KULTUREN EN ÅRSBOK
1941
KULTlJREN EN
ÅHSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 4
I
DENNA BOJ{ Äll llEDIGEllAD AV SVEN T. ICJELLBEllG OCH THYCKT I EN UPPLAGA AV 8.000 EXEMl'LAI\ I GRAVYBMANEH HOS HÅRA'.'\ OHLSSONS BOlffHYCIU:HI LUND.
l{LJCHEEBNA ÄBO FBÅN A.-B. MALMÖ
GllAFISKA ANSTALT OCH PAPPEBET FBÅN FJNBHUKEN , STOCKHOLM .
LUND 194:l
PYSSLINGAHNA PÅ HESSLEBERGADUKEN I KULTUREN EN IKONOGRAFISK KURIOSITET
Av CARL R. AF UGGLAS
n mängd figuraccessoarer av genremässig, ofta smått humoristisk natur och insatta som fyllnadsmotiv äro utmärkande för de broderier från sengotiken och renässansen, som gruppera sig kring den märkliga »Griseldisduken » från Hammarby kyrka i Södermanland, nu i Statens Historiska Museum. 1 Då jag i denna årsskrift beskrev dem (Griseldisdukens stilfränder, Kulturen 1937 s. 110 ff.), fäste jag mig, vad Hesslebergaduken i Kulturen angår (bild 1) , sä rskilt vid ett märkvärdigt par figurer, som jag (s. 118) omtalade som »ett par nakna pygmeer, den till vänster - en man - åbäkande sig på alla fyra i en tämligen obegriplig situation, den till höger - en kvinna - sittande, svängande armar och ben » (fig. 2). Som uppenbarligen alla dessa motiv enbart tycktes fylla rollen av »drölerier» - om m a n undantar t. ex. ett , som lånats ur tidens populäraste bildskatt, en illustration till rävsagan på Husaby-duken - var det skenbart inte värt att bråka hjärnan med deras eventuella betydelse i sammanhanget. Men dessa pygmeer eller pysslingar eller vad man vill ka lla dem här på Hessleberga-duken - de som också te sig kuriösast och mest reta nyfikenheten - månntro de ändå inte har något slags innebörd? Jag har kommit a tt fundera därpå, sedan under mina ögon kommit de sällsamma etsningar med barnmotiv, som utförts av den sydvästtyske monogrammisten Meister b<Xs (14701480-talen), denne föga charmfulle konstnär i vars produktion Hausbuch-mästarens (ERHAERT REUWICHS) ·e leganta figurstil
E
103
vulgariserats, men som sätter en egendomligt suggestiv tillsats av grotesk expressionism till de gärna ur det realistiska samtids. livet hämtade ämnen, som de båda ha gemensamt. 2 Jag återger här (bild 3-4) ett par av motiven ifråga (efter LEHRS VIII pi. 233: 536, 537). Vad de egentligen skola föreställa må lämnas därhän. Närmast ser man i dem rena »krumelurer», kanske med ett stänk av satir eller okynne hos den lille gynnaren, som vänder baken i vädret; han är uppenbarligen en fri dubblett-upplaga till pojken i färd med att slå kullerbytta med stussen mot åskådaren, som Hausbuch-mästaren satt in som vapenfigur i det skämtvapen - krönt med ett i bondekläder maskerat Alexander och Phyllis-par - vars allvarligt heraldiska ståt slås sönder och samman genom den löjeväckande utstofferingen (LEHRS pi. 221: 528). Men själva »krumeluren » står nog inte där för sin egen skull, bakom den ligger uppenbarligen något av social och human känsla såsom så ofta hos denne konstnär med hans förkärlek för skildringar av fattiga och fula människor under ogunstiga omständigheters betryck (LEHRS pi. 225: 545, 226, 346 m. fl.). Denna sociala och humana känsla sträcker sig så långt som till de halvt oskäliga skogsvarelser, som senmedeltiden kallade »vildmän» - vår monogrammist har stuckit ett dylikt par, hårbevuxna och omänskliga gnomer samlade i en familjegrupp med småbarnen sittande i mammas knä och rivande i pappas hår (LEHRS pi. 234: 542; bild 5) - ja den når ända fram till de stumma djuren; han har tecknat en apmamma sittande på en klippskråning med ett par av ungarna tryckta mot sin rygg och en tredje mumsande på en frukt på egen hand ute i terrängen , en bild full av rörande ömhet i den litet skygga sammanhållningen mellan mor och avkomma och samtidigt av en viss putslustighet tack vare den för sig opererande fjärdemannen utanför gruppen (LEHRS pi. 223: 538; bild 6). Isolerade barngrupper som de nyss påpekade äro, ville jag tro, tänkta som delar av dylika familje-ensembler, studier till större kompositioner, där de skulle få uppträda som medlemmar i en social enhet. Hur detta var avsett att ske, tror jag man kan få en föreställning om genom en framställning av en annan, med mono104
Bild 1. Broderad duk fr å n Hcssl ehcrgn, Lynghy s:n, Ski111c.
grammisten samtidig må lare, fortfarande anonym - efter förkastandet av m å n ga föreslagna id entifieringar - m en uppenbarligen verksam i trakten av Boden sjön; jag avser d en ofta å tergivna , fängsland e färgdikt , som brukar kallas »Livet och döden » eller »Kärlek en och döden », två dörrar till ett miniatyraltarskåp, som nu sedan en del år tillbaka befinna sig i Germanisches Nationalmuseum i Niirnberg~ (bild 7). På vänstra dörren ser man ett mänskligt kadaver utsträckt i ett ödsligt vinterlandskap, på den högra blommar marken utanför en liten stads murar och torn, ett kärl ek.spar , en ung man och en un g kvinna 105
Bild 2. »Pysslingarna» på Hesslebergaduken.
i eleganta kläder, håller en hövisk »conversation galante » och nedanför deras fötter tumla i gräset ett par rara, spritt nakna bytingar, gosse och flicka. Man har ansett (LUTZE), att dessa på sin plats onekligen litet överraskande assesoarer vilja försinnliga Tvillingarnas stjärnbild, i vars tecken vårmånaden maj står. Det är ju möjligt - men nog ligger väl under denna astronomiska kalenderbild också en allusion på det blyga hopp, de båda förälskade se fram emot: barn och efterkommande lekande under ögonen av en lycklig far och lycklig mor. · Och i överensstämmelse med denna motivavfattning och denna tydning är jag nu benägen att se de båda besynnerliga pysslingarna på Kulturens Hesslebergaduk. Det är antagligt nog, att det förnäma äktapar, som låtit avbilda sig i full stass vid foten av det symboliska stamträd, varpå man hängt släktens vapen , ingått sin äktenskapliga förening just i maj, tvillingarnas månad, och att det alltså är det, de båda pysslingarna på markplanet under dem ha att i första hand berätta. Men också här ligger det nära att ana antydningen om ett välbehagligt framtidsperspektiv i form av frisk och vacker avkomma, nya gröna skott på stamträdet. Är det inte med en viss mening en liten 106
Bild 3·- 5. Lekande barn och Vildmansfamilj . Kopparstick av ~1cister bXS, 1400-talets slut.
Bild !i . Apfamilj. Kopparstick av Mci s krhXS 1400- tal et ss lut.
lekkamrat, en page, också satts in här m ed en barnlek sak , ett bilboquet-sp el, i h a nden ? Han skall roa sitt un ga h errsk a p, nä r d en tiden k ommer. Den s tela, h e raldi skt betona de pa raduppställningen får en fl ä kt a v intimtiet och h emmavä rme genom d essa vinka r om va d man vänta r, då man gifter sig, a nbra gta som diskreta antydningar i margina len till ä ktenskapskontraktet. NOTER. Till de d ä r n ämnd a brode ri erna kommer ä nnu e lt, de t ä ldsta av samtliga, som jag publi cer a t i Götebor gs och Bo huslä ns fornminn csfö r e nings tidskrift 1939, s. 53 ff., fr å n Ytterb y ky rk a, Bohuslä n. 2 FL EC HSIG, Der Meister des H a usbu chs a ls Zeichne r flir den Holzschnitt (Mon a tsheft e fiir Kunstwi ssensch a ft Hll 1, s. Hi:J ff.), L E HHS, Geschichte und kritisch er Ka ta log des . .. Kupfers ti chs im XV. J a hrhundert VIII (1932), s. 105 ff. 3 H ä r å ter givet eft er Die de utsche Kun st III (u. å.), fär gbil. till h äfte 9 (med text av EB ER H AR D L u T ZE) . Angående m oti ve t och dess ikonografisk a ställning se VA N J'vI ARLE: Iconog r a phie de !'a rt p r ofa ne au moyen-åge et a la r en a issa nce Il. All egori es c t symbolcs (1 932), s. 402 f. 1
108
Bild 7. »Livet och döden». Dörrmålningar till ett al tarskåp av sydtysk miistarc. Germanischcs Museum,Nlirnberg.
109