KULTUREN 0
EN ARSBOK
193 9
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEM l\ ilAHNA AV KULTUHHISTOHISKA FÖH E NING EN FÖH SÖDRA SVERIGE
I
9 39
DENNA BOK ;\Il BEDIGEBAD AV SVEN T. IUELLBEHG 0
OCH THYCKT ! EN UPPLAGA AV 8,100 EX.EMPLAH I GHAVYIUIANEH HOS HAl\A:\ 01-ILSSONS BOKTllYCl\EBI LUND.
KLICH(mnNA j\no Fllt\N A.-B. MALMÖ
GllAFJSl{A ANSTALT OCl-I PAPPEHET FHAN FINBHUKEN , STOCJUIOLl\1.
LUND 1940
DAMSKOR FRÅN 1700-TALETS SENARE HÄLFT
L
iksom övriga delar av da mdräkten har skon varit und er kastad mode ts växlingar. Ett betyd elsefullt vittnesbörd därom lä mnar porträttkonsten genom å rhundrad ena. Självfallet är mycket lite t beva rat av ä ldre tiders skodon men dock så myck et, att det utgör en god kompl ettering till bildmaterialet. Särskilt frå n 1700-talets se nare del och följande å rhundrad es början finnas ännu m å nga skor i museer och privata gömmor. När 1700-lale t ingick , var alltjämt slejfskon p å mod et, och den blev också under detta å rhundrad e den vanligaste. Som d ekorativ detalj bortföll dock den und er 1600-tale t vanliga skorosen på vristen och ersa ttes av en hög plös, h ållen i klackens färg, rött, gult eller vitt. Den starka färgklick en gjord e god effekt i drä ktensemblen. Under plösen knötos slejfarna, som ännu voro lika lå nga , samman över vristen . Så förbl ev skomodet till in på 1720-talet. Vid d enna tid krympte plösen samman. Slejfarna gjordes olika lå nga och fästes samman m ed e tt spänne, som till att börja med var ganska litet m en efter hand blev s törre. I och m ed att spännet växte ut, Mertogo slejfarna sin tidigare form och storlek och vi sad e mot å rh undrad cts senare del en tendens a tt bliva bredare och län gre. Spännena voro m er eller mindre dyrbart utstyrda ifråga om m a terial och besättning. Ett diamantbesatt spänne kund e l. ex. betinga ett pris av ända upp till 20.000 francs . - Und er rokokon var den uppnästa skospetsen en typisk detalj i dam skons profil. Efter franska r evolutionen fick damskon i stor utsträcknin g pumpsfason efter e ngelskt m od . Samtidigt utbildad es också , närmast efter mod ell av d1~ 11 antika sa ndalskon , e n dampumps med kny tba nd kring smalben et, empirens karakteristisk a skomodell. När den höga fontangen 1714 upphörde att vara h å ruppsättningen på modet, gällde d e t att få n ågon ersättning för vad dam erna härigenom förlorade i längd. Detta sökte man vinna 108
Slejfskor -
ii ver st a \' vitt bro k ad s id e n m e d m i'in gfiirga t mön ste r , d ärund er
:n · ljushl å tt rips s iden m ed brod e ri e r i s ilk e, d en se nare m ed s in uppn iista
ti't s p ct s nv ty pi s k ro ko k o form . I\. M. 448ii.
109
genom all sätta högre klackar under skorna, riktiga styltor. Omkring 1730 blevo de något lägre för att efter 17 40 återtaga styllfasonen. Under påverkan från antikens sandalformade skodon - utgrävningarna i Herculaneum och Pompeji påbörjades under 1760-talet - hade mot slutet av 1700-talet klacken åter börjat göras lägre, och med empiren var den h elt ur modet. I regel var klacken klädd m ed får-, get- eller kalvskinn, och sulan fortsatte från fotbladet ned längs klackens insida, klackfronten. Klacken var merendels av trä. Den stora förbrukningen av denna detalj - en bouppteckning efter en hovskomakare i Stockholm upptager icke mindre än 2000 par träklackar - förde med sig ett särskilt y rk e, ,, trähälsskärarens ,, . Materialet var under 1700-talet i allmänhet tyg, vanligtvis siden med vävt ell er broderat mönster. Till en början var stoffet tungt, nästan överlastat för att under rokokon och den gustavianska tiden bliva lättare. Man använde samma tyg i skorna som i klänningarna, och stoff och mönster följde de rådande tidsstilarna. Från 1770-talet och till omkring 1790 var det t. ex. vanligt att använda ett enfärgat, mönstrat siden i damskorna. Som prydnad anbragtes ej sällan und er 1700-talets sista årtionden fram på skon något enkelt broderi m ed silvertråd eller påsydda paljetter. Mästaremärken eller fabriksmärken äro m yck et sällsynta på skodon från 1700-talet. Däremot påträffar man nästan alltid andra märk en under skosulan i form av stjärnor, cirklar, kvadrater eller hjärtan. Dessa ha emell ertid intet med signering att göra utan äro så kallade pinnh å lsstämplar. Under arbetets gång var skosulan nämligen tillfälligt fastgjord med pinnspikar, och det var spåren efte r dessa. som pinnhålsstämpelns märken skulle dölja. W. K.
110
Sl ejfsko :11· b ro nsfii rgat s id e n, paljettbroderi , klack e n insy dd m ed vitt skinn. J{. ~!. 12994. Pumps :t\' svart , p e rforerat skinn på underlag av mörklila siden . Si)mmar :11· ,·it! lingarn . Sula :11· ljnsgult siimskskinn . Kante n d efekt. l{. M. 12!Hll.
111