilsson stannade under sin r esa i Skåne 1819 vid »Östra Torps kalk.u gn , so m fö r 16- 17 å r seda n är uppförd p å d en allra sydli gas te ku s ten av Sve ri ge. Här brännes å rli gen krin g 300 tunnor k alk, som föryllras till nästgrän sand e bygder. » Är 1850 ta xeras tre brolt m ed vard era sin u gn . En av d em ä r belägen n er e vid Sm yge; vars h amn anlag ts i ett av brollen. Härintill ligger uppe på strandvallen ru in erna av den u gn , som Montan avbild a t. Nu h ar k alks tensbräru1ingen h elt upphör t. Med sock erbetsindu strin , som växte fram på 1890-talel , kom elt uppsvin g för k alkindus lrin. Tid igare användes k alk huvudsakli gen till gödnings- och jordförbä ttrin gsm edel. Vid bränningen lä gges k alken m ed k analliknande mellanrum, i vilka ved en eller stenkolet tippas . När kolen är n erbränd är kalken färdig. Till varje u gn finns elt litet hus som upplagsrum för kol och härifrå n eldas u gnen . Draget r egleras genom fönsterlikn ande öppn in gar n ertill på u gnen . Det primitiva spjället b estår av upp staplade t egelstenar. Ursprungligen grävdes milor i marken , täckt a m ed lera och inredda med en enk el u gn, i vilken kalken brändes. U r dessa har valvugnen utveckla ts, uppbyggd i lers ten och tegel. B . A.P.

Ka lku gn fr å n Ös tra To rp , oljem ålnin g 1881 av Anders l\fo nt a n . Gåva 1889 av ko nstn ä ren . Kl'l'I: 4.543 : c.

HOHS ASKÄHHA

1890

r ea turen , som om somma ren b etad e fritt p å en a v b yn s gem en samma vå n ga r, vakt a d es a v en »höre », vilken a ntingen kunde vara en äldre hu sm a n ell er skolpojke. När h a n blås te i s in lur om m or gonen släpptes djuren ut och drevs till b etes pla tsen. Sed an fi ck h a n m ed hj ä lp a v rin.gs taven s klirrande eller horsask ä rra n s sm a ttrand e ljud h å lla d em samma n . Horsaskärra ä r en skallra m ed gällt ljud , vilke t upps tå r d å m a n lå ter d en fla gglika d elen svä nga runt och sp å n et knä pp a mot handtage ts tandhjul. Ordet a n ses b etyd a h äs tskramla, m en sannolikt syftar då hors p å h äs ten s gn äggande lä te. Skä rra är d e tsamma som skrämm a och därför blir h o rsa sk ä rra = de t som skrä mmer genom sill gn äggande. Dess ursprun g sp å ras å tmin s tone n er i m ed eltiden. De sp etälsk a skulle tillkänna giva sin närva ro genom a tt skramla eller ringa i en klock a . P å Carl L a r ssons t ecknin g i Strindber gs Sven sk a folke t avbildas den sjuke m ed en horsa sk ä rra i h a n d en . Horsask a ldra omtnlas 165 5 i e tt protokoll frå n Vä xjö r å ds turä lt och Linne skri ver i sin Skå n sk a r esa, a lt när h an k om till Ö. Tomma rp , så had e »h y rarne i h a nden en rings laf, den d e skakade och skraml a d e, a lt d ä ri genom driva b osk a p en , v ilk en va r fö r d en så rädd , som h äs ten för h äs tesk ä rran ». F örutom a lt samma nh å lla h äs ta r och bosk ap p å b ete h a r d en anvä nts vid drevj akt a v va r g och h a r e. I en uppteckning frå n Små la nd, som fö r varas p å Folklivsa rkivet i Lund b er ä tta r sages m a nnen: »Va llnin gen sk ö lles a lltid a v ett p a r gossar ell er flickor, som skrä mde b o rt d e vild a djuren m ed en s . k . horsask ä rra ». Frå n Snå r es tad i syd ös tra Skå n e omta las a tt d et skärr a nde ljude t eggad e hin gs ten vid p a rnin g. Mån gen minns säk ert d ess a nvändnin g till a tt skrä mm a b ort fågla r i trä d gården. Den avbilda de h orsask ä rran har överlämn a ts till mu see t som gåva frå n poli sk a mm a ren i Knrl skron a, d ä r d en a nvänts av d e p a trullerande poli smänn en för a lt tillk all a hjä lp .

B. A. P .

H o r sas kiirrn , gåva av polis ka mm a re n i Ka rl s kro na 181JO. De n s pc tii ls ke, tecknin g av Ca rl Larsso n i Strin dbe rgs Sve n ska Folk e t, u tgiven 1882. KM: 4.llll8.

LUKTDOSOH

1891

ällukt::mde essen ser h a r sedan urminnes tider varit i bruk bland männi skorna. Profeten J esajas omtalar redan på 700-talet f. Kr. , att samtidens kvinnor brukad e sådana. Egypti erna använde d em vid balsamering och till parfymer liksom grekerna· och romarna. Även som läkem ed el spelade essensen en b etyd ande roll lå ng t fram i tiden. Den bristande personliga r enli gh eten och d en b esvärande stanken i såväl bostäd er som k y rkor i gå ngn a tider krävd e även bruket av d essa välluk l.er. För a tt på ett bevämt sätt kunna bära m ed sig dessa nyttiga essen ser fa nn man under 1500-talet på att framställa behållare eller dosor. Den tidi gas te formen för d essa var den s. k. pomandern, en klot- eller äggformi g beh ålla re, som ibland innehöll fl era rum för olika välluktande ämnen. Stundom kunde de h a formen av en huvudsk alle och ibland var d e utskurna av en valnöt m ed montering av äd el m etall. De var fastgjorda vid en k edj a, som h än gde vid b ältet. Und er 1600-talet träffar man på , utom pom ander , även b en ämningarna balsambössor, b alsa mdosor och sva mpdosor. Först omkring 17_00 bl ir svampdosa, i Danmark hovedva ndsreg, den va nli ga. Orsak en torde vara d en , a lt balsam avlar i bruk och en svamp , fukta d m ed luktvatten , i s tä llet la des in i dosan. Från omkring 1700 till 1700-talets mitt är svampdosans huvudform hjä rtformen. Jämte den förekom em ellertid även cylinder- och äggformen. Rokokon skapade m ed si tt hämningslösa linj espel sm å smyck en av luktdosan , som m er eller mindre bygger på de gamla formerna . Med den gus tavian ska st ilen blir ant iken s urmnoliv fö rebilden , i Danmark ofta prydd m ed glasflusser. Empiren gav d en vanligen d en dos- och urform, som sedan forll evd e till 1800-talets mitt, d å svampdosan spelat ut sin roll. W. K.

Luklclo so r av sih·e r: el en översta m ed fa ce llslipacle r öda glasflusser, av en i Töncler , Danmark , v:rn li g ty p; elen andra till verkad av A. Li lj a, Karlskrona , 1840. Köpta 1891 för 15: - kr r espektive 8: - kr. KM: 6.877 och 6.909.

BRUD SKOR

1892

llmogesk or frå n 1700-ta let k a n troli gen räkn as p å en a handen s fin g rar. Ett p a r fr å n Blekinge finn s p å Kulturen , e tt p a r p å Kris tianstads mu seum (K M. 2. 951 ) och en »brudsko » frå n Ö. Göin ge p å Nordisk a musee t (N. M. 9. 749). De tyck s a lla komma frå n e tt samm a nh ä n gande områ de a v nordös tra Skå n e, västra Blekin ge och södra S m å la nd d ä r å lder domli ga drag b å d e i bostä d er och klä d edräkt b evarats lä n g re ä n p å d e fl es ta a ndra h å ll i söd ra Sveri ge. Blekin geskorn a är e tt p a r slejfskor a v d en ty p som va r modern på 1620- 30-La len. P å då tid en s porträ tt är fö ttern a va nli gen dold a a v de lå n ga kjola rn a m en d e k a n studer as p å en gravy r frå n 1639 där en skoprova nd e un g d a m ur soc ialg rupp I- Il exponerar såvä l fött er som b en. H ennes slejfskor ä r förmodligen a v »The Bäs te F yr sålade h öghafsatte skoor Efter Frans Maneer» , vilka fanns upptagn a i skoma karnas prisli s tor p å 1630-Lalet, (af sa tt, Ab sa tz = kl ack ) . De kunde n äs tan vara en illus tra ti on till vå ra m ed samma djupa rin gnin g och sm a la millslejf, prydd m ed p erforerin gar och s ta n sade k a nter , vilken fäs tes v id vri stslejfarna m ed en stor ro se tt eller sk oro s. B a rockskorn as påsydda b a nd och guld- och silkebroderi er h a r hos oss er sa tts m ed sp a nnsömma r i d et sva rta lä dre t och m ed pl a ttsömsbroderade s tjärnor och tri an glar av g rovt silk e, fra m och bak. Av de ursprun gli ge n f yra, troli gen röd-g rön a silke tofsa r som p ry tt tå n finn s bara en k var. I Bostons Museum of Fine Arts finn s en vit itali en sk slejfsko frå n 1620-talet m ed f yra sk ä ra silketofsar p å fra m styck et. Den fle rdubbla sula n ä r sydd m ed »a llmogeb eck.söm » och inn ersula n h a r varit klä dd m ed blå va dmal. Klack en är d en höga, n er å t starkt avsm a ln a nd e frå n 1600-ta lets slut m ed sp å r av r öd fä r g, e ll bruk som uppträ dde p å 1620-ta let och b ehölls. a v d e h ög re s tå nden in p å n äs ta å rhundra d e. Hos a llmogen i södra Sveri ge fö r ek om d en ä nnu v id 1700-tal ets slut. 1749 omtalar Linne a tt m a nfolken i Ö. Gö in ge h a d e s tövlar m ed röda kl ack a r och 1792 h a r Sjöborg samma upp gift frå n Blekin ge. M. L-m.

Sko r av sva rt liid c r fö r kvin na , 1700-lal e t, ink öp ta 12: - kr. KM: 7.352.

Kar skron a 1892 f ör

LASS E - MA JA OCH HA N S DYRKAH

1893

Kulturens sa mlin ga r finns ell knipp e dy rk ar , som skall ha tillhört Lasse-Maja, alias Lars Molin, f. 1785, d. 1845, den på sin tid riksbekante s tortjuven . Någo t rikti gt y rke lärde h an sig aldrig m en blev en äventyra re av sä llsynta m å tt. Genom dåli ga k amrater hade h an r ed an som yngling börjat stjäl a i h emmet. Av fruktan för s traff r ymd e h an och höll sig dold hos sin a vänn er; bl. a. en sm edfamilj m ed va rs dotter Maja han var god vän. Hä r fann h an på a tt skruda s ig i h ennes kläder - därav nam net Lasse-Maja - för alt m ask era s ig d å h a n å ter måste ge sig ut på rymmarstrå t. Han lärde sig också en d el k vinnliga husbes tyr och fi ck däri genom pl a tser som husfö res tå nda rinna. Han m åste ha h aft ett fördelaktigt utseende, som passade väl ihop m ed han s kvinnli ga skepnad - m es ta d els var h an klädd som en kvinna av bättre folk och tilllal ad es mamsell - , vilket resulterad e i fl era goda friaranbud. H an hade alllid m öda att h ålla karlfolk ifrån sig . När risk en för avslöjande hota de, fl ydde han sin kos och under dessa sysslol ösh etsperioder gjorde h an sina tjuvsvep. Han stal dock aldrig frå n sin a hj älp are eller d e fattige. Nä r h an en gå ng h am nade i häktet på Örebro slott han r ymde snart därifrån - träffade h an en kumpan , som bl. a. gav honom d et goda r ådet att skaffa sig falska n ycklar, ett r å d som blev honom ti'll god hjälp i h a ns fortsatta verksam h et. Ju m er h a ns brava d er och underl iga k vinnosk ep nad blev kända, ju större blev fa r an för honom alt fa lla i rättvi sans a rmar. Många lagens tjänare slog han san slösa, när d e överrumpla de honom, eller gjorde obrukbara genom all fylla dem m ed brännvin. Dödad e någon gjord e h a n aldri g. När LasseMaja efter en k yrks töld i Järfälla slutli gen blev fast, d ömdes h an 1815 till livstids fängelse på Karlsten s fästning. Efter tju go å r blev han benåda d , em ed an , som d et berättas, kun gen blivit så nöjd m ed h a ns sä tt a tt servera honom på en tillfälli g tillställning i Marstrand. Res ten av sitt liv tillbra g te h an p å ett inköpt h emman i Arbogatrakten , d är h an tyck s h a levt ett norm alt liv och varit uppsk at tad av sin a grann a r. vV. K.

Dyrkar som tillhört den legendarisk e stor tjuven Lasse-Maja. KM: 8.696.

SMALTSKED FÖR BLYSTÖPN IN G

1894

idsk ep else har i alla tider omhuldats av mänskli gh eten . Kloka gubbar och gummor h ar utlalat sin a besvärjelser och med signerier befriat den sjuke från d et onda. Blyslöpnin g h a r bruka ts som di agnostikmn i h ela Europa, m en p å d et mest skifta nde sätt. Dess användnin g var k än t redan und er antiken som molybdaenomanti . Denn a kopp arsk ed m ed inpunsad blomdekor p å sk afte ts ovan- och unders ida h ar i en sm å landssock en använts fö r blysmältn ing. I sin a folkmedicinska uppteckningar från sydvästra Skån e b erättar Olof Chri stoffersson om dessa signeri er. »Man lade i s töpsk ed en tre slags bly: k yrkobly, fönsterbly och ärv t bly eller s. k . klädesbly, vilket sedan smältes i eld och slogs över den sjukes huvud. Genom en ull sax lä t m an blye t rinna ner i en träsko, fylld m ed vatten och sa nd. Ju m era det sprakade, ju värre fres tad e d et på när det onda skulle lämn a sitt offer. U tav blyets s teln ade form kunde m an se om det onda varit i männi sko - eller djursk epn ad ». Proceduren kunde ibla nd vara m era inveckla d än så, med t. ex. nio slags bly, som skulle stöpas korsvis tre gånger genom spe tsarna och tre gånger genom varje ögla på saxen. Blyvattnet, som togs från en nordrinnande bäck , borde d en sjuke drick a som botemedel mot gas tkramnin g. Resulta tet utläs tes med de m es t skiftande t olknin gar. Va r d et långa fi sk.l iknande bita r, så k om sjukdomen från sjön , klumpformad e från jord en och utan sär sk ild fo rm från luf ten. När en flicka ville veta n ågo t om sin tillkomma nde, kunde det h ända att hon på n yår sn a tten smälte litet bly i ett glas. Liknar bitarn a en sax, får h on en sk rädda re, en h amm a re blir det en sm ed . År 1795 insände prostarna i Lunds s tift till domkap itlet sina svar på elt formulär rörande vidskepelsen i bygderna . Här påtalas bl. a. d en m yck enh et av bly, som bortfördes från k yrka ns fönster och tak , »hwilket bly de vidskepplige m enni skorn e uta n twifvel nyttja till alt s töp a öfwer sjuka ». B.A.P.

Smällsked av kopp a r anviind v id signe ri e r , uppköpt i Sm å la nd 18!).! för 3: - kr. Liingcl 3cl cm. ]{M : 9.100. - •Hos spågumman >, oljemål nin g av Ja cob ]{ull c.

HJULLASBÖSS\

1895

jullåset uppfanns omkring å r 1500. Enligt en gammal uppgift skall det ha varit en urmakare i Ni.irnberg, som konstruerade det första exemplaret, i det han monterade en i södra Tyskland och Österrike välkänd elddonsmodell såsom avfy ringsinrättning på en bössa. Den här avbildade bössan är av en avancerad typ , i det att - i motsats till de äldsta hjullåsbössorna - h ela m ek anismen är placerad p å låsbleckets insida. Här sitter alltså ett i kanten r efflat hjul, som då avtryckaren föres tillbaka bringas att rotera m edelst en stark stålfjäder. Fjädern spännes genom. att hjulet vrides runt med en lös nyckel. Vid avfyringen är hanen n edfälld, så alt den däri sittande flintan li gger an mot hjulets r efflor. Hjulet slår gnistor av flintan, gnistorna slår in i fängpannan och antänder fängkrutet, skottet går. Pipan är åttakantig och av krafti ga dimensioner. Därå är graverat å rtalet 1664 jämte initialerna ·l·S·H· över en sköldformad stämpel, inn eh ållande en furukotte och initialerna S H, förmodligen pipsmeden s märke. Kalibern är grov, 22,2 mm, och loppet har åtta r efflor. Riktmedlen utgöres av korn samt sik te med två lägen. Stocken är liksom pipan grov och kraftig. Den är i enlighet med bruket hos bössmakarna i Centraleuropa prydd med graverade inläggningar av b en. Så har kindstödet på kolvens vänstra sida en inläggning som avb ildar en björn, och skjutlocket tiil lådan på kolvens högra sida är belagd med en benplatta, på vilken graverats en vildsvinsgalt. Bilderna anger det villebråd, för vilken bössan varit avsedd . En b eninläggning omedelbart bakom pipans svans har initialerna G P , möjligen stockmakarens märke.

R. Bqt

T ysk hjull åsbössa date rad 1G64. Liingd 116,5 cm. Gåva av k amm a rh erre H . Rosen cra ntz, Öru p, 1895. KM : !l.258.

BHÄDSPEL

1896

nder forntid en och långt fr am i n_yar e tid k allades alla sp el, som utfördes m ed pjäser på ett bräde, för ta f l, tavel. Då d etta ord blev omodärnt er sa ttes d et m ed d et likabetydande bräd e. Samtidigt inskränktes b etydelsen av d etta ord till att enbart beteckna ett visst slags spel, det ännu kvarlevande bräds p e l e t m ed brickor och tärningar. Åtminstone sedan senmedeltiden har brädspelet utgjorts av en hopslagbar låda, i vilken brickor och tärningar kan förvaras m ellan spelpartierna. Den hopslagna lå dans yttersidor var därjämte oftast försedd m ed markeringar för tre andra t avelsp el: schack och dam , som spelades p å samma rutpl an , sam t kvarn. Alla d essa spel är urgamla. Brädspelslådan har ofta varit dyrba rt a rbeta d m ed ädla och exotiska träslag samt inläggningar i b en , pärlemor och m etall. Det avbildade sp elet är av valnöt m ed mönster i ebenholts och elfenben. Brickorna är svart- och ljuspolerad björk m ed m ed aljarta de r eliefbilder av kun gar och k ejsar e. Den bör ha tillverkats i slutet av 1600-talet. Under 1700-talet sattes brä dsp elslådan på b en och blev i form _av brädspelsbord ett under d et följande seklet vanligt och omtyckt inventa rium. Brädet kläddes d å ofta m ed filt i olika färger eller m ed korsstyngsbroderi. Uttryck sådana som 'a tt slå någon ur brä d et', senare h elt enkelt 'a tt bräda n ågon ',går tillbaka på brä d spelet och syftar väl på d et m es t dramati sk a ögonblicket, d å en spelare blir 'sprängj an '. T yvä rr synes det gamla brädspelet nu vara ur mod. Det vore skada om det bleve h elt förgätet. S. T. K.

Ilriid s pclslåda fr å n omkr. 1700, inköpt 18!JG av s ni cknrcmii s ta rc n C. A. Johan sso n i Viixjö. Kl\[: !J.7G3.

GRAVKORS AV JÄRN

1897

södra Tyskland började man redan p å 1500-talet a nvända smidesjärn till gravkors. P å bykyrkogå rdarna i d essa trakter finns ännu sådana kors bevarade av h ög t konstnärligt värde. Grundstommen var ett la tinskt kors m ed spiraler, rankor, blad och blommor m ellan armarna. Av d e sven ska järnkorsen är det endast n ågra från Ös tergö tland och ös tra Småland, som erinrar om de tyska . För d e svenska har i allmänhet träkorsen varit förebildande. De äldsta järnkorsen förekommer talrikast i d e orter, där m an saknat tillgång på lättbearbetad sten och där träet fått tjänstgöra som m a terial. Tidigas t uppträder de på 1600-talet. Från 1700-lalet och 1800-lalels förra d el är ett stort antal beva rat. Det m edeltida ringkorsels form var under 1600-lalet myck et vanli gt i d essa gravkors. I sydliga och m ellers ta Sverige förekom de antingen med en eller fl era ringar - b eroende p å om d e r es tes över en eller fl era person er - , i senare fallet koncentriskt ordnade eller i fl era sys tem. I Norrland var ringkorsen d en vanligaste formen. En senare gravkorstyp är trian gelkorset, som b ygger på gavelmotivet. Det kan följas n ed till 1700-talets förra hälft. Vanligast är triangelkorsen i Småland, där d e under 1800talet kunde erhålla avsevärda dimensioner. Under 1700-lalets senare hälft utbildades en rik variationsflora av smidda gravkors , vilka efter hand ofta fi ck sina lokala typer, såsom på Ekhärads kyrkogård i Värml and. Givetvis har järnbruken spelat en viss roll i denna gravkonst genom alt smides järnet vid brukso rtern a varit lällillgii ngligt. Undersökningar har emell ertid givit vid hand en , a tt endast ett fåtal kors utförts a v brukssmed er och fl ertalet förfärdigats av konstskickliga bysmeder , i allmänhet okända för eftervärlden. De fl esta av Kulturens järnkors har sitt ursprun g från Bosebo i Viislbo hd i Små land och visar typ iska form er för denn a d el av landskapet. De tillhör i Lid en 1700-la lels slut och 1800-lal els förra d el. W. K .

• Sm idda gravkors fr å n 13oscbo, Viis lbo h el , Sm~\ land , fiirYiirvad c i sa mband m ed elen gam la nedrivna oc h på Kulturen å teruppförda k y rka n . KM: 9.938- 9.

GRAVSTEN FR Å N 1300-TALET 0

1898

r 1898 p å trä ffad es vid grävnin g på Kulturens områ de en gravsten av sandsten av vidstående utseende. Det är en n ästan jä mnbred li ggh äll m ed inskrifter: HIC : IACE T : I NG VAR : HEHLVGS, : - HI C : IACET : HERLVG INGVARS'. Översa tt till sven sk a blir d etta: »Hä r vil ar In gvar Herlugsson » och »H är vilar H erlug In gva rsson ». I den öv re rundelns mitt är inhu gge t ett litet likarma t kors. Denna gravs ten styp, m ed kortfatt ad text inhu ggen ringfor migt m ella n två koncentri sk a cirklar , an vändes huvudsakli gen under 1200- och 1300-talen . Under 1300-talet utök as text en of ta m ed ett årtal. I sig sjä lv ger emellertid vå r gravs ten knapp as t n ågra m öjligh eter till en snävare da tering inom de a ngivn a århundraden a. Den under denna p eriod a nvända m aju sk elstilen undergå r inga sådan a förändrin gar a tt de i detta fall k an ge n ågon ledning för tidsb es tämnin gen . Lyckli gtvis lq m gravsten en kombineras m ed upp gifter ur en m edeltida k ällskrift. I Lunds domkapitels ä ldre gåvobok har under den 13 oktober antecluia ts, att den dagen i domkyrk an sk all h åll as själam ässa över »Ingvar p å Bredga tan , b orgar e i Lund , och h an s son H erlog » för inkomsterna frå n två krä ma reboda r. ULan tvivel är det denne In gvar , som tydligen varit krä m are, och h an s son H erlug, som åsyftas i gravs ten en s inskrifter. Antecknin gen i gåvobok en ä r införd någon gå ng und er 1300talets sista tredjedel. Vid den tiden b ör alltså borgar en In gvar och h ans son ha a vlidit, blivit jordade och deras gravsten hu ggen. Sin gravplats h a r de erhå llit i domkyrka n i norra sidosk eppets väs tra änd a. Där låg gr avs ten en år 1665, enli gt 0. Sti sens förteckning över Lunds domkyrkas gravskrifler , och ä nnu år 1755 syn es den h a lega t kvar p å samma pla ts. P å villovägar h ar den k ommit i sa mband m ed r cslnurerin garn a domky rkan under 1800-talet. R. Bqt

Gravsten av sand sten m ed nrnjusk elin skriflcr, 1300-talels se n::ire d el, funn en vid griivnin g p å Kulluren 1898. 169 X 6-1- 60 cm. KM: 10.282.

3\J

RELIEF MED JESUS OCH APOSTLARNA

1899

Kulturens rel igionshi stori ska avd elning hän ger en träreli ef, föres tälla nde J esus i kretsen av elva a pos tla r. J esus slår i mitten, n ågo t framför d e övriga, tydli gen talande, i d et han vänder huvud et snett å t h öger m ed an h an med h öger arm gör en ges t mot vänster. Till höger om h onom slår fe m , till vänster sex apos tla r, all a m ed lugn a å tbörder uppmä rksamt vänd and e s ig m ot sin mästare; en dast mannen län gs t till väns ter vänder ans iktet rakt ut från bilden. Till vänster om grupp en ses ett par torn, till h öger en palm. Bilden å ter ger inte någon bes lämd situa tion ur evangeliernas berättelser. Den är en rent teologisk-dogm a tisk scen , visande hur J es us und ervi sar lärjun garna . Den b ör tolkas symboli skt. J es us ä r d en kri s tna kyrkan och lärjunga rn a m eni gh eten, som mottager fö rkunn elsen. Torn en Lill vänster r ep resentera r då det himmelsk a J erusalem , vilk et J es us utp ekar som d et eftersträvan svärda m ålet. Reliefen är ett r enässansarbete från kulturområd et norr om Alpern a men förråder en stark inlevelse i antik bildtradilion hos konstn ären. Vem d enne varit är inte känt. Reliefens allm änn a stil , lu gna h ållnin g ·och d e höga slanka ges ta lt ern a antyd er, att d en utfö rts under p åverkan frå n n ågon n ederlä ndsk m äs tar e, varvid främ st den i Antwerpen verksamme Corneli s Floris (1514- 1575) komm er i å tanke. Reliefens ursprun gli ga användning är oviss. Troligen är d en en inredningsd etalj från en k yrka. Reliefy tan ä r buktad , så a tt d en i plansektion utgör en d el av en cirkel. Möjl igen h a r den prytt n ågon k yrkomöbel, från vilken ordet förkunnades, ett lek.torium eller en prediks tol. E n sådan pl ace rin g skulle väl överensstämma m ed d ess bildinnehåll.

R. Bqt

Triircli ef, tys kt a rbete fr å n 1500-ta lcl, k öpt i Kasse! 1899. 48 X 94 cm . KM: 10.8 13.

BRUDSADEL

))

1900

å utsa tt dag skola fränder , släktingar och anförvan ter från alla h åll i b eridet följe m ed mycken s tå t begiva sig till sock enkyrkan », skriver Ola us Magnus i k apitlet Om bröllop bland allmogen i Historia om de nordiska folken, 1555 . Bruden rider sin brudgum till mötes, sittande i en dam sad el, iförd krona, m an tel och snabelskor. Hästen är skruda d i hindertyg och s trassremmar. Denna for m fö r äktensk apets in gående levde ä nnu kvar i syd- och västsvenska bygder till 1800-talets mitt. Fadern brukade ge sin dotter en sadel i bröllopsgåva, så a tt d en första ritten blev till k yrk an , ty hit fick kvinnfolket rida genom en oländig t errän g och m ången gång i avsaknad av landsväg. Vid bröllop et skulle bruden alllid h a den dåligaste hästen , ty man trodde nämligen, a tt djuret vid detta tillfälle skadades av m aran eller andra väsengestalter. Så fort bruden stigit av, r eds häs ten varm, så att allt sa ttyg gick ur den. Sadeln p å bilden är från Drängsered i Halland och tillhör typen av tvärsadlar med a rm- och r yggs töd, bekvämt stoppad m ed tagel i sits och h alrh i putor. Läderkåpan h ar sömmade ornament. Sti gbygel av trä på vänster sida m ed utskuret rosettmönster samt årtalet 1789 och initialerna M. E. S. på under sidan. P å r yggstöde ts y ttre sida s lår A. I. D., komponerat av runda spikhuvuden i mässing. Denna sadeltyp ä r gemensam för Sydsverige, Danma rk, Norge och Island. Den kunde vara mycket pråligt utsmyckad m ed guld , silver och ädelstenar. Givetvi s var d et blott de rika och förnäma, som kunde h ålla sig med sådan lyx. Drottning Kristinas sadel, som nu förvaras i Livrustkammar en, var utstofferad på d etta sätt. Men böndernas sadlar var betydligt enklare. Samuel Ki ech el, som r es te genom Sve ri ge 1592, berättar, a lt h an m ås le rid a p å grova träsadlar utan stoppnin g, varför h an lade en h ösäck i sadeln.

B.A.P.

Brudsadel fr ån 1789, Drängsered , Ha ll and . Ur den Carlstedtska sa mlin gen , inköpt för 10: - kr. KM: 11.555. Brudritt, bild ur Olaus J\fagnu s, 1555.

SOFIA ALBERTINAS TE SCHATULL

1901

trax fö re sin död 1829 upprä tta de prinsessan Sofia Alberlina ett tes tam ente, varuti hon m yck et omsorgsfullt di sponerad e s in egendom. Sedan h enn es n ä rmaste vänner till godosetts och hon p å ett föredömligt sätt sörjt för sin hovstat, tillföll all h enn es övriga egendom h ennes förmodade halvsys ter Lolotte Forsb erg, h enn es m ak e, hovstallmästaren Gustaf Stenbock och d eras son Gustaf Magnus. Prinsessan hade t. o. m . varit nog förtänksam att insä tta d enn es tillkommande grevinna som arvtagare, dock m ed d et förbehåll , a tt hon skulle vara av a dlig börd. 1829 gifte han sig också m ed Margareta Hamilton frå n Barsebäck. Som n ygifta bosa tte sig d et un ga paret p å Torsjö vid Skivarp i Skåne. Dit fl y tt ad es utom en d el stenbockska familjeklenoder ock så d et kun gli ga a rvegodset. Här växte en n y generation Sten bo cka r upp och vid d eras giftermål följde en d el av d etta arvego ds m ed d em till d eras n ya h em. Så finns t. ex. hos familjen af Petersens p å Erstavik å tskilPgt d ärav förvarat likso m på det s tenbocksk a fideikommisset Ornö vid Dalarö, där prinsessans r essch a tull m ed inneh å ll av berlinporslin finn s. Hit hör ock så h ennes s tora bibliotek m ed d e »Sju lärda fru entimmersporträtlern a », numera upp ställt i Totti eska m almgård en på Skansen i SLockholm. H enn es skrivbord av Haupt stå r däremot p å Ornö . 1863 sålde Stenbock Torsjö, d å en stor d el av lösöret försåldes på auktion, dä ribland å tskill ig t av prinsessans forna egen dom, och hamn ad e bl. a. på nä rli ggande h errgårda r. Somt, sa mlat av bl. a. fa miljerna H allenborg och Ehrensvärd , gick å ter under klubban på Svaneholms-auktionen 1934 och fi ck nya ägare. När änkegrevinnan Stenbock dog i Häls in gbo rg 1892, försåld es h enn es b ä ttre bohag hos Bukowskis i Stockholm, d å en toalettspegel i silverram m ed kun gli g krona inköptes till Hallwylska palat se t. På fl era andra h åll finn er m an förem ål ur d et kun gli ga boet, t. ex. Skokloster och Esplunda.

w. [{. 4-1

•

T ese ha tull av j apa n skt lack m ed inred nin g av tenn , o mkr. 1800. Gåva av frök en An n a Ves lm a n , I-liilsin gbo rg, 1901, som antagligen k öpt d et på a uk ti on eft er grev inn an Marga rela Slenb ock 18!J2. KM: 12.460.

DUBBELS KAP FR AN VILLAND

1902

e n ordlyska r enässa ns- och barockformerna bidrager till e tt starkt stilinflytande i den svenska allmogemöbelkulluren under 1700-talet. Möblerna i s lugan utgjordes vid d enna t id vanligen av e tt bord, e tt eller Lvå skåp, en säng, en bänk samt e tt par stolar. Dubbelskå p et m ed en domin era nde överdel och en underdel m ed tvenne lå dor vann insteg under karolinsk lid . De t ä r utan tvivel byrå n och dragkis ta n , som varit förebilder till denna ur d et enkla ståndskåpet utvecklad e möbelform. Till Kulturens rika samling av m åla de sy d sven ska möbler inköptes 1902 elt d ylikt skåp från Gualöv i Villands hd. Det är av en imponerande storlek med pardörrar och draglå dor, brutet takkrön m ed utskjutande list, som allt vilar p å sex låga b en. Det äldre sk å pets släta ytor uppdela des i ramverk och sp eglar och erbjöd bygdemåla ren möjl igh e ter till en rik möns tervariation. Från 1700-talets mitt k a n m an r ä kna m ed att d e m ålade möblerna m ed sin lok ala särprägel börja t uppträ da inom bondemiljön i Skåne. I de norra och ös tra delarna av provinsen härsk a r rocaille- och akantusmönster i svart, vitt och rött m ed blomd ekor i dörrspeglar, ofta mot en ådra d , brunlasera d botten , såsom på d e tta dubbelsk å p. Sydvästområdet däremot h ar enkla röd-gröna tulp anformer mot blågrön eller annan lysande grundfärg. I andra provinser , främ st Ån germanland , omhuldades d enna skåptyp av såväl bygdesnickare som m åla re och dubbelskåpe t kom där att bli en av de bästa produkterna inom svensk folklig möbelkultur. Dessa s torsk å p ä r invä ndi gt försedda m ed h yllor och anviindes som förvaringsplats för bl. a . husge rå d. Efter 1800-talets m ilt fick d e en ren i:issans som kläd sk åp och blev en ersättnin g för ki storna , i vi lka de n ya dräkterna ej m ed fördel kunde förvaras. B.A. P.

Må lul dubbclsk å p fr å n 1777, Villa nd s hd . KM : 12.888.

OFFICERSSABEL FRÅN EMPIRETJDEN

1903

abeln leder sitt ursprung frå n orienten. Den blev tidigt känd och nyttjad i västerlandet, men fick en mera framträdande roll först då man i de västeurope iska staterna utrustade lätta kavalleriregementen, husarer, efter ungersk förebild. Sabeln blev husarernas sidovapen. Efter Napoleons fälttåg i Egypten kom sabeln rikligt på modet, icke minst som oreglementerat sidovapen för officerare av alla vapenslag. Officerssablarna utformades individuellt i ett otal varianter. Den här avbildade sabeln torde höra till den sistnämnda kategorien. Fästet är gjutet av mässing och helt förgyllt. Kaveln är utformad som en lejonhud, vars huvud bildar kavelns framåtböjda överända. Lejonhuden är omslingrad av två ormar med fågelnäbb. Klingan saknar helt och hållet sirater, märken och stämplar. Baljan är av trä, klätt med svartlackerat läder. Den har gjutna och förgyllda mässingsbeslag med bladornament i empirestil. Doppskons nedersta del är formad som en drake med lejonhuvud och ormstjärt. På utsidan löper mellan beslagen ett smalt mässingsband, dekorerat med ett snoddornament. Sabeln är ett högklassigt arbete från början av 1800-talet och troligen fransk till sitt ursprung. Den förvärvades av Kulturen år 1903 från apotekaren Adolf Humbla i Falkenberg. Enligt en därvid lämnad uppgift skall sabeln vara en hedersgåva till kejsar Napoleon I:s broder Jerome, konung av vVestfalen 1807-1813, och såsom »konung Jeromes hederssabel» har den länge förevisats i Kulturen. Uppgiften är emellertid h ell obestyrkt, och det finns all anledning att ta den med förs iktighet.

R. Bqt

Fransk sabel fr å n 1800-ta le ls b ö rj a n. Ur apoteka r e Ado lf I-I um bla s sam ling, Falk e nbe rg, 150: - kr. Liin gd 85 c m , kli ngan 70,5 cm. JO'[: 13.6 17.

E N )) V I VAT)) -S E H VETT

1904

ervetten p å bilden h ör till den g ru pp av duka r och servetler från omkring 1700 och sena re som utfö rdes till hugfäs t a nde av kri gsh ä ndelser eller fursteförmälnin ga r eller fö r a lt ära ett sta tsöverhuvud . De vävd es fö rst i Co urt ra i i F landern , senar e ä ven i de t ysk a verks täd ern a i Sach sen och Schlesien , där d e k all ad es Schl achtenti.ich er, E rinnerungs ti.i ch er ell er Viva ldeck en . De ä r lä tta a tt känna igen m ed sin a rad er a v r y ttare, kri gs foJk , vap ensköld a r, sta tsbilder och t ex t. Samm a tem a varierades ibl a nd i olika uppl ago r och m ed olika text. P å vå r ser ve tt s tå r t. ex. »DIE STADT KRAKAU GRO SMÄCH TIGER KÖ NIG I N P OLEN F RIEDRICH AUGUS T » och p å elt par d uka r so m finn s p å No rdi ska m usee t ä r inväv t r esp . »KO NIG I N POLEN » (N. M. 105.924) och »F RIEDRICH AU GUST KÖ NIG IN P OL EN FRlE DE UN D GE RE CHTIG KE IT » (N . M. 116. 230), den fö rstnä mnd a m ed , d en a ndra utan Polens va pen . Omvä nt kund e sam ma m öns terpa lron er m ed n ågon ä ndring an vä ndas fö r a lt illustrera olika h ändelse r så a lt Leopoldus och J osephu s och Stormä ktige August näs tan lik a fö rvå na nsvä rt på mind e om varann som Karl XII och Na p-oleon på vå ra sättu gnspla tt or. Ibl and ä r d et van skli gt a lt avgöra d et fl a ndri ska eller tyska ursprunge t. Nä r d e fla ndri ska väva rna under 1700-talets slut invandrade till T yskland fö rde d e m ed s ig sin a m önstertradition er och b eh öll under n ågra å rti onden k on tak ten m ed h emlandet. Upps tällningen på vå r ser ve tt ä r i stort se tt densamm a som p å de fl a ndrisk a a v samm a a rt. Men en viss förenkling och fö rvan skn ing a v d etaljern a och tillräckl igt m yck et ortsbes tämt jä mförelsem a teri al säk ra r d et tysk a u rsp runge t. Om d e b es tä llts i Courtra i h ad e vä l fö r övri gt varit a tt gå över å n efter va llen eft er som d et r edan fa nn s en blom strande och h ögldass ig da m as tindustri bå de i Sach sen och Schl es ien . J\11. L-m.

Damas tse r vc lt, 1700-talels förra del, Sachscn ell e r Sc hl es icn. 67,5 X 77 cm. Köpt i Sk övde 1904. KM: 14.523.

GOTISKA FYLLNINGAR

1905

et nordiska möbelsn icke ri et brukad e ~i nd a fram till sengot iken enbar t de pr imiti va Lapp- och plankkonstruktionerna. Med sengotiken kom en ny kon s truktion sm etod m ed ramve rk och fy llnin gar, vilken har ano r frå n den klassiska an tiken. Listerna , profilerade m ed h å lj ärn och ibl a nd m ed n ågon dekorativ prydnad, samm anfogades till e ll ramverk , i vilke t en fyllning fälld es in . Lösa sådana fyllningar fr ån kistor och skåp förvaras till e lt stort antal i våra musee r. Dessa fy llnin gar var i r egel ganska tunn a , en svagh et för konstruktion en. För a tt stärka de nn a fä llde man p å baksidan in slåa r till s töd . Med tid en förenklades d enna konstruktion genom a ll ett par motsatta listramar arbe tades ut i samma trä som fyllnin gen, varefter d e två andra ram styckena utförd es var för sig och passades till. Det var ett s. k. falskt ram- och fy llnin gsverk. Medan i de t: äkta fyllningsv erke t d en in fä lld a plattans dekor a lltid var r eli efsnidad direkt ur spegeln , var de t ick e ovanli gt, alt reli efprydnad en p å d essa skars separat och fastg jordes ovanpå d e t slä ta innerfället. I b å da fa ll en kunde d en m ed h å ljärn och kniv utförda o rnamentiken utgöras a v t. ex. gotisk fönsterarkitektur, rosetter och p ergamentrullemönster. I Sverige tycks d et sistnämnda ha varit d et vanli gas te. F. ö. är de t e tt allmänt nordeuropeiskt dekoration smön ster und er 1400-ta le t och fram till 1500-talets mitt m ed ursp rung troli ge n i traktern a kring n edre H.hen. Efter hand urartade d en verkli ga ram - och fyllnin gskonstruktionen till r en d ekoration. Sjä lva sk å pet ell er ki stan utförd es i plankkonstruktion eller m ed sva lstjärtförband och utanpå d ess slä ta y tor appli ce rad es sedan det ram- och fyllningskonstruerade hölj et, som enb a rt hade d ekorerande uppgift. Kulturens här avb ild ade fyllningsp lattor äger sengotisk karaktär. Vad som y tte rli gar e förhöjt d et d ekorativa i d essa fyllningar är d e starka fär ge r, bl. a. bl å tt och rött, varmed sn ideri erna och deras bakgrund en gå n g varit m å lade.

vV. K. 52

Go li s ka 1r:i s ni d c r ie r nv se cl<ln lill s k å p el ler k is lo r : I. v. p cr ga m c nl srull e mo li'" I. h . go li s k l m nsve r k. K~f: 6.H\l oc h 10.79 1.

H J 0 R TA TÄC KE

1906

la nd vå ra tidigas te »hjo rt a läck en » ä r e tt p a r »lvillin gtäck en » frå n sydväs tra Sk å ne m ä rkt a och d a terad e KBD 1725 och lBD AN O 1728. E n gen eration sen a re vä vd es ett märkt 1759 BLD, a v sa mm a väve rska eller på sa mm a gård. Det ä r en k opi a av d e fö regåend e utom en d el olikheter i färgsättnin gen och en stiliserad p almettbå rd på k orts idorna. E n k opi a a v en k opia ty d e t h a r uta n tvek a n funnits fö r ebilder i sa mma teknik och m a teri al. Högklass iga a rbeten som utfört.s för k y rkor, klost er och rikem a nshu s i ve rkstäd er i Nord europ a, dä r vävn a d ern a tillverka ts i stora uppl agor fö r avy ttrin g. Det ä r k a nsk e en a n tag li g förkla rin g till varför vi i tre såd a na r eliktområd en som Gudbrandsdal en i No rge, J ä mtl a nd och d ela r a v södra och ös tra Skå n e har kunn a t finn a r öll ak a nsfrag ment m ed exakt samma fab eldjur och orn a m ent. P å Kulturen finn s ett såd a nt fragm en t frå n Finja i östra Göinge, troli gen tidi gare ä n 1600-tal, som skull e kunn a va ra ett verk stad sa rbe te ly upps tällningen och d etalj ern a, t. ex . p alm eltbå rd en och »löpa nde hunden » är allt.fö r väl och m ed ve tet t eckn ad e fö r a tt inte å tmin ston e sl<~L m yck et nära e tt o ri gin al. ~1ö n s t c rt y p e n m ed fa b eldjur inom stora rundl a r liksom h ä r 50- 60 c m i di a m . - k a n vi finn a påsid enred a np å5- 600t alen i Främre Ori ent en. Såd a n a siden kom till E uropa främ st frå n Bysa nz , centrum fö r s identillverknin gen m ella n 700- 1100talen . Und er m ed eltid en över sa ttes d e i and ra t ekniker som h a ute-li sse, brod eri och a pplika tion , sena re också i röll a k an och dukagån g. Fabeldjuren m öter oss red an fö r fl era tusen å r se da n i den indi sk a m y lolog ien. F ör m ed eltiden s europeer h a de deras ursprungli ga b ety delse gå tt fö rl orad och djuren fö rva ndl a ts till symbol er för las te r och dygd er som h örd e ih op m ed d en kri stna fö res tä llnin gsvärld en. På samm a sä tt va r i sen a re tid sago rn a om bäck a h äs ten och d en röda hjorten , som il ad e fö rbi i sk ym nin ge n på väg m o t h a vet, n ä rm a re fö r de sk å nsk a vä versk orn a M. L -m . ä n inneb örden i d en m ed eltid a k y rk a ns all ego ri er .

De ta lj av täck e i röllak a n fr ån 1759. Ink öpt 1906 i S. Sa ndby, Torna h d, fö r 25: - kr. 198 X 120 c m . KiV[: 16.i27.

AX EL VON FEHSENS SEHVIS

1907

opp en och sp ilkummen tillh ör en serv is, som enligl tradili o nen d et fran ska kungapare t skall h a giv it Axel von Ferse n d . y . såsom tack för d ennes hjälp vid d et misslyckade fl yk tförsök e t 1791. De tta stoppades som vi minns i Varenn es. Vo n Ferse n h a d e res t fö re lill Belgi en. Han å tersåg aldrig Mari e An to ine tte , so m han första gången träf fade i Paris 1774. H a n va r drottn in ge ns ä lskare. Huru intimt förhå llande t blev, därom är historik erna oen se. Servise n är till verkad i Sevres av h å rt porslin och är ut sökt dek orerad m ed kin ese ri er i gu ld och si lver mot en djupt sva rt grund . Den efterliknar kin es iska lackarbe ten . Kopp en och fatet är s ignerad e m ed Sevres van li ga märken, sp egelmonogram av L , och bär å rsbok stäver, som gö r d et möjligt a lt bes tämma till verknin gså ren. En li gt d essa är fatet tillve rk a t 1792 och kopp en 1793 - sp ilkumm en saknar märk en. Dessa sena å rtal är förvå nand e ur fl e ra synpunkter. Kopp ens svä ngda form tillh ör e tt äldre sk ede likso m fa tets i rundad b åge högt uppsvä ngda k a n ter . Så gjordes koppa rna v id millen av 1700-talet, m en vid slul e t av de tta å rhundrade var profile rna raka och kopp a rna had e a ntingen en cylindri sk form ell er såg ut som en avskuren kon m ed sm als id a n n edå t. Kin ese ri e rna var också ur mod e, de lillh örde rokokons lid. E n a nnan fö ljd av d en sena date ringen är alt d essa pjäse r kna ppast k a n h a varit en gåva av det fra nska kungapa ret. Detl a in spä rrad es i T empellorn et 1792 och b åd as huvuden föll und er guilliolinen de t fö lj ande å re t. S . T . K.

Kopp oc h fal av se n es po rs lin m ed kin es is ka m o ti v i gul d oc h s ilve r m o l srn rl h a k grund , s igne rad e 1702 oc h 1703. l\ ö pta p å J famm e rs a ukti o n 26/2 J\)07 för 35 : - kr . Ki\I : 17.3-!5.

ÅDEHLÅTNING

1908

os de primitiva folken upp stod å derlå tnin gen som e tt slags förson in gsoffer för att göra gudarna gy nn sa mt s tä mda. I d en civili serad e värld en togs de n upp som ett lä k em edel i tron , att en å d erlå tnin g avlägsnade »d å li gt blod » ur kropp en. För proceduren brukades en åd ersnäpp a, som b es tod av e n kniv, vars skärande d el genom lösgörand e t av en fjäd er kunde brin gas att snabbt genomt ränga hud en och kärlväggen. Kirurgiska ingrepp av d etta slag utfördes unde r tidig m ed eltid av kyrka ns tjänare, m en 1163 förbjöds d etta genom en k y rkli g förordning. Nu blev d et bardskärare ell er fä ltskärer , som kom att utöva d enna art av läkekonst, djupt föraktad av d e verkli ga läk a rna , som under h ela m ed eltid en och el.t go tt stycke in p å n ya re tid ej ansåg d et med sin värd igh e t fören li gt att syssla m ed kirurgi. Sedan boktryckarkon sten uppfunnits omkr. 1440 utkom under samma å rhundrades senare h ä lft ett och annat m edi cinskt arbe te. Så utgavs 1462 en å d erl å tnin gskal end er, som b l. a. upplyste om vilka stjärnkonstell a ti on er, som m edförde d e gynn sammaste verkningarna av å de rsn ä pp a n s snitt. .Ä..nnu under 1500lalet trodde lä karvelenska pen p å teo rin om d e fyra kroppsvätskorna , om plan eterna , som ·b ehärskade kropp ens funktion er m. m. Och så lå ngt fram som vid 1800-talels b örj a n h ad e man inte h elt förgä tit d en greki sk e lä k a ren Galenos' föreställning om hjärta ts upp gift som en mjölk.kärn a och sa mtidigt eldstad, som upph ettad e blod et och tillförd e d et vad man kalla de »li vsämnen ». Denn a t eo ri s tödde uppfattningen om åd erlå tningen som lämpli g kur för olik a sjukdoma r. Härige nom kom man Lill d en föres tällningen , a tt blod e t s tändigt n ybildade s ig och stockade sig i kropp en . Genom å d erl å tnin g b efriad es d enna från överflödig män gd därav. P å 1600-tale t var d e t in ga undanta gsfall , att vid förkylnin g lå ta åd erlå ta s ig ända upp t ill tju go gånger under loppe t av n åg ra da ga r. Ännu i b örjan av d elta å rhundrade fann s gubb ar och gummor, som knäppte åd er på folie w. K.

Ådersnlippa re m ed fodra l av g r ö n, guldpressa d nrnro kiing , 1700-lale ls se nare del. KM: 18.748.

HALS TE H.

1909

Vadstena l\l os te rregler fr å n 1400-l a le ls mi lt säges det a lt martyre n och h elgon e t La urenliu s so m elt teck en bar ri s t e n e ll er h a I s tre l, på vilk et h a n s lektes. Båda orden sy ft ar på e tt ga ll er m ed låga fö l le r alt s tä ll a över elden p å d en öpp na härd en. Sa nkt: La rs b lev k ockarn as, b aga rn as och brandsolda te rnas sk ydd sp:;i tron , a nropa des för hj ä lp m o t skärselden och höll si n h a nd öve r k yrkorn as lösören och b ibli o tek . Han är Lunds dom k y rka s sk yd d sh elgo n och avb ild as i en ut sö kt bronsskul ptur frå n 1300-lal et m ed h a lstret i sin h a nd . Man ä r fres ta d säga a tt hal stre t i No rd en ä r infört m ed dy rk a n av delta h elgon . I v ikin ga ti d en s invent a ri er fö rekomm er ick e n ågo t h alster av d enna typ . Då h als trade m a n på en tunn jä rnpl a tta . Sök er m a n ef le r ord ens be tydelse sk a ll m a n finn a, a tt ri s t: anses vara en ombi ld ning av ro st och san nolikt beteckna ga ll e r, m eda n h a l s t er k a n b e lyda ' vara h el.' och fim1s so m namn på ett bröd , som i Östfr ies land g rädd ades i glöden ell er p å e tt jä rn över glöden. Därvid k om m er man give tvi s a lt L ~in k a på de tun na järnpla ll o r, so m un der viki ngat id användes till de lt a ä nd a m å l. Tänke r m a n sig a lt dessa k a ll ades halst er och a lt det nya ga ll erfo rm a d e redskap et k a ll a des r is t, förs lå r man hi lt a lt b å da o rde n kund e anvä nd as för sa mma ändamå l. Hi st a ngav så lu nda ut see nd e!, h a ls ler användn in gen. Det f inn s även en anna n fö rkl a r ing av h a lste r. E nli gt denna hän ge r o rd e t sa mm a n m ed h å l I a. Hals ter skull e då be ly da de t man 'h å ll er över elden'. Ha lstren h a r två hu vudt yper: en se r ut som de t hä r avb ildad e, en a nn an har dessuto m e tt h and lag. Den förrn är sä k e rli gen d en ä lds ta -- d et ä r den Sa nkt Lars bär på b ild en i dom k yrk an. S. T. I<.

Hal s te r av jiirn fr å n 1738, köpl l\l09 av handl a nd e J o h a n sso n för 1: 50 kr . JOI : 19.802.

Hav luncl a

BJÖHNSAX

1910

våra dagar _ä 1:. bj~rnen ett sällsynt dju_r, ~om företrädesvi~ lever kvar 1 odsliga norrlandsbygder, i djurparker och pa cirkus. Men för blott hundra å r sedan var björnen en b esvärande plåga i större d elen av Nordsverige. Björnjakten har omgivits m ed ett skimmer av hjältemod och romantik. Med enkel beväpning har skogsbjässen inringats och om eftervintern dödats m ed spjut i sin lega . Skalljakter förekom ofta och var särskilt populära und er Fredrik I: s tid. Fångsten skedde även med björnsaxar, som tillv erkades och såldes av berömda björnjägare . Dessa saxar är ovanligt kraftiga med taggiga bågar och en stor fjäder, som spännes med hjälp av en grov stock . Saxens ege n lyngd är ej tillräcklig för att hindra björnens flykt, varför en förankring med k edja vid ett träd eller en t.immerstock behöves. Det bästa betet är ett av björnen rive t krea tur. Saxen placeras mellan fram- och bakbenen, eftersom buken allLid är d et första e tt vilddjur kastar sig över. Den kund e ibla nd gillras under vallen , m en dold es då av växter, för alt den besvärande järnlukten skulle försvinna . En utmärkt fångstplats var också en myrstack , i vilken björnen gärna bökade . Frå n Dalarna berättas att m a n berusade björnen m ed starka dryck er, som hälld es i en koppark ittel och placerades i närh eten av d en plats, d är man sett spår. Lukten lockad e och d en r edlöse sällen blev ett lätt byte för jäga ren. Björnköttet var mycket eftersökt i h ela Norrland och de t varma blodet drack s ur bägare laget runt för att skänka ett modigare sinne och ökad styrka. Djurets galla var my ck e t ef tersökt av lapparna, som h äri had e si ll förnäms ta botemedel mot invärtes sjukdomar. I Hälsingland, där den avbildade saxen en gång använts, fanns en riklig tillgång på björn till lå ngt över 1800-lalets mitt och först med järnvägarnas anläggande på 1870-talet gick utrotningen snabbt. Nu är björnen h elt utdöd där. B. A.P.

Björnsax fr å n Edsby n, Hå lsin glancl, förviirvad genom byt e 1910 m ed Ca rl Sjös leclt, Stockholm . KM : 20.3 16.

TENN STOP

1911

etl a Lennslop inköpes 1911 i Hä ls in gborg och sad es ha till hört timme rma nslage t i s laden. Inom en graverad sköld på s lopels liv finns v issa r edskap avbi ldad e, som ulan tvekan beLyga r alt stope t var it n ågo t h a nlverk sä mbeles tillh ör ighet. Man läser också d ä r liksom på lo ck et e n d el g raverade bokstäver , som anger initiale rna till d em som sk~ink l e stope t, om d elta var falle t, ell er till å lderman och andra tjän stemän inom Jaget, om ämbe te t sjä lv hade skaffa l kärl e t. I sköld en s lå r också å rtale t 1716.

E n försäljar es upp gift an lecknas a lllid i musee ts förvärvsli gga re, m en de n m ås le om möjli gt konlroll e ras. Be träffand e sjä lva kannan är d et lält alt fastställa d ess tillkomst. Stämplarna på handtage t anger alt d en lill verka ls i d en Lyska staden Iglau av tenn gjularen Jona s Zi egle r, som b lev borga re där 1696. Alt d et fanns elt Limm e rman slag i Hi:il s in gborg vid d enna tid är lätt att konstat era , ly Kulluren äge r elt s tort bronssigill m ed inskrift en: DETTE EH. T0MMEH.MANS LAGS SIGEL I HELSINGBOHG AN 1694. I d et la sigi ll se r man elt Lom , sä k erli gen Kärn a n , omgivet av en v inkelhake och en p assa re samt en bila och en y xa. I vårt land finn es s igill fr å n Limm e rmanslag blott i sk å n esläderna . Emblemen i d essa överensstämmer m ed d e uppräknade frå n hälsin gborgssi gill et - för Landskrona tillkommer en hammare och en stocksåg. Be trakt ar man de grav erade embl emen på Lennslope t, finner man att d e ick e överenss li:i mme r m ed embl em en i d e kända limmerrn a nslage ns s igill. Hi:ir finn s ett vattenpass, en hammare, ett r ed skap m ed tres idigt blad , som sä kerli gen skall vara en murslev, sa mt n ågot so m se r ul so m en m ejsel ell e r nagel. Dessa r edskap syf ta r ulan tv ekan p å alt kannan Lillhört elt murareämbele. Ett sådant fann s i Hälsin gborg vid d enna Lid a tt döma av elt 1692 dat erat sigi ll , nu förvarat i Nordiska mu see t. D ess embl em är pa ssa re, vink elh ake, va ll enpa ss, mätsti cka och murslev. Sannolikl är alt kannan tillhörl e tt utländskt mura rämbe te. S. T . J(.

Tenns top med lock från 1696, tillverkat av Jonas Ziegler, Iglau , Tysk land , köpt i 1-Iiilsingborg 1910 för 10: - kr. KM: 2 1. 19 1.

GRÄDDSNIPA AV STEPHAN HALLING I ÖREBRO

1912

räddkannan eller gräddsnipan kom i bruk först under rokokon. Under kaffets dittillsvarande bruk i Sverige hade man tydligen inte använt grädde utan troligen på franskt sätt brukat varm mjölk. Går man igenQm Christian Prechts teckningar från 17 40-talet till brukskärl av silver finner man kaffekannor och andra kannor men aldrig en gräddkanna eller sn ip a . Serviskärlen för den kalla grädden kunde givetvis ha annan form blott de i görligaste mån vidmakthöll den uppkok.ta mjölkens temperatur. Den typ av gräddsnipor, som utbildades under 1750-talet och ännu tillverkades långt efter rokokon, utgjordes av en avlång, äggformig skål med svängd, spetsig mynning och bakpartiet uppdraget till ett skaft. En horisontal uppdelning av sn ip an i skål och brädd slog ej lyckligt ut och fick ringa efterföljd . Efter hand inträdde andra förändringar, såsom tendensen till att ge skålen form av en upp- och nedvänd hjälm. Som en tredje huvudtyp kan bridkarsformen framhållas , som upptill är vidare och öppnare. Jämte dessa huvudformer uppträder även andra, som snipan med två motsatta snåsar, dels en symmetrisk typ , dels en osymmetrisk. Av dessa snåsar är den ena i senare fallet mindre och överbryggad med en bladranka. Handtagen, vanligen två stycken, på dessa dubbelsnåsade snipor sitter på sidorna. Ur estetisk synpunkt är den osymmetriska typen d en mest tilltalande. Den symmetriska blir ofta tung och klumpig men kan också under en fulländad konstnärs hand blir en fullgången representant för rokokons grace och elegans. Myck et sällsynt är den rent runda typen av gräddsnipor med en liten framdragen snås och ett horisontalt skaft. Till den hjälmformade typen hör den här återgivna gräddsnipan, utförd av Stephan Halling i Örebro 1771. Den har en strikt och nobel form och den drivna dekoren är koncentrerad till fötter och handtag. W. K.

Grädd snip a eller såssk ål av silver , tillverk ad av Steph an Halling 1771. Ink öp t 1912 för 300: - kr. KM : 21.896.

Örebro

PSALMODI KO N

1913

et var under sin tjänstgöring i Ö. H.yd , Uppland, som sederm era prosten Joh a1mes Dillner (1785-1862) fick iden till sitt 182\l- 1830 uppfunna mu sikinstrument p sa 1 mod ikon (psalm och grek. odik6s, so m hör till sån g) för inlärande av p salmmelodier. Det ä r närmas t ett monokord m ed besiffrat band, bes tående av en lå ng, fyrkantig låda m ed ursprungligen bara en spelsträng, senare utbyggd m ed 4- 12 r esonanss trän gar. Instrumentet placeras p å ett bord och m ed vänster pekfin ger n edtryck es strängen allt m edan tonerna frambringas m ed en stråke. Tonstegen m a rkeras m ed 1- 13 på gripbrä det, där 1 b etyder grundtonen i varje oktavskala. T ecknen + och - anger ett höjande eller sänkande av tonen ett halvt s teg. Denna metod var ingalunda ny. Redan J. J. Rousseau hade försökt ersätta notskrift med siffror. Dillner h a de sett m eni gh etens svårighet att lära de n ya Haeffnermelodierna , som infördes i den svenska gudstjänsten med 1820 å rs koralbok. Han önskade, att allmogen skulle kunna sjunga sina psalmer i kyrkan och då skulle de i h emm et kunna plock a ut m elodierna p å ett psalmodikon m ed hjälp av hans bok, »Melodierna till Svenska Kyrka ns Psalmer, Noterad e m ed Ziffror, för Skolor och Menigheten. 1830 ». Första raden i psalm 55 får föl jande utseende: vVar h elsad sköna morgon-stund l l 5 3 l 15 l 66 l 5 Psalmodikonet fi ck s tor betydelse vid den enskilda hu sand akten i h emmen och på fö rsamlingsm ö ten både i k yrkliga och frireli giösa kretsar, m en n ågo t kyrkoinstrument blev det aldrig. Däremot infördes det i fl er a skolor på 1830- 40-talen och kom a tt spela en stor roll vid den fyrstämmiga sångens utförande. Vid 1844- 45 års riksda g lämnade ständerna ett understöd av allmänna m edel å t arbetet, vilket starkt ogillades av Esa ias T egner , so m avrådd e frå n dessa »spellå do r». I Kulturens samlin ga r finn s 16 psalmodikon av olika typ er. B. A. P.

()8

Psalmodikon m ed stråke, ink öp t

Lund 1!)13 för-!: -

kr. KM: 23.084.

STENBORD

1914

os den skånska allmogen har man ända fram till 1800talets mitt använt sig av s. k. matdisk.ar eller sillabräden, r ektangulära halvmeterlånga träskivor, som lades över knäna vid måltiden. Redan Tacitus b erätta r i Germania att »var och en å t för sig och hade sin egen matdisk ». Bord b etyder egentligen disk (grek. discos), skiva eller bräde. Så småningom fi ck denna skiva en kryssfot eller raka b en , som ett mera permanent underlag, varigenom bordet uppbyggdes. Det fick samma enande verkan för oss vid måltidens intagande som eldstaden för lapparna och andra primitiva folk . Hos de rektangulära stenborden med sarg, draglåda och kryss-slåa r har ,de kraftiga b alusterformade ben en i holländsk 1600-talsstil leva t kvar. I de ståndsmässigt möblerade bondgårdarna i Skåne, Västsverige, p å Själland och Bornholm fick bordet under r enässansen en dominerande pla ts och alltsedan dess h ar det varit allmogestugans m es t framträdande möbel. Län gden kan vara bortå t 2 m. och bredden 0,8 m., stundom m ed inhu ggna initialer och å rtal i skivans kant. I Skåne förekommer stenbord huvudsakligen på Österlen och i de östra delarna av Torna härad. Bönderna körde själva och hämtade skivorna vid kalksten sbrotten , kanske främst vid Komstad i J ä rres tads härad. Man framhöll, »att det är fint m ed sådana skivor, så de skall finnas i varje gård ». Dessa stenbord, som är myck et klumpiga och farliga för de spröda lerkärlen , placerades vid stugans omdaning under senare hälften av 1800-talet ofta i n ågon trädgå rdsb erså - den plats, där de ursprun gligen en gån g under sengotiken hört hemma hos de förmögna , även om formen då var rund, sexeller å ttka ntig.

R.A.P.

Ilorcl m ed ski va av Korn stad -s ten , Veber öcl , Torna hel , 1700-talet, förvärvat 1!) 14 för 35: - kr. KM: 23.467. Öve rst : detalj av • Sö ndagsmo rgo n >, oljem å lnin g fr å n Torna hel av Jacob Kulle.

DON JUAN I HALLAND

1915

pinn , spinn, doller min , sna rt så kommer friarn din », och h an kom - oemotståndli gt vacker i sin putsade h a tt och m ed blanka kna ppar och n ya la ppar på skinnbyxorna. Felbhatten är från hattmakare C. P. Wennerholm i Falkenb erg och i botten finn s till bärarens fröjd ett ståls tick av Bellm an som spelar p å luta. H a tten är förmodli gen inköpt på 1830-50-ta len.. Dräkten i övrigt kan vara frå n samma lid. Den k orta mörkblå vadmalsjackan och d en sm alrandiga västen, bå da m ed hög t sittande tvärfickor, p ekar tillbaka på empirdräkten . Men kragformen p å jackan an ger att d en är sydd n ågra årtionden senare, likaså dubbellmäppningen p å västen. Den skulle annars m ed sin höga ståndkrage och små slag kunn a t tillhöra 1790-lalet. Byxorna, som tydli gen varit ute i oväd er, h å lls ihop vid knäna p å ett å lderdomligt sä tt m ed knytba nd, men klockfi ckan. i livgjorden anger att byxorna troligen inte kan vara äldre än omkring 1820--30. Det finn s de, som tror a tt en folkdräkt såg likadan ut på Gustav Vasas tid som p å 1800-talet. Men folkdräkterna följde också modets växlingar även om d et tog m er eller mindre lång tid. Ofta var d et bara en d etalj elier ett klädesplagg som togs upp , till skillnad från modedräkten där stilförändringen vanli gen är m er ra dikal och i ett slag k a n ge en h elt ny silhuett. Folkdräkten blev på så sä tt en blandning av ga mmalt och nytt, dä r ursprun get till d e olika d elarna ibland kunde skilja på ett par århundraden. Hur fort förändringen gick b erodde p å flera orsaker t. ex. <let geogra fi sk a läge t i förhållande till spridningsvägar och n yh etscentra, hög - och lågkonjunkturer , ol ika levnadssä tt o. s. v. Det var skillnad om man tillhörd e ett rörli gare skikt av hantverkare eller levd e i ett kon servativt bondesamhälle, där in gen b ehövd e se ut som en skrä ddarannons från London för a lt vandra trygg i förvissningen att likna alla andra i byn.

M . L.

i\fansdrä kl fr å n H a lland , 1830- 50-lalen . Kö pt 191 5 a v a nlik vile lsh a ndl a r e Vl ilh elm Olsso n , Kri s tia n s tad , f ör 10: - kr. KM: 24. 233.

BIBELN VÄGES

1916

enna oljem ålning k öptes av en h andla re i Lund fö r 100 kronor . And ra u ppgif ter saknas. Den ä r sign erad P e r Linds t r a h l pin x it 177 6. Ingen tyck s k änna till denne m å lare. Va r h an svensk ? ra mnet tyder dä rpå . F anns det n ågon a nledning a tt 1776 m åla en tavla m ed detta motiv ? Många problem ä r som syn es fö rbundna m ed m å lnin gen. Motivet, »Rä ttfä rdi gh eten s våg », är m yck et gammalt. E gyp tern a trodde a tt den dödes goda gärningar la des i den en a vågskå len och vägdes m o t Trons em blen eller teck en. E ndas t om gärningarnas sk ål vägde u pp t ron s fick m änni sk an tillträ de till Osiris h ärli ga p ala ts. Inom den kri s tna symboliken k om vågen a tt spela en stor roll. Ärkeängeln Mikael vägde själarna p å den . I de k yrkli ga m åln ingarna frå n senmedeltiden å terfi nnes detta motiv - m an ser en n ak en m ä nnisk a i en a vågsk ålen , i den a ndra sm ådj ävlar. Denna lä tt fö rståeli ga bild användes tidi gt i den protes tantisk a propagandan mot k a tolicism en . Bibeln vägdes mot avla tspenningarna . Det är denna scen , som fram ställes på vå r bild. T . v. s tå r det vördi ga protes tanti ska präs ter sk ap et, en h and ur moln en h åller b alan svågen , som t yn ges n ed av Bibeln. T . h . slår en munk pennin gar p å vågsk ålen , som drak en fö r gäves fö r sök er tyn ga n er , en ann an munk h än ge r sig i b alan sarmen och p åven , k a rdinaler , bisk opar och andra k a tolsk a prelater ser på . 1776 var striden m ellan k a tolicism och protes tantism fö r län ge sedan ur vä rlden i vårt land. Vad som kunn a t va ra ett ä mne fö r satir var den tilltagande försäljnin gen av präs tä mbeten , som under Gus tav 111 tog sk andalösa form er och som ock så blev förem å l fö r starkt sa tiri ska bilder.

S. T. K.

7-1

Bibeln viiges, olj em å lning av Per Lindslrnh l 1776. KM: 2-l.857.

PROC E SSIO N SKORS

1917

ed an ga mmalt h a r p rocess ioner utgjort elt h ög tidli gt tillägg till d en k a tolsk a k yrkan s guds tj äns t. De ä r anb efallda fö r vi ssa b es tämda fes tdagar , m en k an ock så på bjudas vid ex traordinära till fä ll en , fram fö rallt i tider av n öd . Med h elgon skrin , h elgonbilder, ljuss tavar och krucifix vandra r procession en sin uts tak ade väg under avsjungande a v h ymner. Deltagande i processionen räknas som en god gärning. Vi h a r m ån ga r elikter från processionsväsendet under vår egen k a tolsk a tid. Det h ä r a vbildad e korset ä r en såda n. Det är av brons och h a r en gån g varit fö r gyllt. Nedtill avslutas d et av en kilfo rmad t a pp, avsedd a tt inkilas i öve rändan på en sta v. P å fram sidan har va rit fäs ta d en bild av d en k or sfäs te; h ålen efter nita rn a ses i korsarm a rn a . F ö r övri gt ä r korse t pry tt m ed in graverade bilder och ornam en t. Hä r a vbildas k orse ts b ak s ida . I d e rundl a r, som avslut a r k orsa rm a rna , s itter brös tbilder av ä nglar. P å k orss tammen ses ett k vinnli gt h elgon h å llande ett r ök elsek a r. Det ä r d en h eli ga Salome, n ä mnd bland kvinnorna vid J es u kors. Rundlarna h ar på fra m sidan symboler för d e fyra eva ngelis terna. P å övre korsarmen ses där en n ed å trikta d välsign ande h and. Vå rt kors saknar inte motsvari gh eter. Bortå t tjugo liknand e finn s b eva rade i k y rkor och mu seer . I tiden li gger de m ellan 1000- talets slut och 1200-talels milt. T vå h a r h amna t i sm å Hind ska k yrkor , d e övri ga tillhör eller h a r tillh ört k y rkor i Sk å ne. T ypen ä r enhetlig och m ås te h a sk a pa ts efter en och samma modell, vilken en forsk are vela t finn a i d et kors, som innefa tta t r eliken av d et h eli ga k orse t i Heli gkorsk y rkan i Dalby . Gruppen s geog rafi ska u tbrednin g tala r för a lt korse n Lillverk a ls i Sk å ne, m öjligen i Lund, d ä r d et från 1000-talel och fra m å t b edrivits en y rkesm ässig fram ställning a v orna m enter ade bronsförem ål. Kulluren s k ors h ar fö r fä rdi ga ts vid 1100-talels milt eller under å rtionden a dä refter. De t h a r hilla ts i en m edellida brunn på tomten Bred ga lan 4 i Lund. R. Bqt

Process io n skrn c ifix av för gylld brons, fy nd fr å n m ed eltida brunn i Lund o ch troligen tillve rkat i d enna s lad. 1100-tale ls milt. H öjd 33, 7 c m . Gå va av hovriill s nol a ri c Th . \~T c sl c rslröm t!ll 7. KM: 25.511.

STÖTVÄRJA

FR AN 1600-TALET

1918

äktkonsten m ed värja är en italiensk uppfinnin g, som under 1500-talets tidi ga re h älft börjar tillämpas runt om i Europa. I begynnelsen bands den inte av strän gare regler, m en dess utveckling' visade en b estä md tendens. Den urgamla m etoden vid strid m ed svärd och värja var a lt hugga m ed vapnet, som också på grund h ärav var utformat m ed bred och tung klin ga. Det nya blev att stöten fick en alltmer dominerande betydelse, vilket i fråga om vapnets utformnin g r esulterade i värjor m ed långa, smala och spetsiga klingor, uteslutand e avsedda för stöt. Denna fäktkonst n ådde under 1600-talets förra hälft en speciell utveckling i Frankrike och flor erade i tidens ivriga duellerande. Värjan här bredvid ä r en r epresentant för 1600-talets franska fäktvärjor. Klingan är lång, smal och böjlig. I blodrännan står på ena sidan ANTONIO och på den andra PICHINIO . En b erömd klingsmed ANTONIO PICCI1 INO (f. 1509, d. 1589) ä r känd från Milano. Det ä r dock inte säkert att klingan tillverkats av denne, signaturen kan va ra en förfalskning liksom t. ex . m ånga stämplar för de b erömda klingverkstäderna i Passau. Fästet, av järn, är av utpräglad fra nsk 1660-talstyp, f. ö. en av prototyperna för de svenska karolinska kommendervärjorna. Det har parerstå ng, m en saknar handbygel. Från parerstångens armar utgår n edå t ett par fin gerbyglar. Nedanför parerstå ngen är korsdelen utdragen till en fyrkantig vertikalrefflad hylsa, som omsluter klingans s. k . ansats. Vid h ylsan s n ederända sitter d en 8-formade pa rerplå ten, genombruten m ed små h å l som ett såll. På undersida n finnes en linjedekorerin g, so m tydli gt anger att denna form av parerplåt utveckla ts ur det fingerskydd som går under b enämningen åsnehov. F äs tet tillå ter sålunda fattning med en eller två fingrar nedanför par erstån gen . Kaveln är spiralrefflad motsols och lindad med järntråd ssnoddar, växelvis snodda å t olika håll. R. Bqt

-~o · ~J~·

H T

H H

2=.N

:.)i__J___Q_

OO;.Jo-•

:a"!:::Vo

-~.:~.>+

·:::::*

Fransk slölvärj a fr å n 1660-lalet. Gåva av intend enten G. J :son Karlin, so m f ö rv ä rvat den vid auktion p å den H erm a n se nsk a vapensamlingen i Köpen hamn Hl18. Liingd 11 2,3 cm , diirav klinga n 05,6 cm. KM: 26.852.

LO KAPA LA

1919

nder revolutionen , när man sköt skarpt p å Berlins ga tor», d. v. s. 1918, köpte intendenten Ka rlin två lokapalafi gurer hos Ludwig Glenk för 3.200 kronor. De h a d e h emförts frå n Schantung av en tysk sjöofficer, som stupade under världskriget. Dessa drama tiska omständigh eter harmoni erar väl m ed d et krigiskt drama tiska utseende t hos d en avbilda de figuren. Lokapala k a llade kineserna d e fyra gudar, som vaktade väd erstreck en och som också ansågs värna gravfriden. I d e kinesiska buddhistklostren finns .vanligen två eller tre gårdar med ett tempel i varje. Det första kallas »d e fyra vindarnas » eller »d e fyra konungarnas tempel» . Här stod d e fyra väktarna. Det a ndra templet var »De stora hjälta rnas hall », som inneslöt bild en av Kuanyin, barmhärtigh etens gudinna. Vår bild å terger d en lokapala, som vaktade Östern, och föreställer d en krigisk e Kuan Mu. H a n bär hjälm och p a nsar, svärdet i handen har gått förlorat. Hans ansiktsuttryck är grymt och triumferande. Ofta förekommer dessa väktare i h elfigur och tra mpa r då en demon i form av ett odjur under föttern a . . Bilden är av h å rdbränd lera och h a r varit k allmålad i grönt och rött, varav tydliga spår finns kvar. Den är tillverk ad under Tangperioden och troli gen omkr. 700 e. Kr. S. T. K.

Lokapala, kallm älad lerfi gur fr ä n Kina, Tang-peri oden omkr. 700 c. Kr . KM: 27 .340. G

DEN GODE HERDEN ELLER SINCLAIRS VISAN

1920

ordtäck e t m ed d en prydli ge fåraherden tillhör d en s tora samling småländska fl a mskvävnader , som m ed e tt gemen sa mt namn brukar kallas »prästgå rdsgobelin ». Allt kommer inte frå n prästgå rd a r , m en d et m es ta och i synnerh et från d e H ellman-Rogber g-Oxelgrenska prästslä kterna. Där vävdes i flera gen era tioner frå n sent 1600-tal till in p å 1800-tale t från bordtäcken, stol- och soffklädslar till antependier, bokdynor och psalmbokspärma r. P å etl särskilt sätt h a r d e kommit att bli levande för oss genom prostinnan Ulrika Oxelgrens efterlämnade d agbok, där hon fört anteckningar över sitt bohag och sina kläder. Hon g ifte s ig 1755 m ed Johannes Norlin i Skirö p as torat och dog som änka 1810. Ulrika var en av fem vävkunniga systrar som lä rt konsten av sin mor Elisabeth Rogb er g eller k a n sk e av sin sk ickli ga m ormor Kristina B ellma n i Unnaryds prästgård i Västbo hd. Hon efterlämnad e 45 barnbarn och 17 barnba rnsbarn, av vilka m å n ga sen satt som präster eller präs tfruar i land sk ape ts alla väderstreck . Täcket uppges komma fr ån norra Småland. Vi vet inte vem som vävt de t, m en b esläktad e motiv kan spåras å t fl era h åll. Ka rtusch en och h erdemotivet känner vi igen från b åd e antep endier och stolklädsla r som utfö rts av d e oxelgrenska sys trarna ell er d eras släktingar. Samma låga horisont och h öga träd , sam ma gråspräckli ga moln och dalande sol till vänster. Den blå bandsk a ntade b å rden , m ed sina tryckande harar och b en gn agande hunda r å terfinn s p å n ågra täcken från 1700-talets förra d el. Ett av dem är märkt I ?. A?. T. (Tobies) 1739. Ibland kallas täck et »Den God e H erden » ibl a nd )) Sinclairsvisan )) , vilken börja r så här : )) Sist när p å ljuvli g blomsterplan jag mina la mm utförde )) ... Vare sig d et ä r den en e eller den andre, är täcke t utfört omkring 1700-talets mitt när d emoisellerna och cavaillererna lekte h erdefolk och svärmade för den pastorala idyllen. M. L-m.

Småliindskl bordtiicke från 1700 -talc l3 mitt, flam skvävnad. Ink öpl 1919 på aukt ion i Stockholm för 1.500: - kr. Gåva av intend enten G. J :son Karlin. KM : 27.454.

CHIMUFL ASK A

1921

nnan spanjorerna i b örja n av 1500-talet upptäckte Peru och und er de fö ljande å rtiond ena b eseg rade dess invå nare och gjord e landet till en provins under sin krona, h ade det h ög ts tående Inka folk et fö ren a t de m ån ga india nsta mmar , som levd e utmed den lån ga kus ten , vid sjöarna och i b ergen , till ett rike. Bla nd dessa a v Ink a und erkuvade folk b ebodd e Chimu ku sts lräcka n längs t i n orr. Dell a folk a nses h a invand ra t frå n Central am erik a ett par å rhund rade fö r e eller efter Kri sli födelse. Chimu ägde en m yck et högs tående kultur, om vilket bl. a . deras k er ami sk a konst ger ett talande vittnesbörd. Chimukeramiken visa r två olika fram ställningssätt : antingen ä r den gjuten i form eller ock så uppbyggd genom spi rallagda lersträ ngar såsom brukli gt ä r inna n drejskivan blir känd . P å det se nar e sä ttet gör m a n vanli ga rund a kru s, p å det fö rra de m å nga olika slagen av kärl m ed fi gurplas tik. Den plas tisk a k era miken arbeta r dels m ed en svart och dels m ed en röd lera . Det r öda lergodset ä r ofta m åla t m ed vita, r öda och svart a toner. Den avbildade fl ask an h ör till Chimukulturen s äldre p eriod och visar den gamla p eruan sk a k onsten i sin fri as te och m es t särpräglade fo rm. Ett s tort antal fl askor a v denna typ m ed m ä nskli ga ansikten finn s bevar a t och utgör fö reträdesvi s k ä rl , som n edlag ts i graven samma n m ed den döde. Bildfra m stä llningen ä r s tarkt n a turalisti sk , m an skulle kunn a tala om porträ tt. Denna n är a eft erbildnin g sk yr ick e a tt å terge defekter i ansikten a, såsom h a rmynthet, lupusfrä tta näsor o. likn . Härigenom uppnås en su gges tiv bildverkan av sta rk konstnärli g kraf t. Flask an k öptes tillsa mman s m ed a ndra peruanska k eramikförem ål av förkolumbi sk art från Gö teborgs museum, som 1921 förvä rvat en stor kollekt ion av dr F. X. vVe izinger . S. T. K.

F lask a av r ö tt le rgods m ed v it b em å lnin g, P e rn , Chimu -folk e ts 'ildre lid . Gåva 192 1 av g rev innan \ V. vo n 1-Ia llw yl , Stoc kh olm . KM: 27.722.

TALLRIK MED LI MOGES - EMALJ

1922

ot slutet av 1400-talet b örja de m an experimentera m ed m åla rem alj som dekorativ konst. Sien a uppgives som ursprungsort och som inspira tionskälla glasm åleriet. Grunds tomm en i de dekorerade fö r em ålen var m etall, i r egel koppa r. Den . n ya konstarten blev m yck et uppsk a ttad och vann stor spridnin g. Den pla ts, dä r den framför allt kom a tt utvecklas och florer a var Limoges och limogesem alj h ar genom tiderna förblivit ett kvalitetsm ärke inom denna k on stgren , var s rykte n å tt jorden över bland kons tkännar e och konstintresserade. Under ett p ar hundra å r var Limoges huvudorten fö r denna em aljkonst. Som underlag brukades allmänt k oppa r, som överdrogs m ed ogenomskinli g em alj . P å deru1U m åla des sedan moti ven i em aljfä rger m ed p ensel dels i flera färger , dels i gri saille, i b åda fallen of ta även m ed guld. Ibl and fö rekom en i violett stötande fä rg i k a rn a tion en. F ör em å len brändes därefter i u gn . F ör a tt h öja skönhetsverkan insa ttes stundom s. k . foli opaljetter, som överdrogs m ed genomskinlig em alj och gav en gni strande lys ter som av ä delsten ar. 1632 fullkomna des tekniken av en guldsm ed J ean Toulin i Ch a teaudun. H an m ålade p å den ogenomskinli ga, sm ä lta em aljgrunden m ed fä rger som på p apper. Detta uppdrivande av konsten blev em ellertid börja n till slutet. Den fö rnäm s te företrä da ren fö r denna teknik var J ean Pe tilot i Gen eve (1607- 91 ) . T ekniken användes till omkring 1800 vid dek orerin g av ur, dosor och likna nde tin g. Av limogesem aljer ä r det övervägande s törre förem ål, som b evarats till vå r tid, som sk åla r, tallrika r, ljuss tak ar, dip tyk er och triptyker m . m . Under 1500-talet brukades som fö rebilder fö r m å lade fra ms tällnin ga r verk av Rafael, Giulio Rom ano och and ra m äs tare. Under 1600-talet h ämta des m o tiv ur den ldas sisk a m y tolog ien och m edeltiden s h elgonvärld .

w. [(. 86

Tallrik m ed em aljmålning i svart och vilt ur en ä rslid sseri c, Limoges, 1500lale t. Und ersidan ned erst. Köpt 1922 för 720: - kr. Ki'vl : 28.4G7 .

ÖSTARP

1923

1920-ta let betecknar för mu see t en av dess kraftigas te utvecklingsperioder. Det börja r m ed fÖrvärvet av Östarpsgården 1923 och dess omdaning. Därefter följer köpet av den Sjögrenska fastigheten , den s. k . Bondpinan, vilken nu kallas Vila huset. Sen följer slag i slag flyttn in gen och å teruppförandet av biskop Johan H enrik Thoma nders hus och prästgården fr ån V. Vram. Kronoskatterusthåilshemmanet 1 / , m antal Östarp nr 1 är beläget i det livligt formade och natursköna området norr om Romelåsen inom Everlövs socken i Torna härad. Under m edeltiden tillhörde Östarp Dalby kloster. Vid r eforma tionen indrogs byn lill danska kronan, som 1582 bytte bort den till fru Beata Bille till Knutstorp, den ryktba re astronomen Tyko Brahes moder. Från denna släkt övergick den till Otto Thott, vars efter leverska Dorte Rosencrantz sålde den till kuratorn vid Lunds universitet, Christian Foss, som i sin tur försålde den till svenska kronan. Vid indelningsverkels genomförande blev Östarp 1681 ett rusth åll. Kronan försålde gårdarna och de gick i flera händer, tills de 1730 inköptes a v gen eralauditören J acob Lager creutz , som r ev dem och p å deras pla ts uppförde ett litet h erresä te, k alla t Karlsborg. 17Gi blev dennes svärson, professorn i historia vid Lunds universitet, »den svenska hi storieskrivningens fader», Sven Lagerbring, ägare till gård en. 1810 n edbrann Karlsborg. Den forna h erregården förvandlades å ter till bondby m ed fyra sammanbyggda gå rdar, vilken 1838 undergick la ga skifte. Den av Kulturen inköpta gården , som byggdes 1811 , blev kva rli ggande i byn medan de övriga fl yttad e ut. Kulturen s inköp m öjliggjordes genom en stora rtad dona ti on av grevinnan \!Vilhelmina vo n H allwyl. S. T. K.

Os la r p 1923 , övre b ilde n: ru sth åll a ren , intend ent en Karlin , ta r farviil av gårdens hu sa r ; un dre bilden: interiör av stu ga n.

FAT I FAMILLE VERTE

1924

edan under Sung-perioden, 960-1280, hade kineserna lyckats framställa ett porslinsartat gods, som sedan fullkomnades under Ming-perioden, 1368- 1643. Mellan denna och Kien Lung-perioden (1736-1796) med sitt nu så populära famille rose-porslin ligger, flankerat av ett par kortvarigare och mindre betydande perioder, den som blivit kallad K'ang Hsi, 1662-1723, efter den då regerande kejsaren. Tack vare hans konst- och kulturhistoriska intressen utvecklades under denna tid den kinesiska keramikverksamheten till en blomstrande produktion av hög kvalitet. Man har ifråga om konstkulturen jämfört K'ang Hsis tid med Ludvig XIV:s i Frankrike. Periodens dekorativa måleri har sin grund i Ming-periodens femfärgsmålning. På denna bygger den vidare och under perioden framträder olika familjer eller grupper, benämnda efter den dominerande färgen. Man brukar tala om f amille 1wire, svarta familjen , med sin polykroma dekor lagd mot svart fond, f amille jeaune, den gula familjen , med gult som bottenfärg, och f amille verte, där den gröna dominerar. A.kta representanter för de två förra familjerna är numera mycket sällsynta, medan sådana för den gröna inte är särdeles ovanliga, fast de ingalunda är så ofta förekommande som gods av den under Kien Lung florerande f amille rose. Utom den förhärskande gröna färgen, som förekommer i en dels bladgrön, dels äppelgrön nyans, uppträder i denna familjs färgschema fyra andra färger, nämligen gult, aubergine (grålila), blått och rostrött samt inslag i guld. Den roströda färgen är i motsats till de andra färgerna ej emaljaktigt tjock och glansfull utan tunn, torr och matt. De målade dekorationsmotiven är mycket växlande: landskap med fantastiska klippformationer och träd, pioner, lotus, krysantemum och magnolier, olika slag av fyrfotadjur, fåglar, bl. a. fågel Fenix i fantasifull utstyrsel, fiskar, människofigurer och hela figurscener.

w. /{. 90

Kines iskt fa t av porslin d eko rerat i d en • grö na fa milj en s > fe m färg er samt g uld , 1700-tale ts början. Köpt 1924 på a ukti o n i Sto ckholm för 50 : - kr. KM : 29.097.

SPEGEL FH ÅN PHECHTS VEHKSTAD

1925

ovbildhuggaren Burch a rd Precht, som kom till Stockholm .167 4 och verkad e dä r till sin död 1738, va r en m å ngsidig konstnä r och h a ntverka re. Mes t k änd är han som den utom ordentlige bildskärare, vilken i Lrä omsatte Nicodemus Tessin d. y :s ritnin gar till kungss tolarna i Storkyrkan och predikstolen i Uppsala domkyrka . l\fon h an a rbetade ä ven i m å nga a ndra materi al. Så lunda var han en fr am stående tenngjuta re vars skick li gh et tagits i an språ k vid arbetet p å de praktfulla tennsarkofa gerna för Ulrika Eleonora d . ä. och Karl XI, vilka 'likaledes rita des av Tessin. H a n gifte sig f . ö. m ed k anngjutaren m äs ter Nils Nilsson Kröyer s dotter och erhöll p å så sä tt förbindelse m ed tenn gjutarna i huvudsta den. Tillsamman s m ed Tessin anträ dde Precht 1687 en r esa till Frankrike och Italien. I Ven edig underlät h an ick e »a lt p å bästa sä tt informera sig om den då så m agnifika spegelglasm anufakturen », säges det m å nga å r sen are i likpredikan över honom . Ven etiansk a sp egla r blev ock så en av de m å nga produkterna frå n h an s verkstad efter h emkomsten . De fram stä lldes m ed rikt snida de och förgyllda ramar eller m ed glasramar infattade i gjutna tennlister. Glase t införskrevs från Italien och försågs ofta m ed graverade orna ment och skilderier . Den avb ilda de spegeln ä r köpt i Stockholm p å en Bukowskiauktion. Ram en och frontonen ä r a v blå tt gl as infattade m ed förgyllda tennorn am ent. Att den tillverka ts p å Burch a rd Prechts verkstad n ågon gång m ell an 1690 och 1710 torde vara säkert. I Nordisk a musee t finn es en praktspegel av detta slag som även tillskrives Precht. En jämförelse visar att rosettbeslagen i spegelra men s h örn så noga överen ss tä mmer m ed b eslag på denna spegel a lt de får anses vara gjutna i samma form . S. T . [(,

Barock spegel m e<l blå glasram p rydd med för gylld lennfa tln ing. KM: 30.6 17.

SVEN BENGTSSO N

SOM KE RAMIK E R

1926

nder 1880-talet inträdde i dan sk k erami sk k onstindu stri en anmä rkningsvä rd nydanin g, grund ad direkt på jap ansk a influenser. Namn som Niels, Joachim och Ka trine Skovgaard , Th. Philipsen och andra upp gick m ed en gång som lysande fixstj ärnor p å den konstkerami ska himlen . De presenterades vid den stora nordi ska uts tällnin gen i Köpenh amn 1888, dä r bl. a . de dan ska porslinsfabrikern a Valby lerkä rl sfabrik och Kähler res tved uppvi sade det dansk a k erami sk a kunn andet. Redan fö re denna uts tä llning h a de bla nd d e svensk a k erami k erna denna da nska fläkt börja t svepa. E n av de fö r sta , som på verka des av den , va r cicelören Sven Bengtsson i Lund, den k ä nde m å ngfres tar en. När h a n uts tällningssomma ren 1888 an on ymt sände ut sina fö rs ta k erami sk a konstprodukter , togs de allmä nt för alster frå n da nsk a k eramika teljeer. Till att börja m ed va r det sg ra ffitterade fa t, blomkrukor m ed k rafti ga vädursm ask aroner till h andtag, drakforma de ljuss tak ar , krus och k annor i form av munkar och nunnor. Med den u rspru ngli ga, r obusta humor och förträ ffli ga k omik, som k änneteckn ade h a ns konst, sk apa de h an alltmei' fa ntas ifulla ting. Han s fö rs ta större upp gift var »Kvinnotju saren » i glaserat ler gods, en b ordsfontän m ed blomstä ll. Den vi sar en galant k avalj er i kretsen av älsk ogskranka damer av skilda åldrar, vilkas kos tliga ansiktsuttryck p å ett skämtsamt sätt illustrer ar deras k än slor. De n a mn h a n gav sina a rbeten belyser ofta hans humorfyllda livsupp fa ttning; som »Hin i bå ten » m ed den av fasa n äs tan fö r sten ade präs ten och fa n , som kikna r av skratt å t h an s r ädsla . I en anna n , en p otpourrika;, som h an k alla t »Jupiter pluvius », visar h a n, hur en gem ensam fara , h är ett h älla nde ösregn , fö renar olika m ä nni skotyp er frå n springpojken och m ångler sk an till sprä tten och damen m ed sin mops i fa mnen . Under det pa raplyforma de lock et trängs de samman omkring kruka n m eda n en sjöm an ur en pyts öser ut kaskader a v va llen över paraply tak et.

w. [(. 94

• Kritiken » oc h »Syndafullel », glasera t och m åla t ler go ds av Sven Bengtsson, 1890-talet. KM : 49.58-! och 31.379.

MAR IEBEHGSTEHRIN FHÅN 1774

1927

en avbildade terrinen lillhör en servis som tillverkad es 1774 vid Marieberg och varav flera pjäser finn s bevarade. Museet förvärvade den vid det beklagansvärda skingrandet av Rörstrands gamla samling, i vilken den ingick under numm er 126. Det är ett utsökt stycke fajans m ed glänsande vit glasyr och m åleri i klara färger av rosa, gult, grönt och sparsamt ljusblå tt. Målaresignaturen är »0 », ett märke vars ägare man tyvärr icke känner. Det har ofta p åpekats att denna servis är en kopia av fajansmåleriet från Strasbourg. Den ryktbara Hannongska fabriken var tongivande denna tid och utsatt för mycket närgångna efterbildare inom den europeiska fajansmanufakturen. Detta var ej det enda lån Marieberg gjorde frå n d etta h åll. Strasbourg i sin tur var starkt påverkad av Meissens tillverkning. Vad den speciella sort av naturalistiska blomstermotiv beträffar, som finns på terrinen och som i Strasbourg kallas för »fl eurs fines », hänger dessa samman m ed en blomslermålare från ~1Ieissen, Adam Friedrich Löwenfinck, som arbetade i Strasbourg 1750-54. Men det finns också inhemska förebilder för blommorna i den graverade modellbok, som Tobi as Franckenberger ulgav i Strasbourg 1662. Blommornas livliga form och teckning hänger också närmast samman med den förkärlek för levande blommor, som und er 1600-talets senare del hämtade sin inspiration från de holländska blomsterodlingarna. De på vår terrin målade tulpanen och nejlikan kunde ha varit gjorda hundra år tidigare. Terrinens form är också ålderdomlig. Det är en barockform från 1700-talets början. Ur stilsynpunkt är alltså hela kompositionen märklig, särskilt i b etraktande av att rokokon vid denna tid länge varit förhärskande. På 1770talet börjar klassicismen att göra sig gällande. Detta är en god parallell till vad vi känner t. ex. inom silversmidet, där smaken för de gamla formerna överlever moderiktningarna och en datering på grund av form och dekor i:ir vansklig.

S. T . K. 9()

F aj an sterrin fr å n Marieberg signerad 1774 och d ekorerad und er infly tand e från Strasbourg m ed blom stermo tiv >fl eur s fin es >. Köp t p å Rö rstrand sauk ti onen 1926 för 750: - kr. KM : 32 .065. 7

"SÖDRENS SKALD"

1928

avaljerstyper och original passar inte in i vårt moderna samhälle. De har gått till historien och blivit legendariska figurer. Till denna kategori hörde den s. k. Södrens skald. Hans kyrkobokförda namn var Christoffer Persson och hans födelseår 1844. Fadern var skollärare i Bjärshög utanför Malmö och skall ha varit en dugande man i sitt yrke. Den lille Christoffer var endast två år, när han förlorade sin moder och i hennes ställe fick en hård styvmoder, som strängt agade sina styvbarn. Så snart han konfirmerats, sändes han i skräddarlära hos en mäster Jöns i Brågarp. Efter några år flyttade han till en mäster i Tirup och senare till en i S. Sallerup. Christoffer var emellertid av födseln en drömmare och naturälskare och skulle helst ha velat ägna sig åt bokliga studier. För skrädderiyrket hade han ingen utpräglad håg. »Mig lyster ej mer hos mäster sitta, mig lyster ut i all världen titta », skaldade han en gång. Han var nära trettio år, när vandringslusten tog överhand och han blev vagabond. Han axlade den blåmålade trälådan på bilden t. h., lade sina få tillhörigheter däri jämte några små handelsvaror, nålbrev, knappar, trådrullar och kistebrev samt naturligtvis sina egna nedskrivna visor. Han var redan känd i socknen som en framstående gröt- och lillfällighetsrimmare. Så började han det vagabonderande liv, som han skulle komma att föra under ett kvartssekel till sin död 1901. Endast om vintern drog han sig tillbaka till gamla vän ner på hemsocknens gårdar och hjälpte till med dagens sysslor eller någon skräddargärning. lVIen då våren kom, försvann han, ibland lämnande ett besked därom genom att på en ladugårdsdörr eller annorstädes fästa en papperslapp med påskrift: »Farväl, nu är jag rest!» Hederstiteln »Södrens skald » gav Lunds studenter honom vid en karneval, dit den blekingske folk.skalden Per Thomasson också kommit, som de gav titeln »Nordens skald ». W. K. 98

Chrisloffer Persson och h ans bl åm å lade gårdfarihandlarelåda med påskrift i gult >Södr ens sk a ld >. Gåva 1928 av frök en Elin Joh ans so n , gift Hjclmqvist. KM: 33.363.

TAPETKLICHEER

1929

rdet tapet har gammalt ursprung. I vårt land påträffas det första gången 1145 i ett brev från ärkebiskop Eskil i Lund, som här nämner tapetia. Här avses emellertid textilier. Tapet kommer av det franska ordet tapis, duk, matta, väggbonad. Uttrycket att något är på tapeten, betyder alltså närmast, att något ligger på bordduken, är aktuellt. Men redan på 1500-talet träffar man på ordet tapet i betydelsen papperstapet. Här är det frågan om importerade papperstapeter. Först på 1700-talet uppträder emellertid våra papperstapeter som inhemsk produktionsvara. Den 20/4 1747 finner man en annons om sådana i Stockholms Post-Tidningar. Väggtapeter blev vanligare allt som tiden gick; var de av papper brukade detta särskilt omtalas. Först på 1800-talet blev papperstapeter så vanliga att ordet tapet för de flesta numera är liktydigt med papperstapet. Tekniken vid tapettryck hör samman med bok- och tygtryck, och det senare utövades ej sällan på samma verkstad som tapettrycket. Den detalj i tapettillverkningen, som krävde den största konstnärligheten, var den ritade kartongen. Efter denna skars sedan klichen eller patronen i trä. Vanligast var buxbom och päronträ, som skars i skivor och limmades samman med fibrerna i olika riktningar för att hindra plattorna att slå sig. Mönstret skars i relief och den relieferade dekoren beströks med någon färg. Härpå lades sedan papperet, som med en vals pressades mot den målade klichen och efteråt hängdes på tork. Då var i regel endast konturerna tryckta. Övrigt målades i med pensel eller schablon. Så trycktes tapeter till in på 1800-talet. Försök till valstryck hade emellertid gjorts i Sverige redan på 1730-talet. Den första tapettryck.maskinen med modern kapacitet konstruerades av en tysk 1839. Här kunde per dag framställas ända upp till 200 rullar och samtidigt tryckas med 4 fär ger. 1877 togs för första gången ångmaskinen i bruk vid tapettryck och från 1800-talets slut elektrisk kraft. W.K.

100

Triikli che till tapet i sc nb a roc kmön stc r fr<l n 1870- 80 . J{M: 34. l!JO .

101

MAJOLIKAS KÅL FRÅN 1540

1930

en praktfulla skålen, som står på en låg fot, är målad i klara färger av gult, orange, blått och grönt. Målningen framställer Saulus' omvändelse. Med sina följeslagare var han på väg till Damaskus för att fängsla Jesu anhängare och föra dem till Jerusalem. Ett starkt sken visade sig på himlen. Saulus tumlade bländad till marken och hörde en röst, som sade: Saulus, Saulus, varför förföljer du mig ? - Man ser Gud Fader bland molnen, den störtade Saulus, vars sköld, svärd och hjälm ligger i förgrunden , och de förskrämda och stegrande hästarna, som ryttarna försöker tygla. Skålen tillhör det slag av majolika med motiv frå n den ldassiska och bibliska historien, som italienarna kallar is t o r i a t i. Den är tillverkad i Faenza 1540 och målad av B a 1d asar e Manar a. Faenza har rykte om sig som en gammal keramikstad. Fransmännen lärde sig från denna stad hur man gjorde majolika, och de kallade tillverkningen f aj an s efter staden. I Faenza dekorerade man majolikan ännu i början av 1500talet i blå a färger. Ilaldasare lärde sig från Urbino de lätta gula och orangefärgerna och införde dem i Faenza vid den tid, från vilken vår skål härstammar. Inköpt 1929 hos Cassirer och Helbing i Berlin på auktionen av )) Sammlung Murray, Florens )) , över vilken den framstående kännaren Robert Schmidt upprättat en utmärkt katalog. Priset var 430 Mark. S. T. [{.

102

Majolikaskål frå n Faenza m ed skild.ring av Saulus omvändelse, dat erad 1540. Skålens und ersida på n edre bilden . I<M : 34.764.

103

SENMEDELTIDA TENN BÄGARE

1931

nd er medeltiden användes i hela Östersjöområdet stopet som grundmått vid utminuteringen av öl och andra våta varor. Vid medeltidens slut blev det allmänt att i stället räkna med dubbelstopet, kannan, och d enna blev sedan enhetsmåttet. Stopet har dock furu1its kvar in till sen tid såsom en halv kanna. Någon säker möjlighet att bestämma det medeltida stopets rymd i Danmark har inte yppat sig. Från Sverige finns uppgifter om äldre stop på 1,292 och 1,333 liter. Det svenska stopet fastställdes på 1660-talet till 1,308 liter. I Danmark blev motsvarande mått på 1680-talet 1,930 liter. Det är då rätt märkligt, att en i Lunds jord hittad sengotisk tennbägare har en rymd av 1,305 liter, exakt det nyare svenska stopmåttet. Bägaren är ej riktigt färdigretuscherad efter gjutningen, varför man kan antaga, att den inte förts så långt från tenngjutarens verkstad. Den bör vara tillverkad i Lund. Genom tre invändigt placerade små nabb ar är den avdelad i fyra lika rymder, något som markerar de.ss karaktär av bestämd måttsenhet. Det förefaller som om denna enhet skulle vara ett stop, och bägaren sålunda ange rymden hos ett i Lund under 1400talet använt stopmått. Fyrdelningen medelst de fyra nabbarna svarar då till bestämmelsen i Skånemarknadernas ordningsstadga från drottning Margaretas tid att på stopet skulle räknas fyra lybska kvarter. I Darunark delades annars stopet i två potter. Vår bägare skulle alltså rymma 1 stop=2 potter=4 kvarter eller halvpotter. I Lunds medeltidshandlingar figurerar blott en enda tenngjutare, Mathias Kannestöbere. Han nämnes 1446 som »beskeden man », men avancerar och förekommer åren 1465- 1474 som borgmästare. R. Bqt

104

Bägare av tenn, 1400-talet. Funnen i en m edeltid a brunn 1931 i h ö rnet av Kili a n sga lan och Magle lilla k yrkoga ta, Lund. H öjd 23 cm . KM : 35.276: a.

105

SNUSANDE MAN

1932

id 1500-talets milt spred sig bruket av snus från Spanien via Frankrike över hela världen. Det b erä ttas, a tt först sedan Frans Il (1544- 60), som led av kronisk huvudvärk, ordinera ts av sina läkare att använda fint pulvriserade tobaksblad, k,om tobaken såsom snus allmänt i bruk. Denn a n ya sed, som snart blev allmän bland bå de män och k vinnor, emottogs m ed blanda de känslor. År 1624 b annlys te påven Urban VIII alla dem som snusade och i en k yrklig förordnin g från 1664 påbjudes, »att alla de som under sången eller predikan int ager snus eller snustobak skall böta 2 öre silvermynt till k yrkan ». Linne skriver bl. a ., att den som brukar snus för mycket mi ster sin syn , vä tskorna fö rminsk as och hj ärnan uttorkas . För att h å lla sig färs kt förvaras snu se t i fickdosor av olika form och m a terial. En del av d essa blev luxuös t utformade under 1700-ta let. Om användn ingen y ttrar kommerseråde t Magnus Lagerström denna tid »al alt förnämt Folck uti Paris sm eta sig om munnen m ed en hop snu s ». Den allmänna an vändningen var dock att dra in snuset i näsan från tumveck et på h andens ovansida, senare ·togs en pris m ellan tummen och pekfingret och även en liten sked kunde komma till hj älp. l\fan kunde också m ed en pris snus på tummen s ovansida lägga in en »mulbänk, munvi gge, eller läppsnuva » under ovanläppen. Denna snus tuggning är ett för Sverige egenarta t bruk bland a llmogen , vilket delvi s ersa tt tugg tobak en. En s törre utbrednin g p å den sk ån ska la ndsbygden vann d et först efter 1870-talet m ed infly ttad e holländsk a arbetare. Bland vår allmoge a nvändes i vardagslag en näverdosa eller »näverhurra », som köptes på markna derna. l h emmet förvarade man snuset oftast på en li tersbutelj eller en väl tillsluten burk. Tavlan på motstående sida föreställer en gammal lundabo, som iklädd grön vadmalsrock, rufsig och sk ägg ig, förnöjt sträck er fram sin näverdosa m ed ett, Var så god och tag en pris! B.A.P.

106

Por lriilt av gammal man m ed sn usdosa, olj emålnin g av Johan Bergg ren (1830- rn22 ), bokbindaremäslare i Lund. Gåva U)32 av intende nten G. J:son Karlin. Höjd 57 cm , bredd 47 cm. KM: 35.737.

107

ETT LUNDENSISKT PROFESSORSHEM

1933

1925 inköpte fru Ida Thomander-Warholm sitt barndomshem, det Thomanderska huset, då beläget i Paradisgatan, och skänkte till Kulturen, där hon också bekostade dess återuppförande. Där skulle det för framtiden minna om hennes store fader, den kände lundabispen och en av de aderton, Joh. Henr. Thomander. Den vitalitet och entus iasm hon trots sina nära 90 år lade i dagen inför denna uppgift vittnade på ett övertygande sätt om det intresse och den kärlek för denna, som besjälade henne. Sin storstilade gåva förökade hon , när hon i sitt testamente förordnade, att möbler och anna t bohag i hennes kvarlåtenskap, som funnits i huset eller brukats av biskopen och hans fami lj , skulle tillfalla Kulturen och inmonteras i hennes barndomshem. Hon gick ur tiden d. 25 dec. 1932 och i samband med hennes boutredning 1933 överlämnades hennes donation till Kulturen. Till det viktigaste i denna gåva hör biskopens bibliotek, omfattande c:a 4000 band berörande vitterhet och olika vetenskapliga discipliner, de flesta inbundna i tidstypiska band, en del av högt konstnärligt värde. En mycket värdefull del är den stora dräktsamlingen, bnikad av familjen under tiden 1834-c:a 1900, en sällsynt dräktkavalkad rörande en fami lj . En del av denna hade dock redan 1907 inlemmats i museets samlingar. Bland det värdefullaste av själva husgerådet är den stora samlingen ostindiskt servisporslin i blå lt och vitt, emanerande från hiskopinnans barndomshem i Karlshamn, det Meyerska grossh andlarhemme t. Möblerna från tiden 1830- 40-talen och annat bohag är placerat i rummen efter givarinnans egna uppgifter, som hon mindes interiörerna från sin barndom. En del föremål h ar personhistoriskt intresse. Både i professors- och biskopshemmen i Lund och domprosthemmet i Göteborg rörde sig tidens slore män i andens värld. Till dessa minnen hör bl. a. en oljemålning med bibliskt motiv, som hängt över C. M. Franzens dödsbädd, sedan testamentarisk gåva Lill Thomander , ett skrivs tä ll i silver från Kalmar nation i Lund till dess inspektor m. m. w. K. 108

Bi sk op J ohan Henri k Thonrnnd ers porträllbys t i marmor utförd av den da nske bilclhuggar en I-I. V. Eissen. T es tam entari sk gåva 1933 av fru Ida Thomander-W a rholm. KM: 36.535.

109

DRYCKESKANNA AV GUSTAF STAFHELL D. ;\.

1934

tt golt stycke in på 1700-talet var ölet ä nnu den förnämsta drycken, som vid högtidliga tillfällen i de rikare husen serverades i präktiga dryckeskannor eller stånkor av silver. På innersidan var dessa i allmänhet försedda m ed s. k. knagga r eller stolpar, små knappar som satt i lodrät linje m ed jämna mellanrum. Det var sed och bruk, att man vid varje dryck skulle inmundiga så mycket, att nästa knapp blev synlig. Annars kunde man få straffdricka till nästa knapp. ELt rikt b es tånd av sådana stånkor har bevarats till eftervärlden. Barockens svenska silverkanna var ett cylindriskt kärl på Lre kulfötter, med en kraftig grepe och dito tumknopp samt lock , vanligen med en knopp eller medalj som centrumprydnad . Fram på 1700-talet växte de stundom något i höjden och fick helslagen fot. Under fransk påverkan, som avlöste de hittills rådande tyska influenserna, fick även dekoren en särprägel, som blev kännetecknande för tiden. Det var den fran ska b er a inornamentiken, som nått de svenska silversmedernas verkstäder och salte sina spår i deras alster i m er eller mindre renodlad form. En typisk produkt för denna ur dekoralionssynpunkt fransk.p åverkade kannlyp är den här avbildade silverkannan av Gustaf Stafhell d. ä. i Stockholm, en av de mest framstående silversmederna på sin tid. Det är en ganska säregen typ m ed sina berainartade bå rder och sitt backuståg m ed putti i drivet och ciselerat arbete. Kannan är gjord p å 1730-talet. Stafhell d. ä . var född omkr. 1680 och holländare till börden. Sin utbildning fick han hos den kände silversmeden H enning Petri i Nyköping. Han blev mästare i Stockholm 1714 och var verksam där till 17 55, då hans söner Gustaf och Anders fortsatte faderns verksamhet. Han dog 1761. Under sin lå nga verksamhetslid hann han uppleva fl era stilepoker, barocken, r egencen, rokokon. Sina bästa alster torde han ha utfört und er regensen, då han stod i sin mannaåldcrs fulla kraft. W. K.

110

Silverkann a m ed driven berainornamentik och ba cchu ståg, till ve rk ad av Gustaf Sla fh ell , Stockh olm, på 1730-talct. Gå va 11)34 av direktören Falk Simon , Göteborg. KM: 37.050.

111

RULLGARDINER

1935

»Gamla mamma [..... ] klädd , brydd alt än dess goda flicka dröjde, trädde sakta till Lovisas bädd och den gröna rullgardinen höjde », skaldade Anna Maria Lenngren omkring 1800. Vid denna tid fanns det alltså rullgardiner, men deras existens kan följas än längre tillbaka i tiden. 1713 finner vi dem första gången i Kungl. Husgerådskammarens räkenskaper under benämningen rullgardin, senare fönsterrullgardin (1741). De figurerar i herrskaps inventarier från 1700-talet. I grevinnan Tessins sängkammare förekom t. ex. 17 35 2 rullgardiner »af wanligt bolsterwahr». Från Skogaholm omtalas 1778 2 gröna och från Stola ett flertal av lärft. Under 1800-talet omtalas de också i tidningarnas annonsspalter. Materialet var i regel tyg. »Ändrat en fönstergardin af hwit sars till Rullgardin » står det i Husgerådskammarens räkenskaper för 1713 och i samma källa för 1730 anges blått kläde. Vanligast tycks lärft ha varit. Det nämnes bl. a. bomulls- och glanslärft, ibland med »lärft öfwer och blaggarn under» (1748). Under 1800-talet omtalas bomulls- och linnetyger, »hemväfda rullgardiner» och »rullgardinstyg af många slags väfnader». Sällsynta var rullgardiner av papper. Sådana nämnas 1812, då troligen en nyhet, eftersom de tidigare ej påträffats. I en bouppteckning från 1856 förekommer rullgardiner »af spån » och från 1883 »af stickor». Under 1700-talet är tyget enfärgat i grönt, gult och blått eller randat i samma färger . Fram mot mitten av 1800-talet får de målad dekor. I Lunds Weckoblad för 1840 utbjudes i en annons »Rullgardiner, wälmålade, föreställande de märkwärdigaste Landtställena i Skåne». En annons i Aftonbladet för 1845 salubjuder »Målade rullgardiner, ett större sortiment » och Leja annonserade senare om »målade rullgardiner på fin väf ».

W. K. 112

Rullgardin av Iiirft m ed m ån gfärgad målning. Sådana gard iner kunde också ha r ehnborgnr, • exotiska landskap ·och figurer i lysande färger> såso m det står i en annons från 1840- la let. KM : 37 .120. 8

113

BEGRAVNINGSKONFEKT

1936

r ån att ursprungligen ha varit ett läkedomsmedel blev konfekten med 1500-talet ett njutningsmedel. Då började man servera dessa läckerheter både som förrätt och dessert vid festmåltider och när under 1600-talet överflödsförordningar började utkomma mot yppighet i mat och dryck, ersattes matkalasen av konfektkalas i herremanshemmen. Vid 1700-talets milt var sockerbagaryrket så betydande, alt dess utövare 1767 fick sitt eget skrå. Vid 1800-talets mitt började för bröllop, barndop och begravning speciella konfektsorter bli vanliga. Dessa var svepta i vackra papper och tyll och prydda med diverse grannlåt. De bjöds omkring på brickor tillsammans med fyllda vinglas. Begravningskonfeklen hade alltid svart eller vilt papper, ibland silverpapper med versar eller deviser samt bilder. Bruket med begravnin gskonfekt har fortlevt in på 1900-talet vid domprosten Alfred Ekdahls i Växjö begravning 1936 förekom sådana - men torde numera vara bortlagt även i avlägsnare landsändar. Thecla Wrangel omtalar detta konfektbruk i herrskap skretsar vid 1800-talels mitt och i Kyrkohistoriska arkivet i Lund förvaras en rad uppteckningar från ol ika orter rörande detsamma i både herremans- och allmogekretsar från 1800-talets senare hälft. »När de kom från kyrkan , serverades vin och konfekt » och »innan man lämnade sorgehuset, bjöds det på kaffe och strax innan man for ett glas vin och sorgkarameller», omtalas från Skara stift. När man återkom från begravningen, heter det: »Betjäningen tog emot och så fick man vin och svartvita, krusade begravningskarameller med Kristusbilder på » (Karlstads stift). »Vid begravningsmåltiden var det brukligt med begravningskonfekt med svart papper om », heter d et från Ignaberga socken. Gästerna fick också sådan konfekt med sig hem. »När pappa kom hem från begravning, brukade han ha med sig konfektpåsar med · svarta ränder. Vi fick då karameller i svart och vitt ». Vid äldre personers begravningar var konfektpapperets ändar finare fransat än vid de yngres ».

w. /(. 114

Ileg rav nin gsko nfekt i sva rt kru sa t p appe r m ed p å kli stra de >styck en >, omkr. 1900. Gåva av fr öken Augusla P å lsso n, Lun d. KM : 47.95!J.

11 5

TERR A KOTT AREL IEF FR ÅN STATIUS VON DURENS VERKSTAD

1937

en dansk e fältmarskalken Joha nn Rantzau byggde 1545 slottet Bothkamp vid Ki el, ett av de första byggnadsverk en i r en ässanss til i Nordtysk.land. Fasaden var smyck a d m ed r eliefer. i oglaserad terrakotta. Kort däref ter lå ter m ecklenburgiska h ertigar utföra sloltsbyggen i vVismar, Schwerin, Bi.itzow och Gadebusch, all a i renässans och m ed in- och utvändig utsmyckning m ed terrakotta reliefer. De yttersta förebilderna fö r denna arkitektur ä r italienska terrakottadekorerade palats, exempelvis Palazzo Roveralla i F errara , byggt 1508. T errakotta relieferna p å de nämnda nordtyska slotten levererades av en i Liibeck arbetande verkstad, som stod und er ledning av en »tegelmäs ta re » Stalins von Diiren. Verkstaden tillverkad e terrakottareliefer även för b yggen i Liibeck och närli ggand e städer. Dess verk samh et varade från c :a 1545 till 1570-talet. Kulturen äger av verksta dens als ter ett styck e av en terrakollaplatta m ed en framställnin g av Ester inför Ahasverus, en gruppbild m ed i allt tretton p ersoner . På musee ts fragment ses tre av kvinnorna i Esters följe samt tre män, av vilka den ene knäböjer vid ett bäck en . Förlagan tord e ha varit ett koppa rstick av Cornelis Floris eller n ågon denne närstående. R. Bqt

lHi

Fragm ent av terra co ll a pla ll a fr å n Liibeck , 1500-lalels milt. Gåva av professo r I var Brom a n , Lun d. H öjd 28 cm . KM : 38. HJ 6. Tecknin ge n å lerge r h ela molivet. - Litleralur : J o hn Eimers, Di e \~T c rk s ladt dcs Statiu s vo n Diiren. l\orc.l clbingen , Ba nd 3, 1924.

117

SERAFIMERORDENS KRASCHAN

1938

öre 1700-talets milt kan man knappt lala om något ordensväsen i Sverige. Först 17 38 framlades för riksdagen ett för slag till instiftande av tvenne ordnar, av vilka den ena skulle kallas Nord-stjernan. För den andra angavs inget n amn. Förslaget föll emellertid igenom. 174 7 togs frågan åter upp på Carl Gustaf Tessins initiativ. Det konstaterades vid detta tillfälle, alt utom Holland var Sverige det enda land i Europa, som inte hade en egen orden . Av de tre ordnar, som nu föreslogs, var de två serafimerorden och svärdsorden. Trots kritik från vissa håll gick förslaget igenom och en kommitte tillsattes för utarbetande av stadgar. Statutförslagen behandlades i rådet och förelades konungen för underskrift d. 23 febr. s. å . och d. 3 mars ägde det första serafimerordenskapitlet rum. Vid serafimerordens instiftande 1748 ansåg man akten som en förnyelse av en äldre serafimerorden, som Mennenius och andra omtalat. Deras uppgifter beror emellertid på en feltolkning av Erik XIV:s salvatorsorden. Som förebild vid utformandet av ordens statuter tjänade den franska h elgeandsorden. Denna var enligt dess statuter den första orden, som bars i band om halsen. Tidigare hade dylika utmärkelser alltid burits i balskedjor. H elgeandsordens blå ordensband går igen i serafimerordens och i fl era andra länders förnämsta ordnar. Till Fredrik l :s död hade de nyinstiftade ordnarna förlänats av konungen i rådet. Den 25 nov. 1751, då Adolf Fredrik bestig it tronen , utfärdades emellertid nya statuter, vari den viktiga förändringen infördes, att ordnarna skulle förlänas av konungen i ordenskapitel, varigenom akten fick en r egal karaktär. Antalet serafimerriddare begränsades till 24 infödda och 8 utländska, oberäknat konungar och fursta r. Serafimerorden är enligt sta tuterna förbehållen framstå ende civila och militära ämbetsmän av minst generallöjtnants rang. Ursprungligen var serafimerkraschanen broderad i silke, guld- och silvertråd och syddes fast på plagget. Senare utfördes den i silver. W. K.

118

Sera fim erorde n , som tillh ö rt h ovsla llmäs ta r en ·we rn er Go lllob vo n Sc h we rin , cerem o nim äs ta re vid Ku ngl. Ma j es tä ts Orden 1796. Gåva 1938 av fil. d r. frih err e H . H . vo n Schwerin , Skar hult. KM: 39.589.

119

JÄGAREN

1939

eneraldireklören Ole Olsen är en av Kulturens stora donatorer. Förutom många enstaka föremål, varmed han från tid till annan berikat samlingarna, har han bundit sitt namn vid vår institution genom tre stora gåvor: det keramiska legatet med ett grundbelopp 1955 av 32.000 kronor, vars avkastning användes till förkovran av de keramiska samlingarna; jubileumsgåvan vid museets 50-årsjubileum av en omfattande samling silverkannor och bägare samt av de nummer svensk keramik, som han inköpte på Rörstrandsauktionen och 1939 överlämnade till museet. Den sistnämnda gåvan tillsammans med vad museet själv förvärvade vid den sorgligt ryktbara skingringen av d en gamla Rörstrandssamlingen 1926 medförde, att Kulturen blivit ägare av 73 nummer ur denna. Ole Olsens gåva innefattade några av Rörstrands äldsta tillverkningar samt några utsökta föremål från Marieberg, varom kan läsas närmare i vår årsbok 1939. Den avbildade figurinen ingår i denna gåva. 1772 kunde Marieberg uppvisa de första proven på sin tillverkning av hårt porslin. Det var ett mycket ofullgånget, kritaktigt vitt material, som tillskrives Henrik Sten. ULom delta porslin tillverkade fabriken också en relativt fullgod vara, som man förmodar har till upphovsman den vid manufakturen i Berlin utbildade porslinsmakaren Jacob Dortu, som var anställd vid Marieberg 1777- 78. Det är av detta hårda porslin , som den avbildade jägaren är formad . Mariebergsfigurinerna är av mycket växlande kvalite och når aldrig upp till den stora porslinskonsten. I sill slag hör jägaren till den bättre produktionen, som kan jämställas med porslinet från Thiiringcn. Någon direkt förebild har icke kunnat visas . Mariebergsfigurin ernas historia är emellertid ett ännu oskrivet kapilel som bjuder på fl era intressanta problem. S. T. K.

120

Porslinsfigurin från Marieb erg, omkr. 1780. Gåva av generaldirektören Ole Olsen , som förvärvat den på Rörslrandsauklionen 1926, skänkt den till Kulturen vid 50-årsjubileet 1932 och överlämnat den jämte annan svensk k eramik vid krigsutbrottet 1939. KM: 36.003.

121

SKVALLERSPEGEL

1940

småstadens idylliska gator och gränder slipper ingen obemärkt förbi. Kikaretanternas ögon skådar ut genom ett titthål mot omvärlden - skvaller-, sladder- eller reflexionsspegeln är ständigt på vakt. Hur länge den suttit där är svårt att säga, men säkert under hela 1800-talet, med en kulmen vid seklets slutskede. Redan 1791 omtalas reflexionsspeglar, tillverkade av fabrikör Jäderberg, och dessa skulle vara lika bra som de engelska. L. von Hausswolff berättar i För 100 år sedan, omkr. 1810, att i fönstret satt fröken N. vid sin reflexionsspegel, »Som visade alla från staden kommande ». En »Heflections-Spegel» är upptagen i en bouppteckning från Växjö 1815. I det borgerliga hemmets mörka och tunga miljö dvaldes kvinnorna bland hushållsbestyr och handarbeten, men i skvallerspegeln fångade de gatuvimlet, isoleringen bröts och de trevade mot en gemenskap. Axel Wallengren - Falstaf Fakir - beskriver Landskrona som reflexionsspeglarnas stad, »där människorna sitter bakom dem i lättjefull nyfikenhet och matt fruktan att få se en häst skena, en person - o, om det vore en bekant: - berusad vid någon tidig timma, en främling passerar gatan, klädd på något märkvärdigt sätt. Själv bor jag i ett litet reflexionsspegel-centrum, mitt eget hus par två dylika instrument; de två grannhusen var sin pjäs; men mitt emot mig - fröjd och triumf! finns ett litet tvåvåningshus med fyra reflexionsspeglar! Och huset därintill har två ganska präktiga. Därnäst kommer kyrkan - där finns ingen spegel - ännu ». En mager mamsell med små svarta plirande ögon »blänger trofast bort sitt liv vid sin oskattbara spegel. Hon hänger där alltid, hon försöker skjuta ögonen ut på skaft för att glo kring hörnen, hon har sig och hon ger sig därinne i patologisk nyfikenhet. Hon tänker sig gräsliga ting fördolda i alla gatans små händelser». Skvallerspegeln har blivit omhuldad i våra litterära småstadsskildringar. I Markurells i W adköping tecknar Hjalmar Bergman

122

• Faster Anna vid skvall crspcgeln ., minn esbild från fnrfnrshemmet Bangatan 32, Göteborg, av S. T . K.

123

tante Ri.ittenschöld vid skvallerspegeln »på vars glas allljämt stod ristat ett skämtsamt »titt ut ». Frans G. Bengtsson berättar i För nöjes skull ett barndomsminne från Kristianstad: »Denna spegel var en otrolig sak; jag satt vid den så ofta jag fick vara i fred. Att komma ut på gatan och se pojkar, som jag inte kände var hemskt och förödmjukande, men att sitta vid sladderspegeln var bra ». Gustav Sandgrens novell, Kärlek och skvallerspeglar, ger en utsökt bild av småstadens människor med ett liv i skräck och fruktan för dessa periskop. Birger Sjöberg skådar skvallerspegelns klara gatubild, medan Agnes v. Krusenstjerna härifrån möter hätska blickar. August Strindberg berättar i Påsk om »des5a kvarblivna som spejar på sin nästas kläder och fel» . I de flesta skånska städer finns ännu några skvallerspeglar på plats, men den nya tiden med perspektivfönster har gjort dem överflödiga. Vid en nyligen utförd inventering i Lund påträffades tolv uppmonterade, varav tre av arkitekten inbyggts i fönsterkuporna. En annons i Lunds Weckoblad avslöjar deras tidiga populäritet i staden: »Hos undertecknad förfärdigas nymodiga Reflexions-Speglar till billigt pris. Lund den 21 Maj 1839. Anders M. Elmqvist. Bleckslagare-Mästare. » I Kulturens samlingar förvaras ett tiotal speglar, från den enkla, ensidiga modellen till den vanliga dubbla med konkavböjt bleck på ryggen. En av dessa har suttit på landshövdinger esidenset i Malmö och ett par är halvfabrikat från bleckslagaremästarna Ahlgren och Hasselgren i Lund. Ur den senares kassaböcker från 1875- 93, som finns i vårt arkiv, framgår att han under denna tid tillverkade fyra nya speglar och lagade femton. En ny kostade 3- 5 kr. och en smärre reparation 25-50 öre. Det berättas att skämtsamma studenter brukade slå sönder spegelglasen med sina käppar vid tidiga morgonpromenader och detta har kanske bidragit till reflexionsspeglarnas försvinnande - åtminstone i Lund. Nu har skvallerspegeln levat upp på nytt och ideen har omsatts i den moderna trafiksäkerhetens tjänst, där trafikanten som kommer i smågatan kan se de passerande p å huvudled i en stor spegelreflektor. B.A.P. 124

Skvallerspegel tillvaratagen vid vindsröjning i Lund utbrottet 193!J. KM: 40.4!J2.

anledning av krigs-

125

PORTRÄTT AV NILS BIELKE

1941

å den franske ambassadören F euqieres efter slaget vid Lund den 4 dec. 1676 lyckönskade Karl XI till segern, fick han svaret: »Därför har jag näst Gud att tack a min ta ppre Bielke och mitt Livregem ente. » I annat sammanhang skall konungen ha yttrat, att hans krona den dagen »dan sade på Bielk ens värjspets ». I slage t förde den då 32-årige ils Bielke såsom överste befälet över Livregementets fem skvadroner. Av berättelserna om d en blodiga kampens gång framgå r , att Ka rl XI:s erkännsamma ord inte saknade fog, även om de i viss m ån förklaras av att konungen hela dagen b efann sig i Bielkes omedelbara n ä rhet. För sin tapperhet blev Bielke belönad dels m ed kompen sation för sin innestående lön och för sina omkostnader för regementet, dels m ed generalmajorsfullmakt. Därtill kom Karl XI:s bevågenhet, som trots påfres tningar varade till konungens död. Före det danska krigets slut blev Bielke generallöjtna nt över kavalleriet. Sedermera gick han i utländsk tjänst och förvärvade europeisk ryktbarhet som krigare. Romersk riksgreve blev han 1687, samma å r även . svensk greve. Återkommen till h emlandet blev han svensk fältmarskalk 1690 och generalguvernör över Pommern. I sistnämnda ämbete visade han stor duglighet, men även självrådighet och egennytta. En mot honom anhängiggjord rättegång slutade med alt han 1705 frå ndömdes liv, ära och gods. Hans vänner lyckades få honom b enådad, varefter han levde i tillbakadragenhet till sin död 1716. Vidstående porträtt av Nils Bielke förvärvades av Kulturen på Bukowskiauktion den 8/10 1941. Den är en knäbild med Bielke i militär dräkt - kyllerrock, bröst- och ryggharnesk gult och blått skärp om livet samt handskar m ed stor mjuk krage. Högra handen vilar på marslrnlkstaven. Ansiktet, som är tavl ans ljusaste och mest utarbetade parti, omramas av en blond p eruk. För övrigt är gestalten skissartat m å lad, och det la gåller ännu m era bakgrunden. Man skymlar ett mörkt lövverk,

] 2()

Porlriilt av den fr å n slaget vid Lund 16iG ryktbare öve rsten vid Livregcm entcl Nils Iliclke, till skrivet David von Krafft. Oljem å lnin g på duk 130 X 100 cm. Inköpt 1941. KM : 41.117.

127

lill vänsler är antydd en kolonnuppställning, Lill höger ses en flik av blå himmel. Färghållningen är dämpad och tillbakahållen till förmån för det svagt rödlätta ansiktet. Brunt är den förhärskande tonen, delvis beroende på att fernissan mörknat. Tavlan har ingått i en enhetlig serie porträtt av karolinska krigare, motsvarande den som finns på Karlbergs slott. Serien har även haft ett porträtt av Adam Ludvig Lewenhaupt, som nådde. högre befälsposter först några år in på 1700-talet, varför den måste ha målats något senare. Porträtten är osignerade, men har tillskrivits Karl XI:s hovmålare David von Krafft. Med hänsyn till deras allmänna hållning och färgskala förefaller denna attribuering mycket sannolik. Även segerherren vid Lund är i Kulturen representerad med ett porträtt, tyvärr inte av samma kvalitet som bilden av Nils Bielke. Porträttet av Karl XI, som invid museets panorama över slaget vid Lund flankerar Bielkeporträltet, är en förminskad och dåligt gjord kopia i olja av ett stort porträtt, som D. K. Ehrenstrahl målade 1682 och som nu hänger på Gripsholm. Konungen är avbildad ridande över de snötäckta markerna vid Lund, i bakgrunden ses stridande truppmassor. Dräkten är densamma som kungen bar i slaget, blå rock med loskinnsfoder, och i hatten sitter den svenska härens igenkänningstecken, en knippa halm. Hästen är· den vita Brillant, som konungen besteg sedan hästen Tott sårats.

R. Bqt

128

Karl X I

slaget vid Lund . Olj em å lnin g p å d uk. Gammal kopi a efter D. K. E hren slrahl. 78 X 5!l cm . KM: 31.377 .

12\J

SKOLKATEDER F IL\N 1840-TALE T

1942

ed anledning av folkskolans 100-årsjubileum anordnades Hl42 p å Kulturen en minnesutställning . Många gåvor i form av inventari er och äldre skolmater iel överlämnades t iIl musee t d etla å r , bl. a. en större samling frå n Lunds stads folk.skolor, en sandbänk frå n H emmesdynge och d en här a vbildad e katedern från Onslunda skola. D en lä r vara b yggd i slutet av 1840-talet för d et nya skolhus, som d å invigdes, vilket inrymde såväl lä rosal som lärarens bostad. Skolmöblerna var av d et enklaste slag. Förutom kated er och lå ngbänkar inrymdes i salen e tt stort skåp m ed hyllor för elevernas matkorgar. All inredning utfördes av timmermannen Sven Lundberg enligt e tt syneprotokoll frå n 1840. Han är troligen också mästare till d en stora och prydliga kated ern, som är en förnäml ig relik frå n växelund ervi sningens Lid. Den har dubbla pulpeter m ed draglåda samt Lvenne i ramverk infällda speglar och en r efflad bård p å fr a1nsidan. Bottenfärgen är rödbrun och blågrön med symbolerna för tro, hopp och kärl ek samt vita änglahuvuden i spegla rna m ed n edhän gand e molntappar och bladkvistar. När och av vem d en är målad kan man ej m ed visshet säga, m en en aLtribuering till b ygdem ålar en Jöns Ferin '(1818- 1880 ), som bodde i Onslunda , är sa nnolik. Han värvade sig som soldat 1834 och avancerade till korpral , tog avsked och tjänstgjorde under n ågra å r som skollärare. I hans m åleri är alltid en m å ngfärgad dekor, stela blombuketter m ed vitrandiga blad. Kated er (g rek. kathedra) b e tyd er egenlligen säte m ed upphöjd plats, i skol- och föreläsningssal den pulpet varifrå n lärar en m ed d elar undervi sning . Prosten Sewerin Schlyter i Borgeb y omtalar l 779, a tt i socknens skolhus fanns en m ålad övre och n ed re kal ed er. Den övre intogs alltid och allenas t av prästen , n iir h a n höll gudstjänst i skolan . Från den n edre däremot fi ck en yngling ibland läsa högt ur bok, som en uppmuntran till fl iti gh e t. D en m est k ä nda av alla katedrar är sa nnolikt p åvens tronslol i P etersky rkan i Hom. B. A. P.

130

Ka ted er från Onslun da skola 1846. l3 il d en visar fo tografi lage t vid fo lk sk olliirn r e A. H. Ro se nbe rgs avgång ur ljii n slen 1924. KM: 41.302.

13 1

DE N 18NOVEMBER19 43

1943

agen va r märkli g i fl era avseenden. P å kväll en sk edde i Vita hu se t d en hög tidli ga a vtäckningen av mu see ts skapares, filo sofi e h ed ersd oktorn Georg J :son Karlin byst i närva ro a v dennes slä ktingar , skulptören Ivar John sson , särskilt inbjudna och mu see ts vänner. Högtidstalet hölls a v s tyrelsens ordförande, landshövdin g Joh a n Nilsson, och studentsån gare bidrog till akt~ns högtidli gh et. Då täck else t föll blottades d en i svart granit huggn a b ys ten. I tys tnaden som följd e förnam man s tarkt g ripenh eten hos d e närvarande inför minn et, som kon s tnä ren förkropp sli ga t i d et konstnärli g t högtstående och porträltlika verket. Detla är ett av Ivar Johnssons bäs ta porträ tt. Själv h a r h an börjat sin kon stnärsbana vid Kulturens kon stslöjdsan s ta lt. H an kände Karlin väl och kunde som in gen ann an efter den gamle intendenten s bortgån g skapa en sy ntes av d e m ån ga samman satta dragen i d ennes väsen . - Ga mla Sparbanken i Lund var don a tor. I samband m ed avtäcknin gen hade i mu see t ordna ts en utställning av d e äld sta förvärven frå n 1882 . H ög tidli gh eten avslutad es m ed gem en sam middag p å Ak a demi ska fö r enin gen . T alen försatte d e närva rande tillbak a till d e gla da tider d å mu see t och d ess ska par e var un ga , och man glömde för ett ögonblick d et världskri g, som r a sad e uta nför landets grä nser . Då sk edde det. Plötsli gt upplys tes himlen av fl ammand e r ödviolelta, gula och gröna sk en av bländande inten sitet. Huset skak ad e a v lufttryck et frå n d eton a tion er. Alla rusad e upp. Bom b er, ropade n ågon. Det h ela varade n åg ra sekund er. Dä refter föll en djup tystnad , andlös, i vä ntan p å vad som skulle k omma . lVIen ingentin g händ e. Genom ett öppet föns ter hördes plötslig t ljudet av sprin gande fö tter mot gru s och fros ti g mark . Del la blev signal en till sk y ndsamt uppbrolt. Brandbomber hade k as tat s över Lund. Så sluta de den gaml e kämp en Ka rlin s minn esh ög tid. Mången an såg att d enna av· slutnin g h a de en sy mboli sk inn ebörd. Vi förv ä r vad e d e h opplockade fra gmenten av bomberna Lill musee t. S . T . !{.

132

Vid a vliic knin gc n av Ka rlin s minn esbi ld. F rå n v. till h .: fru Gurli Karlin , s kulpt öre n Iva r Johnsson oc h land s h övd in ge n .Jo h an N il sso n. Bakom land sh övd in gen professo r Laur it z \~T c ibull.

133

HAK FAT FRÅN SKÅNSKA GLASBHUKET

1944

en 13 aug . 1691 fi ck Skånska glasbruket sina privileg ier. De uts tälldes p å d ess grundare gen eralguvernem entka mreraren Göran Ad lersten , fr å n 1706 landshövdin g i Blekin ge lä n. Han var tydli gen en god affärsman, som förstod, att här var e tt bra tillfälle att slå mynt av d e rika naturlill gån ga r fö r glas tillve rkning, som d en skogsrika b ygd en i norra Skåne erbjöd. H enriks.torp , d en plats h an valde för sin glasbruksanlägg nin g, i P ers torps socken av N. Asbo härad , h ade e tt utmärkt läge milt em ell a n Hälsingborg, Kristian sta d och Landskrona. Landsväga rna därem ellan va r goda och även till Malmö, där Ad lersten själv bodde, var fö rb indelseled ern a ef ter tiden s förhå ll a nd en fö rdelakti ga. Han förstod också, all landska pe t hiltills inte varit så sä rdeles väl till godose tt b eträffande tillgå ng p å glasvaror, varför en glasbruksanläggning säk erli gen skulle vara lönande. 1692 var man i färd m ed att uppföra glash y ltan och följ ande å r tog tillverkningen sin början. Fö ret var väl, som ofta händ er , k ärvt i portgången, m en driften förbättrades å r frå n å r. »H ä r förfärdigas allt glas i Skåne, som är vackert och säljes vida », skriver Linn e i sin Skånska r esa . Bruket stod vid d en tid en i sill flor. I nära sjuttio å r ell er ä nda Lill 1762 bl ås tes d et glas i Henrikstorpsh y ttan . Kri sti himmelsfä rd sda g d. å. den 20 m a j härjades anläggningen av en ödeläggande eldsvåd a och därm ed hade bruke t spelat ut sin roll. De kärltyper , som tillverkad es vid Skånska glasbruke t, var flaskor, h ä llkä rl, dryck eskärl , skåla r, fa t, tra li a r och kruthorn. Et t ganska go tt typbes tå nd därav är bevarat i våra museer , elt och annat även i p ri vat ägo. Ma terial et i fla sk orn a ä r vanli gen brunfärga t eller mossg rön t, n ågon gån g blått. Den ofä rgade massan h a r ofta en gul akti g ton. Bruket arbetade i vissa fa ll m ed ganska p ersonli ga former och dekora tionsmöns ter, varför d e t ofta är r ela ti vt lätt a tt igenkä nn a d ess produkter. Rakfate t b ä r överstelöj tnant Olof D::igströms vapen . Denne var sedan 1715 gift m ed Adlersten s dotte r Kri stina Bea ta och ägde m ed h enne d el i glasbruk et efter svärfaderns död. W. I<.

134

Öve rstelöjtna nt Ol of Dags lröm s rak fa l m ed ut.tag för h a lse n sa mt m ed vap enb ild. Fa tet h a r ö ver shiklern a Adlersten oc h Sc hö nströ m ko mmit sUikten Hose ncrantz ägo oc h diirifrån till Kulluren. K M: 42.995.

135

"ONKEL ADAMS" BILDSKÅP AV V. VRAMS PRÄSTGÅHD

1945

en 14 juli 1757 var domhavand en i Gärds härad lagman Carl Dankwardh jäm te 4 nämndemän församlad e till sy neförrä llning hos prosten Johan Bolmstedt p å d en under å ren 17 54- 55 nyuppförda prästgården i V. Vram. Det var en envå ningslänga, »bygd i Furu bohlewärk uti Knut » under halmtak och rödfärgad. För »bib eh å ll ande af wärme i rummen » blev byggnaden 1806 »lerslagen m ed sammanblandad sågspån samt späckad och hwitmenad ». Så dan kom den att Le sig genom å r en fram till 1924, då d en utdömdes som boningshus och överflyttad es till Kulturen. I stora salen eller »slufw a n », som d en också kallad es, i prästgården hänger nu ett bildskå p m ed en framställning av prästgården på 18t1 0-talet, utförd i m å lad papp. T. h . ser man d en nu rivna romanska kyrkan m ed sin absid, sitt blytäckta korparti och lå nghus och längst i väster tornet unde r sitt avvalmade tegeltak och m ed urtavla samt d et tegeltäck ta va p enhuse t. En vitmenad, tegell agd mur omhägnar kyrkogå rd en m ed s ina g ravar. Strax utanför li gger prästgå rden med den län ga vi nu känn er igen frå n Kulturen . På molsalla sid an stå r e tt par fl ygellängor, vitm enade liksom boningslängan , m ed rödfärgad e gavelfält samt halmtak . Ett rödfärgat, villoppat spjälstaket förbind er längorna m ed manbyggnaden. Lummiga träd, häcka r och buskar pryd er kyrkogården och trädgården i förgrunden och m ellanplanet, ges taltade av träpinnar och grönfärgad slemnossa. I fonden är d e målade i oljefärg , liksom himlen. T. v. om manbygg naden slår en bikupa ute på gräsma tt an. Frå n 1816 till sin död satt som kyrkoh erde i V. Vram prosten Jöns P e tter Liljeborg. Till h ans vänn er hörde bl. a. »Onkel Adam , alias A. C. \ Ve ll erberg. De t är denn e, som under elt besök i prästgå rd en 1840 utförde de t lill a bildskåpe i. I sitt andra ~i kt.e n s kap had e prosten Lilj eborg bl a nd fl era b a rn e n doller Ma ri a Lovisa, gift m ed pros ten C. A. Th es trup i Landskrona. En sonson till h enne, Ernst Th es t rup , don erad e 1945 elen intressanta pjäsen till Kulturen. W. K.

136

Mod e ll av priis tgå rd e n oc h k y rkan i V. Vra m i e n lå da m ed gla sfram sid a prydd m ed m ö ns te r kli pp ta i pappe r , u tfö rd 18-10 av A. C. ' Ve llerbe rg. P å ba k s ida n fö ljand e in sk rift : >P riistgå rd e n, V. Vram , d iir farm o rs fa r , pros te n J . P . L ill j eb o rg le vd e oc h ve rk a d e 1/ 5 18 17 lill s in d öd . E rn s t Th es lru p 16/ l:J ln2Ci • . KM : 44 .rn7.

137

HÖGTIDSDR ÄKT FR ÅN B A R A

1946

or J{arna Jöns Nils h a r slag it s ig till r o en s tund innan h on beger s ig till k yrka n. H on t ä nker fö rmodli gen inte över dagens text uta n på a tt h on ä r stassad så h on s tå r s ig vid g ra n sknin gen p å k yrkback.en. För här n ågon stan s i Bara h ä rad p å 1860-talet ä r de t fo rtfara nde m å ng::t som bär den gamla drä kten och ve t hur d en sk a se ut. Kluten ä r n ys tä rkt och vit och fö rkl ä de t sva rt som d et sk a vara på fl era a v de k yrkli ga h ög tidsdagarn a. »Halsb ollen » ä r n ys ti:irk t. Och eftersom d et ä r p å vårk a nten h a r h on t ag it på den grön a spede tröja n i s tället fö r d en sva rta som h ör till den m örkas te å rs tiden. Den gröna ä r så n y a tt Beng ta , som stick a r p å b es tä llning, h a r sy tt all a sö mm a r p å Husk varna n och så h a r h on brod era t krin g h alssprunde t och m onterat m ed sva rtblommi ga samm etsb a nd frå n Danmark. B rös tdukens broderi k omm er ock så d ä ri frå n och ä r sy tt m ed silvertrå d p å sva rt sa mm e t. Mormors livkjol sydd es vi sserli gen fö r 50 å r sed an , m en den du ge r fint seda n d en blivit laga d i s id orn a m ed de t bl ommi ga s iden et som sock enskrä ddä r en fi ck frå n Köpenh a mn. Och inte b eh öve r h on sk ä mm as fö r drä kts ilvre t. All t ä r fö rgyllt utom snö rkedjan och m aljorna och d et m es ta ä r ä r vt. H alskna ppen och d e mindre tröjspännen a k ommer frå n gudm or och är tillverkad e a v Lars J oh a n Da hlber g i Lu nd. De s törre tröjspä nnen a h a r viss t va rit m orm or s eller k a n sk e ~ir de ä nnu ä ldre, m en snörkedja n m ed snö m ål och m aljorn a h a r säk ert va rit h ennes och k öpts h os Chri s ti an Kullber g i Ysta d. Ärmkna ppa rna frå n Gabri el Da hlber g i Lund fi ck h on ju b a ra fö r n åg ra å r seda n bl and andra sa k er i jagåva. Till sist k ons ta terar h on a tt p igan p utsa t sk orn a r ikli gt h yggli g t och a lt n ytvätta de y ll es trumpo r ä r s ti cki ga - m en de t k a nsk e k a n h ålla en va k en under predika n. M.L-m

138

Kvinn a i h ög lid sdräkl från Bara h iirad , Skåne. 18GO-lalc t. KM: 44.91\l.

139

SVANSEHVISEN

1947

nder andra världskri ge t hamnade n åg ra pjäse r ur d en ryk tbara Svanservisen i sve nska Iullen och såldes efter kri ge t på auktion. Därvid kom d etl a utsökta fat för ett m yck et b illi gt pri s i Kulturens ägo. Kon sten att tillverka h å rt porslin , som kin eserna känt Lill i ett lusental å r, uppfanns i Europa 1708 och d en forsla porslinsfabriken anlades i l\.feissen två å r senare. 1733 dog August d en Starke under vars b eskydd d en sach siska porslins lillverknin gen kon stnärligt och ekonomiskt fått en h art när otrol ig framgång. Till ledare för fabriken s tälldes nu la ndets s ta lsmini s ler, g reve H einri ch von Bri.ihl. Under d e m er än två årtionden , so m detta direktörskap varade, n å dde m eissenporslin et sin h ögs la grad av fulländning. ?l'Iedan under d et tidigare skedet d en kon s tnärli ga ut smyckningen för eträd esvis ul gjorts av ett utsökt m åleri r epresenterat av d en r yklbare Herold , bl ev d et nu den plas ti ska utformningen som kom i förgrunden und er Kä ndl ers lednin g. Bl and d e första b etyd a nde a lstren under 1730-ta let intar ett antal omfångsrika bordsserviser främ s la rummet. Hit hör den för greve von Briihl tillverka de »Sva nservi sen », v ilken tillkom under å ren 1737- 41 och omfattar m ån ga hundra ol ika pjäser . Det är vattnet, d et rörli ga, _böljande elementet, som är g rundmotivet i kompositionerna. Det symboliseras av svanen , såsom vi ser d en i r eli ef på vå rt fat, m en även i rundplas tik på terriner och skålar. Snäckor, nereider , d elfiner och tritoner hör även lill denna värld. Som h elhet kan man säga om servisen att d en på ett kongenialt sätt utnyttjar porslinets möjligh eter som plasti skt material Lill skillnad frå n tidi gare alster, som blott varit översättningar av si lverkärlens form er. Fatet ä r a v glänsa nd e vil.I: porslin mol vi lket von Briihls vapen i guld och färger tecknar sig. S. T . K.

140

Tallrik ur den av .J o h ann .J oachim IGind ler vid Me issen för fur st vo n B riihl Lill vc rk adc •Svan sc rvi se n >, p o rslin , om kr. 1740. KM: 45.537.

141

RÖKELSEKAH

1948

Sveri ges kyrkor och museer finn s b evarade e tt stort an lal medellida rökelsekar. De är a v mycke t var ierande utseend e m en representerar alla en och samma grund typ m ed halvklolformad skål på konisk eller fyrkanlig fo t samt lock, som k a n vara enkelt h a lvklolforma t m ed en krönande knopp eller också rik are utbildat i ark itektoniska fo rm er m ed gavlar och lom i miniatyr. Ornamentala genombry lnin gar i romansk eller go tisk stil ge r ullopp å t rökelsen. lVIa terial e t är malm ell er brons. Såsom en främling i d elta b es lå nd av rökelsekar uppdyker d et här avbildade exemplaret, som 1948 hittades vid en ledningsgrävning i Byta rega ta n i Lund i en senmedellida avskräd esgrop. Fyndplatsen ä r b elägen vid nordkanlen av e tt område, som under medeltid en va r S:t J a kobs kyrkogård. Karet är av brons, har äggformad sk å l m ed fjorlon fyrkantiga genombrytningar, tre hängöglor och - såsom m es t anmärkningsvärt tre fötter . Skålens k ant är icke formad för a tt bära e tt lock , och n ågot sådant h ar förmod ligen aldrig funnits. Då d en kristna kyrkan upptog d et i antikens h edniska religioner och även inom judendomen väl utvecklad e bruket alt vid gudstjänsten använda r ökelse, övertog den också hävdvunna form er för rökelsekäi:l. De älds ta kända kri slna rökelsekaren s ta mma r frå n d en kopti sk a kyrkan under 400-tale t. De är cylindriska eller m å ngk anti ga, m ed tre fötter eller en end a konisk fot. Några typ er har lock. Efterhand som sedvänjan med rökelse föres till västra och norra Europa vari eras fo rm erna för rökelsekaren. Under karolin sk tid sy n es d et h a funnils två huvudtyper , en m ed halvklotformad och en m ed äggformad sk ål, på tre fötter ell er en enda koni sk fot. Frå n och med 1000-talet ä r typen med tre fö tler y tters t sä llsyn t, m en ick e h elt okänd, som fynd e t fr å n By taregatan och elt i Na ti onalmu see t i Köpenhamn förvarat rökelsekar frå n Själl nnd vi sa r.

R. Bqt

142

Hök el sek a r a v b ro ns påträ ffa t UH8 ,·id Icdn in gsgriivnin g i lly ta rega tan , L und . H öj d 7,8 cm . KM: 46.3±1. Diiru ncle r r ö relse kar, fr å n vä nster : 1- 2 k o pti sk a; 3 eft er mini a ty r i Ka rl den sk alli ges (död 877 ) b ibel; 4 i Na ti o nalmu see t, Köpenh amn ; 5 se n ro m a nskt , Sta tens hi sl. mu s. Stoc kh olm .

143

LIVSTYCKE fHÅN 1700-TALET MED GA MLA ANOH

1949

tt livstyck e, h elskure t och knä ppt i en a sidan , är så sä llsynt i 1700-tale ts modedräkt att d et kan r äknas som undantag. En moden y ck som kom och försva nn lika fort. I sven sk a sa m linga r finns troligen inte m er ä n tre exempl a r, all a a v sid en . E tt vitt brodera t ä gs a v fa milj en vVachtmeis ter och två s t. röda finn s på Kulturen. De kom hit m ed en sa mlin g väs t.a r , som tillhört Ekerma nn sk a slä kten i J önköping. Alla tre är skurna p å samma sä tt m ed sprund i h alsen och 8- 9 knapphå l i vä ns ter sida . E tt r ött ä r hop sy tt på b å da a xla rna m edan d e b åd a a ndra sk a kn ä ppas eller kn y tas p å vä n st er axel. De är sa mtidi ga och k a n dateras till 1760- 80-talen. En färgglad väs t m ed h elskuren fra m och baksida ä r in ge t högtidsplagg och b ä raren ser »klä dd » ut ä ven uta n r ock eller jack a . Om man vill kan m a n dra en p a rallell m ellan li vs tyck et frå n 1700-talet och d en h elskurna , s idknä ppl a väs ten , m odell 1956. Båd a manifes terar på sitt sä tt en r eaktion mot d et tillkrå n glad e och onaturl iga och en å ter gång till enkl a re och okonventionella r e form er. 1700-Lalets r ecept var att m a n skulle å tervända till n a turen och · leva som »folk et» . Da m erna klädd e sig i h erdinn eklännin ga r när d e va ndrad e ut för a lt se p å »le ch a rmant p etit veau » och andra la ntli ga fö r e teelser. Va rfö r skulle inte d en m a nli ga motsvari gh e ten delvi s kunn a va ra d el sidknäppta livstycket ? F örebilden ses i brös tduken eller brös tlappen , som hörde till allmogedrä kten i vi ssa ålderdomli ga trakter till lå n gt in p å 1700-tale t. Det finns inga exempla r b eva rade, m en d e finns b eskrivna - som e tt livs tyck e, h elskure t fram och bak och hopsn ört ell er h äktat i s idorna . Vi k a n finna d et i d en m ed eltida drä kten , m en typen ä r äldre. I vissa tyska folkdräkter ses fortfara nde en r öd »brus ttu ch » ell er »brus tfl eck e », som knäpp s i en a sida n .

M . L -m

144

Framsida av livstyc k e e ll er brö slduk till man sdriikt , rött allassid en , 176080-lal en. Inköpt 1\l-!O p å a ukti o n i Klippan. KM: 46.731: 2. 10

145

LILLA ID AS KLÄNNING

1950

äg minns du de glada, de sorgfria dagar, då fordom vi lekte som lyckliga barn I 11i jlögo som fjärlar i blom.mande hagar, vi byggde vid stranden vår brusande kvarn. :Jv(ed skälmen i ögat, med rosor på kinden, vad visste vi, sländor, om törnenas tagg I 'Var tanke var lätt, som den fladdrande vinden, var tår var så flyktig, som morgonens dagg.

'Vi voro de lamm, som herdinnorna ledde om våren i bete i rosende band. 1li voro de skyar, som fladdrand e bredde sitt guldtyg en morgon vid himmelens rand. 'för oss kom ju hösten att frukterna plocka, för oss flög ju vintern med kälkarnas lopp . Tår fröjd var en smörgås, en häst och en docka, vår rikdom ett äpple och julen vårt hopp. (Z. '.Topeli11s: ::Menuett av '.JHozart. )

Bland de lyckli ga barn som fladdrade krin g i blommande hagar »med skälm en i ögat, m ed rosor på kinden » fanns säkert lill a Ida i sin vita klänning. D ikt en är skriven av Zacharias Topelius, som föddes 1818, och det är sin egen barndom han minns , m en fortfarande s tå r d essa rader som något av d et enklas te och bästa som skrivits om barn på vårt språk. Den vita linneklänningen syddes i början av 1880-talet till Ida von Essen, sedermera g. Ramel , f. 1878 och d. 1950. Spe tsen m ed ol ika bottnar och lange tterade bandkonture r broderades

146

llarnkliinning av v ill linn e m ed ha nd sydd spe ls, 1880-la let.. Gåva av friherrinnan Ida Ham cl f. von Essen. KM: 47.52 1.

av h enn es mor Jaquette Gyldenstolpe, m en f. ö. är klänningen sydd på m askin m ed slåar och broderade kantband , kantspetsar , extra sidostycken och veckad volang och ett infällt ok prytt med stråveck och plattsöm . iVJ. L-m.

147

DAGSVERKSPOLLETTER FRAN AN DH AHUM 0

1951

ett sm å kulli g t la nd sk a p slin gra r v~ge n geno m en försvunnen bruksby gd borta i Albo h ä rad på Osterlen. Här li gger Andrarums alunbruk, en gån g Norden s störs ta, om vilket riksråde t Christer Bonde i sin rapport över el en erövra de provinsens tillgån gar efter Roskilclefr eden 1658 berättar »a lt alunm almen ~ir oändlig, så a lt om d en r ä tt brukas sk all kunna r äcka Lill a tt fournera h ela världen ». Är 1637 utfärdade Chri sti a n IV privileg ium p å alunlillverkning för jorddrotten Jochum Beck och h a ns a rvingar , ägare till bl. a. Gladsax, Bosjökloster och Baldringe. Efter blott n ågra å r blev han ruinerad genom elen dyra driften och förödande kri g. Ett värderingsinstrument från 1648 omtalar a tt h ä r fanns f yra pannor, som var i bruk 28 dygn per månad och fö rsk a ffad e 24.000 skålpund alun och 8.000 sk ålpund vitriol. Arbetsslyrkan var 30 m a n. Vid Verkeåns utlopp lä t Beck upp föra ett p ackhu s, varifrån alun och bränsle pråmades till Kiviks hamn , där utsk eppnin gen sk edd e. Bruket övergick 1725 från Beckska Lill Piperska släkten genom Chri stin a Piper, som gjorde d elta jämte h errgårda rna Högestad, Östra Torup och Chris tinehof till fid eikommiss inom släkten. Lantmätaren Johan Gillberg b eskriver bruke t 1767 m ed d ess 900 p erson er , »w ack ert, stort och ansenligt, likn ande en s tad ». Und er denna tid nådde bruksrörelsen s in h öjdpunkt. Att d et var ordning och drift därom vittnar d e dagsverkspolletter och sedla r som gälld e för alunbruket, varav 4 runda och 2 ovala kopparpolle tter samt en koppa r stuck en sed el överlämnats till Kulturen som gåva av greve Philip Bonde, Bosjökloster. De rund a polle tterna var för manliga och d e ovala fö r kvinnli ga arbetare. De bär stämp eln I. M. r esp . I. Qv. samt C. P . (Chri stin a Piper). På sedeln, som gä ller för 8 öre s ilvermynt, finn s de t pipersk a vapnet. Tillverkningen av vitriol upph örde 1902, alun 1912 och rödfärg i slute t av 1920-talet. Totalprod ukti onen alun 1682B . A. P. 1912 ä r 77.495 ton .

148

/~~~ ~;:~~~ .•E=~DEL

THE.NNE lNLOSES AJ'BRllKSmNT· ltDÅ.TT.AÖRESMYN'I' ~DRlllUJM, ll· , q "•'.-t<' 176(., 1

~ ":: : :

. ~:QR:

SÅG'i=6 :ÖR: S·M-.r•~j, · - - - - --

Sedel oc h p o ll e ll er fr :'t 11 a lu11b r uk e l i A11dr:uum , 1700 - lalc l. Gå va a v g reve P hil ip Bo n de, Bo sj ö kl os te r . KM: 4 7.690.

THORVALDSENS GLASÖGON

1952

e äldsta fynden av glasögonfragment i Norden h ar gjorts vid klosterutgrävnin garna i Alvastra. Avbildningar av glasögonprydda män frå n m ed eltiden förekommer i kalk.m ålningar och altarskåp i våra k y rkor. De älds ta b evarad e glasögonen, som härrör från tiden omkr. 1500, förvaras p å \ Va rtburg i Tyskland och är försedda m ed läderinfattnin g. När man väl få tt fram en form för d essa synverk tyg, skapade behovet och praktiken efter hand olika typer av glasögonformer, som var efter annan ansågs allt bättre fylla sin uppgift. För närvarand e räknar m a n 5 huvudgrupper och 30 ty per, klass ifice rande ett materi al frå n omkr. 400 f . K r. och fram till 1900. Omkr. 1730 uppträdde d en första typen av glasögon m ed sk a lm ar eller, vad man då k allade, t.innings- eller sidofjädrar. Tidigare - från omkr. 1350 och till omkr. 1700 - hade man först haft nitglasögon , som hölls i hand en som ett slags lo rgn ett, och därefter i tur och ordning bygel- och trå dglasögon , en typ som levd e kvar ända fram till 1800-tale ls milt. Ända intill 1700-talets slut hade glasen enbart haft d en runda formen. Detta år fi ck d en engelske op tikern Dudley Adams patent på att göra ovala glas och därmed bröts en nära 500-årig traditi on i glasögonens histori a . Vid delta tillfälle var också de fyrkanti ga glasen på tal, m en d eras användbarhet blev dock ej fullgod förrän i samband m ed d en fransk a fram ställnin gen av symmetriska cylinderglas 1813. Und er 1800-talet omväxlade sedan de olika glasformerna. Efter 1910-talet blev d e runda allenarå dand e, beroend e p å nya glastyper m ed större synfält. De här avbildade glasögonen, som enligt traditionen skall ha tillhört Bertel Torvaldsen (1768- 1844) , får närmast anses tillhöra den typ , som la nserades 1752 av den engelske optikern .James Ayscough i London. Den utmärkes av d e förlängda skalmarna med vertikal a gångjärn. Bågar och skalm ar i Kulturens exemplar är av svart horn och glasen är runda. Som sk ydd slåda tjän s tgör ett ovalt klappfodral av bleck , m ålat i en för empiren typisk röd fä rg. Kläds eln inuti är röd sammet. 1'V. K.

150

Gla sögo n m ed förEin gda sk a lm a r oc h m ed klappfodra l av rödm å la t j ä rn b leck , o mkr. 1800. Har ti llh ö rt d en d a n s ke finan smann e n E. R . Gliick stad t. KM : 48.435.

151

ETT FR r\GETECKEN

1953

råge teclmet gäller ick e tillverknin gsort ell er tid för d elta fa ja nsfat. D'et bär p å s in undersida i kla rt blå sk rift svar et på dessa frågor. De t är i sig själv intressant att finna en Rörstrandspjäs da terad 1741 , d å tidigare, enli gt fäecks tröm , av d e över hundra fajan ser man känner m ed å rtal frå n 1740-!ale t, ingen varit daterad före 1744. Intressa nt är också att signaturen i1ineh åller b å de Stockholm och Rörstrand; d en senare b eteckningen kom först i bruk på 1760-talet. Utöver d e tta anger inskriften namnet p å b es tälla ren: Ludowicus Neijber . Vem d enne var kan d e t ej h elle r r å d a n å got tvivel om. Efternamne t tillhör en känd släkt av tysk härstamnin g, vars m edlemmar å tminstone i tre generationer var verksamma som snickare och schatullma kare i Stockholm. Ludvi g var 1741 f emtioett å r , mästa re i ämbetet och ägde gård i Mari a församling. Sedan d etta konstaterats och vi lag t märke till a t.t fatet utefter brädden är d ekorera t m ed bibelsprå k inom bladkarlu s 1 ~h e r i likhet m ed n ågra av Anders Fahlström 1738 och 39 m ålad e för em å l samt a lt mitlparti e t inn eh å ller elt kinesartat motiv, framställ er si g fråga n: vad k a n d enna sammanställning b etyda ? Den unde rstrykes yllerliga re av fate ts form. Brädden är försedd m ed en liten infälld skål samt har två r ektangulära ur tag. Ing en som jag vänt mig Lill h a r tidiga re se tt n ågo t likn a nde. Frågan går därför vida r e till den ärade läsaren. Vad har fate t använts till ? F inns d et elt sammanhang mellan Rörsirand , Ludowicus Neijber , date rin gen samt fate ts utsmyckning och form ? S. T. I<.

Tallrik av fajans fr å n Hö rs lrand , dat e rad 17-11 . K iV[ : 49.066.

152

-~J 153

VI KINGATI DSSPÄNNE

1954

nder 1000-talet förekom i Norden en typ av gjutna m etallspännen, som i fla ck genombruten r eli ef avb ildar ett d jur omslingra t av en orm. Vi se r ett såda nt spänne på bi lden lill h öger. Det är av bron s och har hitta ts sommaren 1954 vid grävn ing för transform a torstation p å Stortorget i Lund . Det avbi ldade ·d juret h ar lejonhuvud och framkropp m ed två ben, medan b akkropp en är utformad som en draks tjä rt, upplöst i ett n ä t av slingor. Runt framben en sl ingrar sig en orm, som bit er djuret i stjärten. Djurets kropp h a r d en fö r nordi sk kons t r.lltsedan fo lkvandringstiden karakteris ti ska dubbla kropp skonturen. U rtypen för spännets djurbild finns i norra England s av uordma nn akulluren p åverk a de kons t under 900-talet. Den ä r ett fyrfotadjur (lejon ) m ed tun ga och sva ns utdra gna till lå nga band , so m slingra r sig om djurets kropp. P å n ordi sk bollen dyk er d etta djur för första gången upp på d en stora runsten , som kun g Harald blå ta nd lä t r esa c:a 980 i Jellin g på J yll and till minn e av sina föräldrar Gorm den gamle och Tyra Danabot. På djuret i J ellin g har d et engelska djurets tun ga och svans bli vit en slinga m ed ege t huvuc:I., en orm . Sålunda utveckla t förekommer d etta djurmotiv under 1000-talet så allmä nt i den nordi ska dekorativa konsten a tt d et fåll ge namn å t en stilriktning: det stora djurets s til. Det under gå r varia tioner framförallt i två avseenden. Dels ombildas djurets bakkropp of ta till en drak stjärt, d els blir det i enligh et m ed nordi sk k onstnärli g anda alltmera stili sera t. Ett tiotal spännen av d en typ d et h är är fråga om ä r funna i Norge, elt mindre a ntal i Sverige, n ågra få i Danmark 0ch ti o i Skåne, varav sju i Lund. Flertalet visar en stili se rin g, som s täller d em i nära samband med vikinga tidskons tens sista utblomning, d en s. k . Urness tilen , under 1000-talets andra Milft. E tt mindretal, däribland d et h ä r avbildad e, visa r en r elativ n a tu ral ism , som inte ä r långt avlägsen från J ellin ged jurets.

R. Bqt 154

Spiin nc av bron s från 1000-lalets tidigare hälft, funn et 195-1 vid grävnin g på Stor to rge t i Lund. Höjd 3,5 cm. KM: 49.32G.

155

TERRASS URNORNA FRÅN STUREFORS

1955

n av Lunds akademis m era b ety d a nd e välgörarinnor und er 1700-talet är grevinnan Christina Piper. Under s ina sista å r bodde hon på Krageholm , elt av de många stora gods hon ägde i Skåne och Mellansverige. Hit hade hon lå tit kalla professo r Eberhard Rosen som läkare. Genom honom lät hon 17 49 underrätta akademiens r ektor och konsistorium om sin avs ikt att till de t just färdiga, av Hårleman ritade orangerihuset som gåva överlämna sitt orangeri på Sturefors. De t var en storartad present, för vars n edforsland e sjövägen till Ystad och därifrån genom sina bönders landsvägsforor till Lund hon sö rjd e. Den 3 jan. 17 50 översände a kad emi en sitt tack till grevinnan i en skrivelse, fylld av ödmjukhet och vördnad. Senare i samma m å nad erkände hon mottagandet därav och uttryckte h elt stilla och anspråkslöst sin glädj e över alt akademien »lill d et bästa ullydt och förklarat: » h ennes välmening m ed gåvan, »bestående allenast i öfwerlämnandet af mitt för detta wid Slurefors i Östergölland samlade Orangeri till Kongl. Acaderniens nöj e, om d et så h ela m å ». Det innehöll bl. a. lager- , pomerans- och apelsinträd, fikon- och mullbärsträd och mycket annat. Konsistoriet var så impon era t av gåvan, att d e t ville till grevinnans betjäning, som sörjt för dess överförande till Lund, b es tå drickspenningar och traktering till 450 dlr smt. Detta kunde man nu inte bestämma utan kanslerns medgivande. Denne, Joh. Gyllenborg, var em ellertid en klok och ekonomi sk h e rre och gav konsistoriet en ordentlig avbasning för ett så lättsinnigt uppså t i akademiens fattiga läge. Vad som ännu minne r om denna gåva är d e sju te rrassurnor av järn, sa nnolikt av Nävekvarn s tillve rkning och från Liden omkring 1700, vilka nu som depos ition från Universite tets botaniska trädgård är uppsl:~illda i Kulturens park. Akademiträdgårdsmästa re Axel Törje, som förmedlat depositionen, har också välvilligt lämnat upp gifterna om urnornas härkom st, vilka framkommit vid hans forskningar i akademiträdgårdens historia. W. [(.

156

T e rrass urna av gju lj ii rn , sannolikt lillvc rk nd vid Ncivck vnrn, sk iinkl å r 17-Hl lill Lunds a k ademis d å nybyggda ora ngeri hu s. Dcpos ilion 1955. KM: 49.674.

157

LEVNADS ÅLDRARNAS GLAS

1956

lasgravyren fi ck sill genombrolt i Böhmen under slutet av 1600-tal et. Böhm iska pokaler och andra h å lglas m ed graverade ornament, emblem och bilder spred s över Europa. Andra glashyttor upptog detta mod. Det s träckte sig över e tt å rhundrade och avlöstes av d et fasettslipade glaset från England och Irla nd. De gamla skickli ga glasgravörerna i Böhmen dog ut ; d eras konst a nlitad es vid 1700-talets slut blolt för initalier och enkla bladornament och därtill fordrades föga skickli gh et. Den napoleon ska tidens stil, empiren , överg ick under 1800talets börja n i d en borgerli ga s til, som brukar kallas bi ederm eier. Under d enna epok börjar å ter smaken för glasgravyrer göra sig gäll ande. Böhmen går även d enna gång i spetsen. Vi finner nu glas, som ännu är fasettslipade, m ed en graverad m edaljong, oftast ett porträtt. Dessa glas frå n 1820-talet visar a lt gravyrkonsten på nylt blommat upp i sitt ga mla h emla nd och alt ski ckli gh eten hos gravörerna stå r p å lika hög nivå som hos föregångarna. En s tor marknad för sina glas hade gravör erna vid d e fliti gt b esökta badorterna, såsom Karlsba d och Warmbnmn, där d e slog upp sina boda r och arbetade på bes tällning. Bilden visar ett utsökt graverat glas från 1820-talet m ed frams tällnin g av levnadså ldrarna. Figurern a ä r fra m s tällda parvis på en trappa , som n år sin höjdpunkt vid femtio å r. Vid trappans början kommer en vagn , so m far till dopet ; vid d ess slut bäres ki sta n till k yrkogården. Glas m ed d etta moliv had e en s tor köp ekrets. Det h ar tidigare kommit till användning i glaskonsten på m ålad e glas, som frå n 1500-talets slut fra ms tälld es i Böhmen och brukar kallas »Lebensalterhump en ». Beställaren av d etta glas har lå tit gravera in sina initi aler »IS » och en bild av h emortens kyrka. S. T. J(.

158

Graverat glas fr å n Böhm cn, 1820-talct. KM: 50.209.

159

REDOGÖRELSE FÖH KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS FÖR SÖDHA SVERIGE VERKSAMHET ÅR 19 55.

LEDAMÖTER, STYHELSE OCH HEVISORER

Högste beskyddare : HANS MAJ:T KONUNG GUSTAV VI Adolf. I-I ederslcdamöter: Direktör Falk Simon , Gö teborg. I-lovintendent John Kroon, Malmö. Direktör Karl vVistrand, Stockholm. Landshövding Johan Nilsson, Kristianstad. Advokat Holf Nordenstedt, Toppeladugård. Ständiga ledamöter på grund av särskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponent I-I. Dunker, Hälsingborg. Direktör Th . vVinborg, Stockholm. Sekreterare Bengt Lanke, Malmö. Kamrer Birger Grambeck, Malmö. Sekreterare I-I. Henriksson, Kristianstad. Konstsmeden Henning Persson, Lund. Kyrkoherde Yngve \i\Terger, Ängelholm. Byggnadschefen Carl Erik I-Iolmberg, Lund. Antalet ständiga ledamöter i övrigt uppgick per den 31 december till 356 och årsbe talande till 23.206.

De sen a re fö rdelad e s ig på följand e siilt: Malm ö . . .. . . . . ... . . . 2. 127 Lund . . .. . . . . . . ..... . 1.798 Hälsingborg . . . . . . . ... 809 285 Kristian stad ... . .. . ... Land skron a . . . .. .. . . . 264 Ys ta d .... . . . . . . .. . . 162 Trelleborg . . .... ... . 184 Ängelholm .. .. .. . . . . 136 112 H öganäs .. .. . . . . . ... Eslöv ... . .. . .. .. . .. 157 Simrisha mn .. . . .. .. . . 54

H ässleh olm . ... . . ... . 118 Sk anör- Falsterbo . . .. 25 Skånes landsb ygd . 4.497 U tan fö r Skå ne : Stockholm . . . .... ... 1.016 Gö tebo rg . .. . .. . . . ... 2.1 56 i öv ri g t . .. . . ..... .. .. 9.097 utrikes . .. . ......... . 8 Ab onnenter . ... .. .. . . 201

Föreningen s årsm ö te hölls d en 7 juni under ord fö randesk ap av styrelsen s ord föra nde, la ndsh övdin g G. A. vVidell, varvid styrelsen b eviljades an sva rsfrih et fö r fö r valtningen å r 1954. Föreningen å tervalde intill år sm ö tet 1958 d e i tur a vgående s ty relseledamötern a direktör Hol ger Craford , gr eve Carl T rolleBonde och m ajor Chri ster vVahlgr en samt till s tyrelsesupplean t fö r sa mm a tid p rofessor Sigfrid Sven sson. Till r ev isorer av 1955 å rs fö r valtning utsåg å rsm ö tet fö renin gens fö rutva rande revisorer dispon enten C.-E. I3 or gens ti erna och kassadirektör en Nils Bäckman m ed f. s ta ti on sinspektoren Åk e Norden skjöld och b ankdirektören David Berglund såsom su p pleanter. Till r ev iso rer av den Fahlbeck sk a kulturfo nden för samm a tid utsåg styrelsen s ina sålunda valda r evisorer . Såsom Kun gl. Maj :ts revisor fun gera r landska mrer Sigurd Dahlrup och såsom s ta den Lunds rev isor b ankkamrer K. E. Lenntorp. Årsm ötet beslöt enhälli gt att å rsavg if ten under å r 1956 skulle utgå m ed 10 kron or . Efter förh andlinga rna samla des d eltagarna vid Bosebo ky rka , dä r invignin g av den n ya klock.sta peln och klock an för rä ttad es av pas tor Gunnar Ansh elm och deras hi s tori a berii LLa des av intendenten . Sty relsen h ar under å ret utgjorts av: landshövdin g G. A. Wi11

16 t

del! , ordförande och Kungl. Maj:ts ombud, m ed landssekreterarc Sune ViTeLterlundh som suppleant, professor Lauritz \Veibull, v. ordförande, riksdagsman Rud. Anderberg, Malmöhus läns landstings ombud, greve Carl Troll e~ Bonde, direklör Holger Crafoord, landstingsman Edvard Hallb erg, Kristianstads läns landstings ombud, hovintendent John Kroon , redaktör Johan Nilsson , fabrikör vValfrid Nordström, direktör Alfred Persson , Lunds stads ombud, folkskolinspektör K. G. Ljunghill, Lunds stads ombud, frih erre fil. dr H. H. von Schwerin , major Christer Wahlgren och kyrkoherde Curt vVallin samt självskriven ledamot intendenten, fil. dr Sven T. Kjellberg, sekreterare. Suppleanter i styrelsen har varit: överläkaren med. dr Gunnar Edström, Lunds stads ombud, konsul Georg Lindström, riksdagsman Emil Ahlkvist, Malmöhus läns landstings ombud, dövstumkonsulent John Ek, Lunds stads ombud, professor Sigfrid Svensson och byggmästare Harry Ka rlsson. Styrelsen har sammanträtt den 23/3, 7/6 och 17/ 11. Det av styrelsen tillsalta arbetsutskottet, bestående av hrr Weibull, ordf., Kjellberg, sekr., Nordström, Persson och Svensson, har sammanträtt den 7/2 , 10/2 , 26/5, 29/9 och 4/ 10. B.

FÖRENINGENS EKONOMI.

Föreningen har mottagit eller erhållit löfte om följande anslag till upprätthållande av s in verksamhet : av staten .. .. .... . ......... . . . . .. .. .. .. ..... . Lunds stad ............ .. .. .. .... ..... . . . Malmöhus läns landsting .. .. .... .. .... .. . . Kristianstads läns lands tin g ... . .... .. .. .. . . Hälsingborgs stad ..... . . ... . ... . . .... ... . Anderslövs kommun .... .... .... .... ... . Billesholms .. .. .. ... ... . . . . .. . . Blenta rps Brunnby Dösjebro Furu lunds Glimåkra 162

79.200: 50.000: 15.000 : 7.500: 1.000: 50: 100: 500: 100: 100: 50: 200: -

av Herrestads kommun I-lä rslövs Hörby Munka-Ljungby Månstorps Oppmanna-Vånga » Osby Hiseberga Hängs Hönneberga Höstånga Skurups Snogeröds Staffanstorps Svalövs Svedala Torns . .... . . .... . ... . .... Vemmenhögs Vollsjö Örkeneds Östra Färs ))

av AB Förenade Superfosfatfabriker för treårsperioden 1956/ 1958 vart å r . . ... . . . Föreningen Skånska Andelsslaklerie r Scan ... . Kockums Mekaniska Verkstads AB för treårsperioden 1956/ 1958 ........ . .... . . . Heymersholms Gamla Industri AB för treårsperioden 1956/ 1958 vart :'.1' r .. .... . . Skånska Cemen taktiebola get för treå rsperioden 1956/ 1958 ............... . Skånska Hypoteksföreningen fö r treårsperioden 1955/ 1957 vart år Svenska Sockerfabriks AB för treårsp erioden 1954/ 1956 vart år Sydsvenska Krafla kti ebolaget för t rcå rspcr iod cn 195G/ 1958 . . . ... ......... .

50 : 100: 100: 100: 100: 50: 50: 50: 100: 200: 75: 50: 200: 100: 200: 100: 100: 100: 100: 50: 300 : -

1.000: 2.000: 3.000: 1.000 : 5.000: 1.500: 3.000: 1.000: -1G3

samt till täckande av utgifterna för Bosebo kyrkas r es taurering av k yrkofullm äkli ge i Barkåkra .. .... .. .................... . . . . Borgeby .... ............ . ................ . Fjelie och Flädie .. ....... . ............... . Genarp .... .... ....... . ..... ............ . Hörby och Lyby . ... . .. .. . . ........ . .. .. . . Karlshamn ........ ... .. ...... . .. . ...... . Kyrkheddinge, Esarp, Bjällerup och St. Råby .. Lo1nn1a . . ........... .... ... .. .. ..... .... . Näsun1 ........................ . ... ... .. . Skabersjö ... ........ .. . .. .... .... ..... . . . Slimminge ......... .... ........... . .. . . . . Stora Köpinge .................... .. .. . .. . Södra Åsum . ... ..... . .. .. . .. . ... .. .. . ... . Sölvesborg ..... ...... . ....... ....... .. . .. .

50: 100: 300: 150: 150: 200: 50: 100: 50: 25: 50: 20:100: 100: -

Genom nådigt beslut av den 16/ 12 har K Maj:t beviljat föreningen ett anslag från lotterimedelsfonden med 35.000 kronor som bidrag till avveckling av skuld för restaurering av föreningens fastigheter i Lund. Medlemsvärvn ingen h a r pågått i sedvanlig omfattning. Den totala medlemssiffran visar en ökning med 497 till 23.577. Årsboken har utgått i 24.000 exemplar, författarna har läm nat sina bidrag kostnadsfritt och Aktiebolaget Åk erlund & Rausing har i likhet m ed tidigare år ställt skyddskartonger för årsbokens förpackning kostna dsfritt till föreningens förfo gande. Skånsk Bildalmanacka 1956 har å tergivit andra serien av litografier ur Thersners »Skånska Utsigter» och utgått i en upplaga av 9.400 exemplar. Den på initiativ av hovintendenten John Kroon utgivna faksimilreproduktionen av F. de Wit's karta över Skåneland har fortfarande rönt efterfrågan och behållningen har ökat med kr. 1.532: 64 till kr. 31.491: 87. Förenin gens försäkringar representera ett värde av kr. 164

5.503.800: - . Under året har försäkringen av den nyreparerade Möllegården på Östarp ökats med kr. 34.000: - . Redogörelse för försäkringarna återfinnes i styrelseberättelsen för år 1953 och är tryckt i årsboken 1954. Samlingarnas värde har ökats med kr. 7.475: 25, därav genom gåvor med kr. 3.146: 50.

UTDRAG UH KUL TUBENS HÄKENSKAPEH. FÖR ÅH 1955.

Tabld över utgifter och ink oms t er. Utgifter: Löner, p ensioner och expe nsmedel . ... ... .. .. .......... . . . Fas.tighetsutgiflcI" . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43.274: 25 Belysning, vatten, värme och renhå llning . . . . . . . . 31.199: 90

189.502: 58

Resor, frakter, porto och telefon . ................... . . . .. . Reklam, annonser och skrivmateria l ..................... . Skatter, riks- och brandförsäkringar ...... . .......... . ... . Trädgård ens nnderhåll .... . .. ... ....... .. .............. . . U ts tälln in gar och attrakt ioner ..... .. ................... . . Utgifter för kons erve ringsanstalten ... . ........ .. ......... . Östarp ... ............ . . . .. . ...... . .......... . fotografering . .............................. . 1954 års årsboks färdigstiillande (res tlik vid) och d is tri bu tion . ..................... . .... .. .... . 1955 års årsboks till vcrkn in gskos tn ad {beräknad bokförd kostnad) ........................... . mccltcmsvärvning, registrering av m edl emsstocken och inkassering av förutvarande m edl emmars avgifter: portokostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33.492: 89 trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.032: 28 provisioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.467: 95 övriga kostnad er ............... . 2.803: 62

2.873: 85 3.469: 72 8.345: 01 865: 69 602: 11 1.704: 16 29.022: 49 5.823: 98

57.796: 74

Diverse utgifter .. . ... .... ... .. .................. ..... .. . . H.änteutgifter ..... . ........... . . ............ ..... ....... . Nedskrivning av invent ar ier .. . ... . ...... . ... . .. ...... . . . . Kapitalkonto ..... ... ..... .. ... .. ......... . .. . . . ......... .

3.419: 25 8.535: 57 3.700: 33 10.179: 37

Summa kronor

467.104: 40

74.474: 15

16.789 : 40 50.000: -

165

Inkomst er : Inträdesavgift er Med lemsavgifter och abonnemang å årsbo ken. . .. Därutöver erlagda frivilliga avgifter . . . . . . . . . . .

31.883 : 30 165.039: 8.433: 50

173.472: 50

Hyror, naturaförmån er och arrende för kaferörelsen . . . .... . Inkomster från Ös tarp ............. . .. . .. .............. . av annonser i samt försäljning av å rsbo k en ..... . Kontaµta gåvor ..... . .. .. ........ ... ................. . .. . Ne lloin komst av Skånsk bi ld a lmanacka ....... . .. .. .... .. . . Hänteinkomster ......................... . .............. . . Nettoinkomst av trycksak er ............ . ............ .. .. . Viirdet av skänkta föremå l till samlin garna ........ .... . . . . bibli otek och ark iv . . .. .... . Bidrag till rör elsen från Kultur ens donationsfondeT ... . .. . .

7.860: 30.382: 45 9.660: 3-1 50: 8.119: 91 1.270: 47 1.045: 17 3.146: 50 370: 75 14.568: 01

Arsanslag: fråll! Staten Lunds s tad andra kommun er .............. .... ... . . . . . Malmöhu s läns landsting ........... . . . ... . Kristianstads hins landsting . . . . . . . . . . . . . . . .

79.200: 50.000: 3.575: 15.000: 7.500: -

Anslag fr å n lolt erim edelsfond en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kronor

155.275: 30.000 : ·467.104: 40

Balansräkning. Tillgångar :

31 / 12 I g54

31 / 12 19;,5

Fas ti gheter i Lund och Ös larp ... ..... ... . Samlingarna ....... . ... .. ....... .. ....... . Bibliotek och arkiv .. .. ............ . ... . .. . Inventari er . .......... ....... . . . ... . ... . .. . Varor (tex tili er) .. .... ...... ...... . .. .. . . . Fo rdringar .. ... ... ...... .... . . ........... . Obli ga tioner, förlagsbevis och akt ier tillh öriga donationsfond erna .......... .. . ........ . Lån till Fas ti ghe tsför. Hjorten u. p. a. . . ... . Kassa, bank och pos tgiro . .. . ........ . .... . Puh!. »Skånsk t 1800-tal i bild • ............ . .

753.000: 1.901.207: 39 39.207: 06 1: -3.520 : 7.896: 41

Summa kronor

2.965.319: 08

2.988.007: 69

203.817: 5-1 83.816: 39

169.931: 41 112.676: 82

53.559: 77 29.000: 177.0H: 90 882:55

753.000: 1.908.682: 6-1 40.505: 28 1: 3.520: 10.280: 80 55.096: 29.000: 186.803: 1.117:

99 43 55

Skulder: Lånesk uld er Diverse sk uld er . ... .. .. .. . . .. .... ..... . . .. .

166

Innehåll en prel im inärskall å anställdas löner 6.922: Anslag för utgivand e av arbe te om skånsk tex tilkonst samt från Gustaf Nilssons s terbhus för senare inrättande av butik .. . .. . . . 4.000: Kulturens 1600-talskarta . .. ............... . 29.959: 83 Gåva för bes tri dande av kostnader för den s. k. Lundamode llen .............. .. ........ . . 10.627 : 18 Pub!. >Skånska Utsig ter> av U. Thersner ... . Dona tionsfondernas sammanlagda kap i talb ehållning . ............... ..... . . ....... . . 232.788: 89 Jubi leumsbyggnad en (insamlade medel) .... . Kapi tal ........... .. ... . ...... .. ... . ... . . . 2.393.387: 25 Summa kronor

2.965.3 19: 08

8.558 : -

4.000: 31.491: 87 11.036: 61 7: 2-16.506: 92 232:44 2.403.566: 62 2.988.007: 69

Fondernas kapitalb e hållning. F ö re ningen äg e r :1 v fond e rna dispon ent:

Iclu? di s p o nib e l d e l nv fonde rna: 31 / 12 195 4:

31 / 12 1955:

Thomanderska fonden 4.667: 42 Anna Ka rlins premiefond . . . . . . ... . 625:99 9.785: 05 Ole Olsens Keramiske Legat . ...... . 1.732: 82 Bea the och Sven Be ngtssons fond . . 1.482:99 Bosebo k yrkokassa . . .... .. . .. .... . 1.577: 03 Skånska Brands fond ... . ... . .... . . 1.348: 68 Kulturhi s to ri ska l\~useets Jubelfond . . Skånebokens fond ... . .... . ...... . 19.5 71:14 Ingeborg Ho leks fond .. ........... . 513 : 06 Kullurens Nybyggnadsfoncl . .. _ .. . . 4.202: 53 1.390: 82 Anna Lithströms fond ... .. .. ... ... . Bror \ V . Olofsons fo nd .. ......... . 1.765: 02 8.101: 7! Enski ld a anslag från bolag m. fl .. . . . S tiindiga medlemma rs fond ..... . . . 11.885: 51

31/ 12 I 955 :

10.476 : 14 1.186: 11 32.399: 80 21.913: 25

10.554: 12 1.192: 68 32.854: 5..l 22.031: 33

10.784: 9.601: 44.868: 5.520:

96 46 94 10

10.830: 78 9.640 : 97 45 .092: 55 7. 102: 39

10.417:48 27.987: OG

10.462: 75 28.095 : 01

175.185: 30

177.857: 12

Ef ter tillägg av d e m edel föreningen enligt ovan äger disponera

68.649: 80

Summa kronor

68.649: 80

ut gör fond ernas sammanlagda kapitalbehållning p er UPPGIFT PER

/1,

/ 12

1955

246.506: 02

1955 ANGAENDE FONDTILLG ANGAR AS ART Ung e fä rl ig m:irl\ n:td skur s vid 1955 :"trs s lut:

nom. Kr. 20.000: 15.000: -

Mo-Domsjö 4 % fö rl agsbev is 1945 ........ .. . . ......... . Svenska s tatens 3 % obl. av 15/12 1946 . .. ........... .. .

Ilo li fö rt till :

20.000: -

14.900: 62

167

L. M. Ericssons 4 1 / 2 % förlagsbevis 1944 .... . ... ... . 100 st. a ktier i Svenska Sock erf. AB :\ Kr. 60: 20 > > 76 : 50 > Skancl. Banken AB » > 108 : 37 56 > 11 > > 139 : 74

nom. Kr. 5.000: -

92 % 75: 75: 173 : 173: -

5.000: 6.000 : 1.530: 6.069 : 15 1.537:22

Summa kronor Härtill komm er : Thomanderska fond ens fordran hos Fastighetsförening en Hjort en u . p . a. mot säkerh et av inteckning ......... . . . Innestående å motbö cker m ed Sparbanken i Lund .. .... . . Bosebo kyrkokassas fordran för k yrkans uthyrning m. m. Till för eningen lämnat tillfälligt lån från fond erna för rörelsen . .. . .. ... . .. .. .. .. . . . ....... .. ...... .. . .. . . .

55.096 : 99

Lund i februari 1956.

Summa kronor Sv en Tomborg.

4.000: 173.234: 93 275: 13.900: 246.506 : 92

C. PERSONAL OCH VERKSAMHET. Intendent: fil. dr Sven T. Kjellberg Antikvarier: fil. dr Vlilliam Karlson fil. dr Ragnar Blomqvist Amanuens: fil. lie. Carl Gustaf Lekholm (t. o. m. 30/ 6 samt därefter fil. kand. Bengt-Arne Person, ordinarie 17/ 11) Konservator och för estånfröken Märta Lindström dare för textilavdelningen: herr Eric Hanson Konservator : herr \Vilhelm Jönsson Hustmästare : f. bankdirektören Sven Tornborg Skattmästare : överste Sven Forsberg Ombudsman : fru Astrid Sörensson Kanslibiträde: Utom den fasta personalen har såsom tidigaTe va rit anställda en snickare, en gårdskarl och ett par man till handräckningsarbeten vid byggnadernas reparation, en biljettkassörska, två städfruar och ett antal söndagsvakter samt ett biträde på textilavdelningen. Nattvaktstjänsten har varit uppdragen åt Malmö Nattvakts Garantiaktiebolag. Såsom ark ivarb etare har överste Konstantin Kanep under året varit anställd vid museets bibliotek. 168

Invid Bosebo kyrka har uppförts en klockstapel, som invigdes vid årsmötet. Virket till denna är en gåva av ett par av museets goda vänner. Därmed har ett gammalt önskemål för verkligats. I klockstapeln upphängdes en för Vallkärra kyrka år 1621 gjuten klocka, som försetts med elektriskt ringverk. Klockstapeln är helt ny, uppförd i den för Småland sedvanliga bockstolskonstruktionen, men är ej någon kopia. Underhållsarbetena på de kulturhistoriska byggnaderna har under året fortsatts, varvid de tidigare igångsatta omläggningarna av torvtaken avslutats. Fynden av äldre byggnadsfragment från Lund har uppordnats. En omfattande nyordning av museets magasinerade föremål har påbörjats. Tyvärr måste härvid anmärkas att magasinsutrymmena är otillräckliga, i stor utsträckning otjänliga och brandfarliga. Tillfälliga utställningar har under året anordnats av museets material med Sydsvenskt folkligt måleri och Peruansk keramik, av föreningen Graphica med Ung grafisk konst samt av Internationella konstkongressen CIA med teckningar från skolor i England, Australien och Sydamerika. Demonstration har som vanligt hållits för gruppbesökare, bland vilka märkes: Internationella studentkursen, Sveriges Linodlareförenfog, Nevrologkongressen, Rönnebergs härads kvinnoförening, Sveriges Värme- och sanitetsförening, Svenska Färghandlareföreningen och Lunds Husmodersförening, den sistnämnda med tre kvällsvisningar lagda som en studiecirkelInirs. Bosebo kyrka har varit flitigt använd. Under sommaren har hållits 11 turistgudstjänster. 5 studentgudstjänster har varit förlagda hit och dessutom har 11 olika föreningar hållit gudstjänster och högtidssammankomster i Bosebo. Såsom bröllopskyrka har den använts 13 gånger. 4 konserter har hållits under året. Viola da gamba-mästaren Aug. Wenzinger höll sålunda en konsert med Olle Nilsson vid orgeln, 6 musiker från Helsingör spelade gamla mästare. Arbetarinstitutet hade en musikdemonstration och dessutom förekom en musikafton med Märla Palm, sopran, Assar Engström, bas, Lennart Eck, violin, och Bengt Andreas, orgel. 169

Realkatalogiseringen av samlingarna har fortsatt med b eskrivning och fotografering i vanlig omfattning av nyförvärv samt kompletteringar. I detta sammanhang bör omnämnas de hjälpr eg ister av olika slag, som varit under arbete i flera år och nu närmar sig sin avslutning: huvudkartoteket omfattande samtliga museets registrerade föremål ordnade efter e tt kulturhistoriskt system, som underlättar för forskare att finna vad museet äger av en speciell föremålsgrupp; mästarek art o te k e t, i vilket de silversmeder, tenngjutare, kopparoch mässingslagare, urmakare och vapensmeder är upptagna, som har signerade arbeten i museet ; donatorskartoteket, som omfattar museets många donatorer genom åren samt deras gåvor, uppsatskartoteket, i vilket artiklar registrerats ur musee ts tidskrifts- och årsboksbibliotek samt ordnats efter musee ts kulturhistoriska system; arkivkartoteket med realoch nominalkataloger över musee ts arkiv; bi b 1i o te k skar t ot e k e t med r eal- och nomina lkataloger över beståndet i biblioteket ; porträttkartoteket över mus ee ts porträtt av olika slag. Till dessa sluter sig en d el smärre specialregister såsom kartoteket över skråsamlingen, de t Ehrensvärdska arkivet och den \Vachtmeisterska boksamlingen. Genom d essa instrument och r eg ister över fotografiska n ega tiv h a r arbetet i hög grad underlättats för den tjänst museet ger allmänheten vid d e allt jämt ökade r å dfrågningarna ,. och samlingarna blivit lättare tillgängliga för studier. Bea rbetningen av under åre t och tidigare gjorda lundafynd har fortgått. Lundaarkivet har tillförts ett antal originaluppmätningar från årets fältundersökningar och c:a 350 fotografier och negativ. Tack vare anslag från Human istiska fonden har en systematisk bearb etning av tidigare gjorda grävningsfynd kunnat p å börjas. Såsom m edhjälpare i de tta arbete har ans tällts h err Fred. R. Allik. De lundahisloriska undersökningarna har omfallat övervakning av grund- och lednin gsgrävningar samt uppmätning och fotografering av utdömda byggnader. Givande undersökningar har kunnat utföras i samband med stadens grävning för kulvert i Kungsgatan , över Kraftstorg och i Sandgatan. Därvid har 170

kunnat kons tateras, alt torgets m edeltida bodbebyggelse nått ett gott stycke upp i Kungsgatan, det exakta läget för murarna kring den forna Krafts kyrkogård har kunna t fastställas och grunderna till två medeltida tegelbyggnader i d en gamla kapitelgård, som efter reformationen bl ev biskopsresidens delvis kla rläggas. Grundgrävn ingen för tillbyggnad vid lasarettets reumati ska avdeln in g har b erört norra delen av Allhelgonaklostrets område och bragt i dagen dels några gravk istor av kalk.stenshälla r och dels en senmedeltida timrad brunn. I samband m ed d en under året igån gsa tta r estaurerin gen av d en medeltida delen av Stäket, utföres ännu ej avslutade undersökningar och uppmätningar av byggnaden. D.

SAMLI 1GAH, BIBLIOTEK OCH ARKIV.

Samlingarna har ökats m ed 571 nummer, varav 467 genom gåvo r, 1 genom d eposition och 103 genom köp. Accessionen omfattar n:ris 49.555- 50.125 . Allmogeavdelningen. Bland förvärven märkes två byahorn av jä rn, d et ena daterat 1811, och en ringstav för »byahören », samtliga frå n Baldringe i Herrestads hd ; en snidad och målad räfsa , tillverkad av en »räfseman » i Borri e, samma hd. Till dräktsamlingen har förvärvats en kvinnodräkt bestående av livkjol, spedetröja och sidenliv samt en mansdräkt: byxor, tröja , väst, filthatt , b åda från Bara hd ; dopdräkt och mössa från 1800-talets början m ed äldre besä ttningar, från Dalby, Torna hd. Främst bland textilförvärven står en mer än 8 m eter lång duka gångsdrätt av vitt lärft m ed d e traditionella mönstren i mörkblå tt, grönt och rött, ett par röllakanstäcken m ed inskrift er och årtal 1823 och 1858 samt en bänklängd m ed broderi på svart ylle samt årtalet 1848, samtliga väl b evarade och från sa mma fam ilj i V. Vram. Högr e ståndsavdelningen. Även här domin erar driiktoch t ex tilförvärven. Förutom ett stort a ntal damdräkter från 1700- och 1800-talen , en kasack av grönt blommerat siden från 1700-talets milt och en mandarinrock från Kina, 1700-talet, märkes civila och militära uniformer: 2 st. b ergsmansjackor 171

från Schlesien, ett par betjäntrockar av mörkblått kläde från Åkerslunds gård, Uppåkra, 1800-talets senare del, jägmästareuniform, parad m/ä 1910, syrtut och mössa, halvparad 1910, för maskiningenjör vid SJ samt kuskhatt och björnskinnsmössa från Skarhult. Två stickade sängtäcken av siden, 1700talet, flossamatta med inskriften RIBBING 1895, tillhörande den stora samling av minnesföremål, som museet mottagit efter profess9r Seved Ribbing. Särskilt märkligt är ett utsökt vitbroderi från tiden omkr. 1600 med framställningar av Evas skapelse, Syndafallet och Utdrivandet ur paradiset, inkomponerade i bladornament med fåglar, lejon och enhörning. I de allmänna kons th an tv e rk s samlingarna lägger man märke till en del silverföremål, såsom bordställ tillverkat av Adolf Sjöbeck i Lund 1829, en bordsuppsats av silver, bröllopsgåva 1882 till Philip Stjärnswärd och Henriette de Man~, bestick med kniv, gaffel och sked i samtida läderetui, Augsburg omkr. 1700, ett par värmefat av engelsk pläter, omkr. 1800, samt ett par bröstspännen till allmogedräkt, det ena tillverkat av Hans Ifvarsson Lunthin (1747-1777), det andra av Sven M. Ramberg 1828, båda lundaguldsmeder. Genom donation av direktören Ivan Traugott, Stockholm, har museet tillförts en samling glas; bland dem bägare med jaktscener i diamantristning, 1682, troligen Nlirnberg, supkopp från Skånska glasbruket med inskriften Bruna ögons skåhl, 1700-talet, pokal från Warmbrunn med diamant- och facettslipningar och prospektbilder, 1800-talets början, samt kopp och fat av mjölkglas med målning i emaljfärger, Nlirnberg, 1700-talet. Därutöver en samling av 11 nummer romerska glas samt ett s. k. månadsglas, Aprilis, med gravyr. - Till de keramiska samlingarna har bl. a. kommit en kaffeservis med bricka av porslin tillverkad vid Yldiz-kiosken och gåva 1905 från Abdul Hamid Il till svenska sändebudet friherre Charles Emil Ramel. - Bland metallföremålen återfinnes 6 st. trädgårdsurnor av järn från Nävekvarns bruk, förärade 1751 av grevinnan Christina Piper till akademiträdgården i Lund, elt par väggljusplåtar av mässing förfärdigade av Sven Bengtsson såsom gåva åt domkyrko172

restauratorn Helgo Zettervall vid dennes och hans makas silverbröllop 1886, en av Bernhard Beskow etsad stålsköld, gåva 1896 av Göteborgs Nation i Lund till professor Seved R ibbing. Hantverkssamling a rnas största förvärv är skomakareverkstaden från St. Gråbrödersgatan 15, Lund, m ed full inredning, verktyg, arkival ier och ortopediska läster. Därutöver kan nämnas sm idesverktyg från Hyltarps smedja, Skabersjö, Lunds skräddareämbetes sparbössa av mässing från 1700-talet, målning föreställande arbetet i en tunnbindareverkstad av E . Gullberg, gjutform av skiffer till knappar, utställningsmonter för frack och prästkaftan gjord för skräddare 0 . N. Olin till utställningen i Lund 1907. De lundaarkeologiska saml in garna har ökats m ed ett antal jordfynd, de flesta av sedvanligt slag. Anmärkningsvärda är ett par 1000-talsmynt, det ena präglat i London under kung Ethelred, död 1016, det andra ett lundamynt från konung Sven Estridssons tid 1047- 1075, båda funna i Kungsgatan, samt en gravsten för KAREN ELIAEDAATER, hustru till tingsskrivaren i Lund HANS LA VRS0N och död 1655 vid 34 års ålder, an träffad på den forna Krafts kyrkogå rd. Bland föremål från Lund i övrigt bör omnämnas en tuschteckning m ed motiv från Grynmalarega tan av Jöns Mårtensson , 1912, och oljemålning från St. Gråbrödersgatan före 1916 av E. Regner. Härtill bör läggas den förut omnämnda minnesgåvan av föremål som tillhört professor Seved Ribbing, däribland den doktorshatt, som Ribbing erhöll såsom hedersdoktor vid Glas gows universitet, samt föremål som tillhört Wilhelm Theodor H edemann-Gade, känd som cykelpionjär i staden - kuriöst är ett cykelspö, som användes alt driva bort hundarna under cykelpromenad. I övrigt har samlin gen 1 e ks a k er berikats med tennsoldater och dockor med tillbehör samt ett antal spel, såsom »spinnkäring », »påvelegen », »Sinclairs bojor» , mikadosp el, påvespel m. m. Till läkekonsten kommer ådersnäppare av mässing i fordra] från 1833, injektionsspruta från 1895 och ellakors.

173

Museets arkiv och bibliot e k har en del anmärkningstillskolt, såsom Ola Oredssons i Grön hult , Villands Vånga , antecknings- och räkenskapsböcker, biografiska a nteckningar av skomakaremi:is tare P. Olsson i Lund och dennes dotter, div. handlingar rörande snickaren Måns Larsson Lundborg, 2 st. inklistringsalbum med teckningar, akvareller och grafiska blad från 1800-talets förra h ä lft, vilka tillhört friherrinnan Au gus ta Ram el f. Dardel. Bland böckerna: Moeurs e t usages des Ture ... 1-2, Paris 1767, med kopparstick akvarellerade av Claes Julius Ekeblad på Stola 1799, pärmar av mönstrat kinesiskt siden, 1700-talet, en volym Aftonbladet 1833 i marmorerat pappband. Biblioteket har ökats med 200 nummer, därav 11 4 genom byte och 86 genom gåva. Access ionen omfallar n:r is 10.30710.566. v~irda

DONATORER UNDER AR 1955. Förteckn ing över dem , som skänkt föremål till musee t, biblioteket och arkivet - där ej a nnorlunda angives är h emorten Lund. Professor Gunnar Ahlgren, Akademiska Fören in gen , h err Albin Andersson, köpman H elge Andersson, h err Johan Andersson, Borrie, fru Karla Andersson, Malmö, In- och utlä ndska Auktionshus, herr Ernst Ben gtsson , Malmö, kapten o. friherrinnan H enrik-\Valter Berg von Linde, Axhult, landssekreterare Harald Bergelin, Malmö, silversmed A. B. Bergengrens sterbhus , jägmästare F. F. Bergman, Höör, h err Malte Björk, Visseltofta, frk Ruth Blennow, Malmö, barnmorska Carin Book, A. B. Borgs Söners fabriker, di sponent Carl-Eric Borgenstierna, bankdirektör G. Brattström , Byahorne ts redaktion , Malmö, fru Inga Carlson, Malmö, ingenjör Stig Derantz , Malmö, h a ndelslärare Torsten Dilot, fru E. Dreierström, Växjö , grovarbetare Erik Ekdahl, fru Marie-Louise E lli ot, lantbr. Martin Eriksson, Gyll ebo, kons ervator Hans Erlandsson, köpman A. E. Fr. Forsslund, fil. dr Gunnar Freudenthal, frk Maj Gerel l, Malmö, Generalstabens litografiska anstalt, Stockholm , kommini ster Karl 174

Gösta Gilstring, Linköping, konservator Anders Grän s s terbhus , köpman Sven Gulin, Göteborg, kons lniir E . Gullb erg, Gustafsbergs fabriker, Gu s tafsberg, amanuens H . D. Hallbäck, Göteborg, fru Cyssie Hammar , Göteborg, k on servator Eric Hunson , Malmö, pastor em eritus Eric Hansson, Stockholm, frk In grid Hansson , Malmö, h err And ers H edberg, Bredbyn , r eg istrator Bror Hedemann-Gades sterbhus, Hedlunds sterbhus, Veberöd, Leol. dr Bengt H ellekant, Alin gsås, dr H esse, H agen, sn ickaremästare Otto Hoffer , Norrviddinge, intendent Manne Hofren , Kalmar, f. d. överläkare Nicolai Holm, Köpenhamn, fru Anna Holmberg, Åkarp, h err Hugo Holmgren, direktör Ragnar Homm erberg, institutionsvaktmästare G. Hultzen, frk Agnes Högdahl, Åmål, A. B. Iföverken , Bromölla, folkskollärare Edvard J epsson, skomakaremästare Gustaf Johannesson , s tud. Lar s Johansson, frk Alma Johnsson, kyrkovä rd Anders .Jönsson , V. Vram, frk Hanna Jönssons sterbhus , Hälsingborg, ant ikvarie ·w miam Karlson, fru Greta Kjellberg, intendent Sven T. Kjellberg, sparbankskassör Knut af Klinteberg, »Klocknyheters » redaktion , Malmö, frk Olga Korfitzens sterbhus, smedmästare Alfred Larsson, Skabersjö, fru Ester Larsson, folk.skollärare A. Lauren, Skytts Vemmerlöv, intendent C. G. Lekholm , Bjärred , Lengerfz ' antikvariat, fru Margot LetLius , ryttmästare o. fru Erik Lindahl, Margretetorp , professor Claes Lindskogs sterbhus, Malmö, h err Lenn art Lindskoug, Malmö, t ex tilkonserva tor Märta Lindström, h err Emil Timoteus Lundborg, skomakaremästare Adolf Lundqvist, Lunds Universitets bibliotek , typograf J. F. Löfgren , grevinnan Louise Löwen, Sextorp, m ed. dr Karl Maltisson , Malmö, In- och utländska Museer, byggmästare Fritz Ni lsson, Malmö, Firma Gustaf Nilssons sterbhus, fru Ulla Norrman, Lomma, konstnär Gus taf Ohrup, Lund, Okänd, frk Magda Olin, glasmästaregesäll Gustaf Olsen , m ålaremäs tare Axel Fr. Olsson, syster E lida Olsson , frk Emmy Olsson, fil. dr Uno Otterstedt, Stockholm, frk Agnes Palm , amanuens Ben g tArne P erson , Malmö, fru Ben gta Persson, Bodarp, h emmansägare Folke P ersson, Stock amöll an, lantbr. Fritjof Persson, Jonstorp , arbetsförman Nils P ersson , frk Th eod ora P ersson , Höör, fru H enny Pe ttersson , Höör, fru L isa Prytz, Rejmers-

175

holms Gamla Industri Aktiebolag, Hälsingborg, frk EsLrid Ribbin gs sterbhus, fru Ragnhild Robbert, fru Ester Rydes s terbhus, Landskrona, fru Anne-Marie Schmidt, frk Vilma Schuwert, Uppsala, friherre H. H. von Schwerin, Skarhult, fru Berit Sjöberg, smedmästare Ernst Sjögren, Baldringe, arkivarie Ture Sjögren, bagarmästare Uno Sjögren, Skandinaviska Bankens Aktiebolag, Skånes Smedmästareförbund, hovstallmästare H. Stjernsvärd, Sveriges Skollärareförbund, Stockholm, frk Ingeborg Sörensson, fru Til i Tamm, A. B. Textilmaskiner , Norrköping, I. Thord-Gray, Greenwich, Conn, U. S. A., fotograf Ulf Thordeman, fru Maja Thorlin, Malmö, herr Adolf Thulin, Malmö, Torna, Bara och Harjagers Härads Sparbank, direktör Ivan Traugott, Stockholm, maskiningenjör Carl-Edvard Uddenberg, Malmö, frk Lizzi 'Vaern, Göteborg, fru Vera vVawrinsky, Stockholm, professor Lauritz Weibull, frk Lou isa vVeibulls sterbhus, frk Gertrud vVeinhold, Berlin-Nikolassee, skräddare. mästare Axel Wellin, komminister Olof vVennblad, Höganäs, fru Elsa vVesterström, fru Anni Widergren, herr Osborne Whitehorn, Åkarp, fru Greta vVulff, arkitekt Folke Zettervalls sterbhus, Stockholm, A. B. Åkerlund & Rausing, Lund, h err E. Åkesson, Ramdala, teol. dr Mats Åmark, Uppsala. E.

BESÖK. Av de 46.677 besökarna har 2.243 studenter och 8.502 skolungdomar varit avgiftsfria samt besökande med n edsa tt avgift varit 11.336. Månad

J a nuari .... ...... .. Februari . .. . . .. . ... Mars .. ..... .. .. ... April .... . . .. . .... . Maj . ... . . . . ........ Juni ....... .. ... . .. Juli ....... . ...... .. Augusti ............ September ........ .. Oktober . .......... . November .... . .. ... December .. .... . . ..

176

Antul fritl b esökand e

Antal intriirl cs-

Su1111na intrii-

bc tnlanclc

dcsnvgiftcr

Antal mccllc m s hesö k

620 685 1.464 1.421 2.787 2.452 1.102 2.374 2.346 1.430 1.712 745

798 1.161 891 1.345 4.124 4.944 5.322 3.962 2.675 1.055 968 294

936:30 604: 05 1.063 : 50 2.034: 50 3.914: 30 4.492: 85 7.320 : 95 5.453: 3.486: 35 1.570 : 60 559:95 446: 95

180 81 163 177 239 255 399 296 20! 151 106 57

19.138

27.539

31.883: 30

2.308

ÖSTARP. Omfattande iståndsättningsarbeten h a r vidtagits vid Möllegården, som i samband med tillträdandet av ny arrendator försetts med silo och gödselbrunn. P a rtier av gamlegårdens halmtak har omlagts. Gamlegården har hållits öppen för besökare under majseptember. Antalet besökare utgjorde 6.864, varav 953 fria och 1.752 med nedsatt avgift. Entreinkomsterna var kr. 4.645: 90. G.

TEXTILA VDELNINGEN. Verksamheten har bedrivits i sedvanlig utsträckning med vård och konservering av samlingarna samt katalogisering och fotografering av nyförvärv. Realkatalogiseringen har huvudsakligen omfattat hattar och leksaker. - Museet deltog med en stor kollektion skodon i den av Gyllene Gripen anordnade skoutställningen i Luleå. ROLF NORDENSTEDTS STIFTELSE. Förvaltningen av stiftelsens medel, som omhänderhas av Skandinaviska Bankens notariatavdelning, Malmö, har skett under överinseende av Donator. Lund den 16 mars 1956. STYRELSEN H.

R evis ions ber ii t te Is e. Undertecknade, utsedd a alt granska Kullurhistoriska föreningens för södra Sverige räkenskap er och förvaltning för år 1955, få efter fullgjort uppdrag avgiva följande beräll else. Styrelsens protokoll samt för eningens räk enskap er och övriga handlingar b eröra nd e rev·isionen ha av oss genomgåtts utan anledning till erinran . Banktillgodohavand ena och förefintliga värdehandlingar hava inventerats utan anmärkning. J{ass a n har av oss uppräkn a ts och befunnits riktig. Försäkringarna av föreningens byggnad er och samlingar synas oss vara tillfr edss täll and e. Särskild ut sedd siffergranskare har över sin verksamhet avgivit egen b erätt els e. Då någon anledning till anmärkning icke förefunni ts, tillstyrk a vi att ansvarsfrihet bevHjas styrelsen för den tid r ev isione n omfattat. Lund den 5 april 1956.

Carl-E . Borgcnslierna

N . Bäckman

D. Berglund

Utsedda n,· l\ullu1·histo1·iskn föreningen

S . Dahlru p

J(. E. Lenntorp

U tsedd nv Kungl. Mnj:t

Utsed d nv Stndsfullmiiktigc i Lund

177

SAMM ANDH AG

AV STIFTE LSEN KULT UR FON DEN S RÄKENS KAPER FÖR ÅR 1955.

J n gå c n cl e b a I a n s: Lun ds s ta ds 3 % obl. av å r 1940 ..... . . . ... . Stockh olm s stads 3 % obl. av å r 1940 ... . . . Ko nunga rik et Sveri ges Stadsh ypo lek skassas 3 1 / 2 % obl. a v å r 1950 . . . . ..... . .... . . Gö teb or gs s ta ds 3 1 / 2 % obl. av å r 195 1 ..... . Innes tåend e i Ska nd. Bank en ... . ......... . Innes tåend e i Spa rban ken i L un d . . . . .. . . . .

121.000 : 5.000 : 1.393 : 8n 3.330 : 86

Upplupn a ej fö rfa llna riinlo r .. . .......... .

1.779: 58

139.504: 33

Ink o m s t e r : Lunds stad s obl. Stockh olms s ta ds obl. ...... . . .. . . Sv. Sla d sh ypo lekskassas obl. ..... . Gö tebo rgs s tads obl. Ska nd . Ban ken A/B Spa rba nken i Lund

75: 120 : 4.235: 175: 110 : 55 51:4n

4.767: 04

J(rono r

146. 135: 45

Rä nta å • • • » »

3.000 : 4.000 : -

Upplupna ej förfa lln a ränt o r

1.864: 08

U l g i f l e r: Upplu pn a ej in be talda rä nto r J.; ullurhi s lori sk a Fö r enin ge n . .. .. . . . . . . .. . . Fö rva lta r ca r vocle .. . .. .. ..... . . . .. .. .. . .. .

1. 779: 58 4.337: !)7 190 : 68

4.528: 65

U t gåe n de ba l a n s: Lunds stads 3 % obl. av år 19-lO .. . .. . .... . S tockh olms stads 3 % obl. av å r 1940 ..... . Ko nun ga rik et Sve ri ges Stad sh ypo tekskass a s 3 1 / 2 % obl. av å r 1950 . . ........... . . . Gö teb or gs sta ds 3 1/ 2 % obl. a v år 195 1 Svensk a Sta ten s 4 '/2 % obl. av å r 1955 .. . . . Innes tåe nd e i Spa r ba nk en i Lund . . ...... . . Innes tåe nde i Ska nd . Ban k en A/B ......... . Upplupn a ej fö rfallna r ä nt o r . ............ .

2.000 : 4.000 : 121.000 : 5.000: 3.000: 677 : 35 2.285: 79 1.864: 08

139.82 7: 2'.l

Kr on o r

146.1 35 : 45

Fö r Sti ftelse n Kulturfo nd en å D rä tselk a mm a r ens viig na r :

Han s ln ge m an so n

!G. Paulsso n

Fö res tåe nde r ä kenska per gran sk ade oc h godkänd a: Fö r S tadsr ev isio nen : Gös ta Stå/il

178

Fö r Kulturhi sto ri ska Fö r enin gen : Ca rl- E . Borgen sliern a N . Bäckman

INNEHÅLL Förord

............................ ....................

1882 - 1957. Jubileumskavalkad med ett föremål från vart och e tt av de gångna åren . Bidrag av Ragnar Blomqvist (R. Bqt), William Karlson (W. K.), Sven T. Kjellberg (S. T. K), Märta Lindström (M. L-m) och Bengt-Arne Person (B. A. P.) ?. Fotografier av Bertil Centerwall och Gösta Hultzen. Omslag och teckninga r av Sven T. Kjellberg och Märta Lindström . . . . .

Hedogörelse för Kulturhistoriska föreningens för södra Sverige verksamhet år 1955 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

160

Årsbokens Donatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

180

Bilaga: karta m ed 10 st. »Ordspråksmii.rken » - brevmärken utgivna till förmån för Kulturens jubileum sbyggnad.

IlO l{EN ÄR REDIGERAD AV SVEN T . J{JELLBERG THYCWI' AV HAl\AN OHLSSONS BOKTRYCl{ERI I LUND l!J57

p,\ PAPPEH FRÅN FINilHUirnN OCH MED 1\1.ICHEE R FHÅN MALMÖ GHAFISl\A ANSTALT UPPLAGAN ÄH 26.500 EXEMPLAR

ÅRSBOKENS

DONATORER

Akademiska Föreningen Akademiska Föreningens Restaurang, Lund AB. Allhems Förlag, Malmö AB. Albin & G. Andersson, Lund AB. Apotekarnas Mineralvattenfabrik, Lund AB. C. 0. Borgs Söners Fabriker, Lund AB. Eskilslunaboden Georg Lind, Lund AB. Felix, Eslöv AB. Färgverken, Malmö AB. Glaceläderfabriken, Kävlinge AB. Grahns Pappershandel, Lund AB. P. Håkansson, Eslöv AB. Lennartssons Trävarua ffär, Lund AB. vV:m Schannong, Lund AB. A. Scholander &. Co, Lund AB. Svenska Urdepoten, Malmii AB. Vatten & Värme Carl Holmberg, Ll111d AB. Åkerlund & H.ausing, Lund Erik Duners Advokatbyrå, Lund Gullan Hjelm-Elovsons Advokatbyrå, Lund Advokat Hans Ingemanson, Lund Advokat Sture Jernryd, Lund Advokatfirman Nelson, Lund Advokat Gunvor 'Va llin, Lund Advokat Olof 'Vellmark, Lund Advokatfirman 'Vinblad och Lundius, Lund Albin Carlssons Eftr., Kafe o. Konditori, Lund Conditori Lundagård, Lund Dalby Gäslgivaregård

Finbrukens Försäljnings AB., Stockholm Försäkringsbolaget Skånska Brand-Hennes, Lund Gamla Sparbanken, Lund Hemmets Journal, Malmö liust. Holmbergs Eftr., Lund E. W. Holmstedts Möbleringsaffär, Lund Karlins Konst- & Antikvitetshandel Eftr., Lund Kooperativa föreningen Solidar u. p. a., Malmö J. P. Lindens Möbleringsaffär, Lund Lundaortens Mejeriförening, Lund Lunds Dagblad, Lund Malmö Sparbank, Ma lmö Clara Nielsen, Lund \Viwen Nilsson, Lund Nya Sparbanken, Lund Målerifirman 0 . E. Olsson, Lund Oxie H ä rads Sparbank, Ma lmö Salanders Fabriks-Aktiebolag, Lund John Sandströms Glasmästeri, förgylleri och ramaffär, Lund Skandinaviska Banken Sparbanken Bikupan i Malmö Sparbankeri i Christianstad B!eckslagerifirman Axel Sörensson AB., Lund Torna Sparbank, Lund Åhlanders Elektriska, Lund Östarps Gästgivaregård

uäbjar till nuuaranbt od) förufsi uaranht ahabtminha mtbborgart:

JBliu särshiltJ .frtlamot! ilärigtnnm gagnar ilu flhab. Jförtn., gagnar ilig njälu, od)

iBu förblir luniltnsarrI

,ftiirmare upplysningar ttng. oärehArhamote• inehrioning liimnae ö fflf :e tfp.

KLIPPAN 15 73

GRYCKSBO 1740

1693

Tre traditionsrika bruk med förstklassig teknisk utrustning. Genom sekler ha dessa bruk - landets äldsta - gått i spetsen för utvecklingen av finpapperstill verkningen i vårt land. Vill Ni vara säker på att få högsta kvalitet, se då till, att Ni får papper från

FIN BRUKEN Konfektion Manufaktur Trikå Garner Gardin- o. Möbeltyge r Sängutstyrslar

Telefon : Växel 17180

Lundaortens Mejeriförening U. P. A.

Grundlagd 1896 Bästa inköpskälla av förstklassiga mejeriprodukter Telefon 175 40 växel

god mat gott kaffe

TllOllEBERGSVÅGEN f>.TEL .171~~

Gör ett besök i

LUND

ALBIN CARLSSONS Eftr. CAFt, CONDITORI och TRÄDGÅRDSSERVER ING

Mårtenstorget Tel. 122 74, 146 84

Gamla Sparbanken Torna Sparbank Nya Sparbanken LUND

TRÄVAROR och BYGGNADSMATERIEL i stor sortering

~ AKT I E BO LAGET

Vatten &Värme Carl Holmberg Clemenstorget 3, Lund - Tel. 10752, 11213 , 10733

Rekommenderas för utförande av:

Värme- och sanitetstekniska installationer Yenti lationsan läggningar Oljeeld n ingsi nstal lationer Reparationer

I_ _ _ _ _ __

- I

Sparbankerna i Malmö MALMÖ SPARBANK OXIE HÄRADS SPARBANK SPARBANKEN BIKUPAN

E. W. Holmstedt MÖBLERINGSAFFÄR TAPETSERAREVERKST AD

PAPPERSHANDEL Fiskaregatan 8 - Lund

Tel.10091, 14391

Ö. Mårtensgatan 2

Te lefon 10645

'---~---1

FÖRSÄKRINGSBOLAGET

SKÅNSKA BRAND - HERMES SJÖFÖRSÄKRINGS-AKTI EBOLAGET

SECURITAS

Tegnersplatsen 4, Lund Tel. 17050

Ombud över hela landet

I våra fönster åt Kloster- och Kyrkogatorna finner Ni alltid förnämsta ny heter från in- och utlandet

HOLMBERGS Eftr. HERREKIPERINGSMAGASIN 1 :a klass

Beställningsskrädderi

Telefon

100

83 Lund

WIWEN NILSSON

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND Telefon 173 00, Växel - Lund

Plats e ns mest välsorterade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMfKALIEI--IANDEL

1Vi utföra

Ljus- och kraftinstallationer

Svagströmsanläggningar ÅHLANDERS ELEKTRISKA AB Clemenstorget 4, Lu nd Telefon 10639 , 15139

T RICOT-MAGASIN Klostergatan 2, Lund Tel. 103 44 Kyrkogatan 3, Malmö Tel. 28628

Kristall

Alltsedan 1775 har Lu ndaborna kunno t hämta sina nyheter ur LUNDS DAGBLA D, so m vårda t de lokala intresse na med största o m so r g och objekt iv ite t. Lundabornas anspråk att få ve ta vad som sker i de ras he mor t tillgodoses bäst i stad ens egen tidnin g . AN NON SERIN G fö r Lund med omnejd bli r både billig och effekti v om den ko ncentreras till

LUNDS DAGBLAD Stadens enda tidning

•_

Porslin Glas Keramih

f),,,fk ;;')}j·~:._J/fj) ~ $

d~~7 Klostergatan 14, Lund

_, . ! _ _ __ _ _

EBEL

liORLOGERIE

PRtC I SION

Det exklusiva armbandsuret AB SVENSKA URDEPOTEN MALMÖ · STOCKHOLM · GÖTEBORG · H ÄLS INGBORG · TRELLEBORG

RESTAURANT AKADEMISKA FÖRENINGEN Intim a, tr ivsamma restaurant- och festvåningslokaler Efter ombyggnaden södra Sveriges största Bankettsa l med plats för Underh ålln ings musik, dans lördagar och söndaga r

800

gäster

Restauranten med traditioner - där alla trivs •Sveriges trivsammaste krog • (ur tidn. Lundagård)

Direktion: Gunnar Ek.

BESÖK

Telefon 173 91 Lund.

Till Lund och det "Lundensi ska " hör ett besök på

Dal by Qästgivaregård Ät god mat i trivsam m iljö

Beställningar : såväl större som mindre emottages tacksamt MITT FÖR UNIVERSITETET

Tel. Lund 500 06 och 502 68 Kungl. Hovlev.

Tel. 11 3 58

SPARBANKEN I CHRISTIANSTAD Länets äldsta och största sparbank

i-AB P. Håkansson, Eslöv SALUBRIN SPR ITÄTTI KA SENAP

Ha a llti d några burka r Feli x i Edert skafferi . Felix-produkterna är alltid bra att ha till hands och i det omfattande till verk ningsp rogrammet ingår just sådana produkter, som gör maten godare. FEL I X tillverkningar: Gurkor, Rödbetor, Soppor, Saft, Sylt, Marmelad , Fruktinläggningar, Äpple .. o. Potatisprodukter, Tomatketchup, Champinjoner, Rav ioli m . m

FELIX-FRYST .•• godare djupfryst

~~~~~~~A-B~FE_L_l_X~/-E_s_L_o··-v~~~~~~~

MÅLERIFIRMA

0. E. OLSSON Grundlagd 1847

Alla slag av måleriarbet en - Förstklassigt - Moderat pris Bantorget 6, Lund

Tel. 100 76

Kjellkerit emul sionsfärg, uppblandas med volten . För allt in vä ndigt arbete.

LUND Tillverkare av MATTOR TYGER FILTAR . GARNER

Kjellkerol mollfärg, för allt arbete. Ersätter oljefärg .

in vä ndig~

AB FÄRGVERKEN Manufakturaffärer i

MA LMÖ

LUND · ESLÖV · HÖÖR

Te l. 383 25 Växe l

BLECKSLAG ERIFIRMAN

Axel Sörensson AB St. Södergatan 26

Tel. 119 oo

Taktäckningar - Takreparationer Takmålningar

Advokater i Lund LEDAMÖTER AV SV ER IGES ADVOKATSAM FUND

ERIK DUNERS ADVOKATBYRÅ Erik Dun e r, Ro lf Ande r son Mårten storge t 8. Tel. 15800, 15827 (växel)

GULLAN HJELM-ELOVSONS ADVOKATBYRÅ Gul Ian Hjelm-El ovson , jur. kand. Magnus-Chr. Chri sti ernson Magle St. Kyrkogata 10. Te l.1 35 59, 19302

ADVOKATEN HANS INGEMANSON Hans ln gemanson, Barbro Wa ll e r-Agrell Klosterga lan 11. Tel. 17220 (växel)

ADVOKATEN STURE JERNRYD L: a Fiskaregata n 10 . Te l. 14171 , 14371

ADVOKATFIRMAN NELSON Sture Nel son , Gunno Fri es , jur. kand . P. H . Herlog, Ulf Alfredson Klostergatan 9. Te !.184 14 , 13110 , 20300 (växel)

GUNVOR WALLIN Skomakareg atan 17 B. Tel. 115 34, 115 39

ADVOKATEN OLOF WELLMARK Klostergata n 7. Tel.18400, 17473

ADVO KATFIRMAN WINBLAD OCH LUND IUS Ande rs Winblad, Torsten Lundius Kl ostergatan 11. Te l. 172 20 (växe l)

När det gäller bränsle

R 1N

Scholanders

Telefon 10200, 12000, 12012

GLASMÄSTERI

FÖRGYLLER!

RAMAFFÄR

Destora följetongernas

John Sandström Telefon

och de spännande novellernas tidning

11061

St. Grå brödersgatan 13 Lund

Rekommenderas

Hemmets

JOURNAL

'---------'------I

Sven Stolpe i Aftonbladet

" Allhems Förlag har redan gjort en vacker insats i svensk bokhistoria"

Svante Foerster i Aftontidningen

" ! modern svensk bokutgivning kan intet förlag göra Allhems äran stridig om de v ack r as t e böckerna"

·E. P. i Göteborgs-Tidningen

"A ll hem försvarar än en gång sitt renomme som måhända vårt lands främsta officin, då det gäller konstböcker"

Kai Flor i Berlingske Tidende

"Det ansete Allhems Forlag i Malmö, hvis Publikationer altid brerer Prreg af fin kunstnerisk Smag og Kultur"

H. Sjögren i Kvällsposten

" Så vacker som bara Allhem kan göra en bok"

Stockholms-Tidn ingen

"Allhems Förlag tycks vara ur stånd att göra böcker som inte är vackra"

ALLHEMS FÖRLAG MALMÖ

A. HOLST

Köper och säljer kons t och antikviteter Bantorget 8 Lund

Telefon 116 71

Gammal

välkänd

möbleringsaffär

Bytareg . 4 tel. 108 58 - 108 21

LUND

KULTURENS PUBLIKATIONER .... KULTURENS ÅRSBÖCKER För med lemmar, som önska komplettera sin samling, finnas ännu fö lj ande årgångar av Kulturens årsbok på lager och erhåll as för 10 kronor per exemplar+porto: 1936, 1939-1 942, 1946-1950, 1954 och 1955 .

.... SKÅNSK BILDALMANACKA 1957 Väggalmanacka med 24 löstagbara vykort med reproduktioner av skånemålaren Johan Johanssons arbet en. Pris per styck 4: - kr. Rabattering vid beställning av mer än 25 exempl ar. Restupplagan av årgå ngarna 1955 och 1956 med motiv ur Thersners »Skånska Utsigter» säljes till ett pris av 3: 50 per styck .

.... JUL- OCH NYÅRSKORT med bilder efter Thersners »Skånska Utsigter» från 1820-t alet. Dubbelvikta i formatet 150 x 105 mm med tecknad hälsning på framsidan och med bild på den tredje. Utges i 2 serier om 12 olika kort, inlagda jämte 12 kuvert i pappkartong. Sändes p ortofritt mot postförskott ä kr. 4: 50 per serie .

.... ORDSPR Å KSMÄRKEN Brevmärken med t eck ning och t ext efter gamla ordspråk. Säljes i kartor om 10 stycken ä 1 kr. ka rtan +port o.

Beställ ning sker hos Kulturen, Lund, t el. 100 04

Besök

Naturskönt läge trivsamma lokaler gott bord fullständiga rättigheter

L _ _ _ _ ___