I
KlJLTUREN EN
ÅHSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 4
2
DENNA BOK ÄH HEDIGEllAD AV SVEN T. K.JELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMPLAH I GHA VYRMANEH HOS HÅI\AN OHLSSONS BORTRYCKERI I LUND.
KLICHEEHNA ÄHO FHÅN A .-B. MALMÖ
GHAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FHÅN FINBHUKEN, STOCIUIOLM .
LUND 1943
EMPIRESPETSAR
F
ör spetskonsten liksom för så mycket annat från gamla tider satte franska revolutionen punkt. Spetsen kom att betraktas såsom ett kännetecken för l'ancien regime. Efter 1800 kan man säga, att den aldrig mera uppträtt i den manliga dräkten - i damdräkten fortlever den och blommar åter upp som maskinspets under efterbildningen av de klassiska stilarna och vid seklets slut under handarbetets renässans. Empirens kvinnodräkter utgjordes ofta av lätta, tyllartade mussliner och gazer med ytan beströdd av sydda småmönster i mer eller mindre gles ordning. Dräkten, mantiljen, slöjan fingo därigenom i sin helhet karaktär av spets. Spetsens upp. gift hade från början varit att bilda den lätta övergången från tygets tyngd mot luften. Nu hade denna uppgift gått förlorad och därmed ett av spetskonstens fundament ryckts undan. Många gånger blev spetsen istället den fasta avslutningen av det luftiga stoffet och ersattes ej sällan med en kraftig söm. Bilderna visa överst en knypplad sengustaviansk spets monterad i kanten av ett förkläde av lätt, genombrutet gazir med invävda ränder, därunder kanten av en empireklänning med i vitbroderi sydda spetsar av typiska mönsterformer - palmett och kransformade lagerkvistar. Den nedersta bilden är ett exempel på Karl Johans-tidens spetsar, sydda på en botten av tyll, som nu började framställas maskinmässigt och ersatte det knypplade grundnätet. S. T. /{.
24
Spetsa r från tiden omkr. 1790-1830. K. M. 12976, -10018 och 21843.
25