KULTUREN 0
EN ARSBOK
193 9
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEM l\ ilAHNA AV KULTUHHISTOHISKA FÖH E NING EN FÖH SÖDRA SVERIGE
I
9 39
DENNA BOK ;\Il BEDIGEBAD AV SVEN T. IUELLBEHG 0
OCH THYCKT ! EN UPPLAGA AV 8,100 EX.EMPLAH I GHAVYIUIANEH HOS HAl\A:\ 01-ILSSONS BOKTllYCl\EBI LUND.
KLICH(mnNA j\no Fllt\N A.-B. MALMÖ
GllAFJSl{A ANSTALT OCl-I PAPPEHET FHAN FINBHUKEN , STOCJUIOLl\1.
LUND 1940
KOLLEKTSKOPA OCH KOLLEKTH ÅV
D
et h a r sedan urminn es tid varit bruk , att församlingen offrat till sin k y rka. Under den katol ska tiden var d el ju icke n ågo t ovanligt, att de rika skänkte jordagods , silver, penningsummor och m era sådant för sin själs salighet. Aven mindre gåvor tog em ellertid k yrkan emot, och som en stum erinran härom till församlingen stod offerstocken i k y rkan, i allmänhet placerad vid huvudingå ngen. Man offrade även på altaret. Dessa offerstockar ha få tt sitt n amn därav , a tt de från början verkligen voro stock a r med ett urholk a t rum m ed lock och sprund för att sa mla upp koll ekten i. Sedermera hyfsades formen, och stockarna blevo rikt beslagna eller försågos m ed snidad dekor. Jämte dessa koll ektstock a r förekomma även und er medeltiden koll e ktskopor ell er »tavlor», urholkad e eller timrade skopor med en dekorativt utstyrd gave l, snidad eller målad , och ett h andtag därbakom. Dessa brukades vid uppsamlingen av kollekten i k y rkan. Båda dessa inventari er övertogos av den protestantiska kyrkan vid Gustaf Vasas r eformati o n . Stockarna voro ju bastanta r edskap och finnas ännu kvar i många av våra kyrkor . Skopan var en merfl skröplig ting och nöttes lättare ut. Den ersattes em ellertid vid b ehov av en n y sådan , och ännu in på 1800-talet voro sådana koll ektskopor i bruk i m å nga av våra kyrkor. Det tredje koll ektredskap et, h t1vc11 , tillhör h elt n ya re tiden , i sin vedertagna form sannolikt från 1()00-talets förra del. 1571 års k y rkolag stadgade, all »hvarj e h elgedag, då det m es ta folket såväl i städerna som på landsbygden komm er tillhopa , en skall gå omkring m ed hatten ell er , som e lj est varit sed, m ed taflan ». Av »hatten » bl ev den sederm era brukliga håven. En av våra tidigaste håva r av detta slag är den , som tillhör Dand er yds kyrka och 1 ()44 som gåva iiverl ~i mn a dPs till dPnna av T U RE 41i
l\ol\ C'ktslwpor
~"·
trii fr [111 Huaröcls och In ge lstads kydw1" I\. M. ;,R\l oc h :!OilO .
och hans hu stru , CHRISTINA ANNA BANER. Dessa h åva r utfördes av siden eller sammet, m ed eller utan stomme av läder, och prydd es m ed guld- eller silverband och fransar , broderi eller a pplikation. Ofta voro de liksom den ovan nämnda banersk a gåvor och d å i allmänhet försedda m ed givarnas vapen eJler initialer sa mt å rtalet för donationen . Den här avbildade håven är sålunda 1751 som skänk överlämnad till en smålandskyrka. De tidigare h åvarna voro i r egel ganska små, stundom försedda m ed rnetallock m ed m y ntsprund. Under 1800-talet bl evo de större och vanligen enklare i utstyrseln. Skaften voro antingen raka eller profilsvarvade, ofta m ed en liten ringklocka n ä rm as t pungen för att p å ka lla uppmärksamheten , när kyrkstöten s tack håven in i bänkraden . Vid riksdagen 1815 framförd e prästeståndet ett önskemål om att »h åfgången , såsom störand e för gudstjänsten, m åtte af skaffas». Trots d elta fortfor dock bruket att gå med h åven ända in i m odern tid och förekommer alltjämt p å vissa h å ll. Mången städes har man em ell ertid å tergå tt till den gamla offerstocken vid ingå n gen , som dock fått en modern utformning för ändamålet. W.K. BIELKE
48
l{ollekth;h av ski nn fr[rn J i;>l, kliidd med vi tt siden med broderier i färger, Småla nd. !{. M. 25:108. 4