Issuu

KlJLTUREN EN

ÅHSBOK TILL

MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE

9 4

DENNA BOK ÄH HEDIGEllAD AV SVEN T. K.JELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMPLAH I GHA VYRMANEH HOS HÅI\AN OHLSSONS BORTRYCKERI I LUND.

KLICHEEHNA ÄHO FHÅN A .-B. MALMÖ

GHAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FHÅN FINBHUKEN, STOCIUIOLM .

LUND 1943

KAMMAR FRÅN LUNDS MEDELTID 11u RAGNAR BLOlv/QVIST

åra nordiska förfäder använde kam redan under stenåldern, som vi kunna se av enstaka fynd, däribland den vackra hornkammen med ett utskuret människohuvud från Gullrum på Gotland. Talrikare äro kammarna från vår bronsålder. De äro då oftast gjutna i brons och av den korta grundform med halvcirkelformigt böjd rygg, som blir den förhärskande norr om Alperna under större delen av järnåldern och som har ättlingar även bland medeltidskammarna. Det är i regel i gravar man hittar kammar från för historisk tid, och kammen har skickats med såväl män som kvinnor på färden till dödsriket. Hos de antika kulturfolken i länderna kring Medelhavet var kammen tidigt en alldaglig företeelse, som förekom i skiftande former, vilka efterhand upptogos av kringboende folk. I medelhavsområdet hade dubbelkammen med grova tänder åt det ena och fina åt det andra hållet gamla anor i Egypten liksom i Assyrien. Här fanns också den av flera bitar medelst nitar sammanfogade enkelkammen och -l ikaså den på samma sätt förfärdigade dubbelkammen. Dessa kamtyper övertogos efterhand av folken i de mindre civiliserade delarna av Europa och nådde så småningom även Norden. Ett lån från den antika .k ulturen är redan den nämnda bronsålderstypen, som. i direkt kontakt med medelhavskulturen blir den av flera bitar hop fogade enkelkammen. I sin långsmala form synes denna föreligga här först under äldre folkvandringstid (c:a 400-550). Och det dröjer ända till tiden efter medeltidens början, innan dubbelkammen blir vanlig i N orden. 1

13~i

Från och med medeltidens ingång och kristendomens införande är det icke längre i gravar, man finner kammarna, utan i stället i kulturlagren vid bebyggelsens centra, framförallt i våra gamla medeltidsstäder, men också vid borgar och kloster, byar och bondgårdar. Lund kan härvidlag sägas stå i särklass, ty i hela Nordeuropa torde ingen ort kunna uppvisa ett så rikt medeltida kammaterial som denna stad, det rör sig här om mer än ett halvt tusental kammar, som tillvaratagits i de båda Lundamuseerna Kulturen och Lunds universitets historiska museum. Det är detta material, som här skall bli föremål för en kort redogörelse, ehuru den vetenskapliga bearbetningen endast nått det förberedande stadiet. 2 Staden Lund kom till mot slutet av vikingatiden - vi ha anledning att tänka oss den grundlagd av Knut den store (1019-1035) 3 - och man kan därför utgå ifrån, att de äldsta av de i Lunds jord funna kammarna stamma från 1000-talet. Men att för någon bestämd kam med full säkerhet påstå detta är knappast möjligt. För det första är ingen enda kam funnen i till 1000-talet daterbara jordlager, och för det andra äro de dekorativa element, som prägla de ålderdomligaste kammarna, av den art, att de ha en stor benägenhet att leva vidare på samma sätt som t. ex. renässansmotiv leva kvar i 1800-talets svenska allmogekonst. Vi kunna emellertid beteckna kammen bild 1, funnen 1892 i St. Gråbrödersgatan såsom en av de äldsta i Lund. Den är, som de följande enkelkammarna, tillverkad av ett antal intill varandra placerade tunna hornskivor, 19 till 33 mm breda, i vilka tandraden utsågats. För att hålla dessa små skivor samman är på vardera sidan lagd en lång beslagsskena av horn, fästad med metallnitar, vilka gå genom skivorna och hålla dem i sitt läge. Tänderna ha utsågats först sedan kammens ana delar blivit hopnitade, och man har i regel sågat så långt upp, att det blivit en skåra i beslagsskenorna för varje tand utom vid ändarna, där tänderna gjorts kortare. Kammen är på beslagsskenorna prydd med tämligen oregelbundna grupper av tvärgående ristade ränder, samt med en 134

_,, . -

/-----~\:

{Il ~~ ~€~ :: : : =:::

~~~

~~~~1

L.U.H.M.125%ll7 I '

\~:;::-::-==\ I

97.

\~~=-=·\

K.M. t,Li-23.

2 IU\.7798

ST uRÅSR. GAT

32l.

Bild 1- 4. De äldsta kammarna från Lund äro långa och kraftiga och ha endast en rad tänder. Bild 4 är ett fodral. -· Skala 1: 2.

135

mycket fin spets ristade ansatser till ornament, däribland en irisk bandknut av det slag, som blev så allmänt använd i vår vikingatidskonst. Den bevarade ändskivan har också finristning: på ena sidan ett enkelt ornament och på den andra runskriften iatrink, som möjligen skall vara ett engelskt mansnamn Eadrinc.' Detta är ju en antydan om att kammen härstammar från den tid, 1000-talets förra del, då Danmark hade särskilt livliga förbindelser med England. En sådan datering motsäges icke av kammens allmänna kännetecken: den stora längden, c:a 30 cm, beslagsskenornas spolform samt tvärsnittet. Det senare visar, att beslagsskenorna äro jämnt avrundade, så att tvärsnittet genom skenorna är en oval, ett drag, som vid jämförelse med yngre och vanligare enkelkammar framstår såsom ålderdomligt. 5 Vi se det ovala tvärsnittet även på kammarna bild 2, 3, 5, 6, 8, 10, 11 och 15. Det är troligt, att flera av dessa höra 1000talet till. Framförallt bör detta gälla dem, på vilka b eslagsskenornas nedre kant går i en uppåtsvängd båge, bild 2, 3, 5, fi, och 11. Se vi på kammarna bild 16- 20 finna vi , att tvärsnittet genom beslagsskenorna är en rektangel med utåtbuktande långsidor. Utan tvivel ha vi att för kammar av detta slag räk~a denna tvärsnittstyp såsom yngre än den ovala, liksom fallet är i vVollin. På kammarna bild 16- 20 bildar beslagsskenornas nederk ant en rak linje, vilket tydligen är ett yngre drag. Ett litet ornament på kammen bild 2 samt runskriften och kryssornamenten på bild 10 äro utförda med en mycket fin spets liksom ornamenten på kammen bild 1. Sådan finristning tycks mest höra hemma i den tidigaste medeltiden, efter vad man kan sluta av andra i Lund funna benföremål med ristade sirater. Det vanliga på kammarna är emellertid, att dekoreringen är gjord med ett grövre verktyg, som givit fördjupade grova linjer om 1 /:1- 1 / 2 mm:s bredd. Denna dekorering är i regel anbragt endast på beslagsskenorna, i några sällsynta fall, bild 1 7, ii ven på tandradens ändskivor. Mönstren utgöras i första hand av grupper av tvärgående ränder, vilka aldrig sak136

___ __

:_-_:;,

·--------i

! /?:~~

1 ,

1l<::>><~cc:~::~:-,

f~" i I

111

I '1

\ I 11

I 'I 1\ I

= ; __::;;

,_,

I I \ \

<=----:.-_ -;_-,_-:'

l \?~-=-~ ______. .:.c9I~J ___) /\ :

I 1

\~~~-~-~!~

Y.11\.1642 7. MNKGATAN.

K.M 20179.

2 8M

7 K M!50911.

L U ND

Bild 5- 9 . Utsirn ingen av de äldre kammarna ha r skett med motiv u r vikingatidens mönsterskatt. - Skala 1: 2.

137

nas på de äldre lundensiska långkammarna. Flera av de äldre kammarna ha ett rutmönster på beslagsskenornas mittparti, bild 2, 3, 5, 8 och 19, på bild 5 och 7 utarbetat till ett flätornament av samma slag som på fodralet bild 4. Vi kunna återfinna detta ornament bl. a. på i Birkagravarna funna kammar och på hornskedar från Birka, Sigtuna och från Norges medeltid. Den långa, segmentformade ornamentytan på kammarna bild 5 och 6 har många motsvarigh eter bland vikingatidens nordiska kammar, icke minst bland Birkafynden. 6 I mönstren på bild 14-18 ingå såsom viktig detalj små cirklar med markerad mittpunkt en både långt tidigare och långt senare vanlig sirat. En dekorationsdetalj, som i viss mån synes ha samband med kammarnas ålder, utgöres av de längs beslagsskenornas kanter uppdragna linjerna. De saknas helt på de ålderdomliga kammarna bild 1-3, 8, 10 och 11 men återfinnas på alla de övriga . Det må dock framhållas, att denna detalj liksom andra, som här nämnts såsom för kronologien betydelsefulla, till en del kan vara avhängig av tillverkningsorten. Kammaterialet är så pass heterogent, att man måste dra den slutsatsen, att kammarna tillverkats icke enbart i Lund utan även hitförts från andra orter. På kammarna bild 5, 6 och 16 äro mönstrens linjer fyllda med ett hartsliknande ämne. Detta sätt att framhäva dekoreringen är känt även från Birka. Kammen bild 10, den enda i sitt slag från Lund, förtjänar särskilt intresse. Dess ena halva har icke haft tänder utan utgjort handtag. Nu saknas samtliga tänder och dessutom är ena ändan bortbruten. Tvärsnittet genom beslagsskenorna när mar sig ovalen, vilket antyder, att denna kam hör samman med de äldre bland de långa enkelkammarna, och samma antydan gör också den medelst e_n fän spets utförda kryssorneringen samt avsaknaden av längs kanterna dragna linjer. Handtagets ena sida är försedd med en runinskrift: arngun ( g)af mcer kab, tolkat Arngun gav mig kammen. Enligt runologer är språket äldre medeltidsdanska från perioden c:a 1100-1350. 7 138

'' : I L.VHM. 11 028 ( LI X.

STADS.A'GAN 693 .

L.U.H.M 14008. LVND7

L.U H A\_ 1316Q

K.M. 22105.

233.

.H MÅ.~56ATAN .

==~.·~-,.a;.~""'CYw-~·.,_ ..~ 13

K.M !87.25

N V.HLG ATAN

K.M. 5510. LUND.

15 16 Bild 10- lö. »Augun gav mig kammen» omtalar runinskriften på den översta kammen, som är unik i Lund på grund av att dess ena ända är utformad såsom handtag. På fodralet bild 13 lägger man märke till, att ändskivorna gjorts kilformiga, varigenom fodralets båda sidostycken kommit att bö jas mot varandra. - Skala 1: 2.

139

i{ammar med handtag som denna förekomma, som Sigurd Grieg framhållit, i anglosaxiska gravar, de äro också kända från Dorestads- och Hedebyfynden, och ett exemplar, även det med runskrift och kryssornering, är hittat i Bergen i Norge. 8 Beträffande nitarna kan man göra en anmärlmingsvärd iakttagelse. På kammen bild 8 gå alla nitarna ungefär genom tandradsbitarnas mitt. Till en kam med tio tandradsbitar åtgår med ett sådant syste1n tio nitar. Ett annat system, där nitarna, utom de båda yttersta, äro satta i skarvarna mellan tandradsbitarna, har använts på kammarna bild 6 och 14. Med denna metod behövs endast sex nitar för att hålla hop en kam med tio tandradsbitar, ty man sätter nit endast i varannan skarv. De flesta kammarna visa en medelväg mellan dessa båda system, men det är tydligt, att man gärna har sparat på nitarna. Nitarna ha ej utnyttjas såsom element i dekorationen. Ett undantag härifrån ha vi möjligen i kammen bild 12, där man på det korta fragment, som finns kvar, ser icke mindre än fyra nitar. De båda kamfodralen bild 4 och 13 äro synbarligen samtida med de äldre av de hittills behandlade kammarna. Flätornamentet på bild 4 är detsamma som på kammarna bild 5 och 7, och de små trianglarna, från vars spets utgår en centimeterlång streck, återfinnas på bild 5. Vi kunna också se, att tillhörande kam haft ovalt tvärsnitt genom beslagsskenorna. För en tidig datering av fodralet bild 13 talar den med en mycket fin spets utförda rutmönstringen . Kamfodral med motsvarande allmänna form saknas icke utanför Lund, en av de intressantare parallellerna ha vi i ett fodral, som hittats i Lincoln i England. Det har samma spetsvinkliga avslutning i ändarna samt är försett med en runinskrift, som omtalar, att Tlwrf'asl yjorde denna goda kam. Eftersom båderunor och dialekt tydligt äro skandinaviska, förmodar George Stephens, att fodralet tillhört någon av de nordbor, som härjade i England under vikingatiden. Inskriften anses numera av runologer stamma från c:a 1100. 9 Kammen bild 17 är funnen i jordlager under gravkistorna 140

•=

I' ::

L.U.H M. !):83'3. LUND.

\lwEI!

~~: :_:;~ : I

l~ . . J

K.hl. 22610. 233.

Bild 17-20. Medeltidsmänniskorna had e e lt utpräglat sinne för prydligh et även hos de vardagligaste br uksföremå l. Den långa kammen bild 17 har dock blivit u tsirad i ovanligt hög grad, här har även kammen s rygg fått sin del av orn a mentik en. - Skala 1: 2.

141

på Sanct Mikaels kyrkogård och bör alltså vara äldre än kyrkogården, som kom till samtidigt med Mikaels kyrka under 1200-· talets förra hälft. Men för övrigt är icke en enda av kammarna bild 1-20 funnen under sådana omständigheter att de giva någon ledning för bestämmandet av åldern. Tre tandradsbitar (K. M. 20438. i. 12) av en c:a 17 cm lång enkelkam med ryggen svängd ungefär som bild 5 och 6 ha hittats på Skandinaviska bankens tomt vid Stortorget, kvarteret Apotekaren n:r 5, i jordlager från 1200-talets tidigare hälft. 10 Enkelkammen av den här behandlade typen höll sig kvar ett gott stycke in i medeltiden, åtminstone till 1200-talets tidigare hälft, men det förefaller, som om utvecklingen gick mot mindre format. Bilderna 21-23 visa ytterligare några yngre representanter. Kammen bild 23 är funnen på Skandinaviska bankens tomt vid Stortorget i lager från 1200-talets tidigare hälft. Fodralet bild 22 överensstämmer till sin allmänna form med de fodral vi r edan sett, men tvärsnittet och utsirningens utförande tala för att det är något yngre än dessa. I fodralets nedre öppning sitter en tämligen kraftig järnribba, en helt unik anordning. Fodralet bild 24 tillhör en samling fynd, som gjordes i Lunds domkyrkas korstolar, då dessa nedtogos från sin ursprungliga plats. C. G. Brunius lät sålla de tjocka dammlager, som under tidernas lopp samlats bakom och under korstolarna, och därvid anträffades en mängd olika föremål, bl. a. 24 m edeltidskammar.11 Eftersom korstolarna förfärdigades på 1390-talet, skulle man ju vilja anse de funna föremålen såsom yngre än denna tid, men kamsamlingen visar, att detta icke kan vara fallet med dem alla. Dekoreringen med punkterade cirklar, ofta förbundna med varandra medelst diagonalgående linjer, är utmärkande för dessa relativt sena och relativt talrika kamfodral, som dock oftast se ut ungefär som bild 25. En starkt särpräglad typ av enkelkammar se vi i bilderna 26-33. Här äro beslagsskenorna utbildade med en något tunnare överdel med bågformig kontur, som mot ändarna gör en konkav sväng. Beslagsskenorna äro fästade med tätt sittande 142

K.M. 22097

117

i_u.H.M. 12s91.nr. 97-.

K. M . 20351 Wl C. 12

286·287

L.U 1-1.M. :.!i57

DOMl<,Yr;:>KAN.

Bild 21-25. Ornamentikens element äro få, men variations- och kombinationsmöjligheter ära nästan outtömliga. Det lilla fodral et till bild 24 är funnet i domkyrkans korstolar. - Skala 1: 2.

143

; \ __-~.

Bild 26-29. På de båda översta av dessa kammar, som stamma från medeltidens tidigare århundraden, har tillverkaren gjort dekorativa genom brytningar i ett mönster, som i nordiskt konsthantverk utnyttjats redan under förhistorisk tid . Bakom hålen sitter c·tt bro nsble ck, som då kammen var ny var blankt od1 glänsande. - Skala l : 2.

nitar, ordnade i två rader, den ena på den tjockare n ederdelen och den andra längs överdelens kant. Nitarna äro mångdubbelt flera än som på de förut behandlade enkelkammarna ansetts behövligt, och det är tydligt, att de här fylla en dekorativ uppgift samtidigt som de hålla kammens olika delar samman. P å de vackraste exemplaren, bild 26, 27 och 30, äro skenorna försedda med dekorativa genombrytningar, kors - och T -formiga och runda, genom vilka glansen från ett underliggande metallbleck lyst fram. Kammen bild 28 har på ena sidan ett linjeornament, ristat m ed en mycket fin spets. De övriga exemplaren ha ingen annan dekoration än nitraderna. Alla 144

X I

l< .M 22802 a 11111 1< M 17812

2.81:A

10 7· 108

.,.,._"d

9..Bqt

Bild 30-35. Här liksom på kammarna på motstående sida bidraga de tätt placerade bronsnitarna till att förhöja kammarnas prydlighet. De båda nedre bilderna visa enkla efterbildningar av den kamtyp, vars vackraste representant i Lund är kammen bild 26. - Skala 1: 2.

dessa kammar äro fintandade. Kammen bild 26 har på ryggen två öglor, den ena med kvarsittande metallring, för kammens fastgörande i en kedja. Samma anordningar ha funnits på kammen bild 27. Kammen bild 31 är funnen i ett djupt fyndlager vid grundgrävningen för Sydbanken vid Stortorgets norra sida, men för övrigt finnas inga; närmare fynduppgifter till dessa kammar, som vi alltså få försöka tidfästa med ledning av utomlundensiska fynd. Typen saknas i W ollinfynden, och ej heller från Dorestad, Hedeby och Birka ha några sådana kammar public.erats. Däremot är den representerad bland Sigtunafynden med 10

145

kammar mycket lika bild 30 och 32. Dessa Sigtunakammar ära icke funna så, att de kunna dateras, men det är Erik Floderus' uppfattning, att de icke tillhöra 1000-talet.1 2 En sådan kam, med fin landning på ena halvan och grov på den andra, är funnen innanför vallen i Västergarn på Gotland, som synes ha haft sin egentliga blomstring som marknadsplats omkring 1200-talets mitt.1 " Troligen hör kammen till denna tid, det bekräftas av att den har två slags landning. I Danmark är typen känd åtminstone från Aalborg, 14 och från Norge avbildar Sigurd Grieg 15 ett exemplar från Oslo med genombrytningar och ett enkelt som vår bild 32 från Bergen, funnet djupare än ett brandlager från år 1248 och alltså äldre än detta årtal. Sigurd Grieg lG menar, att förebilden till vissa kammar med genombrutna beslagsskenor vid en jämförelsevis tidig tidpunkt är inkommen från England, och hänvisar bl. a. till en i Nor thampton i England funnen kam, som i stort sett liknar vår typ. 17 Den har lättsittande n itar och T -formade genombrytningar. Ännu mera lik våra kammar är emellertid en liten i London funnen kam, 18 på vilken ändarna löpa ut i djurhuvuden, men som annars till formen är ungefär som vår bild 31. Den har både T-formade genombrytningar och tättsittande nitar . G. Baldwin Brown, som publicerat dessa kammar, har ej haft möjligheter att förse dem med säker tidsbestämning, men placerar dem i angelsaxisk tid, och om Londonkammen skriver han, att den »måste tillhöra den danska perioden», d . v. s. vikingatiden. Sigurd Grieg anser att Northamptonkammen daterats för tidigt, och det är troligen riktigt, ty den har både grov och fin landning. Även dateringen av Londonkammen är gjord på synnerligen osäkra grunder. Det är emellertid troligt, att den uppåtsvängda ryggen på dessa kammar är en direkt tradition alltifrån bronsålderskammarna. Typen synes i Lund lia dött ut ungefär vid 1200-talets början, vilket man kan sluta sig till på grund av dateringen för de båda kammarna bild 34 och 35. Dessa båda kammar äro funna på Skandinaviska bankens 146

K. M. 1b532.

103:B

K.M. 20299VB.11.

K.M. 205-'9· a' 9-10.

i'>.ft\ 1525':?.

K.A\ 'l.1622.

2JH · A

2S6·2S7.

28C>·287

43 ICM.22'i!03.a.8 107-ID&

' ICAI QS(J60.

233

Bild 36-44. De tre fragm e nten upptill visa hur den äldre medeltidens långa och kraft iga kamma r ibland rön t inflytande från k amtypen med geno mbr ytningar som bild 26. Kamm arna bild 39-42 med fodral som bi ld 43-44 höra väsentligen till 1200-tal et. Grov- och fin tandig på samma enkelkam som på bild 42, ytterst vanl ig på vår tids h å rk ammar, var und er m edeltiilen modärn endast en kort period. - Ska l:i 1: 2.

tomt vid Stortorget i lager, som kunnat ungefärligen dateras, för bild 34 till 1100-talets senare hälft och för bild 35 till 1200talets tidigare hälft. Kammen bild 34 har visserligen samma allmänna kontur som exempelvis bild 32, men den är en degenereracd ättling av dennas typ. Här finnes endast en rad nitar, vilka för övrigt sitta relativt glest, och tvärsnittet genom beslagsskenorna är i det närmaste ovalt, utan den markerade skillnad mellan skenornas övre och nedre del, som vi sett på de typriktiga exemplaren. Bild 35 visar en lös beslagsskena till en aldrig fullbordad kam med sanuna kontur. Här har tvärsnittet återigen den markerade skillnaden mellan tjockare neder- ·o ch smalare överdel, men överdelen verkm· rudimentär. Om dessa båda kammar visa typen i utdöende, eller om de skola betraktas som klumpiga efterbildn1ngar av en fortfarande kvarlevande typ, får väl dock avgöras först sedan nya fynd givit oss bättre möjligheter att tidfästa de bättre exemplaren och lokalisera deras ursprungsort. Av en kam, som varit nära besläktad m:ed kammar av typen bild 26, föreligger det lilla fragmentet bild 36. Här visar tvärsnittet genom beslagsskenorna den karakteristiska åtskillnaden mellan en tjockare nederdel och en smalare överdel, och den senare har genombrytningar, genom vilka glansen från ett bronsbleck lyst fram. Denna kam har emellertid varit betydligt kraftigare än någon i gruppen bild 26-33, och dess nitar ha ej haft någon dekorativ uppgift, de ha ej varit flera än som oundgängligen behövts för att hålla kammens olika delar samman. Kammen har tydligen utgjort en korsning mellan den äldre medeltidens långa kraftiga enkelkam och kamtypen bild. 26. T-formade genombrytningar förekomma ibland på långa enkelkammar, bild 5, 7 och 9, troligen beroende på påverkan från kamtypen bild 26, och kunna i så fall tagas som ett indicium på denna typs ålder. Tvärsnittet med tunnare överdel på beslagsskenorna ses också på fragmentet bild 38 av en lång och kraftig enkelkam, fum1et på S :t Mikaels kyrkogård och troligen äldre än gravläggningarna där. Den har fler nitar än som är behövligt för samman148

~- :.::.-_::.

L U.H. M 13 17 0

LUN D L.U. H . M

L UND.

46 (M

K.M 129 25 .

92-93

Bild 45--48. F ör att ha tillgång till både grov- och finkam kunde man hålla sig m ed två kamma r, i bästa fall ett sammanh örande par som bild 45- 47 . Kammen bild 48 är den enda medeltida enkelkammen i Lund, som icke är hopnitad av fler a småbitar utan förfärdigad av ett enda horn stycke. - Skala 1: 2.

hållningen och påminner alltså även däri om kamtypen bild 26. Kammen har tydligen varit en korsningsprodukt liksom bild 36.1 9 Om man på en kam som bild 26- 33 avlägsnar den tunnare överdelen, blir resultatet en kam un gefär som bild 39-42. De senare visa prov på en i Lund rätt vanlig kamtyp, som bör upp fattas som en förenkling av typen med tunnare överdel. Liksom på denna äro beslagsskenorna fästade med ett stort antal nitar med dekorativ verkan, och .detta är det väsentliga skiljetecknet m ellan dess·a kammar och långa enkelkammar som bild 1-23. En annan olikhet är, att beslagsskenorna gjorts så smala som möjligt, så att tvärsnittet genom skenorna i regel 149

visar en tvärställd oval i stället för en vertikalställd, som på de tidigare behandlade enkelkammarna. Vanligen äro kammarna bild 39-42 fintandade i hela längden, men exemplar med både grov och fin tandning som på den stora kammen bild 43 äro icke sällsynta. I några fall förekommer utsirning med graverade små cirklar med mittpunkt som på bild 41, men annars finns inga andra prydnader än nitraden. Typen låter sig ganska väl dateras. På Skandinaviska bankens tomt vid Stortorget äro icke mindre än sex funna, tre i lager från 1200-talets mitt, däribland bild 39, och tre från 1200talets slut, däribland bild 40. Den stora kammen bild 42 är hittad på Sydbankens tomt vid Stortorget i ett lager under en knadderbeläggning från 1300-talets tidigare hälft. Det ser således ut som om kammar av detta slag väsentligen skulle tillhöra 1200-talet och alltså i stort sett vara yngre än kammar som bild 26-33. I Norge är denna kamtyp rätt väl företrädd bland medeltidsfynden. Sigurd Grieg anser, att typen där kommit i bruk i början av 1200-talet. 20 Till kammar av den nu avhandlade sorten höra synbarligen fodral som bild 43 och 44. Det synes som om man här i Norden först tämligen sent gått in för att förse samma kam med både grov och fin tandning. De första enkelkammarna i Lund med detta system äro sådana som bild 43. Ett sätt att ha tillgång till tandning av båda slagen var att hålla sig med två kammar, vilka i bästa fall kunde bilda ett sammanhörande par som på bild 45. De båda kammarna i detta par äro så avpassade, att de kunna skjutas in i varandra och sålunda bilda en behändig tingest, bekväm att ha i pungen eller kjortelsäcken . Kammarna tillhöra typen enkelkam med beslagsskenor, men skilja sig från de ordinära enkelkammarna därigenom att på ena sidan en smal extra skena placerats närmast tandradsbitarna. En anmärkningsvärd detalj är, att kopparnitarna äro små rör, vilket måhända så småningom kan hjälpa oss att spåra tillverkningsorten. För närvarande känner jag sådana nitar endast från tyska förhistoriska kammar. 21 150

KM 2 2 5 7.1+ . K.M 16836

K:.M . 2053>?. 13.

104:i< .•

~aqncn· Blomqvist

2! 6- 287

2Sl4, D

Bild 49-c--51. Dubbelkammen löste för lång tid framåt problemet om hur man lämpligast skulle kombinera grov - och fintandning. Dessa dubbelkammar äro förfärdigade av ett enda hornstycke . - Skala 1: 2.

Lunds universitets historiska museum äger rester av ytterligare två sådana kampar, av vilka det ena i hopskjutet skick bildat ett åttkantigt och det andra ett runt föremål, bild 46 och 4 7, båda synnerligen rikt utsirade. 22 Uppgifter om fynddjup föreligger icke för någon av dessa parkammar, varför vi måste vända oss till fyndmaterial från andra orter för att få någon uppfattning om i vilken tid de höra hemma. Och även detta material är magert. Den enda något så när tidsbestämda parkammen jag kunnat finna i litteraturen är hittad i ruinen efter det vid 1200-talets mitt anlagda och kort efter 1319 ödelagda Kungahälla slott på Ragnhildsholmen i Göta älv. 23 Den har i komplett skick varit cirkelrund. Från Norge avbildar Sigurd Grieg tre kam mar, som utan tvivel höra till samma släkte, därav en nästan alldeles lik vår bild 45 och två runda. 24 Innan vi övergå till dubbelkammarna, ha vi att nämna en enkelkam, som i Lund är i sitt slag unik, bild 48. Den skiljer sig från alla andra medeltida enkelkammar i Lund därigenom att den icke är förfärdigad av flera hopnitade bitar utan gjord i enda hornstycke, såsom fallet ofta är med förhistoriska kammar. Till formen erinrar den något om järnålderns korta enkelkam med rund överdel. Men tvärsnittet verkar mera medeltid och det sätt, på vilket de mycket fina tänderna utsågats, visar, att kammen absolut icke kan vara förhistorisk. 1

ett

151

Dekoreringen liknar ju vad vi se på bild 47, men den är ingalunda otänkbar på en järnålderskam. Här är det emellertid riktigast att döma efter de rent tekniska dragen och placera kammen i medeltiden, det finnes ingen möjlighet att den kan vara äldre. Enkelkammen synes mot medeltidens slut vara helt utträngd av dubbelkammen, som ägde samma fördelar som de ovan nämnda kamparen, i det att den hade både grov och fin land ning. Dubbelkammarna kunna fördelas på två stora huvudgrupper: den ur ett enda stycke skurna dubbelhelkammen och den av flera bitar hopfogade och med nitade beslagsskenor sammanhållna dubbelskenkammen. Dubbelhelkammen fanns redan hos de gamla egyptierna och hade således mycket gamla anor, då den upptogs såsom liturgiskt föremål i den kristna kyrkan. Det är nämligen denna kamtyp som är den förhärskande bland de liturgiska kammar, som kunna studeras i Europas större museer, ofta utförda i elfenben och i regel verkliga praktsaker med figurscener snidade i relief på partiet mellan tänderna. Den liturgiska kammen användes till att ordna den vid mässan tjänstgörande prästens hår. För biskop, som vigdes till ämbetet, gjordes en särskild kam, medelst vilken hans hår ordnades, sedan huvudet hade blivit smort med olja. Denna kam var därefter biskopens egendom och följde honom i graven. Från Sveriges medeltid är dock ingen liturgisk kam känd, och ej heller skriftliga källor omtala, att sådana använts här. 2 " Däremot är dubbelhelkammen synnerligen vanlig bland de medeltida jordfynden, icke minst i Lund. Enbart på Skandinaviska bankens tomt vid StortoPget har hittats l1 stycken. I regel äro dessa jordfunna kammar mycket enkla och på sin höjd prydda med en längsgående ås eller några fåror på mittpartiet, bild 49, och fårorna kunna någon gång vara utfyllda med bronsribbor. Men ibland h-ar man sirat kammarna mera rikligt i gängse mönster, som bilderna 50 och 51 visa. Materi alet är i de flesta fall horn, men av denna typ äro också de träkammar, som hittats i Lund. 152

K.A\. 2.030.2 ml D. 11. 9.Sb-287.

l.:. h\ 20299.lll D. 10.

(M E+"3

K.M. !20359. b1. 6.

KM 22752 d .

110 A-&

280-2117.

...............

E=3.

28b-2S1.

52 Bild 52-5'5. Under medeltidens senare del voro dubbelskenkammarna de vanligaste. De äro sammansatta av mindre bitar, som sammanhållas av pånitade beslagsskenor. Skenorna äro i de flesta fall sirade på något sätt, ibland med genombrytningar liksom bild 26, ibland endast med profilering. - Skala 1: 2.

Av dubbelhelkammarna från Skandinaviska bankens tomt är enligt fyndförhållandena en från 1200-talets första fjärdedel, en från samma århundrades andra hälft medan fem stamma från första och en från andra hälften av 1300-talet. Typens livstid i Lund skulle alltså enligt dessa fynd vara 1200- och 1300-talen. Men därmed är icke uteslutet, att den kan ha funnits här tidigare, snarare torde man böra räkna med att den varit känd i Lund redan tidigt under m edeltiden. 26 Och troligen har den kvarlevat långt efter 1300-talet. , I den ovan nämnda kamsamlingen från domkyrkans korstolar finnas flera dubbelhelkammar. De äro dels av samma slag som de här avbildade, alltså tämligen tjocka över mitten och med ändkonturen inåtsvängd. Men någr a, en av h orn och fyra av hårt trä , äro däremot relativt tunna över mitten och ha 153

rak eller utåtsvängd ändkontur. De senare äro sannolikt yngre än korstolarna. Om dubbelhelkammarna äro talrika bland Lundafynden, så äro dubbelskenkammama legio. Enbart på Skandinaviska bankens tomt har hittats ett 90-tal, mer eller mindre söndriga. De visa en mångfald variationer i form och utsmyckning, men man finner snart, att de kunna fördelas på ett begränsat antal undertyper, de flesta mycket särpräglade. Då dessa undertyper här beskrivas, sker det utan kronologisk ordning. Bild 57 visar en enkel modell med en slät beslagsskena på vardera sidan. Ändskivornas kontur är fasonerad i två halvcirklar. Nitarna äro ordnade i en enkel rad och äro sällan fler än som nödvändigt behövs för att hålla kammens olika delar samman. I det enda fall en sådan kam kunnat dateras med ledning av fyndomständigheterna tillhör den 1300-talets andra hälft. Typen torde emellertid ha kommit i bruk betydligt tidigare. Bland fynden från den un der tiden mellan 1100-talets senare del och 1200-talets mitt bebodda byn vid Albäcksån strax väster om Trelleborg äro alla kammarna av detta utseende. 27 Kulturen har över 15 exemplar av denna helt odekorerade kam typ. Lika enkel är modellen bild 58, som endast skiljer sig från den förra genom att ändkonturen är rak eller inåtsvängd. Ett exemplar kan genom fyndomständigheterna dateras till 1200talets första hälft och ett annat till 1300-talets första hälft. Det är dock troligt, att denna enkla kamsort haft en tämligen lång livslängd, icke minst därför att den är så talrik; över 25 exemplar äro hittade i Lund. Ytterligare ett tjugotal Lundakammar ha samma enkla grundform som närmast föregående modell, men de ha beslagsskenorna prydda med ingraverade linjer, ställda snett, i sicksack eller i kryss, däremot äro de aldrig prydda med cirklar. Fyra exemplar kunna approximativt dateras till respektive 1200-talets mitt, bild 55, 1300-talets första hälft (2 st.) och 1300talets andra hälft. Beslagsskenorna äro ofta svagt spolformiga, vilket antyder påverkan från den äldre medeltidens enkelkam. 154

(

])

Bild 56. Vanl iga profiler pii dubbelkamma r. Gotikens känsla för profileringens effekter göra sig gällande även här. - Skala 1: 1.

Anmärkningsvärt är, att dekoreringen på dessa kammars beslagsskenor aldrig hittas på kammar med ändskivor som bild 57. Samma grundform ha även kammarna i en synnerligen enhetlig grupp om tio exemplar, vilka ha helt jämnbreda och plana beslagsskenor, prydda med två alltid på samma sätt placerade längsgående fåror samt cirklar med mittpunkt, ofta ordnade i två grupper om tre stycken. Även ändskivorna äro gärna prydda med punkterade cirklar. Däremot ha dessa kammar aldrig streck.grupper eller kryss, som den föregående modellen. Två exemplar kunna på grund av fyndförhållandena dateras till 1300-talets första hälft. Kammar av exakt samma sla g ha hittats i Friesland, där de hänföras till slutet av vikingatiden eller medeltidens början. 2 8 Jag har emellertid icke lyckats utröna, om denna datering vilar på fullt säkra grunder. Ännu en grupp om ett tiotal kammar har samma grundform, bild 61, men här är den väsentliga skillnaden att nitarna äro dubblerade samt att beslagsskenorna äro prydda med punkt'e rade cirklar, placerade en i varje nitintervall. På några äro även ändskivorna försedda med punkterade cirklar. På en kam har åtminstone ena ändskivan varit halvcirkelformad, men annars är ändkonturen alltid rak eller svagt inåtsvängd. Lik som på gruppen bild 55 äro beslagsskenorna ofta mer eller 155

mindre spolformiga. Anmärkningsvärt är, att nitarna utnyttjats som element i dekorationssystemet. Tre exemplar kunna dateras , två, det ena bild 61, till c:a 1300 och ett till 1300-talets första hälft. Till samma grupp bör hänföras en fragmentarisk kam, bild 62, som emellertid i varje nitintervall har två punkterade cirklar och en runa. Runorna bilda på båda sidor stavelsen nus, vilket av Lis Jacobsen och Erik Moltke anses kunna utgöra hälften av namnet Magnus. Det är emellertid lrnappa:st troligt, att kammen ursprungligen varit så lång, att hela detta namn fått plats. En ensamstående kam bild 53, den enda i sitt slag i Lund har liksom sistnämnda grupp relativt glest sittande dubblerade nitar och är dessutom på beslagsskenorna prydd med punkterade cirklar, men dessa sitta ordnade i en tät rad mellan två längsgående fåror. Av en markant kamtyp , som här representeras av bild 53, äger enbart Kulturen minst tio exemplar och Universitetets historiska museum ytterligare ett antal från Lund. På dessa kammar är ändskivornas kontur fasonerad i ett flertal flikar. Beslagsskenorna äro plana och fästade med dubblerade nitar, och mellanrummen mellan nitparen äro sirade med graverade streck i kryssmönster. Kammarna äro ofta mycket välgjorda och ibland polerade. De flesta äro mycket långa, och gruppen innefattar de längsta dubbelkammar, som överhuvudtaget äro kända från Lund. Två något degenererade exemplar äro funna i lager från 1300-talets andra hälft, men för övrigt är ingenting närmare känt om fyndförhållandena för dessa kammar. Bild 54 och 64-66 visa prakttyper av dubbelskenkammarna. Dessa ha två aldrig felande kännetecken: beslagsskenorna äro fästade med två rader mycket tätt sittande nitar, och de äro genombrutna med kors- eller trappstegsformade eller runda hål, som låtit glansen från ett bakomsittande metallbleck lysa fram. Det är tydligen traditionerna från kamtypen bild 26, som här leva kvar. Skenorna äro oftast profilerade, så att genombrytningarna sitta i en ränna, och möjligen bör man däri se ett gotiskt stildrag. Ändskivorna äro av varierande form. Två 156

(j 1

6fi Bild 57-66. Helt odekorerade dubbelkammar saknas icke , men oftast ha1: lusten att dekorera tagit sig utlopp på ett eller annat sätt. - Skala 1: 2.

lfi7

exemplar, det ena bild 54 , kunna dateras till 1200-talets andra hälft och ett tredje till 1300-talets början . Den ojämförligt talrikaste gruppen bland alla jordfunna Lundakammar utgöres emellertid av enkla dubbelkammar med profilerade beslagsskenor, som bild 52 och 67- 71. Profiler ingen är här ett omisskännligt stildrag, som angiver; att kammarna tillverkats och varit i bruk under gotisk tid, och det överensstämmer väl med fyndförhållandenas vittnesbörd om kammarnas ålder. Bild 56 visar de vanligaste profilerna på beslagsskenorna. Kammar med profilen A ha i regel endast en rad glest sittande nitar, de övriga ha så gott som alltid två rader nitar, ibland glest, men ofta mycket tätt placerade. Ändsk.ivorna äro än konkavt insvängda och än utskurna i två halvcirklar, och i några fall förekommer en fasonering med djurhuvuden som på bild 71. Men annars är dekorering utöver beslagsskenornas profilering ytterst sällsynt på dessa kammar, endast i enstaka fall har man sirat med punkterade cirklar, bild 67. På kammen bild 75, som med sina tättsittande nitar visar släktskap med gruppen bild 6"1, har en smal rnässingsribba varit inlagd i profilens mittlist. Slutligen ha vi en grupp dubbelkammar med två beslagsskenor på vardera sidan, bild 72- 74. På dessa har som regel minsta möjliga antal nitar kommit till användning, genom varje tandradsbit går endast en nit. Gruppens kammar äro i de flesta fall dekorerade, antingen med varandra korsande grupper av streck eller med punkterade cirklar, någon gång med bådadera. Ibland är partiet mellan beslagsskenorna genombrutet av en rad runda hål. Ändskivorna ha rak eller konkav kontur, som ibland är fasonerad med flikar, däremot är konturen aldrig utsågad i två halvcirklar som på exempelvis bild 68. Av det 20-tal kammar av denna sort, som hittats i Lund, datera fyndförhållandena två till 1300-talets första hälft och fyra till andra hälften av samma århundrade. Därmed bör dock icke vara avgjort, att typen skulle vara inskränkt till 1300-talet. Men några fynd utom Lund antyda, att ·typen tillhör tiden däromkring. Det ena är en kam av ungefär samma utseende som 158

(iQ

75 Bild 67-75. Dubbelk ammar med pro file rade bes lagsskenor utgöra flertalet bland den senare medeltidens kammar. Lägg märke till djurhuvudena på bild 71. Två beslagsskenor på var j e s id a är icke sällsy nt , bild 72-7-l. - Skala 1: 2.

bild 74, som ingår i det från perioden c:a 1250-1350 stammande fyndmaterialet från en år 1937 undersökt medeltida bondgård i Fole på Gotland.20 Det andra är en kam från slottsruinen på Ragnhildsholmen, 80 men på denna har tillverkaren icke varit fullt så sparsam med nitarna som fallet är på Lundakammarna. Då man ser mängden av särpräglade kamtyper och dessutom kan konstatera, att de ofta äro företrädda i så långt från Lund avlägsna områden som Norge och Friesland, förstår man, att kammen måste ha varit en artikel, som fraktats vida omkring icke blott som personlig tillhör ighet utan också som handelsvara på marknaderna, och att fyndorten icke alls behöver vara densamma som tillverkningsorten. Att nöjaktigt förklara de olika typerna är för närvarande icke möjligt, grundligare undersökningar i ämnet få avgöra vad som beror på modeväxlingar och vad som beror på olika tillverkningsort. Det kan ju hända, att tillverkningen av exempelvis kammarna med de tättsittande nitarna var en specialitet för någon viss ort eller något visst område, men det kan också vara så, att de voro avsedda för speciella avnämare. Den som lever får se. Kammar ha förfärdigats i de flesta av våra medeltidsstäder, och i Lund vittna några fynd av halvfärdiga kammar och förarbeten om kammakares verksamhet, bild 35 och 76-78. Som synes tillhöra halvfabrikaten de enklare kamtyperna. Några bevis för att de mera välgjorda och utsirade kammarna tillverkats i staden lämna icke dessa fynd. NO}'EE Jfr G. J:soN KARLIN i Fornvännen 1909, sid. 345ff. 2 I de vid bilderna placerade registreringsnumren är K. M. = Kulturhistoriska museet och L. U. H M. =Lunds universitets historiska museum. Efter dessa bokstäver följer vederbörande museums inventarienummer samt sist en beteckning för fyndplatsen : antingen gammalt tomtn:r eller stadsäga eller gata. Då där står LUND, betyder detta, att närmare fynduppgift icke finnes, 3 RAGNAR BLOMQVIST, Tusentalets Lund, Skr. utg. av Fören. Det gamla Lund, XXI--XXII, Lund 1941. 1

160

Bild 76-78. Kammakarna utgjorde en yr kesgrupp i det medeltida Lund. Vi se här kasserade förarbeten dels till dub belkammar som bild 49 och dels till en dubbelskenkam som bild 58. 4 Lrs JACOBSEN o. ERIK Mor.TKE, Danmarks Huneinskrifter, Kbhvn 1941-42. 5 Jfr KAHL AUGUST VVILDE, Die Bedeutung der Grabung vVollin 19.'34, Methodische Grundlagen för die _Erforschung der Wikingerund Slawen-Siedlung vVollin, Stettin 1939. I denna skrift gives en utförlig och grundlig undersökning av 46 långa enkelkammar, av vilka 35 hittats vid en skiktvis genomförd grävning inom en yta av 160 kvm. på torget i Wollins Altstadt. 6 Bland många exempel kan nämnas HYGH n:r 447 och Osebergsfundet, Il, fig. 137, samt HoLGEH ARBMAN, Birka, Sveriges äldsta handelsstad, Sthlm 1939, bild sid. 126, vidare ARBMAN, Birka I, Die Gräber, Tafeln, Uppsala 1940, Taf. 159, och ERIK Fwomrns, Sigtuna, Sveriges äldsta medeltidsstad, Sthlm 1941, sid. 99 och 103. 7 JACOBSEN o. MoLTKE, anf. arb. 8 SrcuHD GRIEG, Middelalderske Byfund fra Bergen og Oslo, Oslo ' 1933, sid. 224. 9 GEORGE STEPHENS, The Old-northern runic monuments of Scandinavia and England, I, 1866--67, sid. 223. - JACOBSEN o. MoLTKE, anf. arb. - J . Bn0NDUM-NIET.SEN, Danske Huneinskrifter, Nordisk kultur VI, sid. 139.

161

10 Om grundgrävningen på denna tomt se RAGNAB BLOMQVIST i Kulturen, En Årsbok 1938, sid. 189. 11 C. G. BRuNrns, Nordens äldsta metropolitankyrka eller . .. Lunds domkyrka, Lund 1854, sid. 30. Uppgiften om kamfynden står i Lunds univ. hist. museums inventarieliggare. 1 2 Uppgifterna om Sigtunakammarna ha välvilligt lämnats av ERIK FLODERUS. Se även densamme, Sigtuna, Sveriges äldsta medeltidsstad, Sthlm 1941, bild sid. 89. 13 EmK FLommus, Västergarn, Fornvännen 1934. 14 PETEH RnsMöLLEH i Fra Danmarks ungtid, Arka::ol. Stud. till J. Brondsted 5/10 1940. 15 S1GUHD GmEG, anf. arb. fig. 182 och 196. 16 GnrnG sid. 22,1. 17 G. BALDWIN BnowN, The arts in Early England, IV, London 1915, PI. LXXXVI: 2. 18 BnowN PI. LXXXVII : 1 och sid. 391. 10 Några i Norge anträffade kammar med ))kölformadl> överdel, som av GmEG, sid. 230, dateras till 1100-talet, synas vara besläktade med vår kam bild 38. 2 0 GmEG sid. 230 f. 21 G. E1CHHOHN, Der Urnenfriedhof bei Grossromstedt, MannusBibl. Nr. 41, 1927, sid. 221. 22 Bild 46 visar en rekonstruktion efter ett fragment om c:a halva ena kammen. 23 WILHELM BERG i Bidr. till Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia, Il, fig. 83. 2 GnrnG nämner ingentingen om att dessa • GRIEG fig. 193-195. varit parkammar. Däremot anser han på grund av deras prydlighet att de använts till ))hårpynt)), vilket är en omöjlighet, eftersom tiinderna äro för korta för ett sådant ändamål. 25 HANS HILDEBHAND, Sveriges medeltid, III, sid. 667. 26 GHIEG, sid. 236, anför att dubbelhelkammar även föreligga från Sigtuna, där de böra antagas tillhöra senast 1100-talet. 27 HoLGEH ARBMAN, En medeltida by vid Albäcksborg i Maglarps socken, Skånes hembygdsförbunds årsbok 1939, sid. 30 f. 28 P. C. J. A. BoELES, Friesland tot de elfde eeuw, 1927, pi. XXVIII: 16. 29 EmK BoHRN, En medeltida bondgård i Fole, Gotländskt arkiv 1942, fig. 7. 36 WILHELM BEHG, anf. arb. fig. 81. - Bland fynden från borgen i Skanör finnas tre kammar av detta slag, se OTTO H.YDBEC1c Den medeltida borgen i Skanör, Lund 193.5, fig. 110. De dateras av H.ydbeck med ledning av kammen från Ragnhildsholmen .

162