I
KlJLTUREN EN
ÅHSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 4
2
DENNA BOK ÄH HEDIGEllAD AV SVEN T. K.JELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMPLAH I GHA VYRMANEH HOS HÅI\AN OHLSSONS BORTRYCKERI I LUND.
KLICHEEHNA ÄHO FHÅN A .-B. MALMÖ
GHAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FHÅN FINBHUKEN, STOCIUIOLM .
LUND 1943
ROKOKOSPETSAR nder 1700-talet var det ännu högsta mod att bära spetsar till dräkten. Spetsen fick nu en mera självständig uppgift. Från början hade den blott varit en dekorativ avslutning av linnets synliga delar och framträtt särskilt vid hand- och kraglinningarna. Under 1600-talet hade kragarna utvecklats till praktfulla och stora spetsar, som föllo ut över dräkten. Dessa ersattes nu hos männen av lind.ade halsdukar med spetsprydda ändar. Handlinningarna försågos med lösa engageanter, som i spetsknippor föllo fram över handen eller armen. Under rokokon lösa sig spetsarna alltmera från sitt sammanhang med underkläderna och övergå till att bli prydnader av överkläderna. Rokokospetsen upptog tidens flödande linjespel. I sin lätta elegans innesluter den mycket av tidens egen karaktär. » Engageanter, flor och fransar» sjunger Bellman om Ulla Vinblad och låter i ett penndrag vårt luftiga material ge visionen av rokokons doftiga linje- och färgspel. Huvudorten för spetstillverkningen var Belgien och Nordfrankrike med Bryssel, Mecheln, Valenciennes och Alencon för att nämna några av de mera kända städer, som givit sitt namn åt olika spetsarter. Våra bilder återge ett par knypplade spetsar från denna krets . Man lägger märke till hur grundnätets maskor genom olika finhet bidraga till att giva mönstret den måleriska schattering, som är ett av kännetecknen på rokokons spetskonst. Man ser också huru mönstret anp;:i.ssat sig efter tidens dekorativa stil - särskilt mössbandet med si1i. oregelbundna kontur och sitt osymmetriska mönster. S. T.K.
U
22
Knypplade spetsar fr ån den nordfra nska och belgiska krets en, 1700-talels mitt. K. M. 16994 och 14934.
23