KULTUREN EN ÅRSBOK
1941
KULTlJREN EN
ÅHSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 4
I
DENNA BOJ{ Äll llEDIGEllAD AV SVEN T. ICJELLBEllG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMl'LAI\ I GRAVYBMANEH HOS HÅRA'.'\ OHLSSONS BOlffHYCIU:HI LUND.
l{LJCHEEBNA ÄBO FBÅN A.-B. MALMÖ
GllAFISKA ANSTALT OCH PAPPEBET FBÅN FJNBHUKEN , STOCKHOLM .
LUND 194:l
STOLEN GENOM 300 ÅR ETT APHOPOS TILL KULTUHE NS STOLUTSTÄLLNING 1941
Av WILLI.4.M KARLSO N
tolen som profanmöbel är en n ykomling i kretsen av våra bohagsting. Den uppenbara r sig und er 1500-ta let och blir m era a llmän först under det följande århundradet. Vid denna tid utgjord es rummens sittmöbler av väggfasta eller lösa bänka r, som för bekvämlighets och prydnads skull stundom b elad es m ed hyend en och dynor. Även kistan tjänad e
S
Bild 1. Stol av omåla d ek , 1600-talcts förra del. På sitsen lades ett h y cncle. J<.M . 32.7~) 4.
110
länge såsom sittplats . Att stolen ännu under s lutet av 1500-ta let var en jämförelsevis sällsynt möbel k a n man sluta därav , att i bevarad e inventarier frå n Stockholms slott på Erik XIV:s tid endast upptagas ett tiotal sto lar, m edan bänkar och pall a r uppräknas i hundrata l. I ett inventari um över Läckö frå n 1615 förtecknas 17 sto lar och 11 bänkar och säten, vi lket visar, att sto larnas a nta l i h errem a nsh emmet ännu ick e hunnit upp i någon högre siffra. Av d en slags väggfas ta bänka r, som voro brukliga under 1500-talets sena re hälft finnas ännu en del b evarade t. ex. i Kalmar slott. Ännu under slutet av 1600-talet omtalas i h errem a n shusens inventa rier lösa bänkar a tt sätta framför borden , såsom på 1670-talet i förtecknin garna över Ebba Bra h es lösegendom.
Bild 2. Stol av omålad ek, d ekorerad rygghricka , 1600-ta lcts föna del. Ben en i sen are tid avsågade n edti ll. JCM . 16.986.
111
Den äldsta sto ltypen, sådan den tedde sig omkring 1600 och fram mot 1600-talets mitt, representeras i Kulturens samlin gar a:v stolarna å bild. 1-2 . Karakteristiskt för denna är den raka ryggen m ed sin fyllda ryggbricka och sin a ståndare, som löpa i ett med bakbenen och överst avs lutas med utskurna toppar. Frambenen med sin a slåar äro lika ledes raka. Efter moderna mått är den ovariligt hög, men detta var en skyddsåtgärd mot golvkylan liksom slåarna voro ett stöd för de uppdragna fötterna. Där slåarna ännu äro bevarade, bära de tydliga spår av den nötning, som uppstått härigenom. Vår stol har dessvärre i senare tid sågats av nedtill och därigenom förlorat sin a ursprungli ga proportioner. Stolen i bild 2 är av exakt samma typ men något mera avancerad ifråga om utstyrsel. Så ha ben en fått svarvad
Bild 3. Stol av björk m ed stoppad sits oc h kl iidsel av hrnnt läder, 1600-talets mitt. !CM. 16.945.
112
profil och försetts med dubbla slåar, r yggbrickans övre kontur profilerats och d ess fält ornerats i låg relief. Årta l, vapensköldar och initialer voro också va nliga prydnader på d en na platta. Klädseln på dessa stolar, om d e h ade n ågon sådan , var alltid lös och utgjordes av dynor och hyenden , varom tidens inventarier lämna go tt besk ed. De kunde vara av skinn eller tyg m ed vävda ell er sydd a mönster , ej sä lla n av m yck et praktfullt slag. I boupptecknin gen efter Gustaf Oxenstierna på Tyresö 1648 förtecknas sådana av bland annat svart ,, Gyllen Sammetz ,,, av brunt och gult damas t, ett par ,, af uthklipt guhlt tafft m ed Ryning och bielcke wapn ,, . Huru denn a stoltyp vid 1600-talets mitt förändrades visa stolarna bild 3-4. Det m est på fallande ä r, a tt ryggen fått h elt
Bild. 4. Stol a v omålad bok med s toppad sits och rygg, kl äds el av brunt liider,1600-tal e ts mitt. K.M. 9.767. 8
113
rak avslutning och benstöden blivit spiralsvarvade, med »föttren swarfwade wridna », som inventariernas beskrivning ibland lyder. För övrigt är den nya stolen alltjämt hög i sitsen - Kulturens stolar äro även i detta fall avsågade - och har sin infällda ryggbricka. En nyhet är också armlänstolen eller karmstolens uppträdande. Kulturen äger ingen sådan. Med hänsyn till damernas vida kjolar äro länstolarna ganska breda i sitsen. Armstöden äro i början raka men få med tiden en svängd profil. Även ryggstödet växer efter hand på höjden och får en svag lutning samt antar under 1600-talets senare hälft det utseende, som framgår av bild 4. Den blir också lägre i sitsen, beroende
Bild 5. Stol av björk m å lad rödbrunt, stoppad sits och rygg med klädsel av grönt kläde med broderi i färger, 1600-talets senare del. K.M. 14.149.
114
på, alt de kalla stengolven i allmänhet ersatts av trägolv , ej sällan med vackra parkettmönster. En slags vilstol, närmast konstruerad efter engelsk förebild, »farfarsstol», kom i bruk hos oss under slutet av 1600-talet. Bild 7 ur Kulturens samlingar illustrerar denna typ, som ur konstruktionssynpunkt överensstämmer med tidens övriga stolar. Stolen s synliga delar av trä började med 1600-talets senare hälft få skulptural utsmyckning såväl på ben- som armstöd. » Föttren swarfwade wridna m ed giorde Leion på Lähnen » lyder stundom inventa riernas beskrivning. Även rosetter och blad förekommo bland de dekorativa detaljerna.
Bild 6 . Stol av fur och hjöl'!> med stoppad sits och rygg, kliidsel av m illlgfiirgat korssty ngsbroderi på stramalj, 1600- t a lets senare del. JCM . 1.498.
115
Stolklädseln var iinnu understundom lös, men med 1600talets mitt hade den fasta stoppningen införts och denna blev snart nog allmän. Såväl sits som rygg stoppades med tagel, men även halm omtalas på enklare stolar. Klädseln utgjordes av läder eller tyg. Vad det förra beträffar, kunde det hända, att ryggbrickans stoppning slopades och att endast skinnet spändes över ståndarna som på en trumma. De till överdrag eller, för att bruka tidens term , )) öfwertåg )) brukade stofferna förekommo i rik variation. Det bruna kalvskinnet var till att börja med mycket vanligt - därmed äro fyra av Kulturens stolar klädda. Gällde det ett mera luxuöst utstyrt gemak valde man gyllenläder, som då ofta harmonierade med väggbeklädnaden i rummet. Av detta material fanns det mycket
Bild 7. nFarfarsstoli> av e k, helt stoppad och invändigt klädd med brunt läder fäst med tiinglikor av mässing, 1600-talets senare del. ICM. 94H.
t tö
att välja på såväl ifråga om mönster som färgställningar , från de mest färgrika till sådana i svart och silver, avsedda för sorggemaken. Mönstren kunde vara rent ornamentella, figur- , bladoch blommönster eller hela bildscener (Se Kulturens årsbok 1940, sid. 57.) Av andra skinnsorter brukade till klädselmaterial, förekommo t . ex. karduan och kassian i olika färger, som svart, vitt, blått och rött. Av textila stoffer omtala inventarierna gobelin, sammet, siden, brokader, kläde, rask samt hårduk eller annat material med broderad dekoration. Stolen bild 5 är överdragen med grönt vadmal med tråd- och applikationsbroderier i färger och stolen bild 6 m ed helt broderi i petit point-söm likaledes i färger. Både ryggstöden och ryggstödsstolparna voro i allmänhet klädda med motsvarande material såsom en
Bild 8. Stol, crown chair-typ, av omålad björk, stoppad i sits och rygg och klädd med gyllenliider färger, om kr . 1700. !{.~[. 1:u05.
117
närmare granskning av bilderna ge vid handen. Även oljemålning på väv imiterande läder förekom stundom. Såväl lädret som den textila klädseln fastgjordes m ed storhuvade mässingsstift, tänglikor. Var klädseln av läder, följde vanligen ett kantprofilerat band av samma material sitsens och ryggens konturer och bildade det direkta underlaget för stiften . Vid textil beklädnad var det band eller fransar i guld-, silvereller silketråd eller blandat, som sattes omkring sits, rygg och armlän, där sådana funnos. För den från fransk möbelkonst , närmast Loius XIV, inspirerade Precht- eller guldbarocken, så kallad emedan alla blottade träytor voro h elt förgyllda, äger Kulturen tyvärr icke någon representant. En rikt skulpterad och förgylld gueridon
Bild ~I. Stol av griinm[dad bok med stoppad, liis sits, i senare tid kliid<l med y lletyg i skiilbladsteknik, 17 00-talets förra del. !{. M. 33.84-8.
118
från denna tid markerar på utställningen denna fas i stilutvecklingen. En lucka i Kµltur ens stolbestånd utgör också bristen på de från engelsk möbelkonst influerade stolarna m ed rottingflätad sits och rygg samt pilastersvarvade stöd och med reliefsnidade lister omkring ryggfälten och på frambensslån. Typen har efter herremansinventarierna a tt döma varit rikligt företrädd i Sverige under 1600-talets senare del och 1700-talets början, sannolikt både av engelskt ursprnng och av här i Sverige eftergjorda. De uppträda ibland under benä mningen »Engelska Armlähnstolar» och beskrivas såsom varande försedda m ed infällda flätningar av »röttel'», rotting, i »Owahla » eller annorlunda formade fält. Ur dekorativ synpunkt tillhörde den »Crown chair»-typen, en i
Bild 10. Puderstol av björk och fur, ny målning i grönt med dekor i svart och rött, 1700-tale t s mitt.
119
England efter restaurationen 1660 utbildad typ, vilken fått sitt namn av den kronprydnad, som var placerad i ryggstödets topp och på framslåns översida. På i Sverige utförda stolar av denna typ var Karl XII :s namnchiffer ingalunda ovanligt. Hos oss ersattes rottingflätningen stundom med stoppning i denna stoltyp, och av denna sort äger Kulturen några stycken representanter. Med tiden urvattnades detta kronmotiv och ersattes av rent vegetabila mönster, såsom i stolen bild 8. De spolformade benstöden blevo med tiden buktade och skulpterade och fingo tassformad avslutning nedtill. Bakbenen erhöllo en lätt svängning bakåt och fingo nedtill en fyrkantig kloss. Framslån följde ryggstödskrönets utveckling ur dekorativ synpunkt och hade snart hunnit därhän, <ltt
Bild 11. Stol av ljusbrunt målad björk med lös, stoppad sits klädd med brunt läder, 1700talets mitt. Holländskengelsk stilp:"ivcrkan. J\.M. 23.520.
120
man har svårt för att ur dess former söka sig tillbaka till dess ursprung. Med 1600-talets mitt b erikas vårt sittmöbelsförråd med den efter tidens språk b enämnda kull ers tolen eller vad vi efter 1700-talets vokabulär pläga k a lla taburett (av tambour = trumma) . I sin fotställning följer den stolens utveckling och får anses som en stabiliserad form av tidens så vanliga fällstol, som uppstått redan und er antiken och sedan genom sin praktiska konstruktion levt kva r genom olika tid såldrar. Inventarie rn a kalla den vanligen fältstol. Den m edfördes alltid på reso r och tillhörde även lägerlivets möbelinventarier . Den blålonad e oljemålningen, som täcker Kulturens kullerstol , är tydligen ursprunglig liksom det i brun oljefärg m å lade klädsel-
Bild 12 . Armstol av björk, i senare tid grönmålad med förgylld dek or, lös, s toppad sits, 1700- talets mitt. Holl ä nd skengelsk stilpåverlrnn. lCM . 8.014.
121
tyget med sin vitmålade kantbård av förenklad Berainkaraktär, bild 31. Materialet i herremansstolar från 1600-talet och 1700-talets första årtionde växlade mellan ek, furu , björk och bok, om de voro av inhemsk tillverkning. I engelskt importgods av detta slag var valnöt mycket va nligt, liksom ek. Andra länder varifrån stolar importerades voro också Holland, - »Hållandz stool aff Rijss » (rotting) omtalas ibland i inventarierna Tyskland - Danziger- och Hamburgerstolar - samt Frankrike från 1600-talets slut. Under 1700-talets första årtionden fortleva dessa engelskinfluerade stoltyper, och under fortsatt engelsk påverkan och med holländska influenser skapas en övergångsstil till rokokon ,
Bild 1:1. Armstol av vitm å lad björk, stoppad i rygg och sits, klädseln ej ursprunglig, 1700tal ets mitt. Franskpåverkad stil. !CM. 17.654.
122
som vi hos oss kalla Fredrik I :s stil. Efter franskt stilschema benämnes denn e övergångsperiod regence efter h ertigens av Orlean regemente. Från engelskt håll är det närmast Queen Anne-stilen, som är den inspirerande faktorn m ed dess volutsvängda ben och avrundade ryggstöd . Via Holland och även England kom ett kinesiskt inslag att göra sig gällande genom de ostasiatiska handelskompanierna, närmast beträffande dekoren , liksom Berain-stilen i detta avseende alltjämt avsatt sina spår. Se denna å rsbok för 1940, sid. 59. I allt märker man en sökande stila nda , som arbetar sig fram till en renodlad stil, och d enna stil blev i tiden s fullbordan rokokon. Rokokons införande i Sverige hör intimt samman med uppförandet av Stockholms slott och dess möblering. Här är det
Bild 1.J.. Stol av vitmå lad björk m ed lös, stoppad s its, 1700-talets mitt. Fra nsk påverkad stil. !CM. 17.726.
123
i första hand d et fran ska stilinfl y tandet, som gör sig gällande, dels genom till Frankrike för studier utsända svenska kon stnärer och konstha ntverkare, dels direkt genom hit inkallade fra nsk a y rkesmän . Den efter de fran ska riktlinjerna utbildad P rokokon blir under ungefär ett kva rtsek el hos oss den , som dominera r i kun gens slott och i a delns och a ndra ståndspersoners gemak. Para ll ellt med d enn a löper den rokokostil , som huvudsa kli gen dirigeras av fortsatta holländsk- en gelska influenser och avsa tt sina spår förnämligast i tidens präst- och borgarhem m en även h ade sina utlöp a re i a llmogeh emm en. Denna senare stil kallas i våra dagar populärt »bondrokoko », ett h elt felaktigt b eg rep p, då dess gen es is icke h ar det ringaste m ed bondekulturen att göra. En rikti ga re benämning vore i så fall
ilild 15. Stol av ljusblåm å lad bj ör k med lös, sto ppad s its klädd m ed mönstrat fl ossa tyg i fä rge r, 1700-talets senare d el. Engelskpåverkad gustaviansk s til. KM . 30.St l.
124
präst- eller borgarrokoko, då stilen som kulturföreteelse närmast hör hemma i dessa kretsar. Medan den franskinspirerade rokokostolen h ar fyrsidig rygg, i allmänhet stoppad eller rottingflätad, samt benstöden vanligen nedåt avslutade i någon volutbildning och saknar benslåar har den andra a lltid bågformat ryggstöd med en profilerad skida i mitten, · ofta en klo- , bolleller tassformad fot samt benslåar. Såväl den franska som den holländsk-engelska rokokon äro representerade i Kulturens stolbestånd. Bilderna 13-14 giva exempel på den förra, medan den andra kommer till uttryck i stolarna bild 9-12. Ifråga om stoppningen är på fåtö ljerna endast mellanpartiet av a rmlänet stoppat, och ryggstoppningen ibland så utförd att den hålles fast med reglar och helt kan
Bild 16. Stol av gråmålad björk med lös, stoppad sits, klädd med tlamskviivnad från den HOGBERGOXELGHENSl(A kretsen, 1700-talets senare del. Engelskpåverkad gustaviansk st il. K.M. 30.841.
125
tagas ut. På sitsarnas stoppning lades i armlänstolarna lösa plymåer, stoppade med dun. Endast i undantagsfall äro dessa numera bevarade. En för rokokon helt ny stoltyp är den så kallade puderstolen. Se bild 16! Måhända är det denna som tidens inventarier och liknande handlingar avse med benämningarna »hörne»och »trekantstolar». Den brukades vid toalettbordet men förekom även som skrivstol. Vårt exemplar har skidor i ryggen , men denna kunde också efter franskt föredöme vara helt stoppad. Nya former för fåtöljen skapades också med nya namn , men Kulturen äger inga av dessa i sitt möbelförråd. Kullerstolen eller som den vid denna tid kallas taburetten levde alltjämt kvar, till sin form danad efter den rådande tidsstilen.
Bild 17. Stol av björk mahognyimiterande rödbrun färg med lös stoppad sits, 1700-talcts senare del. Engelskpåverkad gustaviansk stil. ILM . :l3.48!i. i
126
Björk och bok voro vanligt material till rokokons svenska stolar. Samtida handlingar, som förteckna möbler, nämner också stundom ostindiskt trä och valnöt. Den reliefskurna dekoren bestod av snäckor, musslor, vegetabila detaljer och rutverk. I praktgemaken härskade förgyllningen eller kineseriet, i enklare interiörer målning i pärlgrått, grönt, brunt, gulaktigt, ljust blått och rött. Klädselmaterialet utgjordes av siden, kinesiskt och europeiskt, sammet, schagg, trip, satin, damast, flanell, kattun, kläde, lärft, saffian, sits eller läder av någon sort. Rokokon blev ej långvarig hos oss. Man tröttnade på dess tillgjordheter och förkonstlingar och började längta efter alster av det praktiska förnuftet. Källan till inspiration för en ny stilriktning gåvo de på 1760-talet påbörjade utgrävningarna i
Bild 18. Stol av förgylld bok med medaljongformad rygg, stoppad sits och rygg, 1700-talets slut. Franskpåverkad gustaviansk stil. ICM . 26.297 .
127
Herculanum och Pompeji, och det dröjde ej länge, förrän resultaten härav började visa sig i den konstindustrie lla produktionen. Vad stolarna beträffar raknade rokokons buktande linjer och dess dekorationsdetaljer utbyttes mot antika motiv. Hos oss kalla vi denna nya stil den gustavianska, emedan den i stort sett sammanfaller med Gustaf III :s regeringstid. En stil börjar och slutar emellertid ej sådär plötsligt. Det skapas alltid övergångsstadier, där gammalt och nytt smälta samman. I Kulturens stolbestånd ingår också en r epresentant för en sådan sammansmältning, där ryggstödet tillhör den engelsk-holländskt influerade rokokon, medan sarg och ben fö1.,eträda den nya stilen. Renrasig gustavian efter fransk förebild är däremot stolen bild 18. Genom kungens helt fransk-
Bild 19. Stol av vitmålad björk m ed förgylld dekor, stoppad sits och rygg med klädsel av grönt mönstrat siden, 1700-talets slut. Sengustaviansk stil. K.M. 7.982.
128
orienterade inställning till kultur och konst blev fransk stil helt normgivande för de högre ståndens interiörinredningar. Nya skoltyper uppträdde på scenen, som voyeusen och fumeusen, liksom namnen av franskt ursprung. I Kulturens samlingar förekomma tyvärr varken dessa eller några typer av fåtöljen, sådan den franska smaken utformade den. Liksom under rokokon en holländsk-engelsk stoltyp uppträdde parallellt med den franska , kan man konstatera en liknande företeelse under den gustavianska tiden. Här är den dock enbart engelskpåverkad. Som bekant framträdde vid 1700-talets mitt inom den engelska möbelkonsten en arkitekt vid namn THOMAS CHIPPENDALE (d. 1779)' efter vilken en helt särpräglad stilriktning fått sitt namn. Genom de livliga han-
Bild 20. Få tölj av björk och fur, vitmålad m ed förgylld dekor, stoppad rygg och sits, mönstrat grönt siden, omkring 1800. Sengustav iansk stil. KM. 30.326. 9
129
delsförbindelserna m ella n Sverige och England via Göteborg nådde d enna stil även vårt land. Stolen sid. 41 i Kulturens årsbok 1937 är en utmä rkt r epresentant för denna stil fast knappast från Chippendales egen verkstad, förmodli gen likväl införd från En gland. I originalstilen k a n man under olika perioder spåra såvä l gotiska som kinesisk a och Louis XVI-betonade inslag. Det var Chippendale, som förde m a h ognyn på mode! inom möbelsnickeriet, och vår stol är också utförd i detta träslag. Andra engelsk a möbelarkitekter, vars verk samhet avsatt spår i vå r svenska möbelkonst under d et sluta nde 1700-talet och omkring 1800, äro t. ex. TH. SHERATON och A. HEPPLEWHITE. Sven ska stolar inspirerade av dessa mästares a lster äro såda n a
Bild 21. Stol av ma hog nyfan era d fur m e d b csl:ig av förgylld brons, stopp:i d rygg oc h sits, 1800-talets b örjan. Empirstil. K.M . 10.985.
130
som bild 15- 17 visa. Den å bild 17 ä r till och m ed målad i mahogn yfär g för att komma origina let närma re. Variationerna a v r yggbricka ns utfor mnin g i d essa stola r är synnerli gen rik , och ty perna ä ro särskilt företrädda i Väs tsverige. Träslag och kläd selma teria l i de gusta via n sk a stolarna ä ro utom det ovan på pek a de m a hogny in slaget d esamma som und er den n ä rm as t föregåend e p erioden . Under 1790-ta let fra mträ der en n y stila rt in om vå r kon stindustri , d ~ n sen gusta vi a nsk a, närmas t inspirerad av d en franska direktoirs tilen m ed form - och d ekora tionsförebilder inom den romerska och grekisk a och delvis ä ven den egyptiska k ons tvärlden. Den direkta konta kten m ed dessa antikens ska tter förm edlades gen om Nap oleons fälttåg. Företräda re
Bild 22. Ba rn s tol av m a hogn y , s topp ad och kl iidd m ed svart s kinn , 1800t a let s b örj a n. E mpirstil.
131
för denna sengustavianska stilfas i Kulturens stolbestånd visa bilderna 19-20. Fåtöljen med sin charformade rygg är synnerligen typisk för tiden omkring 1800 och återgår direkt på antika stilförebilder liksom den enkla rygglänstolen. Taburetterna växa nu ibland ut till små bänkar med genombrutna eller stoppade sidolän men kunna också se ut som bild 34 visar. Dekoren på ben, sarg och ryggstöd är snidad eller vanligen pålagd i gips, förgylld eller bronserad, medan stolen för övrigt är vitmålad eller förgylld. Medan både rokokon och den gustavianska stilen företrädesvis brukat dun och fjäder, återgick man nu till taglet. Stoppningen blev hård, rak och flat med stela och skarpa kanter. Till klädsel brukades samma material
Bild 23 . Stol av polerad hjörk med gotiserandt' ryggdekor, lös, stoppad sits med senare kliidscl 1830-talet. !CM. 36.12:i .
132
som tidigare, endast mönsterbildningen var danad efter tidssmaken med medaljonger, lagerkransar, lyrmotiv, amoriner, motställda fåglar o. s. v. Även skinn brukades alltjämt som klädsel. Direktoirstilen kom a tt bilda ett övergångsled till den rena empiren eller kejsarstilen. Denna utbildades i Frankrike under 1800-talets första år, och dess daningstid sammanföll med Napoleons första år som kejsare. I stället för målning och förgyllning gör man nu bruk av ädla, polerade träslag, framför allt mahogny. Ofta skedde detta genom att sätta faner av finare trä på ett enklare blindträ. Till formen blev empirstolen tung, skapad som den var efter förebilder direkt ur antikens arkitektur. Som utsmyckning nyttjades vanligen beslag av förgylld
Bild 24. Stol av mahognyfanerad björk med lös, stoppad sits kl iidd med ylle, 1840-talet. Bie<lermeier. !CM. 36.273.
133
brons i form av sfinxer, masker, fascesknippen, facklor, trofeer m. m., vilka fästes på den polerade ytan. Hos oss har denna mahognyempir blivit kallad Karls Johansstilen, då den närmast sammanföll med denne monarks regeringstid. Liksom inom tidigare stilfaser kan man även under denna konstatera en mera aristokratiskt och en mera borgerligt betonad linje. Här är det emellertid ej olika stilinfluenser, som göra sig gällande i de båda linjerna utan fast mer materialet, som utgör den särskiljande faktorn. Man kan också benämna dem den rent franska linjen och den mera nationellt betonade. I förra fallet är materialet mahogny eller annat ädelt träslag med dekor av förgylld brons, medan i det senare björken, vanligen ljuspolerad med dekor svart intarsia eller pressat mässings-
Bild 25. Stol av mahognyfanerad fur med lös, stoppad sits klädd med ylletyg, 1800-talets milt. !CM . 18007.
134
bleck, är det karakteristiska. Denna björkempire är mera lämpad för vardagens hemtrevnad, medan mahognyempiren hör hemma i representationssalongen. Båda dessa antydda stillinjer äro företrädda i Kulturens stolbestånd. Länstolen med den antikt sköldformade ryggskidan är en visserligen sen men god exponent, och den nästan i stenstil uppbyggda mahognystolen med de förgyllda bronsrosetterna är ett typiskt utslag av tidens arkitekturalt inställda möbelkonst, bild 21 och 26. En liten barnstol från tiden, bild 22, utförd i mahogny och klädd med svart läder är också typisk för tidens möbelkonst. Jämte tyg var skinn ännu i bruk till möbelklädsel men föll med denna period helt ur modet.
Bild 26. Armstol av mahogny och mahognyfanerad fur med stoppad, ylleklädd sits, 1800talets mitt. K.M . 36.220.
135
Med empirestilens slutfas biedermeiern, 1830-40-talen, upphörde den sista självständiga möbelstilen under 1800-talet. Biedermeierstilen har av somliga uppfattats som en urvattnad utlöpare av ·e mpiren, av andra som en kompromisstil mellan Louis XVI i tysk översättning, den s. k. »Zopfstilen », och engelsk möbelkonst. Den kom som stil aldrig att spela samma roll som föregångarna. Ett par variationer på stolryggarnas utformning under denna period visa bilderna 24- 25. Taburetten antar stundom nästan exakt samma form som antikens bronstaburetter, bild 33. Materialet växlade liksom tidigare mellan mahogny och björk. Redan under 1830-40-talet började stilupprepningarnas tid . Nygotiken inledde serien, och härefter följde under 1850- 60-
Bild '27. Stol av mahogny och mahognyfanerad fur med stoppad sits och rygg och kliidsel av blommigt ylle, omkr. 18!i0. Nyrokoko. !CM. 35 .399.
136
talet nyrokokon, med 1870-talet nyrenässansen och därefter en nygustaviansk stil under århundradets sista del. Alstren av samtliga dessa stilföreteelser äro i regel prov på ett förstklassigt och gediget snickeriarbete, men de ge på intet sätt uttryck åt den smak och stilkänsla, som en gång dikterade originalstilarna. Kulturen har ett ganska gott urval av stolar, som företräda dessa repetitionsstilar. Gotisk påverkan återfinnes i den genombrutna ryggbricken på stolen, bild 23, från 1830-talets mitt, och bilderna 27-28 lämna goda exempel på huru vid 1800talets mitt nyrokokons stolar sågo ut. Stolarna kunde förekomma både med och utan stoppning. Ett mellanting mellan nyrokoko och nybarock torde man kunna se i stolen bild 29,
13ild 28. Stol av björk polerad i svart med ljusare ådring, rottingtliitad sits, omkr. 1860. Nyrokoko .
137
som med sin stoppning och polstring delvis är uppbyggd på ett järnstativ. Nyrenässansen på 1870-80-talet, närmast nybarocken , åskådliggöres på utställningen av en stol, utförd i ek, stoppad och försedd med reså rer i sitsen. Den svarta päronträstolen med sin fjädrade och polstrade stoppning och klädsel m ed gulbrun plysch från 1880-talet har inte just mycket av den gustavianska förebildens grace och väl avvägda proportioner, bild 30. En stoltyp, som 1800-talets senare hälft verkligen skapade och tycks ha varit m yck et förälskad i, är gungstolen. Den kan väl icke tillskrivas några större es tetiska värden, och det kan inte ha varit sådana, som gjorde den så populär. Populariteten kan den endast ha nått av praktiska skäl. Det fanns väl knap-
Bild 2!J. Stol med ben av trii och övrig konstruktion av jiirn, helt stoppad med klädsel av blå mönstrat ylle, omkr. 1870. J{.i\1. 38.557.
138
past ett h em den tiden , som icke ägde en sådan , och i univer sitetsstädernas studentkulor tillhörde d en det stående rumsinventariet. Huru m å n gen student har inte gungat sin själ till ro under tentamensh etta n s feb ri ga iver i en sådan pjäs! En korsstygnsbroderad matta och en ryggkudde förhöjde alltid dess b ekvämligheter. Dess efterträd a re, d en a m erika nska gun gstolen m ed f jädrar, kunde a ldri g ta upp tävl a n m ed sin föregångare i fråga om popularitet. Kulturens gun gstol har tillhört det W\tlffsk a h emmet i Lund. Omkrin g sek elskiftet framträdde ä ntligen en n y stil inom konstindustri en , jugendst ilen . Denna sa tte starka spå r efter sig inom a ll a k onstens om råden och icke minst genom möbelkon sten . I sin friska nyskapa rglä dje sökte jugend stilen nya
llild 30. Stol av svartpolerat pärontrii, s t o ppa d s its oc h rygg m ed kl iid sel av g ul plysc h , omkr. 1890 . ICM . :15.GH .
139
"
.
.:...
Bild 31. Taburett, »kullcrstol», av ljusblåmålad björk och fur, stoppad sits med klädsel av oljcmålacl buldan, 1600-talets slut. KM. 32.795.
Bild 3:.!. Taburett av \"itmålad björk med förgyllning, stoppad och klädd med gult siden, 1700-talets slut. Gustaviansk. ICM. 7.!)84.
140
Bild 33. Taburett av mahognyfanerad björk, stoppad och klädd med mönstrat och skuret sammet i r ö tt, 1840-tale t. Bieclermcic r . ICM .37 .!l!l!l.
Bild 34. Taburett av vitmålad björk med förgyllning, klädsel av gult siden, omkr. 1800. Empire.
141
former, som skulle vara fria frå n d en föregående tidens återupprepning av de traditionella stilformerna. I mycket av d ess böljande, vegetativa ornamentik och form å terfinna vi emell ertid en exotisk klan g, som erinrar om japansk konst samtidigt som d en är nära b es läktad m ed gotisk stil och k ä nsla. Någon god r epresentant för jugend es tetikens stilformer h a r Kulturen tyvärr icke, vadan här finnes plats för donation . En m ed hän syn till tillverknin gsmaterial et särskild grupp utgöra korgmöblerna, som förekommit i sven skt möbelbestå nd ända frå n m edeltid en .
LITTEHATURH ÄNVISNINGAH. FEULNER, An., Kunstgeschichte <les Möbels seit dem Altertum. 2. Aufl. Berlin 1927. FrsCHER, ERNST, Svensk a m öble r i bild. 2 uppi. Sthlm 1938. Kulturen. En Årsbok. 1937, sidd. -1 0-41, och 1940, sidd. 58-59. LAGERBERG, CARL, Stolstudier i Göteborgs museum. I Gö te borgs muse um. Årstryck 1910. -, Göteborgs museum. Hist. avd elni11 ge n . Högr e stå nds-s a mlin gar. Vägledning. 1-2. Gbg 1917. L AGERQUIST, MAHS HALL, E n d a teringsfråga i g ust av ia nskt möbelha ntverk. I Fataburen 1935. MAcQuom, PEHCY, A histo r y of English furniture. Lond . 1925-28. SCHMIDT, Ron., Möbel. 3. Aufl. Berlin 1917. UPMARK, GUS TAF, Möbler i afdelningen fö1· d e h ög r e stånden. H. 1- -1. Sthlm 1912. vVALLIN, SIGURD, Möb le r fr å n svenska hcl'l'em a n sh em. 1-:'l. Sthlm
1931-35.
142