Issuu

KlJLTUREN EN

ÅHSBOK TILL

MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE

9 4

DENNA BOK ÄH HEDIGEllAD AV SVEN T. K.JELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMPLAH I GHA VYRMANEH HOS HÅI\AN OHLSSONS BORTRYCKERI I LUND.

KLICHEEHNA ÄHO FHÅN A .-B. MALMÖ

GHAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FHÅN FINBHUKEN, STOCIUIOLM .

LUND 1943

DAGLIGSTUGAN FRÅN N:o 1 FRU ALSTAD Au OLA CHRISTOFFERSSON

slutet av 1700-talet ägdes gården n:o 1 i Fru Alstads by och socken, Skytts härad, av åboen Sven Nilsson och dennes hustru Margaretha Jöransdotter vilkas namn tillsammans m ed årtalet 1796 finnas målade på himlingesängen i den till Kulturen flyttade dagligstugan från denna gård. Den hade då varit över 100 år i mannens fädernesläkt. I äldre tider ägdes den norr om och intill sockenvägen mellan Västra och Fru Alstads kyrkor belägna gården av Lunds domkyrka. Den bestod av ett helt hemman med en areal av 85 1 / 0 tunnland och hade före stor- och enskiftet sina många jordlotter i tegskifte med byns andra hemman spridda över hela byns 'Olika fall av bättre och sämr·e jord. Vid enskiftet 1806-8 blev gårdens jordar samlade till en olikformad kvadrat, vars södra gräns var den omtalade sockenvägen och som i öster gränsade till annexhemmanet n:o 20 och hemmanet n:o 23 Fru Alstad och i väster till Lilla Alstads ägor. Å denna ägofigur kom den gamla gården att ligga i sydöstra delen, vadan den ej blev utflyttad och spolierad. En egendomlighet i denna by är, att numreringen från denna gård, som var n:o 1, gick »aved», d. v. s. motsols, vilket säkerligen berodde på, att domkyrkan var ägare till n:o 1 och de tre går.darna söder därom. Domkyrkan stadde bort gården till bönder. Den äldste kände brukaren hette Paffuell Lauridthsönn. Han omtalas i Decimantboken 1638-1651, m en ej i jordeboken 1662, vadan han troligen då var död. I 1671 års jordrevningsprotokoll finna vi Peder Påhlsönn som brukare av gården, sannolikt den ovannämnde Påvels son. I protokollet förekommer följande uppgifter om gården:

Interiör a v da gligstugan från Fru Alstad. Högsätesbänken med hörnskåpet, dörr e n till öv ersta slerset, spinnstole n och sättugnen. Kulturen .

Per Paulss. Dom Kyrkio hemman, dreng Olof Olsson. Stedet af Oluf Bager den 25 Januarij 1658. Gaf stedzmåhl 50 d. Fougde penningar 10 d . War i danske tijderne altid hållen för 1 heel. Ingen Öde grund dher under. Utsäde uthj Råckhögs wang Norra wang Östre wang

Rogh 10 : Korn 13 :3 Korn 12 :3

Summa

36 : -

Hafra 5 :4 3 :1 6 :1

15 :'---

Eng 10 lass. Landgille har han aldrigh gifwit mehr ähn 1 d. 10 öre Pennig. 1 T:a hafre Giästrij. Item 3 sk: Rogh . 5 sk: Korn . 3 sk: hafre tijonde til Domb Kyrckian . Terminskatt 12 d . men nu sedan han kom til Academien ähr han satt på 18 d. 20 öre, men bönderne säija att de aldrig haf:r gifwet Enkepenningar, som dhe nu blifwa kräfde , at uthdrifwa her til dags til nest för ledna Ny åhrs dagh haf:r han den betalt til cronefougd, men nu j å hr skall dhen betahla Terminskatt til Academien, Saltpetersk. har han alti jd gifwet till cronefougd, med Koppskatten, För Wägtijond. Til Prästen 2 sk: Korn. Andra Uthlagorne som före gående. Boskap 4 stutar, 3 J{iör , 2 Ungnöt, 5 öök, 8 Fåar, 10 Svin.

Av ovanstående framgår au bönderna måste städ ja sina brukade gårdar, vilket denna tid skedde genom domkyrkans inspektor Oluf Bager. Det intressanta är dock att få veta huru många djur, som hö1los på gården denna tid. Man finner därav, att det fanns många dragdjur, stutar och ök, men blott 3 kor . Av får och svin var det fler för köttfödans skull, fåren också för ullen till kläder. Des's utom födde fåren sig å d en ej uppodlade jorden, som låg i fälad. Man finner också att Per Pålsson ej hade mera än en dräng - i 1663 års mantalslängd i kammararkivet framgår även, att han hade en piga - vilket var det högsta antal en bonde fick ha på helt hemman. Var det flera drängar eller vuxna iSÖner, blevo de denna tid utan vidare tagna ut till krigstjänst. Detta var ju en alltför liten arbetsstyrka för gården. Under Stenbocks skånekrig föll också detta hemman i likhet med flera andra där i orten i ödesmål, och gården övergick senare till en helt annan släkt. Ar 1714 den 10 juni heter det i Skytts härads tingsbok: 34

Karta över Fru Alstads by och gata 1767.

bonden Sven Nilsson Fru Alstad övertog ödeshemmanet n:o 1 Fru Alstad, ,s om en tid legat öde - förre brukaren var Lam Nilsson.,, De båda Nilssönerna voro möjligen bröder, i varje fall på något vis släkt, ty de voro ofta faddrar till varandras barn. Denna nya släkt kom att bruka gården i över 100 år, och tydligen är det under dess tid gården formats om till en tvillingegård, som den kallades i inin barndom. Sven Nilsson gifte sig 1707 18 1 a med åbodottern Elna Peclersclotter,

som var född i Domme, där också deras son I-lille föddes samma år. Tio år senare föddes \Sonen Nils. Den älste sonen kom att bo på den tydligen för honom uppförda trelängade gården väster om den gamla fyrlängade. I-lille, som nu började kalla:s Helge, gifte sig med pigan Berita Persdotter och de fingo flera barn, av vilka 8 levde vid faderns bouppteckning 1798. Deras yngsta dotter Anna (Hanna), som gifte sig med anexbonden Rasmus Mårtensson i Fru Alstad, blev moder till åboen Hans Ra1s musson, som längre fram omtalas som bonde på hela den gamla gården n:o 1. - En son, Mats Helgesson född 1761, bosatte sig å den västra gården och gifte sig med pigan Christina. De fingo bland andra barn Helge Matsson, som sedan bebodde gården. Han gifte sig med Anna Larsdotter från Fjärdingslöv och deras son, Larn Helgesson, byggde en ny utbrytningsgård å sin ärvdadel i nordvästra delen av n:o 1 :s ägor. Hille Svens gård beboddes sist av bonden Nils Helgesson och kallades därför »N els Heljesegåren». Men låt oss återvända till den gamla sfamgården. Hille Svens broder Nils Svensson övertog denna efter sin fader. Han gifte sig 1739 med pigan Greta Willasdotter från Domme, vars fader var kronoskogvaktare. Nils Svensson dog 1794 som »ongantagsman» som detta kallades, då föräldrarna bodde inhyses hos barnen. Sonen Sven NiLsison, född 1750, övertog i sin tur gården och gifte sig med pigm1 Margaretha Jöransdotter från Anderslöv. Det är dessa bådas namn, som läsas på himlingsängen i den bevarade stugan. Bland deras barn var dottern Margaretha, född 1801, som första gången gifte sig med åboen Ola Jönsson från Fru Alstad n:o 16. Efterkommande till dessa leva ännu i Fru Alstad socken. Som änka förenade hon sina öden 1819 med åbosonen Hans Rasmusson. Hon dog i lungsot 1833 - även hennes broder Hans Svensson avled i denna sjukdom - och Hans Rasmusson gifte om sig med pigan Mätta Persdotter, född 1803. Hon var dotter av åboen och kyrkovärden Per Hansson och Marna Olsdotter å TorrJ1sgård i Fru Alstad och helkusin med min morfar, Ola Hansson Lilla Alstad. Genom detta skarväktenskap - som de gamle kallade det, då en änka 36

eller änkling gifte sig andra gången och så dog, varefter den efterlevande gifte om sig - kom gården i en helt ny släkt, från Sven Nils -släkten till Hans Rasmus-släkten, vari den nu i över hundra år varit och fortfarande är. Som nämnt var gården i äldre ti>d domkyrkohemman. När gården n:o 1 såldes från domkyrkan och blev eget skattedomkyrkohemman, har jag ej funnit, men det har säkerligen skett strax efter 1766. Detta år godkände riksdagen på yrkande av prästeståndet ett från consistorium ecclesiasticum utgånget förslag, att en del domkyrkohemman skulle till ett lindrigt pris försäljas på vissa villkor. Dessa villkor, som varit gällande till innevarande år, då de blivit förändrade, innefattade bestämmelser för den avgift, som skulle erläggas till domkyrkan vid varje ombyte av ägare. Var den nye ägaren barn eller syskon till den förre, skulle han betala ett års landgille och två års lantränta i ombytningsavgift och var han gift skulle han dess utom erlägga 1 / 2 % av köpeskillingen som erkänsla till domkyrkan, var köparen ej släkt med förre ägaren, fick han betala en hel procent av köpeskill.ingen. Utöver detta måste åboen årligen utgiva en domkyrkoskatt. Domkyrkan erhöll genom dessa viUkor större inkomster än om den försålt jorden för en engångssumma. Denna gård var en av ortens märkligaste. Jag har haft den äran att flera gånger ha suttit i stugans högsäte, där jag blivit bjuden kopp och kaga. Jag tror nu, då jag nedskriver detta på fars 100-årsdag den 2 / 2 1941, att jag är en av de få levande, som suttit i denna intressanta stugas högsäte på dess ursprungliga plats i Fru Alstad. Mätta Persdotter räknade mig som släkting till huset. Jag var alltid mycket välkommen så länge någon av dem levde. Den första gång jag inträdde i stugan blev jag rent förbluffad för allt vad jag såg var så m ycket vackrare än jag sett på andra ställen. Det var på våren 1884, då vägarna gingo sönder i tövädret och skulle lagas. Det var ett mycket strängt vägväsen i Fru Alstads socken, som också hade de finaste vägarne i hela

Skytts härad. Mor måis te då köpa så kallad »slaen» sten, ty något annat fick ej socknens vägar lagas m ed. Mor Hans Rasmus hade stora stenlager, tydligen återstoder från vid enskiftet nerrivna gårdar , vilket framg ick därav, att det växte urgamla hyllebuskar i stenhoparna. Härav knackade gamle Ola Ras musson sten efiter beställning, och jag hade varit och tingat sådan för morn räkning. Jag var ju i skolåldern och var n).ed för att hjälpa till med vad jag kunde. Anders Nilsson Storm körde hästarna. När vi fick lasset färdigt bjöds vi in i stugan och jag fick, som nämnts, sitta i högsätet, Storm och Ola Ras musson bjödos att sitta på bakbordsbänken. Mätta och hennes dotter Margaretha serverade kaffe i srf:ora gammaldags porslinskoppar m ed stora veteskorpor. Jag bjöds först varje gång och medan vi sutto och drucko kaffet pratade Stormen med mor och dotter. Sen gick dottern vid påtårn bort till himlingesängen och öppnade gaveldörren till skåpet och tog en skittgrå, egendomlig brännvinsflaska och ett stort glas av egendomlig form och slog upp en bastant drammare och gav såväl Stormen som Ola Rasmusson, men mig frestade hon icke. Medan de pratade satt jag tyst som muren och beskådade all härlighet och minns det som. om ·det varit i går. Allt var intressant - högsätet vari jag satt med sitt i trä utskurna männi1skohuvud, den gamla utläggare-järnkakelugnen med sina bilder, spinnstolen med flätad halmsits, himlingesängen med inskriften S .N.S. M.I.D . ano 1796 på gavelstycket och Wår fasta borg är Herran Gud Ano 1796 på framsidans överstycke. Jag såg stugans dörrar i brunröd färg med sina speglar och de ovanligt breda golv- och loftbrädena samt de högst märk liga sexrutiga, blyinfattade fönstren med glasrutor, som av ålder skim.rade i alla regnbågens färger, det långa bordet och hörnskåpet vid min sida .intill högsätet. Jag hade vare sig förr eller senare sett någon himlingesäng vara i bruk och stå på sin ursprungliga plats, visserligen hade jag sett morfarsfars utflytfad i ett uthus. Morfar hade nämligen låtit Chripstopher möllebyggare förfärdiga en ny säng, då han gifte sig. Det var en så kallad gustaviansk säng med utdrag vid sidan. Denna 1

10 me!er

Rekonstruerad plan av gården nr 1 Fru Alstad. 1 nedersta sterset; 2 översta sterset; 3 dagligstuga ; 5 förstu; 6 sommarstuga; 7 bihagen; 8 hagen ; 9 brunn; 10 drängkammare; 11 huggehus; 12 tofteporten; 13 fårahuset; 14 loge och loggolv; 15 gadeporten; 16 stut- och fälogen samt ökelogen; 17 middingen; 18 hus för utegångssvin ; 19 brunn; 20 torv- och bränneshus. - Den västra gårdens byggnader streckade.

Östra längan med den gamla tofteporten, som var hopsatt utan någon järnspik.

säng, som jag nu äger, är uppställd i Trelleborgs museums bondstuga. Man ser därå överst en blomkruka med blad och blommor under en strålande sol, som likväl till hälften bortskymmes av en molnsky. Jag vaT 1924 resande i SjäUand och logerade några dagar på Långtoftagård i Högelse by som gäst hos bonden Mats Christophersen och hans syster, bygdeskildraren Maria Christophersen, som givit ut en bok om folklivet i Heboegnen i Själland. Här på denna gård sov jag om nätterna i en himlingesäng, som placerats ut i ett sommarrum. Den var dock ej hel utan ovandelen var borttagen och dess gavelskåp inpassat i en vägg, som avdelat gamla storstugan. Sen mor Hans Rasmus slutat sina dagar beslöto de hemmavarande barnen Per och Margaretha redan året efter, ty där var förmögenhet nog, att bygga om boningslängan. Genom 42

Förstugudörr från Lilla Markie med holme ja av samma slag, som förekom i Fru Alstad nr 1.

fornminnesvännen Nils Mårtensson Sjörup erhöll intendent G. Karlin i Lund reda på, att den gamla stugan skulle rivas. De reste dit, men något var redan sönderslaget, däribland det gamla stueboret. Intendenten köpte det övriga för 75 kronor för att därav inrätta en Skytts häradsstuga på sitt kära museum. Man må giva intendent Ifarlin all heder för den, vilket jag som levande vittne kan intyga, ty stugan är till alla delar fullt korrekt inredd, ja t. o. m. farstoen me sitt kamperstensgoll. - Strax efter kom tegelbrännaren Strömberg »me ånen i halsen», berättade Per Hansson för mig, och ville låna de 75 kronorna, som han också fick. Men de sågo aldrig röken av dem sen, och Karlin kunde likaväl fått sakerna till skänks. Gården i övrigt var också märkelig, ty det var en s. k. tvillingegår, vari tvenne häsken, hushåH, bott. Den östra bestod av fyra längor och den västra av två. Båda gårdarnas bonings-

längor lågo åt norr och uthusen söder därom med gödselstaden mot byagatan. 1 Den östra gårdens västra länga hade båda hushållen del uti. Hans Rasmusson hade dock medan han levde också förvärvat den västra går·den, vilken jag nätt till pass kan minnas. Den revs innan jag börjat skolan, den 1 maj 1877, men ett stort gammalt krokigt äppleträd stod länge kvar efter den västra gården. Hur den kvarvarande gården med sina fyra längor var inredd har Bengt Holmberg skildrat för mig. Den rekonstruerade plan, som återgives här, ger en god föreställning om byggnadernas belägenhet. Alla gårdslängorna voro uppförda av korsvirke med trekantiga lysegluggar. Klineväggarna voro så välgjorda, berättade Holmberg 1912, och behöllo kalken så väl, att ej en enda bar fläck syntes på den östra längans väggar, ehuru den ej viarit kalkad på 20 år. Men man hade också begagnat riktigt slagen kalk och den sitter säkert. Taken voro halmtäckta. I fönstren till köks - och sommarstugorna sutto järngaller »ändock väggarna blott voro klineväggja», sade Holmberg. Över ingång·sdön1en till stugu -fostoen var en holm.eja med fönster, lik den som min morfar Ola Hansson byggde 1831 på sin gård n:o 7 LiHa Alstad. Överst på holmejetaket växte en tak.lök, sempervivum tectorum. I de gårdar, där tak.löken trivdes och växte vackert slog ej åskan ner, ej heller blev det eldsvåda i sådana hus. Jag minns ej riktigt om ingångsdörren var hel- eller •s. k. lwldorra. Köksdörren däremot, som låg mitt för den västra längan, bestod av halvdörrar. Norra hälften av västra längan tiHhöiide denna gård medan den södra ägdes av västra-gården. Mitt för stugufönstren var den inhägnade bihaven med sina bikupor med halmhättor som skydd för väta, sol och köld, omlagda med gamla tunneband av järn eller trä. I halmhättorna sutto s. k. lekniva gjorda av avbrutna gamla liar till skydd mot förgörning och förhäxning. Öster om stora ingången var det planterat lutemyntor, gubbeskägg (tanesetum) och sallevi (ej salvie utan balsemita). I bihaven voro också växter såsom 1

Foto i Skyttshäradsboken. I o. Il uppi.

sannlwnsört . (sedum), isop och hjärtansfröjd (ej citronmelis · utan nepeta cataria odorata). Sankthansörtens stjälkar uppsattes midsommarafton emellan stugubjälken och loftet för var och en av husets folk för att se vem som levde längst - den, vars stjälk vissnade först, dog också först. I östra längans östra sida fanns det en ytterst märkvärdig gammal port. År 1931 kom den 9 juli ett riktigt syndaflodsregn, då här föll 237 mm på ett dygn. Detta hade till följd, att den gamla längan rasade ända upp över porten, som nu stod utan tak. Denna port var lika ålderdomlig som gården var i allt annat, ty den var förfäl'digad utan att en enda järnspik begagnats. Den var helt sammanfogad med tränaglar och hade en mindre s . k. låga, så att en person kunde gå därigenom utan att öppna hela porten. Den hängde ej på järnhängslen och järnstolpar utan på en grov trästock, som var fastsatt i dess norra sida. Denna var något längre än porten ovantill och nedantill. Den nedre ändan vilade utan någon järntapp på en stor gråsten, varuti huggits ett hål, och den övre runda ändan omgavs av ett grovt läder, vilket fästats i längans timmerverk. Jag gjorde allt för att rädda denna inärkliga port från förstörelse genom att ägarna skuHe lämna den till något museum. Åren gingo, porten :stod ute i väder och vind, ty det var många delägare som arvingar eft1er Margaretha Hansdotter och ingen vågade göra något emot den andres vilja. Jag liknade det vid Fru Alstads äldsta i behåll varande gravvård över åboänkan Margaretha Påhl Jins, kallad »Fru Alsta bank». Hon hade låtit uppsätta en prydlig sten över sin avlidne andre man och även låtit inhugga sina egna namn. Men ehuru hon lämnade mycket efter sig tiH sina sidoarvingar hade ingen råd att låta inhugga hennes dödsdag på gravvården. Då jag omtalade detta och liknade det vid denna intressanta porten, som säkerligen är äldre än från Sven Nilssons dagar, lyckades det slutligen att år 1932 förmå ägarna att skänka porten till Trelleborgs museum . Strax söder om bäste- och studestallen, som var inrättade på gårdens södra länga, var den s . k. möjmiddingen me sin middingekorra. Denna gödselstad upptog hela bredden melilan 45

stallen och allmänna vägen och var kringgärdad med stora stendien med ett led vid östra och ett vid södra sidan, vilka vreds på samma vis som östra porten med den skillnad, att det var en järntrapp, som gick ner i en gråsten, och ovantill en järnhängsla, som vreds på en järnstapel fastsatt i lestolpastenen. I denna fälwue, som också gödselstäderna i de dagarna kallades, var en brunn, som ännu är kvar sedan allt annat är försvunnet. Vid brunnen var upprest en brunnljung, den sista, som fanns i Skytts härad efter att i äldre tider varit allmänna på orten. År 1911 fotograferade jag denna brunnljung. Det var i grevens tid, ty om natten därefter blev det en mycket hård storm och utom en del sönderblåsta tak och träd gick ockiså denna brunnljung all världens väg för att aldrig mera uppsättas. 1931 påträffade jag de prydliga järnbeslagen till brunnljungen hos en bekant i byn, vars fader inköpt dem. Brunnljung, brunnkrog och brunnsäjare äro ju alla särskilt konstruerade för sitt ändamål, brunnljung och brunnkrog med en låsinrättning, så att ej de gamla träspannarna skulle tappas i brunnen, och brunnsäjaren gjordes sådan att den kunde taga upp spannen ur vattnet. I sydvästra hörnet av fälwuen var ett hus för utegångssvin, vilka gingo fritt ut och in i middingen. Huset var byggt med dubbla väggar av stora gråstenar med jord emellan, men utan murbruk. Ingången var byggd av stora gråstenar som dörrkarmar, men någon dörr fanns icke. Taket utgjordes av pilebollingar lagda i kors ovanpå gråstenarna och därovanpå var halm uppkupad. Hans Rasmusson och Mätta Persdotter begrovos i Fru Alstads kyrkogård på gårdens gravplats mitt för vapenhusets dörr söder om kyrkan. Denna gravplats har åtminstone sedan 1688 tillhört gården n:r 1 och alla som avlidit där ha fått sitt sista vilorum på denna plats. Den är f. ö. den enda av de 1688 avdelade gravplatserna, 1s om ännu tillhör den då tilldelade gården. Över Hans Rasmusson och hans hustru uppsattes en för sin tid ståtlig gravvård, vilken ännu pryder sin plats. Den är vare sig av marmor, vanlig granit eller kalksten utan av en finkornig, brungrå stenart. Överst är det ett vackert ornerat vitt marmor46

Elna Hansdotter, född 1836 i Fru Alstad-stugan och hennes man, åbon Per Olsson på nr 25-26 i Fru Alstad.

kors och därunder infällda två sammanlagda marmorhänder och en marmorsk iva med namnen. Minne Af Hemmans Åbon Hans Rasmusson Född d.

1798

Död d. / 3 1877 i Fru Ahlstad Dess Hustru Mätta Pers dotter Född d. 21 /11 1803 Död d. ~ 6/g 1885 Ps. 477, 479 1 Thes: 4: 13, 18. 47

Gravvården ansågs under min skoltid så förnäm, att den under vintern skyddades med ett i gravstenens form gjort träskydd, varå inskriften även målats. Utom denna har jag blott sett en gravsten, som varit skyddad över vintern på detta sätt. I Gislövs socken fanns ett sådant gravstensskydd uppspikat på en trösklänga som duvslag.

Hus för utegångssvinen, se planen vid nr 18 . .