Något om forna tiders svenska sockerbagare och deras alster

I

KlJLTUREN EN

ÅHSBOK TILL

MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE

I

9 4

2

DENNA BOK ÄH HEDIGEllAD AV SVEN T. K.JELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMPLAH I GHA VYRMANEH HOS HÅI\AN OHLSSONS BORTRYCKERI I LUND.

KLICHEEHNA ÄHO FHÅN A .-B. MALMÖ

GHAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FHÅN FINBHUKEN, STOCIUIOLM .

LUND 1943

NÅGOT OM FORNA TIDERS SVENSKA SOCKERBAGARE OCH DERAS ALSTER Av WILLIAM KARLSON

em tänker väl på att alla de läckerheter, som våra moderna sockerbagare fresta oss med på sina diskar och i sina skyltfönster, ha hedniskt ursprung? Så kan dock sägas vara förhållandet. Deras upprinnelse finner man i våra hedniska förfäders kultbröd, vilkaJS religiösa roll inom den kristna kyrkan övertogs av nattva1,dsbrödet. Kultbrödens egenskap av »kraftbröd » gjorde även, att man inom det profana livet tog fasta på deras ide. Under medeltiden invigdes sålunda kultbröden åt olika helgon, va11s bilder pressades på bröden, som dymedelst ansågos bliva delaktiga av det påstämplade helgonets undergörande kraft, eller också gjorde man dem efter romersk förebild till en medicinsk vara. Kejsartidens romare hade brukat tillaga hälsobringande pastiller eller piller av mjöl med kryddor under benämningen pastilhzs. Dessa läkedomsbröd, confectio, tillagades i klostren med tillsats av i deras trädgårdar odlade örter och kryddor, såsom anis, fenkol, kummin, pin:1pernell m. m. eller exotiska kryddor och droger samt honung, brukat som livsämne och sötningsmedel. Ju mera kryddade de voro, desto större ansågs deras helande och styrk.ande verkan vara. En direkt ättling av medicinbrödet är pepparkakan eller kryddkakan, ty i folkmun var peppar en kollektiv benämning på exotiska kryddor i allmänhet. De medeltida läkedomsbröden förså1des i klosterapotek.en eller salubjödos av kringvandrande munkar. Utom klostrens hank och stör var det de profana apoteken, som tillhandahöllo sådana läkedomsbröd eller konfekt. TROELS-LUND berättar, att ett av de första inköp på apotek,

V

112

Bild 1. Festmåltid i Niirnberg med anledning av Westfaliska freden 1M9, detalj ur samtida kopparstick. Man lägger märke till de stora uppsatserna av bakverk.

som vi överhuvudtaget känna till, utgj ordes av sex skålpund konfekt, som 1487 köptes till kung Hans. »Att gå till apo tekaren» var mycket omtyckt, just emedan ärendet ofta gällde inköp av konfekt. Bröden ha varit välsmakande och säkerligen också stimulerande, och människans iSmak för godsaker är väl i ålder med henne själv. Givetvis förekommer ordet konfekt också i den äldre medicinska litteraturen. Så finner man t. ex. i B. OLA VI, Een nyttigh lilkare book, (tryckt i Stockholm 1578) en ordination som denna: »En Confect emoot Pestilen tien. » Här har alltså ordet konfekt iSin gamla betydelse av läkedomsbröd. Med tiden urartade bruket av dessa läkedomsbröd, och så småningom blevo de från att ha varit pastiller brukade i 8

113

Bild 2. Kakstämpel med handtag av trä. K. M. 28486.

hälsans tjänst, njutningsmed el, som vid omåttligt bruk kunde ha motsatt verkan. Man tog dem icke bara som kraftbröd utan åt dem för deras godhets skull. De hade god åtgång, och 1574 fann sig t. o. m. en läkare föranlåten att varna för alltför ymnigt bruk av dem, då d e i regel voro ganska hårdsmälta. Gustaf Vasa skrev en gång till sina döttrar, att de skulle a kta sig för att äta för mycket »äpplen, nötter och socker och annat, som förstör magen». Så hade de ursprungliga kultbröden av klostren gjorts till läkedomsbröd och isedan av apotekarna till godsaker och läckerheter, och efter dem fortsatte sockerbagarna att vidare utveckla dessa njutningsmedel. Yrkessockerbagaren tord e först ha uppträtt på 1500-talet. Gustaf Vasa skriver i mars 1553 till sin drottning: »Du vill så, kära Margareta, skicka oss det ·sockret till handa med den sockerbagaren, som de goda ting tillförne lagat. » Längre fram i samma brev fortsätter han: »Den goda mjöd som Mick el sockerbagare kan blanda vill du så ock honom mana det han 114

ilild :I . Kakstiimp el med frn mstiilln in g nv kon un garna s ti ll bedjan p<1 b:1ksidan l{ristus på korset o mgiven av Mai'iaoch .John nn es. [{. M.

de ting, som till slikt mjöds tillrättande höves, med sig hit tager. » Vid Erik Xl V :s hov omtalas bland andra sockerbagarna HANS FRANZOS och HANS ENGELSMAN. Vid drottning Kristin as eller Karl X Gustafs hov verkade hovsockerbagaren MATTHIAS TIDEMAN. För denne utfärdades ett slags privilegiebrev, som bland annat innehöll bestämmelser, att han skulle vara »frij för alla utlagor, såväl till stadens tunga, våld och gästning som allt annat, dock skall han icke hava öppen gatubod, dock för menandes honom intet att sitt ämbete utöva enär det oss icke till förfång varder» . Brevet slutar med följande passus: »Vi hava i lika måtto uti detta vårt Kungl. Brevs kraft tagit förb:te Sockerbagare, hans hus och husfolk uti vårt kungliga hägn och r'örsvar till lag och rätt för allt övervåld.» Från 1600-talet och därefter innehålla de bevarade familje arkiven en mångfald sockerbagareräkenskaper. Så levererade en viss LAFONTAIN »confecturer» till fältmarskalken Axel Lillies på Lövstad begravning 1662. I familjen Kruus' räken115

skaper figurerar 1670 en sockerbagare DETTLOF GIERTZ, gift med en dotter till hovkonditorn TOBIAS BLUMME. Andra från 1600-talet kända utövar e av detta yrke äro t. ex. WILHELM PABST, omnämnd 1628, THOMAS FONTEYNE, ABRAHAM OLOFSSON (1673)' SVEN HANSSON LEFFLER, verksam in på följande århundrade, då bland andra familjen ZIEGLER nämnes 1708, PETTER AHLBERG 1724 o. is. v. Antalet växer med åren. Vanligen voro de inkallade utlänningar, ofta från Schweiz och Tyskland. Dessa lärde upp inhemska krafter, vilka i sin tur ofta förkovrade sig i utlandet, s åsom bruket alltjämt är. Från 1800-talet kända sockerbagare, som C. J. GRAFSTRÖM, J. C, LANDELIUS och 0. BERG, hade alla längre eller kortare tid arbetat hos utländska yrkeskolleger. Sockerbagarnas produktion var av mångahanda slag. Den inbegrep utom bakverk, kanderade och insyltade saker, »glaserat allehanda» och marsipan, vilket allt föll under benämningen konfekt eller konfityrer, även - såsom av Gustaf Vasa's ovan citerade brev framgfö· - flytande saker , såsom mjöd, mandelmjölk, limonader, saft m. m. Ännu i slutet av 1800talet kunde det inträffa, att någon familj, som höll på gammal tradition, till högtiden beställde en kanna mandelmjölk, och vid promotionsfesterna i Botaniska trädgården i Lund före kom ännu på 1870-talet denna dryck bland förfriskningarna. Gustaf Vaisas hovräk enskaper u pplysa oss beträffande konfekt i hovhushållningen, att und er åren 1546-47 och 1551 brukades följande sorter: kanel, morso, anis, fenkol, ingefära, mandel, stor koriander, klen koriander av växten koriander, om vilken det 1648 nl'eddelas, att plantan endast odlas i förnämt folks trädgårdar och användes till konfekt och koriandersocker m. m. - nejlika, muskotblomma, muskate, brun, gul och hjärt »Marcell Confect». Stockholms tullböcker äro en annan källa, där vi finna uppgifter på liknande och andra konfektsorter. Åtskilliga ingredienser till dessa godsaker ha importerats liksom »allehanda gott syltet confecht, som fördes ifrån vestvart». Bland anskaffningarna till festligheterna i samband med Erik XIV :s kröning 1561 h örde t. ex. »kostelige Confccht och insylt116

Bild 4. Träkavel för bakverk med mönster av blommor och djur. K. M. 30105.

ninger till bankett». Mycket omtyckta voro också marsipansakerna, oblater med genomdragna nötkärnor, blomkärnor, violrötter o. s. v., övergjutna med stelnad jordgubssaft och rosenvatten. Räkningar på sockerbagareprodukter från 1600-talets senare hälft och 1700-talets början, beställda till bröllop, begravningar och andra högtider, lämna gott besked om vad sockerbagarna då tillverkade och försålde. Såhär ser en räkning från sockerbagaren HANS GEORG DUBEN ut, daterad den 21 jan. 1667, vars innehåll levererades till bisättningen av Christina Lillie, »Dullebanerens » maka: 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2

'tb Machronn 'ib Mandel Confect 'tb Candirten Cannel u Citronadt 'tb dito qu itten 'tL halb frnnsche beerne 'tb naturelle Kirssen \i dito gantze Cittroner. 'ib dito Johannes beer •tt; dito plaumen 'tb Naturelle abricoser

a a

a

10 mk 2 dr

7 dr

dr (kmt) dr

5:-

4: -

dr

14:-

dr

15: ---

dr

'36: ---

dr

14 : -

Den 11 okt. 1724 höll den förmögna Agneta Lillie, f. vVrede, bröllop för sin befallningsman på Söderby gård, Lars vVising. 117

Bild 5. Pepparkaksform av trä med figurer på båda sidor, signerad W .G.1 670. I\. M. 2191:l.

I den festmåltid, som hon lät tillreda för det nygifta paret, ingick också konfekttraktering, till vilken ingredienserna voro beställda hos sockerbagaren PETTEH AHLBERG i Stockholm enligt följande räkning:

,, ~

1

3 8 3 2

u; Confect tl glaserat allehanda u; Canderatl u; glaserade skal u; Brända mandlar u; 13akwärck allehanda tl; Socker Bröd 'ti: Kannor l\landclmiölck

:\

6 dr

:'1

7 dr

il :\

3 dr 3 dr

,,

. 5 dr

dr dr dr dr dr dr dr dr

18: -

7: - 5: -6: --· 9: -24: - 9: - · 10: -

Karl XII tyckis ha haft en viss sv.aghet för godsaker av detta slag och hans syster Ulrika Eleonora sände syltade pomeranser till honom, då han 1705 vistades i Polen. 118

Ril d 6. Kakstäm pel av trä, s ign erad AP, 1600-talet. K. M. 16600.

Då Sockerbagar-Societeten 1767 bildades, voro de vanligaste varorna konfekt, bärsirup, sylter och glass samt av bakverk mandelsprits, mandelspån, bisquier, mandelformar, mandelstrutar, mandeltårter, mandelmatram, krokaner, mandelmuss lor och liknande. Stående artiklar voro också färska och torra maränger, marängmandelbakelser och så kallade pubertar. Vad som för övrigt varit aktuellt på sockerbagarnas verksamhetsfält kan utläsas av de gesäll- och mästarprovsförteckningar, som bevarats. Då sålunda GUSTAF ADOLF SUNDBERG, en avkomling av den från 1700-talets mitt kända sockerbagardynastien med detta namn, 1796 skulle prövas i sina yrkeskunskaper för förvärvande av mästarskap, förelades honom följande upp gifter: 1) mellanstycke av dragant enligt ritning, 2) en krokan enligt ritning, 3) en vit gateau , hög facon, 9 tum, 4) 4 st. kara-

119

mellfigurer, två rosenröda, två gullgula, 5) en vit italiensk nougat 6) italienska cander med mara:sqvain, 7) »clariehel» av violer i kander, 8) dragen karamell, röd, vit, grön och gul, 9) en pyramid av grillerad mandel med dragee, 10) en spansk vind, 11) tvenne a la .glacer, en smultron och en brödglace. Skådemästarna lovordade Sundbergs »mellanstycke», vars sirater »vittna om god smak uti ritkonsten», och »gateaun hade gjorts femton tum i stället för nio, vilket utmärkte särdeles skicklighet och kännedom '>. Dylika mäktiga pjäser kunde det vara svårt nog för springpojkar att i oskadat skick transportera till bestämmelseorten. Man hade den tiden inga lämpliga trans portdon för sådana ömtåliga saker. 1834 sökte en sockerbagaregesäll, JOHAN ERIK FLODMARK, mästarskap. Vad han för ernående av detta mål skulle utföra framgår av denna förteckning: 1) Ett dragantstycke efter egen ide, 2) 4 talhikar med fina deserts, 3) en korg med pousserade blommor, 4) en krokan efter egen ide, 5) en tallrik med kanderade foglar och djur 1av dragee, 6) en gateau ·a v chokolad i hög fa con, 7) en tallrik med gjutna frukter, 8) en candilabre av njugga, 9) en gjuten a:nanas, 10) en smultron a la g1'ace, 11) en caffe dito med glacebrön. Det var inte småsaker man begärde, men gesällen bestod provet. En beställningssedel till OSCAR BERGS konditori i Stockholm från 1867 ger oss ett begrepp om vad en sockerbagare kunde prestera till en fin bjudning den tiden. Beställningen omfattade 450 tebröd, sex sorter, 3 skålpund glassbröd, 3 kannor skivglass, 1 kanna vanilj, 1 /2 kanna smultron, 1 / " kanna kaffeglass, 50 st. små glassfrukter, 12 skålp . konfekt på små brickor, 150 skålp. dessertbakelser, 6 skålp. kransar spunnet socker, 10 flaskor mandelessence, 8 flaskor körsbär, 8 flaskor citronsaft samt 1 citron och 1 körsbär i reserv. Det var beräknat för 125 personer och kostade 162 rdr b:co . Till Bergs förnäma kundkrets hörde bland andra grevinnan Stephanie· von Platen, sedermera furs.finna von W edel. Konfekten, här fattat i ordets vidaste mening, framställdes i mycket växlande former. Från Gustaf Vasas hov berättas det, 120

Bild 7. Kakstämpel a v trä, 1600-talet. Krigare i romersk dräkt. K . M. 7938.

Bild 8. Kakstämpel av trä, 1600-talet, musketör er och trumslagare. K. M. 7938.

121

att hovkonditorn för sin herres bord tillverkade sådana i form av grisfötter, fårlår, fårlår på spett, hasselnötter, sviskon, mandlar, kräftor, fiskar, apelsiner, citroner, naturtrogna blommor m. m . Det tarvades en försvarlig mängd, ty enligt hovetiketten skulle man då både börja och sluta måltiden med konfekt. Då prins Hans av Danmark skulle hålla bröllop, skrev drottning Dorotea till sin dotter Anna i Sachsen och bad henne skaffa sig »konfekt till tre bord». Utom de redan angivna formerna förekommo i denna beställning även fikon, fåglar på spett, pomeranser m . m., allt av socker. Smaksättningen varierade högst väsentligt. Vid Erik XIV :s hov serverades t . ex. kanel-, anis-, pomerans-, ingefärs-, muskot-, druvsuckat- och desmerkonfekt. Den fransk e legationssekreteraren CHARLES OGIER skriver i sin dagbok, förd under hans vistelse i Sverige 1634- -35, att han den 29 april 1635 var till middag hos Jakob De la Gardie. Efter att ha anmärkt sin missbelåtenhet med maten fortsätter han : »Men den konfekt, som serverades, var ej oäven ; den var formad som allehanda små djur och blommor, mycket naturliga.» Från samma och följande århundrade härstammar en kollektion i trä skurna konfektformar, som ingå i Kulturens samlingar, bild 5- 16. Det är bland annat ängla-, människo- och djurfigurer samt blommor, som snidaren skickligt skurit in i träplattorna, och i vilka sockerbagarens massa pressats ned och tagit form. Dessa formar torde i regel ha beståH av tvenne hälfter, som lagts mot varandra med hälften av respektive figur er i vardera plattan. De äro nämligen i hörnen försedda med hål, varigenom en ·stav eller skruv satts ned, som tvingat plattorna mot varandra. Massan har sedan gjutits in från figurens hoUen, där också utskärningar visa, att dessa stått på baser med ibland platt underyta. I 1700-talets bouppteckningar finner man uppgifter som »Åtskillige Former till Confect» och liknande. N. HAMMARSTEDT beskriver i en uppsats kallad Några konfektens förfäder dylika formar av trä, använda bland Gästriklands allmoge till framställning av messmörsbullar, vilka brukats som ett slags konfekt. Efter att ha gräddats i ugnen ha figurerna förmodligen för122

Bild \l och 10. Kakstämplar av trii, 1600-talet. K. M. 1\l442.

setts med färg och annan prydnad, innan de sattes fram på herrskapsbordet. Redan från 1500-talet kan man spåra utövare av dessertmålarkonsten, vilka hade till uppgift att i färg ge ögonfägnad åt de framställda sockerbagarprodukterna. Vacd former och arrangemang av sockerbagarealstren beträffar ha våra överflödsförordningar betytt åtskilligt. Den 17 dec . 1644 utgav drottning Kristina sin »Stadga och Påbudh öfwer åtskillige Oordningars afskaffande», vilken särskilt för stadsbefolkningen högst betydligt inskränkte måltidernas många rätter. Nu trädde sockerbagaren in som den räddande ängeln C?Ch lade i dagen all den uppfinningsförmåga han var mäktig. Det blev en verklig tävlan om vem, som kunde prestera det bästa, och av den åsyftade måttligheten blev intet. Överflödet kom endast att överflyttas till ett speciellt område, konfektens , tills nya förordningar för någon tid förmådde dämpa detsamma. Bevarade illustrationer av festmålt1idsbord t. ex. från 1600-talet

123

Bi ld 11. Detalj av kakstämpel med dam och kavalj er er , 1600-tal e ts mitt. K. M. 7938.

B il d 12. Deta lj av kakstämpeln bild 8. Trumslagare och muske tör, flan kerand e en fältmarskalk.

124

Bild 1:1. Detalj av kakstämpel med drottning och musikante r, 1600- talels mitt. K. M. 79i3 8.

Bild 14. Detalj av kakstämpel med amorin, romersk krigar e m. m. , 1000-talets mitt. K. M. 19'142.

125

B il d 15. Delalj av kaks tämpel med a ll moge, 1600-talets milt. K . M. 19412

ge oss en god föreställning om vad konfektbagarens yrkesskicklighet kunde åstadkomma, bild 1. En del av alla dessa grannlåter ha emellertid varit rena skåderätter, ett slags atrapper, som endast fyllde dekorativa uppgifter på bordet. En speciell form av vad vi nu mena med konfekt blev vanlig under 1800-talets mitt i societetskretsar vid bröllop, barndop, begravningar och liknande tillfällen. Det var granna saker, mest till fägnad för ögat och som minne av festen, då de efteråt utdelades bland gästerna, ett slags senfödd ättling av forna tiders skåderätter, om man så vill. lCäl.'nan, som utgjordes av socker uppblandat med en del andra ämnen, sveptes i guldeller silverpapper och utstyrdes med 1spetsar, tyll, kulörta sidenband, niirnbergerkram, franska småsaker i guldbrons och pärlemor och mycket annat. Bröllopskonfekten kunde vara dekorerad med änglar och brudpar i dragant, barndopskonfekten med en liten vaxdocka på en sky av veckad tyll och blommor, med en stork, som hade en baby vid sina fötter, ett skepp av finspunnet glas, en liten förgylld vagn eller dylikt, medan begravningskonfekten alltid var av svart eller vitt silkespapper 126

B ild 16. Detalj av kakstämpel med lejon .och hnnd. K. M. 19442.

eller silverpapper med lämpliga prydnader i tyll eller silverpapper, bild 17-20. Små versifierade texter, lämpade för det ena eller an dra rtillfället, voro ofta klistrade på dessa konfekt. » Konfekterna voro försedda med lustiga deviser och gåtor», berättar Zacharias Topelius på ett stä1le (1850). Dylika konfekt voro i ganska allmänt bruk ännu under början av innevarande århundrade, men torde nu vara undanträngda till av stadskulturen mera oberörda landsändar. Det kan måhända vara av intresse att se, vad den samtida litteraturen lämnar oss för uppg-ifter rörande detta slags bruk av konfekt. ERIK GUSTAF GEIJER skriver i ett av sina brev (1840): »Därifrån gick jag till Schröders bröllop Erkebiskopen vigde -- det var konfektbröllop, såsom nu brukas.» I AuG. BLANCHES Vålnaden (1847 ) läser man följande passus: ,;Framlidne Erkebiskop Wallin lärde oss slutligen, att man kan vigas lika bra och begrafvas liika bra vid en kopp buljong och några konfektsbitar.» Samtida litteratur ger oss också ett annat besked om tidens åsikter rörande dessa konfekttillställningar. Så skriver t. ex. SoPHIE VON KNORRING i sin roman 127

Bild 17 . Konfekt från Hans Steuch's (f. 1899) dop. K. M. 38183 c.

Förhoppningar (1843) om en av de agerande personerna där, generalskan, följande : »Confectbröllop tålte hon intet, utan ville hafva ett ordentligt bröllop med mat och fat ... '' »Vi ville ha blott ett konfektbröllop , men morbror säger, att han icke förstår sig på 'sådant krimskrams' utan vill ha en riktig souper med ordentlig mat . .. >>, låter FRED RIKA BREMER i Syskonlif Götilda skriva till Seraphina på tal om sin systers bröllop. Samma åsikt företräder kyrkoherde Bergs fru i ERNST AHLGRENS Pengar (1885), när hennes dotter skall gifta sig med patron Kristerson: »Brudgummen hade talat något om konfektbröllop och att resa strax, men det ville icke fru Berg veta af. Det skulle vara ett hederligt bröllop. » De äldre voro tydligen i vissa kretsar ännu alltför konservativa för att godtaga några så pa,ss moderna arrangemang. Hos allmogen uppträdde bruket av detta slags konfekt först 128

Bild 18. Föd elsedagskonfekt från kg!. hovkonditor J. C. Landelius, Stockholm. K. M. 38184.

sedan vinet Mivit mera allmänt vid gillen inom d enna samhällsklass. I äldsta tider räknad es sockerbagarna bland konstnärerna. Sedermera sorterade de under olika yrken som kryddkramhandlaresocieteten. Först 1767 fingo de en egen institution. Den 7 aug. detta år bildades nämligen Socker-Bagare Societeten, vars angelägenheter skulle handhavas av en huvudman eller äldste jämte två deputerade. Dessa funktionärer förordnades av magistraten, sedan Societeten föreslagit tvenne kandidater till vardera befattningen. En ordinarie ,s ammankomst skulle varje år hålla s i februari , då en representant från kommerskollegium skulle vara närvarande. Samma myndighet förordnade också en notarie till Societetens sekreterare. Medlemmarnas avgift b etalades för hela året med 6 dlr ,s mt. Lärgossen föck. vid inskrivningen i läran erlägga 2 dlr smt i inskrivnings129

Bild 19. Konfekt från Prins Eriks (f. 1889) dop. K. M. 38183 b.

penningar samt 4 öre itill lasarettet och gesällerna vid lösgivandet 4 dlr 8 öre smt till nyssnämnda institution. Förhållandet mellan lärlingar, gesäller och mästare reglerades alldeles som i tidens vanliga hantverksämbeten enligt den allmänna skråordningen. De städer, som icke hade egna lag, voro skyldiga att ingå i Stockholms-Societeten. Gesäll- och mästareprov avlades efter samma bestämmelser som inom andra ämbeten. 1846 utfärdades den förordning, enligt vilken det gamla skråväsendet avskaffades, och i dess ställe kommo fabriks - och hantverksföreningar. Som ersättning för Sockerbagare-Societeten bildades konditoriföreningar. Fullständig näringsfrihet infördes ju först genom förordningen av den 18 juni 1864. Liksom alla andra ämbeten under 1s kråtiden var även Sockerbagare-Societeten besvärad av bönhasar, inkräktare i ämbetet, som icke ägde laglig rätt att arbeta inom yrket. Från ämbetets 130

Bild 20. Födelsedagskonfekt från 1800-talets slut. K. M. 38184.

sida ansåg man, att myndigheterna borde vidtaga strängare åtgärder mot främlingar och »allehanda löst folk, som. sig uti societetens rättigheter, utan att dem lagligen hava förvärvat, försörjning skaffa, Societetens laglydige och skattebetalande till stort men och förfång». Åtskilligt gjordes också från deras sida för att bringa ordning och reda i förhållandena, men dessa parasiter på yrket voro svåra att få bukt med. Mellan socker- och pastejbagarna, vars verksamhetsområden voro så närbesläktade och delviis svåra att begränsa, rådde ofta tvistigheter rörande utförandet av vissa bakverk, som lågo på de ömtåliga gränsmarkerna. Först 1792 fastställde Kungl. Maj :t gränserna för dessa båda yrkens verksamhet. Givetvis var det i stor utsträckning yrkeshemligheter, huru sockerbagarna tillverkade sina produkter i fast eller flytande form. Till eftervärlden har dock en del i tryck bevarats, som 131

ger oss vissa inblickar i sockerbagarnas konst. Jag syftar närmast på kokböck.er och dylika receptsamlingar. Från 1600-talet ha vi t. ex. LA VARENNE, Le cuisinier frarn;ois. Avec une instruction pour faire de confitures. La Haye 1656, och ÅKE RÅLAMBS ni,ycket kända Adelig öfoing, tryckt i Stockholm 1690, i vars 14:de tom sidorna 129-146 ,,Confect-Bakerie,, och dithörande saker avhandlas i receptform. Mellan åren 1755 och 1822 utkom i fjorton upplagor den populära KAJSA (ANNA CHRISTINA) WARGS Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber, som bland mycket annat också låter oss göra bekantskap med en del sockerbagarehemligheter i det privata hushållet, vilka säkerligen äro frukter av lärdomar från tidens sockerbagare. 1762 trycktes i Skara ,första och andra delarna av L. W. ROTHOFS Hushålls-Magasin, som ger en del råd och anvisningar inom sockerbagarekonsten. I svensk översättning utgavs 1815 G. E. SINGSTOCK, Grundelig och säker undervis ning i konsten att tillaga alla sorter bakverk och torra konditori-saker, och 18:-32 av samma författare, likaledes på svenska, Fullständig lärobok i kokkonsten efter franska , engelska och tyska smaken. Dess senare avsnitt innehåller .e n receptsamling på en mångfald finare bakverk och konditorivaror. 1853 fingo sockerbagarna ett eget organ, Den svenske Conditoren, ·Som bland annat innehöll råd, rön och recept rörande konditoriprodukter i fast och flytande form. LITTERATURHÄNVISNINGAH. BENGT BEHGrns, Tal om li.ickerheter. 1-2 .. Sthlm 1785--87. Från Sveriges s torhetstid. Utg. av S. Hallberg. Sthlm 191-1. MAX HABEHLANDT, Oesterreichische Volkskunst. Wien 1910-11. N. E. HAMMAHSTEDT, Några konfektens förfäd er. Fataburen Hl07, s. 179 ff. G. MAGN USSON, Sockerbagaren genom tiderna. Sthlm 19:i7. S. A. 0. B :s excerptsaml. E. TEGEL, Erics den XIV:des histori-a. Sthlrn 1757. THOELS-LUND, Dagligt liv i Norden på 1500-talet. Del 5. Sthlm 1934. SIGURD WALLIN, överflöd. Sv. kulturbilder. N. F. Bd 2. 3-4, s. 86 ff. Cm~. WEIGEL, Abbildungen der gemeinni'1tzlichen Hauptstände. Regensburg 1698. 1 ~2