KULTUREN 0
EN ARSBOK
193 9
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEM l\ ilAHNA AV KULTUHHISTOHISKA FÖH E NING EN FÖH SÖDRA SVERIGE
I
9 39
DENNA BOK ;\Il BEDIGEBAD AV SVEN T. IUELLBEHG 0
OCH THYCKT ! EN UPPLAGA AV 8,100 EX.EMPLAH I GHAVYIUIANEH HOS HAl\A:\ 01-ILSSONS BOKTllYCl\EBI LUND.
KLICH(mnNA j\no Fllt\N A.-B. MALMÖ
GllAFJSl{A ANSTALT OCl-I PAPPEHET FHAN FINBHUKEN , STOCJUIOLl\1.
LUND 1940
ELDS T A f, ör omkring hundra ~tr sedan började man ganska allmänl använda stryktändstickor. Före denna tid -- oc h även långt efter - bestod det vanligaste elddonet av s t å 1, fli 11 ta och fnösk e. Metoden att s l ~1 två hårda förem å l em ot varandra för att åstadkomma eld var reda n känd under stenåldern , df1 man med slag av en flintspets mot e tt stycke svavelkis fram bringade eldgnistor. E ldstål av det slag, som ännu brukades på 1800-talet, funnos redan tusen år tidigare, och i vikingatidens gravar ha tillsa mman med eldståle n påträffats pungar av tyg eller skinn till förva rin g av flinta och fnöske. Utvecklingen av det för människan så viktiga elddonet synes därför knappast under ett å rtusende ha gjort n ågra framsteg. Utom pungar användc•s dosor och askar av ski lda slag till förvaring av eldgöringsmcd len . J spiseln stod ofta e tt fyrkar av trä med två eller tre rum , vilka kunde s lutas m ed lock. I det ena av dessa rum lades stålet och flinta n , i d et andra späntade stickor doppad e i svavel och i d et tred je fnöske t eller sköret, vilkeit icke fick utsi.ittas för fuktighet. Vanligtvis skedde eldgöringen på fö ljande sätt: fJintan med ett stycke fnöske ovanpå hölls i vänstra hand en , m ed eldstå let i höger hand slog man mot flintan och den därvid utspringande gnistan uppfångades i fnösket , som började glöda. För au få »levande » eld sattes en sticka med svavel emot det glödand e fnösket , va refter man blås lc liv i elden, som flammade upp i svavels tickan. Fnösket fick man företrädesvis av den fina , genom tork ning och bultning beredda d elen av fnösktickan , polyporus formentarius , m en även andra trädsYampar kunde duga. I södra delen av landet voro dessa svampar ovanliga re. Där bereddes tändmedel, tunder, av de inre, ruttna delarna av ek, bok och björk. Mycket använt var också det så kallade sköret, vilket utgjordes av halvbränt linne.
F
S . T. I<. 106
Elclst<iJ samt skörask ll1erf svavel stick
or, Jkåne. "-'
107