............ '
.
.
.
.,
I
.
'
'
.KULT REN 0
'
EN ARSBOK
1940
KULTUREN EN
Å RSBOK TILL
MEDLEMMAH.NA AV K ULTU H. H ISTOH.ISK A FÖH.ENINGEN
FÖH
S(>DHA SVEH I GE
I
9 4
0
DENNA BOJ{ ÄH R ED IGEHAD AV SVEN T. KJELLBEHG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 8,000 EXEMPLAH I GRA VYRMANER HOS HÅJ{Al\ 01-ILSSONS BOKTHYCKEHI l LUND.
l{LJ CI-IEEHNA 1\no Fl\ÅN A.-B. MALMO
GRAFISl{A ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN FINBRUli:EN . STOCKHOLM .
LUND 1941
ETT SOCKEHSKRIN OCH DESS MÄSTARE Av WILLIAM KAR.LSON
tudier i de gamla hantverkarnas liv o. ch förhållanden ge oss icke bilder av lyx och överflöd, sällan av välmåga m en så mycket oftare av fattigdom och besvärligheter. Ivrig konkurrens, klen omsättning och många andra ogynnsamma förhållanden samverkade härtill. Lunds hantverkare i gångna tider ha ingalunda utgjort något undantag i detta avseende. Bland Kulturens silverskatter ingår ett sockerskrin stämplat av ANDERS STRIDBECK i Lund. Det är ett gott silverarbete från 1700-talet och lockar att stifta närmare bekantskap med mästa ren. Det visar sig emellertid vid verkställd undersökning, att det .icke finns så "särdeles mycket att få veta om honom. Men det lilla, som arkivalierna ha att meddela, bidrager i alla fall till att giva en talande bild av hans levnadsomständigheter. Sin utbildning fick STRIDBECK hos PETER EKSTRÖM i Hälsingborg, till vilken han kom 1751. Han inskrevs under ämbetet i Malmö. Efter en fyraårig lärotid blev han gesäll, varefter han en tid arbetade hos NILS PILEGAARD i Köpenhamn. Mästerskap som juvelerare förvärvade han i Malmö den 16 april 1760 och uppvisade som mästerstycke juvelring och örhänge samt meddelade, att han hade för' avsikt att slå sig ner som mästare i Lund. ANDERS STRIDBECKS födelseort var St. Harrie, vilket meddelas i Lunds rådhusrätts dombok under den 3 juni 17 58 § 9 med anledning av att han då sökte burskap i staden såsom juvelerare. Han munämnes här som '' guldsmedsgesällen, som även lärt juvelerarekonsten ». Vid detta tillfälle arbetade han hos eri juvelerare i Malmö. Hans burskapsansökan beviljades
S
62
men endast på det uttryckliga villkoret, »att han icke befattar sig med något, som till guldsmedsprofessionen hörer af hvad namn det vara må ». Belades han med brott mot denna bestämmelse, skulle han »blifwa förlustig sin Borgerliga rätt härstädes ». Härom underrättades ANDERS STRIDBECK, som högtidligen försäkrade, att han skulle iakttaga de fastställda villkoren men också förbehöll sig, att guldsmederna skulle tillhållas, att icke befatta sig med juvelerarearbete. Redan vid starten åsamkades STRIDBECK obehag. Den 19 juli samma år begärde guldsmeden LARS HOLMSTRÖM att få STRIDBECKS ansökan »till kommunikation », varvid magistraten lämnade det beskedet, att denna redan avgjorts den 3 juni. Följden härav blev, att guldsmedsmästarna LARS HoLMSTRÖM och HANS LUNTHIN besvärade sig, eftersom STRIDBECKS ansökan »icke kommunicerats med dem ». STRIDBECK var vid denna tidpunkt icke i staden, men då han återvände, uppkallades han till magistraten och delgavs HoLMSTRÖMS och LUNTHINS besvärsskrivelser. Den 25 november ingav STRIDBECK sin förklaring, som med det första skulle uppsändas till kommerskollegium. Saken ordnades på tillfredsställande sätt, och under en tid av något över ett år ha stadens offentliga handlingar intet att fÖrtälja rörande STRIDBECK. I Lunds rådhusrätts dombok för 1760 figurerar han emellertid åter. Han har åtalats av stadsfiskalen för att ha förfärdigat sex teskedar av silver, vägande 4 1 / 2 lod, och försålt dem utan både kontrollstämpel, årsbokstav och stadens och mästarens märken. Dessutom voro de ej heller fullödiga enligt 1752 års kontrollstadga. Det var LARS HoLMSTRÖM, som anmält fallet, och STRIDBECK ålades att förklara sig. Han inställde sig i rätten och bestred åtalet. Visserligen hade han sålt sex gamla teskedar, men han hade endast polerat dem. De sex teskedar, som av HOLMSTRÖM företeddes i rätten, vidkändes han alls icke utan ansåg, att HoLMSTRÖM måtte tillhållas att med laga skäl bevisa sitt påstående, vilket denne också åtog sig att göra vid följande rättssammanträde. 63
Vid detta tillfälle voro som HoLMSTRÖMS vittnen inkallade ABRAHAM MALMBERG och PETER NORLIN från Malmö, båda guldsmedsgesäller. Den förr e hade arbetat hos HOLMSTRÖM, men för att han inte skulle vara jävig, hade HoLMSTRÖM avskedat honom och i stället skaffat honom anställning hos LUNTHIN. Det följde sedan ett långt och omständigt vittnesförhör, varav resultatet blev, att STRIDBECK den gången klarade sig ur härvan. På hösten 1760 har STRID.BECK tydligen funnit anledning att söka hämnd på sina vedersakare, LARS HoLMSTRÖM och HANS LUNTHIN. Han anförde klagomål emot dem, emedan de enligt hans förmenande gjort intrång i hans juvelerareyrke. HoLMSTRÖM ansåg emellertid, att det inte kunde anses som intrång på STRIDBECKS rättigheter, att han och hans kamrat gjort något litet juvelerarearbete, sedan STRIDBECK blev juvelerare i staden. Käbbel, gräl, avundsjuka och en påpasslighet till det yttersta av yrkes- och närsläktade kolleger gjorde ofta livet trist och surt för hantverkaren. Vad STRIDBECK upplevde, kunde nästan varje hantverkare vittna om . . Även uppgifterna rörande STRIDBECKS familjeförhållanden äro sparsamma. Under sin tid i Lund, 1760 till omkring 1786, växlade han flera gånger bostad, Själv var han aldrig besutten med gård och grund utan hyrde. 1763 bodde han nere på Södergatan på tomt n:r 132 mitt emot professor HARMENS stora trädgård, nuvarande katedralskolans gård, och 1765 fin ner man honom i gården n:r 192 på tomten, där nu Skandiabiografens byggnad reser sig. Tre år senare är h an mantalsskriven på n:r 142 mitt i kvarteret längst ned på Södergatans östra sida. Mellan åren 1779 och till omkring 1786 har han slagit ner sina bopålar i gården n:r 83, ungefär där nuvarande besiktningsbyrån ligger vid Mårtenstorget. I mantalslängderna för 17 86 och därefter är han ej upptagen. Över allt kallas han » jouvelerare ». Endast i 17 65 års mantalslängd är en gesäll upptagen i hans hushåll. Sannolikt hade STRIDBECK gift sig omedelbart efter det han 64
Sockerskrin av silver tillverkat av A NDERS STRIDBECK i Lund. Stämplar i skrinets botten. K. M. 37226.
blivit mästare i Lund, och 1762 föddes det första barnet, en son MAGNUS. Antalet telningar växte med åren, och 1782 voro de fyra stycken. Samma år den 11 april avled hustrun; INGRID MAJA HASSELGREN, i lungsot, 52 år gammal. STRIDBECK tycks ha haft besvärliga ekonomiska förhållanden att dragas med. Hans skatteutskylder belöpte sig 1768 till endast en halv skilling, ett obetydligt belopp, som tyder på att inkomsterna icke varit lysande. Redan följande år antecknas i längderna, att han är »utfattig », 1780 kompletteras upp5
65
lysningarna om honom med meddelandet »fattig , utan näring » och 1782 och 1783 »alldeles utfattig». När och var h an slutat sina dagar är okänt. Givetvis kan man ej räkna med att finna något större antal silverarbeten med ANDERS STRIDBECRS stämplar, eftersom han ej hade tillåtelse att driva det egentliga guldsmedsyrket utan vunnit burskap som juvelerare. Endast några få utom Kulturens sockerskrin äro kända. I den Lammska samlingen på Näsby slott i Uppland förvaras en sockerbössa. En sådan ingick i de 1932 hos Bukowskis i Stockholm bortauktionerade samlingar, som tillhört framlidne friherre CARL ÅRERHIELM i Stockholm. Dessa innehöllo också en sockerbössa samt dessutom ett sockerskrin och ett par ljusstakar, signerade av honom. Samtliga föremål tillhöra ur stilsynpunkt rokokon. Att göra en ingående karaktäristik av STRIDBECRS silversmedskonst på detta till numerären anspråkslösa material är naturligtvis omöjligt. Så mycket kan m an emellertid konstatera , att han h aft ett mycket gott och säkert sinne för proportion och likaledes känsla för linjerytm. Samtliga angivna arbeten äro som nämnts utförda i rokoko, en stilart, som kunde giva rum åt en nästan obegränsad fantasi beträffande form och dekor. STRIDBECR synes dock h a varit synnerligen måttfull i såväl det ena som det andra fallet, och hans alster äro goda och typiska representanter för det svenska rokokosilversmidet i dess bästa och mest måttfulla gestaltning. Alla hittills kända föremål av hans hand äro endast stämplade med hans namn. Kontroll-, stads- och årsbokstavsstämpel saknas genomgående, vilket förhållande väl får anses tyda på att hans produkter inte vandrat den lagstadgade vägen via myndigheternas kontroll utan m era i löndom nått sina förbrukare. HoLMSTRÖM och LUNTHIN voro tydligen på rätt spår, då de anklagade honom för att inkräkta i deras yrke. STRIDBECR var officiellt juvelerare och hade fått burskap på detta yrke i Lund. Vad han åstadkommit inom detta undandrager sig emellertid helt vårt bedömande. Endast en sak ha vi papper på, att han lagt sin hand vid, och det är ett spänne
66
Spänne till Lunds universitets r cklorskapp a, tillv erkat a v Al' mms STmDBECK 1768.
till Lunds akademis r ektorskappa. Enligt en kvittens i akademi ens räkenskaper för 1768 har STRIDBECR nämligen den 16 april detta år erhållit 20 dlr smt för att han »omgjordt ett silfwerspänne m ed 15 infattade stenar till Rectors Kappan ». Såsom något vid sidan om hans ordinarie arbete får väl d et fodral b etraktas , som han utfört till ett »Secund fick uhr til Observatoriet», för vilket han honorerades med 14 dlr smt den 24 december 1770.
()7