KULTUREN EN ÅRSBOK
1941
KULTlJREN EN
ÅHSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 4
I
DENNA BOJ{ Äll llEDIGEllAD AV SVEN T. ICJELLBEllG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMl'LAI\ I GRAVYBMANEH HOS HÅRA'.'\ OHLSSONS BOlffHYCIU:HI LUND.
l{LJCHEEBNA ÄBO FBÅN A.-B. MALMÖ
GllAFISKA ANSTALT OCH PAPPEBET FBÅN FJNBHUKEN , STOCKHOLM .
LUND 194:l
FRAGMENT AV EN ITALIENSK .JULKHUBBA
I
många svenska hem lever ännu seden, att vid julen ställa upp en krubba till minne av Jesu födelse. Denna sed har sitt ursprung i det katolska bruket, som växte fram unde r m edeltiden, att ordna krubbor i kyrkorna vid julen. De kunde antingen framställas som tablåer av levande personer eller av s1rn'l figurskulpturer. Krubborna äro således samma andas barn som passionsspel och helgonprocessioner - ett sätt att levandegöra de heliga berättelserna och ge dem en så enkel och välbekant form, att även den naive åskådaren skulle känna sig förtrogen med dem . Nära besläktade äro de också med altarskåpen, som i serier av skulpturer återge scener ur bibeln. Med tiden började även privatpersoner att skaffa sig krubbor. Så kom det sig att t. ex. i Italien en mycket omfattande tillverkning därav förekom under 1700-talet. Olika tillverkningscentra hade sin speciella stil, men särskilt lätta att igenkänna äro de krubbor, som sågo dagens ljus i Neapel. Karakteriseringsförmågan och livligheten i framställningen ha tillsammans med en stark, ofta naiv realism kännetecknat de neapolitanska skulptörerna. Kristi födelse hade sedan länge av sägnen satts i samband med en marknad, som skulle hållits i Betlehem. Härigenom öppnade sig ett stort fält för konstnärernas berättarglädje och realistiska fantasi. Ty man nöjde sig inte i längden med att återge endast den heliga familjen, herdarna och tre konungar, utan flyttade även in i ki-ubborna det myllrande marknadslivet, vilket hämtades direkt från Neapels gator och torg. I livliga och uppsluppna scenerier blanda sig svultna hundar och kivande gatpojkar med stadens hantverkare och omnejdens bondfolk i sina lätt igenkännliga folkdräkter. De utgöra alltså en italiensk motsvarighet till våra dalmålningar. Dessa högljudda neapolitanska bilder ur 1700-talets vardagsliv, som kunde omfatta ända till 200 personer, få ofta breda ut sig i en undre våning av krubban som kontrast mot den stilla innerligheten i huvudbilden , 14
Manlig fi gur ur en neapolitansk framstiillning av .Jesu krubba, möjligen tillverkad aY FnANCESCO CAPIELJ.O.
K.M . 35 .711.
15
där herdar och konungar bringa ett knubbigt jordiskt barn och en blid madonna sin ödmjuka hyllning. De två här återgivna figurerna i Kulturens ägo höra med all säkerhet hemma i marknadsscenen från en neapolitansk krubba. Det sätt, på vilket de tillverkats är karakteristiskt -- bl. a. den detaljen att kläderna framställts av tyg och ej äro skurna i trä eller modellerade, som på andra håll, är typiskt neapolitansk och bidrager i hög grad till att ge dem ett så levande utseende. Kropparna äro gjorda av blånor, som lindats runt en järntråd. Härigenom har en bestämd formgivning och en viss böjlighet möjliggjorts. Huvud, underarmar och ben äro skurna i trä och de känsliga händerna visa bättre än något annat arbetets kvalitet. Vissa smärre detaljer i de uttrycksfulla, ofta en smula karikerat återgivna ansiktena, såsom ögonbryn, näsvingar och öron äro formade i en stuckmassa, varmed träet överdragits. Att själva ögonen äro utförda i glas och fastpressade i stucken bidrager till det levande intrycket, vilket också den nyanserade färgläggningen gör. Färgen på huvud och händer är överdragen med en ganska hård, blank fernissa, som förhöjer reliefen. Kvinnan är klädd i en röd sammetsjacka med blågrönt sidenfoder över en vit långärmad bomullsblus. Kjol och liv äro av vitt linne med smala ljusblåa ränder och kantband. Förklädet är likaledes ljusblått och av siden med band i purpur och guld. Mannens skjorta och strumpor äro av oblekt linne, byxorna och jackan av ett brunt och vitt, svagt moaremönstrat bomullstyg. Skorna utgöras av lädermockasiner rynkade runt foten. Han ger mera intryck av att tillhöra tiggarnas eller lazzaronernas skrå. Dessutom skulle man kanske kunna våga att på grund av hans utseende och hans klädsel hänföra honom till en av de krubbtillverkande konstnärer, som man känner i Neapel, nämligen FRANCESCO CAPIELLO. 1700-talet är denna. konstarts blomningstid och med århundradets utgång förlorar den sin karaktär av högtstående hantverk och dör ut i Neapel liksom i det övriga Italien.
K. L.
l{vinnlig figur ur samma grupp som t'örcg[1endc. 2
17